Sveriges utan konkurrens mest rotlösa Antikmässa hölls i år på Liljevalchs; Grand Antiques.
Följande lokaler har jag själv besökt med GA som mål; Grand Hotels Vinterträdgård (gissningsvis tidigt 90-tal, då den bör ha haft rekord i antal utställare), Nordiska Muséet, Skeppsholmskyrkan, Millesgården. Säkert har jag missat någon ytterligare lokal.
Uppenbarligen skulle Blå Porten, anrik restaurang/café nästgårds, ha varit färdigrestaurerad samtidigt som Liljevalchs återinvigdes efter extensiv renovering, men det gick i stöpet.
I framtiden torde samspelet mellan Blå Portens restaurang och Grand Antiques te sig självklart och kanske kan besökarna rentav gå obehindrat mellan de båda attraktionerna redan nästa år? Det hyste åtminstone flera av SKAF:s rävar förhoppning om. Jag pratade med merparten av handlarna på denna mycket vackra mässa och de lät löjligt nöjda med lokaler och givna förutsättningar. Det enda möjliga negativa var att det under vernissagen blev väl varmt och syrefattigt på grund av stort antal besökare. Förvisso ett så kallat I-landsproblem. Lokalerna är erkänt vackra och oerhört ändamålsenliga; högt i tak, bra rymd och ljus och centralt placerat. Dessutom ligger alltid en förväntad air av flärd över ett Liljevalchsbesök. Carl Bergsten kunde onekligen sin sak, när Liljevalchs uppfördes, 1916.
 |
| Ivrigt rödpricksklistrande Mikael Skaj. I motljus. |
Skajs monter var en Tour-de-Force i museala föremål (dumt uttryck, men ni förstår) med många röda prickar, tidigt under mässan.
Alltid lika imponerande är också Paul Jacksons montrar och denna utgjorde definitivt inget undantag. Jacksons rum gav ett närapå sakralt intryck med en uppsättning om sju högsträckta silikontrycksfoton på plexi av den finske konstnären Ola Kolehmainen, föreställande mosaikklädda väggar av Forseths design i Stockholms Stadshus. Som grädde på moset kunde Paul erbjuda ett läckert bord i mosaik av den store Forseth.
Alltid lika imponerande är också Paul Jacksons montrar och denna utgjorde definitivt inget undantag. Jacksons rum gav ett närapå sakralt intryck med en uppsättning om sju högsträckta silikontrycksfoton på plexi av den finske konstnären Ola Kolehmainen, föreställande mosaikklädda väggar av Forseths design i Stockholms Stadshus. Som grädde på moset kunde Paul erbjuda ett läckert bord i mosaik av den store Forseth.
---------------------------------------------------------------------------------
Under hösten har Antikdagen i Solnahallen besökts, samt även Uppsala Antikmässa (Knivstamässor) i Fyrishallen. Alltid lika trevliga mässor.
 |
| Icke prismärkta varor i Solna ledde till uteblivna köp. |
 |
| Keramikkännare i Uppsala. Alltid munsbitar på deras bord, särskilt gällande Upsala Ekeby |
---------------------------------------------------------------------------------
Äntligen har Antikmonologen tagit tid att besöka ett av Stockholms senaste tillskott på Museihimlen, även om en aversion mot att kallas just "Museum" initialt noterades från ifrågavarande -Leksakssamling. Om man nu ställer ut en väldig massa föremål av hög kvalitet i därför speciellt designade lokaler så bör man nog inte vara helt avvisande inför epitetet Museum.
 |
| Mot Sherwoodskogen! Nåja, leksakerna i alla fall... |
 |
En genomskuren Volvo Amazon blir till Sveriges snyggaste utställningsmonter, fantasieggande för både barn och vuxen.
|
Förutsättningarna är en enorm samling av leksaker och uppenbarligen en rejäl hög med pengar, för krutet har använts, inte sparats på. Branschledande konsulter och experter har varit delaktiga i arbetet med museet. Mitt enda frågetecken under mitt besök var var kulan var. Nämligen utgör en leksakskula som rullar genom museet i därför avsedd ränna själva ryggraden i upplägget. Men de timmar jag och mina barn var där så var kulan tydligen på annan lokal. Eller på något annat kul.
 |
| Spegel, spegel, vilken Barbie är snyggast? |
Under besök i detta totalt objektcentrerade och spännande museum blir man i sällskap med barn bryskt påmind om att man är en sentimental prylnörd, som står och fånpekar på något fint från anno dazumal. Medan hon hellre(?) upptäcker interaktiviteten på pekskärmarna som pedagogiskt berättar om livet -och prylarna- från förr.
Frågan är vilken ålderskategori som är målgruppen för detta museum. -Egentligen..?
---------------------------------------------------------------------------------
Höstens konsthantverksfavoritutställnig blev för undertecknad en svårdefinierad sort på Konsthantverkarna vid Slussen.
 |
| Japansk filosofisk träutställning i stark kontrast till Slussens byggkaos. Sånt behövs! |
 |
| Tvärnitande buffelhus på den Slussenska prärien. |
Jag hade turen att vid ett av mina besök få njuta av spontana betraktelser från en grupp supermysiga besökare från Sundbyberg, varav en del led av diverse funktionshinder. Deras tolkningar av svårfångade objekt var sublima. Såklart.
 |
| Ett hus där det bor äpplen. |
Mumindalens arkitekt euforisk av lattjo svampar. Icke. Men det skulle kunna ha varit så!
 |
| En rocka blev en en safarihatt blev ett hus. Kenji Komatsu! |
---------------------------------------------------------------------------------
För ett par dagar sedan gjorde TV4 ett inslag i sina nyheter om att flera svenska större Auktionshus sade nej tack till försäljning av kinesiska gravfiguriner som saknade proveniens. Dock svarade Antikprofilen Peder Lamm på annat sätt, vilket ledde till nöjda TV4-journalister och så kallat "bra TV". Detta på grund av Lamms (något) raljanta ton. Han ifrågasatte det faktum att det inte finns ett faktiskt regelverk, utan bara rekommendationer. Icke-initierade journalister och TV-tittare blev sannolikt upprörda. Smidig som ett av världens största landlevande däggdjur i en porslinsaffär sa han också "kyss mig i arslet" med en inlevelse och sväng på klacken som inte var långt efter Sten Bromans inlevelse när det begav sig. Ett antal liter kvällsvätskor hamnade nog i vrångstruparna uti Svea Rike denna afton.
Men var det då hopp i galen tunna av Lamm? Ja, åtminstone tyckte unge herr Bexhed, VD för Uppsala Auktionskammare (UAK), det. Han intervjuades också samma dag av TV4- nyheterna och tyckte inte att Lamm gjorde rätt. Ett sådant beteende skulle inte accepteras av Sveriges Auktionsföretagsförening sade Bexhed med emfas och kraftigt höjt ögonbryn.
Att Sveriges Auktionsföretagsförening torde vara en av Sveriges mest inaktiva föreningar har konstaterats av undertecknad redan för många år sedan. Samma förening räknar på hemsidan den 7 december 2018 upp W.A. Bolin som en av sina åtta medlemmar. Bolins som mig veterligen lade ner sin auktionsverksamhet sommaren 2017...
Att unge herr Bexhed mästrar Peder Lamm är mer tragiskt än komiskt, beaktande hur UAK har sålt exempelvis kinesiskt konsthantverk de senaste 15-20 åren.
Fredagen den 7 december 2018 har Uppsala Auktionskammare den sällsynt dåliga smaken att i sin Internationella Kvalitetsauktion till försäljning utlysa en 13 centimeter hög kristusfigur skuren i elfenben. Katalogiserad av personal vid UAK som följer: "Kristusskulptur Indo-portugisisk skola, möjligen Goa. Sannolikt 1700-tal. Elfenben. Skuren samt delvis bemålad. På senare kolonnformad sockel. H 13 cm."
 |
| Elfenbensarbete. Sannolikt 2005. |
Min övertygelse, baserad på dryga trettio år i antikbranschen och utbildning i Sverige och England, är att denna figur är gjord i Hong Kong under de senaste 10 åren. Att sockeln inte har formen av en kolonn, utan snarare ett korintiskt kapitäl, lämnar vi därhän. Att UAK:s personal säger att den kolonnformade sockeln är "senare" är jag helt enig om, men meningsbyggnaden fallerar ändå. -Eftersom jag anser att sockeln och elfenbensfigurinen är med varandra absolut samtida.
 |
| Marty Feldmans mindre kända bror(?). |
Elfenbenspatineringen ser helt igenom nygjord ut. Färgrester överallt! Gossens utseende lämnar övrigt att önska. Han är kraftigt skelögd och har ett för Jesusbarnet atypiskt, förvisso charmigt, underbett a lá Bruce Springsteen -Intet ont om underbett- jag har bara tidigare aldrig sett ett på Jesusbarnet.
Framförallt så är ansiktet och huvudet en kinesisk skulptörs -med vår samtids- tolkning, av hur ett (västerländskt) barn ser ut. Det är inte en för Goa-elfenben typisk figurin från 1700-talet; snarare långt ifrån. Gossebarnet har förvisso tio tår och tio fingrar, som en förlossningsläkare skulle ha utbrustit inför stressade nyblivna föräldrar. Men, händerna ser mer ut att ha beklätts med styva grillvantar från närmaste byggvaruhandel. Patineraren har varit väldigt frikostig med cinnoberrött och barnets högra bröst har fått en extra släng av frikostigt tilldelat läppstift. De blå ögonen har nyligen målats väldigt blå, om än i väldigt varierande utsträckning på respektive ögonglob.
 |
| Marty Feldman, en karaktärsfull man, stilig som få. Foto: Pinterest.com |
Vad är min poäng med att ifrågasätta denna katalogisering av UAK då? Poängerna är många och jag har skrivit spaltmetrar om detta de senaste sju åren. Det tjuvskjuts en elefant ungefär var femtonde minut. Fortsätter det i samma takt, vilket allt pekar på, så är elefanterna borta om ett par generationer. Världens störta landlevande däggdjur som gått på jorden i sannolikt miljontals år. Borta.
Denna högst tveksamma "antikvitet" sanktionerar försäljningen av illegalt elfenben. UAK kommenterar inte med ett enda ord proveniensen. Kan ni förstå det? Ett föremålsområde som Skandinaviens samtliga auktionshus närmast har slutat att ta in till försäljning. Jag agerar rådgivare åt ett antal auktionshus och de tackar samtliga hellre nej till elfenbensföremål, uppstoppade djur och noshörningsföremål än att eventuellt tjäna några tusenlappar. Utan att rådfråga mig.
Denna högst tveksamma "antikvitet" sanktionerar försäljningen av illegalt elfenben. UAK kommenterar inte med ett enda ord proveniensen. Kan ni förstå det? Ett föremålsområde som Skandinaviens samtliga auktionshus närmast har slutat att ta in till försäljning. Jag agerar rådgivare åt ett antal auktionshus och de tackar samtliga hellre nej till elfenbensföremål, uppstoppade djur och noshörningsföremål än att eventuellt tjäna några tusenlappar. Utan att rådfråga mig.
Så visst hade Peder Lamm rätt. Det finns rekommendationer, men inte underskrivna lagar. Att Lamm diskuterar gravfiguriner och jag elfenben spelar mindre roll. Grundproblemet är exakt detsamma; luddiga rekommendationer, godtyckliga regler och bristande etik och moral i jakt på profit. Knut Knutson, Magnus Bexhed och deras alldeles egna Kina-expert Charlotte Widenfelt har satt ett förväntat slutpris på Goa-Jesus till 12.000-15.000 kronor. Om den klubbas för 15.000 så innebär det runt 4000 kronor i intjänad slant för personalen att dela på.
Jag citerar här en känd Antik profil, förlåt Antik-profil, och säger Kyss mig i arslet. Min tyngsta poäng i denna utvikning om Goa-Jesus är nämligen; ÄVEN om jag mot min förmodan har helt uppåt väggarna fel i min expertisering av utrop nummer 1121 i dagens (7 december 2018) auktion så är det urbota dumt av ett av Sveriges största Auktionshus att ens försöka sälja ett dylikt föremål. Infantilt. Skämmes tamejfaan!
I förra veckan slog Bonhams och strax därpå Sotheby´s på stora PR-trummorna och sa att de aldrig skulle sälja noshörningshorn mer. Christie´s har redan tidigare tagit samma beslut. Anledningen till de förstnämndas beslut var en nära förestående auktion i Hong Kong, med hundratals objekt av noshörningshorn. En auktion som skulle ha inbringat sannolikt hundratals miljoner kronor. Varför drog Bonhams tillbaka hela auktionen i elfte timmen då? Jo, för att enorma mängder människor skrev på upprop i sociala medier mot just den specifika auktionen. Populärt uttryckt en så kallad Shit storm. Och vilket genomslag det fick! Mitt namn var ett av alla tiotusentals. Såklart. Över 60% av jordklotets alla djurarter har dött ut sedan 1970-talet. Det är ingen lek.
Fyra tusen kronor Knutte, är du SÅ förb----t gniden? Om någon vänlig själ köper Goa-Jesus så är det lätt som en plätt att exakt datera honom. WWF, är det inte på tiden nu? Ett stenkast ifrån UAK ligger nämligen Sveriges enda laboratorium som kan kol-14 datera liknande föremål och se hur många kärnvapendetonationer materialet genomlevt. Detta har jag också skrivit extensivt om tidigare. Ironiskt nog så är kostnaden för dateringen i laboratoriet ungefär densamma som slanten UAK får i kommission vid -eventuell- försäljning.
För övrigt är Svenska Auktionsföretagsföreningens OCH Uppsala Auktionskammares etiska regelverk i starkt behov av en uppfräschning. Milt uttryckt.
BREAKING:
Denna blogg skrevs i huvudsak innan UAK:s auktion ägde rum. Goa-Jesus klubbades för 11.000 kronor. Är kommissionen på cirka 2.500 kronor väldoftande, Knutson, Bexhed et al? Själv anser jag -i motsats till talesättet- att pengar de facto luktar. Dessa 2.500 kronor stinker. De stinker av nyslaktad elefant och utrotning av arten.
 |
| Uppenbarligen Uppsala Auktionskammares inställning till elfenbensproblematiken. |
För övrigt är Svenska Auktionsföretagsföreningens OCH Uppsala Auktionskammares etiska regelverk i starkt behov av en uppfräschning. Milt uttryckt.
BREAKING:
Denna blogg skrevs i huvudsak innan UAK:s auktion ägde rum. Goa-Jesus klubbades för 11.000 kronor. Är kommissionen på cirka 2.500 kronor väldoftande, Knutson, Bexhed et al? Själv anser jag -i motsats till talesättet- att pengar de facto luktar. Dessa 2.500 kronor stinker. De stinker av nyslaktad elefant och utrotning av arten.
---------------------------------------------------------------------------------
När Bruun Rasmussens (BR) ledning hade sitt senaste ledningsmöte tror jag det ägde rum på deras mest grandiosa Jule-Frokost efter ganska många lille en...
 |
| Frokostbränsle för Bruun Rasmussens tankesmedja..(?) Foto: Drinko.se |
I något som kan liknas vid en pressrelease daterad den 6 december tycker man att man kommit på något fantastiskt, nämligen... trumvirvel med passande musik... Direct Auctions (DA) Tada!!!
Det nya med DA är att säljaren av föremålet själv tar bilderna i hemmet. Sedan ligger det där tills det klubbas utan någon fysisk visning och skickas därefter av säljaren till köparen. BR:s experter katalogiserar föremålet utifrån bilder och tar efter försäljningen "en något lägre kommission" av säljaren och köparen. Säljarnas bilder kan bli spännande och spörsmålen är definitivt fler än svaren i denna sak. To be continued. Eller inte. Hur vet man ens att föremålet existerar?? Kejsarens nya kläder. Få se nu. Vem var det som skrev den lilla historien..?
 |
| "MEGET dejlige Solbriller, 800 kr". Foto:Expressen. |
Man vill uppenbarligen ta över en bit av den privata försäljningssektorn. Detta torde innebära att BR:s experter får otroligt mycket mer att göra. Elaka branschtungor gör gällande att BR:s väntetider är hemska innan Direct Auctions blivit verklighet...
----------------------------------------------------------------
Låt mig avsluta min sista(?) Stockholmsskrivna text med några ord om ett besök på alldeles nyrenoverade Nationalmuseum.
Jättevackert och fantastiskt i all sin prakt. Fem års stängning av Institutionen och tung prislapp på arbetet leder onekligen till höga förväntningar.
Jättevackert och fantastiskt i all sin prakt. Fem års stängning av Institutionen och tung prislapp på arbetet leder onekligen till höga förväntningar.
Garderobskaos blev första erfarenheten, med alla låneskåp upptagna och kö till en ledig galge för rock och hatt. Jag förstod heller inte hur man skilde ett ledigt skåp från ett upptaget... Förhoppningsvis barnsjukdomar -för 152-åringen. Sedan snabbt upp i färgglada salar för att titta på konsthantverk man längtat så efter. Noll information om 90% av allt glas, porslin och annat smått och gott. Informationsskyltar för konst sitter i huvudsak uppe, men till allt annat måste en APP nedladdas. En vaförslag? (En APP. En sådan som inte fanns när de flesta av oss var små, men som nu håller på att ta över vårat plastkortssamhälle. Det där samhället där storebror ser oss hela tiden. Om den lede Fi en dag kommer så måste vi komma ihåg att kamouflera av-och-på-knappen. Väl.)
Sorgligt tycker jag, att det ena har ansetts måste utesluta det andra. Jag vill inte gå med mobilen i högsta hugg hela tiden. Jag vill kunna vara obeväpnad och se info om alla föremål som intresserar mig i direkt anslutning till föremålet..! Hulda 76 och Bertil 67, vill titta på Rörstrandsporslin från 1800-talet utan APP. Och många med dem. Gör om, gör rätt och gör det fort Nationalmuseum! Än har inte montrarna dammat igen (nåja, inte alla i alla fall...se nedan...).
 |
| Det grönvita fatet längst ned i bild pratade jag om med ett äldre par. De hade just upptäckt det och var stolta som tuppar när de förkunnade att det faktiskt var gjort av deras dotter, som är konstnär/keramiker! Gissa om de också tyckte att avsaknaden av infolappar vid alla föremål var botten... |
Sorgligt tycker jag, att det ena har ansetts måste utesluta det andra. Jag vill inte gå med mobilen i högsta hugg hela tiden. Jag vill kunna vara obeväpnad och se info om alla föremål som intresserar mig i direkt anslutning till föremålet..! Hulda 76 och Bertil 67, vill titta på Rörstrandsporslin från 1800-talet utan APP. Och många med dem. Gör om, gör rätt och gör det fort Nationalmuseum! Än har inte montrarna dammat igen (nåja, inte alla i alla fall...se nedan...).
 |
Hellre ett skitigt hus än ett rent helvete? Glipan är en centimeter mellan pansarglasen och dammtäcket ligger tjockt, efter 1,5 månads öppethållande.
|
 |
| Ryska ikoner, ytterst sköra på månghundraåriga träpaneler. Hur lång tid innan någon ristar något fränt budskap med en morakniv? Svängande rullatorer och handväskor var legio, vid mitt besök. Den största faran är generellt besökare/föredragshållare som pekar på konstverk med hårt och vasst objekt, av typen kulspetspenna. |
Men det som förvånade mig alldeles oerhört var hur oskyddad den stora merparten av konsten i museet är. Folk går helt nära oljemålningar som ofta är värda många miljoner kronor styck. Stöldrisken är möjligen inte så stor. Sannolikt dels på grund av att konstverken är rigoröst fastsatta, inte endast "upphängda" och sannolikt också på grund av sensorer och moderna larmsystem (förhoppningsvis). Dock är det förvånande att se konst på enstaka decimetrars avstånd, helt utan skyddsmontrar. Ingen yta i en storstad är ju längre okluddrad eller orörd av mer eller mindre "konstnärliga individer" med vurm för att göra avtryck i sin samtid.
 |
| Hukande kvinna beundrar originalarbeten av Carl Larsson. Notera skuggan av kvinnans kropp, bildad av elektriska spotlights som belyser akvarellerna. Hualigen! Ständigt belysta akvareller ska inte förekomma. Månne är det speciallampor, men hur ska de INTE bleka akvarellerna? Jag känner inte till svaret. Det kan ju INTE vara så fel som det verkar på Nationalmuseum, väl? |
Dessutom förvånades jag av att se en vägg med centrala verk av en av Sveriges mest älskade konstnärer, Carl Larsson, belysta med spotlights. Varför? Akvareller på papper bleks mycket snabbt, på ett par år så försvinner kraften i färgen helt...
Genusperspektiv ligger mitt i fållan år 2018 och illustreras i infotexten för vidstående skulptur:
 |
| Ord och inga visor om objektifiering och begär; om Åkermans nakna flick/kvinnoskulptur. |
 |
| Jättefint att inkorporera samtida måleri med föremålen. Känns självklart när man ser det i verkligheten. |
 |
| Zorns ikoniska Midsommardans hängd över Peter Johanssons installation How to cook a souvenir... Skivade dalahästar i gladpacksförpackningar. Ett Nationalmuseum med humor. I love it! |
 |
| Nationalmuseums idealbesökare? Sannolikt App-älskande generation. Vi -stofilerna(?)- tittar på föremålen i montrarna. Kidsen, om uttrycket tillåts, sitter i en soffa på museet och kollar appen, eller gör de det..? |
----------------------------
Uppenbarligen så är genustänket högt prioriterat på Nationalmuseum. Då tycker vän av ordning att Sveriges viktigaste och tyngsta(?) kulturella institution också kunde konfrontera andra viktiga ämnen med klokskap präglat av vår samtid. |
| Kvinna vänder ryggen åt elfenbensföremål utan information om ålder eller annat. |
 |
| En japansk netsuke. Ny eller gammal? Inga kommentarer... |
Det har man flagrant misslyckats med i elfenbensfrågan. Att det överhuvudtaget ställs ut till åskådande är allt annat än självklart. Här ställs dock mängder av föremål ut. Alltifrån möbler helt utförda i elfenben, till pokaler, figuriner och japanska netsukes. Detta utan att med ett enda ord kommentera den enorma problematik med galopperande illegal hantering med en produkt som i princip är olaglig över hela världen, men ändå sätts på piedestal i världens finrum, också på Nationalmuseum. Pinsamt, Nationalmuseum, pinsamt!
 |
| Elfenbensmöbel. Ny eller gammal? Bra eller dålig för elefanternas överlevnad? Det är inte många icke-initierade som vet..! Ett äldre par överhördes vid detta föremål; de var övertygade om att detta bordskabinett var helt nytt, eftersom det såg så ut. Vi hade en spännande och fin diskussion efter detta, där jag hade förmånen att få upplysa dem om föremålets ålder med mera... Att det saknades båda infotexter och Appar behöver väl inte tilläggas..?! Hur tänker NM egentligen? |
Skärpning Nationalmuseum! Det är hög tid att nämna elefanten i rummet.
Gör en monter av era vackra och fantastiska elfenbensföremål HELT tillägnad elfenbensproblematiken! Upplys allmänheten, i stället för att -som nu- vilseleda dem. Visa att NM bryr sig om Cites. Det är 2018, inte 1792 när Konglig Museum instiftades, heller inte 1866, när nuvarande byggnad stod färdig. Jag ställer gärna upp som konsult. Då ska ni få mitt heterosexuella manliga perspektiv på hela frågeställningen. Och mycket mer.
-------------------------------------------------------------------------------
Nu flyttar jag och hela familjen till Österlen! Det blir Antikaffär på gården till våren, så väl mött! (Mer info kommer!)
-------------------------------------------------------------------------------
Fotnot:
Diverse problem med layout och typsnitt tycks mer och mer oundvikliga i detta bloggverktyg som kallas Blogger. Jag är den första att beklaga detta och ber om Ert överseende.
Källor:
Diverse problem med layout och typsnitt tycks mer och mer oundvikliga i detta bloggverktyg som kallas Blogger. Jag är den första att beklaga detta och ber om Ert överseende.
Källor:
