Cites-handel ska vara krånglig; Huvudparten av (USA-)handelns så kallade antika elfenben är illegalt och modernt

Tisdagen den 19 maj hölls ett seminarium med rubriken Cites och handel med hotade arter hos Länsstyrelsen i Stockholm. Inbjudna var aktörer på second hand-marknaden och i antik- och auktionsbranschen. Närvarande var ett fåtal antikhandlare, vintage- (läs kläd-)handlare med flera. Auktionshusen Bukowskis och Stockholms Auktionsverk hade båda representanter från ett flertal avdelningar, även så Bukowskis Market. Second hand-giganten Myrorna var också representerad av flera personer. Utöver dessa fanns även folk från Polisen, Åklagarväsendet samt ett antal jurister. Nämnas bör också att flera inbjudna inte kom.

Seminariedeltagare. Foto: Antikmonologen

Föredragande var Länsstyrelsen om deras roll som tillsynsmyndighet. Därefter gick Andrea Ljung från Jordbruksverket igenom Cites-bestämmelserna. Eva Amnéus Mattisson och Björn-Axel Beier från Naturvårdsverket talade om vetenskapliga bedömningar. Efter detta berättade Blockets säkerhetschef Thomas Bäckert om hur deras säkerhetsarbete för internethandel sett och ser ut. Närmast obeskrivliga mängder säljs där varje år och Bäckert berättade om diverse metoder för att upptäcka oönskade varor och dito handel.

Stora siffror. Foto: Antikmonologen

Under föredragshållarnas tid var det högt i tak och utrymme för många frågor. Dessutom fanns tid reserverad för diskussioner som avslutning på seminariet.

Exempel på problematiska eller borttagna Blocket-annonser. Foto: Antikmonologen

Ämnen som togs upp var handel med rödlistade djurarter och produkter med ursprung ifrån desamma. Det hetaste diskussionsämnet för dagen blev nog ändå möbler gjorda under 1900-talet fanerade/snickrade i jakaranda/ så kallad Rio-palisander etcetera. Handelns oro inför att Jordbruksverket ska börja genomföra hårdare kontroller av så kallade designmöbler från 1900-talets senare hälft är stor. De flesta auktionshus tycks redan säga nej till stora mängder möbler och Myrorna verkar också redan skicka mycket till destruktion.

Ytterligare ett hett ämne visade sig musikinstrument, exempelvis gitarrer, vara, eftersom de ofta är gjorda av sällsynta trädslag. En av besökarna var instrumenthandlare(?) och hade många spörsmål som ej enkelt kunde "avfärdas" från podiets sida.Ytterligare diskuterades det så kallade Antikundantaget, vars implikationer är allt annat än solklara.

Att inneha ett "förbjudet" föremål behöver inte innebära några problem, men att en dag behöva sälja det kan genast utlösa en hel process av frågor och problem. Finns ingen proveniens, det vill säga exempelvis kvitton, papper eller fotografier som kan bevisa att ett föremål har kommit i någons ägo före 1947, så kan eller får man inte sälja det fortsättningsvis. Besökarna hade mängder av mer eller mindre intrikata infallsvinklar på denna problematik. Vi fick bland annat höra talas om den välkända orkestern Wienerfilharmonikerna som vid ett besök i USA tvingades lämna ifrån sig samtliga(?) stråkar till destruktion i den amerikanska tullen, eftersom stråkarna delvis var gjorda av elfenben.

Att Länsstyrelsen i Stockholm endast bjudit in aktörer ifrån Stockholm är logiskt, även om liknande seminarier säkerligen är önskvärda landet över. Vilka som blivit inbjudna verkar möjligen ha varit något godtyckligt. Dock sade arrangörerna att det blir fler tillfällen. Det underströks också att man gärna är både allmänhet och antikhandel behjälpliga när frågor uppstår, -och det gjorde de. Starka önskemål framfördes från flera auktionshusanställda om skrivna samt illustrerade instruktioner/beskrivningar av de träslag som diskuteras vidrörande skandinavisk design från 1950-talet och framåt.

Avslutningssentensen till seminariedeltagarna blev att det ska vara krångligt att handla med ovan diskuterade föremål, eftersom handeln inte är önskvärd. Att döma av deltagarnas ofta höga tonläge krävs dock mycket grundligare information inom samtliga områden.

Dagen efter seminariet redogjorde Daniel Stiles för Natural Resources Defense Council (NRDC) i USA att uppåt 90% av det elfenben som säljs i Los Angeles är illegalt och motsvarande siffra för San Francisco är 80%. Stiles pekar också på det möjligen något överraskande faktum att USA är världens näst största marknad för elfenben, efter Kina.

NRDC skriver också att det mesta av det konsthantverk och figuriner som idag säljs som antikt elfenben är patinerat för att se antikt ut, men tillverkat av elfenben som nyligen kommit från Afrika illegalt. Något Antikmonologen diskuterat i flera års tid. Allt enligt NRDC:s rapport publicerad onsdagen den 20 maj. Rapporten är vetenskapligt utformad och mycket djuplodande. Rekommenderad och absolut självklar lektyr för alla verksamma i antikbranschen, Jordbruksverket/Länsstyrelsen, Polisen och inte minst Åklagarsidan.

Att elfenbensproblematiken är stor även i Sverige illustreras av följande artikel i Sydsvenskan den 25 maj:

Källor:
http://docs.nrdc.org/wildlife/files/wil_15010601a.pdf 
http://www.sydsvenskan.se/skane/skanes-auktionsverk-kan-hamna-i-domstol/

Veckans rysare: "Wallner" och "kungligt monogram" hos Metropol

Auktionshuset Metropol erbjuder "Oljemålning, Thure Wallner" i auktionen den 18 maj. Värderingen är lågt satt till 3.000 kronor. Thure Wallner signerade oftast Th. Wallner, mycket sällan även T. Wallner. Thure Wallners målningar kostade stora pengar under 1980-talet, ibland flera hundra tusen kronor för en olja. Han levde under åren 1888-1965, studerade i Althins målarskola och var starkt influerad av Bruno Liljefors och är bland annat representerad i Nationalmuseum.

Mås-trutar av okänd förmåga, dock signerad Thure Wallner

Målningen är enormt illa målad och saknar all teknisk bravur. Det allmänna intrycket är tvådimensionellt. Varken vatten eller fåglar är utfört av en skolad konstnär, utan ger i stället intryck av att vara gjort av någon skolelev under en teckningslektion, enligt raster-metoden. Ena vingen är dessutom avklippt, vilket i sig ser absurt ut i ifrågavarande komposition. Inga bud har -ännu- lagts, tack och lov. En sämre målning "av Thure Wallner" har högst sannolikt ej skådats söder om Nordkap. Signaturen på diskuterade "Thure Wallner" är inte gjort av "den" Thure Wallner, varken vid 21 eller ens 77 års ålder utan som den nu presenteras de facto ett falsifikat. -Och nej, det heller är inte ett verk från en av konstnärens dåliga dagar. Wallner var duktig, habil och visste att måla fåglar (och hav!) på ett utmärkt sätt.

Styltig imiterad signatur.

Äkta signatur på olja såld av Stockholms Auktionsverk 20120318.

Spännramen kommer troligen från en äldre målning som slaktats. Ramen som nu sitter på fågelmålningen är vitmålad på framsidan, med bästa falu-vit. "Spännramen" som duken är uppspänd på, stämmer inte. Den ser ut att komma från en större målning eftersom varje träbit liksom kilarna är överdimensionerade. Dessutom är spännramen inte ihopsatt som en spännram brukar vara. Duken är heller inte uppspänd på spännramen som den borde ha varit, utan taffligt ditspikad.

Nysågad spännram och mycket illa ditspikad duk där spännramen är utan syfte.

En spade ska kallas för en spade. Kalla denna målning för Thure Wallner, kopia, inte original. Då är värdet genast obefintligt. Antikmonologen säger att någon har manipulerat denna målning. Denne någon har nämligen sannolikt tagit bort ordet "Kopia", "Cop." eller liknande där det en gång stod under signaturen och årtalet. Den som köper denna målning är oinvigd och litar på att det som säljs hos ett stort auktionshus är korrekt katalogiserat. Låt denne person fortsätta leva i den tron. Ett dylikt lågvattenmärke skall icke kunna passera det nålsöga som ett -större- auktionshus mottagningsdisk skall utgöra. Någon lycklig(?) köpare betalade 3.000 kronor plus avgifter för måsarna av "Thure Wallner".

Förresten Metropol, följande utrop är inte ett kungligt monogram: "Järnrelief, kungligt monogram". Det är företaget Husqvarnas logotyp och detta "kungliga monogram" är itu-sågat gjutjärn från en gammal hederlig trampsymaskins kortsida. Hålet för svänghjulet är tydligt synligt. Kronan är i och för sig kunglig, eftersom Husqvarna från början var statligt, men monogrammet utgör ett "H" för Husqvarna, ingen kung. Vad har hänt nedtill under lejonen? Har någon driftig person blästrat bort ordet "Husqvarna" där?

 Uj, uj, uj, nu lär många symaskiner sågas sönder framöver. Det "kungliga monogrammet" såldes nämligen för 1.100 kronor plus avgifter. Dylika trampmaskiner har skänkts bort som osålda under många års tid på så kallade bond-auktioner, på grund av otymplighet och vikt.

Avsågat "kungligt monogram" vid respektive lejonhuvud samt nedtill på fyra ställen.

En spade är en spade, en kopia en kopia och en slaktad symaskin en slaktad symaskin.

Målad, osågad och oblästrad upplaga av "Järnrelief, kungligt monogram", med andra ord trampsymaskin. Foto: Husqvarna Fabriksmuseum.

Glöm heller inte att det som en gångs sålts av ett auktionshus generellt sett anses som äkta för all framtid. Ett oerhört korkat men icke desto mindre etablerat synsätt i branschen.

För övrigt noteras också att Sveriges Television vågar granska det svensk (fack-)press ignorerat till dags dato; nämligen Lauritz irrfärder i auktionsbranschen. I senaste avsnittet av Uppdrag Granskning(UG) gällde det genomfalsk grafik av Warhol med flera andra konstnärer. Orkar UG nysta i skandalen med Afrikanska masker? Varsågod UG, här är silverbrickan: Enorm skandal under uppsegling på Lauritz och Lauritzgate -En praktskandal.

Foto:
http://online.auktionsverket.se/1203/125840-thure-wallner-oljemalning/