The elfenbensbotten is nådd(?) hos Helsingborgs Auktionsverk; 2016 års Skämskudde utdelad

Söndag den 22 maj höll Helsingborgs Auktionsverk (HAV)/ Lauritz "Internationell Kvalitetsauktion". 388 objekt inkluderades i det som anses hålla tillräckligt hög -Internationell Kvalitet.

För bästa förförståelse om elfenbensproblematik, Cites med mera, läs framför allt Svensk elefanthöst, samt Skånes Auktionsverk satsar på elfenben.

Av dessa 388 utgjorde cirka 29 elfenbensföremål. Således ungefär 13%; en ej föraktlig andel av auktionen och enligt Antikmonologens ovetenskapliga undersökning den utan konkurrens största försäljningen av elfenbensföremål i Sverige, vårsäsongen 2016. En mycket tråkig topp-placering; ett guld en normalt funtad människa ej vill ha, i Antikmonologens tycke.

Före detta Verkställande Direktör, numera enligt hemsidan Värderingsexpert Joakim Bengtsson, HAV. Foto: Helsingborgsdagblad.se

I telefonintervju den 19 maj med Joakim Bengtsson, där jag presenterar mig som Nicklas för Antikmonologen, är Joakim snabb att understryka att han inte längre är VD för HAV sedan Lauritz köpte företaget, utan just värderingsman. HAV har (den 21 maj) enligt hemsidan 19 anställda medarbetare, fem har dock ej förärats fotografi.

Telefon.

Jag frågar Joakim om de mer än 29 utropen elfenbensföremål och deras proveniens.
-Jaa, den kan jag inte ge dig, men köparna får ta del av den så fort de betalat.
Ok, hur kommer det sig att ni har så många utrop?
-Det är del av en enormt stor samling. Det bästa är redan sålt utomlands, i London och på andra ställen, -och det kommer mer.
Tycker du inte att det är problematiskt att sälja elfenbensföremål alls?
-Nej, inte när proveniensen är så här bra.
Nähä, men tycker du inte att det ni skriver kan ge lite obehagliga associationer: "Proveniens: Samlarhem från Borås. Samlingen inköpt i Tyskland, 1930-tal"?
-Menar du om det köptes av judar? Neej, det gjorde det inte! Det var inte så. Det här var före.
Jaha, men nazisterna tog ju faktiskt makten redan '33?!
-Ja, men så var det inte och det är så jobbigt att man så rabiat liksom ska bränna allt elfenben.
Riktigt så sa jag ju inte, jag är ingen rabiat jakthatare och har heller aldrig sagt att allt elfenben ska brännas. Det är de som försvarar försäljning av elfenbensföremål som brukar anföra att motståndarna alltid vill bränna allt som innehåller elfenben inklusive gamla pianon...
-Ja, så kan det vara.
Jag anser dock att man måste dra gränsen någonstans. Tack Joakim, för din tid.
-Tack själv. (En något nedkortad version av telefondialogen).

Ett par tankar uppstår efter ovanstående samtal med Joakim Bengtsson, även känd från SvT:s Antikrundan -Sveriges populäraste TV-program;
Hur är det möjligt att garantera att 24 olika utrop, 11 innehållandes två eller fler föremål, alla skulle härstamma från inköpen i Tyskland under 1930-talet? Joakim Bengtsson nämnde också att det var del av en "enormt stor samling". Då undrar vän av ordning hur kvittona från 1930-talets Tyskland ser ut? Jag skulle bli extremt förvånad om dessa kvitton specificerar exakt hur vart och ett av de cirka 94(!) föremålen exakt ser ut. Om nu en så enorm samling har införskaffats så måste ju denne person rimligen ha samlat under ett helt liv. Då är det ju oerhört centralt att få vetskap om personens levnadsår. Dog vederbörande år 1947 så är diskussionen slut. Levde personen däremot till exempelvis år 2014, så torde ju denne samlare ha köpt elfenbensföremål även långt efter 1930-talets Tyskland och även långt efter 1947. Då vore det väl inte så konstigt om "Samlingen från 1930-talets Tyskland" har blandats upp med föremål inköpta långt senare än "1930-tal"? Eller? (Joakim berättade också att han gärna hade uppgett samlarens identitet, men att detta inte medgavs av omständigheterna).

Inte köpt av judar. Illustration:Wikipedia.org

För det kan väl inte vara så att man från HAV:s sida anger proveniensen: "Samlarhem från Borås. Samlingen inköpt i Tyskland, 1930-tal" bara för att komma "under radarn", för att slippa jobbiga ifrågasättanden från Jordbruksverket/Polis eller elefantälskande bloggare? Joakim Bengtsson har ju angivit att endast köpare får ta del av kvitto(-na?) som anger tydlig datering. Jag gissar att formuleringen om tysk proveniens motar Olle i grind (läs Jordbruksverk/Polis) ganska så effektivt. Att sedan kvitto(-na) möjligen inte alls täcker samtliga 94 föremål som inkluderas i "Tysklands-proveniensen", gör möjligen det hela ganska så smärtfritt ur HAV:s synvinkel.

Sammanlagt innehåller utropen "köpta i Tyskland under 1930-talet" cirka 94 föremål. Utöver de 94 har HAV även andra elfenbensutrop så att totala antalet hamnar runt siffran 98, dessutom möbler med små elfenbensdetaljer. Detta är en rekordsiffra för svenska förhållanden de senaste fyra till fem åren. Senast så många föremål såldes var hösten 2013, (se krönikan Uppsala onlinekvalitetsauktion avsäger sig -TROLIGEN- ansvar för asiatiskt konsthantverk). En auktion som ledde till åtal mot Uppsala Auktionskammare för artskyddsbrott i två instanser, i vilka UAK gick fria, på grund av det så kallade antikundantaget och enligt Antikmonologen svagt formulerade åtal från åklagarsidan.

Att problemet med försäljning av elfenbensföremål utgör ett mycket problematiskt område i antikbranschen är ett faktum, både nationellt och internationellt. Situationen för världens elefanter blir dramatiskt mycket sämre för varje dag som går eftersom en elefant tjuvskjuts var 15:e minut, 365 dagar per år. Antikmonologen har extensivt diskuterat problemen med försäljning av elfenben i antikbranschen de senaste fyra åren och har lyckats visa på misshälligheter ett antal gånger gällande svenska, danska samt även för ett brittiskt auktionshus.

Det verkligt absurda i hela elfenbensproblematiken är att tack vare det så kallade "Antikundantaget" så kan varje auktionshus själva avgöra huruvida ett föremål tillverkat av elfenben är antikt eller inte.

Ponera, jag säger bara ponera, att ett auktionshus endast är ute för att tjäna pengar, alltså ej alls bryr sig om en djurarts eventuella existensberättigande. Då kan detta auktionshus utan några som helst problem påstå att ett föremål är från "1800-tal"/ Qing-dynastin (1644-1912)"/ "tidigt 1900-tal" eller exempelvis "Inköpt i Tyskland under 1930-tal" utan att bli ifrågasatta. Nåja, närapå i alla fall.

Auktionshuset är alltså -hör och häpna- sin egen domare. Likt Kapten Haddock i Tintin som hade en ängel på ena axeln och en treuddsförsedd djävul på andra axeln, när kaptenen, som var alltför begiven på whisky, tvingades lyssna på sina axel-närvarande vänner under övervägandet om att ta till flaskan eller inte...

Alltid alkoholsugen kapten. Foto: seriewikin.serieframjandet.se

Nu gäller det dock inte en enstaka alkoholists eventuella levercirros, utan överlevnaden för jordklotets största däggdjursart, som tjuvjagas i en takt som är så absurd att jag skäms över att vara människa när jag tänker på det. Tjuvjakten äger rum i både Afrika och Asien och ekvationen är svårförståelig. Den stora merparten av elefanter tjuvskjuts i Afrika. Betarna skickas illegalt till Kina, närmast uteslutande till Hong Kong, där de bearbetas till "konsthantverksföremål" som statyetter och liknande. Därefter patineras föremålen på en massa olika sätt för att se gamla ut. För kineser är patineringskonsten en självklar och mycket gammal företeelse för alla upptänkliga material. Man kan sänka ner stenskulpturer i strida forsar, kasta starka kemiska syror på materialet eller gräva ner föremålen i jord, eller färga det med te eller fekalier. Ja listan är oändlig och patineringskonsten utgör en hel vetenskap, i begreppets inre bemärkelse.

Rödlistad djurart. Foto:WWF

Att då intendenter eller så kallade experter på ett auktionshus lutar sig tillbaka och säger att allt som ser gammalt ut faktiskt är just gammalt- gör mig heligt förbannad. Inte så mycket för att någon människa i slutändan har ett föremål hemma på spiselkransen, som utges vara ett par hundra år gammalt men är nytt. Nej, utan av den fruktansvärda anledningen att i och med att en massa pengakåta auktionshusanställda -eller antikhandlare!- mer eller mindre ser mellan fingrarna vidrörande det faktum att man säljer nyligen tjuvskjutet elefantelfenben som är nyligen insmugglat i landet där det säljs. Paradoxen är dessutom att det nuförtiden nästan uteslutande är kineser som köper föremålen, som kom från en illegalt skjuten afrikansk (oftast) elefant vars betar därefter skeppats till Hong Kong, för att därefter smugglas till antingen Europa eller Nordamerika. När föremålen hamnat där säljs de som "antika"/ "1800-tal/ "late Qing" och så vidare av skrupulösa men onekligen pengatjänande auktionshusdirektörer, till rika men mer eller mindre okunniga -kineser.

Att det finns folk som påstår att ovanstående scenarios inte existerar är enbart dumt. Det existerar säkerligen auktionshus som säljer föremål tillverkade av elfenben från elefant i tron att de är antika på grund av ren och skär okunskap. (Särskilt nuförtiden när plötsligt allt och alla ska ha ett auktionshus). Men generellt sett så förstår de allra flesta alldeles oerhört väl vad som försiggår.

"Sveriges modernaste auktionshus", åtminstone enligt auktionshuset självt.

Sveriges -enligt dem själva- modernaste auktionshus är alltså det auktionshus i Sverige som utan konkurrens säljer flest föremål tillverkade av elfenben år 2016, när de stora drakarna till auktionshus i Sverige mer eller mindre helt har upphört, efter Antikmonologens senaste fyra års skriverier. Uppenbarligen finns det olika definitioner av begreppet "modern".

Jag säger som Joakim Bengtssons skånska broder Jason Diakoté, mer känd som Timbuktu, ; The botten is nådd. Med det viktiga tillägget förhoppningsvis.

Hur långt kan man gå, undrar Jason och Antikmonologen.

Antikmonologen påstår inte att ett enda av föremålen som Joakim Bengtsson och Helsingborgs Auktionsverk/ Lauritz är tillverkat av elfenben efter 1947. Det jag däremot påstår är att denna majsöndag i nådens år 2016, så bidrog nämnde Bengtsson och hans livsverk(?) HAV till att underblåsa den katastrofalt pågående tjuvjakten på elefanter och jakten på fler och fler föremål av materialet elfenben på andrahandsmarknaden i alla världens hörn.

Nästan exakt 100 föremål tillverkade av elfenben från elefant har i dag utlysts till salu i Helsingborg till konsumenter/kunder som vill ha just denna typ av objekt. Detta genererar högst sannolikt ett större intresse för denna typ av konsthantverk. Inköpen av 98 föremål ger ringar på vattnet, vare sig objekten efter auktionen i Helsingborg säljs eller hamnar i Peking, Stockholm, London, Paris, New York eller Korpilombolo.

På kudden? Foto: HAV.

Skämskudden ligger fastnaglad i din favoritsoffa hemmavid, Joakim. Till yttermera visso är den blytung. Faktiskt så otroligt tung att du inte kan rubba den. Vad tjänade du och HAV på elfenbenet idag? En överslagsräkning ger en slutsiffra runt 80.700 kronor för det vita guldet. Av detta tar ni gissningsvis cirka 10 % av säljaren i provision, eftersom jag förutsätter att kunden/sterbhuset lyckades förhandla till sig bättre försäljningsvillkor än genomsnittskunden. Eller inte? Så ni fick in nio tusen kronor som bidrag till brödfödan. Nio tusen som del av en årsomsättning på -hur många miljoner? Nio tusen svenska kronor. Sug på den summan kära läsare. Kommer man Tur och Retur Bangkok på den slanten? Joakim kanske vet. Niotusen kronor och 98 sålda föremål som i allra högsta grad bidrar till att tjuvjakten fortlöper i precis samma omfattning som tidigare. Om inte större. Dessa 98 föremål bidrar till en större acceptans hos dels allmänheten som anser/tror att då är det ju ok med elfenben och dels hos övriga auktionshus i Sverige/ Skandinavien och/eller övriga världen.

En kund i Bogotá/ Peking eller Paris kanske köpte ett föremål av Joakim på HAV och berättar för sina kollegor/kunder att i Sverige i en håla som heter Helsingborg, just DÄR köpte han riktigt bra och riktigt billigt elfenben. Då kommer José i Bogota, Mr Lee i Peking eller Monsieur Alphonse från Paris att hålla ögonen öppna i höst, när HAV -"Sveriges modernaste Auktionshus"- håller ny Kvalitetsauktion. Glöm heller inte vad herr Bengtsson sade: "det kommer mer"!

Glädjande nog, så noterar Antikmonologen att de flesta återrop av elfenben idag hos HAV, gällde de modernaste föremålen. Detta innebär förstås att kunder/handlare drar sig för att köpa dessa mer "tveksamma" föremål. Och det är här skon klämmer; Antikmonologen har aldrig förespråkat ett stort bål där alla elfenbensföremål ska brännas, men när minsta lilla tveksamhet finns vidrörande om det är från före eller efter 1947, så får helt enkelt inte föremålet säljas. Det måste stanna hos ägaren eller förverkas. Utan andra alternativ. Någonstans måste linjen dras för att r ä d d a de alltför få kvarvarande elefanterna.

Att krama vid anfall av skam.

Allt medan det sitter en före detta fältbiolog i Stockholm och knattrar på sin laptop. Oj, nu hettade det till lite. Han delade visst ut en skämskudde till Helsingborgs Auktionsverk. Händer något annat? Nä.

I Salisbury hettade det också till i veckan som gick. Plötsligt noterades väldigt många brittiska läsare av Antikmonologen. Det visade sig att Auktionshuset Woolley & Wallis höll Orientalisk auktion i onsdags (18 maj). I denna auktion salufördes cirka 81 elfenbensföremål i 54 utrop. (HAV piskade även den siffran alltså!)... Inbringad total W&W elfenbenssumma blev £29.980, dryga 300.000 kronor. En uppskattad inkomst på runt 50.000 kronor för W&W. Peanuts eller småpengar, i relation till årsomsättningen för W&W. 50.000 kronor i relation till en tjuvskjuten elefant var 15:e minut. Är det är värt det?

Fotografi föreställande demonstranter utanför Woolley & Wallis i Salisbury, onsdagen den 18 maj 2016.

Det tyckte inte en grupp om 15-20 demonstranter som stod i fredlig demonstration i hederlig demokratisk anda, utanför W&W:s lokaler under onsdagen den 18 maj, skanderandes. Demonstrationen ledde till stor uppmärksamhet i TV samt dagspress i England. I artikel i The Salisbury Journal hade Antikmonologens blogginlägg från den 28 maj 2014 använts som instrument/mothugg i debatt vidrörande huruvida eller inte auktionshuset W&W sålt/säljer elfenbensföremål arbetade efter 1947. Läs Crying Buddha sold at Woolley & Wallis in Salisbury, för bästa förförståelse. Antikmonologen avslöjade med all önskvärd tydlighet i nämnda blogginlägg att W&W sålde en flagrant modern elfenbensstatyett för en rejäl slant. Vilket hade lästs -och avfärdats- av VD för W&W. Såklart.

Är det värt det, Joakim Bengtsson? Kommer demonstrationer att hållas utanför HAV:s lokaler under nästa "Kvalitetsauktion"? Det återstår att se.

Kan du inte tala? Jo, men bara franska, inte kinesiska.

Förresten Joakim, i er Kvalitetsauktion så kallade ni ett par nickedockor för "samtida" och "kinesiska". Utrop nr 425716. Ni lär få en arg kines på halsen förr eller senare, eftersom de är allt annat än kinesiska. De är franska. Ska man vara petig, vilket jag ju anser att man ska vara, särskilt om man är auktoriserad värderingsman och "värderingsexpert" så ska man nog säga 1920-tal i stället för samtida också. Jag skulle i varje fall göra det. Alla dagar i veckan. Jag skulle också kunna kommentera en handfull utrop alltför positivt daterad kinesisk keramik (sett ur säljarens/HAV:S synvinkel), som fallerar på dryga hundra år, men lämnar det därhän.

------------------------------------------------------------------------------------

Avslutningsvis ytterligare tankar om stackars Folke Bensow och hans något skamfilade eftermäle, på grund av senaste tidens kopiemöbler. Kopia är för snällt som epitet betraktat. Det rör sig om förfalskningar. Åtminstone om namnet Folke Bensow nämns. Jag vill inte se fler falska Bensowmöbler på denna sidan 2050. Jag är innerligt trött på dem. (Se tidigare krönikor om SAV/ Lauritz försäljning av falska Bensow-möbler, samt senaste krönikan om Bålsta-försäljning av desamma).

Här väljer jag att plötsligt placera två citat ur Ronja Rövardotter, nästan helt ordagrant: "Metropol, Voffer gör ni på detta viset? (Rumpnissen/Nicklas). Samt också: Håll för öronen, för nu kommer mitt vårskrik; AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAH! (Ronja/Nicklas). Här följer anledningen till citaten:

Till salu hos Metropol. Kom och köp!

Trädgårdspallarna, utrop nr 1039 2705, säljs måndagen den 23 maj och har exakt samma mått och utseende som de nyligen Bålsta-sålda kopiorna. Om det är samma par eller ytterligare ett par är irrelevant. Metropols katalogisering är enligt Antikmonologen åtalbar. Bensow dog 1971. Upphovsrätten gäller 70 efter dödsåret. "Trädgårdspallar efter Folke Bensow". Sug på den formuleringen, kära antikälskande Antikmonologsläsare, sug på den.

BREAKING NEWS: "Bensow-bänkarna" drogs BORT från auktionen ett par timmar före auktionsstart, efter Antikmonologens publicering.

Förresten Metropol; kan ni sätta någon på att kolla upp "scrimshaw" och "fake". Utrop 10392331, "Valrossbete daterad 1875, sjömansarbete". Den är gjuten i plast. Ni ser luftbubblorna på bilden, som mörka små fläckar på kanten. Man gjöt inte valrossbetar år 1875. Åtminstone inte i plast. Den var inte ens uppfunnen nämligen. "Fake scrimshaw" ger 103.000 träffar på google. Ni torde hitta något liknande. Detta är för övrigt en urusel fake som inte skulle lura ens en kastrullfull, helblind samlare. Den är de facto så dålig att den aldrig varit avsedd att lura någon, utan snarare gjorts av ett museum för att visa form och generell idé bakom sjömansarbeten.

BREAKING NEWS: "Valrossbeten" drogs BORT från auktionen ett par timmar före auktionsstart, efter Antikmonologens publicering.

Jag kör vidare på Ronjas vårskrik ett par gånger till. Jag liksom bara känner för det i elefanternas, Bensows och valrossarnas kölvatten. AAAAAAAAAAAAAAAAAHHH...

-----------------------------------------------------------------------

Det ofta av Antikmonologen och inte minst av alltid oerhört läsvärda Kunstnyt ifrågasatta Auktionshuset Lauritz väljer att börsintroduceras på Svenska börsen First North. En Antikmonologen närstående analytiker verksam på danska marknaden kommenterar: "...Det är inget konstigt att de väljer att börsnoteras i Sverige. First North är i och för sig ingen finbörs, men danska marknaden för nynoteringar är STENdöd. Det beror dels på mer aktiv investeringskultur hos de svenska småspararna, men även skattetekniska fördelar. De flesta mindre danska företag som noterats på sistone har valt att göra det i Sverige".

Cyniska elfenbensaffärer, falska gjutjärnsmöbler, stora pengar och luftslott. Inget nytt under sola i Antikbranschen. Dessvärre.

-------------------------------------------------------------------------------

Fotnoter:

Om Cites: http://www.jordbruksverket.se/amnesomraden/djur/olikaslagsdjur/hotadeartercites/handelinomeumedhotadearter.4.7caa00cc126738ac4e880002139.html 

Antikhandlarnas era blir mer och mer passé medan auktionshusen blir fler och fler, för att sedermera uppgå i större auktionshuskomplex.

Nickedockorna såldes inte, med korrekt katalogisering kan det möjligen gå bättre.

Källor:
http://www.auction2000.se/auk/w.ObjectList?inSiteLang=&inC=HAV&inA=20151208_1418&inCategoryId=&inPageMode=R&inShowOnlyNotSold=0 

http://www.woolleyandwallis.co.uk/Search?q=ivory&sale=AA170516-2

https://sv.wikiquote.org/wiki/Ronja_R%C3%B6vardotter