Bukowskis -För Sverige med tiden

Under några år har det mumlats om att Bukowskis ska börja med klockor; Alltså sälja klockor med därför specialiserad avdelning. Igår, 27 feb, plingade inboxen till och nyhetsbrev från Bukowskis förtäljde bland annat att det nu är dags. Under rubriken Vintage & Juveler placerat över två -inhyrda(?)- fotomodeller, -till skillnad från senaste kvalitetskatalogen då ju egna personalen fick sköta modellandet- med underrubrik Märkesplagg, juveler och accessoarer. Långt ner i mailet -närmast inklämt på en höft- finns en klickbar länk: "Klockor hittar du här". Nitton utrop närmare bestämt och en överblick ger vid handen att högsta utrop är 15.000 kr (för två damur). Annars står det tyvärr på 17 utrop "ej funktionstestad", endast de två damuren förutsätts vara funktionstestade, eftersom detta lämnats okommenterat. I övrigt är katalogiseringen ytterst knapphändig.

Sponsrad personal- I ett auktionshus nära dig!

Ansvarig intendent för Bukowskis nya klockavdelning blir Gunnar Dubbe, alldeles säkert ytterst kompetent och lämpad för positionen. En googling på herr Dubbe visar att han är idog bloggare och en sponsrad sådan. Nymans och Krons Ur har glassig annons för Chopard, schweiziskt lyx-ur, högst upp på sidan.

Inte är det väl en bomb som tickar runt intendentens handled?

Under rubrik "Most wanted" är Bukowskis logotyp klickbar och där står följande:
" Roll with the changes! För några veckor sedan fick jag ett samtal och en fråga om jag kunde komma in för ett möte. Visst kunde jag det. Efter två möten till var det dags att skriva kontrakt, och simsalabim så hade jag fått ett nytt jobb. Kul och otippat. Vad är det jag ska göra då? Jo, jag ska vara klock-intendent på Bukowskis, Sveriges anrikaste auktionshus. Grundat för mer än 100 år sedan. Som titeln antyder så är det klockor som jag kommer att pyssla med, som att värdera olika typer av klockor. Med fokus på armbands- och fickur. Bukowskis har även något som kallas för Bukowskis Market som är online-auktioner. Här kan man finna en hel del roliga prylar. Även den klocksidan kommer jag att ha ett vakande öga på. Tanken är att Dubbe.nu ska rulla på som vanligt eller i alla fall i så bra tempo som möjligt. Kanske något inlägg mindre men inte större förändring än så. Veckans nyheter kommer att vara den fasta punkten i tillvaron. Så om ni har någon klocka som ni vill sälja titta gärna in".

Ur led är tiden?

Dubbes extensiva bloggsidor är som en enda stor tävling i subjektiva formuleringar och säljslogans för handledsklockor, med lånade(?) prestige-ur från olika -sponsrande- klockbutiker och värdeuttryck som torde få mer konservativa ordekvilibrister att rodna. Väl så, var och en är sin egen lyckas smed, men när nu herr Dubbe blir Bukowskis klockintendent så verkar det hela en smula risqué, för att uttrycka det diplomatiskt. Objektivitet och lågmält anslag är signum ristade i sten i auktionsbranschen, av tradition och gammal hävd. Att en dag objektivt och med oantastlig etikett förklara för en potentiell eller redan etablerad kund att rolexen som varit inne för katalogisering faktiskt är en kopia, samtidigt som det på intendentens bloggsidor görs ren och skär reklam för olika klockmärken känns...-märkligt.

Klock-standard

Det allom dominerande auktionshuset för klockor heter sedan många år Kaplans och med dem blir det svårt att konkurrera. De har satt en standard för klockkatalogisering och dito försäljning och även hostat upp sig med allt kaxigare marknadsföring. Stockholms Auktionsverk har i många års tid haft klockauktioner, om än jämförelsevis i mycket liten omfattning. Att Buk vill ta marknadsandelar säger sig självt. Dock; om en chefs- eller styrelsepost tillsätts med någon som har "olämpliga aktieposter" eller opassande åtaganden, så tenderar -nuförtiden- effektiva kvastar sopa undan/ sälja av, så att det är rent framför egen dörr, så att säga. Dubbes dörrmatta bör möjligen skakas ytterligare en aning och nog också piskas, så att obundenhet och saklighet blir ledord. Det är svårt att hävda med de bloggsidorna... Eller ser vi en ny trend? -Ansvariga intendenter ska från och med 2013 sponsras av externa intressenter, för att hålla nere lönekostnader? Intressant tanke. To be continued.

Lycka till med pysslandet Dubbe -och Bukowskis! Auktion 12 mars, visning den 7-11 mars.

Fotnot:
På en punkt vinner Bukowskis över Kaplans; alla bilder på klockorna är vertikalt och logiskt placerade. På Kaplans envisas man med att visa majoriteten av uren liggande, så att betraktaren måste "luta på huvudet", för att se urtavlan rätt...

Källa:
http://www.bukowskis.com/auctions/S201
http://www.dubbe.nu

Deviser och banditer på Älvsjö-Antiken 2013

I egenskap av ensamutställare är det svårt att få mer än en överblickande känsla för trender på Antikmässan i Älvsjö. Det blir på väg till och från toaletten som man tar sig en snabbtitt i kollegors montrar, eftersom man hela tiden har tidspressen att antingen bli klar med montern, eller att hinna tillbaka till eventuella kunder som väntar på ens uppmärksamhet. Väl så.

Ändå är intrycket även i år att det är arsenik och gamla spetsar som gäller. Arsenik som viktig komponent för (äldre tiders?) uppstoppade djur och gamla spetsar som symbol för shabby chic. Uppstoppat i var och varannan monter. Förra årets diskuterade äggsamling fanns i år fortfarande till salu hos samma "inredare/antikhandlare"; tack och lov alltså fortfarande osåld. Äggsamlingar och ovanliga fåglar/djur är direkt olämpliga som inredningsdetaljer anser jag, av tidigare diskuterade anledningar. Se krönikan Antiktrend 2012 låter kviddevitt. Shabby chic är på nedåtgående, men montrar som säljer upphottade, grå- eller vitlaserade gustavianska stil/kopie/freak-möbler går det fortfarande 13 av på dussinet. Dessvärre är köparna troligen (o)lyckligen omedvetna om vad de egentligen kommer hem med. Fortfarande är säljare av orientaliska nytillverkade föremål heller ingen ovanlighet på mässan. När ska någon våga sätta ner foten? Kvalitetsjuryn eller SKAF verkar i alla fall inte vilja ta i ärenden som dessa ens med tång, enligt devisen det som inte nämns finns inte?

Kvalitetsjuryn bedömande Hasse Larssons fantastiska monter

Sedan bloggstart har jag fått många mail, kanske mest notabelt ifrån en -anonym- dansk "samlare", som efter att ha läst mina bloggar om uppstoppade fåglar och djur har bett mig om tips på var han kan få fatt på en uppstoppad kungsörn. Det är lika effektivt att fråga mig om detta som att fråga en domare som dömt en bankrånare till fängelse om hur man bäst rånar en bank. Dansken ursäktar sig med att han p.g.a. sitt stora intresse för nordamerikanska indianer så gärna ville ha en uppstoppad kungsörn, Aquila chrysaetos, hemma. -Goddag yxskaft, lär en döv gubbe en gång i ett annat sammanhang ha replikerat.

 Två år i rad har jag upptäckt påtända narkomaner i min monter och ringt vakter, för att därefter leda vaktstyrkan till dem. Hur känner man igen en sådan, undrar vän av ordning. De man lättast känner igen (och det är de jag diskuterar) lever i misär på gatan, i aldrig avstannande jakt på nästa fix. Att de kommer in på mässan är i sig möjligen inte så konstigt, men fel. Enda kravet tycks vara entréavgift på 130 kr, troligen enligt devisen döm aldrig hunden efter håren. Utöver det kan man sannolikt komma in endast iförd skinntanga med banjo på ryggen. Framför allt kan man uppenbarligen komma in även om man är hög som en skyskrapa i New York. Jag har pratat med Mässans säkerhetschef om problemet och han inbjöd vänligt till dialog. Min poäng är att kassapersonalen självklart ska släppa in alla betalande, -nästan. Men, de måste få någon form av rudimentär utbildning i att känna igen personer som är (extensivt) påverkade av droger eller alkohol, så att man kan hindra dessa personer som jobbar efter devisen tillfället gör tjuven, från att få tillgång till ymnighetshorn av föremål och relativt sett lättåtkomliga dagskassor. Skandinaviens största antikmässa med skandinaviens xxxxxx säkerhet? Jag har tidigare diskuterat problemen med organiserad brottslighet som specialiserar sig på mäss-relaterade brott. Se bl.a. krönikan Brott i branschen.

Fyrkantsman med numera stulet föremål

Stölder är ett återkommande och stort problem på mässan, som av uppenbara skäl inte diskuteras högt, enligt John Cleese devis: Don´t mention the war... Om en tydligt påverkad person betalar inträde, så bör kassapersonalen vara instruerad att direkt varsko vaktstyrka, så att vederbörande kan punktmarkeras inne i mässhallen, eller ännu hellre faktiskt avvisa vederbörande direkt, innan han/hon betalar entré. Jag förstår att en del människor har svårare än andra att avgöra huruvida eller inte någon är påverkad av alkohol eller droger. Men jag ifrågasätter om Älvsjömässan alls har några direktiv till sin kassapersonal i dessa frågor? Som högt betalande utställare ska jag banne mig känna mig säker på att mycket påverkade personer upptäcks långt innan de når min -från alla entréer- avlägset belägna monter.

Fyrkantsmannen som glömde betala. Något för TV-programmet Efterlyst- utan fyrkant?

En kollega som handlar med glas och porslin har en mycket vaken och alert anställd som i fredags tyckte att en monterbesökares beteende var mer än underligt. -Så till den milda grad underligt, att han tog sin smarta mobiltelefonkamera och enkelt och diskret fotograferade vederbörande. Mannen med fin-påsen, betraktade länge och väl ett glasobjekt som för något år sedan utgjorde ena halvan av ett par. När mannen gick från montern var glasobjektet puts väck. -Case closed, säger de visst i CSI-programmen. Till yttermera visso fick den andra halvan av paret fötter utan betalning, på förra årets mässa. En slump? -Njae, låter krystat. Bilderna blev bra och jag blev förevisad dem sista mässdagens eftermiddag. Jag kände genast igen vederbörande som besökare i min egen monter under fredagen, men även under söndagen. Jag själv reagerade också på mannens underliga sätt att betrakta mina föremål, men samtidigt hela tiden iaktta sin omgivning med en flackande, arg blick. Under söndagen gick rykten bland utställarna om vilka som blivit bestulna och när en av de bestulna förevisades bilden på mannen, så utbrast han genast att det han blivit av med hade handhavits av just den fotograferade personen, strax innan föremålet försvann. Sannolikt är personen duktig kleptoman. Jag vill ha bort både narko- och kleptomaner från Antikmässan och det är vi många som vill.

Paul Percy med annat Arthur Percy-fat

För att avsluta i en högre tonart, så kan jag konstatera att det rådde en härlig stämning under mässan, med oerhört glada och trevliga besökare -och kollegor! Jag hoppas innerligt att besökarna tycker det samma! En av mina personliga höjdpunkter var att mina sista kunder var min stora formgivaridol Arthur Percys son och sondotter som köpte ett möjligen unikt percyfat av mig (tyvärr ej med på bild). Paul Percy och hans dotter, -vars namn jag pinsamt missade att notera, har som mål att öppna ett Museum Arthur Percy. Musik för mina öron; Ju förr desto bättre!

Glada Percys

Fotnot:
Vid eventuell googling: SKAF betyder i detta sammanhang inte Sveriges Kaninavelsföreningars Riksförbund, utan Sveriges Konst- och Antikhandlareförening.

Nota bene: Ingen är skyldig till något, förrän denne är dömd av domstol.

Paul Percy fick sitt förnamn av Arthur efter Cezanne och Gaugin, fick jag i förtrolighet reda på. Sådan info gör att man sover gott och drömmer om forna dagars konstliv...

Stadiga manschetter säkra kort

Eftersom jag känner mig obekväm i både guld och halsband och inte är sugen på mascara så blir det i stället skjortor med manschettknäppning. Möjligen futtigt, men utöver handledsur så räcker det som bling på en karl, anser jag.

Strass med blå sten, cirka 1965

Längst ut på ärmen, diskret placerat får jag tillfälle att bre på lite med för uppgiften särskilt utformade knappar som elegant länkar skjortärmens beståndsdelar. Vare sig skjortan är mönstrad, flerfärgad eller vit, så går det alltid att matcha med ett par manschettknappar. Har jag jeans, vilket oftast är fallet, så försöker jag nå någorlunda harmoni mellan bältesspänne och manschetter, -men manschetterna kan vara nog så iögonfallande. Är det däremot kostym som gäller så tenderar jag att välja manschetter som är mer återhållna i utformningen. En regel som jag söker följa är silverfärgad klocka(-klockarmband)- silverfärgade manschetter och dito bältesspänne, eller lika för guld/mässingsfärgat.

Pärlemor/gulmetall, USA cirka 1950

Under 1600-talet dyker de första manschett-knapparna upp, länkade med en kedja. Generellt så var män nöjda med en rosett, spets eller bara ett snöre, för att snörpa åt skjortärmarna. Fortfarande rariteter, -men under 1700-talet gör man också knappar av diamant och strass. Runt 1850 blir manschettknappar något att räkna med och börjar synas allt oftare på välbärgade medborgare, dock män. Under 1860-talet gör den nya tekniken med elektrisk plätering att silver- eller guldpläterade manschetter på mindre ädla metaller blir vida distribuerade.

I form av fotboll, silver, England, cirka 1945

1887 etablerades Boyer-koncernen, som specialiserade sig på stärkta, löstagbara skjortbröst och dito kragar, men man breddade sortimentet till att inkludera manschetter, krag- och slipsnålar. Runt 1900 står Art Nouveau på sin höjd med växtornamentik som går igen i designen. 1920-30 kommer Art Decon starkt.

Strass/gulmetall, cirka 1968, med "gung-systemet"

1924 skapar Monsieur Boyer (ur tidigare nämnd koncern) den hittills viktigaste design-lösningen på en manschettknapp, nämligen gung-systemet. Alltså det som fortfarande idag är mest använt; en pinne som svänger i sin hela längd mellan två pinnar. Runt 1930 blev tryckknappsmanschetter populära. -Två identiska manschettknappar, ofta emalj/pärlemor/bakelit, som man helt enkelt tryckte ihop.

Gulmetall, USA, cirka 1950

Under 30-talet börjar stora modehus och formgivare att designa manschetter, vilket fortsätter fram i våra dagar. Ett fåtal framträdande kvinnor använde också manschetter; Daisy Fellowes -kallad 1900-talets elegantaste varelse(!) och även den idag mer kända Marlene Dietrich. Konstnären Alexander Calder, -mest känd som skulptör, gjorde ett par manschetter 1950, i form av gyllene virvlar, som idag finns att beskåda på the Calder Foundation.

Manlig manschett, vitmetall, cirka 1980

Suget efter manschettknappar har gått upp och ner precis som allt annat, men under 2000-talet verkar de åter vara i växande modekurva. Det som gör manschettknappen så spännande är nog till stor del det faktum att den oftast är mer eller mindre täckt av kavaj- eller kostymjackärmen. Den är inte in-your-face utan snarare kikandes ut lite försynt mellan raderna, som på en sann, modest gentleman.

Dynamisk dansk design, silver, Georg Jensen

Förhoppningsvis ses vi över en hoper manschetter på Älvsjö Antikmässa den 14-17 februari, i monter C 13:68. Jag hoppas då det! (Jag har manschettknappar för kvinnor också).

I form av Ericofon (Kobra), silver, 1973, (året MoMa ställde ut telefonen)

Fotnot:
En av världens största samlingar har ihopbringats av Bertrand Pizzin. Han äger drygt 2000 par. I sammanhanget nämns också sångaren Harry Connick Jr som storsamlare.


Källa:
Cuff Links, by Jean Noël Liaut and Bertrand Pizzin. New York 2002.