måndag 14 juni 2021

Pinsamt, Stockholms Auktionsverk och Uppsala Auktionskammare

Allt som glimmar är inte guld är en allom bekant förnumstighet.

Allt som är signerat Bruno Liljefors är heller inte av Bruno Liljefors, åminstone inte av den världsberömde konstnären med sagda namn. 

Att ett av sveriges största auktionshus anser att nr 303 i pågående visning av Klassiska & Asiatiska (tidigare kallad Internationella Vårkvalitén) är av Bruno Liljefors hand (1860-1939) är pinsamt, skandalöst och de facto tjänstefel.



Att det säljpitchande auktionshuset i fråga är anrika Stockholms Auktionsverk (SAV), grundat 1674, nyligen uppköpt av Auctionet, gör det mer pinsamt än om det vore någon liten aktör på landet.

Skälen till att ifrågavarande duk med färg på ej bör tillskrivas den man, som under många år kallades för (en av) världens främsta djurmålare är tråkigt många. För att göra en lång historia kortare, så skulle jag inte betalat en enda krona för denna "Hare och fällande örn", hur mycket än en säljare skulle bönat och bett om bidrag till sina svältande barn. Jag hade gärna skänkt säljaren en slant, men "målningen" hade jag inte tagit emot ens som tändmaterial till öppna spisen.

Det går att skämta och sarkastiskt ironisera över målningens alltför bristande måleriska kvalitéer, där exempelvis örnens fjädrar liksom hamnat helt fel i princip överallt, utom möjligen i handpennornas projektion. "Örnens" högra vinges fjädrar liknar möjligen en oerhört nedsutten och enormt sliten Chesterfieldsoffas slitna yta, men har inget eller extremt lite gemensamt med en örn, vare sig kungs- eller havsdito. Fågelns vänstra vinge ser mer ut som pälsen på en fläckig hyena. Jag vill faktiskt sträcka mig till att påstå att harens flyg-pose är skickligare utförd av "konstnären", än örnens.


måndag 26 april 2021

Lauritz säljer Stockholms Auktionsverk

Under måndagsförmiddagen publicerades en pressrelease i Dagens Industri om att auktionshuset Lauritz säljer Stockholms Auktionsverk (SAV) med flera till Auction Network Sweden AB, mer känt som Auctionet. Försäljningssumman är okänd, men begrepp som REA/UDSALG torde ligga mycket nära till hands.



Sundström säljpitchar ända in i betongväggen, med riktigt blodig panna!? 



Oklar företagsbild.


Att försäljningen äger rum förvånar få insatta i branschen. En i antikbranschen initierad finansman kommenterar lakoniskt: Det förvånar väl ingen att Lauritz säljer. De har varit konkursfähiga länge...



Bye, bye Dannebrogen.

Att Auctionet är köparen är däremot inte helt förväntat. Antikmonologen har tidigare diskuterat och ifrågasatt Auctionets ägande och mångstolssittande av/på olika auktionshus, samtidigt som man ska agera -obunden- paraplyorganisation för över 40 olika europeiska auktionshus. En till synes omöjlig ekvation.

Under måndagen fanns ingen information om affären vare sig på Auctionets eller Lauritz hemsida. Noll och intet.

----------------------------------

Joakim Bengtsson. Foto: Helsingborgs Auktionsverk

A propos att fördela nedre lekamen på många stolar; Joakim Bengtsson, känd från SvT:s Antikrundan samt för försäljningen av sitt hem och sina samlingar förra sommaren (Gamla Kassan i Landskrona- orkestrerat av Bengtsson samt hans dåvarande arbetsgivare SAV), fick foten från Stockholms Auktionsverk i början av 2021. Enligt initierade källor på SAV på grund av "meningsskiljaktigheter" mellan Bengtsson och dåvarande(?) VD Mette Rode Sundstrøm. Sannolikt sista gången Mettes Manolo Blahniks kickade i det företaget.

På Stockholm Auktionsverks hemsida står dock i skrivande stund -fortfarande- följande:


---------------------------------------------

Förhoppningsvis och högst sannolikt så blir SAV:s framtid ljusare med Auctionet som ägare, i jämförelse med luftslottet Lauritz. Med tanke på Auctionets agerande på många fronter de senaste åren så torde auktionsbranschen bli -än mer- "dynamisk" framöver...

Stockholms Auktionsverk grundades år 1674 och är därmed världens äldsta verksamma auktionshus. SAV har förlorat mängder av kompetent personal de senaste åren: Ett enormt arbete att återupprätta Auktionshuset och återanställa/nyanställa föreligger nu. Om det är Auctionets avsikt, vill säga..?

Saxat från Auctionets hemsida. Läge för ny devis; "Vi ger gamla företag nytt liv hos nya ägare - köper ingen så gör vi det!"


---------------------------------------------------------------------------------------------





torsdag 21 januari 2021

Falskt glas och dubiöst elfenben. Möjligen enkelt, dock ej tryggt, Auctionet...

Om ni är antikvitetssugna så kanske ni gör som många andra gjort och gör i pandemitider? Trycker igång datorn/telefonen och surfar iväg bland tillgängliga auktionshus och hundratusentals utbjudna föremål. Ett par klick senare så presenteras sannolikt ymniga mängder föremål inom just ert valda område.

"Köp tryggt och enkelt från lokala auktionshus" står det på Auctionets hemsida. 




På Auktionsverket i Engelholm (AE) bjudes en glasplunta daterad 1717 till försäljning.



Ytterst kraftigt slitage på undersidan av Engelholms plunta år 2021.

Ytterst kraftigt slitage på halsens insida av Engelholms plunta år 2021.


Denna glasflaska är katalogiserad av AE med följande ord:"Plunta glas märkt LOD bär datering 1777" samt "Höjd c 14 cm" och "Slitage". Därutöver har Engelholms anställda sannolikt "tryggt och enkelt" värderat "pluntan" till 2500 kronor och lämnat till allmänheten att avgöra slutpriset.

För den glasinitierade ser pluntan spännande ut vid en hastig flukt. Det alltid eftertraktade Skånska Glasbrukets alsters triggerlampor börjar blinka i hjärnbarken på glasälskare. 

Men, som alltid, bör föremålen granskas mer noggrant. Helst bör alla föremål man är intresserad av bedömas in situ, alltså "på riktigt" medelst handpåtagning, -och inte endast med hjälp av bilder. Känslointrycket av ett föremål är oerhört viktigt som del av hela ekvationen som ska leda till ett eventuellt köp -eller avfärdande av eventuellt förfalskad, icke naturligt uppkommen patina, etcetera.

Nu är det ju inte särskilt många som har möjlighet att åka till Engelholm, Umeå eller Stockholm om de bor annorstädes. Därav succén med nätauktionerna..! Vilket i sin tur lägger ett tungt -och alldeles självklart- ansvar på auktionshusens sätt att katalogisera så korrekt och noggrant som är möjligt. 

Vad är konstigt med pluntan då? Varför har den så extremt kraftigt slitage undertill samt på halsens insida? Det känns tillkämpat och ditsatt, inte naturligt uppkommet. Glaset ser ut att sakna det liv som 1700-talsglas ska ha. Formen på mynningen stämmer heller inte med hur 1700-talsflaskor ser ut. Ett inlägg i sociala medier fångade undertecknads öga. Det var glassamlaren Lars Kallin som kommenterade nämnda glasplunta och påtalade fakta i sammanhanget.

Hör och häpna så sålde exakt samma auktionshus i Engelholm en mycket snarlik, möjligen samma, plunta för mindre än fyra år sedan. Då värderad till 1000 kronor, med slutpris 300 kronor. Dock katalogiserad på ett mycket annorlunda vis:

År 2017 sålde Auktionsverket Engelholm denna plunta.



Detalj av 2017 års Engelholmsplunta: märkt "KOP-76"

Christian Wollin har skrivit en artikel i tidningen Antik & Auktion om dessa flaskor (okänt tryckår). Hur kort är Auktionsverket Engelholms minne? Värt att notera är att dessa flaskor inte var förfalskningar så länge de hade kvar märkningen undertill "KOP-76", men så fort den är bortslipad eller försvunnen under tillkämpad "patina" så blir det just en förfalskning. Att ifrågavarande auktionshus överhuvud taget inte kommenterar ålder på pluntan/flaskan är pinsamt illa. Att de värderar den till 2500 kronor indikerar för de flesta att den inte är äkta vara, men alldeles för högt för vad det är. En kopia från 1976.

Till syvende och sist så står det dock: "Plunta glas märkt LOD bär datering 1777". Alltid hugger några torskar på kroken, eller?!


 


Branschen måste kämpa för transparens och ärlighet hela vägen från inlämningsdisken till transportfirman som kör hem objektet till slutkunden. 

Hur var det nu Auctionets devis löd?

Möjligen enkelt, ej särskilt tryggt och sannerligen inte snyggt, Engelholm/Auctionet!

BREAKING NEWS:
Det tog ett knappt dygn för Auctionet/Engelholm att korrigera katalogiseringen av den "Antika pluntan". Nu bringas KLARHET i saken, enligt nedanstående! Det verkar ha varit bråttom, till min oförställda glädje, måste tillstås.



Att Auktionsverket i Engelholm väljer att behålla värderingen 2.500 kronor när man för tre år sedan värderade en likadan replika till 1.000 kronor är för övrigt helt ofattbart. Man ändrar alltså uppfattning om åldern så att flaskan anses vara 259 år yngre än vid initial värdering. Ändå behåller man exakt samma nominella värdering. Notera då att replikan för tre år sedan såldes för 300 kronor... Goddag yxskaft.

Något säger mig att vi inte har sett de sista korrigeringarna av denna auktionspost. Men det är förstås bara en känsla jag har.

--------------------------------------------------------------------------------------

Samma devis gäller i England såväl som i Sverige för Auctionet:



Auctionets törstande efter nya auktionshus tycks näppeligen släckas. Rushbrooks i Winchester är det senaste tillskottet. Jag provade Auctionets översättningsknapp (i form av flaggor på respektive språk/land) och noterar att en indisk ask, som jag bedömer som ett 1900-talsarbete, på engelska i rubriken beskrivs så här: "A VIZAGAPATAM IVORY VENEERED... ( och dateras till första halvan av 1800-talet)". Med svensk översättning så står det "...fanerad med ben och sandeträ(sic.)...". Att det är en människa och inte en datoriserad översättarhjälp som skrivit den svenska översättningen blir tydligt på grund av det felskrivna "sande(l)trä".


Är det Auctionet-standard att översätta "Ivory" till "ben"? Nota bene; inställningen gentemot elfenben har förändrats diametralt -även- i Storbritannien de senaste åren. Fiskarna lär bli mycket varmare på flera kontinenter. Antikmonologen har skrivit många, många spaltmetrar om vikten av adekvat och stringent terminologi i auktionsbranschen. Ben får man nämligen sälja i parti och minut. Vilket inte är fallet med "elefantelfen-ben". Översättaren/intendenten glömde måhända bara "elefantelfen"?

Balclis, objekt 1483769, "Kinesisk fläkt av däck i elfenben". Intyg från "spanska antikvariska federationen".

Balclis, objekt 1513584, "Fransk fläkt av orientalisk stil...".Intyg från "spanska antikvariska federationen".



Balclis, objekt 1527702. Intyg från "spanska förbundet för antika återförsäljare". Måste vara påfrestande årsmöten hos dem, med endast antika återförsäljare.


Balclis, objekt 1396589. En språkligt svår mening i en oerhört viktig juridisk djungel. Elfenben från elefant eller valross?



Balclis 1517222, har ingen angiven proveniens alls. "Man med barn och kran".

Balclis 1495799. "Chrysoelephantinsk(!) skulptur i elfenben och guldbrons". Intyg från "spanska antikvarumsförbundet(sic.)".

En snabb titt på Auctionet ger 13 föremål till salu (21 januari 2021), gjorda av elfenben, eller med elfenben som del av objektet. Samtliga dessa säljs av auktionshus utanför Sverige. Är det en slump? Antagligen inte, eftersom Auctionet sedan tidigare har påpekat för Antikmonologen att det är enklare att få de svenska auktionshusen att följa råd och fingerpekanden från huvudkontoret i Stockholm, än de utländska. Beröm till de svenska auktionshusen! 

Det spanska auktionshuset Balclis i Barcelona dominerar med åtta elfenbensföremål till salu. Det finns rigorösa regler angående försäljning av elfenben, som måste kunna bevisas vara från före år 1947, enligt Cites-konventionen. Detta gäller såklart för samtliga diskuterade länder. Uppgivet konstateras att översättningarna ofta blir av typen Goddag-Yxskaft. Dessutom anges de spanska föremålen ha intyg från ett antal olika(?) institutioner; spanska antikvariska federationen/ spanska förbundet för antika återförsäljare(!)/ spanska antikvarumsförbundet(!). Ett löjets skimmer över sänker sig, men det är allt annat än roligt, Auctionet. Dags för en nollvision om att sälja elfenben! Vad rör det sig om i reda pengar per år och auktionshus i omsättning? Lågt räknat ett par tusenlappar och högt räknat 50.000 kronor. På ett år. Spottstyvrar relativt sett. Det kan alla auktionshus både ha och mista. Gör om och gör RÄTT! Igår.

För inget av föremålen gjorda helt eller delvis av elfenben hos Auctionets brittiska eller tyska auktionshus kommenteras intyg alls. Det finns alltså inga. Barcelona-huset Balclis anger "sent 1800-tal" eller 1800-tal om samtliga sina elfenbensföremål. Ett förfarande som Antikmonologen kraftigt ifrågasatt under årens lopp, som en typ av "schablonkatalogiseringar" för att gå under radarn vad gäller eventuella ifrågasättanden från exempelvis Jordbruksverk eller jobbiga antik-skribenter. Jag anser att det är extremt osannolikt att "man med barn och kran" är äldre än 50 år. 2021-50=1971, vilket är långt efter år 1947. Det skulle göra försäljningen olaglig per definition. Och inget pappersarbete finns. EDIT: Min spanska översättare hade hunnit ta siesta igår, vid tiden för publicering av detta inlägg. Denna kulptur är enligt Balclis utförd i elfenben av valross. Det förändrar dock ej ifrågasättandet i sak, eftersom regelverket för valrossbete också är hårt reglerat enligt Cites.


Gör en C14-test av tveksamma föremål! Inte det?! "Det kostar för mycket!" NEJ det gör det inte. Se det ur elefanternas perspektiv. Världens största landlevande däggdjur. Snart borta. Om inte antik-aktörer drar sig upp ur etiskt-moraliskt avgrundsdjupa svarta hål, överfulla av kortsiktigt intjänade sekiner.

Hur var det nu det lät?


Illegalt skjuten afrikansk elefant. För elfenbenets skull. Foto:baraza.wildlifedirect.com


Några undrar säkert varför jag tar upp detta ämne med illa katalogiserat elfenben gång efter annan. Jo, för att det tjuvskjuts en elefant varje kvart. Om ett par generationer så går det inga elefanter på moder jord om detta får fortsätta. Om en massa oseriösa aktörer tycker att det är viktigt att få sälja små eller stora föremål av elfenben -obeaktat ålder på dem- så underbygger de ett fortsatt intresse för materialet. Vi måste sätta ned foten. Igår! 

Känner ni på Auctionets huvudkontor att ni ställer upp för elefanternas överlevnad efter att ha läst dessa rader? Jag brukar inte vara så här rakt på sak, men jag börjar tröttna på ifrågavarande situation. 

Låt oss hoppa över kindpussandet 2021 och rädda elefanterna i stället. God fortsättning förresten!

-----------------------------------------------------------

Fotnot:
KOP är förkortning av KOPIA och 76 åsyftar år 1976.


------------------------------------------