Antik Kista-visit

Dags för Kista Antik- & Kuriosamässa!

Nu till helgen, 27-29 september. Öppet: Fredag och lördag 10.00-18.00, söndag 10.00-17.00. Inträde kostar 80 kr för vuxen, 30 kr för 6-16-åring, under 6 år gratis. 

Till min glädje erbjuds också flerdagarsentré för 100 kr. -Något jag pushat för i många års tid, så att de mest inbitna kan gå in flera dagar i rad, till ett bra pris. Hoppas Älvsjö tar efter!

Bästa sättet att ta sig till Kista på, är att åka Pendeltåg till Helenelund, men Tunnelbanan går också.

Kaka söker maka.

Så, i stället för att kratta löv, spela golf, latta, eller höststäda; ta en sväng till Kista. Om jag -mot förmodan- inte skulle kunna uppfylla Edra sak-begär, så är jag övertygad om att någon av mina 99 kollegor har föremål att fresta Er med!

Hoppas vi ses i monter A:08. Om inte annat, så blir jag glad för bloggläsarkontakter!

Varma hälsningar från en regndansande Nicklas.

För övrigt skriver Aftonbladet med flera idag om elfenbensförsäljningar... och om Antikmonologen.

"Kræver ikke Cites da de kan dateres til før 1947", säger Lauritz auktioner

En samling indiske effekter af elfenben (3). Så kallas utrop nr 3104902 hos Lauritz Auktioner i Helsingör, Danmark. Budtiden löper ut i morgon, den 18 september kl 13.20.

Utrop 2000 DKr, klubbat för 2900 DKr.

Beskrivning: "En samling effekter af elfenben bestående af 'sabel' med gennembrudt blad dekoreret med blade, grenværk og traner, skæfte med grenværk og Garnesh. L. 49 cm. Samt elefant på sokkel af træ. H. 10 cm. Samt figur fabeldyr. H. 8 cm. Indien begyndelsen af 1900-tallet. Kræver ikke Cites da de kan dateres til før 1947. (3)". Se översättning under fotnoter.

Efter att ha tittat på detta utrop på nätet, ringde jag i fredags till Helsingör och ställde försynt några frågor. Jag bad att få tala med ansvarig intendent och fick mannen som mottagit de tre föremålen och skrivit in dem, på tråden.

Jag frågade honom hur (hvordan) Lauritz hade daterat föremålen till före 1947. Frågan är motiverad, eftersom inget nämns om eventuell proveniens, dokument, fotografier etcetera, i katalogtext. Han uttryckte förvåning över denna fråga och sade med självklarhet att inlämnaren hade sagt att grejerna var gjorda före 1947. -Så ni har inga papper på detta då, undrade jag. Nej, dessvärre, blev svaret. Jag tackade för samtalet och lade på luren.

Igår, måndag 16 september, ringde jag en person som arbetar med Cites-relaterade frågor på Jordbruksverket(JV). Till henne ställde jag frågan hur regelverket ser ut för auktionshusen. Svaret blev att Citesreglerna är internationella och att målet för alla medlemsländer är att ha så likartat tillvägagångssätt som möjligt, i frågor som rör Cites. Bland annat så understryker Jordbruksverket för alla tänkbara aktörer kring försäljning av känsliga föremål, att det som ägaren/inlämnaren säger om föremålet inte är tillräckligt. Det är en del av objektets historia, men det måste också finnas dokument som exempelvis dödsbouppteckningar/fotografier/daterade beskrivningar. Undantag från detta kan utgöras av föremål som är kända som varandes mycket gamla, sedan tidigare. Endast en verbal utsaga är alltså inte gott nog. Detta predikar Jordbruksverket för svenska auktionshus och Naturstyrelsen för auktionshusen i Danmark.

*Så ÄR det, för det SA inlämnaren. SÅDETSÅFAKTISKT!*

Idag, tisdag den 17 september, talade jag med en Cites-ansvarig person på danska Naturstyrelsen (motsvarigheten till vårt Jordbruksverk). Han upplyste mig att regelverket ser likadant ut i Danmark, som i Sverige. Dessutom berättade han att Danmark har ett flertal mycket uppmärksammade rättsfall, vad gäller felaktiga försäljningar av noshörningshorn m.m. (som jag nämnt i tidigare bloggar). Dessutom utgör falska Cites-intyg ett problem i Danmark, fick jag veta. Att falska papper förekommer också i Sverige tar jag för givet, liksom för åldersdaterade orientaliska keramiska föremål.

"Kräver inte Cites". Sug lite på den formuleringen kära polis, jurister och antikmarknadsaktörer, både ur språklig och moralisk synvinkel.

Uppenbarligen så har Lauritz missat ett antal predikningar.

By the way; en gammal bekant; -sorry, en inte så gammal bekant, dök upp på Lauritz i Düsseldorf igår. Nr 3118806, utrop 800 Euro. Samma utrop som senast. Går det så går det. Det finns många nya elfenbensutrop på Lauritz. Sök på elfenben, så får ni se. Slår någon en signal till Tysklands Jordbruksverk/ Naturstyrelse?

Elfenbeinfigur, um 1900. Utbjudes totalt utan kommentar om proveniens. Igen. Såld för 850 Euro.

Klockan 23.15 på tisdag kväll den 17 september har Lauritz Helsingör ändrat följande i katalogtexten: "Bemærk ændring af beskrivelse og udløbstidspunkt" (ytterligare tre dagars bud-tid): "Indien, 1900-tallet" i stället för tidigare "Indien begyndelsen af 1900-tallet" och hör och häpna också lagt till "Cites tilladelse medfølger". Detta har man alltså kunnat prestera under tisdagens (17 september) lopp, trots att jag på direkt spörsmål om pappersbevis existerade, fick svaret "nej, dessvärre" av mannen som skrev in föremålen. Sannerligen högst besynnerligt. IS there something rotten in the state of Denmark? Eller glömde mannen helt enkelt att Cites tilladelsen existerade? Det var ju trots allt bara ett stycke papir. Om än ett mycket viktigt papper.

Från "Kræver ikke Cites da de kan dateres til før 1947" till "Cites tilladelse medfølger". Snabba puckar i Danmark. Förtroendeskapande för potentiella kunder? Avgör själv, kära läsare.

Kinesiskt porslin och afrikanskt(?) elfenben till salu i Roskilde.

För övrigt har nya elfenbensföremål dykt upp på Lauritz. Denna gång en figurin och ett handtag i Roskilde. Nr 3136056, båda katalogiserade som sent 1800-tal. Ingen som helst kommentarer om Cites eller proveniens, -ännu. Dock finns det gott om tid att ändra i texten. 

Tillsammans med dessa två elfenbensföremål ropas två kinesiska lockskålar i porslin. De är katalogiserade som "cirka år 1900, med rester av lackstämpel". Lackstämplarna och precis denna typ av skålar är extremt vanligt förekommande på den så kallade "Beijing Antiques Market". Då måste de väl vara gamla? Och när är de "medföljande" elfenbensföremålen skurna? Ett av föremålen har en "defekt", ett avslag(?). Då måste det nog också vara gammalt..? 

Vill ni veta min åsikt om åldern på de fyra objekten i Roskilde? Det gör ni redan.

Detalj av Nr 3136056, "Rester av lakstempel, c 1900"

"Kræver ikke Cites da de kan dateres til før 1947", -var var det nu det stod skrivet någonstans? Åh ja, det var på Cirkus Lauritz!




Fotnoter:
*Svensk version av ovanstående katalogtext: "En samling elfenbensföremål, bestående av 'sabel' med genombrutet knivblad, dekorerat med blad, grenverk och tranor, skaftet med grenverk och ganesha. Längd 49 cm. Samt elefant på sockel av trä. Höjd 10 cm. Samt figur föreställande fabeldjur. Höjd 8 cm. Indien, början av 1900-talet. Behöver inte Cites då de kan dateras till före 1947". (Lauritz "google translate" fungerar ej från danska till svenska på Lauritz hemsida. Månne ett omen?)

*Ironi (grekiska εἰρωνεία eironeía, bokstavligen "omkasta", "förställa") är en stilfigur som innebär att det finns en skillnad mellan vad som sägs och vad som egentligen menas. Publiken, åtminstone en del av den, förutsätts även vara införstådd med detta. Ironi kan vara humoristisk, men behöver inte vara det. Den kan användas för att undvika öppen konflikt, för att locka till skratt och för att antyda sidor av en företeelse, en person, en tanke etc som man anser svåra eller olämpliga att utpeka öppet. (Wikipedia).

*För övrigt anser jag att den del av den senaste rovdjurspropositionen som innebär att Kungsörnen, Aquila chrysaetos, kanske ska börja skjutas av i Sverige, är en KATASTROF. Lena Ek, du måste börja använda det som sitter på dina axlar. Skriv under här: http://namninsamling.se/index.php?sida=2&nid=8017#.UjhFXj-bFcY

*Skjut inte budbäraren -och heller inte elefanterna.

Källor:
http://www.lauritz.com/sv/auktion/en-samling-indiske-effekter-af-elfenben-3/i3104902/?ver=18o
http://www.naturstyrelsen.dk/Naturbeskyttelse/Handel_med_truede_arter/CITESAktuelt/Foldereogudgivelser/infofolder.htm
http://www.lauritz.com/sv/auktion/elfenbeinfigur-baertiger-weiser-china-um-1900/i3118806/
http://www.lauritz.com/sv/auktion/et-par-kinesiske-laagskaale-af-porcelaen-samt-figur-og-haandtag/i3136056/#

Stallykta för fångst av bonde -Inred med elfenben säger Antik & Auktion!

Känns möjligen stallyktan på Bukowskis Market (BM) igen? Jag har i ett par bloggar extensivt penetrerat samma så kallade stallykta. Se Kass Katalogisering Kolonn och även Antikbranschens vara eller inte vara/ Nya stallyktor håller grytan kokande.

Nr 454501, Bukowskis Market, en lampa, utrop 3000 kr. Klubbad för 1400 kr, lika med återrop.

BM (ovanstående), September 2013: Utomhusbelysning 1900-tal, "Beskrivning: Smidesjärn med genombruten dekor. Emaljerad skärm. Längd ca 120. Nydragen jordad el. Skaderapport: Slitage, rost. Senare glaskupa och skärm. Ej funktionstestade".

I mars sågs dessa stallyktor till salu i Frihamnen:

Stockholms Auktionsverk 25 mars 2013.

Utrop 176506 på Stockholms Auktionsverks Stadsauktion i Frihamnen i mars 2013, katalogtext: "Beskrivning: Utomhusarmaturer, 1 par, smide, svarta kupor, 115 cm från vägg, nydragen el. Skador: Senare skärm och glaskupa". 

De båda utropen är identiska utseendemässigt, med enda skillnad att BM säljer endast en lykta. Även katalogtexterna har påtagliga släktskap. Jag skrev i mars om dessa "stallyktor/ utomhusbelysning": 
"Rent språkligt och även ur ett katalogiseringsperspektiv så är parallellerna uppenbara till Kolonns stallyktor (se Kass katalogisering Kolonn). Auktionsverket skriver: "Skador: Senare skärm och glaskupa". -Senare än vadå? Explicit så säger man -precis som Kolonn gjorde(-och Bukowskis Market gör i sep 2013)- att elen är ny, emaljskärmarna är nya och glaskuporna är nya, men implicit också att smidet är gammalt. Utan att exakt uttala sig om åldern på smidet påskiner man att den är högre än för övriga beståndsdelar, -vilket jag och fler med mig- betvivlar. För övrigt förstår jag inte termen "svarta kupor", men det är sannolikt ett omedvetet misstag och omedvetna misstag är o.k. -Andra typer av "misstag" är mindre o.k. Dessutom borde rubriken "Skador" ersättas av "Konditionsrapport" för mer korrekt förståelse".

Det känns trist att kopiera en tidigare text rakt av, men jag anser det påkallat. I samma blogg skrev jag också: "Antikpressen i Sverige utgörs av Antik & Auktion och Antikvärlden. De skulle kunna betyda mer för folkbildningen, men har valt att styra in i lättsammare terräng. Ämnen som man tror skrämmer läsarna väljs enligt mitt förmenande bort för att de är just skrämmande och av -i ett kortsiktigt perspektiv- möjligen underminerande karaktär. Kanske är tidningarna också rädda för annonstapp, om alltför "delikata" ämnen tas upp. Jag påstår att det är precis tvärtom. Kunskap är makt. Min teori är att om läsaren känner sig kunnig(-are) så har man också en nöjd läsare. Internationella tidningar som Antiques Trade Gazette och The Art Newspaper tar ofta upp "besvärliga ämnen" både sakligt och konstruktivt. Som man bäddar får man ligga, även vad anbelangar val av -eller brist på- (djupare) journalistik".

Rekommenderad inredningsdetalj av Antik & Auktion.

Senaste numret av Antik & Auktion(A&A), Skandinaviens största antiktidning(?), damp ner på hallmattan igår. En av artiklarna (sidan 43, skriven av klämmig känd TV-antik-profil) hade rubriken: Jaktlust- Djuren smyger sig in i våra hem. (Något jag skrev om i februari 2012, Antiktrend 2012 låter kviddevitt). I artikeln får vi reda på vad man bör och inte bör köpa i djurväg. På stor bild väljer man att ha med en 22,5 cm stor Sholaou i elfenben. Mindre korrekt inredningsråd år 2013 har jag svårt att komma på. Dateringen på figurinen, som såldes på Bukowskis Market 2012: "Tidigt 1900-tal". I beg to differ, det är en schablonkatalogisering, enligt tidigare diskussioner. Nya fräscha infallsvinklar i antikpressen? Eller inte...

Ej rekommenderad inredningsdetalj av Antik & Auktion.

Ett Niagarafall till vatten på min kvarn får jag på sidan 84 i samma nummer av Antik & Auktion, där Antonia Berglund skriver om en läsares bollar i hårt vitt material placerade innanför varandra: under rubriken ANTIKFRÅGAN- Experternas svar på dina frågor:
"En bra leksak men som man nog ska hantera med försiktighet...  Leksaken kallas mysterieboll och är ett exempel på kinesernas stora hantverksskicklighet... Förhoppningsvis är den inte av elfenben!... Om vi slutar köpa elfenben kanske det kan minska utrotningen av elefanter!"...

Bra Antonia, tack för dina elfenbensförmaningar och utropstecken. De är uppenbarligen påkallade.

Fotnot:
Jag är inte jaktmotståndare, -tvärtom. Men när det gäller att köpa och sälja föremål som stammar ifrån hotade/rödlistade djurarter, så väljer jag att inte vara tyst. Alla artiklar, TV-inslag och rekommendationer som på något vis är positiva eller glorifierar exempelvis elfenben som handelsvara är rätt och slätt: F E L.

Källa:
http://www.bukowskismarket.com/items/454501-utomhusbelysning-1900-tal 

Elefantdöd -inte elefantöl- och skandaler på Lauritz och Bruun Rasmussen

Elfenben kommer från elefanter. Elefanter finns -fortfarande- i Afrika och Asien. Elfenben har bearbetats i tusentals år, för att åtnjutas som konst/votiv-föremål. I år skriver vi 2013. Elefanter är utrotningshotade och rödlistade, men tjuvjagas extensivt. Om tjuvjaktstakten förblir den samma som de senaste åren, så finns inga elefanter kvar, om mindre än tio år. Kina är sedan länge, sannolikt sent 1600-tal, den största marknaden för att skära i elfenben.

Carlsbergs berömda Elefantport, från 1901 (Carlsbergs foto)

Danmark är sedan tidigt 1900-tal intimt associerat med elefanter, tack vare Carl Jacobsen, berömd dansk ölbryggare. År 1901 lät han uppföra Carlsberg-bryggeriernas huvudbyggnad och dess berömda Elefantport, med inspiration från Berninis obelisk-uppbärande elefant, som står på Piazza della Minerva i Rom. År 1955 lanserade bryggeriet den extra starka Export Lager Beer med elefantetiketten, i Ghana, Guldkusten, Nigeria och Malawi. Fyra år senare lanserades den som Elefantöl i Danmark och bryggs än idag i Köpenhamn, för export världen över. En variant på en dansk designklassiker helt enkelt.

Lauritz nr 3115641, Svensk bibel från 1906, utrop 800 DKr, klubbad för 950 DKr.

Lauritz Auktioner, kallar sig för Nordens största auktionshus, har följande till salu: Varunummer 3115641 "Svensk bibel beklædt med Elfenben trykt i 1906, fremstillet før 1947 og kræver derfor ikke tilladelse, i tilhørende æske". Utöver syftningsfelet noteras att man daterar elfenbenet med hjälp av bibelns tryckår, som vore det omöjligt att klä den i elfenben efter tryckåret. Dock anser också jag att elfenbensinklädning är gjord före 1947. Uppenbarligen är man på Lauritz i Helsingör väl medvetna om problematiken med internationellt Citesreglerade föremål, eftersom man explicit skriver "fremstillet för 1947 og kraever derfor ikke tilladelse".

Lauritz nr 3098887, Kvinnlig Indisk gudom och kinesisk fiskare, utrop 1.500 DKr, klubbades för 2.800 DKr.

Vi besöker ett annat av det stora auktionshusets filialer, där också huvudkontoret ligger; Herlev. Där säljer man också elefantprodukter. Varunummer 3098887, "To figurer af udskåret elfenben hhv. stående mand med brænde (med chip), fisk og redskaber, Kina, samt stående kvindelig guddom på lotustrone, Indien. På sokler af træ. 1900-tallets første halvdel. H. hhv. i alt 24 og 23 cm". Nota bene, här kommenteras inte Cites eller eventuella försäljningstillstånd.

Dessa är katalogiserade som 1900-talets första hälft (1900-1950). Året som stipuleras av Citesförordningen är 1947. Elfenben som kommit in i landet efter detta år, får ej säljas utan speciella tillstånd, som måste ansökas om. Således faller de in i de tre sista -olovliga- åren 1947-1950, som faktiskt ingår i sättet att katalogisera: "1900-tallets første halvdel". Att jag som konsthistoriker/ antikhandlare med orientaliskt konsthantverk som specialité till yttermera visso anser att dessa två figurer ser ut att vara uppenbart skurna under sista fjärdedelen av det 20e århundradet eller senare, 1985-2013, är möjligen också intressant. Dessa figuriner är erbarmligt dåligt skurna och av lägsta möjliga "turistkvalité". De är tvådimensionella, den kinesiska mannens kontraposto är helt bristfälligt utförd. Han skulle välta baklänges vore han människa, på grund av bakvikt/ total brist på balans. Båda är extremt grovt skurna och riktade mot en "okunnig turist-köpekrets", om uttrycket tillåts. 

Detaljer av Lauritz nr 3098887.

Dessa två figuriner tillhör alltså icke gruppen av oerhört välskurna ålderspatinerade föremål, som kan dupera även experter till att tro att de är hundratals år gamla. Socklarna, som ser ut att vara de från början medföljande, är också de av lägsta möjliga kvalité. Det som är svårast att avgöra endast utifrån bilder, är huruvida skulpturerna är av plast eller faktiskt elfenben. Men det spörsmålet har ju Lauritz expertstab redan besvarat.

Lauritz nr 3118806, "China um 1900", utrop 800 Euro, ej såld(?, svårt att tyda på hemsidan).

Lauritz i Düsseldorf har en kinesisk gudom till salu. Nr 3118806, "Elfenbeinfigur "Bärtiger Weiser", China, um 1900". Här uppges den exakta vikten till 1736 gram. Varför, ska den malas ned? Det enda som nämns om åldern är Kina, cirka 1900. Inget om proveniens eller Citesregler. Denna figurin, notera 10-öres standard-sockeln, är mycket enkelt skuren, men faktiskt rikligt ålderspatinerad. För ett otränat öga och för en köpare som tror att auktionshusets åldersbestämning är med sanningen överensstämmande blir detta således en vacker antikvitet att bjuda på. Enligt mitt förmenande är också denna figur utförd under perioden 1985-2013. Ålderspatineringen är ytterst banalt utförd.

Bruun Rasmussen nr 1337/1501, Guanyin, c. 1900, Död mans gåva, utrop 15-20.000 DKr.

OBS: Utrop 1337/1501 "har dragits tillbaka från auktionen af Bruun Rasmussen, då beskrivningen var behäftad med fel",  "Emnet er trukket tilbage fra auktionen af Bruun Rasmussen, da beskrivelsen var fejlbehæftet" under tisdagen den 10 september. Skönt att höra! Intressant formulering av BR, åsyftar man den felaktiga dateringen eller den påhittade proveniensen? -Eller både och? Antikmonologen kommer att följa detta specifika föremåls vidare öden och äventyr, med ljus och lykta.
 
Enligt mitt förmenande bör inte muntlig proveniens vara tillräcklig för att godkännas som "accepterad proveniens". Historier som den som nu anges på 1337/1501 på Bruun Rasmussen: "Givet som gave af den engelske ambassadør Reginald F. Johston i Peking i 40erne. Reginald F. Johston var den sidset kejsers ven og mentor, og fungerede som hans huslære og boede på ambassaden i Den forbudte By" anser jag inte vara acceptabel. Det är för lätt att hitta på någon totalt fiktiv historia. Min danska är inte vad den varit, men i princip flytande i dagligt tal. Men Kaere Bruun Rasmussen, ett par påpekanden är på sin plats vad anbelanger er så kallade proveniens: Reginald F. Johnston (så hette han) var icke Ambassadör. Han var heller icke engelsman (-kalla aldrig en skotte för engelsman). Han bodde mig veterligen heller aldrig på någon icke-existerande ambassad i förbjudna staden. En liten sak till; han dog 1938. Gåva från Johnston under 40-talet skrev ni visst? Inte många rätt där.

Den levande Mr Johnston med den siste Kejsaren.

För övrigt anser jag att figurinen är -högkvalitativt- skuren under perioden 1985-2013. En hemsk tanke slog mig just; tänk om inlämnarna av auktionsgods också har tillgång till Wikipedia!? Otur bara att denne inlämnare möjligen är analfabet. Ännu värre är också att Bruun Rasmussen accepterade vad som påstods, med mössan i handen. Har inlämnaren möjligen sett filmen The last Emperor ett par gånger för mycket?

Det är auktionshusets skyldighet att förse omgivningen med solid, vattentät proveniens, papper , fotografier etc, som bevisar åldern på föremålen och att i beskrivningen av respektive utrop klargöra att dylik proveniens de facto existerar. Varken i Düsseldorf, Helsingör eller Herlev kommenteras proveniens överhuvudtaget. Jag har sagt det förut: Personal på auktionshus matas varje dag med lögner om proveniens gällande elfenben, men även för porslin, måleri, möbler, -ja allt! -För att få till en ur säljarens perspektiv bättre katalogisering. Kan inte inlämnaren/sterbhuset/juridiska personen prestera detta, så ska inte auktionshuset ta emot föremålen. Basta!

Samma dag som dessa rader sätts på pränt, kommer nyheten att 41 (fyrtioen) elefanter förgiftats till döds i Hwange National Park, i norra Zimbabwe. En grupp om sex tjuvjägare har gripits och 17 betar beslagtagits. Sannolikt dog alltså många fler elefanter än bara de med betar. "Jakten" gick till så att salt blandat med cyanid(!) lades ut vid sjöar där elefanterna drack vatten. Djuren förgiftades till en sannolikt mycket utdragen och plågsam död. Varje bete innebär ett utplånat liv. Jag undrar vad Mästerbryggaren Carl Jacobsen skulle ha sagt om ovanstående elefantslakt och vad tycker Lauritz och Bruun Rasmussens ledningar om att minst sagt dubiöst elfenben säljs hos dem?

Resterna av 41 elefanter i Zimbabwe.

Världens auktionshus har ett enormt stort ansvar vilandes på sina axlar, vad gäller rödlistade djur. Det spelar väl ingen roll om Lauritz eller Uppsala Auktionskammare säljer en elfenbensfigurin då och då? JO, det är just precis vad det gör! Det är ibland svårt att avgöra vad som är antikt och vad som är patinerat för att se antikt ut. Men, det är auktionshusens förbaskade ansvar att stå för den kunskapen, och inte bara hitta på lite fakta för att slippa ifrån lagens -ibland- långa arm. Läs även: Antikjakt ger noshörnings- och elefantdöd.

Återstår att se om någon av Antikmonologens alla danska läsare/ dansk polis ifrågasätter Lauritz eller Bruun Rasmussens elfenben, som skedde i Uppsala häromveckan. (Läs: Uppsala onlinekvalitetsauktion avsäger sig-TROLIGEN- ansvar för asiatiskt konsthantverk) Jag anser att våra barn och barnbarn ska få chans att uppleva vilda elefanter, trots att världen är full av människor som vill tjäna snabba pengar.

Fotnoter:
Elfenbensföremål har sedan kommersiell massturism (charter) etablerades (runt 1955) köpts i stora mängder av turister i exempelvis Afrika, Indien (Sri Lanka), Kina med flera platser -och självklart också långt innan dess. Elfenbensprodukter har funnits/finns i alla prisnivåer, till exempel från små enkla brevknivar för ett par tior till hela landskap, extremt intrikat skurna ur en enda jättebete, för årslöner. Idag har sannolikt elfenbenshandeln förändrats kraftigt. Illegala betar skeppas illegalt till Kina från Afrika för att där bearbetas till högtstående skulpturer, patinerade för att se gamla ut. Därefter smugglas det tillbaka till företrädesvis Europa, men även USA och Ryssland, där det på olika vis "droppas" in på antikmarknaden, för att integreras i ett redan existerande beståend av "äkta" antika elfenbensföremål. Påpekas bör att också elfenben tillskrivs förmågor som afrodisiakum i Asien. Om inte annat, så troligen på grund av den falliska formen.

Som jag många gånger påpekat, så är ett enormt stort problem med en auktionshusförsäljning, att föremålet därmed per automatik förses med en aura av äkthet, när den passerat igenom ett auktionshus -och ofta en (medvetet eller omedvetet) felaktig/ falsk katalogisering.

Från Jordruksverkets hemsida:
Om du har elfenbensföremål (ej råelfenben) som är bearbetat före den 3 mars 1947 och om du på ett trovärdigt sätt också kan styrka detta, får du sälja det inom EU utan CITES-intyg från Jordbruksverket. Detta innebär att du, oavsett i vilket kommersiellt syfte du ska använda elfenbenet, måste kunna styrka på ett trovärdigt sätt att föremålet är så gammalt att det verkligen är undantaget från kravet på intyg, det vill säga att det är bearbetat före den 3 mars 1947. Om länsstyrelsen eller polisen gör en kontroll i samband med att du till exempel annonserar ut eller säljer elfenben och du inte kan styrka föremålets ålder, kan du komma att åtalas för artskyddsbrott.
Krav på CITES-intyg
Du ska ansöka om CITES-intyg:

• Om du har elfenbensföremål som är bearbetat efter den 3 mars 1947.
• Om du har elfenbensföremål som är bearbetat före den 3 mars 1947, men du kan inte styrka föremålets ålder. Du kan däremot styrka på ett trovärdigt sätt att du har förvärvat föremålet på ett lagligt sätt efter den 3 mars 1947.
• Om du inte vet när elfenbenet är bearbetat.

Ingen dom har fallit angående något av mig omskrivet elfenben och ingen är heller skyldig till något förrän denna har dömts i domstol.

Don´t shoot the messenger.

Källor:
http://www.lauritz.com/sv/lauritz-com-oekar-tillvaext-och-vinst/a3914/0/0/
http://www.lauritz.com/sv/auktion/svensk-bibel-beklaedt-med-elfenben-trykt-i-1906/i3115641/
http://www.lauritz.com/sv/auktion/to-figurer-af-elfenben-kina-og-indien-1900-tallet-2/i3098887/?ver=18o 
http://www.lauritz.com/sv/auktion/elfenbeinfigur-baertiger-weiser-china-um-1900/i3118806/
http://www.bruun-rasmussen.dk/search.do?pg=1&q=elfenben&iid=300592136&mode=detail
http://da.wikipedia.org/wiki/Elefantporten_p%C3%A5_Carlsberg
http://en.wikipedia.org/wiki/Carlsberg_Group
http://www.jordbruksverket.se/amnesomraden/djur/olikaslagsdjur/hotadeartercites/elfenben.4.567cd63c135afd26c018000297.html
http://www.chronicle.co.zw/poachers-poison-41-elephants-in-hwange/
http://sv.wikipedia.org/wiki/F%C3%B6rsta_svenska_charterresan 
http://en.wikipedia.org/wiki/Reginald_Johnston
http://madmonarchist.blogspot.se/2009/09/monarchist-profile-sir-reginald-f.html

Fordon från fordom

Att ens fyraåring vill hitta på nya saker måste ju uppskattas. Att bo i en lite större stad gör att urvalen ofta är fler, än för de som bor oländigt till. Å andra sidan kanske harrfiske eller tjäderspel lurar runt knuten på den mindre orten.

Skinnpaj på; är det bilträff så är det!

Nåväl, hade av vännen P fått reda på att vackra äldre motorfordon fylkas måndagskvällar på parkeringen väster om Eriksdalsbadet. Eftersom vädret var fint så blev det cykel dit. Egen modern bil var inget alternativ.

Registreringsnumret avslöjar hovstaten som tidigare ägare, enligt kännare.

Fler törstiga praktåk vinkas in.

Promenad med knastrande grus under skorna, förbipasserande dofter av oljiga motorrum och fläckiga skinnsäten med en liten, liten hand krampaktigt i min gjorde denna soliga septembertimme till en väldigt minnesvärd sådan.

Interiören av en Maserati Quattroporte från gyllene året 1965. 16 ventiler västes det!

Frånsett fyraåriga Alicia, var det täcka könet orepresenterat. Äldre plåt tycks inte stå högt upp på kvinnors drömlista. Förhoppningsvis mer slump än faktum.

Inga damrumpor i sikte.

Mitt intresse för två- och fyrhjulingar är mest estetiskt. Denna tidiga septemberkväll var temat amerikanskt, närmare bestämt Cadillac. Som ni noterat fanns också undantag, däribland Morgan, Monark, Maserati och Jaguar.

Välputsad kärlek.

Min djupaste respekt till dessa människor och deras kärlek till sina oftast väldigt glänsande maskiner.

Monark-moppe, (Crescent såg likadan ut), SM 50, från 1972. Framkallar troligen tårar hos vilken 50-talist som helst. Topprustad med 60 kubiks cylinder. Hade körts från Tyresö, fast ägaren också hade en handfull Indian-motorcyklar att välja mellan...

Framför flaggad farkost.

Detta var sista träffen för i år, vilket kändes vemodigt. Jag som just blivit plåt-kär. Nu har jag lite mer att tillföra när dottern frågar: Pappa, berätta om något från förr i tiden..!

De långa skuggornas afton.