Katastrofala katalogiseringar och inaktiva strutsorganisationer

Upprördheten bland allmänheten och många antikhandlare är stor, över det faktum att ny kinesisk keramik säljs som gammal på Älvsjö Antikmässa. Som Antikmonologen diskuterade i bloggen Hitta förfalskningarna i Älvsjö/ Utträde ur OCS/ 7=8 den 14 februari, under då pågående Antikmässa i Älvsjö.

Lika upprört som det är bland allmänheten, lika tyst är det från strutsorganisationerna SKAF (inte Sveriges Kaninavelföreningars Riksförbund utan Sveriges Konst- och Antikhandlareförening) och svenska grenen av Oriental Ceramic Society. Strutsorganisationer i så måtto att de i stället för att konfrontera och diskutera eventuella problem likt strutsen väljer att gräva ner huvudet i marken för att undgå problemen. Antikmonologen har vid ett flertal tillfällen diskuterat allvarliga problem i Sverige med felattribueringar/felkatalogiseringar av orientaliskt konsthantverk. Se exempelvis Allt är inte gammalt som är blåvitt och Katastrofal Borlänge-Kvalitet.

Hur ser scenen för försäljning av kinesisk keramik ut i mars 2015 i Sverige? Några axplock:

Göteborgs Auktionsverk: nr 251013. Lockurna 1800-tal, utrop 1800 kr.

I Göteborg, där stora delar av Oriental Ceramic Society huserar, däribland ordföranden, bjuds en hel del iögonfallande kinesisk keramik ut av Göteborgs Auktionverk (GA):

Exempelvis nr 251013 ovan. GA:s katalogiserare skriver : "1800-tal, utrop 1800 kronor. Höjd 23 cm". Själv skulle jag om jag arbetat på ett auktionshus ha sagt: 2000-tal, endast dekorativt värde, cirka 200 kr. Den vill vi tyvärr inte sälja, eftersom vi primärt sysslar med äldre föremål. Det andra försöket att sälja lockurnan 251013 misslyckades den 28 mars. Då blev högsta bud 650 kr; återigen under säljarens bevakningspris.

Eller följande par snarlika vaser, nr 248618:

Göteborgs Auktionsverk: nr 248618. Vaser 1900-tal, utrop 1500 kr. Bud 350, bevakningspris uppnått. Förvånad, någon?

Göteborgs Auktionsverk: nr 248618. Vaser 1900-tal, utrop 1500 kr.

Om dessa skulle jag -om jag arbetat på ett auktionshus- ha sagt: 2000-tal, endast dekorativt värde, cirka 200 kronor styck. Dom vill vi tyvärr inte sälja, eftersom vi primärt sysslar med äldre föremål.

Möjligen lockar utrop nr 252921, Terrin, vas samt kanna, Kina, 1800-tal?

Göteborgs Auktionsverk: nr 252921. 3xKina, 1800-tal. Utrop 1500 kr

GA har två av tre rätt; felet är vasen som är japansk, inte kinesisk. Många fler utrop är "glädjekatalogiserade" i Göteborg. Detta var endast ett axplock.

Göteborgs Auktionsverk undervisar i Kinesisk keramik.

I tider när auktionshusen blir fler och fler och antalet antikhandlare färre och färre, går det ibland möjligen lite väl fort.

Är ni i stället sugna på att shoppa i Skåne, Limhamn närmare bestämt, så är det nu ni ska bjuda på de fullständigt unika kinesiska 1700-1800-tals fajanstallrikarna från Kina:

Utrop nr 253544: "2 tallrikar, fajans, Kina, 1700-1800-tal, diameter 23,5 cm.
Ljusplåt, mässing, 1900-tal, höjd 36 cm".

Limhamns Auktionsbyrå (Limma) är ett familjeföretag och skriver på hemsidan: "...Över 25 år i branschen har gett oss stor erfarenhet av att korrekt värdera konst, antikviteter och designföremål från bland annat Skandinavien.". Jo, det var just det där med Skandinavien...

Detaljbild av: "Tallrik, fajans, Kina, 1700-1800-tal"

Host, host. Om jag jobbade på Limma skulle jag läsa på oändligt mycket mer om keramikens historia i Asien och framför allt Europa, innan jag kallar de tallrikarna för "Kina 1700-1800-tal". De är nämligen nordeuropeiska. (Fajans av denna typ från Kina existerar inte och har aldrig existerat. Tvärtom, så var paradoxalt nog denna typ av keramik europeernas ganska primitiva försök att kopiera kinesiskt porslin...). De "kinesiska fajanstallrikarna" klubbades för 300 kronor.

För övrigt så fungerar Limhamns hemsida väldigt illa, med merparten av länkarna oklickbara. "Sidan under uppbyggnad" står det. Bråttom, bråttom Auctionet?

Om ni i stället vill shoppa i Kungliga Hufvudstaden, så finns möjligheten på Auktionshuset Metropol: Utrop 9475356 exempelvis. "Parti porslin, 6 delar, Kina". Nej Metropol, flera av delarna är i c k e kinesiska. Utropet var 2.000 kronor; såldes för 200 kronor

Eller kanske blir någon samlare av kinesiskt konsthantverk sugen på följande, nr 9478346?: "Tallrikar 6 stycken, Kina". Nej Metropol. EN tallrik är kinesisk, fyra är japanska och en är europeisk. Ett rätt av påstådda sex alltså. Utropet var 500 kronor; såldes för 900 kronor.

Eller har ni som Kina-samlare blivit sugna på utrop nr 9478346 hos Metropol? "Kina 10 del. fat och skålar". Det hoppas jag sannerligen inte att ni har. Utropet var 400 kronor; såldes för 250 kronor. Så här ser de tio delarna ut:

Av dessa tio delar är nämligen nio japanska. Ni läste rätt. 90 % av utropet är uppåt väggarna felkatalogiserat. Den enda kinesen i gruppen är den lilla gula, längst upp till höger. Varför, Metropol och andra? Bristande kunskap hos personalen? Bättre priser på kinesiskt än på japanskt (ett faktum) och därför medvetet felkatalogiserat? Flera utrop än de jag här har nämnt är behäftade med felattribueringar hos Metropol, i auktionen som äger rum måndagen den 9 mars.

Jag är innerligen övertygad om att alla dessa felkatalogiseringar, medvetna eller ej, är oerhört negativa för alla parter på antikmarknaden. Självklart är eventuellt snabb profit positiv kortsiktigt för säljaren, men i långa loppet är alla förlorare.

Eller vad säger Sveriges Konst- och Antikhandlareförening och svenska Oriental Ceramic Society? Rör inte ovanstående problem er? Jag anser att de gör det i extremt stor utsträckning. Det är pinsamt. Groteskt pinsamt. Jag har gått ur OCS som tidigare påpekat, på grund av interna och externa problem med fuskare och försäljning av falsk keramik.

Hur var det nu man formulerade sig i Limhamn? "...Över 25 år i branschen har gett oss stor erfarenhet av att korrekt värdera konst, antikviteter och designföremål...". Problemen existerar dock inte bara i lilla Limhamn, utan även i Göteborg, Stockholm och överallt. Inte bara hos auktionshusen, utan även i "fina delen" av Älvsjö Antikmässa (alltså SKAF), på Helsingborgs Antikmässa och i antikhandeln. En stor del av antikhandeln förlitar sig hör och häpna till auktionshusens kunskaper, som vore de absoluta. Det är de inte.

Hur länge ska SKAF, OCS och andra förtiga problemen? När ska dessa föreningar och andra konfrontera de gigantiska problemen med laissez faire-attityd och förfalskningar? Inom vilket annat föremålsområde skulle så grova felkatalogiseringar och försäljningar av förfalskningar accepteras? Svaret är givetvis: i n g e t.

SKAF:are eller OCS:are?! Foto: Publicdomainpictures.net

Fotnoter:

Sättet som strutsen undviker problem på, är endast en ofta beskriven myt utan verklighetsförankring. -Men bra som liknelse.

Nota bene, alla föremål ovan är till salu den 9 mars, datum för bloggpublicering. Alltså är ovanstående exempel inget ihopsamlat under längre tid, utan enkelt funnet på kort tid.

Auctionet har måndagen den 9 mars stora problem med sin hemsida.

Många säger: Jamen kinesiskt konsthantverk är ju så svårt. Det är möjligt. Allt är svårt för den oinvigde. Ska man agera kommissionär/förmedlare av föremål och utger sig för att besitta kunskaper, så skall man också det. Punkt.

Ångerfullt Bukowskis? Paradigmskifte när ångerrätt införs på nätauktioner

Antikmonologen fick under lördagen (28 februari 2015) en djuplodande intervju med Samlaren X, som önskar förbli anonym. Exakt på dagen ett år tidigare köpte X en jugendvas på Bukowskis Markets (BM) nätauktion i Stockholm. X hade aldrig möjlighet att besöka auktionsvisningen fysiskt, utan förlitade sig till de tre bilder av vasen som visades på nätet. Dessutom var katalogtext, utseende, storlek och utropspris självklara indikatorer på vad vasen till slut skulle komma att klubbas för. Utropet hade satts till 2500 och slutpriset blev 2800 kronor. Påslag och diverse avgifter ej inräknat. X är konnässör och samlare och allt annat än en dununge i auktionssammanhang. Upprymde köparen tar sig därefter till Bukowskis Market för att lösa ut sitt senaste samlingstillskott. En känsla endast en samlare kan till fullo kan förstå.

Vacker vas. Kom och köp! Bild 1 av Bukowskis Markets 3 bilder.

Till X enorma förvåning var vasen extensivt skadad. De övriga två bilder som publicerades under själva auktionsvisningen av vasen var dessa:

Bild 2. Kom och köp!

Bild 3. Kom och köp!

Köparen X blev först perplex efter att ha hämtat ut vasen och säger så här:
"Bakgrunden är att jag åkte på en nit i en av BM’s auktioner och därför anmälde saken till Allmänna reklamationsnämnden; Jag hade denna gång inte tid att själv åka och titta på den aktuella vasen utan litade till katalogiseringen. Det visade sig sedan att en sida var helt kraschad (stor slagkrater + flera mycket stora sprickor). Det framgick vare sig av text eller av bilder – som påpassligt visade alla sidor utom den trasiga. Värderingen var också högt satt, som vore den helt felfri. Jag krävde naturligtvis att köpet skulle hävas med hänvisning till den felande beskrivningen. BM vägrade. Då lackade jag ur lite. Det handlade inte om pengar utan om principen att inte lura sina kunder. Jag begärde då att nyttja min ångerrätt enligt den s.k. distansavtalslagen. 

Medveten om vad lagen faktiskt säger, och att det inte går att avtala bort lagstiftning: ”Lag (2005:59) om distansavtal och avtal utanför affärslokaler Undantag från ångerrätten 11 § ... 10. ingås vid en auktion, om det är möjligt att delta i auktionen även på ett annat sätt än genom att använda ett medel för distanskommunikation,” 

I lagens förarbeten framgår att det är klassiska slagauktioner (ropa eller vifta för att ge bud) som också samtidigt erbjuder telefon- och internetbudgivning som man avsåg att undanta. Det uttryckliga syftet är att det inte ska råda olika villkor för de som sitter i salen gentemot de som budar elektroniskt. Lagstiftarna valde att formulera det enligt ovan. I BM’s fall går det enbart att buda via inloggning på ett web-konto med dator/smartphone, eller via ett skriftligt förhandsbud. Även för en lekman som mig, säger X, verkade det självklart att BM inte omfattas av undantaget, varken enligt lagtexten eller enligt intentionen bakom, och att de avsiktligt försökte runda lagen. Web och skrift är tveklöst distanskommunikationsmedel. Att det (under kontorstid) är möjligt att låna en dator med webläsare i en reception för att logga in på sitt nätauktionskonto, vilket är vad BM hävdar som enda skäl till att man skulle falla inom undantagsparagrafen, är irrelevant. Det skiljer inget principiellt med att använda den mot att använda en dator hemma- båda är lika mycket distanskommunikationsmedel och ingen auktion bedrivs ju på plats, avslutar köparen X.

Vinkel som  Bukowskis Market valde bort. Foto: X

ARN’s beslut 2015-02-23 i ärende nr 2014-02631 blir om inte prejudicerande så i vart fall ett paradigmskifte i branschen, med oerhörda implikationer. ARN skriver bland annat:
"Det är inte lämpligt att möjliggörandet av en praktiskt sett betydelselös budgivning genom fysisk närvaro i en lokal ska upphäva grundprincipen att budgivarna har ångerrätt vid en internetauktion. Inte heller är det lämpligt att låta allas ångerrätt vara beroende av i vilken utsträckning möjligheten till en sådan budgivning har utnyttjats i det enskilda fallet. Enligt nämnden bör därför lagen tolkas så att alla budgivare har ångerrätt vid en internetauktion, dvs en auktion där budgivningen pågår under en längre tid huvudsakligen med användning av distanskommunikationsmedel varefter resultatet fastställs utan att några budgivare är närvarande, medan inga budgivare har ångerrätt vid en traditionell slagauktion även om det vid denna förekommer bud inlämnade före eller under auktionen med medel för distanskommunikation. Undantaget från lagens normala ångerrätt vid distansavtal har därför inte varit tillämpligt vid den aktuella auktionen. Eftersom X har utövat sin ångerrätt inom två veckor från det att han tog emot vasen, har han rätt att få tillbaka vad han betalat för denna.

ARN: "Där anges dessutom att Bukowskis inte under några omständigheter svarar för defekter. -Det (andra villkoret) är helt ogiltigt enligt konsumentköplagen". 

Vidare skriver ARN:
"Enligt auktionsvillkoren punkt 10 är varan såld i befintligt skick. Där anges dessutom att Bukowskis inte under några omständigheter svarar för defekter. Det andra villkoret är helt ogiltigt enligt konsumentköplagen. Enligt 17 § första stycket konsumentköplagen ska en vara som är såld i befintligt skick ändå anses som felaktig, om den är i sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog har kunnat förutsätta. Om varan sålts på auktion ska med priset avses utropspriset. Av motiven till 17 § konsumentköplagen framgår att 17 § inte uttömmande reglerar frågan när varor sålda i befintliga skick är felaktiga. Bl.a. kan 16 § tredje stycket, 18 och 19 §§ också tillämpas (se prop. 1989/90:89 s. 101; jfr Torgny Håstad, Köprätt och annan kontraktsrätt, 6 uppl. 2009, s. 238). Enligt 16 § tredje stycket 2 konsumentköplagen – som motsvarar en bestämmelse i köplagens 19 § som gäller just när befintligt skick avtalats – ska en vara anses felaktig, om säljaren före köpet har underlåtit att upplysa köparen om ett sådant förhållande rörande varans egenskaper eller användning som han kände till eller borde ha känt till och som köparen med fog kunde räkna med att bli upplyst om. En ytterligare förutsättning är att underlåtenheten kan antas ha inverkat på köpet."

ARN har i tidigare fall gått på auktionsfirmornas linje, mest av slentrian tror Samlare X. I det senaste yttrandet resonerar ARN detaljerat och "förnuftigt". Detta innebär ju att nätauktionsföretag inte helt kan avsäga sig allt ansvar för vad de säljer, säger X. Auktionsvillkor där säljaren avsäger sig allt ansvar är lagstridiga och därmed helt ogiltiga. Konsumentköplagen ålägger säljaren att tydligt redovisa kända fel och brister, även fast det säljs i "befintligt skick".

Paulina Sokolow, pressansvarig på Bukowskis, säger: Vi kommer att rätta oss efter ARN:s beslut. Kunden ska få tillbaka sina pengar. Det grundar sig på att vi inte gjorde en hundraprocentig beskrivning av vasens skador på nätet. Däremot kommer vi att försöka få en omprövning av nämndens tolkning av distansköplagen. Varför? – Det skulle komplicera hela handeln med antika föremål. Det här är inte mallade, fabriksgjorda saker som ska uppfylla vissa kriterier. Det är föremål med en unik historia. Vissa skador påverkar inte värdet alls, de räknas som patina, medan andra skador gör att det är värdelöst. Bukowskis anser att den gamla tolkningen av lagen ska gälla – ingen ångerrätt vid nätauktion om det även finns möjlighet att lämna bud på plats.

Bilbildsexempel 1: Kom och köp! Ferrari Dino. Foto: Wikipedia.

Antikmonologen har vid flera tillfällen diskuterat problemen med dåligt fotograferade objekt på auktionsmarknaden, se exempelvis Auktionshusexistensproblem -Bättre bilder eller full fart bakåt?
Auktionshuset Metropol har efter att ofta ha ifrågasatts bildkvalitetsmässigt av undertecknad, satsat på ytterligare en medarbetare som ska ta mycket bättre och fler bilder, som en strålande glad Jani Andersson, Operativ chef på Metropol, uttryckte det när jag träffade honom på Sveavägen för ett par veckor sedan.

Frustrationen hos de som av misstag lagt bud på objekt och vunnit budgivning, för att därefter upptäcka att objektet visats i exempelvis Helsingfors och därför hade budstegen registrerats i valutan Euro har varit stor. En tiofaldig prishöjning som är mycket lätt att missa i budhöjningsmomentet. Dessa misstag skall enligt ARN:s rekommendationer nu vara ett minne blott. Kritiken mot just Bukowskis Market för denna möjliga valutabudmiss har varit extensiv. Exempel här.

En företeelse som kan komma att växa nu, är så kallad budtrissning. I stället för att sätta ett högt bevakningspris på ett föremål, något som oftast inte tillåts av auktionshus, så låter inlämnaren av föremålet en "kompis" bjuda upp priset till en nivå som säljaren anser är "rätt". Risken man löper då, är ju förstås att man köper sitt eget föremål. Detta kommer nu i högre utsträckning att kunna ångras. Lauritz, numera ägare till Stockholms Auktionsverk och Helsingborgs Auktionsverk, har sedan länge tillämpat ångerrätt enligt dansk respektive svensk lagstiftning, vilket orsakat problem.

Allmänna reklamationsnämndens beslut är rådgivande och därmed alltså inte en slutgiltig dom. Dock vore auktionsjätten infernaliskt korkad om den inte betalar tillbaka X alla pengar. Kundvård och positiv shoppingupplevelse är självklara ledord år 2015, för alla professionella företag. Förhoppningsvis även för Bukowskis. Gör om, gör rätt, Bukowskis.

Bilbildsexempel 2: Såld för 1,3 miljoner, krockad. Vilka bilder användes i försäljningsannonsen? Foto: Teknikens Värld

Hur Bukowskis överhuvud taget kunde "ta striden" med X och initialt neka denne pengarna tillbaka, övergår för övrigt mitt förstånd.

En utelämnad bild säger mer om säljaren än tusen ord(?)

-------------------------------------------------------------------------------------------------

3 Minuter Om Mollie Faustman. Foto: SvT

Sveriges populäraste TV-program Antikrundan toppades(?) i torsdags (26 februari) av att Claes Moser (CM) för trettonde gången (ungefärlig uppskattning) säger mer än tusen ord (åtminstone sammanlagt) om Mollie Faustman (MF) för en fördjupad-special-om-en-synnerligen-enastående-oerhört-undervärderad-konstnär-att-satsa-sina-slantar-på i Public Service-TV. Efter nära tre minuters "säljpitch" av CM, får vi för säkerhets skull ytterligare TVÅ MINUTER om Mollie Faustman. Hur många MF har CM i lager tro?

Ytterligare Två Minuter Om Mollie Faustman. Om du -mot förmodan- missade de första 3 minuterna. Foto: SvT

-----------------------------------------------------------------------------------------------------

Richard Thunér i värderingstagen. Foto: Sveriges Radio

De omtalade pottskåpen som ska ha sålts på Älvsjö Antikmässa av Richard Thunér och ifrågasattes å det kraftigaste av bloggen St Olof har tagits i försvar av Pontus Silfverstolpe. Aftonbladet skrev en hel del om ärendet och gick hårt åt Thunér. Silfverstolpe ger Richard Thunér rätt i att det otroliga de facto inträffade; ett tredje pottskåp i rokoko helt snarlikt de två(?) andra, blev tillgängligt på den kommersiella marknaden och därigenom kunde kreera paret riktiga pottskåp från rokokotid. Förunderliga äro herrarnas vägar och rätt ska vara rätt. Läs hur St Olof biter tillbaka här, den 2 mars.

Jag ger St Olof 100% rätt i att SKAF är mycket dåliga på att hålla förfalskningar borta från SKAF-området i Älvsjö och att återkopplingen från SKAF vidrörande kritik mot både det ena och det andra är icke-existerande. Exempelvis så lyder inledande mening under rubriken FAJANS OCH PORSLIN i SKAF:s lagom pretentiöst formulerade "KONST OCH ANTIKSKOLA"; "Porslinet härstammar från Kina som redan på 600-talet var framstående inom porslinstillverkning". Detta är ett direkt felaktigt påstående, som jag vänligt påpekat ett par gånger, helt utan respons. Huvudet nedgrävt i marken, så hör man inte kritiken.

---------------------------------------------------------------------------------------------------

Andreas Rydén, Bukowskis. Foto:Stockholms Auktionsverk/Lauritz...

Breaking news den 3 mars:

Andreas Rydén, fram till idag Chefsintendent tillika "Ansikte Nr 1" vid Stockholms Auktionsverk, har lockats över till Verkets absoluta "opposition", det vill säga Bukowskis. Enligt Dagens Industri beror det på att intaget av bra konst har varit dåligt för Buckan, sedan Anna-Karin Pusic meddelat om sin avgång. Dessutom, skriver Dagens Industri, så spelar SvT:s makt också in: "Andreas Rydén är ett känt auktionsansikte, inte minst eftersom han även är en så kallad expert i Svt:s program Antikrundan". Så kallad?

Rydén är emellertid inte totalt oerfaren av att gå till nya arbetsgivare. Sedan 1980-talet har Andreas jobbat hos bland andra(?) följande företag i Sverige: Beijers Auktioner, Bruun Rasmussen, Stockholms Auktionsverk vilket även innebär Lauritz och nu således även Bukowskis. Hinns en tur till Uppsala med före pensionen, månne? Grattis till Andreas under alla omständigheter. Till skillnad från Dagens Industri, så går inte Antikmonologen in på lönediskussioner.

Tvivlar någon på att Antikrundan dominerar konst- och antiksverige på alla sätt och vis?

Fotnot:
Ingen av bilarna ovan har (ännu) sålts av Bukowskis Market.

Källor:
http://www.pressdisplay.com/pressdisplay/iphone/homepage.aspx#_article8e07941c-8a29-41ef-9f14-2f7a369c4d77
http://www.pressdisplay.com/pressdisplay/iphone/homepage.aspx#_article886081500
http://teknikensvarld.se/kvaddad-ferrari-dino-sald-for-16-miljoner-117310/
http://en.wikipedia.org/wiki/Ferrari_GT4#mediaviewer/File:1975_Ferrari_Dino_308_GT4.jpg
http://www.di.se/artiklar/2015/3/3/bukowskis-varvar-svt-kandis/

Hitta förfalskningarna i Älvsjö/ Utträde ur OCS/ Sju=åtta

För ett par veckor sedan gick ett av Storbritanniens mer kända konstmuseum, Dulwich Picture Gallery, ut med idén om att muséets besökare skulle försöka upptäcka en insmugen nygjord förfalskning i muséets samlingar. Konstnären Doug Fishbone beställde en kopia av en av Dulwich-Museets målningar i Kina, av företaget Xiamen, som är specialiserat på oljemålningar. Den tredje februari hängdes kopian upp på Dulwich vägg och ska förbli där till den 26 juli 2015. Det rör sig enligt konstnären om en "konceptuell undersökning"; It's the idea of inserting something in a context and seeing what that opens up, enligt Fishbone.

För er som beslutat er för att försöka hitta vackra, spännande och prisvärda föremål till er samling, inredning eller endast för ert höga nöjes skull på Skandinaviens största Antikmässa i Älvsjö, den 12:e till 15:e februari, uppmanas härmed till samma festliga upptåg som på Dulwich Picture Gallery, i södra London. Spot the fake! Hitta förfalskningen, eller snarare förfalskningarna, i pluralis.

Att jag som antikhandlare har haft och har en inriktning mot orientaliska antikviteter har lett till att jag under alla år som utställare på Älvsjömässan fått frågor från andra handlare och framför allt från allmänheten om falsk kinesisk keramik, som säljs på Älvsjö Antikmässa.

Utan-krav-på-SKAF

Jag utövade mer eller mindre omedvetet "Spot the fake" redan första gången jag besökte Älvsjömässan, gissningsvis runt 1986. Under nittiotalet utvecklades leken till ren frustration, eftersom jag ansåg att ett fåtal aktörer, av andra kallade antikhandlare, sålde flagranta förfalskningar i parti och minut. Det gick så långt att jag skrev ett vänligt formulerat brev till Antikmässan och frågade hur de kunde tillåta att vissa så kallade antikhandlare fick sälja nytillverkad keramik, under förespegling att den var gammal. Svar uteblev.

I mitten av 1990-talet blev jag medlem i svenska grenen av brittiska anrika föreningen The Oriental Ceramic Society, (OCS). På den tiden som långvarig högskolestudent, ofta med tunn plånbok. Under ett par år agerade jag vice ordföranden i föreningen och deltog i styrelsearbete under ytterligare ett antal år, med allt vad det innebar. Dessutom hade jag det hedersamma uppdraget att förestå föremålsbedömningen i Stockholm under många år, efter att Professor emeritus Jan Wirgin slutat med detta. Detta innebar att jag bedömde och diskuterade de föremål av varierande material, som medlemmarna tagit med sig, en till två gånger per år. Engelsmännen kallar det för Specimen meetings.

Huvudet-i-sanden-organisation

I maj 2013 skrev jag ett mail till åtta medlemmar/styrelsemedlemmar i OCS Sverige. Bland annat: Jag anser att missförhållandena vad gäller de orientaliska avdelningarna i Sverige är på tok för stora, -ofta, inte alltid..., ...Problemen förgrenar sig och en bubbla, -flera snarare- är på väg att brisera, eller implodera. OCS kommer i allra högsta grad att vara drabbade". Dessutom skrev jag: "Däremot anser jag att OCS Sverige måste diskutera problemen. Jag anser att det är ett centralt problem är att auktionshusen inte har någon överspännande organisation- där de SJÄLVA kan ta tag i pengakåtheten, -för det är det det hela handlar om i klarspråk".

Av dessa åtta tillskrivna var det en som valde att svara och det var inte ordföranden. Svaret var trevligt och genomtänkt, men sköt vid sidan av den utpekade problematiken. Jag har dessutom påtalat problem för valda delar av stockholmsfalangen i föreningen. (Föreningen består huvudsakligen av två "grupperingar"; den västsvenska med Göteborg som huvudsäte och Stockholmsgruppen). Eftersom inget har sagts eller gjorts från OCS håll gick jag ur föreningen 2014. Jag vidhåller att OCS måste diskutera internt, vad föreningens medlemmar gör och säljer, när det inte går rätt till. 

Jag har pressats att sälja , eller vara behjälplig till försäljning av- kinesisk keramik av mycket sen tillverkning av flera av OCS medlemmar, men -självklart- vägrat. Min familj har fått lida och utstå diverse otrevligheter på grund av detta, från en specifik OCS-medlem. Alla band med denna person är klippta sedan flera år.

Utrop 9401016, utrop 400 kr. Katalogiserad som "tallrik".

Måndagen den 9 februari 2014, ett par dagar innan Antikmässan i Älvsjö, sålde auktionshuset Metropol ovan avbildade tallrik, till utropspris 400 kronor, med den enda katalogiseringen "tallrik". Alltså helt utan kommentarer om ålder eller ursprung. För initierade, alltså antikhandlare, samlare med flera, ter det sig självklart att tallriken är från Kina. Man kan kritisera Metropol för att man undviker att ge potentiella köpare någon som helst info om tallrikens ålder eller ursprung. Det icke-initierade inte känner till, är att just denna underlåtelse att katalogisera tallriken korrekt är ett tecken på att tallriken är nytillverkad. (De senaste åren har just denna typ av förfalskat kinesiskt porslin sålts extensivt av framför allt ett auktionshus i Sverige, på Kvalitetsauktioner). Metropols kortfattade katalogisering "Tallrik, 23 cm" är alltså förvisso oerhört undermålig, men nota bene korrekt. Att däremot katalogisera den som "Tallrik, Kina, Qianlong (1736-1795)" hade varit (ännu) värre. Det hade nämligen varit lögn, eftersom tallriken var ny; åtminstone av senare datum än 1980. Den är en oerhört stel kopia av en tallrik från Qianlong-perioden. Vad hände då med tallriken? Den klubbades för 2400 kronor. Sannolikt köpt av en mindre kunnig köpare som tror sig ha gjort ett riktigt fynd. Möjligen av antikhandlare som ville ha något vackert i sin monter på Älvsjö Antikmässa 2015? Notera att inga fel begåtts förrän någon kallar tallriken för antik.

År 2014 beslutades från Antikmässans håll att man skulle låta Kvalitetsgruppen bedöma montrar även utanför SKAF:s område (Sveriges Konst- och Antikhandlareförening). En vacker tanke, men i praktiken svår att genomföra, argumenterade Antikmonologen då, se Älvsjö Eldsjälsmässa 2014. Eftersom undertecknad 2014 testade att få sin monter bedömd och blev underkänd, med avsaknad av förståelig motivering från Kvalitetsgruppens sida, blev det svårt att alls förstå syftet med idén. Den "nydanande idén" från 2014 att ha gruppen Bengtsson, Granlund och Johansson som Expertgrupp för att "Shoppa på Antikmässan med experthjälp" tycks däremot inte ha överlevt. Tack och lov

Antikmonologen har fört och för löpande en dialog med flera medlemmar ur Kvalitetsgruppen, både aktiva och före detta medlemmar. Generellt förträffliga, trevliga och mycket kunniga människor. Argument av typen kinesisk keramik är ju är så svårt, fungerar inte för mig. Allt är svårt för den icke initierade. Punkt.

Antikmässan skriver 2015 (Antikmonologens highlights): "Kvalitetsgruppen består av åtta personer, som var för sig har hisnande kunskaper om gamla saker av alla tänkbara slag. Tillsammans bildar de en levande encyklopedi om allt som har med antikt och design att göra. Flera av dem är kända som experter i Antikrundan, och några av dem driver affärer med konst, antikviteter eller design.
Experterna i  Kvalitetsgruppen:  Joakim Bengtsson, Johan Ekström, Sören Fingal, Anette Granlund, Paul Jackson, Lars-Yngve Johansson och Johan Nordén(=sju personer)".

Antikmonologen undrar om avsikten från Älvsjömässan medvetet är att låta en av experterna med hisnande kunskaper arbeta inkognito/under cover/i hemlighet? För att så att säga upptäcka de allra grövsta felstegen i antiksfären som Skandinaviens största Antikmässa de facto utgör..? Osynlig Antik-hen massakrerar förfalskningar?!

Dessutom undrar Antikmonologen hur djupt Kvalitetsgruppen faktiskt grävt i sin levande encyklopedi om allt som har med antikt och design att göra? Hur många av Kvalitetsgruppens medlemmar har promenerat bland de hundratusentals erbjudanden som ges en tidig morgon på Pekings så kallade Antikmarknad, där det går 13 sung-monokromskålar på dussinet? Där sung, yuan och ming i ungefär 99 % av fallen har intet med dessa perioder att göra utan är definitionen från säljarens sida på vad objekten härmar. Hur många i Älvsjö Antikmässas Kvalitetsgrupp hämtar sina kunskaper ur den levande encyklopedi om allt som har med antikt och design att göra, baserat på ett besök i dagens "Antik-Kina"? Se tidigare bloggar om kinesisk förfalskningar Katastrofal Borlänge-Kvalitet, Vidarebefodrat brev till Dalarnas Auktionsbyrå och Sveriges Konst- och Antikhandlareförening, Kinesiskt mörker i Landskrona med flera...

Utan kraft eller direktiv

Har SKAF överhuvud taget ägnat en tanke åt möjligheten att en av deras medlemmar säljer nytillverkade kinesiska "antikviteter"? Att de fåtal medlemmar inom SKAF som är specialiserade på orientaliskt konsthantverk och har ärligt uppsåt inte säger något om de eller den som har orent mjöl i påsen är förståeligt enligt principen mind your own business eller sköt ditt och skit i andra. Men jag menar att detta är fel, groteskt fel.

Stäm i bäcken, medan bäcken fortfarande finns kvar. Allt fusk och alla fel som begås i antikbranschen kommer slå tillbaks etter värre, i morgon eller om tio år. Antikbranschen måste vara extremt rädda om sina kunder och värna desamma, inte lura vederbörande på grund av kortsiktiga ekonomiska vinster. Två företeelser utgör redan närapå oöverstigliga problem för antikhandlare, nämligen internetförsäljning och framför allt auktionshusens övertagande av andrahandsmarknaden. Ska dessutom aktörer tillåtas sälja nytt under förespegling att det är gammalt, så är det inte roligt längre, för någon utom möjligen den som inga skrupler har.

På en handled nära dig

Ingen är ofelbar. Att göra fel en gång är mänskligt, men att tillåtas göra det konsekvent, år efter år, på Skandinaviens största Antikmässa är fel. Antikmonologen hävdar med en dåres envishet att ett plus ett ändå alltid är just två, varken tre eller åtta. Att hitta en allt för lagad eller hårt renoverad Gustaviansk byrå, en fajansterrin som är 150 år yngre än den ska vara, eller ett Jämtländskt skåp med alltför sen dekor eller en icke ens semi-antik Persisk matta är viktigt, men dubiöst kinesiskt konsthantverk måste också ifrågasättas och stoppas. De extremt få oseriösa aktörerna ska inte få förstöra för alla mina fantastiskt duktiga kollegor, som arbetar hårt och seriöst. Älvsjö Antikmässa måste ha en Kvalitetsgrupp värd namnet.

BREAKING NEWS:
För mer flagrant kritik mot Antikhandeln, Kvalitetsgruppen och SKAF se St Olofs blogg Antikmässan Älvsjö 2015-Antikhandeln skjuter sig själv i foten.

Fotnoter:
Jag vet oerhört mycket mer än vad som skrivs ovan, men av flera (mer eller mindre uppenbara) skäl väljer jag att undvika detaljer.
Saxat från SKAF:s hemsida: Sveriges konst- och Antikhandlareförening ställer stora krav på sina medlemmar och borgar för att kunden kan känna sig trygg med sina köp. För att vara medlem i SKAF krävs att den sökande följer föreningens etiska regler, har gedigen föremålskunskap och håller hög kvalitetsnivå både vad gäller föremål och service.

Källor:
http://news.artnet.com/art-world/artist-hides-forgery-in-major-london-museum-217602 
http://www.metropol.se/auktioner/varor/tallrik_diameter/%7BA5E197BB-66F2-49FC-B3EC-E8B9512445CF%7D 
http://sv.wiktionary.org/wiki/B%C3%A4ttre_att_st%C3%A4mma_i_b%C3%A4cken_%C3%A4n_i_%C3%A5n.

Antik massa på Västeråsmässa

Årets sista januaridag bjöd på riktigt dassigt väder men bilresan blev mödan värd, tack vare trevlig mässa i Västerås.

Knivstamässor (KM) arrangerar den så kallade Multimässan, då flera mässor samarrangeras under ett tak, men i olika hallar. Mitt mål var förstås Antiken, men förhoppningsvis fick även intresserade av Sömnad, Hälsa, Slöjd och Hantverk sina lystmäten.

Antikjakt i Västerås

Nära 70 antik- och retroförsäljande utställare var på plats lördag-söndag. Besökarsiffrorna var cirka 1500 respektive 1100, berättar en av KM:s killar, Mathias: Lite sämre än förra året, beroende på ruggigt väder, gissar både Mathias och jag. Ändå imponerande siffror, i jämförelse med storebror Kista Antik- och Kuriosamässa, som brukar ha ungefär 500 fler besökare per dag.

Dansk Rocklunda-ring

Möjligen tilltalar småskaligheten mest, i så måtto att man spanar av alla utställare på ett par timmar, men även det faktum att man slipper en massa godis-bröd-putsmedel-och andra försäljare är skönt. Går jag på antikmässa vill jag titta efter gamla prylar, inte efter bröd, godis eller annat i sammanhanget "irrelevant".

Vassare pennor efter Västeråsmässa

På de stora mässorna har trenden varit att andelen Antik- och konsthandlare blir färre och färre, medan kringförsäljningen av exempelvis brända mandlar, surdegsbröd och nytryckta böcker ökar. Till gagn för vem? Mässarrangören förvisso, men endast kortsiktigt.

"En sån hade mamma..."

Det allra viktigaste för undertecknad är det personliga anslaget i en liten antikmässa. Arrangörerna står själva i entrén och tar betalt, stämplar ibland dennes handled som vore det på skoldisko, -om vederbörande vill gå ut och komma tillbaka in. Detta ger en ovärderlig närhet till, och kunskap om, varje enskild besökare. Tjenare, grattis till tillökningen, hur e läget? Detta är kontinenter från problemen med påtända narkomaner på Älvsjömässan, som släppts in av kassapersonal som inte har fått instruktioner om liknande problem och som sannolikt aldrig ens träffat en mässarrangör. (Se bloggen Deviser och banditer på Älvsjö-Antiken 2013)

Dagsnoteringen på elfenbensföremål från 1970-80-tal låg på strax under tusenlappen styck. De förblev åtminstone under lördagen osålda och av Antikmonologen okommenterade hos okänd säljare.

Röd treenighet; kavalkad av tung litteratur och annat spännande. Det stora mässingsfatet hade hittats i Tyskland och fann ny ägare i trakten av Västerås.

En favoritutställare är Olle Alderhed från Gävle, som alltid har udda och roliga ting. Tyvärr har han slutat ställa ut på de större mässorna, likt så många andra. Sannolikt i direkt relation till fallande lönsamhet. Antikmässearrangörerna slåss, likt konst- och antikhandeln generellt, med den svåraste av konkurrenter; internet.

O-trendspaning: "Teak och pläter halva priset", otrendiga material vintern 2015. Har Jordbruksverkets nya regler om köp av exotiska träslag fått genomslag?

Kossans fyra bronsmagar

Förtroligt anslag, mänsklig värme, leenden och handslag är faktorer som anses som avgörande i upplevelsetempel som utgörs av mässhallar och även auktionslokaler. Det är därför auktionshusägare/ verkställande direktörer och intendenter skakar hand, kindpussas och ler under viktiga VIP-event, så som öppningar och liknande.

Vackra varor i Västerås

Jag föredrar handslaget och den lilla historien på köpet, fikan med medföljande historier om bästa fyndet, och vänliga kommentarer framför klickandet på auktionssajter något alldeles oerhört. Håller ni med? Kanske ses vi då i Älvsjö den 12 februari?

Antikmonologens 2014

År 2014 skrev Antikmonologen 36 bloggar huvudsakligen om auktioner. Antik- och andrahandsmarknaden i Sverige -och övriga världen- domineras nuförtiden av just auktionsverksamhet. Sedan 1980-talet har världens auktionshus mycket skickligt tagit allt större del av marknaden. Det som tidigare var en marknad främst avsedd för specialister som konst- och antikhandlare är idag en populär spelplats för gemene man och kvinna.

2014 års bloggtopplista i rangordning:
Uppsala Auktionskammare avslutar affärsrelation.
Crying Buddha sold at Woolley & Wallis in Salisbury.
Antikrundan brister i omdöme. Igen.
Enorm skandal under uppsegling på Lauritz.
Östasiatiska Museet satsar kommersiellt- Paradigmskifte på Skeppsholmen.
Senare än vadå L(a)uritz?
Konstig konst i Norrköping.
Sexfingers Jane kommer igen- Nu äldre än någonsin och MED proveniens. 13 elfenbensutrop borta i Jönköping.
Unikt tillfälle! IDENTISKA oljemålningar till salu! Kom och köp!
Uppsala Auktionskammare frias på grund av juridiskt gungfly och hittepå.

Årets bannlysning (svensk auktionsbransch första officiella?):
2014 års utan konkurrens mest lästa blogg var den som svart på vitt citerade Uppsala Auktionskammares (UAK) unge verkställande direktör Magnus Bexhed, då han i mailform förklarade för undertecknad att "Uppsala Auktionskammares affärsmässiga relationer med Dig är avslutade". Eftersom bloggen Uppsala Auktionskammare avslutar affärsrelation publicerades veckan före Älvsjö Antikmässa 2014, fick den enormt genomslag. Folk kom i horder för att uttrycka sin förvåning och upprördhet. Spekulationer om eventuella anledningar till bannlysningen diskuteras i ovan nämnda blogg.

Årets sleeper:
Strindbergsoljan som Bukowskis sålde för 11,7 miljoner var inte tidigare känd. Målningen hade skänkts till danska poeten Sophus Claussen och hade funnits i samma familj i 120 år.

Ur SvD 3 december 2014

Årets nästan-flopp-som-blev-succé: Warhol som inte sålde på höstens Moderna kvalité på Bukowskis. Först noterad som återropad för att en halvtimme senare noteras som såld. Begreppet efterförsäljning nådde sannolikt nya rekordhöjder i googles statistik denna afton. Illasinnade eller avundsjuka rykten är fortfarande i svang om försäljningen. Inte underligt, ty detta utgör det högst betalda konstverket i skandinavisk auktionshistoria.

Vita handskar på, vid hantering av 61-miljoners tavla, inklusive avgifter.

Årets kommersiella helomvändning:
Statliga Östasiatiska Muséet (ÖM) som anlitade dels Sveriges mest kommersiella auktionshus, situerat i Uppsala och dels Antikrundans Björn Gremner för att agera experter under Museets så kallade "Asienfestival", som ägde rum under valsöndagen, i augusti. Museichefen skyllde ifrån sig på programansvarig och hade inte hört talas om Cites. Snacket går fortfarande om varför ÖM valde just dessa aktörer och hur i hela fridens namn man ens fick idén. Folk i branschen tappade hakan över ÖM:s nya strategi. Spännande att se vad Asienfestival 2015 kommer att inbegripa. Cirkus månne? Det verkar det i och för sig redan vara. (Se Östasiatiska Museet satsar Kommersiellt- Paradigmskifte på Skeppsholmen)

GT:s artiklar om Sanne Houby Nielsen.

Chefen för det hele, som Antikmonologen aldrig lyckades få tag på, är lägligt skjuten åt sidan(?). Från att ha varit Överintendent, alltså högsta chef för Världskulturmyndigheten(där ÖM ingår), kommer Sanne Houby Nielsen i stället att leda Nordiska Museet (NM) från våren 2015. Tidningen GT har kritiserat henne hårt under vintern. Är chefsskapet på NM en sökt tjänst eller en kommendering?

Årets auktionshusköp:
Mer danskt; Uppkomlingen relativt sett, danska Lauritz, köpte världens äldsta auktionshus, Stockholms Auktionsverk. Se bloggen Danska Lauritz köper Stockholms Auktionsverk. Svensk-danska ägarparet Sundström fortsatte shoppingyran med att stoppa Helsingborgs Auktionsverk i påsen och möjligen mer förvånande, även Deconet.

Största auktionshajpen: -De var två och trenden kom redan året innan: Muslingestolen; Alla (inredare) ville ha en stol som ingen med övertygelse kunnat säga vem som designat. De har köpts för spottstyvrar landet runt och hamnar hos snabba möbelkonservatorer, får en vit fårskinnsklädsel och häpp, plötsligt har priset höjts uppemot ibland 500 gånger. Designern bakom stolen, som ser ut som vore den Mimmi Piggs favorit, är Philip Arctander och ursprungsåret lär vara 1944. Att det sedermera visat sig att IKEA (också?) tillverkat stolen gör ju inte saken sämre. Hajp nummer två är allt i möbelväg av Axel Einar Hjort, särskilt i sportstugemöbelserien Utö, i omålad furu.

Auktionsverkets Mimmi-möbler

Pall, AE Hjorth, 42.000 kr, SAV oktober 2014. Lite virke för pengarna.

Årets auktionshus-beef:
Intendent på Stockholms Auktionsverk köper "felkatalogiserad" antikvitet hos ärkerivalen Bukowskis och anklagar därefter Buk för felkatalogisering. Bland det konstigaste jag hört. Det vore fantastiskt intressant att få en intervju med den SAV-intendenten..! Se bloggen Budsugen Bukowskis-intendent sökes.

Årets sämsta affär: Nåja, en av dem i alla fall: Majolikafatet som klubbades den 28 december 2014 på Magasin 5, före detta Stockholms Auktionsverks Stadsauktion. Klubban föll på 5.000 kr. Endast två år tidigare blev slutpriset för exakt samma fat 40.000 kronor, med utropet 20-25.000. Mest fascinerande var att utropet vid senaste försäljningen sattes till 6.000 kronor. Proveniensen var mycket specifikt angiven båda gångerna: Rudolf/Vidar Christensen, Stockholm. Från 40.000 till 6.000 på två år. Gäller nöjd kund-garanti?

Årets största skandal: -Är inte ny, utan sannolikt en 40-årig surpotatis. I oktober skrev Preben Juul Madsen på utmärkta sajten Kunstnyt, i Danmark, att underligheter rådde beträffande försäljning av Afrikana hos auktionshuset Lauritz. Antikmonologen grävde djupare och förstod sammantaget att en viss Gabriel Müller har sålt Afrikana, främst masker, sedan tidigt 70-tal och konsekvent under cirka 40 års tid fått mer eller mindre nytillverkade föremål upphöjda med det i auktionssammanhang så oerhört viktiga ordet: "PROVENIENS"...Gabriel Müller eller liknande formuleringar. Detta har skänkt föremålen en aura av långt högre ålder och dignitet än de någonsin förtjänat. Se bloggen Enorm skandal under uppsegling på Lauritz.

Masker köpta under 1970-talet på Stockholms Auktionsverk. Proveniens: Gabriel Muller.

Köpt under 1970-talet på Stockholms Auktionsverk. Proveniens: Gabriel Muller.

Antikmonologen blev kontaktad av en person i Paris, med en samling masker som samtliga köpts på Stockholms Auktionsverk under 1970-talet, med tillhörande lappar påskrivna med "(Proveniens) Gabriel Müller". Parismaskerna har sågats som moderna, alltså nygjorda vid inköpet, av utländsk expertis. Att Stockholms Auktionsverk torde få kalla fötter när Müller nämns verkar oemotsagt. Att Lauritz i Stockholm sedan etableringen i Slakthusområdet för flera år sedan, har sålt ohemula mängder Afrikana märkt "Proveniens Müller" är inget nytt. Sedan Antikmonologen skrev om Müller-skandalen har Lauritz Stockholmskontor totalt upphört att ange "Proveniens Müller". Antikmonologen kunde leda i bevis att många masker som tidigare hade tillskänkts "Müller-proveniens" plötsligt inte hade någon som helst proveniens. Se också bloggen Lauritzgate- en praktskandal.

Årets antikdöd: Beslutet att lägga ner tidningen Antikvärlden togs. Anledningar och intervjuer kan begrundas i bloggen Sotheby´s säljer svamp; Antikvärlden kastar in handduken samt Auktionshusexistensproblem.

Borta

---------------------------------------

För övrigt noteras att Sveriges Television listar Antikrundans experter för 2015 med ingressen Antikrundan plockar in två nya experter- och ytterligare en gör comeback. Därefter listar man alla 26 med namn och anger deras specifika expertområden. Antikmonologen noterar att Charlotte Widenfelt (nr 3 uppifrån) ännu inte tilldelats området Orientaliskt (=ostindiskt) att expertisera, trots att hon i Uppsala Tingsrätt i elfenbensmålet/ Citesmålet mot Uppsala Auktionskammare så sent som i maj 2014 uppgav att hennes specialområde var just -orientaliskt... Måste kännas tufft att -återigen- behöva stå ut med endast de allmänna områdena konsthantverk, keramik och silver i Antikrundan. Se Uppsala Auktionskammare frias på grund av juridiskt gungfly och hittepå.

Ännu mer uppseendeväckande torde väl ändå vara att en enda av dessa 26 av Sveriges Television lyckligen utsedda experter ej är expert inom något föremålsområde alls, utan anges vara Expert på att vara "VD vid Uppsala auktionskammare"...

Detta om något, torde väl vara otillbörlig reklam, SvT? Ingen annan expert får liknande epitet/titel...

Fred och kärlek!

Fotnoter:
Under respektive Antikmonolog finns en kommentarsdel, där läsarna kan ventilera sina åsikter.

Källor:
http://www.expressen.se/sok/?q=houby 
http://www.svt.se/antikrundan/har-ar-antikrundans-experter-2015
http://www.svd.se/kultur/strindbergmalning-slog-rekord-pa-bukowski_4160577.svd
http://auktionsverket.se/auction/modern/2014-10-21/111-axel-einar-hjorth-pall-nk/