måndag 24 december 2012

Julefrid

Kära läsare. Ha en riktigt Fröjdefull och Fin Jul!
Merry Christmas, Gladelig Jul, Joyeux Noel, Feliz Navidad, Frohes Weihnachten, Hyvää Joulua etcetera..!
Må ni omges av Äkta Konst och Porslin, odopad skinka, riktigt sur kål och framför allt många Nära och Kära, Familj och Vänner! Gör som Karl-Bertil (SvT1 Julafton kl 19.00), dofta på glöggen för att inte bli alltför (glögg-)fryntlig.

Tysk tomte (c 1950) talar: Ho-ho-ho! -Vad lurar i säcken, månne en tändstickstavla föreställande Bodens Fästning?

fredag 21 december 2012

Antikjakt ger noshörnings- och elefantdöd

Att kunna avsluta året med en god nyhet är trevligt och jag prisar Bruun Rasmussen, ett av Skandinaviens större auktionshus, för beslutet att sluta sälja obearbetat noshörningshorn. Det kan tyckas som en icke-nyhet, men alla rörelser i denna riktning måste betraktas som positiva. Nestorn Jesper Bruun Rasmussen, nyligen 70 fyllda, skriver följande på hemsidan, om året som gick:

"Mitt i en mediestorm 
-Vi avslutade året med ett viktigt beslut – nämligen att inte längre sälja obearbetade noshörningshorn på våra auktioner. Det är full lagligt att sälja dessa horn enligt gällande dansk lagstiftning, om danska Naturstyrelsen har utfärdat de så kallade CITES-certifikat, vilket var fallet med de aktuella hornen. Vi har dock under den senaste tiden vid flera tillfällen blivit kontaktade av allmänheten och hamnat i mediernas fokus. Därför beslutade vi omedelbart före vapenauktionen att inte auktionera ut de aktuella hornen och att skärpa våra etiska regler. Det är ett beslut som många säkert är glada över och bara ett fåtal beklagar". 
Hon vaktade över sin slaktade kalv i 35 timmar, innan avlivning. Kaziranga National Park, Indien, 2008
För att summera första året som antikskribent, så har jag fått en trogen och stadigt växande skara läsare, som är specifikt intresserade av konst och antikviteter. Ödmjukhet framför allt, men kanske drog min text daterad 23 februari, sitt strå till Bruuns stack att sluta sälja noshörningshorn? I summeringen av Skandinaviens största Antikmässa i Älvsjö, där jag själv ställer ut, skrev jag (Antiktrend 2012 låter kviddevitt):
"En ytterlighet är ju självklart noshörningshorn och under Älvsjömässan hade jag flera kineser som rakt på sak frågade om jag hade något till salu, -"money NO ploblem!!!" Ni behöver bara logga in på det danska största auktionshuset för att se noshörningshorn till salu, monterade som horn- inte skurna till "konstverk". De har enligt katalogiseringen alla Cites-papper i ordning. Antagligen rör det sig om jakttroféer, men vem som helst förstår ju att i och med att man säljer hotade djurs delar, så gagnar man handeln och därmed också jakten på dessa hotade djur. Priserna per kilo är astronomiska och i varje danskt utrop anges vikten till grammet när... Alla arter av noshörning är på randen till utrotning. Behöver jag utveckla detta?"
Beslagtaget gods. David Hausman, antikhandlare i New York erkände sig i juli 2012 skyldig till att först ha lovat Naturskyddsmyndigheter att hjälpa dem i kampen mot illegala noshörningsaffärer, för att senare köpa, -för egen vinnings skull
Nästa -självklara- steg för auktionshusen och handlare är att sluta sälja alla noshörningshorn som inte har medföljande solklara papper på att de är antika, alltså även bearbetade. Dessutom fattar jag inte att auktionshusen fortsätter att sälja elfenben i den omfattning de gör. Det är vidrigt att det utan problem går att köpa snidat elfenben av ny-tjuvskjutna elefanter nästan varje vecka på något auktionshus i Sverige. Låt vara att i princip varje utrop är katalogiserat som "antikt", "sent 1800-tal" eller "inköpt på 1930-talet", men de flesta i branschen vet att dessa termer ofta är floskler för att kringgå lagstiftningen, precis som att man skriver "ben" i stället för elfenben. Att skära/snida och inte minst (ålders-)patinera elfenben är en månghundraårig yrkesutövning i Europa, men nuförtiden mest i Asien. Samma dag som Mariatorgets julgran sattes upp i mina hemmatrakter (tidiga november) sände TV-kanalen Axess en dokumentär om sökandet efter mammutar i permafrostens Ryssland. Programmet visade att suget efter elfenben, från mammut eller elefant, är enormt och att centrum för bearbetningen är Hong Kong.
Permafrostade mammutbetar och glada ryssar
Jag hoppas att de svenska auktionshusen når konsensus kring handhavande av Cites-relaterat gods och ställer skåpet där det ska stå. Låt utrotningshotade djur leva. Nolltolerans mot noshörningshorn, elfenben och andra sällsynta djur utan vederbörliga papper. Alla auktionshus måste skärpa sina etiska regler och visa öppenhet i dessa frågor. Vi pratar om djurarter som står på randen till utrotning -utrotning betyder borta för ALLTID- djur som plågas på ett ofta omänskligt och icke-jaktmässigt vis. By the way killar (i öst), det är en myt att potensen blir bättre av diverse djurhopkok

Min analys av marknaden idag är att den absoluta merparten av alla föremål som är gjorda i elfenben och tillverkade de senaste cirka 20 åren, har kommit till Europa i container, för att också säljas i Europa. Det samma sker kontinuerligt vad gäller porslin och annat kinesiskt konsthantverk. Kineser lämnar in nytillverkade föremål själva, eller med hjälp av bulvaner och hoppas på en så -ur deras perspektiv- "bra katalogisering" som möjligt från mottagande auktionshus. Ett föremål lämnas in, exempelvis en blåvit värmetallrik, en stor båtratt i trä eller en skuren lyckogudinna i elfenben. Drömexemplen för inlämnaren är att tallriken blir katalogiserad som "Qianlong 1736-95", utrop 2000, båtratten som "antik", utrop 3000 och lyckogudinnan som "antik", utrop 3000. Min katalogisering hade i stället lydit: Värmetallrik, Qianlong-stil, utrop 300, båtratt, antikpatinerad, modern tillverkning utrop 500 och lyckogudinnan hade jag å det bestämdaste nekat att ta emot. Tyvärr så tar de flesta auktionshus i Sverige emot moderna förfalskningar på en fortlöpande basis, men de flesta försöker att katalogisera så korrekt som möjligt. Dessvärre så finns det undantag, som katalogiserar alldeles uppåt väggarna (se tidigare bloggar). Förfalskningar och fridlysta Cites-relaterade föremål skall bort från marknaden, eller i förekommande fall katalogiseras vid dess rätta namn! Om auktionshusen är medvetna eller inte om felaktigheter i deras katalogisering är irrelevant. Det är deras skyldighet att inneha kompetent personal. Finns det inte så nyanställ eller utbilda redan anställda. Kunskap kostar.

Polisen har, som alltid nuförtiden, oerhört begränsade resurser vilket innebär att de svenska auktionshusen måste vara självsanerande och likt Bruun Rasmussen ta tjuren vid hornen och angripa problemen. Ingenting är förvisso svartvitt, men just nu liknar det mest en stor sörja till gråzon. Jag har bett berörd polis om kommentar till hur marknaden ser ut idag, men kommentar avböjs.

Källor:
http://www.bruun-rasmussen.dk/vfs/news/121219-4.html?lang=sv
http://www.savingrhinos.org/rhino-extinction-crisis.html 
http://www.axess.se/tv/program.aspx?id=2847 
http://www.artdaily.org/index.asp?int_sec=2&int_new=56938&b=rhino#.UNO25KyeMdU 
http://www.defra.gov.uk/news/2012/03/12/days-are-numbered-for-criminals-illegally-trading-rhino-horn

























måndag 17 december 2012

Ateljébesök hos Per-Ivar Lindekrantz

Jag fick möjlighet att besöka konstnären Per-Ivar Lindekrantz i hans ateljé härom veckan. Spännande att kika in i en verksam konstnärs skapande vardag. Per-Ivar gick ut Kungliga Konsthögskolan 1997 och är huvudsakligen verksam i mediet olja. Sprungen ur en konstnärsfamilj, fadern hette Per Lindekrantz och modern Margareta Linton.
Per-Ivar Lindekrantz i ateljén
Motiven utgörs ofta av mytologiska minnesbilder från olika kulturer, inplacerade i en till synes realistisk, naturalistisk samtid. Lindekrantz måleri är intellektuellt provocerande eftersom det inte är direkt greppbart. Det är inte abstrakt, snarare realistiskt, men ändå svårt att sätta in i tid och rum. Människan, -alltid kvinna?- känns närmast nedsläppt i fallskärm, i något som liknar regisserad och professionellt ljussatt natur. Måleriet är tekniskt högstående.
Babar, 2012, olja på duk, 90x180 cm
Tolkningen av sin konst lämnar Per-Ivar åt betraktaren.
Lions, olja på duk, 94x171 cm
-Jag ser att du fått en massa stipendier, däribland till Grez-sur-Loing år 2009. Kände du historiens konstnärliga vingslag där? -Jo, svarar Per-Ivar, de var ju svåra att undvika. Bruno Liljefors lär en gång ha utbristit om Grez:" ”Här är så in i helvete pittoreskt att man känner sig rent av illamående...", men trots detta så är trakten uppenbarligen inspirerande.
Melvingrove Park, olja på duk, 90x134 cm
En större bok om Per-Ivar och hans konst är på väg att publiceras, sannolikt våren 2013. Tills dess dansar penslarna vidare.

Fotnot:
Grez-sur-Loing var ett känt tilhåll för den skandinaviska konstnärskolonin under 1800-talets sista 25 år. 
Om intresse för något av verken finns, vänligen kontakta undertecknad, Nicklas Cederqvist, på nickantique@hotmail.com

Hemsida:
http://lindekrantz.se

torsdag 13 december 2012

Sugen på en ny hobby?

Har det varit tungt på jobbet på sistone? Du behöver stressa ner? Upplagd för nya vägval i livet? Trött på appar, tweets, styrelsemöten, nya hjullager och läckande innertak på sommarstugan... Jaså, lite för mycket pengar i plånboken också..!
Kungsfåglar med Långe Jan i bakgrunden
Då kan det vara läge att lägga ett bud på en ringmärkningsmorgon på Ottenby Fågelstation. I dagarna pågår projektet Musikhjälpen 2012. Där kan ni bjuda på en uppsjö av events och föremål. Allt för den goda saken att ge barn i världen rätt till rent vatten. Så bjud med tjocka plånboken! Ottenby är fantastiskt vackert och kanske får du vara med om en riktigt bra fångstmorgon och blir ornitolog på köpet. Ringmärkning och fåglar är kul, -tro mig, jag är vis av erfarenhet!

-Auktionen avslutad. 2760 kr betalade någon vänlig själ för en morgon på Fågelstationen! Fina pengar till Radiohjälpen!-

Fågelstationen har skänkt eventet till Musikhjälpen och både Tradera och Lauritz har mängder av auktioner upplagda, som stöder Musikhjälpen 2012. Föredrar du kanske hellre att lägga ett fett bud på en Ture Sventon-vandring med Kristian Luuk och Fredrik Lindström?

-Auktionen avslutad. 12600 kr blev kostnaden för kändispromenaden-
Herrar Luuk och Lindström. Sistnämnde är stor Sventon-konässör.
Bjud under alla omständigheter fort, för budtiden går snart ut! Ses vi kanske på Ottenby till våren?

onsdag 12 december 2012

Parker parkerar

Världens utan konkurrens mäktigaste vin-näsa (-förlåt, Richard Juhlin) kliver av sitt livsverk, The Wine Advocate, (TWA). Åtminstone ska världens vinkritiker nr Ett avsäga sig chefredaktörskapet. En av de mest inflytelserika vintidningarna, Decanter, släpper bomben som doftar starkt i hela vinvärlden. Den amerikanske juristen Robert Parker skapade sitt legendariska nyhetsbrev The Wine Advocate för 35 år sedan. Detta blev snabbt oumbärligt för världens vinälskare, av primärt franska viner.
The Wine Advocate
Rykten har florerat ett antal månader att saker var i görningen med TWA, numer tidning snarare än nyhetsbrev. Enligt Decanter.com, har Parker och TWA tagit ombord tre asiatiska investerare och avser att flytta kontoret till Singapore, där tidningen ska produceras. Dessutom ska TWA satsa mer på bedömning av asiatiska viner, vilket torde få Parkers frankofila beundrarskaror att sparka bakut. Detta hade ingen trott om allsmäktige -i begreppets innersta bemärkelse- Parker.

Det blir närmast komiskt när Decanter anger the Wall Street Journal som källa till att TWA i sin nya form kommer att acceptera annonser (-ve och fasa!), om än bara icke-alkoholrelaterade. Detta på grund av att TWA kritiserat bland annat just Decanter för alkoholannonser, eftersom dessa skulle kunna leda till bristande obundenhet.
Parkers poängsystem
Hur betydelsefull Parker och TWA är och har varit är svårt, för att inte säga omöjligt att förstå, om man inte är initierad i vinbranschen. Röda mattor har rullats ut, privata jetplan bokats på löpande band och det finns otaliga historier/myter om denne gigant kallad the Million-Dollar nose. Hans utlåtanden -domar- om stora viner kunde och kan göra eller förgöra försäljningen helt. Han har helt på egen hand utarbetat ett poängsystem som alla vinnördar känner till (55-100 poäng). Frasen "Parker gav den 100 poäng" säger ALLT för den parkeriserade vinälskaren, -och självklart också för pris och (plötslig brist på-) tillgång på vinet...

Parker har också kritiserats för att ha haft väl stor förkärlek för extraherade och fatlagrade viner och alltför stort inflytande i vinvärlden. Se till exempel den mycket intressanta handkamerafilmade dokumentären Mondovino. Att kontoret nu flyttas från Parkers vardagsrum i USA till Singapore och att spotlightsen riktas österut ter sig i och för sig logiskt. Asiater, huvudsakligen kineser, har sedan cirka tio år blivit allt viktigare vinköpare både av vin en primeur, och även på auktion.

En sak är säker, Parker har ett grundläggande ansvar i hur rådande vintrender i världen ser ut idag; Extraherade, -alltså väldigt smakrika, alkoholrika, fruktbomber till muskelviner. Yummie, -says Parker! Det kallas för parkerisering.

Fotnot:
Richard Juhlin besitter en oerhört mäktig Champagne-näsa.
Regissören till Mondovino (2004) heter Jonathan Nossiter.
Källor:
http://www.decanter.com/news/wine-news/530696/robert-parker-steps-down-as-wine-advocate-editor-in-chief
https://www.erobertparker.com/newsearch/vintagechart1.aspx

måndag 10 december 2012

Kvalitets-berg-och-dalbana

Så är kvalitetsveckan över för denna säsong. Noga koordinerad Sveriges tre största auktionshus emellan, så att inga avdelnings-krockar uppstår, enligt devisen know-thy-enemy. Veckan blev mer utsträckt än väntat, pga Uppsala Auktionskammares enorma teknikproblem. Att sitta inloggad och plötsligt se texten "ditt bud är vinnande" utan att ha bjudit, men förvisso varit inloggad, när ett kinesiskt utrop man anser vara fel, klubbas för 16.000 kronor är inte roligt. -Tro mig, jag talar av egen erfarenhet. Då mailar man blixtsnabbt alla man känner på ifrågavarande auktionshus.

Auktionsverkets raketer blev bland annat Liljefors ängskatt från 1887, som inbringade 9,1 miljoner, rekord för konstnären. Rekord också för "blåmålare" Eugen Janssons stora vinterpanorama från 1895; fyra miljoner kr. Hamnar den hos en söderstekare eller i konsthandeln- igen..? Ett vackert uzbekistanskt Suzanibroderi gick 10 ggr utrop för 160.000.
Eftertraktad Suzani
På motgångssidan noterades Olof Sager-Nelsons landskap från 1891 som osålt och ännu tyngre föll den rejält haussade kinesiska månflaskan, som inte genererade någon budgivning. Ägarfamiljen kunde härleda pjäsen till åtminstone tiden före första världskriget, vilket är senare än attribueringen Qianlong (1736-95), och den kan mycket väl ha varit tämligen eller helt ny runt 1913. Under alla omständigheter föll pjäsen ej kineserna på läppen. Utropet var modiga 10-12 miljoner, även det ett rekord. Återropad som grå sten blev också den i tidigare blogg nämnda gröna briljanten.

Bukowskis stoltserar med 22 miljonnoteringar (dock inkluderande avgifter). Marabous skulptursamling blev till en guldkalv med Rodins sällsynt fint patinerade och tidiga gjutning av le Penseur i täten för 15 miljoner, dessutom flera målningar av Hill och Zorn. Sistnämndas fullständigt sublima akvarell På terrassen, Alger från 1887, ryktas ha köpts nyligen på auktion i England för runt miljonen och noterades nu till 4,6 miljoner; -grattis till runnern i så fall!
 A smoking generation -En gauloise(?) på terrassen
Uppsala Auktionskammare vann katalogtävlingen (om den utlysts), fem tyngre och ytterligare tre särtryck, ryggskottsframkallande och påfrestande för den som är intresserad av många avdelningar. Jag föredrar en tegelsten. Deras samlingar, Nybergs och Forssells, gick som förutspått mycket bra. Tunga återrop blev (två av särtrycken) Munchs Vårdag på Jeløya och Carl Larssons Kersti 19 år. Sistnämnde Larsson drabbades av tunga motgångar hos samtliga tre auktionshus.
Uppsalaraket i form av Zweigbergks Kastellholmen från 1921, utrop 200.000, klubbad för 700.000
Notabelt var att Bukowskis högst ropade noshörningshorn ej sålde. Nyimplementerade hårdare Cites-regler vidrörande export av exempelvis just noshörningshorn utanför EU kan ha varit anledningen, eller också att hornets i katalogen så kallade eldsflammedekor (-it´s a first) var väl banal. Cloisonnén ropades i stor utsträckning tillbaka. Det är ett extensivt förfalskat område, där få objekt på marknaden idag har någon nämnvärd ålder. Jag noterar att ett område som legat mer eller mindre i träda i många år, nu börjar kosta pengar; de hua eller blanc-de-Chine. Flera av varandra oberoende tungor gjorde för övrigt gällande att stora delar av Bukowskis juvelavdelning var ny och allt annat än klassisk.
Bukowskis nr 1680, blanc-de-Chine, utrop 6´-8´, klubbade för 19.600 kr
Jag har aldrig förstått företeelsen att skryta över hur många procent över utrop en avdelning har gått. Exempelvis så skriver Uppsala på hemsidan: "Succé...Nyberg Collection sålde 73% över utrop". Det innebär ju faktiskt att utropspriserna var kraftigt felsatta, vilket omöjligen kan vara succé i min värld. Ponera att ett konstverk stjäls eller går sönder under visning; då är det det estimerade utropspriset -och inget annat- som blir riktmärke för försäkringsbolaget. Förvisso är det ingen exakt vetenskap, men någon måtta får det vara på lockprisnivåerna.
Vacker Uppsala-vinkanna, nr 1427, utrop 12-15.000, klubbad för 28.000
För andra kvalitetsauktionen i rad, hade Knutsson et al. abnorma problem med tekniken. Det är mycket prövande för kunderna när auktionsdagar helt försvinner(!) och skjuts upp i tiden. (Ja, det är sant, det inträffade...). Internetleverantörer torde ha lysande utsikter till kundfiske i Riksbankens gamla byggnad i Uppsala.

Konstens berg- och dalbana fortsätter att köras. Det allra bästa säljer väl medan mediokert återropas i dessa tider präglade av återhållsamhet. Anledningen till tunga återrop är svår att sia om, men det finns antagligen för få aktörer i övre marknadssegmentet. De som söker konst är mycket selektiva och möjligen också oroliga själar (med trippande rådgivare i kulisserna), snarare än självständiga beslutsfattare. Bukowskis VD Michael Storåkers utbrister i euforin över alla miljonnoteringar: "Konstens tid är här"...

Fotnoter:
Runner kallas den som letar -och ofta gör- fynden, men också endast utgör mellanhand i de affärer som utspelas på antik- och konstmarknaden.
Vissa auktionshus inkluderar påslag och avgifter i sina försäljningssiffror, andra gör det inte... Det är ett gissel när de gör det anser jag.