Gott Nytt År, antikälskare!

Antikmonologen vill härmed tacka sin stadigt växande läsekrets för att den läser bloggen och återkommer med kommentarer, ifrågasättanden och tips.

Ta det lugnt i kväll med spriten, hoppa över smällare och raketer och skänk i stället den sparade slanten åt människor i samhällets utkanter, eller åt organisationer som arbetar för välgörande ändamål.

Gott Nytt År tillönskas alla läsare, -även de i Uppsala.

Fotnoter:
Alla uppslag beaktas och penetreras. Sladder, knivhugg och baktal betackar jag mig på förhand för. Kommentarer under respektive blogg publiceras antingen helt oredigerade eller inte alls. Antikmonologen förbehåller sig rätten att utesluta publicering av kommentarer som utgör rena personpåhopp eller okontrollerbart skvaller/påståenden. Till skillnad från Uppsala Auktionskammare sysslar inte Antikmonologen med bannlysningar av "besvärliga" personer.

Skruvade affärer i Landskrona och på Ebay

På Skånes Auktionsverk i Landskrona, säljer man kinesiskt så det står härliga till. Bland mycket annat "smått och gott" och uppseendeväckande lågt pris-satt, finner vi en meiping, nr 122617,  klassisk kinesisk vasform, illustrerad med en (1) bild. Den 29 december faller klubban. En bild tagen från sidan, på en 31 cm hög blåvit vas, katalogiserad som följer: "Porslin, dekor i underglasyrblått av fenixfåglar. Kina, möjligen Yuan eller Ming dynastin 1300-tal". Vasen såldes för 8.500 kronor. Se även Kinesiskt mörker i Landskrona.

Jag hoppas så att den var vacker, för det sa jag till honom att den var.

Här bör serven genast gå över till motståndaren, för det är dubbelfel. -Minst. 31 cm är en bra, eftertraktad  och relativt stor vas. Dekoren härmar den från Yuan, cirka 1350-60. Varför endast en enda bild? Gick kameran sönder just här? Om det nu är Yuan eller Ming 1300-tal så torde, nej, borde ett korrekt utropspris ligga runt 10-15.000. Pund. Trots diverse smådefekter. Ni förstår detta skulle då vara en mycket ovanlig vas, som trots imperfektioner skulle vara alldeles oerhört eftertraktad. På Skånes Auktionsverk lägger expert(-erna), känd(a) från Antikrundan, utropspriset på 300. Kronor. Och låter marknaden avgöra. Vän av ordning kallar det för bondfångeri. Men fint låter det: Provenance: Bo Nilsson Collection, Stockholm. Möjligen 1900-tal, sannolikt 2000-tal skulle det också kunna ha stått.

Karl-Bertil Jonssons ömma moder fick något religiöst i blicken, ty denna saga utspelar sig på den tid då julen fortfarande firades till minne av Kristi födelse.

På Helsingborgs Auktionsverk (HAV) kör man vidare i sina elefantutplånande fotspår: Utrop nr 262, fyra elfenbensdosor, daterade till: "tidigt 1900-tal". På vilka grunder? Inte ett enda ord om proveniens eller Cites. På Lauritz skriver man nästan alltid något om Cites, när det gäller valtänder och elfenben numer, efter Antikmonologens extensiva skriverier. Oftast står det att man får köpa det inom Europa. Men varför nämns då inget i Helsingborg? Dosorna såldes för 900 kr. HAV ägs ju nuförtiden av Herr och Fru Lauritz. Som så mycket annat. Läs även Katastrofal Borlänge-Kvalitet.

Ett väl utfört arbete ger en inre tillfredsställelse och är den grund varpå samhället vilar.

På Kolonn i Sundbyberg klubbades i söndags en fin korkskruv för dryga 8000 kronor. Utropet var 1500, men köparen torde vara mer än nöjd, för priset blev internationellt sett ändå lågt. Ett dygn innan klubban skulle falla satt jag och googlade för att hitta prisuppgifter på denna "Rodgers corkscrew".

Kolonns skruv

Döm om min oerhörda förvåning när jag fann en likadan, -till salu på Ebay. Det exemplaret var av exakt samma modell som Sundbybergs-exemplaret och hade i lördags eftermiddags vid 16.40 bjudits upp till 725 brittiska pund, just under 10.000 kronor. I det skedet hade skruven i Sundbyberg endast bjudits upp till 600 kronor. Det var ju otroligt, två snarlika, ovanliga 1800-tals korkskruvar från Sheffield till salu samtidigt. Liten värld, och lite osannolikt, tänkte man. Kunde de vara nytillverkade eller rent av förfalskningar? Icke. Det fick jag klart för mig efter att ha pratat med mycket kunnige vännen X, som hade granskat den i Sumpan, in situ. Den var riktig och X var visst aningen nellad.

Googlebild, som ledde direkt till Ebay-skruven

Men, vänta nu. Den på Ebay har ju identiska blessyrer och patina som den i Sundbyberg..! Det är inte möjligt. Jo, det var möjligt, vi var fler som såg det. Under minst ett par timmar låg exakt samma korkskruv till salu på både Ebay och Kolonn, under lördagseftermiddagen och kvällen. På grund av "radioskugga" kunde jag ej senare under lördagen undersöka statusen på Ebay-skruven och "tyvärr" så var den helt borttagen från Ebay på söndagsförmiddagen. När jag under lördagen upptäckte det hela befann jag mig ej hemma och gjorde tyvärr därför ingen så kallad skärmdump. Det enda som fortfarande ligger kvar vid bildgoogling på Rodgers corkscrew, är vidhäftade bild från Ebay (se ovan). Exakt den bilden ledde till Ebay-skruven, vid klick på "Besök sidan". Säljaren, en man med porträttbild, sades bo i Farsta och hade 108 försäljningar med 100% nöjda kunder noterade, sedan säljregistreringen april 2013.

Breaking News:

En vänlig och datorkunnig läsare av Antikmonologen har idag assisterat med webcachesidor som explicit visar Ebay-korkskruven och säljaren av densamma. Stort tack till denne oerhört vakna läsare! Eftersom Antikmonologen gör bedömningen att Ebay-säljaren inte agerat olagligt enligt rådande svensk lagstiftning, utan endast högst oetiskt, väljer Antikmonologen att ej lägga ut dennes Alias eller andra detaljer. Antikmonologen konstaterar att Ebay-säljaren tagit samtliga bilder från Kolonns hemsida..

Ebay-skruven när den bjudits upp till 725 pund.

Fattar du vad du har gjort!? Du kan åka in på anstalt för det här!

Hur var då detta möjligt? Följande möjliga scenarios kunde uppmålas: Säljaren av skruven i Sundbyberg kunde, men behövde inte vara, samma säljare som den på Ebay. Varför skulle han i så fall göra så? Mer sannolikt hade säljaren av skruven på Ebay kanske fått syn på skruven på Kolonn och tänkt: Oj, den kommer att bli billig där. Den kan jag tjäna pengar på. Jag lägger ut den på Ebay (fast han ännu inte ägde den) och chansar på att Ebay-spekulanterna är fler och rikare, än de på Kolonn. Därefter köper jag den för en billig slant på kolonn och fixar en kraftigare utväxling på Ebay. Budtiden utlöpte cirka fem timmar senare på Ebay, än på Kolonn, så det var praktiskt genomförligt.

"Sa och sa! Det var ju MIN tallrik!"

Där slant han ner i diket. Redan sent på lördag hade den  bjudits upp till 4800 kronor och då blev det nog jobbigt att vara Farsta-man. Söndag morgon var 98 % av Ebay-spåren efter skruven nogsamt bortsopade. Detta tyckte jag var så pass udda, att jag kontaktade Ebays artiga chatt-support. En brittisk gentleman, Mr Ajay, gjorde sitt innersta för att svara på mina -medvetet naiva- frågor. Eftersom jag varken hade varunumret eller exakt säljalias, kunde han dock inte hjälpa mig. Han underströk att det verkade som Ebay hade tagit bort annonsen -och inte säljaren, eftersom det annars nog hade funnits fler spår kvar efter annonsen.

Tom (-Tom) Österman, glad Försäljningschef och Intendent på Auctionet. Foto: Auctionet.

Jag ringde upp Tom Österman, mycket auktionserfaren försäljningschef på Auctionet, dit Kolonn också hör. Tom tyckte också att det hela verkade underligt, men framhöll att så länge skruven fanns fysiskt på Kolonn, så var det ju ändå Ebays problem. Så sant som det är sagt. Undrar vad Mr Farsta sa till budgivaren som bjudit upp den till motsvarande nästan 10.000 kronor? "Sorry, jag tappade den i golvet..."

Goddag faster Märta! God jul! Vadå...handmålad porslinstallrik? Näej vi har inte fått nån porsl...vadå? Blomstermotiv? Nejlikor i kruka...jag är ledsen faster Märta, men vi har inte...jaja gör det faster Märta! Adjö då. God fortsä...

För övrigt anser jag inte att Karthago ska förstöras utan att Fotografiska Muséet ska hyllas för sitt smått genialiska initiativ till att motverka rasism i vårt långa land och samtidigt få lite skön reklam. Gå in på "Bli Kompis" och hjälp en nyanländ person att integreras i svenska samhället och gå gratis på Fotografiska -och numer också Nobelmuséet, fram till och med det potentiella omvalet äger rum. Fotografiskas initiativ sprider sig! Antikmonologen vurmar också för humanism. Behandla din omgivning som du själv vill bli behandlad.

Det var förbanne mig det finaste jag har hört sedan jag konfirmerades.

Det var då en välsignad jul.

En riktigt God Jul på Er, alla trogna (och otrogna) läsare av Antikmonologen!

Fotnot:
Nellad kan också skrivas sugen på eller intresserad av.

Källa:

Citaten ovan är hämtade ur Tage Danielssons Karl-Bertil Jonssons Julafton. Som ni inte bör missa, i julaftonens digra TV-utbud. 
http://sv.wikiquote.org/wiki/Sagan_om_Karl-Bertil_Jonssons_julafton

Sotheby´s säljer svamp; Antikvärlden kastar in handduken samt Auktionshusexistensproblem

Den sjätte december sålde auktionshuset Sotheby´s 1,89 kg svamp i New York. Samma auktionshus som i vanliga fall säljer Munch, Ming och Monet. Ifrågavarande svamp var en enda vit tryffel, värd sin vikt i guld, trodde man. Svampen är den största någonsin och såldes till en mat- och vinälskare från Taiwan. Den hittades veckan före auktionen i Umbrien i centrala Italien och hade lämnats in till auktionen av Balestra-familjen som företräder Sabatino Truffles. Pengarna som genererades av försäljningen ska gå till välgörande ändamål.

Världsrekordtryffel i vikt, dock ej i pris. Foto Sotheby´s.

Före detta världsrekordet i storlek vägde ungefär hälften så mycket och klubbades för $417.000 US år 2010. Därför hade förväntningarna ställts högt, runt en miljon dollar, för nya rekordsvampen. Att den såldes för en fraktion av detta, 61,250 US$, är tecken på det i sammanhanget självklara faktum att man lät bli att ha ett bevakningspris. Dessutom saknades två budglada kontrahenter. En svala gör ingen sommar. En budglad person ger heller inget högt slutpris.

Stora stygga Vargen heter Bonnier.

Från italiensk supersvamp i New York till svensk tidningsdöd. Antikvärlden läggs ner; en av två större svenska antiktidningar. Sista numret kommer i januari 2015. Tidningen hette tidigare Antikbörsen och togs över av Winston Håkansson, som under många år var chefredaktör och allmän eldsjäl som kände "alla" i branschen.

Erika Funke, fortfarande chefredaktör på Antikvärlden. Foto: Antikvärlden.

Antikmonologen intervjuade Erika Funke, Antikvärldens nuvarande chefredaktör, under tisdagen. På frågan hur det känns att läggas ner, svarade Erika att det förstås var jättetråkigt. Det är tufft att sälja tidningar och ännu tuffare att sälja annonser. Det är en liten bransch och antikintresset verkar dalande, sa Erika också.

På Antikmonologens fråga om vassare och möjligen mer ifrågasättande journalistik hade varit möjlig skrattar Erika, som är bekant med Antikmonologens blogg, och konstaterar att det nog hade varit svårt. Antikmonologen har ofta konstaterat att svensk antikpress står i allt för stor beroendeställning till de stora svenska auktionshusen, på grund av att de är de viktigaste annonsörerna.

Erika understryker att Antikvärlden i förhållande till Antik & Auktion har en väldigt liten organisation och personalstyrka och att samtliga jobb därför kan leva vidare i Bonniers tidning Hem & Antik. Det mest uppseendeväckande med affären verkar vara att Antikvärldens prenumerationsregister säljs till Allermedia, alltså Antik & Auktion. Det var det första Funke nämnde i samtal med Antikmonologen. Enligt Carin Stentorp, chefredaktör på Antik & Auktion, har det aldrig tidigare skett. Funke låter förtröstansfull och pekar på att Hem & Antik är kraftigt i uppåtgående med nuvarande 8 nummer per år. Antikvärldens dag kommer att leva vidare med något modifierat namn, även så diverse resor och events.

Winston Håkansson, chefredaktör emeritus på Antikvärlden. Foto: Antikvärlden.

Antikmonologen frågade Winston Håkansson vad han anser om nedläggningen. Bedrövligt, blev svaret. Jag hade hoppats på en hopslagning av Antikvärlden med Hem & Antik. -Men, påpekar Håkansson, tidningsmarknaden och antikmarknaden är svag. På frågan om vassare journalistik hade kunnat göra tidningen intressantare blir jag avbruten; -Antikvärlden har minsann alltid vågat ifrågasätta både det ena och det andra, inte minst auktionshus och mässor, säger Winston.

Metropol: Nr 9298685, "Tobaksburkar, Kina, porslin/mässing", utrop 800 kr, sålda för 1.500 kr.

Från svensk tidningsdöd till auktionshusexistensproblem: Att auktionshuset Metropol fortfarande har erbarmligt låg bildkvalite på sina föremål är tyvärr ett faktum. Exempelvis fick undertecknad hjärtat i halsgropen under måndagseftermiddagen, på grund av ett par sent upptäckta "tobaksburkar", på nätet. Dessa illustrerades av en enda bild. Alltså inga undersidor, inga baksidor, inga avtagna lock, inga närbilder. En bild rätt och slätt. En mörk, lågupplöst sådan. En dagishämtningsrokad senare gav vid handen att det alls icke var några tobaksburkar, utan ett par slaktade kinesiska vaser, som med hjälp av bronser senare modifierats till "tobaksburkar", av sannolikt "driftig antikhandlare". Ett i antikbranschen så kallat giftermål, eller variant på detsamma. Dock, flera och bättre bilder hade exkluderat möjligheten att dessa "burkar" någonsin i sin ursprungliga form var just "burkar"; varken för tobak eller metmask.

A propos Metropols av dem så kallade Tobaksburkar, tar jag mig här friheten att citera ett mail -i hela sin ursprungliga form- som kom till mig för exakt en vecka sedan, den 3 december:
"Hej 

Jag läser din blogg med intresse trots att det som avhandlas ligger långt från mitt vanliga intresseområde. :-)

Jag läste bl a ett inlägg om hur auktionshusen fotograferar sina objekt och att du framhöll iSolna som ett föredöme. Tack vare detta har nu varit i kontakt med dem och då jag upplevde deras bemötande som mycket trevligt och deras priser som humana har jag valt att sälja några objekt via dem.

Ett stort tack för en trevlig blogg med bra info även för oss amatörer...!

Vänligen/n"

Bloggen skribenten "n" åsyftar heter "Auktionshusexistensproblem -Bättre bilder eller full fart bakåt?". Jag känner inte skribenten och har aldrig tidigare haft kontakt med hen. Ovanstående mail torde göra ont för Metropols ledning att läsa. Till yttermera visso torde auktionshuset iSolna jubla över raderna och reklamen de nu får.

Dessutom, bäste Winston Håkansson och Erika Funke, så bjuder jag på ett par uppslag till lite intressant ifrågasättande journalistik. Klicka er tillbaka i tidigare Antikmonologer, så kanske ni hittar något ämne som möjligen inte är genompenetrerat i antikpressen? Eller är det endast i bloggform svenskar ska kunna läsa om verklighetens inte-alltid-så-kindpussande antik-Sverige?

Jag skriver den 10 december och höjer glaset till Alfred Nobels ära. Pennan är vassare än dynamit. Eller hur, Alfred?

Fotnoter:
Vit tryffel anses vara världens mest sällsynta tillika mest eftertraktade matingrediens. Den hittas med hjälp av specialtränade hundar i specifika områden i Italien under perioden oktober-december.

Bevakningspris på färskvaror torde av uppenbara skäl kunna ställa till problem. 

Giftermål, eller varianter på detta tema har existerat sedan urminnes tider. Både ärliga och mindre ärliga dylika. Ett giftermål uppstår oftast när flera olika mer eller mindre antika föremål slås samman till ett, så att ett nytt "antikt" föremål uppstår. Detta patineras sedan för att se mer äkta ut. Inget olagligt begås förrän någon påstår något oriktigt om föremålets originalitet.

Källor:

http://www.sothebys.com/en/auctions/2014/white-truffle-n09231.html
http://gothamist.com/2014/12/08/worlds_largest_truffle.php
http://www.dagensmedia.se/nyheter/print/tidskrifter/article3866703.ece

http://www.metropol.se/auktioner/varor/9298685/%7B6D735F33-1F7E-4F20-AA39-3FCAB9ACF192%7D

Skånes Auktionsverk satsar på elfenben

När andra auktionshus i Sverige och internationellt drar ner på elfenbensutropen, satsar i stället Skånes Auktionsverk (SkAv) hårt på området. Femton utrop -flest i Sverige- hittas på sökordet elfenben i Landskrona, där Antikrundeexperten Pia Staël von Holstein är intendent, tillika VD för Skånes Auktionsverk.

Av de 15 utropen är två valtänder och en valrossbete. Resterande 12 är elfenbensföremål från elefant, i olika utföranden. Ett pipskaft ser ut att vara från långskaftade pipors högtid, senare delen av 1800-talet.

En välskuren figur föreställande mustaschprydd soldat med bajonettförsett muskedunder anses vara från 1800-talets Dieppe. Klubbad för 2800 kr.

Tre stora (192x49 cm) väggfält (eller möbelpaneler) katalogiseras som från cirka år 1900. Klubbad för 2800 kr.

Tre kinesiska knappar katalogiseras som från 1644-1912. Klubbade för 6000 kr.

En kinesisk nöjesdjonk(!) katalogiseras som från 1796-1850. Återropad.

En hårkam beskrives vara från 1800-talets mitt. Klubbad för 1500 kr.

En pappersvikt och ett penselställ beskrivs i rubrik som 1800-tal och i löpande text som från cirka år 1900. Klubbad för 18000 kr.

En större figurgrupp föreställande fiskarfamilj med skarvar(?) beskrivs vara från omkring år 1900. Klubbad för 9000 kr.

En stående figurin anges vara från omkring år 1900. Klubbad för 3800 kr.

Gamla -nåja- bekanta; sixfinger Jane and hubby. Klubbade för 8500 kr. Åtminstone står det så i slutprislistan. Tredje gången gillt?!

Ett äldre par som Antikmonologen diskuterat (dissikerat) två gånger tidigare, beskrivs vara från omkring 1900. Intressant nog, beskrevs dessa som sålda för 10.000 kronor(SkAv), senast de var ute till försäljning, våren 2014. Tydligen stämde detta icke. Notera att kvinnan är begåvad med sex fingrar på ena handen.

Ett par daoistiska gudomligheter beskrivs som "sen Qing dynasti eller Republik 1900-talets början". Dessa är av ytterst banal kvalité. Klubbade för 1500 kr.

En sittande lyckogud beskrivs som från 1900-talets början. Klubbad för 1500 kr.

Inte i ett enda av ovanstående utrop (av 15) nämns något om kvitton, pappersarbete, äldre fotografier av interiörer där objektet syns, eller liknande. Heller nämns icke med ett ord något om Cites eller tillstånd från Jordbruksverket för att få sälja. Något som för övrigt även krävs för valtänder. I tider av intensiv illegal handel med rödlistade djur och ständigt pågående tjuvjakt får Skånes Auktionsverks brist på redovisning av skriftlig proveniens ses som synnerligen notabel och ignorant. Det borde vara en självklarhet för alla säljare, att tydligt hänvisa till att skriftlig proveniens existerar. -om den gör det.

För de två valtänderna, valrossbeten, de kinesiska knapparna och för pappersvikten och penselstället anges följande proveniens: "Lennart Petri (1914-1996). Ambassadör i Rabat och Tunis 1958-1962, jämväl Tripoli 1960-1962, Peking 1963-1969, jämväl Phnom Penh 1965-1969, Wien 1969-1976 och Madrid 1976-1980. Under sin tid i Peking blev Lennart Petri vittne till Kulturrevolutionen och han var under 1980-talet ordförande i svensk-kinesiska vänskapsförbundet". Denna "proveniens" säger inte ett skvatt om när objekten är införskaffade. Teoretiskt kan de ha köpts av Petri år 1996. Dylik personhistoria etcetera/"proveniens" kan vara intressant när det gäller en Zorn-målning eller andra föremål, men för ett objekt som är rödlistat på Cites-listan räcker den inte på långa vägar. Om auktionshuset anser att eventuellt existerande pappersarbete är "hemligt" eller "förtroligt", bör auktionshuset skriva något i stil med "Kvitton/papper/fotografier finns och erhålles vid köp av föremålet".

Mannen från Dieppe har ingen proveniens. Ej heller de tre kinesiska väggfälten."Nöjesdjonken" har auktionens högsta (elfenbens-)utrop, 30.000-50.000 kronor. För denna djonk anger man inte endast "proveniens", utan också "Historik" och "Litteratur":
"Historik: Elfenben hör till de äldsta material som har använts i Kina för konstnärligt arbetade sniderier och som sedan kontinuerligt brukats fram till våra dagar. De äldsta fynden av konstnärligt arbetat elfenben är känt från neolitisk tid dvs cirka 5000 f.Kr.
Proveniens: Ur kvarlåtenskapen efter storbyggmästaren och byggherren RWO Carl Frithiof Dahl (1869-1956), Stockholm samlingar, därefter i arv till nuvarande ägare.
Historik: Till Carl Frithiof Dahls meritförteckning kan räknas uppförandet av Stockholms stadshus, Kungliga Dramatiska teatern, prins Karls och prins Wilhelms palatsbyggnader på Djurgården, affärshuset PUB (Paul Urban Bäckström) vid Hötorget samt ett flertal stora affärs- och flerbostadshus i Stockholms innerstad. Under sin karriär kom han att arbeta med arkitekter som Ragnar Östberg, Fredrik Liljekvist, Folke Zetterwall med flera.
Litteratur: Från Kina till Europa, Jan Wirgin, 272 jämför Båtmodell sid. 255".  
Vill SkAv med nämnandet av elfenbensanvändningens historik skänka ålder även åt "nöjesdjonken"? Vad har C F Dahls extensiva meritförteckning och eventuella sociala begåvning att göra med en "nöjesdjonk" i Landskrona i november 2014 -egentligen? Vad har en litteraturhänvisning till en helt annan båt att göra med Landskronas "nöjesdjonk" -egentligen?

"Hårkam", dateras till 1800-talets mitt.

Hårkammen har ingen proveniens. Dock syns kvarvarande prislapp som dels anger priset 2250 kr och dels siffrorna 20140517. Inlämnarens pris och datum, har "glömts" att tas bort. Denna handlare gör ofta så.

Fiskarfamiljen har följande angiven "Proveniens: Inköpt 1948 i England av Artur Drikerts (1920-1993), anställd på Rederi AB Svenska Lloyds passagerarbåtar som trafikerade Göteborg-Tilbury/London, därefter i arv inom familjen."

Den stående figurinen har följande: "Proveniens: Leif Kullander (1951-2002), sjöman från Östmark, Värmland, inköpt i Kina/Japan under 1980-talet".

Det stående äldre paret har samma proveniens som senast, i våras: "Tandläkarhem i Karlstad, därefter inköpta på auktion 2012 av nuvarande ägare".

Reflektioner:
Någon kanske tänker om en figurin som föreställer en europeisk gentleman med bajonettförsedd pipa, att den måste vara europeisk och därmed antik, tack vare motivet. Nej, kineserna har insett för länge sedan, att man kan skära europeiska "subject matters", alltså motivval, för att därefter patinera föremålet till rätt "ålder". A propos patinering; kineser är världens skickligaste på att patinera föremål till att se gamla ut, som Antikmonologen tidigare diskuterat extensivt.

Som påpekats tidigare, utgör schablon-katalogiseringar ett stort problem i auktionsbranschen. Det har rått och råder en laissez faire-attityd för att undvika lagens och Jordbruksverkets granskande ögon. Skriver man 1800-tal om ett elfenbensföremål, så är chansen att någon opponerar sig emot den åldersbestämningen minimal, till exempel i jämförelse med termen "1900-tal". Alla vet att gränsen för lagligt går vid 1947, så om man skriver "sent 1800-tal" så anser man sig vara på säkra sidan.

Det tjuvskjuts en elefant var 15:e minut. Som Antikmonologen har påpekat otaliga gånger tidigare, är den primära marknaden för elfenben från elefant, noshörningshorn och många andra rödlistade djur Asien, främst Kina och Vietnam. Kineser utgör oftast slutledet i en handel med många mellanhänder. WWF med flera organisationer har påpekat att kriminella sammanslutningar finansierar stora delar av sin verksamhet med hjälp av illegala djurprodukter.

Ett elfenbensvitt leende. Intendent tillika VD för Skånes Auktionsverk, Pia Staël von Holstein. Foto: SvT

Uppsala Auktionskammare friades i Uppsala Tingsrätt för artskyddsbrott som de åtalades för, efter att ha salufört en större mängd föremål från rödlistade djur, så som elefant, hösten 2013. (Se bloggen Uppsala onlinekvalitetsauktion avsäger sig -TROLIGEN- ansvar för asiatiskt konsthantverk). Domen har överklagats till Svea Hovrätt. Branschen sägs från många håll vara avvaktande i väntan på Svea Hovrätts utlåtande.

Uppsala Auktionskammare har hösten 2014 noll elfenbensföremål till salu, frånsett ett större japanskt skåp från sent 1800-tal, med liten del antikt elfenben som del av dekoren. Om detta har man kursiverat skrivit: "Buyers should ensure they are familiar with the recent changes to US regulations, which impose restrictions on the import into the US of elephant ivory, including a complete prohibition on the import of African elephant ivory".

Stockholms Auktionsverk har ett föremål och Bukowskis har fyra föremål för vilka två har angiven namn-proveniens. Inget av Stockholms-auktionshusen nämner något om tillstånd från Jordbruksverket eller Cites-reglement, eller inköpskvitton för den delen. Jag fäster intresse vid figuren hos Bukowskis och skulle finna en exakt datering i laboratoriet i Uppsala mycket intressant. (Se bloggen Svensk elefanthöst).

 

IFAW, International Fund for Animal Welfare, har sedan 2004 låtit genomföra undersökningar om vad som erbjuds till salu på webben. Den 27 november meddelar IFAW att man under en sex-veckorsperiod under 2014 undersökt 16 länder ingående. Sverige var inte ett av dessa. Följande arter noterades i angivet antal annonser på internet. Ett internet som är öppet 24 timmar om dygnet, sju dagar i veckan. Affärer görs ofta anonymt och är ett par klick ifrån användaren/köparen.

Ett brittiskt auktionshus, Chiswick Auctions (CA),  har beslutat att upphöra med elfenbensförsäljning, på grund av att de fälldes för artskyddsbrott. Notera att CA självmant valt att upphöra att sälja även antikt elfenben, med mindre än att det endast utgör mindre än 5% av ett föremåls totala volym.

WWF lägger ner stor möda och enorma resurser på att upplysa konsumenter/resenärer/människor om att inte köpa produkter som kommer ifrån skyddade/rödlistade arter. Den 17 november kallade organisationen till presskonferens där Antikmonologen deltog. Man berättade om en genomförd marknadsundersökning, i oktober 2014. Om elfenben fick vi bland annat veta:
Var fjärde svensk kan tänka sig ha en skulptur eller ett smycke hemma.
Drygt 8% uppger att de äger något gjort av elfenben.
Elfenben ärvs (52%), köps under utlandsresa (27%) eller köps på auktion i Sverige (11%).

Hösten 2014 ger Skånes Auktionsverk oss möjlighet att fylla på i elfenbensförråden.

WWF visade under presskonferensen följande bild, på en av många kineser eftertraktad bil:

En bil klädd i elfenben. Foto: bornrich.com(!)

Varje kvart tjuvskjuts en elefant. I Landskrona säljs slutprodukten.


Fotnoter:
Se tidigare Antikmonologer för bättre förförståelse, samt diskussioner i ämnet legalt/illegalt elfenben etcetera:
http://antikmonologen.blogspot.se/2014/11/forsta-svenska-rymdforemalet-genant.html
http://antikmonologen.blogspot.se/2014/10/auktionshus-fallt-for-artskyddsbrott.html
http://antikmonologen.blogspot.se/2014/09/uppsala-auktionskammare-frias-pa-grund.html
http://antikmonologen.blogspot.se/2014/02/uppsala-auktionskammare-avslutar.html
http://antikmonologen.blogspot.se/2014/04/bruun-rasmussen-skadeskjuten-elefant.html
http://antikmonologen.blogspot.se/2013/08/uppsala-onlinekvalitetsauktion-avsager.html
http://antikmonologen.blogspot.se/2013/09/elefantdod-inte-elefantol-och-skandaler.html
http://antikmonologen.blogspot.se/2013/11/svensk-elefanthost.html
http://antikmonologen.blogspot.se/2014/05/sexfingers-jane-kommer-igen-nu-aldre.html

Källor:
http://www.skanesauktionsverk.se
http://www.ifaw.org/sites/default/files/IFAW-Wanted-Dead-or-Alive-Exposing-Online-Wildlife-Trade-2014.pdf

Budsugen Bukowskis-intendent sökes

Fredagen den 21 november 2014 slogs nyheten upp i Sveriges största morgontidningar, att en möbel- och konsthantverksexpert hos Stockholms Auktionsverk köpt en vas katalogiserad som "Troligen från 600-400 år före Kristus" på Bukowskis Market. Köparen hade betalat nära 26.000 kronor, tio gånger utropets 2.500. Köparen är besviken och har anmält säljaren, Bukowskis, till Allmänna reklamationsnämnden. Detta eftersom köparen har fått vasen daterad till 1900-talet, av de brittiska auktionshusen Sotheby´s, Christie´s och Bonhams och av samtliga värderad till en bråkdel av 26.000 kronor.

Svenska Dagbladet skriver den 21 november: "I en anmälan till Allmänna reklamationsnämnden (ARN) riktar köparen skarp kritik mot Bukowskis Market och kräver pengarna tillbaka, då det är orimligt att "överlåta på en lekman att göra bedömningen av ett föremål som mest troligt är en kopia."
– Jag köpte vasen för att jag ville ha ett föremål från antiken, och då trodde jag att den var omkring 2 400 år gammal. "Troligen" betyder för mig mer än 50 procents chans att det är äkta. Annars hade det varit bättre att skriva "möjligen."

Det som den anställde vid Stockholms Auktionsverk påstås ha sagt, måste i sammanhanget anses som ytterst anmärkningsvärt och föga sammanhängande: "Den här vasen köpte jag i egenskap av privatperson, det hade inget med min yrkesutövning att göra. Så det är jag som har köpt den som privatperson", samt "...det är orimligt att överlåta på en lekman att göra bedömningen av ett föremål som mest troligt är en kopia" och även "– Jag köpte vasen för att jag ville ha ett föremål från antiken, och då trodde jag att den var omkring 2 400 år gammal. "Troligen" betyder för mig mer än 50 procents chans att det är äkta. Annars hade det varit bättre att skriva "möjligen"...

Antikmonologen har extensivt kritiserat bristande katalogiseringar, bristande auktionshusterminologi och bristande ansvarstagande från svenska auktionshus, under de snart tre år som undertecknad har varit verksam som antik- och konstkrönikör. Att en person vid Stockholms Auktionsverk väljer att gå till hård attack mot värsta konkurrenten Bukowskis med denna vas som förevändning är häpnadsväckande. Anledningen till denna manöver är svår att sia om.

Utrop 279261, "Albarello, fajans, 17/1800-tal", utrop 1500 kr.

Psst, Bukowskis! För att det ska bli lite mer jämvikt i glashus-stenkastandet så tipsas härmed om denna albarello, (apotekskärl) till salu hos Magasin5=Stockholms Auktionsverk. Långt ifrån 1700-tal och även så 1800-tal. Dock av Stockholms Auktionsverk tidsbestämd just till dessa århundraden.

I bästa fall skulle Bonhams, Christie´s och Sotheby´s datera den till 1970, men mycket mer sannolikt sent 1900-tal. Det är en ytterst banal turistkopia. -Vanligt förekommande hos svenska och internationella auktionshus, dock oftast refuserade på grund av just för låg ålder. Varför inte daska iväg ett bud på 20.000 kronor, Bukowskis?! Har ni någon keramikroad möbelintendent på plats, så att ni får ett rättvist "case"? Bukowskis Vs Stockholms Auktionsverk. Vore albarellon 1700-tal och i detta fantastisk skick, så skull den på internationella marknaden åtminstone betinga 15.000 svenska kronor, snarare runt 20.000. Men, det är bråttom, budtiden går ut söndag kväll. Den har redan bud på 700 kronor och har gått över (det låga) bevakningspriset. Till någons förvåning?

Albarellon blev som antikvitet billig, betraktad som modern turistkopia i stället dyr; klubban föll på 750 kronor.

Att klagande intendenten på Stockholms Auktionsverk kastar sten i glashus är en underdrift i storleksjämförelse Kebnekaise mot K2. Branschen är full av lika goda kålsupare till katalogiserare. Medvetet eller av okunskap? Som Antikmonologen har påpekat oupphörliga gånger är det en i sammanhanget ovidkommande fråga. Jag trimmar inte motorer, alltså tackar jag nej till alla eventuella förfrågningar om motortrimmanden.

£

Att sedan kommunikationschefen på Bukowskis, Paulina Sokolow, säger följande, är för att uttrycka det milt, paradoxalt: "När en vara kategoriseras som "troligen” så prissätts den som en välgjord kopia, enligt auktionshuset. Hade vi gått i god för att det är äkta hade det inte stått troligen och det hade definitivt inte varit ett utrop på 2.500 kronor."

Kommunikationschefen får det att låta som om  Bukowskis hela tiden visste att vasen egentligen var 1900-tal. Implicit hade man ju annars satt ett mycket högre utrop. Varför i hela fridens namn skrev man då initialt överhuvud taget "Troligen från 600-400 år före Kristus"? Det hade då varit mycket ärligare att skriva "troligen 1900-talskopia", om det var det man egentligen lutade åt?! Men hade man då fått bud på tio gånger utropet?

Skr

Förtroendeskapande? Avgör själva, kära presumtiva kunder. Under alla omständigheter löjeväckande.

$

Fotnoter:
Den intendent som inbegriper formuleringen "1700-tal" eller "1800-tal" om ovanstående albarello skall icke sysselsätta sig med handhavande av keramik. Punkt.
Nota bene; ovanstående albarello är i sig ingen förfalskning. Dock gör den som katalogiserar föremålet det till en förfalskning, i och med att det som fram till introduktionen på Magasin5/Stockholms Auktionsverk bara var en kopia av ett 1700-talsföremål, plötsligt tillskrivs en helt felaktig tidsperiod.

Källor:
http://mobil.svd.se/naringsliv/dyrbar-vas-var-inte-fran-antiken_svd-4124053
http://www.dn.se/sthlm/2400-ar-gammal-vas-var-drygt-100-ar/
https://magasin5.auktionsverket.se/1411/279261-albarello-fajans/

Om allt vore guld som glimmar/ The origin of the Lille Havfrue..?

 ...vore utrop nummer 201667 på Göteborgs Auktionsverk verkligen från 1300-1400-talets Peru. Då vore den lille havfrue med gitarren i högsta hugg också en klassiker i Chimu-kulturen. Då skulle sannolikt också ett helt broderfolk i väst vilset undra varför Edvard Eriksen exkluderade gitarren till sin berömda skapelse, ute på Langelinie.

Glad liten havfrue slår an ett ackord. Klubbade för 350 kronor.

Utrop 207115: "Enligt uppgift Chimu":

Såldes för 400 kronor.

Om allt vore guld som glimmar, så vore "Enligt uppgift" en standardfras i svensk auktionshusterminologi. Då rådde heller inga dubier om vem som egentligen står för katalogiseringen/expertiseringen av föremålet, det vill säga inlämnaren eller auktionshuspersonalen. Om allt vore guld som glimmar skulle potentiella kunder ej undra huruvida eller inte ett objekt verkligen är Chimu, efter att klubban fallit. Om allt ej vore guld som glimmar, vore satta utropspriser uppåt väggarna för låga. Enligt uppgift.

21 av 73 HELT utan proveniens på Lauritz i Stockholm. Kom å köp!

För övrigt noteras att Lauritz återigen säljer afrikanska masker i Stockholm, så det står härliga till. I skrivande stund (21 nov, 2014) noteras 73 afrikanska masker till salu på Slakthusvägen. Sjuttiotre masker. Jag undrar vad inlämnaren heter? Sedan Antikmonologens skriverier, har numer etnografika ingen proveniens. Är någon förvånad? (Se Lauritzgate- En praktskandal).

Sug på följande formuleringar: Mäklaren: Enligt uppgift 302 kvadratmeter på Strandvägen/ Slaktaren: Enligt uppgift svensk ekologisk oxfilé/ Vapenaffärsinnehavaren: Enligt uppgift 30-06 ammunition/ Polisen: Enligt uppgift 48 km/h för fort på 110-sträckan/ Auktionshuset: Enligt uppgift oljemålning av Anders Zorn/ Läkaren: Enligt uppgift penicillin. Vilken formulering ska bort, kanske Brasse Brännström hade frågat, i Fem myror är fler än fyra elefanter...

Trevlig helg. Med eller utan glimrande guld.

Enligt uppgift förtroendeskapande, Göteborgs Auktionsverk?

Som ett brev på posten publiceras denna nyhet, samma dag efter att Antikmonologen publicerats, den 21 november. (Dagens Nyheter)

Fotnot:
Fem myror är fler än fyra elefanter var ett firat svenskt barnprogram i svensk television, på den tiden det begav sig.

Källor:
https://auctionet.com/sv/201667-karl-2-st-lergods-peru-enligt-uppgift-chimu-1300-1400-tal
https://auctionet.com/sv/207115-karl-2-st-lergods-peru-enlilgt-uppgift-chimu-1300-1400-tal

Historisk Rolexförsäljning på Kaplans- En bildodyssé

Snart runt en alldeles oerhört priviligierad handled.

Lördag den 14 november 2014 såldes en Rolex Cosmograph Oyster Daytona, så kallad Paul Newman, referensnummer 6263 från cirka år 1969, i sällan skådat toppskick för 4.850.000 kronor, i Stockholm. Applåder utbröt i auktionssalen efter att klubban äntligen hade fallit. Auktionssalsapplåder avnjutes sällan, bland svårflörtade Stockholmare.

Kundtjänst representant Georgios Batselas samt auktionist Pantzar, framför åtrått ur. På bildskärmen syntes EJ ledande budnivå, utan endast utropspris, vilket kommenteras nedan.

Kaplans Klockkvalitets resultat överträffade de flestas förväntningar. Uppskattningsvis 100 personer fanns på plats i de intima lokalerna på Biblioteksgatan. Alla stolar var stjärtade och tillresta hördes prata på bland annat italienska samt amerikansk och brittisk engelska. Personalen var -självklart- pressad av situationen och antalet uppkopplade telefoner låg runt fem-sju när de mest eftersökta klockorna bjöds ut.

Kaplansdam med stressad blick. Oh-oh, sa auktionisten fyramiljonertjugotusen eller fyramiljonertvåhundratjugotusen?

Efter ungefär en timme slogs det svenska rekordet för handledsur med hästlängder, när utrop nr 56 kom upp. En Rolex Cosmograph Oyster Daytona, så kallad Paul Newman, referensnummer 6263 troligen från från 1969, i sällan skådat skick, såldes för 4.850.000 kronor.

4miljoner100, ropar Mikael Wallhagen åt engelsktalande kund per telefon.

Det gamla rekordet innehades också av Kaplans och gällde faktiskt samma klockmodell. Den Rolex Daytonan, i betydligt sämre skick, såldes för 1,9 miljoner kronor så nyligt som i maj 2013. En lyckad försäljning tenderar ofta locka fram snarlika objekt ur trävirket. Det vet auktionshusen. Se It is one nasty watch -Horologiskt maskulint Kaplansfokus.

Antal Patek Philippe i en och samma auktion torde ha utgjort ett rekord i sig, 13 stycken. Det prestigemärke som slog världsrekord i Genève häromdagen (180 miljoner Skr). Av de 13 ropades endast en tillbaka, på grund av för lågt bud. 12 sålda Patek under en och samma auktion, bland många andra prestige-dinkor, berättar att det var en kvalitetsauktion, även utan rekord-rolexen.

4miljoner800! Notera Rolex-litteraturen snett ovanför Tony Franks huvud.

Låga bud var ovanliga under lördagen. Auktionen blev Kaplans största framgång någonsin, med 92% av utropen sålda. En anmärkningsvärd siffra.

Spaden i vädret; Fyramiljoneråttahundrafemtiotusen!! Auktionshistoria är skapad.

Jag lyckades få tag på Klockchef Tony Frank under sena lördageftermiddagen, när alla bud och provisioner äntligen hade knappats in och brev och mail sänts iväg till diverse intressenter. Tony Frank med flera kollegor, satt då mitt i mat och förhoppningsvis firande av ett väl genomfört jobb, men lät sig villigt intervjuas. På den något patetiska frågan "Hur känns det" blev svaret att det kändes bra och overkligt. Vidare kunde Tony berätta att två svenska budgivare var med upp på "hög nivå" men att kampen till slut ändå stod mellan två "utländska intressenter". (Tystnadsplikten är total och tillika en hederssak i auktionsbranschen).

Antikmonologen uppskattar att det tog runt femton minuter att sälja rekorduret. Anledningen till tidsspillan var främst att en av budgivarna tycktes mycket vilsen i valutaomvandlingsproceduren, vilket innebar att vederbörande efter varje motbud skulle -försöka- räkna om från svenska kronor till sin -för oss åhörare- okända valuta. Antikmonologen sticker ut hakan och gissar på dollar; amerikanska dylika.

A propos dyra Rolex-ur så associerar jag alltid till en intervju med den då store företagsledaren, vd för Electrolux, Hans Werthén. En journalist frågade om Electrolux-chefens armbandsur (Rolex) var dyrbart, varpå Werthén svarade något i stil med: Nej fan, det är en kopia, alla förutsätter ju ändå att det är en äkta, eftersom det är min. Om det sedan är en myt, omvänd snobbism, eller något annat lämnar jag åt andra att avgöra. Jag vill i vart fall att den söta historien är sann.

Att Kaplans har sålt en fantastisk klocka är helt klart. Att slutpriset 4.850.000 är det som sänts ut i pressmeddelanden är "gulligt" i sammanhanget. I dag är det mer eller mindre vedertaget att ange slutpriset inklusive auktionshusets diverse påslag. Vilket hade inneburit ett slutpris på över fem miljoner kronor. Nästa gång, efter tv-inköpet, så blir det nog så ska ni se.

Day-Tony Frank och Mikael Watch-hagen sover nog gott framöver.

Fotnot:
Det är ingen högoddsare att Kaplans framledes kommer att investera i en tv-skärm med någon form av interaktivt program med valutaomvandlare i real-tid. Att så inte skett redan är lite pinsamt. Kaplans är marknadsledande i Skandinavien i segmentet Fine Watches. Då borde man för länge sedan ha insett att pågående budgivning skall kunna iakttagas på minst en stor skärm i auktionssalen, noterat i minst fyra olika valutor. Dessa bör vara svenska kronor, euro, amerikanska dollar och brittiska pund; Med möjlighet att addera ytterligare länders valutor. Under lördagens -förvisso- rekordauktion var problemen med per telefon uppkopplade budgivare väldigt stora. Bitvis var det genant att iaktta problemen mellan dels auktionisten och dels den Kaplans-anställde som hade utländsk budgivare på tråden. Vid ett tillfälle försvann tvåhundra tusen kronor, på grund av bristande vana i att explicit uttala bud på miljonnivåer på både svenska och engelska. Efter att flera i publiken opponerat sig högljutt noterades misstaget. De stora problem som noterades under lördagen skulle enkelt elimineras av en IRL-skärm med budnivåerna utlysta i de (tidigare nämnda minst fyra) olika valutorna. IRL-bud i minst fyra valutor för allas ögon är ett stöd, inte minst psykologiskt, för alla parter och jag är övertygad om att man tappade flera hundra tusen kronor idag, på grund av frågetecken kring bud. Uppe på podiet sitter dels auktionisten och dels kundtjänst. Dessa aktörer skall också ha buden IRL i de olika valutorna på sina skärmar. Dylika tv-skärmar med bud i olika valutor är sedan uppskattningsvis 10-15 år standard hos de större auktionshusen, i Sverige och internationellt. Dessutom så torde nog Kaplans web-ansvariga behöva titta på möjligheten att låta intressenter bjuda interaktivt på internet under pågående auktion, inte bara inför densamma. Om Kaplans läser Antikmonologen så ställer jag gärna upp som konsult vidrörande uppbyggnad av ovanstående IRL-skärm. Grattis till resultatet, under alla omständigheter.

It is one nasty watch- Horologiskt maskulint Kaplansfokus

I dagarna tre har Kaplans Auktioner en uppsjö spotlights riktade mot sina lokaler på Biblioteksgatan; En i auktionssammanhang oerhört kort tidsperiod. På lördag klockan 13 ropas 178 utrop Klockkvalité, som nagelfarits av besökare på plats och inte minst online.

Omslagsklocka tillika handledsfoto av s t e k h e t Rolex. Foto: Kaplans/Hodinkee

Nätet utgör ett närmast explosivt växande skyltfönster och Kaplans insåg tidigt detta. En av bloggvärldens stora klockapor ger Kaplans ovärderlig reklam på klock-sajten Hodinkee; Om en av Kaplans två ropade  Daytonor skriver de (bland mycket annat) It is one nasty watch, in a good way. Nämnda Rolex Daytona, utrop 1,5 miljoner kronor, är grädden på moset i denna klockkvalité. Tony Frank, chef för klockvärderingen på Kaplans, har svårt att dölja sin entusiasm. Vid närmare eftertanke så tror jag inte han försöker.

Mikael Wallhagen, urmakare och klockexpert på Kaplans, intervjuades av Hodinkee angående the nasty watch, och den lär ha uppbringat stort intresse från ett antal handlare.

Knädarrsframkallande urtavla för Rolexnördar

Entusiasmen gäller många utrop, men framför allt den otroligt sällsynta varianten av Rolex Cosmograph Oyster Daytona, så kallad Paul Newman. Just denna urtavla är vansinnigt sällsynt och kallas bland samlare för RCO, eftersom Oyster annars kom före Cosmograph som standard. Italienarna kallar den för Oyster Sotto, vilket betyder "Under Oyster". Hodinkee kallar Kaplans RCO för november månads bästa Rolex, vilket piskar de största auktionshusen Christies, Sotheby´s och Antiquorum; Nota bene: samtliga har haft prestigeklockauktioner i november. Kaplans har redan högsta-pris-noteringen-någonsin i Sverige, efter att ha sålt en Daytona i maj 2013, för 1,9 miljoner kronor. Se Newmans burnout svenskt klock-rekord. RCO:n såldes för hisnande 4.850.000 kr. Ett nytt svenskt rekord. Förmodligen också Skandinaviens högst betalade handledsur någonsin.

Världsrekordpristagare i Geneve

När vi talar klockrekord, så vore det straffbart att inte nämna försäljningen av ett fickur häromdagen. Uret tog nästan åtta år att framställa och har ett namn; The Henry Graves Jr Supercomplication, tillverkat av Patek Philippe. Till och med allas vår Zlatan hade nog fått ringa ett par extra samtal för att hosta upp slutsumman, cirka 180 miljoner kronor. Det är även i runda slängar vad en väldigt bra van Gogh eller Monet betingar. Även om det möjligen jublades över det extraordinära slutpriset, så grumlades glädjebägaren av att säljaren, Shejk Al-Thani från Qatar, dog dagen innan försäljningen, endast 48 år gammal. Detta sänder säkert en chockvåg hos internationella auktionshus, eftersom shejken varit en av de absolut viktigaste köparna av förstklassiga objekt inom oerhört många områden. Mellan åren 1997-2005 var Al-Thani även Qatars kulturminister. Shejken befann sig i ekonomiska trångmål/tvister under senare år. Månne var det ångesten inför försäljningen av ett älskat föremål som drev honom bort från jordevandringen?

Tillbaka till Stockholm: Rovan, nr 164, är en ovanlig munsbit för samlaren av OS-memorabilia. Medfaren och därför lågt ropad; 700 kr. Baksidan är dekorerad med segelbåt. Den såldes för 2.600 kronor.

Kaplans klockkunniga killar lär få njuta av väldigt många fickur framöver. En av dessa är ju också Antikrundans nya klockexpert, Mikael Wallhagen. Jag törs inte drömma om hur mycket fickur som kommer upp till ytan efter Al-Thanis försäljning. Fickur och biblar förmodar jag redan innan världsrekordet var de vanligaste föremålen vid "Rundans" bedömningsbord.

Fokuserad klockman under visningen

När Hodinkee intervjuar Wallhagen på "Kaplans of Sweden" ställs frågan om Kaplans extremt ovanliga Daytona möjligen kan gå över en miljon, -och det är dollar som åsyftas. Wallhagen svarar likt en landslagscoach i fotboll, att man vill hålla förväntningarna nere och man är en liten nation, nåja -auktionshus i det här fallet. Christie´s sålde en närapå identisk klocka för ett år sedan i Genève. Då föll klubban på över en miljon dollar, drygt 7,4 miljoner kronor. Dessutom såldes en snarlik på Sotheby´s för ett antal år sedan för 500.000$, Man kan tycka att utropspriset på Kaplans of Sweden är något lågt? Dessutom är skicket på The Nasty One betydligt bättre än 2013 års Kaplansrekordur.

Kaplans klockchef Tony Frank (till vänster) i diskussion med presumtiv kund, framför RCO:n i säkerhetsskåp.

För ett fåtal klockor i katalogen finner man "Fördjupad information". Där förtas sakligheten något, Kaplans signum, av väl hårt säljpitchande formuleringar. Även om detta inte är en del av själva katalogiseringen, så låter det som om inlämnaren har hållit i pennan. Dessutom korrelerar de svenska respektive engelska versionerna inte alltid. Se exempelvis den för övrigt intressanta Halda Space Discoveryn. Den såldes för utropet, 59.000 kronor.

Nr 148, Halda Space Discovery, utrop 55.000 kr.

En favorit bland 70-talarna är Tag Heuer Autavia "Decompression" "Tropical". Troligen från 1973, samma år som herrar Bratt/ Guillou avslöjade det okända underrättelseorganet Informationsbyrån (IB). Den såldes för 46.000 kr, nästan fem gånger utropet.

Nr 95, Tag Heuer Autavia, utrop 9.900 kr.

Klockintresset och de ofta höga priserna som genereras kan liknas vid frimärkssamlande. Ett sökande efter det udda, avvikande, (möjligen felgjorda) och framför allt det, som så få som möjligt andra har. Att då kunna bära det på sin handled likt en nyligen nerlagd 24-taggad jämtländsk älg och visa upp det stiliga bytet, torde kunna vara en kick för somliga. Fick jag ihop den meningen? Tveksamt. Anyway, you get my drift...

À propos kick; kick ass kommer nog auktionsnummer 56 att göra med samtliga tidigare svenska klocknoteringar. Det har Day-Tony Frank svårt att dölja.


Fotnot:
Av någon för undertecknad outgrundlig anledning, så är det här med andrahandsförsäljning av begagnade handledsur något som nästan uteslutande gäller ur för män. Förvisso, damur existerar, men de genererar inga märkvärdiga andrahandspriser och heller inget större intresse. Ännu.

Klockapa kallas den person som är mer än vanligt intresserad av armbandsur. Antikmonologen känner inte till huruvida eller inte en kvinna kan etiketteras som dylik.

Källor:
http://www.hodinkee.com/blog/whats-selling-where-the-best-rolex-available-this-month-and-other-highlights-from-kaplans-of-sweden

http://www.christies.com/lotfinder/watches/rolex-an-extremely-rare-and-important-stainless-5731690-details.aspx#top
http://antikmonologen.blogspot.se/2013/05/newmans-burnout-svenskt-klock-rekord.html
http://www.theartnewspaper.com/articles/One-of-the-worlds-top-collectors-Sheikh-AlThani-dies-suddenly-aged--/36262