Lauritzgate -en praktskandal

Sedan Kunstnyt (KN) i Danmark och Antikmonologen skrivit om Lauritz och Stockholms Auktionsverks försäljning av etnografiskt konsthantverk av afrikansk karaktär, har slussportarna stått på vid gavel, vad gäller kommentarer i ämnet till Antikmonologen. För bästa förförståelse, se Enorm skandal under uppsegling på Lauritz.

Det KN och Antikmonologen diskuterat är det faktum att de båda auktionshusen, numera ett och samma, under många år sålt afrikansk etnografika för en säljares räkning och konsekvent upphöjt allt från denna inlämnare med följande fraser, eller snarlika: Proveniens: Gabriel Müller/ Gabriel och Dascha Müller/ C G Müller i Stockholm/ Carl Gabriel Müller samling/ Bjarne & Daphy Müller/Samling Müller. 

Dessa fraser är totalt vilseledande, eftersom begreppet proveniens/samling implicit påskiner att föremålen kommer från erkänd/etablerad samling. Att hr Müller ibland kallar sig Carl, ibland Gabriel och ibland Bjarne vid angivelse av proveniens, är häpnadsväckande. Har någon trott att det skulle låta mer spännande att variera namn på "proveniensen"? En enkel googling ger vid handen att Müller heter just Carl Bjarne Gabriel.

Mask-älskande(?) man. Fotomontage: Antikmonologen. Foton: Lauritz & Auktionsverket

Att Sveriges äldsta auktionshus, Stockholms Auktionsverk etablerat 1674, åtminstone sedan 1970-talet har sålt afrikanska masker katalogiserade med de så oerhört viktiga orden "Proveniens Gabriel Müller" eller snarlik formulering, är minst sagt beklämmande om det är så att Müller konsekvent säljer afrikanska nytillverkade föremål. Det samma gäller för Lauritz.

Mask-erad kvinna. Fotomontage: Antikmonologen. Foton: Lauritz

Alla experter och initierade personer i afrikana har för Antikmonologen klargjort att allt som i denna -och tidigare- blogg visas, är av sent eller mycket sent datum. Internationell expertis i både Bryssel och Paris fnyser åt "proveniensen" Carl/ Bjarne/ Gabriel- Müller. Samma åsikt har Antikmonologen fått från England och flera Skandinaviska länder.

Från initierad källa kan Antikmonologen också förtälja att en person som handlat afrikana för stora pengar hos Lauritz planerar att konfrontera auktionshuset och kräva alla pengar tillbaka. Det rör sig om hundratusentals kronor. Denna samlare har senaste veckan konsulterat expert som avfärdar samtliga Müller-föremål som moderna falsarier. Att de skulle komma ifrån en "samling Müller" avfärdar nämnda expert som ett per definition kriminellt påstående.

Flera av varandra helt oberoende källor berättar för Antikmonologen att högsta ledningen för Lauritz vid upprepade tillfällen har kritiserats och ifrågasatts specifikt för businessen med Gabriel Müllers afrikana. Denna kritik har framförts från flera håll, både från flera håll inom företaget och externt från etablerade kunder och andra. Bengt Sundström och Mette Rode Sundström har ignorerat kritiken.

12 Kapapa. Klubbade för 2600 kr på Lauritz 2009. "Proveniens: CG Müller samling i Stockholm".

Lega, Zimba, Stadsauktion, Sthlms Auktionsverk feb 2014. "Proveniens: Carl Gabriel Müllers samling, Stockholm"

"Zande 1900-talets mitt", Lauritz 2009,"Proveniens: Carl Gabriel Müller samling i Stockholm". Värdering: 20.000, såld för 2.700.

I detta blogginlägg presenteras ett mycket litet axplock av det som sålts av Stockholms Auktionsverk och Lauritz sedan 1970-talet. Samtliga objekt har gemensamt att de har presenterats med Müller-proveniens i någon form, vid försäljningstillfället. Ett stort antal av föremålen är dessutom daterade till 1900-talets mitt. Skälet till bilderna är bland annat att påvisa den enorma mängd afrikana-föremål med (ofta olika) Müller-proveniens(-er), som har sköljt över auktionsmarknaden i Sverige, under runt 40 års tid. Fyrtio år.

"Proveniens

Proveniens är ett begrepp inom konstvetenskap och i musei- och arkivverksamhet som innefattar uppgifter om ett värdefullt objekts ursprung samt ägar- och annan historia...För konstverk innefattas i ett verks proveniens bland annat uppgifter om viktiga utställningar där konstverket varit med, samt uppgifter om omnämnande eller avbildning i publicerade fackböcker...Förekomsten av uppgifter om proveniens och vad den är utgör delar av marknadsvärderingen av ett objekt". (Wikipedia)


Varför har det till Antikmonologens kännedom aldrig stått något om ett afrikanskt etnografiskt föremål med Müller-proveniens tidigare proveniens? Det är standard och kutym i branschen inom alla föremålsområden, att -självklart- nämna ett föremåls samtliga tidigare ägare, om de är kända. Det är nämligen för föremålet i högsta grad värdehöjande. Inte för ett enda objekt, vi talar sannolikt om tiotusentals föremål, har en ägare nämnts som ägde föremålet före Müller, enligt flera initierade källors granskning. Varför har aldrig en enda litteraturhänvisning presterats, gällande föremål med Müller-proveniens? Många av dessa masker är extremt sällsynt förekommande på den kommersiella marknaden, nota bene; när det gäller äkta föremål.

Stockholms Auktionsverks Stadsauktion i Frihamnen (nuvarande Magasin5) sålde mellan perioden 9 oktober 2012 och 3 september 2014 minst 84 afrikanska etnografiska föremål med någon form av Müller-proveniens. Dessa objekt inbringade cirka 93.050 kronor, exklusive auktionshusets avgifter (med förbehåll för felräkningar). Gemene man som kommer in från gatan för att sälja ett lägre prissatt föremål (1000-10.000kr)  får generellt sett betala minst 20%, (snarare upp emot 25%) i kommission och avgifter (fotografi-, klubb- samt försäkringsavgift och kommission). Däremot får inlämnare som är etablerade, fasta kunder oftast specialavtal med auktionshuset.

En Müller som under runt 40 år har lämnat in tusentals/ tiotusentals föremål, torde ha befunnit sig i ett förhandlingsläge som ledde till mycket bra avtalsvillkor.

Att samtliga Müllerföremål som förekommer i denna blogg avfärdas som sena och masstillverkade dåliga kopior är ett faktum. En av Antikmonologens källor påpekade något som också har varit totalt symptomatiskt vad gäller marknaden för kinesiskt porslin; Att förfalskare under 1900-talet har haft god tillgång på litteratur som avbildar objektens fram- eller ovansidor. Däremot har litteraturen fram tills relativt nyligen inte avbildat undersidor/baser av föremål. Detta har gjort att förfalskarna i de flesta fall har misslyckats med undersidornas utseende. I ett tidigare blogginlägg intervjuades Regina Krahl om detta faktum, se bloggen Förfalskarmanual? Krahl berättade bland annat: "Ofta upprepades designen felaktigt på fram- och baksida, även om det exempelvis skulle vara de fyra årstidernas blommor. Regina säger också att förfalskarna idag lätt kan få tag på all nödvändig information och att "fakesen" därför ofta är mycket svåra att upptäcka och det finns inget som man låter bli att förfalska. Om något speciellt är med i en katalog dyker kopior upp nära nog direkt efter att katalogen kommit i tryck, avslutar Regina lakoniskt".

"Chokwe, 1900-talets mitt", Lauritz 2010, "Proveniens: CG Müller samling"Värdering 15.000 kr, såld för 6.000 kr.

"Nzakara, 1900-talets mitt", Lauritz 2011, "Proveniens: Carl Gabriel Müller, Stockholm, samling".

"Ngbaaka, 1900-talets mitt", Lauritz 2011, Värdering 20.000, såld för 5.000 kr. "Proveniens: C G Müller samling".

Lega, utrop 2.500, Sthlms Auktionsverk 2012, "Proveniens: Bjarne och Daphy Müller"

Skallra, 1900-talets mitt, Lauritz 2009, "Proveniens: Carl Gabriel Müller samling i Stockholm".

Luba-pall, "1940/50-tal". Lauritz 2009, "Proveniens: Carl Gabriel Müller samling i Stockholm". Värdering 50.000 kr.

Nyanga, Stockholms Auktionsverk 2014, Magasin5, "Proveniens: Samling Müller". Såld för 3.400 kr.

"Tabwa, 1940-50-tal", Lauritz 2009. "Proveniens: Carl Gabriel Müller samling i Stockholm"

Ngbaaka, Lauritz 2010, Proveniens: C G Müller samling"

Umongo, 1900-talets mitt", Lauritz 2010, "Proveniens: Carl Gabriel Müller, Stockholm, samling". Värdering 15.000, klubbad för 850 kr.

Mask, Lega, Stadsauktion, Stockholms Auktionsverk 2012, "Proveniens: Bjarne & Daphy Müller".

Nedanstående sju masker är samtliga inköpta i Stockholm under 1970-talet och finns numer i Frankrike. Ägaren har fått värdering utförd av etnografika-expert, som gjort ägaren mycket besviken. Samtliga dömdes ut som turistmasker, populärt kallade Airport art. Ägaren är trogen läsare av Antikmonologen.

Denna mask är köpt i Stockholm under 1970-talet. Tillhör gruppen av sju nedan.

Denna mask är köpt i Stockholm under 1970-talet. Tillhör gruppen av sju nedan.

Dessa masker är köpta i Stockholm under 1970-talet och samtliga är märkta "Gabriel Muller".

Vän av ordning noterade att efter att bloggen Enorm skandal under uppsegling på Lauritz publicerats den 17 oktober 2014, så drog Lauritz tillbaka samtliga 57 föremål med Müller-proveniens från försäljning.

Tolv dagar senare, den 29-30 oktober är det dags igen; Lauritz har precis lagt upp 42 nya(?) afrikanska etnografiska föremål på sitt Stockholmskontor på Slakthusvägen. Med en avgörande skillnad; inget av dessa 42 föremål har någon angiven proveniens överhuvudtaget. Initierad källa berättar att Lauritz gjorde samma sak för ett par år sedan. Man slutade då att kommentera proveniensen på afrikanskt etnografiskt material under en period, som uppenbarligen kom från samma inlämnare (Müller). Efter en tidsperiod beslutade någon att Müller-proveniensen återigen skulle inkluderas.

Vid en närmare granskning av objekten som publicerades den 29 oktober avslöjar dock Antikmonologen följande sensationella diskrepanser:

Annullerades 17 okt på Lauritz. "Proveniens: Gabriel & Daphy Müller, Stockholm". Foto: Barnebys

Exakt samma objekt som ovan, tillbaka på Lauritz. Dock; den 29 oktober plötsligt helt UTAN proveniens.

Annullerades 18 okt på Lauritz. "Proveniens: Gabriel & Daphy Müller, Stockholm". Foto: Barnebys

Exakt samma objekt som ovan, tillbaka på Lauritz. Dock; den 29 oktober plötsligt helt UTAN proveniens.

Annullerades 19 okt på Lauritz. "Proveniens: Gabriel & Daphy Müller, Stockholm".

Exakt samma objekt som ovan, tillbaka på Lauritz. Dock; den 29 oktober plötsligt helt UTAN proveniens.

Annullerades 19 okt på Lauritz. "Proveniens: Gabriel & Daphy Müller, Stockholm".

Exakt samma objekt som ovan, tillbaka på Lauritz. Dock; den 29 oktober plötsligt helt UTAN proveniens. Notera också värdesänkningen, -pga utebliven proveniens..?!

Man har alltså plötsligt avlägsnat "Proveniens: Gabriel & Daphy Müller" från en hel grupp föremål som drogs ut för någon vecka sedan när fekalierna träffade takfläkten så att säga och väljer i stället att sälja dem på nytt. Nu dock helt utan kommentarer om eventuell proveniens. Innebär detta att Lauritz experter efter kovändning plötsligt anser att dessa masker som tidigare var försedda med Müller-proveniens alltså är moderna turistkopior?

Lauritz hemsida: "För Lauritz.com är det viktigt att förrätta auktioner på kundens premisser. Det gör vi bl.a. genom att vara ett genomskådligt, ärligt och säkert ställe att handla på auktion".  Tycker Ni, kaere Mette och Bengt, att Ni lever upp till detta, vad gäller etnografica och vad gäller Carl Bjarne Gabriel Müller?

Så Preben på Kunstnyt i Danmark; jag har svaret till dig, på ditt spörsmål från den 15 oktober:

The answer is: 1+1 usually makes 2

Mycket är oerhört anmärkningsvärt i denna historia. Att säljaren generellt sett accepterar klubbade slutpriser på objekt ur "sin samling", som ligger otroligt mycket lägre än satta värderingar är inte plausibelt, vore objekten äkta. Att acceptera 2700 för ett föremål som värderats av Lauritz "experter" till 20.000 kronor talar om även för lindrigt begåvade människor att något ej står rätt till. Dylika exempel är legio i denna värderingsskandal. Frågan om vilken eller vilka intendenter/experter inom Lauritz som faktiskt står för katalogisering av etnografiskt material är central. Detsamma gäller för Magasin5, Stockholms Auktionsverk. Att Lauritz inte har någon anställd som kan området, har unisont påpekats från alla håll. Vilket ju i så fall innebär att inlämnaren står för alla fakta, korrekta eller ej.

Återigen, det som skett i fallet Müller skulle inte kunna ifrågasättas om alla tusentals(?) föremål hade katalogiserats på annat sätt. Men när auktionshus, som per definition är professionella förmedlare av varor, uttryckligen och konsekvent använder ordet "proveniens" så ger det de facto potentiella köpare intryck av att föremålet kommer ifrån en samlarbakgrund och har uttalad ålder, i motsats till om det skulle ha stått exempelvis: "Mask, Afrika, utrop 1000 kr" och inget mer. Jag understryker med emfas: tillägget "Proveniens: Müller" leder köparen att tro att auktionshuset har undersökt och därmed också konstaterat att objektets historia är känd och för slutpriset viktig, i prishöjande syfte. Detta vet alla, som är initierade i auktions- och antikhandel. Ofta har Müller-föremålen också daterats till 1900-talets mitt. Dateringen i kombination med en definierad proveniens är -självklart- en (oftast kraftigt) prishöjande faktor på en auktionsmarknad.

Sveriges äldsta auktionshus och Skandinaviens största tycks ha stått med mössan i hand och låtit en säljare diktera upplägg under väldigt många år. Allt pekar på att Carl Bjarne Gabriel Müller har ohemula mängder smutsigt mjöl i sina påsar. Antalet påsar måste till yttermera visso motsvara ett mindre afrikanskt lands samlade nationalskatt av "påsar". Förresten; hur tänkte man egentligen på Lauritz när man tog beslutet att återinföra tidigare annullerade afrikanska masker; -Men nu utan tidigare inkluderad "Proveniens: Gabriel & Daphy Müller"? "Äsch, det är det nog ingen som märker..?" Eller: "Nej men nu är ju det onda borta. Då kan ingen klaga..!" Eller kom man plötsligt till gudomlig insikt och insåg att Müller-proveniensen var hitte-på..? Så är det nog.

"Lauritz skriver: 21 auktionshus i 4 länder. Omsättning 867 miljoner 2013". Förvisso. Men hur många konst- och antikexperter har ni, som kan något? Eller är det måske ligegyldigt..?

Jag kontaktade den 29 oktober ordföranden i Sveriges Auktionsföretags Förening, Christian Bohlin. Jag undrade huruvida eller inte Lauritz blir medlemmar i föreningen per automatik, eftersom de förvärvat två medlemsauktionshus nyligen. Christian svarade vänligt och mycket snabbt, att så inte var fallet. -Medlemsskap måste ansökas om, och behandlas samt beslutas av styrelsen.

Sveriges Auktionsföretags Förening har som ändamål bland annat att "...värna och utveckla goda affärsseder inom auktionsbranschen. Till medlem av föreningen kan antagas auktionsföretag som anordnar katalogiserade antik- och konstauktioner med hög kvalitet". Om jag var Bengan och Mette skulle inte jag lägga alltför mycket krut på en ansökan om medlemsskap inom de närmaste åren. Just a thought. Förvisso i tryck.

Money DOES sometimes smell.

Antikmonologen uppmanar härmed alla som har köpt afrikana med Proveniens Müller att sända ett e-mail till nyupprättade adressen antikmonologen[snabel-a]hotmail.com Antikmonologen har för avsikt att sondera terrängen och försöka få grepp om storleken på problemen. Källskydd garanteras, -som alltid.

Har Ni förtroende för Skandinaviens största auktionshus? Mig behöver Ni inte fråga.


Fotnoter:
För bättre förförståelse av ovanstående; läs Kunstnyt och Antikmonologens tidigare kommentarer.

Ju högre värderat ett föremål är, desto närmare nollkommissionsavtal kan säljaren komma. Auktionshuset tar då i stället ut sina avgifter enkom av köparen. Detta kan vara det mest effektiva sättet för ett auktionshus att "vinna till sig" ett objekt, i oftast stark konkurrens med andra auktionshus, som kanske också vill ha in exempelvis en prestigemålning av Zorn i mångmiljonklassen. Ett objekt som blir till en snackis som blir till TV-tid i morgonsoffan med auktionshuschefer och/eller chefsintendenter är lika med fantastisk reklam. Synas vill varje auktionshus till varje pris- när det gäller glamourvinklar.

Att Lauritz har höga bevakningsprisgränser är känt. I Sverige lär lägsta bevakningspris vara 10.000 Skr och i Danmark lär lägsta accepterade bevakningspris vara ofattbara 50.000 Dkr. Food for thought.

Källor:
http://www.lauritz.com/sv/
http://magasin5.auktionsverket.se/
http://sv.wikipedia.org/wiki/Proveniens
http://www.lauritz.com/da/auktion/mask-lega-kongo/i3604378/
https://www.barnebys.se/auktioner/objekt/48746205/mask-lega-kongo/
http://www.lauritz.com/sv/auktion/statyett-lega-katanda/i3574831/
https://www.barnebys.se/auktioner/objekt/48746267/statyett-lega-katanda/
http://www.lauritz.com/sv/auktion/statyett-zande-centralafrikanska-republiken-denna-vara-har/i3574791/
http://www.lauritz.com/sv/auktion/statyett-zande-centralafrikanska-republiken/i3601003/

Auktionshus fällt för artskyddsbrott

Under måndagen den 20 oktober publicerade Antiques Trade Gazette nyheten att ett auktionshus i västra London fällts för artskyddsbrott, i relation till Cites-reglerna från 1997.

William Rouse, verkställande direktör och ägare till Chiswick Auctions erkände brottet i förra veckan, men säger att hans företag utsatts för en kostsam häxjakt.

William Rouse- olaglig Elfenbenssäljare. Foto: Antiques Trade gazette

Åtalet gällde Chiswicks juli-katalog 2012, där bland annat utrop nr 282 inkluderats: "an antique carved ivory tusk worked as a train of elephants". Den lämnades in vid inlämningsdisken av en förstagångssäljare till en värderare som bedömde föremålet som arbetat före juni 1947, som lagen kräver.

Köparen av föremålet, Mr Saeed Akhavan, innehar ett försäljningsbås på den världsberömda antikmarknaden Portobello i London. Sedermera gjordes ett tillslag mot Portobellos Antikmarknad av specialpoliser från Wildlife Crime Unit och the Arts and Antiques Unit och då togs bland annat Mr Akhavans elefantbete i beslag och sändes iväg på analys. Undersökningen, som kostade motsvarande drygt 20.000 kronor visade att beten kom från en elefant som hade dött i mitten av 1960-talet.

Utrop nr 282, skuren ur en bete från cirka 1965. Foto: Antiques Trade gazette

Efter att polisen hade fått reda på vem som sålt beten till Akhavan tog man in mr Rouse till förhör i april 2013 och i augusti samma år beslöt åklagare att ta ärendet till åtal. Den 13 oktober beslutade rätten att döma ut bötesbelopp om £4500, cirka 50.000 kr, (nära maximala nivån som är £5.000 för ett brott mot Cites-reglerna). Dock reducerades summan till 3200, tack vare att den åtalade erkände brottet. Mr Rouse sade sig vara chockerad över storleken på bötesbeloppet, för en enskild incident och detta angående en förtjänst på cirka £40 (kommissionen för försäljningen). Ivrig att lämna hela affären bakom sig, har Rouse ingen uppsåt att överklaga domen. Mr Rouse tillade också: "En jättesumma statliga pengar har lagts ned på detta ärende, men till vilken nytta? Vi får fortfarande sälja antikt elfenben, men vad har detta lärt oss mer än att vara ännu mer försiktiga?

Samtidigt är mr Akhavan osäker på om han väntar ett liknande öde på grund av försäljningen av beten på Portobello Market. Han fick ett antal föremål beslagtagna av the Wildlife Crime Unit år 2012, -merparten returnerades sex månader senare med motiveringen att det rörde sig om ben och inte elfenben från elefant. Efter tre besök hos Notting Hills Polisstation sa han till Antiques Trade Gazette att han var tveksam om han någonsin skulle handla med elfenben igen.

Före detta elefanter. Foto: Worldbulletin.net

Samma vecka som den brittiska domen faller, begär Tanzania att all handel med elfenben från elefant och noshörningshorn ska upphöra, -överallt och genast. Man gör där bedömningen att detta är enda sättet att rädda dessa arter från utrotning. 

I maj i år fick Zhifei Li, 30 år, 70 månaders fängelsedom i USA för att ha försökt smuggla Noshörningshorn och elfenben till Kina från USA. Qiang Wang, antikhandlare i USA och Lis kumpan, fick 37 månaders fängelse i samma affär.

Före detta noshörningar. Foto: Worldbulletin.net

Det tjuvskjuts en elefant varje kvart; Fyra skjuts i timmen; Året om, 365 dagar om året. För närvarande har Tanzania 123 levande noshörningar. Det var över 10.000 på 1970-talet. En noshörning tjuvskjuts var nionde timme. 

Om nu männen i Asien har sådana ENORMA problem med potensen, så erbjuder jag mig härmed mig att leda kurser i  potenshantering, mot en smärre kostnad. Alla asiater som äter så kallad afrodisiaka i form av malt noshörningshorn är välkomna. Kurs 1; Visa din partner djup kärlek och respekt. Sedan tar vi det därifrån. Häpp!

Vad var det nu antikhandlaren på Portobello sade? Efter tre besök hos Notting Hills Polisstation var han tveksam till om han någonsin skulle handla med elfenben igen. 

It´s one small step for man but a giant leap for elephants. 

Fotnoter:
För bättre förförståelse av ovanstående, se även följande krönikor:
http://antikmonologen.blogspot.se/2013/08/uppsala-onlinekvalitetsauktion-avsager.html
http://antikmonologen.blogspot.se/2014/02/uppsala-auktionskammare-avslutar.html
http://antikmonologen.blogspot.se/2014/09/uppsala-auktionskammare-frias-pa-grund.html

Den brittiske åklagaren valde att basera sitt åtal på teknisk bevisning och datering av elfenbenet, till skillnad från åtalet mot Uppsala Auktionskammare, där teknisk bevisning/undersökning hade valts bort av åklagaren. Notabelt är att Storbritannien och Sverige har exakt samma regelverk gällande (försäljning av) Cites-relaterat material.

Min dröm är att en vacker dag kunna få privilegiet att visa min femåriga dotter elefanter och noshörningar, inte endast på bild och nej, jag är inte rabiat jaktmotståndare. Enkom rabiat motståndare till dumhet, girighet och icke ansvarstagande människor.

Källor:
http://www.antiquestradegazette.com/news/2014/oct/20/auction-house-fined-3200-over-ivory-breach/
http://www.antiquestradegazette.com/news/2014/sep/08/auction-house-charged-over-ivory-sale/
http://www.worldbulletin.net/world/146364/tanzania-calls-for-intl-ban-on-ivory-rhino-trade

Auction house fined £3200 over ivory breach

20 October 2014Written by Roland Arkell

Magistrates have fined a West London auction house £3200 for breaching the Control of Trade in Endangered Species (Enforcement) (CITES) Regulations 1997.

Chiswick Auctions' managing director William Rouse admitted the breach before Ealing Magistrates Court last week, acknowledging an error of professional judgment - and the need for additional vigilance - but believes his firm has been the victim of an expensive witch hunt.
Chiswick's July 3, 2012, sale offered as lot 282 an item catalogued as 'an antique carved ivory tusk worked as a train of elephants'. It had been taken in over the front desk from a first-time vendor by a valuer who deemed the item to have been 'worked' prior to June 1947, as the law demands. The buyer, at around £100, was Saeed Akhavan, a regular stallholder at Portobello Road.
During a subsequent sweep of the market by special constables from the Wildlife Crime Unit and the Arts and Antiques unit, the carving was confiscated and sent for scientific analysis. The process (costing in the region of £2000) showed the tusk was from an elephant that had died in the mid 1960s.
After police learned the source of the illegal carving, Mr Rouse was asked to make a statement at Notting Hill Police Station in April 2013 and, in August this year, he received an email from DC Sarah Bailey of the Wildlife Crime Unit outlining their intention to prosecute.
On October 13 the court imposed a fine of £4500 (close to the maximum fine of £5000 that can be imposed for a single charge of CITES Regulations 1997) but reduced it to £3200 on account of the guilty plea.


Above: William Rouse of Chiswick Auctions: "A huge amount of public money has been spent on this matter but to what end?"

Mr Rouse was shocked at the size of the penalty for an isolated incident that earned the auctioneers commissions of around £40.
Anxious to put the matter behind him, he has no plans to appeal (there was a suggestion the matter might be better dealt with by the Crown court), but he maintains the West London firm have been harshly treated in response to a cause célèbre.
He added: "A huge amount of public money has been spent on this matter but to what end? We are still permitted to sell antique ivory and what has it taught us apart from the need to be even more vigilant in a situation where every auction room in the land treads a difficult line?"
Meanwhile Mr Akhavan is unsure if he faces a similar fate for offering the tusk carving for sale at Portobello.
He had a number of items confiscated by the Wildlife Crime Unit in 2012 - the majority returned six months later after analysis confirmed they were bone rather than ivory. Following three visits to the Notting Hill Police Station, he told ATG he is now reluctant to offer ivory for sale again.

- See more at: http://www.antiquestradegazette.com/news/2014/oct/20/auction-house-fined-3200-over-ivory-breach/#sthash.cwxOCyuL.dpuf

Auction house fined £3200 over ivory breach

20 October 2014Written by Roland Arkell

Magistrates have fined a West London auction house £3200 for breaching the Control of Trade in Endangered Species (Enforcement) (CITES) Regulations 1997.

Chiswick Auctions' managing director William Rouse admitted the breach before Ealing Magistrates Court last week, acknowledging an error of professional judgment - and the need for additional vigilance - but believes his firm has been the victim of an expensive witch hunt.
Chiswick's July 3, 2012, sale offered as lot 282 an item catalogued as 'an antique carved ivory tusk worked as a train of elephants'. It had been taken in over the front desk from a first-time vendor by a valuer who deemed the item to have been 'worked' prior to June 1947, as the law demands. The buyer, at around £100, was Saeed Akhavan, a regular stallholder at Portobello Road.
During a subsequent sweep of the market by special constables from the Wildlife Crime Unit and the Arts and Antiques unit, the carving was confiscated and sent for scientific analysis. The process (costing in the region of £2000) showed the tusk was from an elephant that had died in the mid 1960s.
After police learned the source of the illegal carving, Mr Rouse was asked to make a statement at Notting Hill Police Station in April 2013 and, in August this year, he received an email from DC Sarah Bailey of the Wildlife Crime Unit outlining their intention to prosecute.
On October 13 the court imposed a fine of £4500 (close to the maximum fine of £5000 that can be imposed for a single charge of CITES Regulations 1997) but reduced it to £3200 on account of the guilty plea.


Above: William Rouse of Chiswick Auctions: "A huge amount of public money has been spent on this matter but to what end?"

Mr Rouse was shocked at the size of the penalty for an isolated incident that earned the auctioneers commissions of around £40.
Anxious to put the matter behind him, he has no plans to appeal (there was a suggestion the matter might be better dealt with by the Crown court), but he maintains the West London firm have been harshly treated in response to a cause célèbre.
He added: "A huge amount of public money has been spent on this matter but to what end? We are still permitted to sell antique ivory and what has it taught us apart from the need to be even more vigilant in a situation where every auction room in the land treads a difficult line?"
Meanwhile Mr Akhavan is unsure if he faces a similar fate for offering the tusk carving for sale at Portobello.
He had a number of items confiscated by the Wildlife Crime Unit in 2012 - the majority returned six months later after analysis confirmed they were bone rather than ivory. Following three visits to the Notting Hill Police Station, he told ATG he is now reluctant to offer ivory for sale again.

- See more at: http://www.antiquestradegazette.com/news/2014/oct/20/auction-house-fined-3200-over-ivory-breach/#sthash.cwxOCyuL.dpuf

Auction house fined £3200 over ivory breach

20 October 2014Written by Roland Arkell

Magistrates have fined a West London auction house £3200 for breaching the Control of Trade in Endangered Species (Enforcement) (CITES) Regulations 1997.

Chiswick Auctions' managing director William Rouse admitted the breach before Ealing Magistrates Court last week, acknowledging an error of professional judgment - and the need for additional vigilance - but believes his firm has been the victim of an expensive witch hunt.
Chiswick's July 3, 2012, sale offered as lot 282 an item catalogued as 'an antique carved ivory tusk worked as a train of elephants'. It had been taken in over the front desk from a first-time vendor by a valuer who deemed the item to have been 'worked' prior to June 1947, as the law demands. The buyer, at around £100, was Saeed Akhavan, a regular stallholder at Portobello Road.
During a subsequent sweep of the market by special constables from the Wildlife Crime Unit and the Arts and Antiques unit, the carving was confiscated and sent for scientific analysis. The process (costing in the region of £2000) showed the tusk was from an elephant that had died in the mid 1960s.
After police learned the source of the illegal carving, Mr Rouse was asked to make a statement at Notting Hill Police Station in April 2013 and, in August this year, he received an email from DC Sarah Bailey of the Wildlife Crime Unit outlining their intention to prosecute.
On October 13 the court imposed a fine of £4500 (close to the maximum fine of £5000 that can be imposed for a single charge of CITES Regulations 1997) but reduced it to £3200 on account of the guilty plea.


Above: William Rouse of Chiswick Auctions: "A huge amount of public money has been spent on this matter but to what end?"

Mr Rouse was shocked at the size of the penalty for an isolated incident that earned the auctioneers commissions of around £40.
Anxious to put the matter behind him, he has no plans to appeal (there was a suggestion the matter might be better dealt with by the Crown court), but he maintains the West London firm have been harshly treated in response to a cause célèbre.
He added: "A huge amount of public money has been spent on this matter but to what end? We are still permitted to sell antique ivory and what has it taught us apart from the need to be even more vigilant in a situation where every auction room in the land treads a difficult line?"
Meanwhile Mr Akhavan is unsure if he faces a similar fate for offering the tusk carving for sale at Portobello.
He had a number of items confiscated by the Wildlife Crime Unit in 2012 - the majority returned six months later after analysis confirmed they were bone rather than ivory. Following three visits to the Notting Hill Police Station, he told ATG he is now reluctant to offer ivory for sale again.

- See more at: http://www.antiquestradegazette.com/news/2014/oct/20/auction-house-fined-3200-over-ivory-breach/#sthash.cwxOCyuL.dpuf

Enorm skandal under uppsegling på Lauritz

Under torsdagen den 16 oktober publicerade Preben Juul Madsen på Skandinaviens största Antik- och konstsajt Kunstnyt.dk följande:

Fuppet=lurat.

Det är en mycket motiverad frågeställning. Att marknaden för etnografika lider av en problematik som är mycket snarlik den för kinesiskt konsthantverk, främst då porslin och stengods, är allt annat än en nyhet för Antikmonologen. Vid upprepade tillfällen har jag kontaktats från olika håll, vidrörande påhittade provenienser och felaktiga åldersbestämningar. Detta gällande auktioner i både Stockholm och Göteborg.

Natten mot fredag noterar Antikmonologen 57 (femtiosju) utrop med "Proveniens: Gabriel & Daphy Müller, Stockholm", hos Lauritz.com. En anmärkningsvärt stor siffra. Med den terminologin för proveniensen leder Lauritz sina kunder till att tro att de 57 utropen kommer från en känd och etablerad samling. På grund av gigantiska problem nationellt och internationellt med förfalskningar av etnografiska föremål, så har proveniensen blivit av helt avgörande vikt för ett föremåls säljbarhet och värde.

BREAKING NEWS, den 21 oktober: Samtliga 57 masker inlämnade med proveniens Müller har dragits ut ur auktionen, av för Antikmonologen okänd anledning. Ett lågt uppskattat utropspris på de femtiosju utropen torde ligga kring 500.000 Skr. Inte ett ord om händelsen på Lauritz hemsida. The million dollar question är: Vem har dragit tillbaka maskerna? En unik händelse i Skandinavisk auktionshistoria, erfar Antikmonologen.

Kunstnyt den 16 oktober 2014.

Antikmonologen har under torsdagen från flera initierade källor fått veta att Gabriel (Carl) Müllers namn nämns i samband med tillverkning av Afrikana i närmast fabriksliknande omfattning, i Afrika. Det auktionshus som sålt mest av detta material är Auktionsverkets Stadsauktion (numera Magasin5) i Frihamnen och sedan etableringen av Lauritz i Stockholm, även av detta auktionshus. Sedan auktionshusen började kräva proveniens på föremålen, så har Müllers namn infogats, antingen som "Samling Gabriel Müller" eller "Proveniens Gabriel Müller" eller liknande). Att ovanstående mask inte är värd 90.000 svenska kronor, utan snarare någon dekorativ tusenlapp, är alla Antikmonologen pratat med rörande eniga om, det är inte ens en bra förfalskning. Detta gäller för övrigt den absoluta lejonparten av allt som har Müller-proveniens, "...90-95% -enligt en källa- och det genuina säljs inte på auktion".

Kommer Lauritz att erkende systematisk fejl även för Etnografika?

Att intendenter i Skandinaviens största auktionshus står med mössan i hand, bugar djupt och låter inlämnaren stå för komplett katalogisering: determinera (bestämma) ålder, ursprung och proveniens på föremålet, är inget annat än en skandal, i begreppets innersta bemärkelse. All auktionshuspersonal får (ska få) med modersmjölken via VD att man dagligdags ska förvänta sig inlämnare som ljuger som hästar travar. Enligt devisen Där det finns en krona att tjäna finns det alltid någon som vill fuska. Fattar man inte det, ska man jobba annorstädes. Antikmonologen har diskuterat denna problematik extensivt, exempelvis i bloggen Katastrofal Borlänge-Kvalitet. Där skrev jag (2013) bland annat: "Förfalskade provenienser är sedan många år vardagsmat i antiksvängen".

Jag skrev också: "Bondfångeri kan möjligen Borlänge-problematiken kallas. Jag är inte jurist. Men jag sträcker mig ändå längre och kallar auktionsförfarandet för kriminellt. Bondfångeri låter för tamt. Till syvende och sist så är det auktionshusets förbaskade ansvar att erbjuda saker till salu, som har katalogiserats på ett ansvarsfullt sätt, så att kunderna i slutändan köper föremål som är vad de utges för att vara och inget annat. Finns inte kunskapen hos ifrågavarande auktionshus, så skall extern expertis konsulteras".

Jag vidhåller med emfas allt ovanstående och anser att resonemanget kan och bör appliceras på Lauritz-exemplet som Kunstnyt har uppmärksammat den 15 oktober. En av mina källor sa att "tyvärr har hans (Müllers) verksamhet gjort att en hel generation samlare blivit desillusionerade och tappat lusten".

Dannebrogen dominerar?! Foto: Flickr.com

Att en nytillverkad afrikansk mask säljs som "Mask, Afrika, 3.000 kr" kan få ifrågasätta. Men att därefter lägga till frasen "Proveniens: Gabriel & Daphy Müller" och sätta ett utrop på mer eller mycket mer än den tusenlapp föremålet har som generellt marknadsvärde, blir bondfångeri. Dock, precis som i Borlänge-exemplet, så räcker inte bondfångeri-definitionen till, rent juridiskt. Bondfångeri är något som associeras till Anderssonskans Kalle och pilsnerfilm från det glada 30-talet. Kriminella element som konsekvent strör nytillverkade föremål över antikmarknaden under förespegling att de är antika, bör åtalas. Att svenska auktionshus inte har tillräcklig kunskap för de diskuterade föremålsområdena är en urbota dum invändning. Ger man sig in i marknaden och tar 20-25% av köparen i kommission och nästan lika mycket av säljaren, så förstår alla att det innebär stora pengar i inkomster för ifrågavarande auktionshus. Stora pengar. Då är det auktionshusets uttalade skyldighet att inneha adekvata kunskaper.

Alla förfalskningar som säljes av antik-/ konsthandlare eller av auktionshus kommer att slå tillbaka mot alla i branschen på ett mycket negativt sätt; I morgon eller om 50 år.

Auktionshusen skall ta det ansvar som åligger dem; mer korrekt, borde ha gjort så för länge sedan. Lauritz omsatte enligt egen utsago över en miljard danska kronor i sina 21 auktionshus i fem länder år 2013. Då bör terminologi, determinering och angivande av ålder och provenienser och vikten därutav vara klart definierad och oklanderligt stringent. Det som nu diskuteras vidrörande totalt bristande åldersbestämning, se Senare än vadå, L(a)uritz?, och påhittade eller vilseledande härledningar till provenienser är kriminellt och på sandlådenivå. Varken mer eller mindre. Agerandet och bristen på seriöst ansvarstagande förstör branschen inifrån. Branschen, i detta fall förmedlaren Lauritz, sågar av grenen som alla i branschen sitter på. Jag har påstått detta många gånger tidigare, vidrörande exempelvis kinesiskt konsthantverk och stall-lyktor. Se exempelvis Antikbranschens vara eller inte vara/ Nya stallyktor håller grytan kokande.

Ett auktionshus utropspris för ett föremål, betitlas på engelska "estimate", vilket översätts till "uppskattning" och ska ses som ett riktpris. Ett förväntat slutpris. Sådant som vanliga människor tror att auktionshus är bäst på. Detta är en central punkt i denna Lauritz-skandal. Sug på det, Mette och Bengt, VD och ägare av Lauritz.

En av de 57 som säljs av Lauritz i Stockholm, med proveniens Gabriel och Daphy Müller.

BREAKING NEWS: Under fredagseftermiddagen (17 oktober) drog Lauritz tillbaka de två högst ropade maskerna med Müller-proveniens, av icke angivna skäl :

Fotnot:
Att antikpressen inte med ett knyst nämner ovanstående problematik har Antikmonologen också diskuterat extensivt. Anledningen till total tystnad från Antik & Auktion och Antikvärldens sida rörande "besvärliga ämnen" är självklart det faktum att tidningarnas utan konkurrens viktigaste annonsörer är -auktionshusen.

Utöver de 57 afrikanska maskerna med proveniens Müller så har Lauritz ytterligare två (2) masker utropade. En från Peru och en från "Orienten". Ingen av dessa med proveniens Müller.

Källa:
http://www.kunstnyt.dk/

Senare än vadå, L(a)uritz?

Auktionshuset Lauritz har avlägsnat gummisnodden från plånboken vilket leder till att svenska auktionsmarknaden blir allt mer rödvit. Först köptes Sveriges äldsta auktionshus, Stockholms Auktionsverk och därefter också Helsingborgs Auktionsverk. Bengt Sundström, Lauritz ägare, säger att shoppingrundan heller ej är slut.

De senaste veckorna har Antikmonologen undersökt vad Lauritz säljer, mer specifikt. Den 12 oktober är 2500 varor etiketterade som "Nyproducerade varor", nästan 30 procent av totala utbudet. Återstår gör drygt 7000 utrop under rubriken "aktiva varor", som då logiskt ej borde vara nyproducerade. Här finns dock gott om föremål som är katalogiserade med orden "av senare datum" eller "av nyare datum" eller endast "nyere dato". Vän av ordning undrar då vad som avses. Senare datum än specifikt vad? Nyare datum än specifikt vilket? 

De senaste veckorna har exempelvis en grupp om uppemot tio nytillverkade gjutjärnsleksaker/sparbössor etcetera utlysts till försäljning. Samma typ har setts på skandinavisk marknad under hela 1900-talet. Huruvida det har rört sig om tidiga, "lagliga kopior" eller kopior gjorda för att dupera köparen med tillkämpad patina lämnar jag därhän.

"Av senare datum"=Goddag, yxskaft.

"Av senare datum". Senare än NÄRDÅ?

"Av nyere dato". Rodins första version gjordes i gips 1880 och i brons 1902. Nyare datum än VAD?

"Av senare datum". Say what? Vad avses specifikt?

"Nyere dato". Än VAD?

Uppenbarligen ska potentiell kund tvingas gissa vad som avses åldersmässigt. Om en bronsstatyett av Auguste Rodin är utförd år 1905 eller 2005 är av extrem vikt för värdet på densamma; vi talar om miljontals kronors skillnad.

Av nyare datum än vad, Lauritz? Nyere dato än 1902, då första bronsgjutningen utfördes, eller nyere dato än 1918 när första världskriget tog slut eller nyere dato än studentrevoltens år, 1968 eller nyere dato än slaget vid Hastings år 1066? Please enlighten us, Lauritz; före klubban faller!

Samma vecka som Antikmonologen researchar för denna blogg sänder Danmarks motsvarighet till Uppdrag Granskning; Kontant, ett 30 minuters dokumentärt inslag om Lauritz sätt att konsekvent övervärdera objekt. Föremål som förvisso är katalogiserade som "Nyproducerad vara" ges av Lauritz "experter" ett butiks-över-värde på i genomsnitt 66% mer än det klubbas för. Konsekvent alltså och detta i en jämförelse av 6000 klubbslag. Enligt Kontant är detta lockpriser, för att få kunden att känna att man fått varan till ett riktigt bra pris. Kontants journalist ifrågasätter förfarandet och får även med Danmarks Forbrugerombudsman (FO)(Konsumentombudsman) på tåget. Både Kontant och FO har i ett antal TV-program hårt angripit Lauritz för diverse misshälligheter. Så till den grad, att Lauritz på sin hemsida under rubriken "Pressrum" har de klickbara länkarna; Falsk budgivning, Kopierade möbler och Stöldgods. 

Initierad källa berättar att varor som har utrop under 10.000 kronor ej får ha bevakningspris hos Lauritz. Vad Antikmonologen erfar, så är detta unikt för Skandinaviska auktionshus. Detta påverkar självklart hela försäljningsförfarandet och borde heller ej godkännas av säljaren. Det är enligt utsago emot Lauritz reglemente att bjuda på sina egna varor, i syfte att bevaka prisnivån. 

Kontant angriper också Lauritz för att sälja alldeles för högt värderade buddhastatyetter och kallar dem för "syrabehandlade kinesiska trädgårstomtar". Kontant visar dels att statyetterna är syrabehandlade, nytillverkade och "ålderspatinerade" och dels att de är för högt värderade. Mette Rode Sundström, Lauritz VD, säger att allt är precis som det ska, eftersom Lauritz värderar enligt följande principer:

"Butikspris (för 'Nyproducerade varor')
Denna värderingsmetod används för alla varor med logotypen 'Nyproducerad vara'. Lauritz.coms värdering plus provision motsvarar det pris Lauritz.com menar att varan skulle kosta i en butik eller på ett annat försäljningsställe i det land där varan är till salu. Det vill säga att värdering plus provision motsvarar rekommenderade försäljningspris.

Förväntat klubbslag (standardvärderingsmetod) Detta är standardvärderingsmetoden hos Lauritz.com och den används för alla begagnade varor. Värderingen motsvarar det pris som Lauritz.com förväntar att varan kommer att uppnå baserat på vår erfarenhet från tidigare försäljning av samma typ av vara. Värdering är inte en exakt veteskap, utan en indikation. I slutändan är det köparna der (som, Antikmonologens anmärkning) avgör priset, och det fluktuerar. Det innebär att vissa klubbslag kommer att bli högre och vissa lägre än värderingen".
 

"20./21. årh", med andra ord 1900-2000-tal. Ett (mindre subtilt) sätt att tala om för kunden att objektet högst sannolikt är nyproducerat.

Det Lauritz tycks glömma är att den generelle besökaren i ett auktionshus, fysiskt eller på nätet, förutsätter att den absoluta merparten av alla varor är begagnade och/eller antika. Lauritz skriver om sig själva på hemsidan: "Auktionsuniversumet på Lauritz.com erbjuder en annorlunda shopping och en njutningsfull upplevelse. Det är ett ärligt, funktionellt och säkert ställe att handla på nätet. Redan från början har målet varit att förrätta auktioner på kundens premisser. Vi tror på att nöjda kunder är våra bästa ambassadörer. Nätauktionerna matchar den flexibilitet som den moderna användaren efterfrågar. Man kan handla när som helst och var som helst". 

"20./21. årh". Alltså ej katalogiserad som "Nyproducerad vara". För den initierade, som undertecknad, skriker den med olidligt gäll stämma: NYPRODUCERAD!

Ovanstående buddha är illustrerad med sex bilder i katalogiseringen. Dock ingen enda bild på undersidan. Detta skall icke få förekomma, eftersom undersidan oftast är den mest intressanta, tack vare eventuella märkningar och framför allt att slitage/patina (äkta eller konstruerad sådan) först uppträder där.

Ska potentiella kunder tvingas gissa hur hur gammalt ett föremål är, såhoppas jag att Lauritz sejour på svensk marknad blir kortvarig. Lauritz tycks använda en godtycklighetsprincip som i auktionsförfarande skall vara icke-närvarande. För gemene man och kvinna kan det vara svårt, för att inte säga omöjligt, att avgöra om ett objekt är ett original eller en banal ny kopia. Då ska ett ansvarstagande auktionshus, -Skandinaviens största, leda kunden genom snårskogen med stringent, konsekvent och solklar katalogiseringsterminologi, så att alla eventuella otydligheter sopas undan, omedelbart. 

Hur var det ni skrev?:
"Det är ett ärligt, funktionellt och säkert ställe att handla på nätet. Redan från början har målet varit att förrätta auktioner på kundens premisser. Vi tror på att nöjda kunder är våra bästa ambassadörer". 

Kontemplera över era formuleringar en stund, bästa Bengt och Mette. Frågan är också om Stockholms Auktionsverk med Magasin5 samt Helsingborgs Auktionsverks framtid kommer att präglas av samma brist på stringens?



Fotnoter:
Lauritz objekt försvinner fort från hemsidan, därför har valts att endast publicera skärmdumpar. Vill ni söka efter liknande objekt som ovan, så skriv in ordet "nyproducerad" eller " senare" i sökrutan, så får ni genast ett stort antal träffar.

Bevakningspris är det pris säljaren tillsammans med auktionshuset kommer överens om att inte sälja föremålet under.

Källor:
http://www.dr.dk/tv/se/kontant/kontant-101#!/
http://www.lauritz.com/sv/auktion/buddha-bronze/i3582175/
http://www.dr.dk/Nyheder/Penge/2014/10/08/173814.htm 
http://www.dr.dk/Nyheder/Penge/2014/10/08/114738.htm