tisdag 24 december 2013

God Jul tillönskas Eder med lucka 24

Har härmed äran att önska alla Antikmonologens läsare en riktigt God Jul och ett Gott Nytt År!
Gubben i lådan, Jack in the box på engelska, känd leksak som uppenbarligen skrämde tomtenissar och katt.
Inte minst gäller önskan också Retrobloggarnas Julkalendernätverk. Utöver dessa rader kan ni även läsa bloggen Gestaltningstanten, som tandem-öppnar julaftons lucka. Alla mina retrobloggvänners spännande alster, sprängfyllda med kul prylar och kunskap för luckorna 1-23, redogörs fint för, av Retrolux.
En familjelycka med trånande blickar och Fridfull, tillika kommersiellt präglad Jul, av för tiden exklusiva leksaker...
De skrivna hälsningar som nuförtiden kallas julkort är ämnet för denna Antikmonolog. Ett samtal till Postmuseum ger vid handen att statistik finns från och med 1945, angående mängd skickad julpost.
Antikmonologens julaftonsfavorit (Foto:Youtube)
Ni förstår, i julhälsningarnas begynnelse fanns varken mobila telefoner, datorer eller google. Detta utspelade sig under tändstickstavlornas och taxeringskalendrarnas tidevarv, när Karl-Bertil Jonssons föräldrar Varuhusdirektören H.K.H. Bergdahl respektive den ömma modern förfärades över sonens utdelande av rika människors julklappar i slumkvarteren, eller till och med faktiskt tidigare än så..!
En dansk(?) leksaksfylld jul med skönlockig gosse.
Postens statistik förtäljer att man sände drygt 38 miljoner julkort 1945. År 1970 var man nere i 27 miljoner; 67 miljoner år 1995. År 2004 skickades 42 miljoner och 2012 knappt 28 miljoner. Siffrorna torde vara sjunkande, mest på grund av alla elektroniska möjligheter till julhälsningar. Jag är själv medskyldig, eftersom jag sedan ett par år är varm anhängare av postens app Riktiga vykort, som enkelt förvandlar egentagna mobilbilder i smartphonen till just "riktiga vykort".
En Sankta Claus i Morisk dörröppning med ymnigt hängande, oinslagna klappar.
I Ulla Ehrensvärds utmärkta lilla bok Gamla Vykort från 1972, finns mer spännande fakta, som också Postmuseum borde ha. Ehrensvärd skriver bland annat "Det sades på skämt, att posthuset vid Vasagatan hade byggts för inkomsten av vykorten. Det är inte helt osannolikt, eftersom postverkets inkomster av vykortstrafiken år 1902 uppskattades till mer än en miljon kronor". En för tiden astronomisk summa.
Vi tröstar flickan som vält på släden, men titta, där är ju en kamera! Bäst jag smilar upp mig och önskar God Jul..!
I Sven Hedin-samlingarna kan man finna kinesiska nyårshälsningar från 300-talet, medan de äldsta europeiska bevarade är från 1300-talet. Först under 1700-talet blev det vanligt att uppvakta vid bemärkelsedagar och vid julhelgen.
Fantasifullt med jätteljus, ändock håller änglaflickan kända leksaker omkring sig... Surrealismens vagga?
Frimärket infördes år 1840 i England och därmed underlättades postbefordran i så hög grad att snart jordens samtliga länder hade följt Englands exempel, Sverige år 1855.
Är det förbjuden frukt i trädet? Gossens kroppsspråk talar mer än en fonograf...
Åren 1903-1904 nådde det så kallade vykortsraseriet sin kulmen. Man beräknade att de vykort som årligen var i omlopp i världen vägde 800 ton och att 7 miljarder vykort var i omlopp. De största vykortsfabrikerna kunde då producera 100 000 vykort -om dagen!

Ärade julklappar i höjden, se till oss som små är...
Ett något senare julkort, cirka 1940, med svenska Brio-leksaker. Dock inte lill-prinsen i bild.
År 1903 postades i Japan 500 miljoner vykort, i USA och Storbritannien över 600 miljoner och i Tyskland mer än en miljard(!). Före år 1900 däremot, var vykort (och julkort) sällsynta. Anledningen till den enorma ökningen torde till stor del ha legat i att portot för det oförseglade vykortet var betydligt lägre än för brev. Successiva sänkningar gjorde att det kostade 2 öre för ett lokalt brevkort, inrikes 4 öre och till utlandet 5 öre, om avsändaren endast skrev sitt namn.
Cirka 1930, att döma av frisyr och klädsel. En snäll, möjligen något insmickrande ung herre.
Brefkort med vyer hette det år 1891 när vykortet introducerades i Sverige. Under 1910-talet började portot höjas och då var vykortens blomstringstid förbi, skriver Ulla Ehrensvärd, som under 1970-talet var chef för Kungliga Bibliotekets kart- och planschavdelning, med en av Sveriges största vykortssamlingar. Tänk om hon anat vad "flugan" internet, uppfinningen datorn och mobiltelefonen skulle få för följder en knapp generation senare.
Snälla Gud och alla änglar, se till att jag får dessa leksaker..!
Ha en God och Fröjdefull Jul, kära läsare. Fridens liljor.
Ooh, vilken julafton! Så många presenter och så lite tid. Vem somnade först, dockan eller flickan?

Fotnot:
Ett stort tack till Leg. Lekare Peter Pluntky, som mycket generöst lät mig titta på och fotografera av delar av hans vykortsalbum.
Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton skrevs av Tage Danielsson1975, se wikipedia.
De allra flesta julkorten (och vy/brev-korten) tillverkades i Tyskland.

Källor:
Tomtefakta (Wikipedia)

http://hugin.info/134112/R/1032214/165930.pdf 

http://www.postnord.com/sv/Media/Pressmeddelanden/Posten-Sverige/2013/Julkort-fortfarande-popularaste-julhalsningen/

Gamla Vykort-En bok för samlare, Ulla Ehrensvärd, Stockholm 1972.

fredag 13 december 2013

Dubiösa drycker drabbar drinkare

Samma vecka som Stockholms Auktionsverk klubbar iväg 788 utrop alkohol skriver Dagens Nyheter och en hel drös andra tidningar om en gigantisk vinskandal i USA.
Rudy Kurniawan. Foto: Drinksbusiness.com
"Rudy Kurniawan (RK) ansågs länge som en världens främsta samlare av vin. Men i början av mars 2012 greps Kurniawan i sitt hem i Kalifornien av FBI anklagad för att ha sålt billiga viner med falska etiketter till fabulösa priser.
Enligt åklagarsidan har Kurniawan bland annat samlat på sig en stor mängd tomma flaskor från mycket dyra viner och sedan fyllt dem med billigt vin. Han ska också ha laserkopierat en mängd etiketter och satt dem på andra flaskor. Vinet var billigt bordsvin" (DN 8/12-13).

Problemet med fake-viner är enormt stort internationellt. Siffran 20% nämns som andelen förfalskade viner på den internationella vinmarknaden, av den franska tidningen Sud Ouest. Det är mer än andelen som påstås vara korkdefekt, ofta angiven till mellan 8-15%. I november 2013 fick Christie´s i Hong Kong nära 478.000 dollar för en låda (12 st 75 cl flaskor) Domaine Romanée-Conti av årgången 1978.
Laurent Ponsot i Vinkällaren. Foto: Domaine Ponsot.
Laurent Ponsot (LP), en mycket erkänd vinmakare i Bourgogne, var instrumental i avslöjandet av Kurniawan, eftersom han var bland de första att kraftigt ifrågasätta den kinafödde, amerikaboende RK. Kurniawan försökte sälja Ponsot-viner från sent 1920-tal, vilket Laurent Ponsot bevisade aldrig hade buteljerats... LP hävdar att så mycket som 80% av alla prestige-Bourgogner -inkluderande hans egentillverkade- som säljs på vinauktioner idag är förfalskningar. Detta anser jag, är i paritet med kinesiskt porslin, i Sverige och internationellt. Möjligen med omvänt förhållande, prestigeporslinet fingranskas mer och är därför är förfalskningarna av dessa något mindre förekommande på prestigeauktioner, medan lågprisporslinet under 5000 kronor/föremål är det som fejkat förekommer i oerhört stor utsträckning.
Sören Nylund, Systembolagets värderingsansvarige på Stockholms Auktionsverk. Foto: SAV.
Intervju med Systembolagets auktionsansvarige, Sören Nylund, den 10 december, ger vid handen att man tackar nej till objekt ett par gånger per år och har så gjort sedan auktionsstarten 2004. Oftast är det bristande historik i proveniens-kedjan som är problemet. Sören vill inte gå in på mer specifika problem. Däremot konstateras att det oftast är franska viner det gäller, Bordeaux och Bourgogne. Men även destillat, alltså sprit har man tackat nej till- av varierande skäl.
Högst sannolikt äkta vara: Nr 220503, Romanée-Conti 1990, utrop 70.000 kr. En av tre som alla(!) klubbades för exakt 66.000 kr i separata utrop (11 dec 2013).
Sören påpekar att man har en fortlöpande kontakt med säljarna av dryckerna och ofta stöter spekulanter under auktionsdagarna på, för att få detaljer om proveniensen. Då får de också del av denna, säger Sören. Det kan exempelvis gälla att vinet har legat "orört i låda om 12 på Den Kända Vinkällaren i Stockholm, sedan inköpet på Systembolagets Vinbutik, Grev Turegatan (numer nedlagd) år si och så".

Förekommer konstruerade (alltså falska) provenienser, undrar jag. Sören drar på svaret och konstaterar att man avvisat objekt flera gånger pga bristande provenienskedja. Jag undrar om Sören tror att problematiken med fejk-viner påverkar potentiella kunder och det betvivlar han inte för en sekund.
Årets Vinprofil i Sverige 2013, Johan Magnusson; konsult åt Stockholms Auktionsverk. Foto: SAV.
 Johan Magnusson, Sveriges förste förordnade värderingsman av vin (en av två i Sverige) och numer också ägare till vinkällaren Magnusson Fine Wines, jobbar tillsammans med Stockholms Auktionsverk och Systembolaget med Vinauktionerna i Stockholm. Johan drar sig till minnes ett antal falsarier på Auktionsverket. I en av de första auktionerna, start 2004, försökte någon inkludera en mytomspunnen röd Bourgogne, Romanée Conti från 1945. Den hade en etikett med felaktigt papper och även inkorrekt skriven franska. Ett vin som vore det äkta skulle ha betingat många tiotusentals kronor. Johan nämner i samband med det försöket också skandalen med den amerikanske kändiskocken Charlie Trotter, numer bortgången, som möjligen helt ovetandes försökte sälja falska viner från sin restaurangs vinkällare. Däribland till två bröder i New York, som bland annat köpte just en magnum (1,5 liter) av 45:an Romanée Conti. När de senare skulle försäkra den, så fick de reda på att flaskan var värdelös. Varför? 1945 gav bara en liten skörd, vilket innebar att slottet inte buteljerade några magnum överhuvudtaget. -Ridå.

Man vill tro att förfalskare skulle läsa på lite bättre- å andra sidan så har fredsåret 1945 en magisk klang bland vinnördar -och andra. Precis som 1789 (franska revolutionen) ofta figurerar på exempelvis keramik. Johan har även ombetts sälja falsk 1800-tals Cognac och stora mängder bättre röda franska viner med alldeles för höga nivåer i flaskorna, för att det skulle vara trovärdigt. Inget togs förstås emot.

Under de nästan tio år som svenska vinauktioner har hållits har Johan fått en känsla för dels de personer som lämnar in alkohol till försäljning och dels köparna. De är idag mest svenskar som lämnar in och mest utlänningar som köper, skrattar han.

Min egen erfarenhet under många år inom Systembolaget, merparten på Grev Turegatans Vinbutik, är att även ute på butikerna så förekommer reklamationer av drycker som inte alltid är vad kunden påstår. Dock är Systembolagets devis förstås att kunden alltid har rätt, vilket gör att en kunds påstående om att ett vins eventuella defekt och/eller innehåll, får stå oemotsagd. Jag kommer ihåg enstaka flaskor, där kundens påståenden om defekt innehåll faktiskt ifrågasattes. Det kunde röra sig om ett oerhört dyrt vin som hade inköpts under 1980-talet och som sedan reklamerades 10-15 år senare, med motivering att det var defekt. Dispyt vill till varje pris såklart undvikas, men i värsta fall finns dels Systembolagets Reklamationslager och dels det egna laboratoriet att konsultera- båda situerade i Jordbro. Där kan upkomna spörsmål/problem dissekeras, om de inte har kunnat lösas ute på butik.
Hardy Rodenstock, Mr Fantasy man. Foto Wownews.
En annan enorm vinskandal drabbade auktionshuset Christie's med buller och bång, år 2010. Det var den forne producenten för Boney M, Hardy Rodenstock, som blev en av världens mest kända vinsamlare; Han köpte, sålde och arrangerade super-provningar. Den kanske mest kända var en Chateau D'Ycquem-provning (söt vit super-Bordeaux), med 125 årgångar representerade; Den äldsta från 1784. Under 1980-talet växte hans rykte över hans huvud och hans "vinfynd" blev alltmer fantastiska. Rodenstock påstod sig 1985 ha köpt flaskor som hittats inmurade i Paris, tidigare tillhörande President Jefferson.
Avslöjade blufflaskor. Foto: Wownews.
"Upptäckterna" av fantastiska viner blev fler och försäljningarna skedde till höger och vänster. Christie´s vinavdelning med Michael Broadbent i spetsen stod oftast för auktionerna, men äkta (vin-)paret David Peppercorn och Serena Suthcliffe (den sistnämnde chef för ärkerivalen Sotheby´s vinavdelning) började ana v-formationer av ugglor i mossen. -Återigen hade man buteljerat prestigevin i -fel- storflaska (Ch. Petrus i Imperial (6 liter) från 1920-talet), vilket aldrig skedde i verkligheten och blev början till slutet för the Fantasy Man... Intriger på högsta nivå, i ärkekonservativa sammanhang.
Boney M; Oceans of Fantasy... Foto: Wikipedia.org
Att problemet med vinförfalskningar är jämförbart med konst- eller andra konsthantverksförfalskningar inom auktionsbusinessen är inte särskilt svårt att förstå. Där det finns en dollar/krona att tjäna finns det också en förfalskning.
Julklapp för vinmurvlar?
Det stora problemet med mycket exklusiva viner på extrema prisnivåer är år 2013 att en mycket stor del, - merparten vad jag förstår, av kundkretsen utgörs av ohemult rika människor ifrån ett stort land i öst som köper vinerna för att bräcka sin granne eller kollega med, på ett vis som möjligen kan kallas nouveau riche. De köper inte vinet för att njuta en sagolik dryck till en sagolik måltid, utan för att tuppa sig inför omgivningen. En pikant detalj i sammanhanget säges vara att ofta kan dessa köpare inte skilja exempelvis osötad nygjord lingondricka ifrån 1947 Chateau Cheval Blanc. Därmed blir heller inte klagomålen mot säljaren, alltså auktionshuset, särskilt vanligt förekommande. Kallas detta för en win-win-situation? Inte av mig i alla fall.

Fotnoter:
För klarhetens skull, är det viktigt att påpeka att det sällan är själva inlämnaren som har fabricerat den förfalskade flaskan. Denne är oftast bara en, av i bland flera, ofta ovetande mellanhänder.

Chateau Cheval Blanc är en Saint-Emilion Grand Cru från distriktet Bordeaux i Frankrike och just 47:an har i många sammanhang kallats för ett av de största viner som någonsin producerats.

Ett litteraturtips i juletider kan vara The Billionaire´s Vinegar, av Benjamin Wallace. I boken avhandlas skandalen kring bland annat Jefferson-flaskorna, Rodenstock och Broadbent. Den sistnämnde stämde författaren på grund av vad som skrevs i boken.

Källor:
http://mobil.dn.se/nyheter/varlden/billigt-vin-saldes-for-miljoner/

http://www.wownews.se/?a=10431

http://alltomvin.se/2013/11/11/vinforfalskningar-vanliga-pa-auktion/

http://www.wownews.se/?a=7808

http://www.telegraph.co.uk/news/worldnews/europe/france/10421271/Fifth-of-wine-sold-worldwide-is-fake.html

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article17986197.ab

http://www.wownews.se/?a=10383

https://www.facebook.com/notes/champagne-magazine/the-wine-fraud-of-the-century-how-to-fake-wines-and-make-millions/10150582700707693

fredag 22 november 2013

Svensk elefanthöst

Under samma vecka i november 2013 kom ett antal nyheter som alla gäller utrotningshotade djur.
(För bäst förståelse av följande text bör läsaren först ha läst tidigare Antikmonologer i ämnet. För Citesregler, se "fotnoter" nedan!).

*Den 12:e november lanserade World Wildlife Foundation (WWF) kampanjen Stoppa elfenbenshandeln i Sverige- Säg nej till att svenska auktionshus handlar med elfenben. Kampanjen lanserades stort i sociala medier (läs Facebook), i dagspress med påkostade annonser i storformat och även personliga brev till Auktionshusen.
*Dagen efter WWF:s kampanjstart, den 13 november, skriver auktionshuset Bukowskis på sin hemsida:
"Bukowskis tar frågan om rovjakt på elefanter och även andra utrotningshotade djur på stort allvar och som auktionshus tar vi ett extra stort ansvar. Därför har vi sedan många år tillbaka ett nära samarbete med Jordbruksverket, polisens avdelning för artskyddsbrott och godsroteln.
Vår policy är att uteslutande sälja/förmedla föremål med ett kulturhistoriskt värde så att de kan tas om hand för framtida generationer. Gränsen för legala elfenben går vid 1947, men där har vi satt en egen gräns på Bukowskis. Föremålet ska, för att bli aktuellt för auktion, vara antikt, d.v.s. över 100 år gammalt samt snidat/bearbetat. Vid minsta tveksamhet tackar vi antingen nej till föremålet, alternativt låter det testas för ålder via kol-14-metoden".

*Den 14:e november krossades och förstördes för första gången i USA (i Denver) sex ton elfenben, som under lång tid har beslagtagits och förvarats av diverse myndigheter. President Obama lanserade i juli 2013 en specialstyrka som ska arbeta mot illegal elefantjakt, med speciellt anslagna pengar. Man har via USA:s diplomatkår också kontaktat regeringarna i Kina, Vietnam och Thailand i ämnet.

*Den 14:e november berättar svensk polis att man dagen innan, den 13:e november arresterat tre personer för artskyddsbrott i Stockholm, samt att ett noshörningshorn med ett förmodat marknadsvärde på fem miljoner kronor har tagits i beslag.
_____________________________________________________________

Nr 830, "Medicindocka, Kina, tidigt 1900-tal", utrop 2.000 kr. (Såld för 3.600 kr)
Nr 866, "Figuriner 2 st, Kina 1900-talets början", utrop 8.000 kr (Osålda)
Nr 1455, "Schackspel, spelpjäser i elfenben, 1900-talets första hälft", utrop 4.000 kr (Såldes för 4.800 kr)
Helsingborgs Auktionsverk (HAV) har till sin Kvalitetsauktion den 1 december 16 utrop som inkluderar elfenben. Av dessa anser jag nr 830, 866, 1411 (föreställer Nepalesisk "gudom", vilket ej är konstaterat av HAV- såldes inte) och 1455 som intressanta för åldersdiskussion (1455 sålde för 4.800 kr). Se tidigare Cites-relaterade diskussioner. Nr 830 är en så kallad medicindocka (Doctor´s lady), en form som är mycket vanligt förekommande på (antik-)marknaden; Proveniens: Dansk privatsamling (Såld för 3.600 kr). Anledningen till nakenheten säges vara att man använde dylika för att kvinnor med krämpor skulle kunna peka på figurinen och tala om för läkaren var exakt det onda satt, -för att slippa klä av sig. Proveniens för nr 866 anges icke. Heller ingen proveniens för schackspel nr 1455, dock tidsspecifikation som faller in i "olagliga Cites-år", nämligen 1947-50. Jag har sökt HAV för kommentarer, men inga sådana gives tyvärr förrän auktionen är framplockad den 23 november, enligt telefonbesked.


Nr 866, -Detalj av vänstra figurinen
Eftersom händer alltid är svåra att avbilda i konsten, på duk och i skulptur, tittar jag lite extra på kvinnans hand som håller den lockförsedda kannan. Hålet precis ovanför handen indikerar handtagets hål. Bakom handtaget anar man att tummen på kvinnans vänstra hand finns. Räkna då kvarvarande fingrar på kannans framsida. Ovanför handtagets avslutande, utstickande krusidull anas fem fingrar. Därtill kommer tummen bakom handtaget. Att "ringfingret" är störst av de fem är också fascinerande. Mest intressant är nog ändå att kannbärerskan alltså är begåvad med sex fingrar. Elfenbensföremål av låg, banal karaktär blev inte vanliga på "antikmarknaden" förrän massturismen blev ett faktum. (Nr 866, paret figuriner, förblev osålda)
Nr 3019, "Two Carved Ivory Immortals, 19th Century", 19 cm, utrop 6.000-8.000 kr (Osålda)
Stockholms Auktionsverk (SAV) har sju elfenbensutrop och man måste söka både på "elfenben" och "ivory" för att hitta dem, eftersom den orientaliska avdelningen endast är katalogiserad på engelska, vilket säger en del om var kunderna förväntas komma ifrån. Intressanta att diskutera ur Cites-synvinkel är nr 3019, "two carved ivory immortals". Dessa kommer enligt angiven proveniens från en sydosteuropeisk konstnär som undervisade i Kina mellan 1960-62. Teoretiskt kan de då ha varit nyskurna, om de införskaffades då. (De förblev osålda)
3071, A Group of Three Snuff Bottles, utrop 3.000-5.000 kr (Såldes för 2.400 kr)
För utrop 3071 anges ingen proveniens. Den 7 cm höga elfenbensflaskan skulle av undertecknad ha katalogiserats som 1900/2000-tal. (De tre snusflaskorna såldes för 2400 kr). I samtal med Elisabet Fellbom, ansvarig Intendent för Orientaliskt på SAV, får jag reda på att båda utropen på Auktionsverket har funnits i familjeägo sedan mycket länge. Elisabet säger att man verkligen vill undvika modernt elfenben och därför vill att föremål som man säljer ska vara från minst 1800-talet.

Uppsala Auktionskammare har inga orientaliska elfenbensutrop i sin Höstkvalité. (Se bloggen Uppsala onlinekvalitetsauktion avsäger sig -TROLIGEN- ansvar för asiatiskt konsthantverk).

Bukowskis (BUK) har valt att inkludera 11 elfenbensutrop i sin höstkvalité. Jag pratade den 20 november telefonledes med Cecilia Nordström (Intendent för Orientaliskt Konsthantverk) om saken och hon bad mig att lämna över katalogiseringen till Bukowskis. Cecilia underströk att man alltid har vattentät proveniens för alla de föremål man säljer hos auktionshuset men att däremot ägarna inte särskilt ofta vill ståta med sina namn i katalogen. Detta är jag fullt införstådd med, men undrar ändå hur man motiverar att ta med ett antal som ur rent stilistisk-konsthistorisk synvinkel ser väldigt sena ut. Cecilia berättar om Bukowskis intensiva och mycket fina samarbete med Jordbruksverket, Polisen och WWF samt påpekar att man har en egen hus-regel hos Bukowskis som säger att varje elfenbensföremål måste vara antikt, dvs minst 100 år, för att överhuvudtaget tas in till försäljning (se ovan). Alltså att man hos Bukowskis går ett steg längre än det lagen kräver; att föremålet måste vara från före 1947.

Nr 1365, "S.k. Doctors Lady, Qing dynastin, omkring 1900", utrop 10.000-15.000 kr (Förblev osåld)
Jag bad min sambo, -en kvinna i sina bästa år, att vänligen kommentera relationen mellan kroppsstorlek och byst på ovanstående av Bukowskis utropade så kallade Doctor´s lady. Sambon bedömde bysten som "gigantisk och möjligen en D-kupa, ovanlig för en asiatisk kvinna". Hon kommenterade spontant även "de underliga proportionerna" i figurinen. För ordningens skull bör tas ad notam att sambon ej är konsthistoriker, utan här endast konsulterades i egenskap av just kvinna.
Pamela Anderson (Wikipedia photo)
Ett känt faktum är bland konstkännare att konstnärer/ förfalskare oftast avbildar sin egen samtids utseende- och kroppsideal, även när de försöker kopiera/förfalska äldre tiders konstföremål. (Jag har i tidigare blogg pekat på detta, med kinesiskt glasmåleri som exempel; Ett på västkusten situerat större auktionshus gjorde under många månader 2013 fruktlösa försök att sälja av mig så kallade "kinesiska Playboy-damer", försedda med mycket stora behag i poser okända i kinesisk konsthistoria, till dags dato. Först katalogiserade som "1900-talets början", men efter min blogg ändrade till "1900-tal". Se bloggen Vidarebefodrat brev till Dalarnas Auktionsbyrå och Sveriges Konst- och Antikhandlareförening).
Bystig Netsuke, 9,7 cm hög
Chasing dragons, skuren elfenbens-bete
Poängen med resonemanget kring Doctor´s ladyn är att den dels är ekivok/erotisk vilket gör den extra attraktiv bland samlare (läs män) och dels att dess kroppsformer indikerar att den är skuren under Pamela Andersons samtid snarare än under Jung Changs mormor Yu-fangs samtid. Nedan noteras mer typisk barm för 1800-talets slut, i välkända skulpturen Snöklockan av Per Hasselberg, på Mariatorget i Stockholm.
Snöklockan, utförd år 1881, uppförd år 1900.
Fredagen den 16 november talade jag med Professor Göran Possnert på Tandemacceleratorlaboratoriet /Kol 14-laboratoriet i Uppsala. Han hade vänligheten att tala om för mig hur lätt det är att datera just elfenben och andra organiska föremål med hjälp av kol-14-metoden. Den bygger på att man i organiskt material bland annat kan detektera kärnvapensprängningar som skett i jordens atmosfär väldigt precist. Med hjälp av dessa kan man alltså datera ett elfenbensföremål mycket precist till före eller efter 1947. Mellan 1945 och 1998 har 2053 kärnvapenexplosioner noterats i världen. Professor Possnert påpekade dock att han mycket sällan utfört dateringar av elfenbensföremål för något auktionshus räkning. Det som behövs är minimum 50 milligram benmjöl, (beroende på bentäthet) för att korrekt datera objektet. Det minutiöst lilla borrhål som då uppstår kan mycket enkelt "retuscheras bort", om inlämnaren vill, berättar Professorn.
Kartfilm över världens samtliga (2053) kärnvapendetonationer, se länk ovan.
Det finns en hake och den består i en kostnad om 3000 kr + moms, (ingen moms för institutioner). Den haken vill sannolikt inte säljaren stå för och troligen inte köparen heller, -än mindre auktionshuset. Eftersom man där är säker på att objektet är "antikt", eller åtminstone från före 1947, då man valt att inkludera det i en försäljning. Vem som har rätt att kräva ett dylikt test för att bevisa ett föremåls laglighet kontra olaglighet är ett spörsmål av juridisk-etisk karaktär. Dock i sammanhanget ett enormt viktigt spörsmål.

Extra intressant är då vad Bukowskis valde att formulera som kommentar till WWF:s kampanj: "Vid minsta tveksamhet tackar vi antingen nej till föremålet, alternativt låter det testas för ålder via kol-14-metoden." Jag är intresserad av kol-14-dateringar av objekten 1363 till och med 1368. Hur löses det enklast, Bukowskis? (1363 med utrop 8-10.000 såldes för 5.000 kr, 1364 med utrop 10-12.000 sålde för 8.000 kr, 1365 osåld, 1366 med utrop 4-6.000 såld för 4.000 kr, 1367 med utrop 8-10.000 kr såld för 7.000 kr och 1368 med utrop 12-15.000 kr såld för 19.000 kr).
Tillbakadragen från försäljning av någon.
Under pågående visning har Bukowskis (-eller ägaren till objektet) valt att dra tillbaka nr 1362, Vinofferbägare i noshörningshorn, "Qing Dynastin, 1700-tal" från försäljning. Den 27 november, under pågående visning, publicerade World Wildlife Foundation (WWF) följande kampanj i media: 

"Noshörningshorn ligger just nu ute till salu på auktion i Sverige. Ofta är det vinofferbägare av noshörningshorn som säljs, som anses bära på en magisk och potenshöjande kraft. Vi tycker att svenska auktionshus ska ta ställning och sluta handla med noshörningshorn, så länge tjuvjakten pågår. Den illegala jakten ökar i ett rasande tempo. Fortsätter den illegala jakten i det här tempot riskerar noshörningen, som har vandrat på vår jord i 60 miljoner år att försvinna. Ett av Danmarks ledande auktionshus Bruun Rasmussen slutade sälja noshörningshorn efter stark kritik från WWF förra året. Vi vill uppnå samma sak i Sverige och behöver er hjälp!"

 
Om WWF:s kampanj har något med tillbakadragandet av Bukowskis senaste noshörningsföremål är för Antikmonologen okänt. (Katalogiseringen av ifrågavarande vinofferbägare var något kryptiskt utformad, då det stod att den var "såld av Bukowskis på 90-talet". När samma auktionshus säljer om ett föremål, brukar oftast exakt auktionsnummer och datum anges, särskilt då det är många år mellan respektive försäljning).

Madonna med jesusbarnet, skuren i elfenben c. år 1250-1260.
Elfenbensmadonnan från cirka år 1250 är ett tecken på att elfenben har varit uppskattat som medium sedan länge. Den säljs av Sotheby´s i London den 4 december, med ett utrop på £800.000- 1.200.000, runt 10 miljoner kronor. Med den viktiga skillnaden att elefanten som bidrog med material till "10-miljonersmadonnan" för att dödas sannolikt jagades springandes med skrik och spjut ner för ett stup eller i en grop. Idag används helautomatiska skjutvapen, snabba motorfordon och till och med cyanid för förgiftning av hela vattenhål -år 2013 inte år 1249- innan Stockholms grundande.

Tycker läsarna av Antikmonologen att auktionsscenen för elfenben verkar rörig, komplex och oerhört godtycklig?  Vilket sammanträffande! Det gör jag också. Vad är då syftet med denna blogg? Jo, att belysa just komplexiteten och godtyckligheten i auktionshusens hantering av elfenbensföremål. Självklart handlar också antikhandlare med elfenben, men inte tillnärmelsevis i samma utsträckning som auktionshusen. Glöm heller inte det jag tidigare anfört; så fort ett föremål sålts på auktion så får det en form av "godkänt-stämpel" som varandes äkta antikvitet och har på så vis kommit in på den legala marknaden, vare sig elfenbenet är från före eller efter 1947.

Absolut centralt i elfenbensproblematiken är, som i tidigare bloggar extensivt diskuterats, att kineserna är skickligast i världen på att ålderspatinera de flesta material, inte minst elfenben. WWF använder i sin kampanj möjligen en något olycklig frasering, när man skriver "förfalskat elfenben". Ingenting är falskt, förrän ägaren/förmedlaren (auktionshus exempelvis) påstår något oriktigt om ålder/ursprung/signatur etc på ett föremål. En kopia av en känd konstnärs måleri är inte falsk förrän den signeras med falsk signatur eller falskeligen påstås vara ett genuint verk av en känd konstnär. Det samma gäller för elfenbensföremål. Elfenben kan vara falskt om det i stället är gjort av plast, eller om det på något vis är felattribuerat. Elfenben införskaffat efter 1947 är illegalt, men det är inte det samma som falskt.
Levande elefanter eller döda föremål? Valet är mitt, ditt och auktionshusens! Foto från WWF/Facebook.
Är då WWF:s önskan om att auktionshusen helt ska upphöra med elfenbenshandel plausibel/ möjlig att genomföra? 21.435 människor har gillat förslaget på Facebook (kl 11.08 den 22 nov) under en dryg veckas tid. Personligen anser jag att det är rätt väg att gå, eftersom jag vill att kommande generationer också ska få uppleva vilda elefanter, jordens största landlevande däggdjur. Vi ser varje dag bevis på människans närmast gränslösa dumheter, varav tjuvjakt på elefanter är ett exempel. Det dödas en elefant var 15:e minut, uppemot 30.000 per år. Alltså har en, möjligen två elefanter dött under tiden du läst dessa jobbiga och insinuanta rader.

Auktionshusen sparkar såklart bakut åt WWF:s nollvision. Möjligen skulle undantag kunna göras för föremål som uppenbarligen/bevisligen är antika, alltså mer än 100 år. Elfenben har funnits och finns i massor av föremål; i möbler i form av små nyckelbrickor eller hela möbeln, biljardbollar, pianotangenter, ätpinnar, bestickskaft, ramar, ja listan är närmast oändlig. Men exakt HUR och VAR ska linjen dras mellan tillåtet och otillåtet?

Som det nu ser ut så är schablonkatalogiseringar och påhittade provenienser vardagsmat, på slott och i koja, hos landsbygdsauktioner såväl som stora auktionshus. Man gömmer sig bakom katalogiseringar som "ben", "1800-tal", "tidigt 1900-tal", "sen Qing-dynasti". Det är legio för att slippa granskas. Om det är auktionshuset eller inlämnaren som hittar på är egentligen mindre viktigt. Jag har sagt det förut: Auktionshusen vet att inlämnare hittar på, för att få till en bättre försäljning.

Dessutom, vem granskar? Vems uppgift är det att se till att auktionsbranschen utför ett korrekt arbete? Hur många tusenlappar per år drar ett auktionshus in på sålda elfenbensföremål? Är det inte försumbart i sammanhanget? Jag betvivlar att all PR är bra PR, som någon lär ha uttryckt det. Jag har extensivt diskuterat problem gällande av inlämnaren totalt ihopljugna provenienser med företrädare för många större auktionshus, brott som kan vara åtalbara. Jag har tidigare påvisat ihopljugna provenienser för exklusiva elfenbensföremål, se bloggen: Elefantdöd -inte elefantöl- på Lauritz och Bruun Rasmussen.

Här gäller det faktiskt oerhört mycket mer än när någon excentrisk rik kines köper en nytillverkad porslinsskål, i tron att skålen är 700 år gammal. Här gäller det en arts överlevnad. Eller motsatsen. Vare sig du tror på en gud eller på Darwins läror, så har a l l a dina förfäder haft möjlighet att se levande elefanter. Om en generation eller två kan den möjligheten vara borta. För alltid.
*****************************

Fotnoter:
Skjut inte elefanterna och heller inte budbäraren. Så länge det finns en efterfrågan på elfenben kommer tjuvjakten att fortsätta.

Jordbruksverket skriver:
"Elfenben bearbetat före den 3 mars 1947
Om du har elfenbensföremål (ej råelfenben) som är bearbetat före den 3 mars 1947 och om du på ett trovärdigt sätt också kan styrka detta, får du sälja det inom EU utan CITES-intyg från Jordbruksverket. Detta innebär att du, oavsett i vilket kommersiellt syfte du ska använda elfenbenet, måste kunna styrka på ett trovärdigt sätt att föremålet är så gammalt att det verkligen är undantaget från kravet på intyg, det vill säga att det är bearbetat före den 3 mars 1947. Om länsstyrelsen eller polisen gör en kontroll i samband med att du till exempel annonserar ut eller säljer elfenben och du inte kan styrka föremålets ålder, kan du komma att åtalas för artskyddsbrott".


Jung Chang är författaren till den förträffliga boken Vilda svanar, som handlar om tre generationer kvinnor i Kina.

Netsuken ovan föreställande Pamela Anderson-släkting(?) var till salu för 179 US $ och enligt utsago nytillverkad av flodhästbete på en webbsida för ett Hong Kong-företag, där enorma mängder av skurna mammutobjekt också ligger till salu, exempelvis "Chasing dragons", vars dagspris är $ 3.900 US. Åtminstone påstår man att det är mammut- och inte elefant-elfenben.

Situationen med legalt mammutben komplicerar elfenbensmarknaden kraftigt. Likaså förekomsten av så kallat legalt elfenben från elefant, som har sålts vid enstaka tillfällen. Vid googling på "mamooth ivory" fås närmast oändligt antal träffar på internet och allt är till salu och visuellt ofta extremt likt elfenben från elefant.

Det är belagt att merparten av allt illegalt elfenben går till Kina och framför allt Hong Kong. Då är det inte helt långsökt att det är samma verkstäder som skär i illegalt elefantelfenben som de verkstäder som skär legalt mammutelfenben.

Jag har anledning att tro att åtminstone ett av alla ovanstående diskuterade föremål som är till salu auktionshösten 2013, är nytt och tillverkat av mammutbete. (Vilket är intressant, för om jag har rätt, så är det alltså inte ett artskyddsbrott utan en katalogisering med falsk förespegling om att vara antik).

Möjligen har Nordkorea utfört två kärnvapendetonationer, vilket skulle ge siffran 2055, och inte 2053 kärnvapendetonationer hittills i världshistorien.

Ända sedan Övre Paleolitiska eran (22.000-18.000 före kristus) har människan tillverkat smycken av elfenben, då var det från mammut.



Relaterad artikel i dagspress:
SvD: Auktionshusen riskerar sälja illegalt elfenben (5 dec 2013)


Källor:
http://www.wwf.se/vrt-arbete/illegal-handel/1543898-stoppa-elfenbenshandeln-i-sverige?utm_source=WWF.se&utm_content=WWF_Alias_Slutklubbat&utm_campaign=WWF%20INTERN

http://www.denverpost.com/environment/ci_24518193/u-s-government-crushing-ivory-save-elephants-and

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article17842065.ab

http://www.tv4play.se/program/nyhetsmorgon?video_id=2487862

http://memolition.com/2013/10/16/time-lapse-map-of-every-nuclear-explosion-ever-on-earth

http://world.time.com/2013/11/18/hong-kong-is-sitting-on-30-tons-of-ivory-and-has-no-plans-to-destroy-it/

http://www.jordbruksverket.se/amnesomraden/djur/olikaslagsdjur/hotadeartercites/elfenben.4.567cd63c135afd26c018000297.html 

http://www.auction2000.se/auk/w.ObjectList?inC=HAV&inA=20130527_1704&inPageNo=1&inPageMode=R&inScrollTop=&inSiteLang=&inSelectedSort=&inSearchCrit=0&inCategoryId=&inSearchText=elfenben

http://auktionsverket.se/auction/fine-arts/2013-12-03/search/?q=ivory

http://en.wikipedia.org/wiki/Pamela_Anderson

https://www.bukowskis.com/auctions/577?q=elfenben

http://en.wikipedia.org/wiki/Wild_Swans 

http://sv.wikipedia.org/wiki/Sn%C3%B6klockan

http://tide-mammoth.com/eshop/en/carving-sculpture/3905-hh0306.html

http://tide-mammoth.com/eshop/en/carving-sculpture/3465-mammoth-ivory-handcrafted-chinese-zodiac-dragon-carving-37587.html

http://www.realorrepro.com/article/Ivory-genuine-fake--confusing

Tryckta källor:

The Dictionary of Art, Ed. Jane Turner, 1996, Part 16, page 797.

onsdag 6 november 2013

Kaplans kronologiska

Till helgen blir det klockfest. Kaplans klockgossar erbjuder 131 utrop som ropas lördag den 9 november, med visning från fredagen. Bredden på utbudet är denna gång utöver det vanliga, av olika skäl tickar dock inte alla utrop.

I kronologisk ordning har jag fastnat för följande tidmätare:
Nr 29, Solur av Philip Jacob Thelott d.ä., utrop 2.900 kr
Thelotts solur i silver ligger i tiden. Det behöver inte skickas till fabriken vart femte år för service och kräver bara lite solljus för full funktion. Att utropet satts till modesta 2900 får nog skyllas på att Kaplans är mer vana vid schweiziska gångreservsindikatorer, månfaser och splittsekunder än solur från 1690-talets Uppsala. Utropet torde inte täcka värdet för uret i nedsmält form, hemska tanke. Skönt att man inte katalogiserat vikten på uret i alla fall... Klubbades för 17.000 kr.
Nr 29, undersida
Hoppas någon Uppsala-institution kan uppbringa intresse och pengar till inköp av denna pärla. En klassisk antikvitet och en gång ett alldeles oerhört exotiskt föremål, ämnat för den extremt välsituerade. För övrigt torde väl detta ha varit ett solur för den vittbereste, de facto ett rese-solur, eftersom undersidan nämner dåtidens viktiga metropoler? Bland andra orter nämns (också) Madrid, Nordkapp, Cracovia och Gottoborg. Storleksmässigt slinker det med överallt, enkom 6,5 cm långt.
Nr 1, Bordsur, firma Fabergé, Henrik Wrigström, utrop 320.000 kr
Marknaden för ryskt konsthantverk har avsevärt svalnat de senaste åren, men Fabergé är ett namn som alltid röner stor uppmärksamhet och ett bordsur ifrån denna mytomspunne guldsmed har nu letat sig till Biblioteksgatan; Utrop nr 1, med utropet 320.000. Hade jag sålt så hade jag nog valt att försiktigt putsa upp urets metalldelar. Nu ser det mer ut som om det legat i en kolkällare i 100 år. Å andra sidan kan det orörda skicket i sig locka köpare och kanske är det precis just så? -Att det just har "upptäckts" och att känslan av ett orört, nyupptäckt objekt triggar köplusten hos potentiella spekulanter. Tungt fall, återropades.

Något som Kaplans har, men inga andra i Sverige -mig veterligen- är öppen bevakning. Det står då, som med Fabergé-uret, "lägsta pris": 300.000 kr. Professionellt; ju mer öppenhet mot kunden desto bättre.
Nr 30, Rolex "Daytona", "Paul Newman", utrop 350.000 kr. Klubbad för 750.000 kr.
Senaste klockkvalitén drog rekordpengar för en mycket ovanlig Rolex Daytona. Se bloggen Paul Newman i pole position på Biblioteksgatan. Som ofta med rekord lockar detta fram fler ur trävirket. Nu erbjuds en triss i Daytona, med utrop mellan 110.000-350.000 kr; ketchupflaske-effekten! Klarar marknaden av så många på en gång? Troligen, ja. Tillströmningen av bonusstinna alfahannar med Paul Newman-aspirationer torde vara god nog.

Nr 33, Rolex "Daytona", "Paul Newman", utrop 350.000 kr. Klubbad för 1.350.000 kr.
Att ha en enda visningsdag för en auktion som omspänner 2,4 miljoner i utrop, måste vara unikt i auktionssammanhang. Då räknar man med trogna kunder! Noteras bör att det -åtminstone rent fysiskt- lilla Kaplans, veckan för Klockkvalitén har en ny auktion varje dag (två panter, Aficionado(herrmode/accessoarer) och två Memorabilia (Hammarby och AIK fotboll)). Tre av dessa, Aficionado och båda Memorabilia, visas endast på internet, -något jag generellt är mycket skeptiskt till, av uppenbara skäl.
Nr 100, Rolex "Daytona", Paul Newmans lillebror(?), utrop 110.000 kr. Klubbad för 205.000 kr.
Att ha det möjligen mest emotsedda föremålet, la piece de resistance, som utrop nr 1, torde vara mycket ovanligt. Kutym är annars att vänta med det göttaste till sist, men här daskar man kinderna på publiken med sitt Fabergébordsur innan kaffet från 7-11 riktigt tagit slut i plastmuggen. Du där! Vakna, upp med budspaden!
Nr 51, Longines Comet, utrop 3.300 kr
För den som vill synas i mängden eller vill göra pappa till en färgklick (fars dag kommande söndag), rekommenderas en extra titt på ett ur från Longines. Tillverkad i Schweiz omkring eller kort efter att Neil Armstrong traskat på månen, vilket syns i designen och hörs på modellnamnet. Klubbades för 6.000 kr.

******************************************

Nr 136, Stockholms Auktionsverks Moderna Kvalité oktober 2013, paret klubbat för 580.000 kr (Utrop 30-40.000)
På möbelsidan har det senaste året runnit möbler av Axel Einar Hjort och Philip Arctander(?) ur ketchupflaskan. Pontus Silfverstolpe på vanligtvis ryggkliande Barnebys har hittat några riktigt roliga stenar att vända på i antiksvängen. Grattis! Herr Kamprad torde ha dragit kraftigt på smilbanden åt "affären" med de så kallade muslinge-stolarna som säljer för många hundratusen kronor styck, i Sverige och internationellt. Aldrig har väl ett föremål tillskrivits så många olika ursprung och Pontus med flera trodde sig ha landat i föga kända namnet Arctander som upphovsman. Nu verkar det som om IKEA -kanske fler- har kopierat stolen som alla(?) inredare vill(-e?) ha, till varje pris. Frågan är vad som händer med prisbilden nu. Kommer osäkra koppel-försedda följa-John-kunder att vilja ha det som kanske är..: Ingvar Kamprad Elmtaryd Agunnaryd? Eller riktas plånböckerna åt något nytt, av rätt personer utstakat håll? Den som lever får se.
4 november 2013, klockan 11.49.
Måndagen den 4 november 2013, mailade jag Uppsala Auktionskammare (UAK) och frågade vad "Aktuellt bud" betyder, eftersom jag hade räknat lite i deras resultatlista från Vårkvalitén 2013. En följd av senaste bloggen om Kolonn och UAK och auktionshusens problem med obetalda kinesiska föremål. (Se även Aktuellt bud i Uppsala= klubbat pris i Sumpan). Av 278 utrop så var i måndags 49 markerade med "Aktuellt bud", vilket utgör 18 procent av avdelningen Asiatiskt konsthantverk, nästan en femtedel av samtliga utrop. Igår, efter mailet, den 5 november har plötsligt siffran sänkts till 30, fem månader efter auktionen. Däribland det extensivt diskuterade Yongzheng-fatet, där det nu står: "Klubbat pris: Åter"... Vad anser Kolonn om denna förändrade terminologi?
5 november 2013, klockan 21.10.
Om "Aktuellt bud" betyder fortfarande outlösta/obetalade poster, så ställer det mina intervjuer med de stora Auktionshusen i bloggen No COD- ingen mer torsk för auktionshusen i helt ny dager. Då sade Magnus Bexhed bland annat: "...säljarens rätt är det centrala och (att) även om kostnaderna för internationella indrivningsuppdrag kan överstiga auktionshusets provisioner, så ska pengarna in". Fyrtionio (30?) indrivningsuppdrag i Kina? Vojne, vojne...

Jag har sökt Direktör Bexhed för svar, tyvärr utan framgång.

Källor:
http://www.kaplans.se/Kaplans/auctiongoods.aspx?AuktID=2543
https://www.uppsalaauktion.se/a:20130611/de:14/pp:100

måndag 21 oktober 2013

Aktuellt bud i Uppsala= klubbat pris i Sumpan

På söndagskvällen (20 oktober 2013) fanns möjligheten att köpa en tallrik till vrakpris, som enligt auktionshuset Kolonn(K) klubbades på Uppsala Auktionskammares(UAK) Kvalité i juni i år.

"Där klubbad för 210.000 SEK", skriver Kolonn. Av någon underlig anledning fick i sammanhanget lilla Kolonn i Sundbyberg in just detta "Nr 99.632. SKÅLFAT, porslin, Kina, Yongzhengs märke och tid" till försäljning nästan exakt fyra månader efter försäljningen i Uppsala. Kolonn väljer att rakt av kopiera UAK:s (engelska) katalogtext av föremålet. Något man sällan eller aldrig ser i auktionsbranschen. K väljer också att nästan exakt halvera värdet (eller dubblera, beroende på vinkel), detta på fyra månader; nu till utropspris 120.000 Kr. 

Sökord: "Yongzheng", UAK Internationell Kvalitetsauktion Juni 2013.
Vid en sökning i UAK:s katalaog från vårkvalitén i juni på ordet Yongzheng, fås fem träffar. Av dessa är dock endast två katalogiserade som märke och tid. Kolonns skålfat, nr 131, ropades hos UAK för 50.000-60.000 kronor i juni i år, men klubbades för 210.000 kr, till säljarens stora glädje får man förmoda.

Eller vänta nu, vad hände(r) egentligen i Uppsala..?! Kolonn påstår att fatet de facto klubbades hos UAK för 210 tusenlappar, men titta lite noggrannare på ovanstående sökning på Försäljningsresultat hos UAK i juni. På fyra av de fem föremålen står det "Klubbat pris:" och så den aktuella summan. På "Kolonns UAK-skålfat" står det (online den 21 oktober 2013): "Aktuellt bud: 210.000 kr". Okeey? I branschen brukar aktuellt bud vara liktydigt med att föremålet fortfarande går att bjuda på. Men UAK:s auktion är sedan den 14 juni 2013 slutförd. Eller är den inte det? Vad säger Kolonn om katalogiseringsterminologin? "Klubbad där"- vad betyder det egentligen?

Aktuellt bud är oerhört långt ifrån det samma som klubbat pris. Det är nog alla i branschen rörande eniga om. Att Kolonn ändå väljer att katalogisera fatet som sålt (=klubbat) i Uppsala är häpnadsväckande. Vi pratar om ett föremål med ett katalogiserat utropspris(=försäkringsvärde) på 50-60.000 svenska kronor, mer än kattskit. "Särskilt utvalt av Auctionets Antikexperter".

Om föremålet klubbades för 210.000 kronor i Uppsala, men aldrig hämtades ut/betalades, så torde väl (juridisk) praxis vara att man i efterhand antingen skriver "osålt", "tillbakadraget" eller liknande. Att man sedan från UAK:s sida borde göra allt i sin makt för att få ägaren till det obetalda föremålet så nöjd som möjligt ändå, verkar självklart. Det händer ofta. Se också bloggen: No COD- ingen mer torsk för auktionshusen.

F ö r t r o e n d e s k a p a n d e?

Det vanligaste är att samma auktionshus väljer att försöka sälja föremålet igen så snart som möjligt, företrädesvis i en Kvalitetsauktion, snarare än i en mindre viktig auktion. Att i stället ett mycket mindre auktionshus får försäljningen är notabelt. Jag vill dock inte spekulera i möjliga anledningar härtill.

Anser Kolonn och Auctionet att ovanstående är förtroendeskapande för potentiella kunder? Blir ni sugna på att bjuda, så har Kolonn och antikexperterna hos Auctionet just lagt ut skålfatet till salu igen. Utrop 120.000 kronor. Igen. Klubbat i Uppsala och hela konkarongen. För fångst av bonde skrev jag visst i något sammanhang? Svar till: Porslinsintresserad bonde med mycket pengar och lite förstånd.
-STOPPA ANTIKPRESSEN-
Onsdagen den 23 oktober står följande på Kolonns hemsida:
"Föremålet har tyvärr dragits ut och finns inte längre till försäljning"

Fotnoter:
När ett föremål katalogiseras som märke och tid, innebär detta att auktionshuset tar ansvar för och anser att föremålet de facto är tillverkat under den period som märket (oftast placerat undertill) avser, exempelvis just kejsar Yongzhengs period, som varade mellan 1723-1735. Skriver man däremot "Yongzhengs märke, men senare" så anser man att föremålet är tillverkat under en senare period, som hyllning till tidigare hantverkare/kejsare eller hemska tanke som en förfalskning.

Att jag har starka åsikter om dateringen av ovanstående skålfat är i sammanhanget irrelevant. Det hade nog också köparen av detsamma i Uppsala.

Skjut inte budbäraren.

Jag behöver nog inte tillägga att skålfatet förblev osålt i Sundbyberg den 20 oktober 2013. Jag undrar i mitt stilla sinne vilka två som bjöd upp det till 59.999 kr igår.

Källor:
https://auctionet.com/sv/99632-skalfat-porslin-kina-yongzhengs-marke-och-tid
https://www.uppsalaauktion.se/a:20130611/o:131/skalfat#.UmTuyhDfLzM