Ornitologisk praktsensation på Bukowskis

Under tisdagen (28/5) såldes en fin impressionistisk studie av tre gräsandshonor, målad av Bruno Liljefors när han vistades i Grèz, 1887. Tavlan har betitlats "Änder", vilket möjligen låter andefattigt, när man ser klubbpriset 9,1 miljoner kronor, (-för övrigt exakt samma rekordpris som oppositionen Auktionsverket fick för sin Katt på blomsteräng i höstas). Av "Änders" baksidesetiketter kan konstateras att när den kände bokförläggaren/ konstsamlaren Torsten Laurin ägde målningen kallades den för det något mer spännande "Vildänder". Målningens änder ser dock snarast ut att vilja ha mer formfranska. Uppenbarligen ville åtminstone två tuppar äga den och Bukowskis konstaterar frånsett slutpriset -numer alltid inklusive påslagen- 11.147.500 kr, att änderna köptes av en "svensk samlare". Gräsänderna, Anas platyrhynchos, är ingen sensation, utan skådades enkelt både i Grèz och Uppsala i dåtid och nutid.

Nr 10, Bruno Liljefors, 1860-1939, "Spoväng", utrop 175.000-200.000 kr. Såld för 120.000 kr+ avgifter.

Vad som däremot måste betraktas som en praktfull sensation ur ornitologisk synvinkel, är de två fåglar som är avbildade på målning nr 10; "Spoväng", även den enligt Bukowskis av Bruno Liljefors, signerad med hela namnet och daterad 1924. På Club 300:s hemsida grottar vi kryssare ner oss i första- och andrafyndet i Sverige av Spansk sparv, för någon vecka sedan och Sveriges Ornitologiska Förening får förhoppningsvis några nya medlemmar. Arten (arterna?) i Brunos målning är inte ett Sverige-första, utan hör-och-häpna ett världsförsta-fynd!

Detalj av "Spoväng": Spovkullor/Morspovar/Storkullor/Teletubbie woodcocks

När jag första gången såg utrop nr 10 i Bukowskis Klassiska 2013, trodde jag inte mina ögon. Att sparka in öppna dörrar ligger inte riktigt för mig, så jag räknade med att målningen skulle dras tillbaka och lät bli att konfrontera eller nämna något för Bukowskis personal. Men tiden gick och målningen låg fortfarande i webbkatalogen kvällen innan auktion, varpå jag skrev ett vänligt mail till ansvarig intendent och två andra. I detta påpekade jag att Bruno Liljefors omöjligen kan ha målat tavlan "Spoväng", med utropet 175-200.000 kr. Eventuellt men inte sannolikt, kan Bruno ha målat delar av den väldigt summariskt utförda naturen eller himlen, men det centrala, nämligen de två "fåglarna", kan Bruno Liljefors inte ha målat. De så kallade fåglarna existerar nämligen inte. Alls. Någonstans. Någonsin.

Morkulla (med arttypisk, rak näbb), ur Lars Jonssons Fåglar i Europa från 1992. (Bilden på övre fågelns näbb ljuger, eftersom själva boksidan böjts vid fototillfället...)

Vinghållning och kroppar är vid första åsynen påminnande om morkullans (Scolopax rusticola), om än summariskt och mycket naivt tolkat. Väl så. En vanlig kommentar när falsk Liljefors-konst diskuteras är att Liljefors "ju var så dålig ibland". Om dessa morkullor bara var naivt målade med kroppar som känns mer som teletubbies än som morkullor, så skulle kanske diskussionen om Liljefors dåliga dagar fortsätta. Här sparkar jag ändå in den öppna dörren, likt straffläggaren på 11 meters avstånd, som just fintat målvakten åt fel hörn. Dessa -morkullor- har likt storspoven (Numenius arquata) nämligen böjda näbbar. Ridå. År 1924 var Bruno 64 år gammal, en extremt habil djur- och fågelkonstnär, jägare sedan ungdomens dagar och allt annat än gaggig.

Storspov, ur Lars Jonssons Fåglar i Europa från 1992

Slutsatser är alltså att dessa fåglar utseendemässigt är precis lika plausibla, som en giraff med snabel eller en älg med griseknorr. Att mitt vänliga mailkonstaterande till ansvarig intendent inte renderade i ett svar, är som det är. Att fler än jag måste ha reagerat över fåglarna i "Spoväng" vet jag de facto är fallet. Men man vill inte stöta sig med personalen/experterna och därför blir anammat talesätt att tala är silver, att tiga är guld. Jag är dock en stark anhängare av uppfattningen att en spade skall nämnas vid dess rätta namn (-to call a spade a spade). -Särskilt när icke initierade riskerar drabbas av att ha något på väggen som inte är vad det utges vara.

Fotnoter:
Jag är förutom konsthistoriker också ornitolog, -fågelskådare, sedan 34 år. Dessutom auktoriserad ringmärkare, utbildad vid Ottenby Fågelstation, mest verksam vid Landsorts Fågelstation under 1980-talet. Dessutom är jag jägare och mycket stor naturvän. En morkulla är väldigt kompakt och "bukig", lite humlelikt klumpig. En spov är mycket mer elegant och utsträckt, med lång stjärt. De ger totalt olika intryck, både avmålade och i verkliga livet. Det vet vilken fågelintresserad eller jägare som helst.

Jag förutsätter inte att svensk auktionshuspersonal ska vara duktiga på fåglar. Däremot torde det inte vara några som helst problem att finna kunniga(-re) personer att konsultera, vad gäller våra bevingade vänner. Jag vet att jag själv och ytterligare två ännu mycket mer välrenommerade ornitologer brevledes erbjudit sina tjänster och kunskaper -gratis- åt fler än ett svenskt auktionshus. Ingen av oss har fått svar på dessa erbjudanden.

Äkta Skvader, bild lånad från Wikipedia

Jag undrar på fullt allvar om inte "Spoväng" är utförd av någon som skrattar åt hela konstbranschen och kanske som ett vad har gjort den, för att se om den kunde säljas för stora pengar i ett seriöst sammanhang. Spov-kullorna såldes för 120.000 kr. Hade det inte varit för att VD Michael Storåkers, som klubbade de diskuterade verken och yttrade orden "kundtjänst köper", så hade jag svurit på att 120.000 var ett återrop. Men, den är noterad som såld på hemsidan, till ett uppseendeväckande lågt pris i relation till lägsta bevakning. Bästa Rune/ Vera, Ni har min sympati. Får vi se en trebröstad Zorn-kulla härnäst?

Att Bukowskis under rubriken Utställningar skriver följande om "Spoväng", är häpnadsväckande; "(Möjligen) Uplands konstförening, Uppsala, "Bruno Liljefors utställning", 1934, ev. identisk med kat nr 67 ("Spoväng")". Jag garanterar alla läsare av Antikmonologen att Bruno Liljefors inte inkluderade ovan diskuterade målning i Uplands Konstförenings Utställning år 1934 med titeln Spoväng, om han inte möjligen just år 1934 mystiskt drabbades av Amaurosis fugax (tillfällig blindhet).

Jag vill återigen understryka problematiken med att när ett konstverk väl har sålts på en så kallad Kvalitetsauktion, så får föremålet en i auktionsbranschen närmast helig proveniens. Jag har tidigare råkat ut för resonemang i stil med: Ja, den kan verka falsk, men den såldes där och då, på den Kvalitetsauktionen, så det är klart att den är äkta. Ett föremål upphöjs alltså till äkta bara-för-att det sålts på en kvalitetsauktion. Då bortser man från rationellt och analytiskt tänkande, hävdar jag. Där har auktionsbranschen mycket att lära från Raritetskomittén (RK), som varje år "skrutinerar"/ analyserar de ovanligaste fynden/rapporterna av fåglar. Ett förstafynd av en fågelart kan ha varit godkänt i många tiotals år, för att på nya grunder plötsligt sågas som icke godkänt. Återigen, det finns ingen svensk överspännande auktionshusorganisation som kan ifrågasätta/diskutera/utveckla/modernisera den svenska auktionshusbranschen, -vars marknadsandelar bara blir större och större.

En vanlig invändning från auktionshusens sida när falsk konst eller konsthantverk påtalas, är att det är inte möjligt att det är falskt -för objektet har lämnats in av en så "viktig person", "fin familj", känd/viktig handlare eller liknande. Min invändning emot liknande resonemang, är att alla har velat göra "klipp"(=bra affärer), i alla tider..!

På tisdagen satt jag i auktionssalen och såg gräsänderna dra ner stora applådskaror. För likt de flygrädda salongsberusade charterresenärerna som tutade i sig miniflaskor på planet till Mallorca i min barndom, för att liksom hylla piloten för att han räddat deras liv en gång till, så applåderas också miljonbud i fina auktionssalar. Förunderliga äro herrens vägar.

Nr 30, Bruno Liljefors, "änder", utrop 4-5 miljoner, såld för 9,1 miljoner.

Källa:
https://www.bukowskis.com/auctions/574/10-bruno-liljefors-spovang?category[]=71&q=liljefors
Länkar:
http://www.club300.se/
http://www.sofnet.org/

Newmans burnout svenskt klock-rekord

Tillfälligt strippad skönhet blev till svenskt rekord.

En bubblande glad Tony Frank, chef för Kaplans Klockavdelning, berättar att Kaplans Auktioner idag lördag (18 maj) satt svenskt rekord för klubbat pris på klockor; nämligen 1.900.000 kr, exklusive påslag. Det var fullt i auktionssalen på Biblioteksgatan mitt i Stockholm och förväntningarna var höga. -Förståeligt, för redan på lördagskvällen låg skriftligt högsta bud på 1.280.000 kr, till påseende online. När klubban föll utbröt en storm av applåder, -som på Antiquorum, som Tony uttryckte det...

Snart runt en handled långt ifrån dig.

Klockan har endast haft en ägare sedan den såldes, troligen 1969. Den äldre svenske gentlemannen som haft den i över 40 år var lyckligen ovetandes om just hur ovanlig den var, tills Kaplans kunniga klockkillar för första gången fick se den. Det som gjorde denna rolex så extra ovanlig var den särdeles ovanliga Paul Newman-urtavlan och som grädde på moset i en vattentät oyster-boett. Rykten gör gällande att endast tre till fyra liknande existerar, -i världen!

En undersida lika anonym som köparen...

Tre till fyra telefonbudgivare var med, samt även ett par på plats i salen, -på nivån över 1,3 miljoner. Ett par av världens största handlare hade också flugit in. Intressenter på högre nivån fanns från Sverige, Italien, Frankrike, Schweiz och USA. I enlighet med -självklar- auktionshusdiskretion kan Tony inte berätta var klockan hamnade, men han ger mig vart fall rätt i antagandet att det inte blev Sverige...

Det allra heligaste

Fotnot:
Se även förra bloggen: Paul Newman i pole position på biblioteksgatan.

Antiquorum är världens auktionshus No 1 för klockor och ur, situerat i Geneve, Schweiz.

I antal såldes mycket höga 91% av utropen och klubbat belopp blev 3.8 miljoner, med utrop om 2.3 miljoner; rekord även det för Kaplans.

Kaplans pressansvarige och/eller webbansvarige bör nog beakta att i fortsättningen infoga en blänkare på hemsidan om eventuella rekordnoteringar. Sex timmar efter auktionen så står det otroligt nog ingenting om rekordet, annat än själva siffran i katalogen. Skärpning; Skryt Kaplans, brösta er. Skriftligen, tack!

Tidigare kända försäljningar av handledsur eller fickur på över miljonen i Sverige gäller Breguet och Patek Philippe. De hamnar nu i skuggan av Rolex.

Sällsynta signifikanta kvadrater i lilla sekunden nere till vänster

Paul Newman i pole position på Biblioteksgatan

Alla klockapors plaskvåtaste dröm finns fram till lördag utbjuden på Kaplans Kvalitetsauktion. Den och ytterligare 155 finare klockor och ur.

Nr 100, Rolex Cosmograph Oyster, c. 1969. Utrop 285.000 kr.

Att alla klocknördar drömmer om en Rolex Daytona, med så kallad Paul Newman-urtavla i en Oysterboett, är möjligen en överdrift men nära sanningen. Nu är den up-for-grabs. Nåja inte riktigt, det är gott om vakter och noggranna säkerhetsarrangemang, så potentiella köpare rekommenderas i stället inventera förra årets bonuskonto. Utropet är 285.000 kr, men det mumlades under visningen om betydligt högre förväntningar än så för den heliga klockgraalen och sannolikheten att den blir kvar i Sverige är kanske inte överhängande. Detta för ett manuellt ur, alltså "inte ens" självuppdragande. Till yttermera visso är kronan defekt, men det är en petitess. Redan kvällen för VIP-visning så är utropet passerat medelst skriftligt bud. På fredagkvällen (17/5) var uret uppe i 1.280.000. Klubbad för det svenska rekordet 1.900.000 kr.

Nr 145, Jaeger-le-Coultre, c 1951. Gångreservsindikator till vänster (nere på rött!) och liten sekundvisare till höger. Utrop 5.900 kr.

Uteblev bonusarna under 2012, så kanske en mindre iögonfallande, mer kostymanpassad Jaeger-le-Coultre kan vara något? Som ofta med Jaeger har spännande tekniska lösningar utvecklats. Futurematic -underbart namn!- heter denna modell och drivs av den mer ovanliga lösningen hammarautomat, där rotorn har ett begränsat svängrum. Skakar man klockan hör man dunsarna av just rotorn. Dessutom är den försedd med gångreservsindikator, så man ser hur mycket "kräm" som finns kvar. En härlig detalj är också att man kan dra upp rotorn underifrån, via ett utanpåliggande vridbart "vridhjul". Uret är redan uppe långt över utropet. Klubbad för 21.500 kr.

Nr 9, Dag Hammarskjölds Geneve, c 1955. Utrop 27.000 kr.

Utan att bli alltför politisk så är uret som kallas Mr Dag Hammarskjölds Universal, av modell Genève, ett spännande utrop. Daterad till c 1955 och med icke-original-länk i tungt guld, så blir det nog dessvärre guldet som lockar nedsmältaren, -F´LÅT köparen, snarare än det praktfulla porträttet av Kung Saud (1902-1969) på urtavlan. Märkligt nog, så verkar urtavlan utförd i papper och inte som brukligt i emalj eller metall. Proveniensen ger ett lite svävande intryck vilket är synd, för med en mer stringent definierad ägarlängd och kanske även papper på att uret en gång tillhört den store Hammarskjöld, så hade priset troligen blivit ett annat (återropad). Dag H var djupt respekterad i alla läger, under en period av politisk kyla och han var Förenta Nationernas Generalsekreterare från 1953 fram till den mystiska flygkraschen som ledde till hans frånfälle 1961. Lyckas några saudier nosa upp klockan innan klubban faller kan den nog närma sig slutpriset för Daytonan, åtminstone om de anser proveniensen övertygande.

Nr 112, Detalj, utrop 19.000 kr

Tycker ni armbandsur är trist och istället vurmar för järnvägar, så misströsta ej. Satsa då på det ovanliga fickuret i guld-doublé gjort av AWW Co Waltham, Dominion Railways, med ett lok på urtavlan. Utfört c 1888 i mycket liten upplaga. Något för nordamerikansk marknad?! Utrop 19.000 kr. Återropad.

Dåtid

Att Kaplans -äntligen!- har avbildat alla klockor vertikalt avfotograferade i stället för liggande, är härligt och undertecknad tar åt sig lite av äran, efter att ha tjatat i många år...

Nutid

Notabelt är att Kaplans -till skillnad från nysatsande Bukowskis Klockavdelning- valt att inte inkludera några Swatch-ur i kvalitetsauktionen. Bukkans satsning slog väl ut för segmentet Swatch, man annonserade till och med och efterlyste bland annat just detta märke till nya klockavdelningen. I övrigt återropades nästan 50% av Bukkans utrop, 27 av totalt 58. De dyrare objekten förblev nästan alla osålda.

Fotnot:
Klockapa är en populär term för klockintresserad individ, företrädesvis av manligt kön. Eftersom undertecknad icke inbegriper sig själv i denna grupp av apor, ber jag härmed redan på förhand om ursäkt om eventuell terminologi ovan på något vis haltar.

Källa:
http://www.kaplans.se/kaplans/auctiongoods.aspx?AuktID=2444

Vidarebefodrat brev till Dalarnas Auktionsbyrå och Sveriges Konst- och Antikhandlareförening

Som epilog till auktionen i Borlänge, som hölls av Dalarnas Auktionsbyrå (DAB) den 5 maj, publicerar jag här ett brev som kom in anonymt till min blogg. För förförståelse bör ni ha läst: Katastrofal Borlänge-Kvalitet. Brevet är -åtminstone för mig- smärtsam läsning och jag i min tur riktar det till DAB och Sveriges Konst- och Antikhandlareförening (SKAF).

Nr 879, "Skål, Kina, möjligen Yuan (1279-1368 NC:s anm.) utrop 800 kr". Klubbad för 600 kr. (Undersidan visad)

Hej Nicklas
Tack för ditt mycket intressanta men samtidigt ledsamma inlägg. Jag hittade din tråd om DAB när jag googlade A.Stål Collection som stod på en liten klisterlapp under en av mina två på nätet inköpta skålar.
Nr 879: skål möjligen Yuan. Den med klisterlappen. 600kr
Nr 888: skål Song. 400kr
Antar då att båda skålarna är av nyare tillverkning? Jag är mycket intresserad av antikviteter och då främst av möbler där jag tycker mig ha skaplig koll på vad som är riktigt och inte. Kina och keramik är nytt för mig och har därför noll koll på det, tydligen. Jag får väl representera Rune och Vera i detta fall. Nu var det ju inga stora läropengar som tur var.
Man blir ju ändå ledsen, förbannad och känner sig lurad.
Mvh Rune/Vera

Nr 888, "Skål i keramik, Kina, Song (960-1279) utrop 1000 kr". Klubbad för 400 kr.

Jag vill understryka att brevet är författat av någon för mig helt okänd person och inte av mig själv; anledningen till påpekandet är de rikliga mängderna vatten på min kvarn.

Jag tar mig friheten att saxa ur Borlänge-bloggen:
..."-Problematiken med- i det här fallet-oseriöst katalogiserad kinesisk keramik tas inte i med tång. För det är "besvärligt". Ja, det tror f--n att det är besvärligt. Men hur besvärligt är det inte att tusentals människor köper förfalskad konst -i det här fallet keramik- i tron att de köper äkta vara? Att flera aktörer fortsätter att sprida sin dynga och tjäna grova pengar på det, utan att branschen säger ifrån är totalt häpnadsväckande och groteskt".

Tror Dalarnas Auktionsbyrå, Sveriges Konst- och Antikhandlareförening, Skånes Auktionsverk eller någon annan att Rune/Vera ovan någonsin kommer att bjuda på något spännande och lite okänt område? Aldrig! Förtroendet för antikbranschen är borta. -Med vinden. Vare sig det rör sig om 1000 eller 1 miljon kronor i "lärpengar". Jag hoppas Rune/Vera kontaktar DAB och försöker häva köpet.

Bästa Rune/Vera; Om du vill så företräder jag dig gärna. -Gratis. Att skålarna sålde under utropen och framför allt utan bevakning är indikativt för att säljaren inte hade rent mjöl i påsen. Katalogiseringen "möjligen Yuan" är ful och tveksam på en flagrant fake, men katalogiseringen "Song" är uppåt väggarna. En skål som har "A Ståhl Collection" på special-klisterlapp undertill och sedan får -ett av säljaren och auktionshuset överrenskommet- utropspris på 600 kr; Dessutom ingen eller låg bevakning och epitetet "möjligen Yuan" är samma sak som att säga att den är falsk. -I min och många andras världar.

Förstoring av etikett under DAB nr 879

Jag lovar att kostnadsfritt hjälpa Rune/Vera med de två "sned-köpen". Printa ut mina "två Borlänge-bloggar" och säg att du vill ha tillbaka pengarna, med dem som motivation. Om DAB inte går med på det, så tar vi det därifrån. Andra personer hjälper jag gärna mot konsultarvode. Det gäller för övrigt även för inköp av äkta konst och antikviteter! Det sistnämnda är ett mycket trevligare område.

Nr 72143, "Vaser, ett par, Kina, 1900-tal", Gomer & Andersson, Linköping, utrop 800 kr. Känns de igen från Borlänge? Det är inte samma par. Möjligen kom de i samma container för en tid sedan. "1900-tal"? I så fall i millenniebuggens tidevarv.

Tar problemen slut nu, med grovt felkatalogiserat orientaliskt konsthantverk? Avgör själva, genom att surfa runt lite hos auktionshusen. Titta exempelvis på Auctionet.com och vaserna ovan: 72143. Eller ett litet besök på Göteborgs Auktionsverks hemsida, som erbjuder följande kinesiska "konstverk", nr 64093:

Det är något alldeles extra, eftersom Auctionets egna antikexperter handplockat målningarna särskilt, -"Från de små guldkornen till det mest exklusiva". De är 50x70 cm :"Glasmålning, 2st, Kina, 1900-talets början" och utropet är 7000 kr. Tidigt 1900-tal? Fråga vilken Kina-kännare som helst i hela världen -med rudimentära kunskaper- om något liknande skulle ha gjorts under 1900-talets början? I rest my Republic case and beg to shout NO! Undrar vilka preferenser de handplockande experterna har? Skämtar de med oss? De två kinesiska Playboy-damerna förblev osålda, så nu har de lagts ut till "ny" försäljning. Plötsligt är de katalogiserade som "1900-tal" och inte "tidigt 1900-tal". Samma pris och fortfarande "särskilt utvalt av våra experter". Suck.

Den 30 juni (!), noteras de två Playboy-damerna fortfarande till salu... Hör och häpna så är utropet fortfarande 7000 kr, fortfarande "särskilt utvalt av våra antikexperter". Särskilt utvalt på vilka premisser, kära antik-experter? Uppenbarligen har ingen enda person fallit för dessa av Auctionets antikexperter särskilt utvalda glasmålningar på Göteborgs Auktionsverk, eftersom de fortfarande är osålda. Undrar om de ligger kvar till försäljning om ett år?

Hur länge ska auktionshusen såga av den gren de sitter på? Nota bene, vi sitter alla på grenen. Kortsiktigt tjänar säljarna och auktionshusen på försäljningar av nytt -felkatalogiserat- gods. Men långsiktigt är prognosen inte lika kul. Det kommer att slå tillbaka mot alla aktörer; auktionshusen, antikhandlare och "Svenssons" i form av samlare, inredare och helt vanligt folk med en slant över till vackra ting. En lurad person är en ledsen och förbannad person (se brevet ovan). Om antikhandlare betedde sig på auktionshusvis vad gäller vaga eller felaktiga katalogiseringar, så skulle vederbörande ha en lika ljus framtid som en dront.

Utdöd dront (Didus ineptus (Linné)), bild lånad från Wikipedia

Fotnoter:
Se också bloggen Allt är inte gammalt som är blåvitt. Den handlar inte om fotboll, dock om Göteborgs Auktionsverk (GAV). Sedan första bloggen om GAV (okt 2012) har de märkbart ändrat sina orientaliska katalogiseringar. 17-1800-tals-attribueringar var legio, nu är det ofta "1900-tal" som gäller. Mer sanningsenligt vore oftast 2000-tal, om det som är katalogiserat 1900-tal.

Om någon avser att ifrågasätta mina kunskaper inom erotica, så har jag under två års tid agerat inköpare i flera världsdelar åt ett av världens mest välrenommerade Erotiska Muséer. Dronter kan jag sådär, men jag är i alla fall ornitolog.

Rune/(Vera); låt bli att bjuda på Playboy-damerna är du snäll. Ett gratis-case räcker.

Att vi matas med historier om människor som låter sig luras på auktionssajter som exempelvis Tradera är vardagsmat (se bloggen Sveriges enda anarkistiska auktionshus, sep 2012). Men bondfångeri ska inte få associeras med auktionshus som ståtar med så kallade kvalitetsauktioner.

Kinesiskt mörker i Landskrona

A propos den senaste bloggen om förfalskad kinesisk keramik, som såldes i Borlänge av Dalarnas Auktionsbyrå den 5 maj, så kan jag tala om hur jag personligen hade katalogiserat merparten av det orientaliska konsthantverket som erbjuds till försäljning av Skånes Auktionsverk (SKAV) den 11 maj, i deras auktion "Vårkvalitén" (Se längst ned i Bilagan). 101 av utropen är orientaliska.

Nr 525, "Kina/Japan 1700-1800-tal". Eeh, ICKE sa Nicke!(Utrop 12-15000, Återropade)

Att denna blogg kan bli tröttsam läsning för de allra flesta av mina många läsare har jag full förståelse för. Men jag är mycket glad om ni orkar traggla er igenom all text. Då får ni nämligen en förståelse för hur omfattande problemet med alldeles för "optimistiska"(=felaktiga) katalogiseringar av orientaliskt konsthantverk är; Laissez faire-attityden är pinsamt påtaglig och EXISTERAR INTE INOM NÅGOT ANNAT OMRÅDE. Orden "troligen", "sannolikt" eller "möjligen" lyser tyvärr nästan helt med sin frånvaro i åldersbestämning av SKAV:s orientaliska konsthantverk. Försiktighet eller ödmjukhet i de orientaliska katalogiseringarna tycks vara som bortblåsta och det tycks i stället ha blivit ett självändamål att ha så exakta dateringar av varje föremål, som möjligt. Inlämnarna, sannolikt ofta men inte alltid handlare, lämnar in föremål till auktion och hoppas på tur. I stället för att köpa en trisslott så kan vinsten utdelas på en grön vas eller en blåvit skål, inköpt på senaste resan till Kina för en spottstyver.

Nr 548, "sen Qing 18-1900-tal". Nicke sa ICKE!(Utrop 8-10000, såld för 9.500)

Utrop 482-490 är föremål från Han- och Tang-dynastierna. Som jag förstått saken, har Stockholms Auktionsverk slutat ta emot gravgods. Bukowskis är också återhållsamma inom området. Vissa auktionshus kräver TL-intyg (Thermoluminiscens-intyg) för att sälja gravgods. Men, bara för att det sitter en mässingsplakett på en ram med en attribuering på, så innebär ju inte det att tavlan är äkta. Vad är då enklare att förfalska än ett tryckt pappersintyg från Oxford eller Tyskland? Dessutom är sätten man förfalskar gravgods på en never-ending-story av nya friska uppslag. Ett par av SKAV:s föremål har TL-intyg. Dessutom finns oglaserat lergods nytillverkat i ohemula mängder i Kina och marknaden har svämmats över av genuina föremål som grävts upp över hela Kina, i samband med infrastrukturprojekt, utgrävningar, dammbyggen etc...

Nr 527, "Kangxi 1662-1722". Oh No! (Utrop 8-10000, såld för 8.500)

Idén att jämföra ett utropat föremål med ett helt annat i och för sig snarlikt föremål och ge sidhänvisning till exempelvis en auktion långt borta för länge sedan, är sällan eller aldrig till hjälp, i en auktionskatalog. Förfalskat så kallat kompaniporslin blir allt vanligare på (svenska) marknaden. Detta gäller för blåvitt gods, men också för andra områden, exempelvis med dekor en grisaille.

Nr 538, "Sen Qing-dynasti 1800-tal". Icke, säger Lasse Kongo.(Utrop 4-6000, sålda för 7500)

Att ropa tre porslinsföremål från -enligt auktionshuset olika kulturområden och tidsperioder-i grupp (nr 510), med utropet 3-5000 kr, när man senare i auktionen ropar ett enda mynt (flera utrop) med utropet 250 kr känns konstigt, minst sagt.

Nr 574, "Sen Qing dynasti 1900-talets början". Tyvärr senare!(Utrop 2000, såld för 1600)

Jag undviker att kommentera de föremål som jag känner mig osäker inför. Detta innebär att antalet föremål som bör ifrågasättas sannolikt är större, än det redovisade. Generellt väldigt offensiv katalogisering med åldersattribueringar ristade i sten. Nr 524 är ett undantag, Kangxi (1662-1722) eller senare. 

Nr 529, Kina, Kangxi 1662-1722. Nope! It is Japanese.(Utrop 4-6000, såld för 5500)

Flera av de föremål som jag påstår är felkatalogiserade är redan uppe i paritet med-, eller över utrop. Detta behöver inte betyda att föremålet är "äkta", som jag tidigare extensivt diskuterat. (Senast i bloggen: Katastrofal Borlänge-Kvalitet) Vem som blir "lycklig" ägare till dessa föremål återstår att se. Kommer stämningar in från kineser, engelsmän och/eller svenskar? Det har hänt tidigare och det kommer att hända igen. Rune/ Vera som jag nämnde i fallet med Dalarnas Auktionsbyrå har hört av sig, besvikna på sina inköp i Borlänge. I morgon kväll kommer Herr Ping, Herr Liu eller någon annan kines att ha drabbats, gissar jag.

Nr 522,  "Kina Ming transition". Korrekt ändrad i nätversionen av katalogen till Japan.(Utrop 10-15000, såld för 10000)

Om jag kallade Dalarnas Auktionsbyrås auktion för katastrofal så vet jag inte vilket epitet som är adekvat för Skånes Auktionsverk? Avslutningsvis frågar jag om det ska vara så att bara vi initierade eller "experter" ska veta vad som är äkta och vad som är falskt på auktionsvisningar. Råder en "gentlemens agreement" att vi som "är i branschen" ska veta vad som är bra eller dåligt, men inte "de andra"? I sådana fall är jag ingen gentleman. Min stora mentor Gordon Lang's favoritcitat var There is something rotten in the State of Denmark. I could not agree more, Gordon.

Beslagtaget elfenben i Hong Kong. Månne är det också "Sen Qing dynasti 1900-talets början"?

Fotnot:
Skjut inte budbäraren. I övrigt ber jag att få hänvisa till Borlänge-bloggen för generella resonemang kring bristande auktionsetik m.m.
Det är för övrigt inte bara porslin som förfalskas: http://www.atl.nu/teknik/kopiorna-lurar-de-flesta

Källa:
www.skanesauktionsverk.se

Bilaga:
Eftersom mina kommentarer är så pass extensiva vidrörande SKAV:s bristfälliga katalogisering, placerar jag dessa som bilaga till bloggen.

Nämnas skall att Jan Bäckman inte längre är med oss; vila i frid. Jag vet inte vem som är ansvarig för orientaliskt konsthantverk hos SKAV, men tror att Jan B åtminstone delvis hade hand om det området tidigare. Jag hittar ingen ansvarig i katalogen eller på nätet.

Min katalogisering till vänster (SKAV:s katalogisering Inom parentes):
492, 18/1900-tal, (Qianlong 1736-95)
493, yongzhengs märke, 1900-tal (troligen 1700-tal)
494, 1900-tal (Qianlong 1736-95)
496, 1800-tal (Kangxi 1662-1722)
503, 18-1900-tal (1700-tal, troligen Kangxi)
504, 18-1900-tal (1700-tal)
505, 18/1900-tal (1700-tal) Undersidor EJ avbildade. Varför?
506, 1900-tal (1800-tal)
507, 18-1900-tal (1800-talets mitt)
508, 18-1900-tal (1800-tal)
509, undersidor EJ avbildade. Varför?
512, 18-1900-tal (17-1800-tal)
514, 18-1900-tal (15-1800-tal)
515, Andra halvan 1900-tal (1800-talets slut eller 1900-talets början)
522, korrekt ändrad till Japan i nätkatalogen. Dock kallar man alla fågelmatare med så kallade spur marks undertill för "Japan, Meiji", vilket inte är korrekt (finns i utrop 517, 520 och 521). Samtliga är kinesiska. Kiln rests används för så små föremål i Kina.

Nr 521, 1 av nio fågelmatare. Kinesisk, ej japansk. (Utrop (för nio st.) 3-5000, sålda för 2.200)

523, troligen 1800-tal (tidig Kangxi 1662-1722)
525, Kinesiska förfalskningar sent 1900-tal/2000-tal (Kina/Japan 1700-1800-tal). Skall EJ inkluderas i en kvalitetsauktion.
526, Kangxi-stil, troligen 1900-tal (Kangxi 1662-1722)
527, Förfalskning, sent 1900-tal/2000-tal (Kangxi 1662-1722). Skall EJ inkluderas i en kvalitetsauktion.
528, 1900-2000-tal (troligen Kangxi 1662-1722)
529, Japan, 1800-tal (Kina, Kangxi 1662-1722)
530, Yongzhengs märke, ej period (Yongzhengs märke och period)
531, undersidor EJ avbildade. Varför?
537, 1900-tal (möjligen Jiajing 1796-1820)
538, Kopior sent 1900-tal/2000-tal (Sen Qing-dynasti 1800-tal). Skall EJ inkluderas i en kvalitetsauktion.
539, undersida EJ avbildad. Varför?
540, 1900/2000-tal (1800-tal)
541, undersidor EJ avbildade. Varför?
543, 18-1900-tal (1800-tal)
544, 1900-tal (troligen Guangxu)
546, troligen 1900-tal (1800-tal)
547, sent 1900-tal (1800-tal)
548, 1900-2000-tal (sen Qing 18-1900-tal). Skall EJ inkluderas i en kvalitetsauktion.
549, Sent 1900-tal (1800-tal)
551, 1900-2000-tal (Republik 1912-49)
552, Katalogiserad som "samtida tillverkning"! Utrop 10-15000, varför tas med i en kvalitetsauktion?
553, Katalogiserad som "samtida produktion". Starkt påminnande om den extensivt diskuterade Uppsala-vasen som såldes för ett par år sedan. Varför tas med i en kvalitetsauktion?
555-560 utgörs av bronser, som förfalskas extensivt och mycket skickligt. Att då inte inkludera ordet "troligen" framför vald attribuerande dynasti, måste anses som anmärkningsvärt. Jag väljer att inte kommentera ålder, eftersom handhavande krävs.
561, Troligen 1900-tal (Qianlong eller Jiajing (1736-1820))
572-574 (tre utrop), utgörs av större elfenbensarbeten som är ett gungfly vad gäller moral och etik. CITES reglerar försäljningen av fridlysta djur. Är föremålen inte bevisligen antika, så ska de heller ej säljas. Med bevisligen avses pappersarbete/och-eller fotografier/testamenten etc. Samtliga dessa tre utrop ser ut som varandes sent 1900-tal eller 2000-tal.
575-580 utgörs av jade/ sten-arbeten. Ett ytterst förfalsknings(/kopie-)drabbat område. Merparten av dessa är katalogiserade som Republik. På vilka grunder?
581, 2000-tal (Republik 1912-49). Dessa penslar, eller likadana, såg jag till salu i större mängd i en inredares monter på Älvsjömässan 2013. Kommer inte ihåg styckpriset, men säljaren påstod inte att de var gamla, -tvärtom!

Nr 581, "Republik 1912-49". Get real!(Utrop 3000, sålda för 2.600)

Katastrofal Borlänge-Kvalitet

I tider när auktionshus i Sverige och internationellt gör allt(?) för att få in kinesiska föremål till försäljning så blir förslagna, mindre seriösa (eller totalt oseriösa) aktörer allt mer aktiva i sitt spridande av förfalskningar.

Huvuddelen av den svenska marknaden för kvalitetskeramik från Kina förväntas finnas i storstadsregionerna, men när skruvarna dras åt så försöker mörka element lämna in förfalskningar i mindre städer, hos mindre auktionshus. De stora auktionshusen gör nuförtiden (oftast) sitt bästa för att hålla förfalskningar borta, vilket gör att oseriösa personer med förfalskningar till salu tvingas söka nya sälj-kanaler. Jag vet från säker källa att vissa aktörer redan är portförbjudna hos flera av de största auktionshusen.

Nr 637, Vas, troligen Ming, utrop 4000 kr (Såld för 2900 kr)

Hos Dalarnas Auktionsbyrå (DAB) annonserar man "Vårens Kvalitetsauktion, den 5 maj". "Dalarnas ledande auktionshus" sorterar också under auktionssajtens Barnebys vingar, som är en samlingssajt med hög svansföring för auktionshus i Sverige och även i England.

Med begreppet "Kvalitetsauktion" anspelar man på en tradition av att sälja föremål av en kvalitet som är högre än vanligt. Exempelvis säljer de tre större auktionshusen i Sverige, Bukowskis, Stockholms Auktionsverk och Uppsala Auktionskammare, auktionsgods under hela året. Men ett par gånger per år så arrangerar man just "Kvalitetsauktioner", med föremål av högre kvalité, som man medvetet samlat på sig.

Det DAB saluför under rubriken "Orientaliskt porslin och konsthantverk", är av -diplomatiskt uttryckt- varierande natur och merparten av detta ska inte få komma i närheten av rubriken "Kvalitetsauktion". I egenskap av keramikkännare skulle jag kunna massakrera de flesta orientaliska katalogiseringarna på något sätt. Jag noterar: Av 42 utrop är tre katalogiserade som möjligen/troligen Ming, en dynasti mellan 1368-1644. Dessa är av betydligt senare datum. Fyra utrop är katalogiserade som "1900/2000-tal". Vart tog åldersaspekten vägen? Sex utrop är katalogiserade som "objekt" med utropspris- helt utan tidsprecisering. Det senare är ju ett i och för sig ärligt sätt att katalogisera föremål på, men indikerar ju också att föremålet är nytt. Nytillverkade föremål i en Kvalitetsauktion. Det är nytt. (Nr 542 och 846-848)

Nr 848, "Vaser, Kina, 19/2000-tal" (Såldes för 1000 kr)

Vad avses med katalogiseringen: Wanli-stil (nr 634); Är det Wanli (1573-1619) eller är det en modern kopia/förfalskning? Utropets 4000 kr indikerar äkthet, snarare än kopia. Lågt utrop förvisso, men det har de flesta föremål nuförtiden (s.k. lockpriser). Samma fråga gäller för nr 878, Skål, Kina, Ming-typ. Är det Ming, eller inte? Jag vet det korrekta svaret och det gör inlämnaren också. Men tror ni köparen gör det?

Nr 634, Skålfat, Kina, Wanli-stil (Såld för 2900 kr)

Utan att gå in på varför, kan jag lågt räknat säga att närmare trettio av de 42 utropen är tillverkade senare än 1980. Mycket är också katalogiserat som "1900-tal", men vilken del av 1900-talet åsyftas..? Man hoppas leda köparen att tro att det är Republik (1911-1949), eftersom de föremålen har blivit populära. Lyckas man inte med det kan man ju alltid använda tuschpenna.

Nr 1051, "Pilgrimsflaska, Kina, 1900-tal, utrop 2500". I blått tusch:"Republic, Kina". Tjena! (Såld för 2500 kr)

Flera av föremålen har också små klisterlappar med texten "A. Ståhl Collection" undertill. Sannolikt är lapparna tillverkade av nuvarande ägaren till dessa flagranta förfalskningar, i samma veva som vederbörande köpte keramiken i Kina. Förfalskade provenienser är sedan många år vardagsmat i antiksvängen.

Nr 541, "Skål Kina, troligen Ming", A Ståhl Collection. Troligen INTE. (Såld för 750 kr)

Nytillverkat kinesiskt porslin finns i sådana mängder till salu i Kina, att det är omöjligt att föreställa sig för den oinvigde. Merparten utges för att vara antikt, med/utan sigillmärken, patina och hela konkarongen. Priserna i Kina är en fraktion av de i Väst. Ett fat eller en vas som de jag visar här, kostar ett par hundringar. Ska ni ha en riktigt bra förfalskning så kanske de kostar någon tusenlapp, eller två.

Nr 845, "Skål, Kina, möjligen Yuan", utrop 2500 kr. Jag föredrar möjligen INTE. (Återropad)

I telefonsamtal (2 maj) med en trevlig Pontus, enligt hemsidan katalogansvarig på DAB, frågar jag om han kan ge mig någon proveniens på de föremål som jag har mest emot (-vilket jag inte sade). Det kan han inte, utan konstaterar att de är inlämnade från gatan så att säga, av en och samma person. Jag frågar om utropen och det faktum att det står "troligen Yuan/Ming". Ja, det var inlämnarens åsikt, säger Pontus. När jag påpekar att de utpekade föremålen är av mycket senare datum, så säger Pontus att han själv anat detta... -Och varför har ni föremål med på en Kvalité som är katalogiserade som 1900/2000-tal, de är ju att betrakta som nya, frågar jag. Jaa, säger Pontus på klingande dalmål, häruppe är det ju inte direkt mycket kinesiskt, så folk tycker ju att det är lite spännande med det. Tack säger jag. Jag har fått svar på mina funderingar.

När lade ni senast ett bud på en oljemålning av Bruno Liljefors (BL), katalogiserad som möjligen eller troligen av BL? Den blåvita vasen, nr 637, katalogiserad som troligen Ming, har utropet 4000 kr. Vore den äkta, eller riktig som man säger i branschen, skulle ett korrekt utrop ha varit minst 500.000 kr. Den utger sig nämligen för att vara från Yuan-perioden (1279-1368 e.kr), inte Ming. Dock ser jag som initierad, att det rör sig om en flagrant och dålig förfalskning, (såldes för 2900 kr). Jag slår mig i backen på att jag vet vad inlämnaren till många av dessa förfalskade föremål heter. Jag känner igen ägarens Modus operandi. Nästan alla kinesiska föremål i DAB:s auktion har redan fått bud. Det är mycket möjligt att det är ägaren själv som lagt dessa bud, för att fingera intresse på föremålen. Och, jag har sagt det förut; har säljaren "tur", så lyckas rävspelet med något av föremålen. Kanske sitter det en kines eller två och lyckas nosa reda på denna lilla auktion i Borlänge och tänker "oj, oj, oj, den här yuan-vasen måste ju vara äkta. Den är så lågt prissatt och Borlange har jag aldrig hört talas om. Den måste komma ifrån någon storsamlare i lokalområdet". Därefter kanske klubban faller på några hundra tusen eller miljoner om de tror att det gula fatet är äkta och från tiden(Nr 1055). Ni förstår, det finns gott om väldigt rika kineser. Alldeles ohemult rika, och ofta, -inte alltid, också oerhört okunniga. (Såldes för 2700. Tack och lov).

Nr 1055, "Fat Kina, undertill med Yongzheng-sigill", utrop 2500 kr (Kutym är att skriva: "Märke, men inte period". Det glömde DAB?)

Bondfångeri kan möjligen Borlänge-problematiken kallas. Jag är inte jurist. Men jag sträcker mig ändå längre och kallar auktionsförfarandet för kriminellt. Bondfångeri låter för tamt. Till syvende och sist så är det auktionshusets förbaskade ansvar att erbjuda saker till salu, som har katalogiserat på ett ansvarsfullt sätt, så att kunderna i slutändan köper föremål som är vad de utges för att vara och inget annat. Finns inte kunskapen hos ifrågavarande auktionshus, så skall extern expertis konsulteras.

Det skrivs spaltmil om shabby shic och kindpussande på VIP-visningar i bloggar, auktionstidningar, morgon- och kvällspress, inte minst på Barnebys. Ovanstående problematik tas inte i med tång. För det är "besvärligt". Ja, det tror f--n att det är besvärligt. Men hur besvärligt är det inte att tusentals människor köper förfalskad konst -i det här fallet keramik- i tron att de köper äkta vara? Att flera aktörer fortsätter att sprida sin dynga och tjäna grova pengar på det, utan att branschen säger ifrån är totalt häpnadsväckande och groteskt. Återigen -jag har sagt det förut nämligen- att det inte finns en överspännande -svensk- organisation för Sveriges auktionshus, är ett stort problem. Men då bör i stället Sveriges Konst och Antikhandlareförening (SKAF) sätta ned foten. Dessvärre tror jag inte att SKAF är fot-försedd. Det som pågår kommer att skada hela antikbranschen för oöverskådlig framtid när det avslöjas. Att problemet är stort och i högsta grad existerande även på Älvsjö Antikmässa har jag skrivit förut och gör det igen. Om någon undrar, så är jag beredd att vittna i domstol om mina påståenden och antaganden. Många fler än jag som kan orientalisk keramik, vet -självklart- vad som försiggår.

Nr 638, "Lockskål, Kina", utrop 1500 kr. En korrekt katalogisering eftersom åldern EJ kommenteras, men platsar det på en Kvalitetsauktion? (Såld för 1000 kr)

På söndag vet DAB vilka de lyckliga ägarna är till en massa nyproducerad smörja. Men, -Jan Östensson -av Mellansvenska Handelskammaren förordnad Värderingsman-, Intendenten Kerstin och Katalogansvarige Pontus, jag tycker ni ska ta er en extra funderare på vad som ska inkluderas i er kvalitetsauktion nästa gång det är dags. Vera i Falun eller Rune i Borlänge kanske tror på det ni insinuerar och det vore riktigt trist; -Att det är gamla fina föremål man köper på en Kvalitetsauktion.

Skandalauktionen är över. Av totalt 42 orientaliska utrop återropades 12 på grund av för låga bud. 23(!) av dem såldes under utropsnivån. Det dyraste objektet blev ett i elfenben, som i sig är ett mycket känsligt område, eftersom det måste kunna föras i bevis att föremålet är antikt för att överhuvudtaget få säljas på auktion. Det klubbades för 3900 kr. Föremålet, en så kallad pusselstav i elfenben, daterades till 1880, med okommenterad proveniens i katalogtexten.

Marknaden har sagt sitt och jag har sagt mitt. Förhoppningsvis tar inte Dalarnas Auktionsbyrå in några fler föremål från denne inlämnare. Vad var det jag sa? I rest my case. 

Hoppas Rune och Vera lät bli att bjuda.

Fotnoter:
Sedan mitt telefonsamtal med Pontus (efternamn okänt) så har en del ändrats i katalogen. Nu står det exempelvis Ming-stil, i stället för troligen Ming.

Efter att auktionen genomförts, så har DAB:s orientaliska avdelning på något mystiskt vis minskat från 42 till 39 utrop. Tre  har alltså helt avlägsnats från katalogen som ligger ute på nätet, helt utan kommentarer. Det står inte ens vilka föremål som avlägsnats eller varför. Ett av de avlägsnade föremålen är den blåvita yuan-förfalskningen, nr 637, som diskuteras i bloggen. Var dyker den upp nästa gång?

Jag har rest extensivt, dock aldrig i Kina.

Om någon undrar, så ställer jag gärna upp som extern konsult mot vederbörlig lön. Studielånen måste betalas. Kommer DAB att ringa?

I fredagens (3 maj) DT på nätet, står följande: "En auktionsfirma i Dalarna ville, på kunds räkning, sälja ett noshörningshorn. Nu har Jordbruksverket avslagit ansökan om ett så kallat CITIES-intyg (sic).
När auktionsfirman i Dalarna fick uppdraget om att sälja ett noshörningshorn sökte man ett så kallat CITIES-intyg hos Jordbruksverket. Noshörningshornet är sedan tidigare inköpt på Bruun-Rasmussen i Danmark och planen var att hornet skulle återsäljas dit. För att auktionsfirman i Dalarna skulle få föra ut objektet ur landet krävdes ett intyg (CITIES), men denna ansökan har Jordbruksverket avslagit med motiveringen att djuret tillhör en utrotningshotad art. Beslutet kan överklagas till Mark- och miljödomstolen". CITES heter det för övrigt.

Källor:
http://www.dalarnasauktionsbyra.se/
http://www.auction2000.se/auk/w.ObjectList?inSiteLang=&inC=DA&inA=20130403_1724&inCategoryId=
http://www.dt.se/nyheter/dalarna/1.5840760-nej-till-forsaljning-av-noshorningshorn