Kinesisk-spansk samtida maffia-konst

En Madrid-baserad kinesisk affärsman, tillika galleri-ägare utgör centrum i stormens öga i en mångmiljon-utredning (i Euro) i Spanien. Gao Ping, 45, internerades den 16 oktober av spansk polis, -som en av 80, i vad som betitlats Operation Kejsare.

Gao Ping

Mer än 500 poliser deltog i en serie räder över hela Spanien. Utöver motsvarande knappt 100 miljoner SKr beslagtogs även konsthantverk, 200 fordon, vapen och juveler.

Stora pengar

Gao öppnade Gao Magee, ett 700 kvadratmeter stort galleri i Madrid år 2010. 2008 etablerade han i Peking ett 4000 kvadratmeter stort galleri som kallades The Iberia Centre for Contemporary Art, vilket organiserade visningar med de främsta av kinesiska och spanska konstnärer. Den spanska dagstidningen El Pais skriver dock att Centret sedermera distanserat sig från filantropen Gao. El Pais skriver också att Gao samarbetat med en av Spaniens ledande moderna institutioner, Instituto Valenciano de Arto Moderno (Ivam). Han hjälpte Ivam med iscensättande av två utställningar och även med inköp av 61 foton från Kina.

Alla valutor, fulla plånböcker...

Att problem med pengatvätt förekommer också på svenska marknaden är inget nytt. Jag har från initierade källor hört om flera flagranta fall hos Stockholmsauktionshus och även själv bevittnat budgivning som näppeligen kunnat vara annat. Ett exempel på en dylik transaktion är att ett kvalitetsmässigt undermåligt eller mediokert föremål lämnas in på auktion för att sedan -uppgjort- bjudas upp långt över utropet. Inlämnaren har då tjänat pengar på ett utåt sett legitimt sätt, köparen blir av med pengar som sannolikt förvärvats på ett för myndigheter felaktigt sätt. Som jag nämnt i tidigare bloggar (se nedan) har möjligheten till kontantbetalning kraftigt minskats.

När kommer det första stora avslöjandet på svenska marknaden, vidrörande pengatvätt i konst/antiksvängen, om det alls kommer..?

Fotnot:

Jag har tidigare berört ämnet pengatvätt:
http://antikmonologen.blogspot.se/2012/03/no-cod-ingen-mer-torsk-for.html
http://antikmonologen.blogspot.se/2012/05/skruvade-siffror-i-kina.html

Källor:

http://www.theartnewspaper.com/articles/Chinese+gallery+owner+arrested+in+Madrid/27414

Unikt "svenskt" korstågssvärd till salu

Det Brittiska auktionshuset Bonham's säljer den 28 november ett svärd, som får tankar att svindla; verkligheten överträffar ibland dikten heter det och detta tycks vara just ett sådant tillfälle.

116 cm kristet svärd, kräver vältränade överarmar

Svärdet erövrades av kristna från Mamlukernas vapenarsenal i Alexandria under tiden för de sista korstågen under andra halvan av 1300-talet.

Detalj: knapp-med korstecknet-, grepp och parerstång

Det Italien-tillverkade svärdet skänktes till Mamlukerna i Alexandria av Kung Peter den förste, Kung och kristet överhuvud  i Jerusalem och Cypern, som grädde på moset för att sluta avtal. Därefter återerövrades svärdet vid de sista Korsfararnas erövring av staden Alexandria. Svärdet symboliserar historien om kampen som fördes mellan kristna och muslimer om makten i östra Medelhavsregionen.

Kung Peter den förste iscensatte de sista Korstågen mot de muslimska Mamlukerna år 1362. En flotta som seglade från Cypern, angrep Alexandria med stor succé och återvände med enorma mängder plundringsgods, däribland ifrågavarande svärd. David Williams, chef för Bonham´s avdelning för Antika vapen säger: “The fascination of this sword is that it has survived some six centuries having been gifted by a Christian King to a Muslim ruler and kept in the famed Alexandrian armoury and then taken by force by Crusaders and returned to Europe. It is a remarkable survivor of the Crusader period”.

Svärdet har ett platt, nedåt avsmalnande tveeggat blad som är 92,5 cm, -inklusive handtaget 115.7 cm. Vapnet har en inskription som lyder: "Hubs Khazain al-Silah bi thughri al-Iskandariyya ayyam al-Sayfi Faris al [...d.]', 'Donation till arsenalen i för-staden Alexandria, under al-Sayfi Faris al- [Muhammadi]". Amir Faris var en inspektör år 840H, motsvarande 1436-7 efter Kristus. Endast tre andra svärd har noterats med Amir Faris namninskription. Ett finns i en privat stiftelse, ett annat i Slottet i Leeds i Kent och det tredje i Militärmuséet i Istanbul.

Arn behöver sitt svärd och Västergötland sin turism

Detta historiskt så viktiga svärd köptes av den nu bortgångne vapensamlaren E.A. Christensen i Köpenhamn, i utbyte mot ett svenskt svärd från Major John Lindgren i Malmö. Lindgren i sin tur, köpte svärdet vid okänt datum av Antikhandlare Lundgreen(sic) i Stockholm.

Jag tog kontakt med Antikhandlare-i-tredje-generationen Ian Lundgren i Stockholm, som instämde i min teori att det nog var farfar C.H. Lundgren som sålt svärdet under 1940-50-talet. Ian, fullt upptagen med förberedelserna inför Grand Antiques- mässan på Nordiska Muséet helgen 9-11 nov, kan dessvärre inte dra sig till minnes något om svärdet ifråga. Han gissar att det såldes på 40-50 talet och nog stämmer det att farfar var road av vapen och sålde dylika.

Detalj visande arabisk inskription

Svärdet utgör toppnumret i  Bonham's vapenauktion och är satt till 40-60.000 pund i utrop. Jan Guillou kunde vara en potentiell köpare. Det skulle väl utgöra en förträfflig grundsten till ett Arn-museum (sätt inte svärdet i stenen i så fall)?! Utropet förslår dock sannolikt inte långt. Privata blankvapensamlare, såväl som muséer och institutioner från både kristna och muslimska kulturområden torde ha ett så oerhört historiskt imponerande föremål mycket högt upp på önskelistan. Provenance is everything, heter det i internationella auktionssammanhang.

Hamnar det i Skövde, Jan? Västergötlands Muséum: jag bjuder på idén!

------Svärdet sålde för £163.250, motsvarande drygt 1,7 miljoner kr------

£163,250

More Information: http://www.artdaily.com/index.asp?int_sec=2&int_new=59235#.ULkdfob4JcA[/url]
Copyright © artdaily.org

Fotnot:
Jan Guillou, historieintresserad författare, jägare mm, har bl.a. skrivit den oerhört uppskattade bok-trilogin om Korsriddaren Arn Magnusson, bördig från Västergötland, som skapat en stor våg av turism till Arn-land.

Källor:
http://www.artdaily.org/index.asp?int_sec=2&int_new=58495#.UIr25obY2Sq
http://www.bonhams.com/press_release/11619
http://www.vastergotlandsmuseum.se/kulturvast_templates/kultur_articlepage.aspx?id=6598&Menu=true

LONDON.- A rare medieval sword taken from the Mamluk Arsenal at Alexandria during the last Crusade in the second half of the 14th Century is the top item in Bonhams sale of Antique Arms and Armour on November 28th in Knightsbridge. The sword is estimated to sell for £40,000 to £60,000. This Italian-made sword was given as a gift to the Mamluk rulers of Alexandria by the Christian ruler of Cyprus and Jerusalem, King Peter I as part of a gift sealing a treaty. The sword was then forcibly taken back into Christian hands during the last Crusade’s victory over the city of Alexandria. Consequently the sword symbolises the history of the time when Christians and Muslims fought for dominance in the eastern Mediterranean. King Peter I, the King of Cyprus and Jerusalem, launched the last Crusade in 1362 against the Muslim Mamluk Empire in the region. A fleet set out from Cyprus and proved victorious, taking the city of Alexandria with immense amounts of plunder returned to Cyprus, including this sword. Such was the treasure and weapons taken from the captured city that many of the overloaded ships had to jettison cargo. David Williams, Head of Bonhams Antique Arms and Armour Department, says: “The fascination of this sword is that it has survived some six centuries having been gifted by a Christian King to a Muslim ruler and kept in the famed Alexandrian armoury and then taken by force by Crusaders and returned to Europe. It is a remarkable survivor of the Crusader period.” The sword has a flat tapering double-edged blade 92.5 cm. long and overall with the hilt 115.7cm. The weapon bears an inscription that reads: 'Hubs Khazain al-Silah bi thughri al-Iskandariyya ayyam al-Sayfi Faris al [...d.]', 'Donation to the armoury in the frontier city of Alexandria in the days of al-Sayfi Faris al- [Muhammadi]. Amir Faris was an inspector in 840H, corresponding to 1436-7 AD. Only three other swords appear to be recorded inscribed in the name of the Amir Faris. One in a private charitable foundation, another in Leeds Castle, Kent and the other in the Military Museum at Istanbul. This historic sword was acquired by the late owner and arms collector, E.A. Christensen of Copenhagen, in exchange for a Swedish sword from Major John Lindgreen of Malmoe. Lindgreen had bought the sword at an unknown date from the dealer Lundgreen of Stockholm

More Information: http://www.artdaily.org/index.asp?int_sec=2&int_new=58495#.UIj6BIbY2So[/url]
Copyright © artdaily.org

Zweigbergk fokuserad

Under måndagskvällen sålde Bukowskis Anderssons samling, -stora delar av nedlagda Ekström-Muséet i Kalmar. 100 målningar och en hand-tryckpress ropades, med 29 återrop, varav tryckpressen märkt Refer department var ett. Svårt att förstå var varför just Jon-Ands handtryckpress fick hemligt utrop. Det "tricket" brukar användas främst för att skänka magiskt skimmer åt objekt och dessutom ge auktionshuset koll på vilka intressenter som förhoppningsvis ligger i köpkanalen. Möjligen var det ett försök att få något museum på kroken.

Hemligt utrop- Kontakta ansvarig avdelning

Återropsprocenten 29 får anses som hög beaktande kvalitén på måleriet, men som tidigare påpekat är det riktigt tuffa tider. Danska konstnärer gick märkbart sämre än övriga, exempelvis Holm, Bjerke-Petersén, Ortvad, Lohmann och Clausen. Tyngsta motgången blev dock Otte Skölds "Boulevardbanan" från 1915-16, med förväntningar kring miljonen, som ej fann köpare.

A propos ofunna köpare, så är det närmast komiskt hur olika auktionister behandlar återrop. Jag tror att auktionshus enligt lag verbalt måste konstatera huruvida eller inte ett konstverk "går tillbaka till säljaren", alltså inte får tillräckligt högt bud. Bukowskis förhållandevis nye VD Michael Storåkers svalde bara en extra gång något blev osålt, utan att påpeka återropet. Numera Överintendenten Carl Barkman däremot, i företaget sedan strax efter Dackefejden, sade "åter säljaren", men oftare orden "som föregående"- allt med en svårnoterad viskning...

Löberg, en särling med bacillskräck och stort skägg

Gunnar Löbergs kitschiga och utmanande färgkaskader gick som tåget, för mellan 75.000-145.000, den sköna pingvinen betingade 105 tusenlappar, utrop 40'-60'. Bo von Zweigbergks målningar -samtliga från 1921- gick ännu bättre och självporträttet jag tidigare höjt till skyarna klubbades för 310', -rekord som förutspått.

Bud i hemmets trygga vrå...

Var konsten hamnar är alltid svårt och känsligt att diskutera, men klart är att nuförtiden blir andelen köpare som sitter hemma med ett glas vin i ena handen och auktionen IRL i datorn bredvid sig -och möjlighet till bud-, allt större. Det finns för- och nackdelar med att närvara vid auktionstillfället. Många vill uppnå största möjliga diskretion, inte minst flera av de större handlarna, å andra sidan existerar också motsatsen, som på olika vis söker skrämma konkurrenter till budtystnad.

Rätt ackord för Lundström

 Kvällens enda miljonnotering -magisk nivå för auktionshus- blev abstrakta oljan "Ackord" av Knut Lundström från rätta perioden 1922-24, som klubbades för 1.350'. Agnes Cleves mer dynamiska vyer sålde också bra.

680.000 för Agnes Cleves "St: Eriksbron"

Flera frågor poppar upp: -En auktion efter det nedlagda Per Ekström-Muséet, men varför inte ett ord i katalogen om muséet och historien bakom nedläggningen och varför inte en enda Ekström utropad? -Var det sista gången vi fick njuta av dessa verk på någon generation, eller törs vi hoppas att flera av verken kan skådas på ett annat museum nära dig- snart? -Eller är det för mycket prestige och person (läs Andersson) i dessa konstverk för att ett stort modernt museum på en holme nära Bukowskis ska köpa in något härifrån? -Hoppas inte; mer Löberg och Zweigbergk åt folket!

Fotnot:
Samtliga priser är exklusive auktionshusets avgifter och påslag.
Länk:
http://www.bukowskis.com/news/329

Modernt i Stockholm

Nu har visningarna av Moderna kvalitéerna inletts på Auktionsverket och Bukowskis.
(Auktionsverket visning 16-22/10, Bukowskis 17-22/10)

Det bestående intrycket av Auktionsverkets visning för mig som keramikälskare var Granberger Collection, drygt 600 utrop av keramik från nästan hela världen, med slagsida åt Skandinavien och 1900-talet. Många superdrejare från hela 1900-talet ska klubbas, med tidigt, mycket ovanligt och utförligt signerat Leach-fat som klart lysande stjärna, även om skicket inte är perfekt. Det roliga med samlingen är bredden och att föremålen köpts med hjärtat. Somligt kommer att ropas tillbaka, men merparten går över utrop.

Nr 517, Bernard Leach, undersida av fat, med praktfull signering 1929, utrop 30-40.000

En konstnär som de senaste åren noterats på framför allt Auktionsverket är särlingen Gunnar Löberg (1893-1950). Hans konst är helt apart för sin tid, med stark -ofta krockande- palett och surrealistiska motiv. Han var sensationell på alla vis, i sin samtid.

Sprattelgubben på Auktionsverket, nr 960, Löberg, 1927, utrop 80-100.000

På Bukowskis är det i stället en samling svenskt måleri som imponerar storeligen, nämligen "Familjen Anderssons"dylika. Familjen har kört Per Ekström-muséet som tvingas flytta och med hjälp av denna försäljning av 101 nummer, ska nytt museum grundläggas. Det är en ypperlig samling konst och många av verken kommer snart att kunna beskådas i Konsthandeln på Birger Jarlsgatan, som brukligt är med konst av högsta klass.

Bukowskis, nr 19, Bo von Zweigbergk, självporträtt, 1921, utrop 60-80.000

Zweigbergks självporträtt är en målning i världsklass. Skulle bli förvånad om det stannar inom rikets gränser, eftersom svenskar generellt tycks ha svårt för porträtt/självporträtt. Utropet är minst sagt modest.

Bukowskis säljer också Löberg, fyra utrop i segmenten 40.000- 150.000 kr. Vi kan sannolikt se fram emot flera rekordnoteringar, åtminstone för Löberg. Det är förvisso bistra tider i konst- och antikbranschen, men kvalité säljer. Löberg var långt före sin tid, närmaste -ismen idag skulle vara popkonst parad med surrealism. Den konstnär som målade och signerade ett porträtt av en leksakspingvin år 1929, har min allra djupaste respekt. Tänk ändå, om pickande hönor, lummiga parker och skepp till havs hade bytts ut till leksakspingviner och annat galet lite oftare.

Bukowskis, nr 53,Gunnar Löberg, Porträtt av pingvin, utrop 40-60.000

Källor: 

http://auktionsverket.se/auction/modern/2012-10-24

http://www.bukowskis.com/auctions/569

Lasse Jonsson på udden!

Lars berättar, -i Museum Lars Jonsson, Vamlingbo, 2011

På Waldemarsudde är det åter dags för fågelkonstnären, ornitologen och författaren Lars Jonsson att ställa ut. Det är tio år sedan sist och han är en av få levande konstnärer som förärats två utställningar där. Förra utställningen lockade rekordmånga besökare med ringlande köer upp bland ekarna till Prins Eugens vackra Waldemarsudde.

Erkänd som en av världens mest kända och eftertraktade naturkonstnärer finner ni hans konst i de flesta (natur-)sammanhang. Han betraktades som underbarn och upptäcktes som 14-åring sittandes på Naturhistoriska Riksmuséets golv, tecknandes uppstoppade fåglar. Året därpå hade han där sin första separatutställning. Tidigt publicerade han fälthandböcker för fågelintresserade, som idag betraktas som klassiker. Han är mest känd för sina närmast overkligt skickligt utförda akvareller, men allt oftare jobbar han också i olja.

Lars Jonssons tassemarker; Hoburgen en tidig augustimorgon

Waldemarsudde-utställningen har Lars valt att kalla för Närvaro, eftersom det är en central faktor i hans naturåskådning och konstnärsskap.

Skärfläckeskådning, verket heter Treenigheten

Motiven och resmålen för utställningen, cirka 150 verk, har han hittat i hemmamarkerna på södra Gotland, men även jorden runt i Perus torrskogar, Ecuador, Antarktis- Sydgeorgien, Arktis- Tjukotka i Rysslands bortersta del- Svalbard och Kurilerna. En av mina personliga favoritmålningar är utförd i just sistnämnda region;

Ta er ut till utställningen och låt er blick suggereras av japan-pappret där en myriad av havsfågel flyger över oroligt mörkt hav, med vulkan i fonden. De mörka stormfåglarnas ö, Kurilerna 2003. Denna privatägda målning tillhör det största som kan upplevas i akvarellmåleri/ naturmåleri -alla kategorier. Hade Bruno Liljefors eller Anders Zorn sett målningen (två av Jonssons husgudar), så skulle de med hatt i hand bugat för Jonsson, sanna mina ord.

När jag pratade med Lars på torsdagen kämpade han med en förkylning och berättade att han i veckan målat live på Muséet, vilket varit mycket uppskattat. Dessutom har han precis färdigställt en mapp, strandspeglingar, om fem litografier, som en av de största morgontidningarna säljer.

På spaning efter de kärrsnäppor som flytt? Hemmalokalen Aurriv, på Gotland

En längre intervju med konstnären ska enligt tv:s lokalnyheter ABC visas på fredagskvällen (12/10). I helgen hoppas Lasse att förkylningen mojnat, så att måleriet kan fortsätta på plats. En helt unik chans att se en mästare in action. Utställningen pågår 6 oktober- 20 januari 2013. Hoppas vi ses där!

Samtliga foton och Copyright Nicklas Cederqvist

Länkar:
http://www.waldemarsudde.se/lars_jonsson.html

Allt är inte gammalt som är blåvitt

Kära Göteborgs Auktionsverk.
Hoppas ni mår bra. Det gör jag.
Jag undrar lite över hur ni tänker angående kinesiskt konsthantverk?
Idag, tisdag den 9 oktober, har ni 36 utrop till salu under rubriken "Orientaliskt". Jag har valt ut tio av de utrop som jag undrar mest över: 

Utropspris 2000 kr.

Varför anser ni att värmefatet är mellan 213-312 år gammalt?

Utropspris 1500 kr

På vilka grunder anser ni att värmefaten är mellan 113-212 år gamla?

Utrop 1200 kr

På vilka grunder anser ni att skålen är mellan 113-212 år gammal?

Utrop 2500 kr

På vilka grunder anser ni att detta är ett Ming-föremål(1368-1644)?

Utrop 2000 kr

Varför anser ni att värmefatet är mellan 213-312 år gammalt?

Utrop 2000 kr

 Varför anser ni att fatet är mellan 213-312 år gammalt?

Utrop 1000 kr

På vilka grunder anser ni att bojanerna är mellan 113-212 år gamla?

På vilka grunder anser ni att tallrikarna är mellan 113-212 år gamla?

Utrop 1800 kr

På vilka grunder anser ni att faten är mellan 113-212 år gamla?

Av de 36 orientaliska utropen som ni saluför är samtliga, utom ett enda, daterade. Det enda utropet som är odaterat är nr 34409, "Rökelsekar, Kina". Dock är det daterat på undersidan med en etikett: Kina Chienlong (1736-1795). Ni tycks anse att etikettens påstående är riktigt, eftersom ni satt utropet till 3000 kr, ett av de tre dyraste orientaliska föremålen ni har till salu.

Anledningar till datering av porslin kan vara följande:
Inlämnaren/dödsboet kan hävda att den förre ägaren: var mycket gammal/ reste extensivt i Kina för länge sedan/ var släkt med viktiga personer inom Svenska Ostindiska Compagniet/ var en storsamlare/ var en fantastisk kännare/ kände en person på Termoluminiscenslaboratoriet i Oxford/ etc, etc...

MEN, till syvende og sidst är det alltid ett spörsmål om att respektive institution som tar sig an uppdraget att förmedla försäljningen sitter inne med tillräckliga kunskaper för att SJÄLVA kunna dra korrekta slutsatser som är med sanningen överensstämmande.

Jag har sagt det förut och kommer att säga det igen: Om det sitter en mässingsplakett på ramen till en oljemålning, där en känd konstnärs namn är ingraverat, så är det -av många skäl- inte liktydigt med att det är ett verk av den kände konstnären. Samma sak gäller för all konst och allt konsthantverk. Vad än inlämnaren säger, så måste ett auktionshus ta EGEN ställning till föremålets autenticitet, alldeles oavsett vad inlämnaren påstår/säger sig veta. Detta gäller självklart i ännu högre grad för en enskild konst- eller antikhandlare. Att sälja kopior eller förfalskningar kommer förhoppningsvis snabbt att slå tillbaka mot säljaren, åtminstone i Sverige. Idag säljer de flesta, för att inte säga alla, västerländska auktionshus (även de svenska med andra ord) förfalskningar i parti och minut. Framför allt förfalskningar av kinesiskt porslin, men även annan konst/ konsthantverk. Idag är det dock kutym att katalogisera exempelvis en bra 1700-talsförfalskning av en vas, som "Vas, Kina" UTAN datering. Att sedan utropet egentligen ligger för högt är ändå ok i marknadens ögon, eftersom ingen felaktig datering är med i katalogiseringen av föremålet.

Det är utomordentligt tuffa tider för konst- och antikhandeln, i rådande recessionstider. Auktionshusen har sedan 1980-talet mycket skickligt blivit oerhört viktiga och dominerande aktörer på konst- och antikmarknaden och till stor del tagit över densamma. Om inte auktionshusen tar ansvar för den expertroll de fyller/ bör fylla är en kris runt hörnet. Laissez faire-attityden med att marknaden avgör priset på ett objekt får inte bli allenarådande när vissa föremålsgrupper ska krängas. Det går undan när förtroenden faller.

Jag har blivit kontaktad otaliga gånger av personer som vill sälja bra kopior/ nytillverkningar av kinesiskt men även av svenskt, till mig eller via mig. Jag har helt brutit kontakten med en mycket nära vän, av precis denna anledning. Idag fejkas ALLT man kan tjäna en krona på. Kineserna gör mycket bra kopior av (förutom sitt eget konsthantverk) nautica, svenskt 1700-tals glas m.m., m.m... Där arbetskraften är billig kan man lägga ner mycket tid på patinering etc. För uppemot 15 år sedan frågade jag en chefredaktör för en svensk antiktidning om jag fick skriva om problemet med förfalskningar av kinesiskt porslin och förekomsten på den svenska marknaden. Oh ja, svarade personen i fråga, du får skriva hur mycket du vill- när du har BEVIS! I det svaret ligger mycket av problemet. Falsariemarknaden är inte absolut, det finns inget facit, men om ni frågar de främsta inom varje specifikt område så vet de direkt vad, var och oftast varför, som är falskt och fel. Sedan jag började blogga i januari 2012 har båda antiktidningarna haft artiklar och/eller krönikor om problemen med fakes, men generellt så skyr branschen ämnet som pesten, eftersom det är besvärligt och "skrämmande" för kunderna. Det är bestämt lättare att skriva om inredningar i vitt.


Bästa Göteborgs Auktionsverk, det ska bli spännande att se vad ni har på er kommande Kvalitetsauktion.

Här sitter jag och rimmar. Allt är inte guld som glimmar.

Ha en trevlig och glödande höst/
Nicklas Cederqvist

Källa:
https://auctionet.com/sv/search/11-orientaliskt?company_id=10&scoped=10

Plast-Tuttar i Malmö

Howard Carter står för historiens troligen mest kända arkeologiska fynd, år 1922. Sedan den 15 september finns möjlighet att besöka det Carter fann (nåja); Tutankhamun-utställningen i Malmö, på nya mässan i Hyllie. Utställningen pågår tom 17 februari 2013.

"Ytterst välgjorda repliker", Made in Egypt

Utställningens hemsida är -naturligtvis- utformad för att locka så många besökare som möjligt till Tutankhamuns temporära värld i Hyllie, långt från Konungarnas dal. Vi får där veta att utställningen har lockat 3,2 miljoner besökare på flera platser, främst i Europa.

Plast(?)-Tutte, made in Egypt, bättre än originalet?!

När man får ögonen på rubriken "Graven och skatterna- mer än 1000 ytterst välgjorda repliker, så gnuggar åtminstone jag ögonen ordentligt. Repliker, -kopior alltså?! Jajemen: ""Utställningen ”Tutankhamun – Graven och skatterna” består av mer än 1000 mycket välgjorda repliker av föremål som fanns i graven, alla omsorgsfullt tillverkade av Egyptens skickligaste hantverkare"".

Jag måste tillstå att det för mig personligen skulle kännas väldigt underligt att titta på en utställning där 100% av föremålen utgörs av kopior. Men detta blir garanterat allt vanligare framgent. Att flytta hela eller delar av samlingar medelst fyrhjulig transport, båt, tåg och/eller flyg blir allt dyrare, om inte annat ur försäkringssynpunkt. Allt fler muséer och kulturinstitutioner världen över drar ner kraftigt, vad gäller utlåning av konst och artefakter. Undantag finns, exempelvis Tate Britain, som lånat ut rekordmånga konstverk; 1621 verk till 279 olika institutioner världen över. På detta vis blev Tate en av världens mest vittspridda och kända konstinstitutioner under 2011/2012.

Problem som kan uppstå när konstverk reser är transportskador/ försvinnanden och skador på plats, likaledes stöld/artnapping och konflikter om äganderätt/ godtrosförvärv. Under 1900-talet har dessutom problemet med anspråkshävdande vuxit; Praktexempel inom detta område utgörs av en Egon Schiele-målning som påstås ägas av personer som köpt den i god tro, men också ägandehävdas av en avlägsen släkting till den första ägaren, som dog i nazisternas koncentrationsläger. Liknande fall finns också för konst av Gustav Klimt. Konflikter som dessa skrämmer institutioner att låta bli att låna (ut) konst. Bra jurister inom äganderätt är en självklarhet för alla kulturinstitutioner med självaktning.

Konst och konsthantverk av högsta klass har idag uppnått värden som ofta är astronomiska, 100-tals miljoner kronor eller mer, per föremål. Om konst ändå lånas ut, så måste föremålen försäkras. Personal från ägarinstitutionen avtalas också ofta in att eskortera/närvara (vid) föremålen under hela utställningstiden. Många föremål anses oersättliga och får därför ofta rörelseförbud.

Mint condition

Hyllie-Tutte lär bli en uppskattad utställning, även om varenda föremål är en modern kopia. Barn bryr sig exempelvis inte om att det är kopior, för i deras föreställningsvärld finns inte konceptet original-replik, utan det är något vi utvecklat som vuxna. En uppenbar fördel med Hyllie-utställningen är också att hela gravinteriören kan byggas upp och tas med i utställningen, vilket inte hade varit genomförbart i originalutförande, av naturliga skäl.

För mig personligen består den emotsedda kicken av att betrakta utställningsföremål av att de är just original. Att de verkligen ÄR 3000 år gamla skulpturer ifrån Egypten, 600 år gamla oljemålningar från renässansens Italien eller 700 år gammalt blåvitt porslin från Kina. Inte turistversioner, eller ännu värre kopior tillverkade enkom för att dupera/lura köparen. Dessa fulkopior utgör problem inom alla konst- och konsthantverksområden. Ni kan beställa så kallad originalkonst i exempelvis Thailand, i princip exakta avbildningar i rätt teknik, media etc (-ett skandinaviskt auktionshus säljer dem ofta och låtsas att det regnar). Ni kan köpa så kallad originalskulptur i Egypten, som duperar i princip alla. Ni kan köpa porslin för 300 kr på den så kallade Antikmarknaden i Peking och sedan få ett par miljoner kronor för den på kvalitetsauktion i Sverige. Det har hänt. Det kommer att hända igen. Ni kan köpa exakta möbelkopior av kända original över nätet, till en bråkdel av antikmarknadspriset. Jag personligen tycker att det är omoraliskt och fel. Copyright är riktigt och viktigt, -för mig.

Original-plast

Så Hyllie, ni slipper denna gnälliga Stockholmare som besökare. Jag lägger de 195 kronor ni tar i inträde en lördag, på den utmärkta boken om original-plast av Thomas Lindblad i stället. -Att ge bort, för jag har den redan. Frågan är vad Mr Carter hade tyckt om plast-Tuttarna i Hyllie. Hans namn sprids, så han hade nog tryckt på "gilla"... Å andra sidan torde han mer än någon annan uppå denna jorderund, ha höjt originalen till skyarna.

Fotnot:
Bruksföremål av plast, av Thomas Lindblad, out of print, finns att köpa på 2nd hand-marknaden. Hyllies hemsida förtäljer inte huruvida replikerna verkligen är gjorda av plast, eller andra material.

Källor:
http://www.tutankhamun.nu
http://www.artdaily.org/index.asp?int_sec=2&int_new=58004#.UGyvnVGnGSr
http://www.theartnewspaper.com/articles/Schiele-case-could-damage-NY-business-say-dealers/26405
http://news.discovery.com/history/nazi-stolen-artwork-returned-owner-canada-110421.html
http://www.designersrevolt.com/en/our_mission__our_products.php
www.lauritz.com