Moderna Stockholmsauktioner

Denna vecka ska moderna auktionerna klubbas och under söndagen gjorde jag slutvarven hos Bukowskis(Buk) och Stockholms Auktionsverk(SAV).

Nr 595, Damfåtölj av Uno Åhrén

På Buk fylkades folk framför Dardel; själv föll jag i stället strax bakom, -som en fura, för Uno Åhréns "Damfåtölj", med utropet 100-125.000 kr, gjord till Världsutställningen i Paris 1925. Sexigare fåtölj är svår att tänka sig. Lika svårt att tänka sig är det konsthantverksmuseum som inte vill ha detta mästerverk i sina samlingar. Swedish Grace at it´s best. (Damfåtöljen klubbad för 240.000)

Nr 343, Nature morte av Marc Chagall, c. 1965

Den sannolikt bästa, -om än sen, Chagall-olja jag sett i Sverige generade omgivande objekt. Utrop 3-3,5 miljoner. Klassisk komposition och vilken kolorit! Inget besvärligt, känsligt eller politiskt inkorrekt här inte. Andra bullar blir det på de samtida auktionerna. Chagalls stilleben bekymrar ingen, -tvärtom! (Chagall klubbades för 2,5 miljoner)

Det är en konst att hänga konst och förutsättningarna i auktionstider är benhårda. Många parametrar att ta hänsyn till; man vill ha en estetiskt tilltalande hängning/utställning. Både säljaren och presumtiva köpare ska vara nöjda med hur objekten förevisas. Alla vill förstås ha "sina" föremål på bästa möjliga vägg/plats, men det går ju inte. Därför finns en hierarkisk -inofficiell- logik: högst värdesatt på bästa plats, dessutom ställt i relation till det estetiska intrycket. Till yttermera visso så är inte ägarfamiljen oviktig. Ett mediokert (eller "dåligt") föremål inlämnat av en mycket "viktig" ägare, exempelvis en (potentiell) storkund eller viktig handlare kanske måste hänga på en plats som egentligen är "för bra" för just det föremålet. Om "inlämnaren" är ett dödsbo eller någon "oviktig" ägare, så kan föremålet i stället hamna helt i skymundan, i golvhöjd eller i någon trång passage, där det är omöjligt att stanna till utan att irritera andra besökare...

Nr 334, Olja av Piet Mondrian, utrop 400-500.000. Liten lucka i väggen stack delvis ut framför tavlan. Ljussättningen lämnar övrigt att önska. Är brandsläckaren del av installationen?

Utöver rent geografiska hängningsfrågor tillkommer bland annat den så viktiga ljussättningen, som kan avgöra huruvida ett föremål står eller faller på auktionsdagen. Bukowskis äldre lokaler med många vinklar och vrår tarvar garanterat ingående planering och personal med många rävar bakom öronen... (Buk:s relativt nya Upstairs torde ha underlättat förhållandena något). (Mondrian såld för 330.000)

Nr 138, Dagbädden på SAV

Konkurrenten/kollegan Auktionsverket har därmed nog inte ångrat flytten till nyare lokaler. I entrén möts besökarna av Bruno Mathssons vackra dagbädd, Paris. Som det ibland lustigt slumpar sig, så har båda auktionshusen en till salu. SAV ropar sin till 40-50.000, medan Buk brer på lite; 75-100.000. (Buk:s Paris återropad). Vi får inte glömma att detta ej är en absolut vetenskap. Auktionshusen har ingen kontakt sinsemellan, om någon trodde det. "Jaha, ni kommer att ropa den för 40'? Då gör vi det också", -det får ni inte höra. Dessutom påverkar skick, datering och proveniens värderingar. (SAV:s Paris gick för 28.000+avgifter)

SAV:s tjurar, nr 1041

Ytterligare en dublett är Picassos fajanstallrik "Toros" (tjurar), från Madoura i Vallauris. Båda husen ropar för 8-10.000. Men skick och signering varierar, -så också slutprisen? Länkar: SAV och Buk. (SAV:s Toros klubbades för 19.000 0ch Buk:s säljs fre 26/4) Samtliga åtta keramiska Picasso gick långt över utrop på Verket. (Buk:s Toros fick samma slutpris som på Verket) Dags att höja utropsnivåerna!

Nr 933, Silverstaken, utrop 175-200.000

Att få sträcka ut sig på Paris och vila ögonen på särlingen Åke Göranssons underbara oljemålning "Silverstaken" vore livet på en pinne. Tankebanorna leds till Ragnar Sandbergs bästa ljusdunkelmåleri och släktskapet dessa konstnärer emellan är nära, även om Göransson inte hamnar mitt i gruppen av de så kallade "Göteborgskoloristerna". Åke G blev endast 40 år gammal och hans måleriska livsgärning upptäcktes av en slump i moderns kökssoffa. Han led av schizofreni, bodde och målade hos modern, men vårdades de sista åren på sjukhus. Man lyckades få honom att besöka utställningen med hans konst, som anordnades 1941. Efter denna lär han ha sagt till sin moder: "Den där Göransson var visst en ganska bra målare, men vart tog han vägen?"... Året därpå var hans jordevandring över. (Ingen vidare jordevandring för Silverstaken, den förblev osåld)

The Albert Johansson Department

En möjligen överraskande satsning är 16 verk av Albert Johansson på SAV. Mer förväntad hype gäller för formgivaren Axel Einar Hjorth (15 utrop på SAV och 25 på Buk), inte minst tack vare den fina boken om honom, skriven 2009. Han var bland annat chefsarkitekt på NK mellan 1927-1938. Att Hjorth har designat både det härligt pråliga biblioteksbordet "Caesar", som ropas på SAV och likaledes närmast japanskt minimalistiska "Utö" på Buk, ter sig vid en första jämförelse hisnande. Vid närmare betraktande noteras i stället ett påtagligt, grundläggande släktskap. Se själva! (Utö såldes för 130.000)

Nr 117, Caesar, 60-80.000, SAV

Frågorna hopar sig: vilket designades först (måtten är i stort sett desamma)? Det ena dateras till 1928 och det andra till 1930-tal. Svaret ter sig antagligen ologiskt för den icke initierade. Vilket kommer att kosta mest? Det som ligger mest i tiden. Jag tror jag vet, tror. (Caesar såldes online för 140.000+avgifter!)

Nr 610, Utö, 75-100.000, Buk

Faneret skadas om ni dreglar alltför mycket över Sven Markelius unika (arkitekt-)skrivbord, som han ritade åt sig själv. Jag kämpade för att vara rädd om faneret på visningen och tror inte att utropets 100-120.000 förslår, även om det är (hårt?) renoverat. Uttrycket museikvalitet brukar användas om sådant som anses platsa på museum. Här känns det påkallat. Svensk Art Deco blir inte bättre. Funktionalism är den lite svenskare, möjligen något tradigare benämningen. Inget exportförbud -ännu- på ett föremål som detta. Det är för nytt. Många av Hjorths föremål går utomlands, så även Markelius? MoMA månne? (Markelius skrivbord såldes för 160.000+avgifter)

Nr 131, Markelius skrivbord, macassar-ebenholtz m.m., SAV

På fredag vet vi vad som sålde och vad som ropades åter. Onekligen spännande!

Källor:
http://www.bukowskis.com/auctions/572
http://auktionsverket.se/auction/modern/2013-04-24/

Lite gåshud till vinet?

Eftersom jag brinner för vin (-och mat), tänkte jag skriva några rader om vin.

Svenska vita storsäljare cirka år 1961

Vänner som exempelvis är läkare eller jurister är synnerligen populära på fester eller andra tillställningar, eftersom många människor har "plötsligt uppdykta" krämpor eller juridiska spörsmål när personen som står närmast visar sig sitta på spännande kunskaper. Så fungerar det även med antikviteter, konst och vin för mig. Om inte frågan är vilken favoritkonstnären är, så kanske den berör vilka områden man ska satsa på i antiksvängen, vad jag tycker om senaste Antikrundan eller vad ens favoritvin heter. Självklart är detta jätteroligt; att få prata om favoritämnena även privat; åtminstone för mig.

Röda drömmar från tidigt 60-tal

Grejen med vin är ju att det fungerar tillsammans -och i bästa fall förhöjer smakupplevelsen- med mat. Det är såklart inte fokus för en tonåring som vill få sin första bläcka, men i vuxnare sammanhang ter det sig mer uppenbart.

Ett av mina favoritexempel på just förhöjelse av vin och mat i samspel är att servera ett vitt vin gjort på druvan sauvignon blanc tillsammans med chevre chaud (gratinerad getost). -Ett gammalt säkert förförartrick som jag rekommenderat säkert tusentals nervösa unga män med matlagningstummen mitt i handen, genom de 27 år jag sålt vin i Systembolagets hägn. Tag vitt bröd av enklaste sort, så kallat rostbröd, lägg på en max 1 cm tjock skiva chevre (getost) på brödet och droppa över ett kryss av flytande honung på kreationen. In i 225 graders ugn i cirka 25 minuter tills uttrycket är gyllene. En liten kvist persilja eller annat grönt jox för syns skull och förrätten som alla vill ha mer av, är klar. -Speciellt om ni serverar just en sauvignon blanc till, -billig eller dyr är mindre viktigt. Brytningen mellan sältan i osten och sötman i honungen i kombination med den hårda, kvillrande fruktsyran i det kalla torra vinet är genialisk och gåshudsframkallande. Tro mig.

Vitis vinifera

Som av en händelse såg jag just resultaten från Stockholms Auktionsverks och Systembolagets senaste Vinauktion. Sedan 2004 har man sålt alkoholhaltiga drycker av högre kvalitet och bland utropen noterades bland andra fem flaskor La Tache från 1978, en röd prestige-Bougogne (Domaine Romanée Conti), klubbade för 78.000 kr. De torde ha betingat totalt någon tusenlapp i inköp, i början av det glada 80-talet...

Fotnot:
Världens mest klassiska distrikt för sauvignon blanc är Val de Loire, Loire-dalen i nordvästra Frankrike. Druvan odlas numer i samtliga världsdelar. De vinmakare som lyckats bäst med druvan utanför gamla världen är de Nya Zeeländska, i synnerhet de från Marlborough, på norra delen av sydön.

Jag är och har heller aldrig varit något getostfantast, men serverad på ovanstående vis, blir det hela en enkel, ehuru sublim smakupplevelse.

Slutpriser från ovannämnda auktion: http://www.stadsauktion.se/specialauktioner/pdf/dryckerapril2013.pdf

Surrealistisk kubistisk donation

Ett av världens stora museer, the Metropolitan Museum (tMM) i New York, tillkännagav på torsdagen (11 april) att man erhållit en donation bestående av 78 kubistiska målningar som möjligen är den främsta kubistiska samling som någonsin uppbringats.

Pablo Picasso, Kvinna i fåtölj (Eva), 1913

Donationen är en av de största och viktigaste i museets historia och sannolikt även sett ur övriga världens perspektiv. Konstverken är utförda av Pablo Picasso (33 verk), Georges Braque (17), Fernand Léger (14) och Juan Gris (14) och värdet har uppskattats till mer än en miljard dollar, runt 7 miljarder kronor. Donatorn, Leonard A. Lauder, beskrivs som filantrop och kosmetikamogul. I samband med donationen ska också ett nytt forskningscenter för modern konst byggas upp vid tMM; The Leonard A. Lauder Research Center for Modern Art. 

Samlingen har tagit 37 år att få ihop. Notabelt är att mer än hälften av målningarna är från perioden 1909-1914; perioden då samarbetet mellan Picasso och Braque- grundarna av kubismen- var som intimast.

Georges Braque, En flaska rom, våren 1914

The New York Times skriver: “In one fell swoop this puts the Met at the forefront of early-20th-century art,” Thomas P. Campbell, the Met’s director, said. “It is an unreproducible collection, something museum directors only dream about.” -Och just drömt har många gjort, om denna fullständigt sublima samling tidig 1900-talskonst.

Mr Leonard A. Lauder, 80-årig rekorddonator

Första gången Lauder-samlingen kommer att kunna avnjutas blir hösten 2014.

Här!: http://www.metmuseum.org/research/leonard-lauder-research-center/cubist-collection/the-collection?utm_source=Facebook&utm_medium=statusupdate&utm_content=20141213&utm_campaign=leonardlauderresearchcenter

Fotnot:
I USA är (skatte-)lagstiftningen jämförelsevis annorlunda utformad och det kan vara förmånligt att donera exempelvis konst till museer. Mer om detta kan ni läsa i den alldeles nyutkomna boken The Collector's Handbook: Tax Planning, Strategy, and Estate Advice from Collectibles Experts for Collectors and their Heirs, utgiven av auktionshuset Heritage Auctions.
(Ursäkta de olösliga(?) problemen med olika typsnitt...)

Källor:
http://artdaily.com/index.asp?int_sec=2&int_new=61849#.UWsyK8pj8tT
http://artdaily.com/index.asp?int_sec=2&int_new=61816#.UWr1jspj8tT
http://www.nytimes.com/2013/04/10/arts/design/leonard-lauder-is-giving-his-cubist-collection-to-the-met.html?pagewanted=all&_r=0

The Leonard A. Lauder Research Center for Modern Art

More Information: http://artdaily.com/index.asp?int_sec=2&int_new=61849#.UWsyK8pj8tT[/url]
Copyright © artdaily.org

Järn skall åter jord varda (Iron bites the dust)

Måndagens (8/4) huvudnyhet var konservativa 88-åringen Margaret Thatchers bortgång. Med epitetet "Järnladyn" blev hennes bland många andra claim to fame att hon blev Storbritanniens första kvinnliga Premiärminister, att hon omvaldes tre gånger, samt att hon drev landet mellan 1979-1990. Representanter från de flesta politiska läger beklagar bortgången och betygar samtidigt hennes storhet som politiker, däribland President Obama, Premiärminister Blair och ex-President Gorbatjov.

Baroness Margaret Thatcher, 1925-2013

Nätversionen av välrenommerade The Art Newspaper (TAN) valde en möjligen oväntad infallsvinkel på topp-politikerns frånfälle, nämligen att Thatcher blev upphov till Storbritanniens idag världsledande museer. Järnladyn var ohöljt illa omtyckt av det akademiska Storbritannien. Det mest kända exemplet på detta var att konservativa Oxfords Universitet röstade ned förslaget att hederspromovera  Baroness Thatcher.

Dockan från brittiska satirprogrammet "Spitting images", som gick i svensk TV under flera år

Thatchers absoluta övertygelse var att offentliga institutioner skulle vara "prisvärda" och samtidigt också vara ekonomiskt mer eller mindre ekonomiskt självförsörjande. TAN understryker att Thatcher indirekt blev en utlösande faktor till reformer inom den brittiska museivärlden, som lett till att de idag är självständiga, flexibla och skapande institutioner. Hennes reformer vidrörande offentlig finansiering gav dem (den möjligen tvingande) friheten att själva bestämma över finanserna, söka privat sponsring och driva publicerings- och produktföretag. Därpå insisterade Tony Blairs regering på att museerna skulle göra allt för att nå ut till människor som aldrig tidigare skulle ha drömt om att besöka ett museum. Denna kombination, hanterad av exceptionellt begåvade chefer som Nicholas Serota och Neil MacGregor och förvaltare som Jacob Rothschild, som alla förstod vikten av enkel åtkomst utan att bli vulgära, har lett till att Brittiska museer är ledande inom sina sektorer, avslutar journalisten Anna Somers Cocks för The Art Newspaper.

Många svenskar drar sig till minnes att Thatcher vägrade hoppa på kommando av journalisten Stina Dabrowski (Lundberg). Jag väljer i stället att visa ett SvT-klipp där Fru Thatcher tar över hela intervjun, -situationen faktiskt, och får Stina att framstå som en försynt, nigande tös med hatten i hand, inför en rytande skicklig och nota bene, -oerhört brittisk lejoninna.

Konstnärer älskade att hata henne; här Marcus Harveys "Maggie" som består av 15.000 gipsavgjutningar av allt från sexleksaker till frukt och leksaker, till masker av (socialisten) Tony Blair...

Rest in peace, Madame Iron Lady.

Fotnot: Kapten Yuri Gavrilov myntade smeknamnet Iron Lady år 1976 i den ryska tidningen Röda Stjärnan, med anledning av Thatchers kraftiga oppsition mot Sovjetunionen och dess socialism.

Källa:
http://www.theartnewspaper.com/articles/Margaret+Thatcher/29297
http://en.wikipedia.org/wiki/Margaret_Thatcher

Bowie är -på Victoria & Albert

Sugen på David Bowie-utställningen i London? Då är det dags att smida, -järnet är stekhett. Den snabbast säljande utställningen i Victoria & Albert-museets historia och uppmärksamheten är enorm, -världen över. Bowie är en levande legend, legendariskt skicklig på att marknadsföra sig själv och det var nog ingen slump att han släppte en skiva i samband med invigningen. Utställningen pågår 23 mars till 11 augusti; Internetbiljetterna redan slutsålda. Enda möjligheten att komma in är att hoppas på biljetter direkt i kassan, dagen för besöket; -vardag troligen bättre helgdag.

Väl på plats, kan ni avnjuta mer än 300 föremål, exempelvis handskrivna textrader, originalkostymer, mode, fotografier, film, musikvideor, scendekor och Bowies egna instrument. Galna scenkostymer och nedkastade textrader till låtar är exempel på Bowies oupphörliga pånyttfödande av sig själv under fem decennium. Victoria & Albert-museet, ett av världens mest upphöjda för konsthantverk, har fått  tillgång till den 66-åriga artistens personliga arkiv, som ingen annan tidigare fått. Född av enkla föräldrar som David Robert Jones, just efter andra världskrigets bombmattor över London, växte David upp i förorten Brixton. Bowies första band hette Kon-Rads och King Bees och Davids intresse för iögonfallande kostymer var stort redan då. En av hans mest berömda, androgyna outfit var "The Starman Costume" från 1972, använd för aliaset Ziggy Stardust.

Könsgränsöverskridande alter egot Ziggy Stardust, år 1972

Utställningen tar upp olika aspekt av Bowies liv. Dels de olika begåvningarna i egenskap av musiker, sångare, låtskrivare men också intresset för grafisk design, scendekor och scenklädsel. Bowie vistades bland annat i Berlin under ett flertal år (där han producerade tre plattor, som idag refereras till som Berlin-trilogin) och han har också haft stora problem med droger.

Bowies nya album "The Next Day" gick raka vägen upp på Brittiska topplistorna för ett par veckor sedan. Det om något är ett tecken på att pensioneringen inte ligger helt runt hörnet.

En och annan museianställd svensk kommer säkert att besöka the V&A i Kensington. Hur många svenska artister skulle kunna locka folkmassor till ett stort museum nära dig? Abba torde nog kunna exkluderas eftersom deras "egna" museum snart invigs. Frågan är om vi kommer att gå och se utställningen "Uffe är" på Nordiska Museet om några år? Vad säger herr Lundell, är det bara öppna landskap som gäller, eller kan ett museum på Djurgården locka gotlänningen till huvudstaden?

Fotnot:
Inträdet till utställningen är £16.90, cirka 170 kr, billigare för studenter och pensionärer.

För den Bowiefrälste, hälsar en trogen läsare att det på lördag (13/4) hålls ett Bowie-tribute till 40-årsjubiléet av albumet Aladdin Sane i Stockholm, i lilla mysiga Bryggarsalen: David Bowie- A Celebration.

Jag fick just veta av arrangörerna att man köpt tillbaka två biljetter av en äldre dam som skulle ge dem till sin dotter, eftersom damen precis hade förstått att det inte var Bowie själv som skulle komma till Bryggarsalen. Lokalen rymmer 360 personer... Any interest in a late night gig in Stockholm this Saturday, mr Bowie?

Källa:

http://artdaily.com/index.asp?int_sec=2&int_new=61480#.UWCG5spj8tS

http://sv.wikipedia.org/wiki/David_Bowie

Sågad solkungselefant

I lördags, den 30 mars, ägde en stöld rum i Paris, av det mindre subtila slaget. 

En man bröt sig in i Naturhistoriska Museet tidigt på påskafton och använde sig av en motorsåg(!) för att såga av en av betarna på skelettet av en elefant. Snabelvarelsen var inte vilken som helst, utan tillhörde en gång en av Frankrikes mest kända kungar, Louis XIV, även kallad Solkungen. Elefanten fick Louis XIV i gåva 1668 av den portugisiske kungen. 

Museianställd med lemlästad elefant

Motorsågstjuven, endast 20 år gammal, fångades av polisen nära museet med en 4 kg tung bete. Den var dock inte original, utan hade adderats till skelettet under 1800-talet. Polisen hade ingen kommentar till varför mannen stal beten, men under de senaste åren har stölder av elfenben och noshörningshorn utgjort ett stort problem i Europa och annorstädes, både på museum och i djurparker.

Sedan 1950-talets population av miljoner afrikanska elefanter som minskade till runt 600.000 i slutet av 80-talet, kriminaliserades handeln med (modernt) elfenben 1989. Tjuvjakt och illegal handel med betar fortsätter dock i allra högsta grad.

Idiotiskt potensmedel

Se även bloggen: Antikjakt ger noshörnings- och elefantdöd och Antiktrend 2012 låter kviddevitt.


Källa:
http://artdaily.com/index.asp?int_sec=2&int_new=61638#.UVnnD1dj8tR
http://www.wwf.se/vrt-arbete/arter/1125722-elefant

A security guard at the Natural History museum stands in front of the elephant skeleton whose tusk was chopped off by a thief, at the Natural History museum in Paris on March 30, 2013. A young man was arrested by the police on the night of 29-30 March after attempting to steal the tusks of an elephant having belonged to Louis XIV by using a chainsaw to chop them off, according to the Higher Education and Research Ministry. AFP PHOTO/ JOEL SAGET. PARIS (AFP).- A man broke into the Paris natural history museum early Saturday and used a chainsaw to hack off the tusk of an elephant that belonged to King Louis XIV of France, officials said. Police arrested the man in a nearby street as he was making his escape and recovered the three-kilogram (seven-pound) tusk, museum workers said. The elephant whose skeleton is preserved in the popular museum was given as a gift in 1668 by the king of Portugal to Louis XIV, who was also known as the Sun King. The animal's tusks are not the original ones but were added to the skeleton in the 19th century. Police made no immediate comment about why the man tried to steal the tusk but the incident comes amid a series of thefts in recent years of ivory from European museums and zoos. The international trade in elephant ivory, with rare exceptions, has been outlawed since 1989 after elephant populations in Africa dropped from millions in the mid-20th century to some 600,000 by the end of the 1980s. Yet poachers continue to slaughter elephants to lay their hands on their precious ivory and the illegal trade in the white gold continues to boom.

More Information: http://artdaily.com/index.asp?int_sec=2&int_new=61638#.UVnnD1dj8tR[/url]
Copyright © artdaily.org

A security guard at the Natural History museum stands in front of the elephant skeleton whose tusk was chopped off by a thief, at the Natural History museum in Paris on March 30, 2013. A young man was arrested by the police on the night of 29-30 March after attempting to steal the tusks of an elephant having belonged to Louis XIV by using a chainsaw to chop them off, according to the Higher Education and Research Ministry. AFP PHOTO/ JOEL SAGET. PARIS (AFP).- A man broke into the Paris natural history museum early Saturday and used a chainsaw to hack off the tusk of an elephant that belonged to King Louis XIV of France, officials said. Police arrested the man in a nearby street as he was making his escape and recovered the three-kilogram (seven-pound) tusk, museum workers said. The elephant whose skeleton is preserved in the popular museum was given as a gift in 1668 by the king of Portugal to Louis XIV, who was also known as the Sun King. The animal's tusks are not the original ones but were added to the skeleton in the 19th century. Police made no immediate comment about why the man tried to steal the tusk but the incident comes amid a series of thefts in recent years of ivory from European museums and zoos. The international trade in elephant ivory, with rare exceptions, has been outlawed since 1989 after elephant populations in Africa dropped from millions in the mid-20th century to some 600,000 by the end of the 1980s. Yet poachers continue to slaughter elephants to lay their hands on their precious ivory and the illegal trade in the white gold continues to boom.

More Information: http://artdaily.com/index.asp?int_sec=2&int_new=61638#.UVnnD1dj8tR[/url]
Copyright © artdaily.org