Zero points Auktioner och Bukowskis köp av Sveriges klocksegment

Antikmonologens kraftiga ifrågasättanden av det så kallade Auktionshuset Z-Point Auktioner (ZP) har möjligen lett till att Auctionet avlägsnat dem från nätverket av svenska och tyska auktionshus.

Once upon a time in Borlänge.

Enligt Antikmonologens källor lär ZP inte ha klarat av vad de utlovat utan ha fallit på grund av alldeles för få utrop samt försäljningar, alldeles för låg kvalité och dubiösa prissättningsmetoder.

Out business.

Antikmonologen har kraftigt ifrågasatt det av Auctionet så kallade auktionshuset ZP för just precis allt ovan nämnt. Se krönikorna: Bråttom Auctionet..? Z-Point Auktioner- your expert in Asian antiques, -and on bilar, Z-Point Auktioner blåljuger; Dubiösa provenienser i Göteborg och Stockholm samt samtida konst och senaste blogginlägget som bland annat tog upp ASIBS som företeelse, med direkt syftning till ZP: Hårt julklappstips, ASIBS och en del mjukt.

Zero Points.

--------------------------------------------------------------------

Tuffa tider för klockor väntar?

Silly season pågår för fullt och Bukowskis värvar vidare. Sedan Lauritz köpte Stockholms Auktionsverk så har Bukowskis värvat äkta paret Andreas och Lena Rydén samt även Lars de Ron från ärkekonkurrenten.

Bukowskis satsar nu ännu hårdare och värvar Sveriges två utan konkurrens tyngsta namn i klockauktionsbranschen; Tony Frank och Mikael Wallhagen. Frank är Mr Kaplans vad gäller handledsur och har målmedvetet under många år drivit deras klockavdelning till höjder som få nog trodde var möjliga i -relativt sett- lilla Sverige. Mikael Wallhagen har gedigen urmakarbakgrund och har de senaste åren agerat parhäst med Tony på Kaplans. Där har de bland annat svenskt rekord för handledsur; I november 2014 sålde de en Daytona för knappa 4,9 miljoner kronor. Se Historisk Rolexförsäljning på Kaplans -En bildodyssé.

Tidskalibrering i fokus.

Tony Frank telefonbudar på Kaplans, snart på Bukowskis.

Att Bukowskis värvar båda herrarna är iögonfallande och det vore intressant att veta hur diskussionerna gått för att motivera denna -i svenska auktionshussammanhang- oerhörda satsning. Tony Frank torde ha ett kundregister som får alla auktionshuschefer att dregla likt boxrar vid köttbulleskålen och Mikael Wallhagen är tämligen nyutnämnd klockexpert i Sveriges mest populära TV-program, Antikrundan. Mer auktionshuschefsdregel.

Auktionshuschef i förklädnad? Foto: dogbreedinfo.com

Enligt uppgift mantlar Georgios Batselas Kaplans klockavdelning efter Frank/Wallhagen.

Mikael Wallhagen telefonbudar på Kaplans, snart på Bukowskis.

Tävlingen Flest-ansikten-i-Antikrundan-anställda-i-Auktionshuset torde nu nog ledas av Anna-Karin Laurells Bukowskis och tro mig, det är inte en oviktig tävling i dessa sammanhang.

Bukkans senaste satsning på klockavdelningen, i början av 2013, skapade onekligen fler frågetecken än utropstecken, se Bukowskis- För Sverige med tiden samt Bukowskis Dubbe(l)natur... En satsning som heller inte höll länge.

Antikmonologen erfar att Frank/Wallhagen börjar hos Bukowskis i januari 2016.

God Jul och Gott Nytt År önskar Antikmonologen!

Hårt julklappstips, ASIBS och en del mjukt

Ett julklappstips i sista stund för den som vill samla poäng hos prylälskarvännen, är praktverket Aluminium och rostfritt stål -Skandinavisk bruksdesign från 1920-tal till 1970-tal. Skriven av Thomas Lindblad i år. Sistnämnde befäster sin position som en av våra stora researchers och författare inom ämnet konsthantverk. Tidigare verk av Lindblad inbegriper bland annat: Bruksföremål av plast (2004), Funkisglas (2010, skriven tillsammans med Anna Livén West) och Sigvard Bernadotte och svensk industridesign (också 2010).

Klassiker i samma stund som pressarna tystnat.

Att man måste bläddra till sidan fyra i "stålboken" för att förstå att Lindblad är en samlare av outmanad rang är lite synd och får möjligen skyllas på förlaget. Meningen "Samtliga avbildade föremål ingår i Thomas Lindblads samling av moderna bruksföremål" avslöjar nämligen för alla oss prylälskare att utgångsläget för boken är bästa möjliga och det borde sannerligen ha påpekats i baksidestexten. En galen mängd föremål i kombination med stor vetgirighet och (pryl-)kärlek. Vad kan då gå fel, om man har Lindblads sinne för detaljer och akademiska approach? Ingenting, vilket också bevisas i boken, med all önskvärd tydlighet.

Aluminium, rostfritt och plast i skön harmoni.

Boken torde närmast vara pornografi för samlare av designföremål i allmänhet och aluminium- och stålföremål i synnerhet. Lindblad underbygger konsekvent fakta i boken med industrihistoria, i precis lagom mängd för att trigga vilja-veta-mer-nerven. Visste ni exempelvis att de tre viktigaste typerna av rostfritt stål utgörs av ferritiskt, martensitiskt och austenitiskt dito? Inte? Då hänvisas till sidan 33. I likhet med hur engagemanget för Karl Bertil Jonssons eskapader i det borgerliga hemmets trygga sköte ställs på ända blir man nästan tårögd när Lindblad redogör för hur Otto Forsman i tidningen Järnhandlaren från 1925 reder ut begreppen kring rostfritt stål kontra rostfritt järn.

Inte senaps- eller sockerburkar, vad än säljaren påstår. Kalla en spade en spade och en spottkopp för spottkopp; det gör Thomas Lindblad!

Meningar som Det rostfria godset fick kronprinsparet att glänsa, eller var det tvärtom?, gör åtminstone mig glad och dessutom vet jag nu också att Madonna och Ronaldo har AGA-spisar. Intressant är också att priser nämns sporadiskt för olika föremål och konsekvent får vi då också reda på vad industriarbetaren samtidigt hade i månadslön. Pedagogiskt upplagd grundforskning av yppersta slag. Enda svagheten med boken -låt vara ytterst krystad- kan möjligen vara att den sänder ut Coffee-table-vibbar, alltså att den ser bra ut på vardagsrumsbordet, men ack-vad-man-bedrar-sig. Snarare blir det en det-var-som-fan-läsupplevelse. Sprängfylld av fakta och rolig att läsa. En ekvation många skribenter sannolikt drömt om, men få genomlevt.

Att Lindblads böcker om moderna designföremål torde vara grundmaterial vid diverse (industri-)design, arkitekt och konst(-facks)-utbildningar förutsätter jag, men även gemene man lär få trevliga läsupplevelser. Att få namn på de föremål man tog för givet i sin barndom kan vara nog så tillfredsställande. Min mors intresse för prylar, som ledde mig in på banan, gjorde att en Hollywood alltid stod i stängbar värmehuv, på vedspisen(!) i köket. Alltid med en gul trattformad filterhållare ovanpå mynningen, när det var kaffedags. (På vilken det stod skrivet melitta och den är förstås omnämnd i den ävenledes utmärkta, av Lindblad författade boken, "Bruksföremål av plast").

Kaffekannan Hollywood, rostfritt stål, 1,5 liter, design Adam Thylstrup 1957.

Hatten av i den djupaste av bugningar för Thomas Lindblads fantastiska arbete med denna bok. Många timmars arkivforskning och mer eller mindre chansartade arkivbeställningar har gett ett fantastiskt resultat.

Enligt webben finns"Stålboken" att beställa/köpa i god mängd. Plastboken tycks tyvärr vara slut hos förlaget, men kan hittas hos ett flertal antikvariat. Glöm google för en stund och grotta ner er med denna bok i stället. Än hinner ni och hårda paket är som bekant alltid roligast.

Författaren Thomas Lindblad. Foto: Bokförlaget Atlantis

----------------------------------------------------------------------------------------------

Detalj av Nationalmuseiinköp.

De av Antikmonologen diskuterade problemen med mer eller mindre övertygande angivna "provenienser", bland annat i senaste blogginlägget (1 december) blir inte mindre intressanta vid läsande av senaste Art Bulletin, Volume 21, som ges ut av Nationalmuseum. I nyhetsbrevet har Anders Bengtsson, före detta Uppsala Auktionskammaranställd/delägare, skrivit den korta artikeln A French Tapestry with a Swedish Provenance, som berättar att en fransk Gobeläng med allegoriskt motiv av Oktober har kunnat förvärvas av Nationalmuseum. Grattis till förvärvet, Nationalmuseum!

Bengtsson dissekerar och avfärdar ett antal angivna mer eller mindre kungliga provenienser vid försäljningen av Gobelängen, från tidigt 1900-tal. Det blir bitvis komiskt om påhittade böcker och uppdiktade historier.. Bengtsson skriver: "...the tapestry series came into the posession of Queen Lovisa Ulrika, which is not possible as Sparre was dead when she arrived in Sweden...". Ironiskt nog gäller proveniensen The Lamm Collection, som såldes i New York 1923. Måste kännas ovanligt för Anders Bengtsson att befinna sig på den sidan i proveniensernas värld..?

------------------------------------------------------------------------------------------------------

Sverker Lenas skrev i Dagens Nyheter den 10 december om stor irritation gällande Fotografiska Museets nya konceptbutik under Sergelstorgsfontänen; "Höga priser, halverad ersättning och stora, osignerade upplagor av bilder som i vissa fall har haft en tidigare, limiterad edition. Svenska fotografer menar att Fotografiska Museets nya konceptbutik vid Sergels Torg sänker fotografiet som konstform".

Problemen är stora och att foto som medium har blåsts upp så enormt under de senaste åren är ibland svårförståeligt. Antikmonologen diskuterade delvis ovanstående problematik i blogginlägget Världens största kinesiska porslinssängvärmare upptäckt: "Problemen med olika typer av tryck för foto som medium är många. Foto har hajpats enormt de senaste åren och prisbilder har formligen exploderat. Om fotot är tryckt under fotografens levnad eller ej, har en enorm inverkan på priset och det faktum att man kan fortsätta att trycka nya "prints" av ett negativ gör att man kan mjölka ur värdet på ett i grunden originellt arbete, med eller utan upphovspersonens godtycke" (21 mars 2014).

---------------------------------------------------------------------------------------------

Hur länge tillåter Auctionet att Z-Point Auktioner finns kvar hos dem? I skrivande stund (18 december) har "Auktionshuset" 1 föremål till salu. Ett. Detta kan omöjligen vara en seriös satsning av det så kallade "Auktionshuset"? Ännu mer central fråga; är detta en seriös satsning av Auctionet?

Once upon a time.

Att antalet antikhandlare blir färre och färre i Sverige är ofrånkomligen ett faktum. Auktionshusen tar över allt mer av second-handmarknaden. Eftersom auktionshusmarknaden är totalt oreglerad dyker således naturligt nog lycksökare upp. Så kallade antikhandlare med flera, får snilleblixtar och kallar sina verksamheter för auktionshus. Inte mycket att orda om. Men när auktionshus agerar oseriöst och oansvarigt blir det någott att orda om. Härmed föreslås att akronymen ASIBS tas upp av SAOL och SKAF; Auktionshus Som Inte Bryr Sig. (AHTCCL; Auction Houses That Couldn´t Care Less). Ni läste det först i Antikmonologen.

------------------------------------------------------------------------------------

Minnesgoda läsare kommer ihåg blogginlägget Dubiösa drycker drabbar drinkare, som publicerades den 13 december 2013. Nu har domar fallit i målet och många mer eller mindre oädla droppar hällts ut...

Foto: Winespectator

--------------------------------------------------------------------------------------------------

Nu har ett år passerat sedan Antikvärlden kastade in handduken, vilket innebär att endast Tomten är vaken. -Förlåt!; vilket innebär att enda kvarvarande facktidningen är Antik & Auktion. Denna skrift är inte direkt känd för kritiska krönikor eller djuplodande skjutjärnsjournalistik, utan snarare ett forum för kindpussande och ryggkliande klubbar i Antiksvängen. Av vilka det finns ett stort antal.

I senaste numret av A&A hostas det dock lite! Alltid lika duktiga och korrekta Petter Eklund skriver om de moderna auktionsvisningarna i Stockholm, som ägde rum under hösten; "Ska de fysiska auktionsvisningarna behålla sin lyskraft måste de bli bättre. Man vill se salar fyllda av svindel och överraskningar, inte detta vanliga smörgåsbord av samtidskonst". Oj oj! Har A&A månne haft redaktionsmöte med imperativ om att försöka bli lite vassare? Att redaktionen läser få existerande kritiska bloggar är ett otvivelaktigt faktum.

Petter Eklund har köpt pennvässare.

Av allt att klaga på i auktionsbranschen, så väljer man att kritisera utbudet (alltså det som säljs av inlämnare och dödsbon) och det faktum att utbudet är för lika från ett år till ett annat. Jag säger då det! Ska man skratta eller gråta? Jag kan tänka mig ett par ämnen som bränner lite mer, för att uttrycka det diplomatiskt. Men antiktidningsmantrat är att inte uppröra de viktigaste annonsörerna, det vill säga Auktionshusen. Några dylika har inte Antikmonologen och jag undrar inte varför.

Bland kindpussar och gamla nyheter: Antik & Auktion, -Din antika tidning!

För övrigt noteras också följande rubrik i A&A: "Nu kan du ångra ditt köp på nätauktion!". Till synes har Antik och Auktion influerats av formuleringar i blogginlägget, Ångerfullt Bukowskis? Paradigmskifte när ångerrätt införs på nätauktioner, som publicerades den 2 mars 2015. Nio och en halv månad efter Antikmonologens faktiska scoop och intervju med personen som anmälde Bukowskis till Allmänna Reklamationsnämnden -och vann- så får Antik & Auktion det att låta som kokheta, utropsteckenförsedda nyheter. Nog för att A&A har lång pressläggning, men 9,5 månader..!? Bättre kan A&A; -väl!? Till skillnad från Antik & Auktion så är till yttermera visso Antikmonologen mycket noga med att alltid ange källor, när inte källskydd åberopas. Det blir nämligen snyggast så.

--------------------------------------------------------------------------------------

-En fröjdefull jul tillönskas Antikmonologens samtliga icke bannlysta läsare, i Sverige och övriga världen! -

Ripa i vinterdräkt signerad R och räv av Erik Reimhult. Utan snö. Precis så som det oftast ter sig i Tjockhult.

Ha en fin jul. Tydligen lär snön utebli, men julen kan ju bli vit ändå, eller åtminstone grå i stället för svart. Har man som jag jobbat på Systembolaget i närmare 30 år, så ter sig knökade bolagspåsar definitivt som en mindre viktig förutsättning för en God Jul. Shane MacGowan i The Pogues skrev The Fairytale of New York; Julmusik anbefallen av Antikmonologen, om livets törnen.

Del av texten till Fairytale of New York.

MacGowan var under många år alkohol- och drogmissbrukarnas affischansikte Nr 1. Otroligt nog, så kämpar han fortfarande vidare. Ibland rakt fram, men oftare ner i diket?

The Pogues när det begav sig. Foto: malt-review.com(!)

Var rädda om Er och tänk på dem som av olika skäl har det svårt. De är många och det är kallt i dikena.

 -----------------------------------------------------------------------------

Fotnoter:
Vår Hollywood hade dock röd bakelitknopp, inte svart.
SAOL= Svenska Akademins Ordlista.
SKAF= Sveriges Konst-och Antikhandlareförening.
Antikmonologen har aldrig försökt få annonsörer till bloggen.
Tjockhult: slang för Stockholm.

Den 7 januari kontaktades Antikmonologen av Lars Vikström, pennan bakom artikeln om ångerrätt i Antik & Auktion, som diskuteras ovan. Enligt Lars önskemål har Antikmonologen tagit bort direkta påståenden om att Antik & Auktion skulle ha saxat journalistiskt material ur Antikmonologen. Eftersom Antikmonologen inte har faktiska bevis för att så är fallet skall icke något dylikt faktiskt påstås. Ursäkta, Lars och Antik & Auktion! Med utropstecken.

Källor:
http://www.nationalmuseum.se/sv/Om-samlingarna1/Forskning/Art-Bulletin/Art-Bulletin-Volume-21/
http://nationalmuseum.diva-portal.org/smash/get/diva2:875648/FULLTEXT01.pdf
http://www.winespectator.com/webfeature/show/id/52507
http://www.lyricsfreak.com/p/pogues/fairytale+of+new+york_20109730.html

Z-Point Auktioner blåljuger; Dubiösa provenienser i Göteborg och Stockholm samt samtida konst.

Auktionshuset Z-Point Auktioner (ZP) försökte för ett par veckor sedan sälja en buddha-figurin daterad till Ming-perioden (1368-1644). Utropet var satt till 95.000 kronor. Enligt ZP:s hemsida bjöd någon 90.000 kronor, men ändå noterades den som osåld. Säljaren hade alltså ett bevakningspris som låg på över 95% av utropspriset. Att ha ett bevakningspris -alltså säljarens lägsta accepterade bud- över 80% är ytterst ovanligt i auktionsbranschen. För bäst förförståelse; se bloggen Bråttom Auctionet? Z-Point Auktioner -Your expert in Asian antiques -and on bilar.

Tillbakaropad av säljaren på 90.000-kronorsnivå, den 9 november 2015.

Hemsidan i n n a n Antikmonologens blogg publicerades. "Your expert in Asian antiques".

Varför ville inte säljaren acceptera budet på 90.000 kronor? Antikmonologen ringde upp VD Mikael Björkman, ägaren till ZP, tisdagen den 1 december.

Jag introducerar mig kort och vänligt och undrar om Mikael Björkman läst Antikmonologen, från den 6 november?
-Nej, det har jag inte.

Är det du, som är Z Points expert på orientaliskt konsthantverk och om inte, vem är det?
-Det är inte jag. Vi har inte någon fast anställd utan tar in konsulter utifrån.

Saxat från Z-Point Auktioners hemsida.

Hur kommer det sig att buddhan som fick bud på 90.000 kronor inte såldes?
-Säljaren hade en bevakning på 94.000, så den såldes inte.

Fick ZP in denna buddha till försäljning i höstas?
-Ja, för ett par månader sedan.

Hur kommer det sig då att Antikmonologen hittat två tidigare försäljningsförsök, i juli och september, för exakt denna buddha tidigare i år, som ZP genomfört via företaget Invaluable?
-Jaså, det hade jag glömt. Just det ja, så var det!!

Så du menar att du glömt dessa tidigare försäljningsförsök, som skett de senaste fyra månaderna, för ett föremål du blivit bjuden 90.000 kronor för?
-Ja, Jag kan inte ha allt i huvudet.

Tack för kommentarerna, Mikael, då vet jag var du står.
-Tack.

Denna buddhafigurin erbjöds till försäljning av ZP hos Invaluable i somras till en värdering som var mindre än tio procent av de 95.000 kronorna, nämligen 800 euro, så är det ju alldeles vansinnigt konstigt att inte ett bud på 90.000 kronor accepterades den 9 november 2015.

Samma buddha den 24 juli 2015, då med utropspris 800-1500 euro. Hos Invaluable.

Att man inte lyckades sälja den hos Invaluable i juli blev uppenbart, då den återigen dök upp hos ZP den 19 september, med en något högre värdering, nämligen 1000-3000 euro. Dock såldes den inte. Skam den som ger sig. Men ändå räckte alltså inte 90.000 kronor som bud..?!

Nytt försäljningsförsök den 19 september hos ZP/Invaluable. Värdering 1.000-3.000 euro.

Jo, förresten. ZP har den 29 november totalt 54 utrop att erbjuda hugade spekulanter. Av dessa 54 är sex utrop katalogiserade som kinesiska. Av dessa är fem utrop katalogiserade som "Oidentifierad konstnär. Akvarell Kina 1900-tal". Det sjätte kinesiska utropet, nr 337491, ser ut som följer:

Beskrivande katalogtext för detta utrop ser ut på följande vis:

Det ZP:s så kallade experter då har missat är att detta "PARTI PORSLIN, Kina" inbegriper ett par vaser tillverkade uteslutande i metall, närmare bestämt cloisonné. Till yttermera visso slinker ett helt okommenterat föremål med i utropet, tillika det största och definitivt äldsta objektet av alla på bilden; Ett stort fat med förvisso stiliserat orientaliserande dekor. En pikant detalj i sammanhanget är dock att fatet är europeiskt, mest sannolikt gjort i Storbritannien under 1800-talets sista fjärdedel. Fatet är illustrerat i tre av de åtta bilder som hör till utropet. Man har dessutom hoppat över att illustrera fyra av de åtta objekten annat än i gruppbild. Nämnt i förbifarten i all välmening ZP: Det står "Parti porslin, Kina", i rubriken. Då behöver ni inte upprepa "kinesisk" för varje objekt i beskrivande text.

Formler där pi uppträder. Illustration: Wikipedia

För övrigt är det faktum att man frånsett höjdmått på vaser och tekanna även anger föremålens diameter sannolikt banbrytande inte bara i svenska auktionshussammanhang, utan även i ett universellt perspektiv. Frågan är bara vilken diameter samt hur Z Point lyckades mäta dem. Troligen med hjälp av omkretsen på vidaste stället och den matematiska konstanten π. Inte säkert, men troligen.

Den europeiska tallriken såldes katalogiserad som kinesisk redan i somras, via Invaluable. Även då ingick de två cloisonnévaserna, också då omtalade som porslin.

Hemsidans något mer modesta anslag,  e f t e r att Antikmonologens blogg publicerades. Har experten/experterna slutat?

Vad hände med "Your expert in Asian antiques"? Är denne eller dessa inte längre våra? Formuleringen är som påvisats ovan, historia; skärmdumpad sådan. Nu står det i stället "Vi handlar med asiatiskta (sic.) antikviteter". Den 6 november var cirka 25% av de då 112 utropen kinesiska, tre veckor senare är 9 % kinesiska. Inget av de 9% anser Antikmonologen dock vara antika.

Flaggad som såld för motsvarande knappa 9.000 kronor, den 24 juli 2015.

Listan med underligheter är extensiv vad anbelangar ZP. En liten tallrik som såldes till mer än tio gånger utropet den 10 november hade värderats till 5.000 kronor. Klubban föll på 55.000. Underligt nog, så låg exakt den tallriken också till försäljning hos Invaluable i somras. Då hade ZP värderat den till 50-80 euro ( knappa 500-800 kronor). Återigen endast 10% av novembervärderingen. Vän av ordning undrar samtidigt varför tallriken noterades som "SOLD, Realized Prize: €900", hos Invaluable den 24 juli 2015. Att det rör sig om samma tallrik är otvivelaktigt. Exempelvis kan idiosynkratiska glasyrmistor ses på fotringen, rakt till vänster om kalligrafin, i form av fyra närliggande olikformade bruna fläckar. 

Detalj av fotring samt kalligrafi, på tallriken hos Invaluable, juli 2015.

Detalj av fotring samt kalligrafi, på tallriken hos ZP,  november 2015. Jämför de mörka fläckarnas placering på fotringen. Precis som att jämföra fingeravtryck.

Att Z Point Auktioner dels har sin försäljning på egen hemsida, dels hos Auctionet och till yttermera visso hos Invaluable får ses som udda och lägger ett dunkelt skimmer över försäljningarna. Vad jag förstår så torde Invaluable vara en tuff konkurrent till det svenska hårdsatsande Auctionet. Att Auctionet accepterar ZP:s tvåstols-sittande är underligt. Att sälja om föremål om och om igen med helt varierande värderingar/utropsnivåer ger ett alltigenom oseriöst intryck. Att det står "Sold" på en hemsida med en tilläggskommentar som "Unverified" ger ett ytterst oseriöst intryck. Unverified sale står det på i princip alla ZP:s försäljningar hos Invaluable. Vad är det som är overifierat och varför tillåter Invaluable detta? Inte ovärderligt Invaluable, snarare unforgivable.

Z-Point Auktioner- Part of Invaluable: The world´s premier auctions. Read all about it in Antikmonologen.

"Vi handlar med asiatiskta antikviteter". Det kunde lika gärna stå "Vi handlar med Fabergé-ägg och brittiska kronjuveler. Möjligen då med tillägget: Om de dyker upp i Borlänge och vi får förtroendet, så handlar vi gärna med dem. Z Point auktioner, vars slogan tills Antikmonologen lyfte på locket, var "Your expert in Asian antiques". Dagen efter att ZP ifrågasattes ändrade man slogan till "Vi handlar med asiatiska antikviteter". Sedermera visar det sig att "auktionshuset" inte har egna experter inom orientaliskt föremålsområde. Alls.

Anser ZP, Auctionet eller Invaluable att detta är seriösa och förtroendeskapande förfaranden? Tvärtom är de skandalösa. Flera av dem torde/borde vara straffbelagda. En del av svenska auktionshusmarknaden 2015. Take it or leave it.

Under hela hösten har Antikmonologen "emotsett" Z-point auktioners Kvalitetsauktion som har annonserats av auktionshuset på deras hemsida till den 18 december. Idag, den 10 december är alla kommentarer om kommande kvalitetsauktion helt borttagna från företagets hemsida. Om detta har att göra med Antikmonologens diverse avslöjanden om oegentligheter under hösten är okänt. Däremot noteras följande "klargörande påståenden" i stället på hemsidan:

Ok, vad bra! Gör inte auktionshus i och för sig oftast det?

Nähä, är det sant!? Brukar inte auktionshus generellt sett göra det?

Och vi skriver som vi gör.

--------------------------------------------------------

Göteborgs Auktionsverk (GbgA) valde i sin Höstkvalité att göra en orientalisk auktion med Kålle och Ada-tvist; "Peder Lamms orientaliska höjdpunkter". Vad Antikmonologen erfar så tillhörde inte (?) objekten herr Lamm, dock var urvalet tydligen hans. Ett 60-tal pjäser var utvalda/ upphöjda Lamm-föremål. Ett stort antal hade ålagts en möjligen långsökt formulerad tillika något invecklad proveniens (Thulin; se nedan, under fotnoter). Till yttermera visso hade alla utrop med denna så kallade proveniens bifogats två stycken käcka -vi är ju i Gbg- svartvita bilder föreställande en lägenhetsinteriör.

En av två bilder bifogade till samtliga objekt med Thulin-"proveniens".

Dock var inte ett enda av Thulin-föremålen bevisligen med på dessa bilder. Vilket heller i och för sig icke påstods från GbgA:s sida. Man tog helt enkelt med några mysiga bilder för att göra det hela mer plausibelt. -För vart och ett av objekten med Thulin-"proveniens".

Peder med vänner. Foto: Göteborgs Auktionsverk.

Objekt 346200, "Kina, 1600/1700-tal".

"En mycket ovanlig Buddhaskulptur (nr.346200, utropspris 20 000 kronor) slår mig med häpnad med sin rena, uppburna form och fina proportioner. Buddhan är kinesisk och förmodligen av 1600-talstillverkning. Huvudet är av skulpterat, vackert åldrat elfenben och kroppen av polykromt bemålat trä och stuck. Jag har aldrig sett något liknande!" (P. Lamm). Det hade inte den så kallade marknaden heller. Återrop.

Skänkte onekligen begreppet "antikpatinering" ett helt nytt ansikte.

Birgitta Rubin i Dagens Nyheter.

Att kalla denna för 1800-tal är tjänstefel. "Proveniens: Chang Shao Nan..."

Att kalla denna för 1800-tal är tjänstefel. "Proveniens: Chang Shao Nan..."

Att kalla denna för Ming är tjänstefel. "Proveniens
Svensk privatsamling. Inköpt i Jakarta på 1960-talet".

(Flera av) de angivna -av Göteborgs Auktionsverk- så kallade provenienserna är för den orientaliska avdelningen rätt och slätt ett dåligt skämt. Jag har sagt det tiotals gånger i skrift här i Antikmonologen: Man har som auktionshusanställd ett ansvar av att katalogisera föremål på ett så korrekt sätt som är möjligt. Dessvärre innebär detta också att den som tar emot ett föremål -eller en hel samling- måste ifrågasätta det som inlämnaren/dödsboet påstår. Allt som folk påstår är inte sant. Auktionshus ska ha personal som kan expertisera samt datera föremål mer än godtyckligt. Det är nämligen deras jobb och de får löneutbetalningar för det. -Vare sig du står vid inlämningsdisken eller är styrelseledamot och "ansikte utåt", som i ovanstående fall. Ordet Kvalitetsauktion skapar förväntningar. Infria dem!

Nästa Orientaliska specials ansikte utåt kunde annars kanske vara Fru Montazami? Hon går ju (också) hem i de flesta läger.

Fru Montazami (i Dagens Nyheter).

Slappa, arroganta eller direkt oriktiga katalogiseringar förstör hela föremålsområden och förgör dess fortsatta existens. Se exempelvis vad "Collection Müller-proveniensen" inneburit, som Stockholms Auktionsverk har underblåst sedan cirka 1970 och under senare år även Lauritz, på etnografika-marknaden i Sverige och även internationellt.(Enorm skandal under uppsegling på Lauritz, samt Lauritzgate- en praktskandal).

Marknaden för orientaliskt konsthantverk, framför allt kinesiskt, är redan i stor utsträckning förstörd. På grund av kortsiktigt tänkande -snabba pengar i plånboken- så säljer mindre seriösa eller allt igenom oseriösa aktörer, nytillverkat konsthantverk under förespegling att det är gammalt. De seriösa aktörerna drabbas ändå, eftersom skepsisen växer hos potentiella kunder, av många -tämligen uppenbara- anledningar.

--------------------------------------------------------

Bruun Rasmussen kritiseras kraftigt. Foto: Liveauctioneers

 

Bruun Rasmussen (BR) fick för sig att sälja elefantbetar i Köpenhamn, på sin höstkvalitetsauktion. De skulle de nog inte ha gjort, sett i retrospektiv. Många har efter detta tydligen svurit på att fortsatt ej handla hos det danska auktionshusgiganten. År 2012 drabbades BR av en citat: "shitstorm" i sociala medier, angående deras försök att sälja noshörningshorn. Detta lovade BR dyrt och heligt att upphöra med, vilket man också gjorde. Se Antikmonologen Bruun Rasmussen skadeskjuten elefant. Bruuns elefantminne tycks i sammanhanget tillintetgjort.

BR drog till slut tillbaka dessa 28 kilos elefantbetar från försäljning i förra veckan, värderade till cirka 20.000 euro. Gitte Seeberg, Generalsekreterare i danska Världsnaturfonden, WWF, kallade försäljningen ett moraliskt lågvattenmärke. Ett extremt viktigt faktum är i sammanhanget att dessa betar hade Citespapper i ordning. Trots detta blev danska medborgare oerhört upprörda och trots att nödvändigt pappersarbete fanns, så drog BR alltså tillbaka betarna från försäljning!

Bukowskis säljer elfenben. December 2015.

Bukowskis i Stockholm anser ändå elfenben vara okej att sälja. Utan kommentar om Cites erbjuder de nämligen utrop nr 59, fyra snusflaskor, om fyra delar. Lång och extensiv "proveniens"  ges, men inte ett ord bevisar att föremålen de facto är köpta före 1947. Inga bouppteckningar, inga fotografier och heller inga kvitton. Så länge en auktionshusanställd påstår att ett cites-listat föremål är antikt, så niger hela omgivningen -lagstiftarna likaså-, med mössan i hand. De fyra snusflaskorna inbringade 16.000 kr. Ni tog dryga 20% i avgifter av säljaren och lika mycket av köparen. I runda slängar tjänade ni sex och ett halvt tusen kronor. Var det värt det, Bukowskis?

Nästan hela antikbranschen håller för ögonen/öronen och munnen, eftersom de är medvetna om att exempelvis just elfenben är extremt tacksamt att antikpatinera. Att ett elfenbensföremål ser gammalt ut innebär inte att det behöver vara det. Punkt. Det så kallade antikundantaget utgör ett problem för jordens elefanter. Ett problem så stort att det kommer att leda till elefanternas utrotning inom en generation eller två. Varje kvart dödas en elefant illegalt. Varför ta in fyra inte garanterat tillräckligt gamla elfenbensföremål alls, Bukowskis? Shitstorm, Sverige?

WWF genomför i dagarna en stor påkostad kampanj för att försöka få folk att bli faddrar åt elefanter och noshörningar. De gör inte detta för skojs skull, utan som ett desperat försök att rädda dessa magnifika däggdjur. Bukowskis ropar de fyra snusflaskorna för 20.000-30.000 kronor. Någon har garanterat den dåliga smaken att köpa dem, mest troligt en kines. Varje elfenbensaffär underblåser fler affärer och fler intresserade dyker upp. De fyra snusflaskorna ger Bukowskis en inkomst på 4.000-7.000 kronor.

Illegalt dödad elefant. Foto: Baraza.wildlifedirect.org

Är det värt det, Anna-Karin Laurell, VD på Bukowskis? Är det verkligen värt det? Det kanske blir något att berätta för barnbarnen, hur ni bidrog till att utrota elefanterna från jordens yta. För fem tusenlappars skull. Tvi vale.

För en handfull dollar gör människan absurda saker.

---------------------------------------------------------

På många sätt känns 2015 som sent 1980-tal, vad gäller konst- och antikmarknaden. Man försöker både till höger och vänster underblåsa trender och tendenser för (framför allt) konstmarknaden. Back in the day  erbjöd konsortier andelar i konst för att tjäna ohemula pengar på fluffiga rosa moln under kort tid. Det gick väl sådär. Liknande erbjuds också 2015. Nya tankar och företag som alla cirklar runt det basala att köpa och sälja konst och konsthantverk.

C F Hill. Företaget. Bäst på att vara oberoende.

Den oväntade konstellationen Michael Elmenbeck (gammal diskjockey och reklammupp)/Anna-Karin Pusic (ex-intendent Bukowskis) och Michael Storåkers (ex-VD Bukowskis och reklammupp) är senaste stjärnskottet på detta inte alltid ljusa himlavalv. I stort mailutskick från Anna-Karins privata(!) mailadress erbjuder det nya företaget följande: "Fokus i företaget är att vara en oberoende kraft på konstmarknaden och erbjuda en hög servicegrad mot både köpare och säljare". Man har döpt firman till klämmiga C F Hill.
Alltså C F Hill. Inte klämmiga C F Hill.

Av alla företagsnamn så är nog detta ett av de mer udda jag hört. -Någonsin, någonstans. Hassangänget och 90-talsironin är kompis med C F Hill. Percy Nilegård och management by fear likaså. C F Hill. Att vara en oberoende kraft på konstmarknaden! I meddelanderutan i mailet som C F Hill skickat till Bukowskiskunder stod följande skrivet i versaler: "Välkommen till en ny aktör på konstscenen som aldrig går andra ärenden än dina". Beaktande att man antagligen skickat mailet till x antal tusen personer, så blir budskapet minst sagt haltande...

En fågel har också viskat att nuvarande VD för Bukowskis, Anna-Karin Laurell, inte är sprudlande glad på C F Hill. Företaget alltså. Någon av Pusic/Storåker (eller båda) verkar nämligen ha fått med sig Bukkans adressregister till nya firman "...som aldrig går andra ärenden än dina", i flyttkartongen från Arsenalsgatan?

Vilket är mest upprörande e g e n t l i g e n, Anna-Karin Laurell? Att ert adressregister "lånats" av ex-anställda eller att Bukowskis säljer elfenben som möjligen är olagligt, vilket i förlängningen leder till att fler elefanter tjuvskjuts?

---------------------------------------------------------

Steinsland Berliner. Interiör. Wintershow. Där alla var.

Galleri Steinsland Berliner invigde sin "Winter Show" på Bondegatan 70 i fredags, den 27 november. Dryga tio konstnärers samtidskonst i oerhört olika skepnader. Favorit blev ständigt aktuelle Jonas Liveröd med till synes fragila, lösryckta porslinstavlor som i ett töcken täckte väggen närmast vattenhålet, läs baren. Denna kväll tycktes dock inte galleriet besökas för konsten utan för att alla var där. Missa inte utställningen om ni har vägarna förbi Södermalm. Pågår till nionde januari.

Okända minglare framför Liveröds porslinstavlor.

För övrigt anser jag att Raif Badawi omgående skall friges.



Fotnoter:
Den av Göteborgs Auktionsverk så kallade proveniensen för en stor del av deras orientaliska föremål:  "Proveniens: Familjen Thulin i Stockholm och senare Göteborg. Vissa föremål fanns i hemmet i Stockholm redan under 1800-talet då nuvarande ägarnas farfars far, Carl Gustaf Thulin (1845-1918) samlade på asiatiska antikviteter. Han var delägare till rederiet Nordström & Thulin. Farfar hette John Daniel Thulin och var gift med Elsa (född Sachs). Det är Elsa vi ser på bilderna i fotoalbumet. Bilderna visar hemmet på Bellmansgatan i Stockholm under 1940-talet. De flesta föremål är gåvor eller inköpta under resor i Asien under sent 1800-tal och fram i 1900-talet, främst i Kina".


Källor:
https://auctionet.com/sv/337523-staty-buddha-brons 
https://auctionet.com/sv/342911-tallrik-kina-porslin-motiv-av-drake
http://www.z-pointantik.com/images/Auktionslista20150919.pdf
http://www.invaluable.com/catalog/searchLots.cfm?scp=c&catalogRef=ORG8F92HYE&shw=200

http://www.invaluable.com/catalog/viewLot.cfm?lotRef=d9f400e81d&scp=c&ri=55
http://www.invaluable.com/auction-lot/div.-porslin-porcelain-collection,-chinese-33-c-7094a008ed
https://sv.wikipedia.org/wiki/Pi
https://c1.liveauctioneers.com/top-news/auction-houses/protests-prompt-danish-auction-to-stop-ivory-sales/?utm_source=feedburner&utm_medium=email&utm_campaign=Feed%3A+ACNlatestnews+%28Auction+Central+News+-+Latest+News%29
http://www.dr.dk/nyheder/kultur/efter-kritik-bruun-rasmussen-stopper-salg-af-stoedtaender
https://www.bukowskis.com/sv/auctions/589/59-snusflaskor-fyra-stycken-elfenben-och-ben-qingdynastin-1644-1912?utm_source=auctions&utm_medium=www.barnebys.se&utm_content=klassiska-589&utm_campaign=barnebys