Aktiebolaget Ruffel och Båg; SKAF, -en antikhandlarförening nära dig.

En lång och i det närmaste osannolik historia i Sveriges antikbransch har nått sitt klimax och fått klarhet, åtminstone tycker Pontus Silfverstolpe på webbsajten Barnebys så. För icke insatta läsare rekommenderas länkar under fotnoter, nedan.

Pottskåpssäljare Thunér. Foto: Twitter

Pontus citerar i ett blogginlägg den 16 september ordföranden i Sveriges Konst- och Antikhandlareförening (SKAF) Erik Edelstam. Den sistnämnde skriver ett odaterat (publicerat runt den 15 september) inlägg på SKAF:s hemsida. Inläggets syfte är uppenbarligen att "rentvå" antikhandlaren Richard Thunér från anklagelser från många håll, om att ha sålt ett icke korrekt par pottskåp från rokoko-tid på Älvsjö Antikmässa vintern 2015. Det ena skåpet ska ha varit allt annat än original, utan tvärtom alltför fixat med senare snickerier och konstgjord patinering, bland annat påpekat av bloggen Sankt Olof.

Sålda i augusti 2013

Silfverstolpe skriver den 16 september: "Jag låter citera texten som lagts upp på SKAF, Sveriges Konst- och Antikhandlareförenings hemsida, i och med den okulära besiktning som nyligen gjorts av flera oberoende experter" (Antikmonologens understrykning).

Två av tre "oberoende" granskare, Markus Anderzon och Erik Edelstam. Foto:SKAF.

Oberoende granskare Nr Tre; Möbelkonservator Johan Ekström. Foto: Bukowskis.

De av herr Silfverstolpe så kallade oberoende experterna är Erik Edelstam, ordförande i nämnda SKAF, kollega och vän sedan många år till bland annat Richard Thunér; Markus Anderzon, "Expert på möbler och konsthantverk" på Stockholms Auktionsverk som sålde ifrågavarande pottskåp 2013 och har band till "alla" möbelkunder samt Johan Ekström, möbelkonservator åt sannolikt många av Sveriges största antikhandlare och även en av de som ingick i Kvalitetsjuryn för Älvsjö Antikmässa när skåpen visades, samt förment såldes. Dessa tre herrar är lika oberoende i sammanhanget som herr Silfverstolpe själv. Pontus ingick nämligen i juryn som utsåg Thunérs monter till Älvsjömässans bästa år 2015 och Silfverstolpe, likväl som hans hustru, sitter i SKAF.s styrelse. Inte särskilt oberoende alls med andra ord. Jag skulle rent utav kalla dem för beroende, snarare än o-beroende. Lite musik medan ni läser, kanske?

Förening för skuggfigurer?

SKAF:s oberoende(?) styrelse år 2015.

Objektiva experter omtalas i Aftonbladet den 15 juni 2015.

I sitt rättfärdigande av skåpen skriver Edelstam bland annat: "Jag vill understryka att det jag skriver nedan är en sammanställning av mina, Markus Anderzons och Johan Ekströms reflektioner och iakttagelser. De har också granskat denna text tillsammans med övriga medlemmar i styrelsen. Även Rickard Thunér har fått ta del av innehållet innan det nu blir offentligt". Jag vill då ödmjukt upplysa ordförande Edelstam om att Richard Thunér sitter i SKAF:s styrelse. Det tycks ha gått ordföranden förbi, enligt föregående sentenser.

SKAF:S utlåtande om "Pottskåp Nr 2": Skåp nr 2 består också i sin helhet av gammalt virke men är kompletterat. Bland annat har skivan blivit utbytt antingen i nutid eller vid ett tidigare tillfälle.
Virkets struktur skiljer sig väsentligt åt i skåp 1 och 2 vilket tyder på att de har tillverkats vid två olika tillfällen och alltså ursprungligen inte har varit ett par eller tillverkats för en och samma beställning.
Skåp nr 2 är kompletterat i sargkanterna och på sidostyckenas nedre profilering, sannolikt för att anpassa två snarlika skåp till ett par. Kompletteringarna i sin helhet är kvalitetsmässigt sämre gjorda än det övriga snickeriet.
Måleriet är senare och beslagen är överlag kompletterade och sannolikt är även gångjärnen utbytta på bägge skåpen.

Att Edelstam i sitt inlägg på SKAF:s hemsida de facto ursäktar sig för det som skett och utmålar "Pottskåp nr 2" som varandes allt annat än ett högklassigt rokokoskåp från 1760-tal i original, utan snarare en oerhört fixad -senare- antikvitet är intressant. Särskilt intressant när han som avslutning ändå godkänner skåpen som i huvudsak riktiga, allt medan han målar in sig i ett hörn av närmast okontrollerad svada: "Det kan ifrågasättas om skåpen höll kvalitet och skick för att ställas ut på den jurybedömda avdelningen på Antikmässan, dock är det inte frågan om en förfalskning. Det har hävdats från vissa håll att Kvalitetsgruppen på Antikmässan hade diskuterat skåpen med Thunérs innan mässan öppnade. Vi vill påtala att detta är felaktigt. Detta samtal ägde, olyckligtvis, inte rum överhuvudtaget. Hela denna historia belyser, med all önskvärd tydlighet, vikten av en korrekt och informativ varudeklaration av de föremål våra medlemmar säljer. Ju bättre vi som enskilda handlare blir på detta desto mer underlättar vi för Kvalitetsgruppen att genomföra sitt arbete på ett bra sätt. Det gör i sin tur att föreningen kan ställa tydligare krav på hur detta arbete ska gå till och hur det ska rapporteras och följas upp".

Inte endast i konungariket Danmark. Fel uppifrån och ner.

SKAF skriver bland annat på sin hemsida, under rubriken "Om SKAF":
Sveriges konst- och Antikhandlareförening ställer stora krav på sina medlemmar och borgar för att kunden kan känna sig trygg med sina köp. För att vara medlem i SKAF krävs att den sökande följer föreningens etiska regler, har gedigen föremålskunskap och håller hög kvalitetsnivå både vad gäller föremål och service. Om föreningen skriver man också på engelska: The Association makes(sic.) heavy demands on its members: articles offered for sale must be of high quality, but so too must standards of service and courtesy".

Anser ordförande Edelstam att ovanstående gäller för närvarande?

Hur jag än klickar runt på SKAF:s hemsida, så lyckas jag för övrigt inte hitta något om SKAF:s etiska regler. Jag antar därför att de är hemliga. Möjligen något motsägelsefullt att ha ett hemligt etiskt regelverk, men så måste det vara och det skulle ju faktiskt kunna förklara en hel del.

"Ledsen, din sökning gav inget resultat"- SKAF:s hemsida.

Att Pontus Silfverstolpe på sitt möjligen ibland något högtravande sätt utger sig för att vara den som avgör vad som är rätt och fel i Sveriges Antikbransch är inget nytt. Rekord i självgodhet torde följande i hans trilogi blogginlägg vara, som döpts till Sanning och konsekvens, del I-III. Utöver predikningar och tacktal till alla underbara kulturkunder skriver han avslutningsvis bland annat: Jag hoppas dock att vår bransch slipper de osakliga drev som förekommer alltför ofta i både dagstidningar, TV och i sociala medier, och att vi alla strävar mot att stå så nära sanningen som möjligt.

Osakligt drev? Foto: Karlströms Motor

Detta blir i sanning absurt, då herr Silfverstolpe ju utger sig för att vara den som vet vad som gäller och var skåpen skall stå (pardon the pun). Den debatt som har uppstått dels som kommentarer till Silfverstolpes/Barnebys blogginlägg samt även till St Olofs blogginlägg talar om hur känslorna gror, uti Svea rike. Att Silfverstolpe pratar om osakliga drev blir ju till ett löjeväckande pekoral. Pontus, som är krönikör i Sveriges numera enda existerande antiktidning, Antik & Auktion. (En tidning som på grund av skräck för upprörda annonsörer (läs: de svenska auktionshusen), aldrig vågar ifrågasätta några oegentligheter i hela antik- och auktionsbranschen, utan alltid vill vara "bekväm"). Pontus som känner allt och alla och har jobbat i många år på Bukowskis och Åmells Konsthandel och nu styr miljonskutan Barnebys "hoppas att vår bransch slipper de osakliga drev som förekommer alltför ofta...".

Snälla Pontus Silfverstolpe, vi är flera som är ytterst spända på din definition av begreppet "osaklig". Ett tips i all välmening är att inte stänga ner kommentarsmöjligheterna i din Barnebysblogg, när du gör anspråk på att komma med sanningar. Det blir liksom lätt dispyt om du kastar första stenen, men sedan säger att det inte ska kastas fler stenar. Av någon.

Osaklig drever? Illustration: Svenska Kennelklubben

Kudos, cojones, bollar, slå upp det, kära övriga 54 övriga medlemmar i SKAF; en palatsrevolution vore på plats. Ni är så många som säger samma sak; "...Vore det inte för den kraftiga rabatten på Älvsjömässehyran, så skulle jag inte vara medlem...". Dags att ta bladet ifrån mun? Som landet ligger, så har ett enda företag klivit av SKAF, på grund av pottskåpsaffären, Epok Antik med Sonia Nilsson och Kalle Möller vid rodret. Rakryggade handlare som lugnt och sakligt ifrågasatt SKAF:s icke-agerande i pottskåpsaffären.

I mitt stilla sinne undrar jag hur ni övriga 54 medlemmar resonerar. I och med att ni är kvar som betalande medlemmar, så sanktionerar ni styrelsens arbete och tycker att allt är frid och fröjd. Jag hör orden eka: "Kan vi ge styrelsen ansvarsfrihet för 2015?" Ett rungande "JA" som svar? Sover ni gott om natten, bästa SKAF-medlemmar?

Att chefen för maktpoolen Antikrundan, Pernilla Månsson Colt (PMC) tar sina protegéer i försvar, utan att ens förstå problemställningen. DET är osakligt, Pontus Silfverstolpe. Pernillas pojkar plockar poäng. Allt medan Sonia Nilsson tycks ha straffats genom att ställas vid sidan om senaste inspelningsomgången av Antikrundan.

Att attribuera följande målning till Gunnar Brusewitz, vilket Bukowskis "experter" i Norrköping i gör- DET är osakligt, Pontus Silfverstolpe. Här snackar vi flagrant förfalskning av lägsta möjliga kvalitet. Något "experter" borde se på mer än armlängds avstånd, i dimma iförd ögonbindel. Norrköpings så kallade experter går från klarhet till klarhet. Månne kan Bukowskis skicka de konstansvariga på någon av Bukowskis alla kurser i höst. Av åtta kurstillfällen, så torde endast två vara av intresse: Introduktion, välkommen till auktionens värld samt möjligen även kursen Så fyndar du på Bukowskis Market!

Nr 710144, "Gunnar Brusewitz", akvarell, utrop 3.000 kr

Detalj: Bruserits? Av Bukowskis Market i Norrköping attribuerad till Gunnar Brusewitz.

Under måndagen den 28 september har den den av Bukowskis så kallade Brusewitz-målningen dragits tillbaka, av för Antikmonologen okänd anledning.

Har fantasispoven flugit till(-baka) till Hötorget?

Att skriva "nydragen el", på ett par antikpatinerade - dock nya- så kallade stallyktor/utomhusarmaturer, som Metropol gjorde i måndags- DET är osakligt Pontus Silfverstolpe. Implicit så säger "experten" som katalogiserat "Utomhusarmaturerna" att de är gamla, eftersom det står "nydragen jordad el" i ingressen till utropet. För fångst av bonde. Även kallat bondfångeri. Antikmonologen har skrivit extensivt om detta problem, se exempelvis Kass katalogisering Kolonn.

Men dylika ämnen skriver du inte om, Pontus Silfverstolpe. Jag undrar varför. Du läxar däremot upp "Osakliga drev i sociala medier". Jag undrar varför.

Frågorna i denna historia staplas likt isflak i Grönländska fjordar i juni. Högt och huller om buller, snabbt smältandes och okommenterade. Berättelsen som ska rentvå Thunér förtäljer att pottskåpen ska ha exporterats utomlands. Gjordes detta illegalt eller med erfoderligt exporttillstånd? Såldes skåpen överhuvudtaget? Varför har inte SKAF:s Cold Case-grupp undersökt de högupplösta bilder som finns av två skåpen som såldes på Auktionsverket hösten 2013? Dessa bilder har visats av St Olof för flera tillresta intresserade, varav flera högt aktade SKAF-medlemmar. Cold Case SKAF påpekar att det alls inte rör sig om ett genuint par pottskåp från 1760-talet och man skriver under den klickbara rubriken STYRELSENS GRANSKNING AV POTTSKÅPEN bland annat att "det kan ifrågasättas om skåpen höll kvalitet och skick för att ställas ut på den jurybedömda avdelningen på Antikmässan...". Diskrepansen mellan rubriken och den uttalade tremanna-granskningsgruppen är också udda. Det står de facto STYRELSENS granskning i rubriken, fast granskningsgruppen bestod av tre personer (varav endast en från styrelsen), alltså inte hela styrelsen. Att sedan hela styrelsen delges Cold Case-gruppens slutsatser är en annan sak. Sanktionerar alltså SKAF marknadsföring av kraftigt alternerade/ombyggda antikviter i sina "Fina" jurybedömda avdelningar på Sveriges tillika Skandinaviens främsta Antikmässor?

Vidare undrar vän av ordning varför mellanhänder nämns i försäljningar av pottskåpen? Varför nämns Napoleons Antik överhuvud taget? Det är ju ett barns mentalitet att inte stå för det man salufört, utan att dra in andra som någon typ av försvar eller förklaring.

Står man på den utan jämförelse absolut mest prestigefyllda lilla plätten inne i det kolossala köptempel som Älvsjö Antikmässa varje år utgör, störst i Skandinavien, så bör man ha torrt på fötterna, för att uttrycka det milt. Man är utvald av Mässan OCH SKAF att få hyra den Monter som är Nummer Ett innanför kassorna. Då ska inte heller ett pottskåps doft behöva anföras som ett argument för föremålets ålder. Något Cold Case-gruppen gjorde(!): "Skåpens färg är identisk, inte heller avviker lukt eller andra intryck av skåpens restaurering". Anser någon annan än Pontus Silfverstolpe i hela världen att SKAF:S Cold Case-grupp verkligen var oberoende? Pekoral var ordet för dagen. Hela affären ter sig absurd, i begreppets innersta bemärkelse. Självaste Lasse O'Månsson torde ha varit imponerad; en av Sveriges främsta absurdister och främjare av så kallad sjuk humor. Sketchen tar knappa tre minuter av ditt liv; dock får du förhoppningsvis större förståelse för SKAF:s "arbete" efter genomlyssning.

Alfred Ed. Neuman återuppstånden? Foto från Sveriges Radios hemsida.

Skall SKAF överleva och få tillbaka förlorat förtroende bör hela styrelsen avgå. Räfst och rättarting! Som läget nu är skrattar folk åt föreningen, eller snarare gråter. Hela pottskåpsaffären är grotesk. Hade Thunérs bett om ursäkt i februari så hade affären varit mer eller mindre glömd. Nu irriterar den alla som har mer än en bakpotatis på axlarna. Och nota bene, den skadar samtliga aktörer i hela antikbranschen. SKAF behöver en ordförande med rak rygg som står för sitt handslag och tittar folk i ögonen. Jag har ett förslag på person, men hon gick ur er förening innan frontalkrocken, så det kan nog bli svårt att få med henne på tåget igen.

Oberoende utredning av objektiva experter? -Jo, tjenamors..! Förtroendeskapande, SKAF? -Inte en millisekund. Ett löjeväckande pekoral och absurt spektakel.

Luktar ibland otroligt illa.

Fotnoter:
Dessa bloggar bör läsas för att uppnå god förförståelse i Pottskåpsaffären:
http://sanktolofs.blogspot.se/2015/02/antikmassan-alvsjo-2015-antikhandeln.html
http://antikmonologen.blogspot.se/2015/02/hitta-forfalskningarna-i-alvsjo-uttrade.html
http://antikmonologen.blogspot.se/2015/06/pottskapsaffar-genererar-toppavhopp-ur.html
 

Pekoral (från latinet pecus: boskap, fä) är en text som är allvarligt syftande, men som genom framförallt stilbrott eller att man använder felaktiga ord och uttryck, oavsiktligt får en komisk verkan. Pekoral återfinns oftast inom poesin, men även prosa och facklitteratur uppvisar exempel. (Wikipedia)
Det är aldrig fel att ta mycket betalt för en antikvitet, så länge föremålet är vad säljaren påstår att det är.

Källor:
http://issuu.com/bukowskis/docs/revue33/65

http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/tv/article20970601.ab
https://www.bukowskismarket.com/sv/710144-gunnar-brusewitz-akvarell-signerad.
http://www.metropol.se/auktioner/varor/utomhusarmaturer_par_emaljskarm_nydragen_jordad_el/%7BB279982E-767B-4352-BD91-02EE8A09A47E%7D
https://sv.wikipedia.org/wiki/Pekoral
https://sv.wikipedia.org/wiki/Korven_%28sketch%29

Skånes Auktionsverk omstrukturerar...

Torsdagen den 10 september kommer det till Antikmonologens kännedom att personalen vid Skånes Auktionsverk blivit uppsagd. Ryktet bekräftas från flera olika håll och Antikmonologen får tag på SkAV:s Pia Staël von Holstein, före detta VD och känd profil i företaget, främst från SvT:s Antikrundan.
-Stämmer det att personalen är uppsagd, Pia?
-Ja, det gör det. Företaget ska omstruktureras.
Antikmonologens många frågor glider Pia undan och svarar att VD Dag Magnusson är personen som ska svara på frågor, inte hon. (Se kommentar under "fotnoter" nedan).

Anders Antik blev Skånes Auktionsverk som blev..?

Ägarna har sagt att Skånes Auktionsverk skulle läggas ned om inte röda siffror förbyttes till vinst. SkAV har gått med förlust i rätt många år säger Pia och framhåller att hon stannar i företaget till årsskiftet, då hon ska göra "något annat". Vad innebär det, undrar Antikmonologen? Jaa, svarar Staël von Holstein, något som ligger mycket nära dagens verksamhet. Leendet kan inte döljas genom luren. Allt är lugnt, säger Pia, kunderna ska inte oroas. Business as ususal alltså? -Precis,svarar Pia..! Ni blir alltså inte uppköpta eller övertagna, undrar Antikmonologen. Nej, säger Staël von Holstein bestämt.

The lady in red. Still smiling after all these years.

Svensk och internationell auktionsmarknad präglas av konsolideringar, effektivisering och allt större internetanpassning. Vilken aktör som tar över SkAV:s inkissade revir i Skåne återstår att se. Lauritz lurar i vassen; ägaren Sundström har sagt att pengarna som uppbringades i form av lån för att förvärva världens äldsta auktionshus, Stockholms Auktionsverk, ännu inte är slut. Se Danska Lauritz köper Stockholms Auktionsverk. Bukowskis släpper sannolikt heller ej striden om den svenska marknaden. Dock pratas det mycket om röda siffror i de flesta läger nuförtiden. Det är inte utan att man associerar till det "glada" 80-talets lånecirkus, då det skulle köpas konst och antikviteter för att imponera och tjänas stålar, snarare än av andra skäl...

Skånes Auktionsverk; tunga siffror i fel färg. Fakta: Allabolag.se

Drygt tio anställda hos Skånes Auktionsverk berörs; hur får tiden utvisa. Under torsdagskvällen står inget om omstrukturering på SkAV:s hemsida och heller ingen annanstans.

Business as usual var det visst, med röda siffror.


Fotnot:
Våren 2009 övertogs Skånes auktionsverk av Tord Ohlsson, ägare av Parajett/Jomato AB och Dag Magnusson, ägare av Skånegårdar AB. I samband med ägarbytet ändrades namnet från Anders Antik till Skånes Auktionsverk.

Hälftenägaren tillika VD för SkAV, Dag Magnusson, har kontaktat Antikmonologen med följande uttalande:
"Som siffrorna utvisar måste vi självfallet vidta åtgärder för att vända förlusterna. Vår förhoppning är att vi skall lyckas och att vi så småningom skall nå positiva resultat.
Under tiden tar Tord Ohlsson och jag det fulla ekonomiska ansvaret och ingen kund eller intressent skall bli lidande. Kundernas tillgångar står alltid ograverade på Klientmedelskontot . Verksamheten skall fortsätta precis som planerat med intag, nätauktioner varannan vecka och i slutet av november arrangerar vi Kvalitetsauktionen.
Skulle vi inte lyckas kommer avvecklingen att ske under ordnade former. Låt oss hoppas att detta inte behöver ske!
Dag Magnusson
VD Skånes Auktionsverk och hälftenägare"

Kinesiska problem på svensk grund

Som Antikmonologen diskuterat extensivt, har svenska auktionshus påtagliga problem med att katalogisera kinesiskt/orientaliskt konsthantverk korrekt. Se exempelvis Katastrofal Borlänge-Kvalitet. Eftersom auktionshusen tar ut avgifter och påslag både av säljaren (Metropol: generellt 15% på klubbat belopp+ 60 kr) och köparen (22% på klubbat belopp+ 60 kr) vid varje försäljningstillfälle, så är det av uppenbara skäl självklart att auktionshusen ska utföra sitt kommissionärsuppdrag på ett riktigt sätt.

Metropol på Sveavägen i Stockholm säljer måndagen den 7 september 13 utrop innehållande ett eller flera keramiska föremål från Kina. Åtminstone enligt deras katalogtexter.

Lägg till bildtext

Nr 9794562:
"Vaser+fat, 3 delar, Kina, Tryckt dekor, 2000-tal". Det är vällovligt att man katalogiserar så "ärligt" och påpekar att föremålen är av mycket sent datum. Dock har Metropol inte helt rätt. De båda vaserna är högst sannolikt gjorda i Hong Kong (inte vad som vanligen avses med Kina) omkring 1985 och det stora fatet är gjort i Japan, för minst 100 år sedan. Men på en punkt har Metropols experter i alla fall rätt; samtliga föremål är försedda med tryckt dekor. En teknik som utvecklades i England under 1750-talet. Metropol illustrerar utropet med fyra bilder. Ingen av dessa visar den blå vasens bas (undersida). Basen är alltid en oerhört viktig såväl som självklar kunskapskälla för keramikkännare. Klubbades för 100 kronor.

Nr 9794294:
"Tallrik+ 4 st. skålar, Kina, blå/vitt". Här är det man inte kommenterar det intressanta; nämligen dateringen. Beror den på att Metropols expertstab inte kan eller inte vet under vilken specifik period föremålen är tillverkade? Eller är det för att man vet att de är nygjorda och därför inte vill ge sig ut på tunn is och på något sätt kalla dem för gamla/antika? Att föremålen vid en flyktig koll ser ut exakt som de från kejsar Qianlongs era (1736-1795) ska göra, är för den rudimentärt intresserade en självklarhet. Skenet bedrar dock, de är gjorda under de senaste 20 åren. Utropet klubbades för 1.100 kronor.

Daterad till 1368-1644. Värderad till 2000 kronor.

Nr 9794496:
"Skål, Kina, Ming". Här daterar Metropols experter ett föremål! "Ming", vilket var en lång och för keramikälskare mytomspunnen era mellan 1368-1644. Frånsett attribueringen till Kina så får vi veta att skålen är minst 371 år gammal (eventuellt 647 år). Påståendet är befängt, i flera bemärkelser. Godset, alltså leran, är av låg kvalité, ej rent porslin. Dekoren är inte handmålad, utan tryckt på med primitiv matris. Dessutom är skålen gjord i medelhavsregionen, troligen i Turkiet eller Iran, runt år 1900. Diskrepanserna i katalogiseringen måste utgöra något av ett rekord. I runda slängar 700 mil för långt österut och 256-532 år för gammal. Skålen såldes ej. Utlyst till ny försäljning med samma katalogtext. Gång två såldes skålen för 350 kronor, katalogiserad som "Ming".

Nr 9794295: "Skålar, +assietter, 7+10+7, Kina". De sju oktagonala skålfaten är gjorda i Japan, inte Kina. De övriga tio + sju tallrikarna är sena kopior, förhållandevis välgjorda och korrekt katalogiserade, eftersom de saknar specifikation av ålder. Såldes för 1.200 kronor.

Såldes den 31 augusti på Metropol.

För en vecka sedan sålde Metropol en pilgrimsflaska: Nr 9782218: "Pilgrimsflaska, Kina omkring 1900". Lägg till 100 år, så hade katalogiseringen varit korrekt. "Omkring 2000" vore dock mycket "sämre" ur försäljningssynpunkt, eftersom marknaden (läs: de kinesiska kunderna) då är komplett ointresserade av föremålet. Att den sålde för 3.600 kronor är ju inte ett "bevis för att den var gammal", utan snarare på att det finns köpare med tjocka plånböcker och lite kunskap. Listan på mer eller mindre nytillverkad kinesisk keramik som säljs för (allt) för stora pengar är närmast oändlig. Möjligen är just detta anledningen till att flera svenska auktionshus fortsätter att katalogisera kinesiska objekt på sätt som ofta är långt ifrån överensstämmande med sanningen eller etiskt försvarbara. Nedan två exempel på flagrant felkatalogiserade föremål från senaste tiden:

Kanna, Bukowskis Market Norrköping: "1800-tal". Utrop 1.500 kronor, klubbad för 700 (Se länk under "Källor"). Dock tillverkad mellan 2000-2015. BukMarket glömde(?) att illustrera basen/undersidan. 

Nr 625, "Vas, Kina, 1800-tal", Uppsala Auktionskammares auktion 18 augusti 2015. Utrop 3.000-4.000, klubbad för 16.000 kronor. Priset leder inte i bevis att vasen de facto är gammal. Slutpriset indikerar endast att köparen tyckte den var värd just 16.000 kronor.

Detalj av nr 625, UAK. Ingen, absolut INGEN vas av denna typ har någonsin sett ut tillnärmelsevis som denna under någon period av 1800-talet. Att påstå att denna vas är gjord under 1800-talet är löjeväckande, för den någorlunda insatte keramikkännaren.

Under rubriken Så köper du genom Metropol  finns på hemsidan frågeställningen: Vad gör jag om varan är skadad trots att det inte framgick av varken bilden eller texten?

Metropols svar: På våra auktioner säljer vi mer eller mindre begagnade föremål. Därför är det viktigt att du undersöker varan noggrant innan du väljer att bjuda på en auktionspost. Missar du en skada eller defekt för att du inte undersökt föremålet har du inte rätt att häva köpet endast av den anledningen. Om skadan inte fanns under visningen ska du snarast reklamera detta i vår kundtjänst. Läs mer om köparens undersökningsplikt och reglerna för reklamation i våra köpvillkor. Dessa finns att tillgå på vår hemsida och i kundtjänst.

Metropol redovisar i de 13 diskuterade keramikutropen tre som skadade/ slitage/ nagg/ sprickor. I konsekvensens namn så borde alltså de kvarvarande tio utropen vara i perfekt skick? Vilket man enligt Metropols villkor dock inte bör anta, eftersom man som köpare har så kallad undersökningsplikt. Dessutom så påstår jag att Metropol är ute på oerhört tunn is i ovanstående svepande formulering: "...inte rätt att häva köpet...". Ångerrätten gäller även vid nätauktioner. Se Ångerfullt Bukowskis? Paradigmskifte när nätauktioner införs på nätauktioner.

Under Metropols Köpevillkor står:
BESKRIVNING
Uppgifter om föremål tjänar endast som vägledning för en presumtiv köpare. Fotografier av föremålet tjänar endast som en identifikation av föremålet vilket innebär att skador och brister inte alltid framgår av bilden. Köparen måste själv kontrollera föremålet, alternativt om det har ett högre värde begära en konditionsrapport före bud.

Jag tycker att det hela blir motsägelsefullt. Om inte auktionshusets experter beskriver respektive föremål helt korrekt, så faller ju det mesta.

De som katalogiserar ovan diskuterade föremål skall vara initierade och kunniga. Det är deras arbete att handha antikviteter, äkta varor såväl som kopior och förfalskningar. De är -oftast eller alltid- av Svenska Handelskammaren auktoriserade värderingsmän. Auktoriserade värderingsmän som fäller tunga kommentarer i ärenden som rör arvsskiften/ arvstvister, bouppteckningar, försäkringsfrågor med mera, med mera. Gör de lika många misstag i "andra sammanhang" som hos auktionshusen så undrar vän av ordning hur det går till i dessa "andra sammanhang". Försäkringsbolagen tar Auktionshus-"experternas" uttalanden för ristade i sten, varandes oförvitliga sanningar. Är det så klokt?

I inget av Metropols kinesiska keramikutrop måndagen den 7 september (13 stycken) nämns vilket material föremålen är gjorda av. Detta är häpnadsväckande generalfel i auktionssammanhang. Kunskapen om det rör sig om exempelvis porslin, soft-paste, stengods, fajans eller flintgods är en förutsättning för att kunna leda i bevis var och när föremålet är tillverkat och till yttermera visso även ofta av vem. Att utelämna en specifikation av godset/materialet är att underlåta att ange fakta som kunden självklart ska få del av; och detta innan klubban faller. Utan att behöva ringa eller skriva om en mer uttömmande katalogisering och/eller konditionsrapport.

Metropol nr 9794560, detalj, värdering 500 kronor. Någorlunda korrekt daterad till omkring 2000, men att värdera den till 500 kronor betraktar jag som ett dåligt skämt. Gå på Ikea eller vilken stor butik som helst, så hittar ni exakt samma massproducerade skräp i drivor, för under 100 kronor. Detta är för övrigt inte porslin, utan mer att likna vid fajans. Denna såldes EJ. Gång två såldes den för 100 kronor, alltså 20% av auktionshusets värdering.

De utrop som diskuteras i Metropols auktion måndagen den 7 september är nr: 9794562, 9794560, 9794496, 9794295 ("-farligaste utropet" med 10+7 relativt bra förfalskade tallrikar), 9794294, 9794236, 9794173, 9794170, 9794168, 9794074, 9792537, 9792530 och 9794161(-dessa är sannolikt thailändska, c år 2010). Av dess föremål anser jag ett par vara antika, alltså minst 100 år. Det är dels lockasken som ingår i utrop nr 9794170 och dels vasen, nr 9794173 Ironiskt nog är inget av de två föremålen daterade i katalogiseringen. Resten av de 56 objekten som ingår i de tretton utropen anser jag vara maximalt 25 år gammalt. Notera att dessa 13 utrop är katalogiserade på mycket olika vis: 2000-tal/ omkring 2000/ Ming/ Sent 1900-tal/ 1800-tal. Åtta av de 13 utropen är ej kommenterade alls vad anbelangar datering. Ett enda objekt av de 56 har av Metropols experter ansetts vara äldre än 1800-tal, nämligen den så kallade "Ming-skålen", som har intet att skaffa med Ming.

Jaa visst bästa frun! Det är klart det är Ming!

Vad säger kommissionslagen om ovanstående? Bland annat under paragraf 4, under Kommissionärens skyldigheter: En kommissionär ska när uppdraget fullgörs ta till vara kommittentens intresse; Det spricker redan där, enligt mitt förmenande.

Att en vas inköpt för ett par hundra svenska kronor på Pekings så kallade antikmarknad sedermera säljs i Uppsala för 16.000 kronor är jättekul för säljaren och även för kommissionären. Någon kommer dock en dag att stå med skägget i brevlådan och nödgas konstatera att det var en extremt felaktigt katalogiserad vas man köpte. Notera att jag inte använde uttrycket förfalskning, utan medvetet skrev "extremt felaktigt katalogiserad vas". Jag anser nämligen att den röda monokroma vasen inte är en förfalskning utan just en extremt felaktigt katalogiserad vas.

Hade Uppsala Auktionskammare skrivit Vas, Kina, Yongzheng (1723-1735) så hade vi kunnat använda begreppet förfalskning (eftersom det är det den försöker efterlikna), men UAK skrev "1800-tal", vilket indikerar att de inte har en aning vad de talar om. Ett föremål är inte falskt förrän säljaren av detsamma påstår något missledande om det. Som att försöka sälja omogna röda vinbär till kunden som ber om mogna jordgubbar. Oklokt.

Kundstocken för antikvitetsköpare är liten i Sverige. Jag drar mig till minnes en drabbad, som skrev till Antikmonologen våren 2013, efter att ha köpt extremt felaktigt katalogiserade kinesiska föremål på en mindre kvalitetsauktion i Dalarna. Han råkade efter inköpet hitta min blogg om allt felaktigt som såldes där och skrev till Antikmonologen:

Hej Nicklas Tack för ditt mycket intressanta men samtidigt ledsamma inlägg. Jag hittade din tråd om DAB när jag googlade A.Stål Collection som stod på en liten klisterlapp under en av mina två på nätet inköpta skålar. Nr 879: skål möjligen Yuan. Den med klisterlappen. 600kr Nr 888: skål Song. 400kr Antar då att båda skålarna är av nyare tillverkning? Jag är mycket intresserad av antikviteter och då främst av möbler där jag tycker mig ha skaplig koll på vad som är riktigt och inte. Kina och keramik är nytt för mig och har därför noll koll på det, tydligen. Jag får väl representera Rune och Vera i detta fall. Nu var det ju inga stora läropengar som tur var. Man blir ju ändå ledsen, förbannad och känner sig lurad. Mvh Rune/Vera

Pengar förvärvade under felaktiga premisser luktar definitivt illa.

Om jag som antikhandlare får ett besök eller en påringning av herr Svensson eller fru von Knorring om kanske tio år om att värdera eller köpa något älskat ärvt eller auktionshusinköpt föremål så kan det utvecklas till en mycket tråkig historia:
-Nej frun, jag är inte intresserad av att köpa skålen. -Varför inte? Jo, därför att jag anser att skålen är 300 år yngre än det auktionshuset påstod vid försäljningen och från en helt annan kulturell sfär. Måste jag vara galen, säger ni? Nej frun, inte galen. Bara budbärare och det vet väl frun att de inte ska skjutas.
Eller:
-Nej herrn, jag är inte intresserad av att köpa er röda vas som ni köpte på auktion hos det etablerade auktionshuset Uppsala Auktionskammare. Förlåt? Jaa, jag vet att de är kända från Antikrundan. Va? 1800-tal? Gode herrn, jag är dessvärre av en annan åsikt.

Förtroendeskapande? Skulle inte tro det. Till syvende och sist blir alltid någon ledsen, förbannad och lurad.

Fotnoter:
Premisser är antaganden, som utgör förutsättningar i en härledning. Om härledningen genomförs med giltiga slutledningar och om premisserna är sanna, så sägs slutsatsen vara sann.

Frige Raif Badawi!

Skjut inte budbäraren.

Källor:
https://en.wikipedia.org/wiki/Transfer_printing
https://www.bukowskismarket.com/sv/692097-kanna-porslin-kina-1800-tal
https://www.uppsalaauktion.se/a:20150818/o:625/vas#.Ve16pZcporU 
https://sv.wikipedia.org/wiki/Premiss