Tiger's driver up for grabs

För dig som överväger att öppna sportbar, bräcka grabbarna på kontoret eller helt enkelt endast överösa ett behjärtansvärt projekt med pengar så gives nu tillfällen.

I samband med British Open 2012 lyckades Barngolfen, genom PGA-proffset Thomas Bjørn, få Tiger Woods att signera och skänka en av sina specialtillverkade Nike drivers till Barngolfens Välgörenhetsauktion, som hålles i samarbete med Göteborgs Auktionsverk, den 3 september. Den unika klubban säljs till förmån för Akutmottagningens “Djungelrum” på Drottning Silvias Barn-och ungdomssjukhus i Göteborg, med utropet 30.000 kr.

Tigerns klubba

Skulle Tigers driver bli för dyr återstår sex andra signerade golf/tennis-föremål i toppklass. Månne hänger ni i stället Alice Coopers driver (utrop 20.000 kr) bredvid era pickande höns av Krouthén om ett par veckor, med hans "Welcome to my nightmare" på maxvolym?

Billion dollar baby? (Alice Coopers driver)

Det är alltid extra svårt att avgöra prisbilder när det gäller "charity auctions", eftersom vanliga prisparametrar ställs på ända. Dessutom är företeelsen som sådan fortfarande ovanlig i Sverige. Till yttermera visso är sportmemorabilia som auktionsform fortfarande i sin linda i Skandinavien. Kaplans Auktioner utgör undantaget som drygt tio gånger i år sålt AIK-relaterade föremål, med anledning av att nationalarenan Råsunda sjunger sista strofen år 2012. (Grattis AIK, till avancemanget till UEFA Europa League).

Vi ser -ett par gånger till- hur solen stiger över Råsunda

Återstår också att se i vilken riktning Tigerns omsusade damaffärer påverkar slutpriset på en av honom signerad klubba. -En pikant detalj i drottning-sammanhang. Har kungen en kommentar?

---Tigers klubba sålde för 55.000 kr---

Auktion:
https://auctionet.com/sv/events/4-barngolfens-valgorenhetsauktion

http://www.kaplans.se/Kaplans/default.aspx

T-Ford anyone?

Känns volvon därhemma banal i grannskapet så kanske en ford kan vara något i stället? Den är inte alldeles ny, -men en pärla, som det brukar heta i annonserna. Den 5 september finns chansen att bjuda på en högerstyrd T-Ford, årsmodell 1922, i Cheshire. Lackerad som budbil åt bittra konkurrenterna Sotheby´s och Christie´s, gör den möjligen mer svårsåld. Inget av de båda auktionshusen nämner konkurrenten vid dess riktiga namn. Än mindre skulle de göra reklam på en varubil för "the opposition" (som C benämndes när jag pluggade på Sotheby´s Institute...).

T-Ford från 1922

Bilen renoverades för ett par år sedan och möjligen blir den efter att klubban fallit omlackerad med orden Frank Marshall Auctioneers of Knutsford, för de har hand om försäljningsuppdraget. Utropet 4.000-6.000 pund, cirka 40.000-60.000 kronor, lär inte förslå.

Ungefär som "Vi hejar på AIK & Djurgården"...

Undertecknad ramlade i somras över en i det närmaste totalt orörd T-Ford från 1923, hos trevliga antikkollegan Ingemar Jönsson i Storvik. -Dock ej till salu, lovade jag påpeka vid eventuell publicering.

Stolt Ingemar vid sin orörda T-Ford från 1923

 Hisnande 15 miljoner T-fordar producerades mellan 1908-1927. Hur många har överlevt?

Alicia vid 86 år äldre bil

Källa:

http://www.antiquestradegazette.com/news/2012/aug/29/classic-ford-van-with-saleroom-connections

Auktionshus:

www.frankmarshall.co.uk
Antikhandlare:
http://www.mobelberget.se

Det ligger i betraktarens öga...

Funderar ni på att renovera Zorn-tavlan ni ärvde efter farmor alldeles själv? Eller kanske är mor i huset sugen på att bättra på kurbitsarna på det i övrigt så praktfulla Jämtlandsskåpet som står i finrummet. Tänk då efter en gång till och begrunda följande tre bilder...

1: Ursprunglig Jesus            2: Förfallen Jesus            3: Renoverad Jesus(?)

En medelmåttigt begåvad konstnär, Elias Garcia Martinez, målade en Ecce Homo direkt på en pelare i en kyrka i Borja i nordöstra Spanien, år 1910. Det var väl inget mästerverk, men tog heller inte mer än två timmar att slutföra(1). Målningen har under 102 år brutits ner av tidens tand, men sannolikt ändå varit ett uppskattat inslag i kyrkan(2).

Så en dag i nådens år 2012, beslutade sig en amatörkonstnär på eget bevåg att göra något åt den något luggslitne Jesus. En kvinna på några och åttio år, sannolikt ganska parant, fattade penslarna och renoverade Jesus tillbaka till originalskick(3). -Eller gjorde hon det?

Historien förtäljer inte om kvinnan straffats eller prisats för sin insats, men jag gissar att Pradomuséet har satt upp planscher med kvinnans porträtt på väggarna i personalens fikarum.

Sensmoral: Anlita alltid en fackman eller dito kvinna.

Källa:

http://artdaily.org/index.asp?date=08/23/2012#images

För konservatorskontakt:

Nordiska Konservator Förbundet Sverige

http://www.nkf-s.se/index.php?option=com_frontpage&Itemid=1

BORJA.- A combination of three documents provided by the Centre de Estudios Borjanos on August 22, 2012 shows the original version of the painting Ecce Homo (L) by 19th-century painter Elias Garcia Martinez, the deteriorated version (C) and the restored version by an elderly woman in Spain. An elderly woman’s catastrophic attempt to “restore” a century-old oil painting of Christ in a Spanish church has provoked popular uproar, and amusement. Titled “Ecce Homo” (Behold the Man), the original was no masterpiece, painted in two hours in 1910 by a certain Elias Garcia Martinez directly on a column in the church at Borja, northeastern Spain. The well-intentioned but ham-fisted amateur artist, in her 80s, took it upon herself to fill in the patches and paint over the original work, which depicted Christ crowned with thorns, his sorrowful gaze lifted to heaven. AFP PHOTO/ CENTRO DE ESTUDIOS BORJANOS.

More Information: http://artdaily.org/index.asp?date=08/23/2012#images[/url]
Copyright © artdaily.o

Andelscirkus Asien...

Är det någon som minns det "glada 80-talets" konsthausse? Det köptes bland annat ABC-konst till höger och vänster och alla skulle göra "klipp". Börsmopparna, dvs porscharna, var många och champagnen flödade. Sedan sprack bubblan, som till stor del var byggd på lån. Festen tog slut 1990 och fastighetskrisen slog till. När det var som värst köpte konsortier konst på ren spekulation och sålde andelar i konstverk, som utlovades ge stor utväxling på insatsen. Mycket hamnade i bankvalv i stället för på väggar och konkursförvaltarna fick bita i ofta oerhört invecklade låne- och skuldkaruseller.

Att dessa mer eller mindre vansinniga andelssatsningar skulle komma på tapeten igen skulle jag aldrig ha trott, men det är precis vad som sker med kinesiska köpare nu. Problemen som uppstår i samband med detta är många. Jag har diskuterat flera av dem i tidigare bloggar, kanske särskilt problemet med utebliven betalning, eftersom det ges vid handen att kineser ofta köper något på auktion, men innan objektet är betalt/utlöst, försöker köparen att sälja andelar i objektet, för att få råd att lösa ut föremålet. Se exempelvis bloggen: No COD- Ingen mer torsk för auktionshusen? (http://antikmonologen.blogspot.se/2012/03/no-cod-ingen-mer-torsk-for.html)

The Oriental Ceramic Society of Hong Kong skriver: (Read it and weep/ läs det och gråt...):
"From the previous posting, you may wonder what it is a so-called “Art Exchange” in mainland China. To put it simply, it is a private company sources art works (genuine or fake) from auctions or private sales, and then “lists” them on its own closed private “exchange” by allowing its members to buy shares into the art work itself – a painting, ceramic vase or bronze vessel etc. Let’s do a simple example, say an art exchange has won the bid of a Chinese painting at an art auction for 10 million RMB. Before paying off the auction house, the company tries to lure its members to take up shares (usually priced at 1 RMB per share) in this painting. 

Typically the company marks up the value of the art work by 30% from initial purchase price, ie. in our example it usually would try to sell 13 million shares. If it can successfully sell 100% shares to the members, this painting then will be given a code and “lists” on the company’s own closed private “exchange”. From then on existing members and general public can buy or sell the share of this painting just like buy or sell a company stock on a stock market. However, it is widely known that most of the tradings occurred in the shares are either by punting or insider dealing to manipulate the price. Well done…. the company in our case now has the money to pay the auction house 10 million RMB for the painting, and keep the remaining 3 million RMB as profit – nice and easy. But you may ask what if not enough subscribers to the shares? The answer is very simple - the company just does not pay the auction house. Now you know this is one of the major reasons behind the failed payment by so many mainland Chinese buyers at major auction houses around the world – recently Sotheby’s in Hong Kong sued one of its Chinese clients for this exact reason".

Är någon sugen på en andel..?

Fotnot
ABC åsyftar Anders Zorn, Bruno Liljefors och Carl Larsson

Källa

The Oriental Ceramic Society of Hong kong (websida), http://htax.cn/index.asp

Torun Bülow-Hübe till Nationalmuseum

Tillbaka! Jag hoppas att sommaren har varit och är angenäm, för mina ärade bloggläsare.

(Få av er gissar jag, har svårt att bortse från handskrivna skyltar med ordet loppis på, åtminstone gäller detta för undertecknad. De senaste tio åren har antalet loppisar, förkortning för loppmarknader, formligen exploderat. Jätteskoj, men det har också lett till att minsta lilla rum på vischan ofta kallas loppis, även om sakerna där till och med skulle ratas av den lokala sopstationen. Jag misstänker att det ofta skrivs loppis nästgårds till andra verksamheter för att få folk att stanna för paus och kanske köpa en glass, hyra en roddbåt eller boka en resa. Det gives idag tom kurser i loppiskunskap...)

Det var en lång parentes, för att konstatera att Nationalmuseum med hjälp av pengar från ett flertal fonder har köpt in ett tidigt, oerhört vackert halssmycke utfört av Vivianna Torun Bülow-Hübe (1927-2004), sannolikt inte på loppis. -Stoppa pressarna: smycket såldes av Andrew Duncanson på Modernity-

Sublimt caldereskt smycke av Torun

Nationalmuseum skriver i sin info: "Hon var en pionjär inom svensk smyckekonst vid 1900-talets mitt, både vad gäller formspråk, användning av material och inställning till smycken. För de flesta var smycken prestigeföremål som kvinnan fick i present av sin man och som representerade hans ekonomiska framgång. Ju större stenar i hustruns smycken, desto mera framgångsrik make. Detta var ett förhållningssätt till smycken som Bülow-Hübe tydligt förändrade när hon började formge och tillverka smycken av billigare material direkt för den kvinnliga kundkrets som efter andra världskriget fick ett ökat konsumtionsutrymme.

Efter utbildning vid Tekniska skolan, nuvarande Konstfack, flyttade Bülow-Hübe som ensamstående mor till Paris. Hon tillverkade smycken av enkla material som rotting och trä och använde naturstenar från stranden istället för exklusiva ädelstenar. Formmässigt arbetade hon ofta med enkla, rena ytor i mjukt, organiska och asymmetriska former. Skönheten skapades i att delarnas proportioner harmonierade med varandra. Ofta kunde hängena på halsringen bytas ut för att motsvara bärarens behov av variation.

Det synnerligen eleganta halssmycket som Nationalmuseum har förvärvat är från 1950-talets första år. Halskragen har utförts av mässing och hänget av oregelbundet formade delar av olika träslag samt elfenben. Här finns formmässiga referenser till den amerikanske skulptören Alexander Calders (1898-1976) skulpturala mobiler från samma tid".

Detalj av halssmycket

 Jag är en stor beundrare av Torun och hennes arbeten. Härligt att ett så praktfullt smycke får avnjutas av allmänheten. Skynda till Nationalmuseum, det stänger för renoveringar i februari 2013!

Källa:
http://www.nationalmuseum.se