Pinsamt, Stockholms Auktionsverk och Uppsala Auktionskammare

Allt som glimmar är inte guld är en allom bekant förnumstighet.

Allt som är signerat Bruno Liljefors är heller inte av Bruno Liljefors, åminstone inte av den världsberömde konstnären med sagda namn. 

Att ett av sveriges största auktionshus anser att nr 303 i pågående visning av Klassiska & Asiatiska (tidigare kallad Internationella Vårkvalitén) är av Bruno Liljefors hand (1860-1939) är pinsamt, skandalöst och de facto tjänstefel.

Att det säljpitchande auktionshuset i fråga är anrika Stockholms Auktionsverk (SAV), grundat 1674, nyligen uppköpt av Auctionet, gör det mer pinsamt än om det vore någon liten aktör på landet.

Skälen till att ifrågavarande duk med färg på ej bör tillskrivas den man, som under många år kallades för (en av) världens främsta djurmålare är tråkigt många. För att göra en lång historia kortare, så skulle jag inte betalat en enda krona för denna "Hare och fällande örn", hur mycket än en säljare skulle bönat och bett om bidrag till sina svältande barn. Jag hade gärna skänkt säljaren en slant, men "målningen" hade jag inte tagit emot ens som tändmaterial till öppna spisen.

Det går att skämta och sarkastiskt ironisera över målningens alltför bristande måleriska kvalitéer, där exempelvis örnens fjädrar liksom hamnat helt fel i princip överallt, utom möjligen i handpennornas projektion. "Örnens" högra vinges fjädrar liknar möjligen en oerhört nedsutten och enormt sliten Chesterfieldsoffas slitna yta, men har inget eller extremt lite gemensamt med en örn, vare sig kungs- eller havsdito. Fågelns vänstra vinge ser mer ut som pälsen på en fläckig hyena. Jag vill faktiskt sträcka mig till att påstå att harens flyg-pose är skickligare utförd av "konstnären", än örnens.

Jag har heller personligen aldrig sett en av Brunos målningar vidimeras av Ragnar Hoppe. Det brukade göras av Nationalmusei-intendenten Gustaf Jeanson och ingen annan. 

Sällansett och starrigt utfört intyg.

Auktionsverkets konstintendent skriver följande om "Haren och fällande örnen" som säljes idag, den 15 juni, 2021:

Den uppmärksamme noterar att "konstverket" är 115x130 cm stort. -Och i konstsvängen hymlar man inte med att storleken visst räknas! Detta är en stor oljemålning "av Bruno Liljefors". Man har från Auktionsverkets sida satt värderingen/ utropet till 125.000-150.000 kronor. Den högst värderade Liljeforsen av de fyra Som SAV har till salu idag.

Den så uppmärksamme noterar nu även att siffrorna är gröna i budgivningsprocessen. Det vill säga att en lycklig(!?) budgivare nu -om än bara temporärt- faktiskt äger tavlan, som är signerad Bruno Liljefors 1931. Tavlan är garanterat redan såld, eftersom budnivån i skrivande stund är över lägsta värderingen.

Vad mer kan den uppmärksamme notera då? Det står ju även något om proveniensen i Auktionsverkets text om detta stora konstverk. -Åtminstone storleksmässigt stora. Det står:

"PROVENIENS: Bukowskis Auktioner, Internationella, auktion nr 538, hösten 2005, katalognr 61". 

Jag har många gånger i Antikmonologen diskuterat problematiken med att om ett objekt/konstverk en gång har katalogiserats och/eller sålts av ett auktionshus så blir det per automatik lika med en autentisering av objektet/konstverket som äkta. Jag har också pekat på egenupplevda fall där detta har framförts som argument för ett objekts äkthet. "Jaamen, det såldes ju av Auktionshuset XXX år 1994, då är det ju förstås äkta..!"

När det begav sig på Bukowskis. En bild ur Bukkans tryckta katalog på samma Chesterfieldhyeneörn.

Att denna tavla tog sig förbi mottagningsdisken på Bukowskis någon gång under sommaren 2005 måste betraktas som enormt tråkigt. Kanske var det under någon oljekris, Lundinkris eller annan kris. Att den sedermera även accepterades i högsta divisionen, Internationella Kvalitetsauktionen, var rent galet. Jag kan inte komma ihåg att jag då reagerade på denna målning av H. Ötorg/ B.Liljefors. Men, undertecknad börjar bli gammal. Jag har nog bara glömt att jag upprördes även då, över att denna blamage till förfalskning hade kommit in i Bukowskis tryckta Kvalitetskatalog. (Kanske skrev jag till och med ett upprört brev?)

Men, så var det ju en sak till. -Som måste anföras till Bukowskis försvar; dagens efterforskningar från Antikmonologens sida ledde till ett litet, men ack så viktigt fynd: 

(Jag ber om ursäkt för att ni nu får vrida lite på skallen. (Jag har ny dator och därför orsakar skit bakom spakarna en del uppförsbackar).

Bukowskis Ändringslista för Auktion Nr 538

Vad är då detta? Jo, en ändringslista. En dylik författas av alla seriösa auktionshus från dag ett under pågående auktionsvisning. I densamma publiceras diverse små eller stora fel som gjorts i tryckta katalogen. Chesterfieldhyeneörnen hade katalognummer 61 i Bukowskis auktion hösten 2005. Till höger om 0061 står att läsa: "Utgår". Vilket innebar att Bukowskis valde att INTE sälja "konstverket av Bruno Liljefors". Man drog tillbaka försäljningen! Heders. (Se mer om ändringslistor under Fotnoter längst ner).

Huruvida Stockhoms Auktionsverks intendent medvetet underlåtit att nämna att diskuterade målning "av Bruno Liljefors" drogs ur Bukowskis auktion eller inte, låter jag vara osagt. Men den nu så fantastiskt uppmärksamme läsaren noterar ju att det i Auktionsverkets text inte står att den såldes av Bukowskis. Endast att den figurerade i Bukowskis katalog den auktionen. 

Hur som helst så glömde(?) Stockholms Auktionsverks intendent att nämna att den drogs tillbaka i grevens stund, innan klubban föll, av Bukowskis.

Med mina erfarenheter, utbildning och kunskaper så kan jag i domstol stå för mina åsikter om att ifrågavarande målning är -inte bara en kopia- utan en de facto förfalskning. Eftersom någon kludd, någon gång har utfört "konstverket", och också signerat det med Bruno Liljefors 1931. 

Det sista är oerhört viktigt i sammanhanget, ur juridiskt perspektiv. Av den enkla anledningen att målningen var signerad så, även vid förra försäljningstillfället, för 16 år sedan. Jag vet inte skälet till att målningen drogs tillbaka av Bukowskis då, men eftersom den var lika flagrant falsk -då som nu, så borde den enligt Svea Rikes Lag ha förverkats/destruerats redan år 2005.

Varför säljes den då denna sommartisdag i juni, återigen, denna gång av Stockholms Auktionsverk? Den skulle ha beslagtagits och bränts år 2005.

Många frågor blir det. Återstår att se vad klubban faller på idag, för en lycklig(?) köpare av ett stort namn och en stor tavla. -Åtminstone storleksmässigt stor.

EDIT:

SAV:s örn och hare är mystiskt och helt okommenterat försvunnen från SAV:s hemsida ett par timmar efter att Antikmonologen publicerats. Klockan 09 i morse var målningen uppbjuden till 160.000 kronor, dvs 10.000 kronor över högsta utrop. Att den nu dragits tillbaka helt utan kommentar är under all kritik. Men det är dessvärre kutym i Auktionsbranschen.

"Trasig länk". Sönderslagen av ansvarig intendent med hammare..?

--------------------------------------------------------------------------

När vi diskuterar "mindre lyckade tolkningar" av Bruno Liljefors så vill jag ta tillfället i akt att även highlighta en käck oljemålning som säljs av vännerna på Uppsala Auktionskammare i dagarna. "Vinterhare" signerad Bruno Liljefors 1936. Signaturen är klämmigt lutande i 30-40 graders vinkel, in i framtiden(!?). Något jag aldrig någonsin sett Bruno göra. Dessutom är den helt atypisk för Bruno och extremt styltigt -kopierad- i utförandet. År 1936 var Bruno 76 år gammal. I hate to (nåja) break it to you Knutte, men den signaturen är gjord av en dålig förfalskare/kopist, inte av den 76-årige mästaren själv. Man behöver varken vara grafolog eller raketforskare för att se diametrala diskrepanser i nedanstående tre signaturer...

UAK:s Vinterhares signatur. Genomfalsk.

En Bruno-signatur från 1931. Urförd fem år FÖRE diskuterad signatur hos UAK. Foto: Antikviteter.net

En Bruno-signatur från 1937. Utförd ett år EFTER diskuterade signaturen hos UAK. Foto: Bukowskis  

Hela målningen är högst atypisk för Bruno Liljefors. Buskarna är slarvigt och felaktigt summariskt utförda, utan känsla (för hur vinterbuskar ser ut). Ljussättningen i målningen är minst sagt skum. Ligger en strålkastare på från vänster? Skuggan av haren är underligt enbent. Öronens skugga är enda tydliga skuggan. Har konstnären råkat tappa en kunglig hermelin-cape på marken till vänster om haren? 

Min slutpoäng torde -åtminstone- utesluta samtliga jägare med en slant över som potentiella köpare av UAK:s Vinterhare från 1936. Denna skogshare är nämligen -HÖR OCH HÄPNA- världens första som inte presterar harspår i snön!

Detta är -mycket typiska- harspår som visar en hare som sprungit från vänster till höger, i exakt samma riktning som UAK:s Vinterhare.

Foto: Friluftsfrämjandet

Tassavtrycken under Uppsala Auktionskammares Vinterhare är omisskänliga för följande djur:

Ekorrspår i vintersnö, dessa spår gjorde av ekorre som rört sig uppåt i bild. Foto: arnesbilder.se

Uppsalas Vinterhare är troligen en Spetznaz-variant som skickligt lägger falska spår för att förvilla den lede fi. Inte nog med att UAK:s hare gör ekorrspår i den fina spårsnön. Den gör dem i FEL RIKTNING! 

Bruno Liljefors var från helt unga år en van jägare och skogsman. Han kunde naturen och dess vilt utan och innan. Undertecknad började själv följa med på jakt vid ungefär tio års ålder och nedlade min första hare när jag var femton. Den gjorde dock inte ekorrspår innan den blev middag åt min familj. Inte den heller.

EDIT:

Uppsala Auktionskammares vinterhare är mystiskt och helt okommenterat försvunnen från UAK:s hemsida ett par timmar efter att Antikmonologen publicerats. Att den nu dragits tillbaka helt utan kommentar är under all kritik. Men det är dessvärre kutym i Auktionsbranschen.

Förtroendeskapande beteende från dessa auktionshus? I mina drömmar. Transparens? Dessvärre icke i denna bransch. 

----------------------------------------------------------------------------------------

Varför inte skaffa lite sommarläsning i form av en följeslagande reseguide för oss antikälskare? Jag fick ett recensionsexemplar av The Antique Tourist- A travel Guide to Antiquing in Sweden. Författad av eldsjälen Larry A. Greenberg. Den är utmärkt och personligt upplagd och nämner på ett uttömmande vis en stor mängd antik- och loppisinrättningar i vårt avlånga rike. En bok av en nörd för nördar. Greenberg är inte bara antikälskare utan även Professor i biologi. Bara en så'n sak! (Se info om bokköp under Fotnoter nedan).

Tyvärr är ju antikbranschen av många skäl i gungning, så enda frågetecknet för denna prestation till bok är väl hur ofta ny upplaga kommer att tryckas, på grund av allt färre antikhandlare...

---------------------------------------------------------

För övrigt så önskar jag min stora och trogna läsekrets en ytterst trevlig sommar! Hoppas få se och snacka med några av er på Österlen i sommar!

------------------------------------------------------

---------------------------------------------------------

Fotnoter:

Att diskuterade SAV-målning "av Bruno Liljefors" tycks ha kastats ett par gånger under ångvält sedan den bjöds ut av Bukowskis är möjligen ett tecken på att ägaren kanske tyckte att den behövde mer patina, för att verka autentisk.

För övrigt hittar jag inga ändringslistor för ovanstående auktioner, så mitt beröm om "seriösa auktionshus" och deras självklart förekommande ändringslistor faller platt... 

Allmän info om boken The Antique Tourist finns på http://bit.ly/theantiquetourist. Beställningar av boken kan göras på larryagreenberg@gmail.com.