Falskt glas och dubiöst elfenben. Möjligen enkelt, dock ej tryggt, Auctionet...

Om ni är antikvitetssugna så kanske ni gör som många andra gjort och gör i pandemitider? Trycker igång datorn/telefonen och surfar iväg bland tillgängliga auktionshus och hundratusentals utbjudna föremål. Ett par klick senare så presenteras sannolikt ymniga mängder föremål inom just ert valda område.

"Köp tryggt och enkelt från lokala auktionshus" står det på Auctionets hemsida. 

På Auktionsverket i Engelholm (AE) bjudes en glasplunta daterad 1717 till försäljning.

Ytterst kraftigt slitage på undersidan av Engelholms plunta år 2021.

Ytterst kraftigt slitage på halsens insida av Engelholms plunta år 2021.

Denna glasflaska är katalogiserad av AE med följande ord:"Plunta glas märkt LOD bär datering 1777" samt "Höjd c 14 cm" och "Slitage". Därutöver har Engelholms anställda sannolikt "tryggt och enkelt" värderat "pluntan" till 2500 kronor och lämnat till allmänheten att avgöra slutpriset.

För den glasinitierade ser pluntan spännande ut vid en hastig flukt. Det alltid eftertraktade Skånska Glasbrukets alsters triggerlampor börjar blinka i hjärnbarken på glasälskare. 

Men, som alltid, bör föremålen granskas mer noggrant. Helst bör alla föremål man är intresserad av bedömas in situ, alltså "på riktigt" medelst handpåtagning, -och inte endast med hjälp av bilder. Känslointrycket av ett föremål är oerhört viktigt som del av hela ekvationen som ska leda till ett eventuellt köp -eller avfärdande av eventuellt förfalskad, icke naturligt uppkommen patina, etcetera.

Nu är det ju inte särskilt många som har möjlighet att åka till Engelholm, Umeå eller Stockholm om de bor annorstädes. Därav succén med nätauktionerna..! Vilket i sin tur lägger ett tungt -och alldeles självklart- ansvar på auktionshusens sätt att katalogisera så korrekt och noggrant som är möjligt. 

Vad är konstigt med pluntan då? Varför har den så extremt kraftigt slitage undertill samt på halsens insida? Det känns tillkämpat och ditsatt, inte naturligt uppkommet. Glaset ser ut att sakna det liv som 1700-talsglas ska ha. Formen på mynningen stämmer heller inte med hur 1700-talsflaskor ser ut. Ett inlägg i sociala medier fångade undertecknads öga. Det var glassamlaren Lars Kallin som kommenterade nämnda glasplunta och påtalade fakta i sammanhanget.

Hör och häpna så sålde exakt samma auktionshus i Engelholm en mycket snarlik, möjligen samma, plunta för mindre än fyra år sedan. Då värderad till 1000 kronor, med slutpris 300 kronor. Dock katalogiserad på ett mycket annorlunda vis:

År 2017 sålde Auktionsverket Engelholm denna plunta.

Detalj av 2017 års Engelholmsplunta: märkt "KOP-76"

Christian Wollin har skrivit en artikel i tidningen Antik & Auktion om dessa flaskor (okänt tryckår). Hur kort är Auktionsverket Engelholms minne? Värt att notera är att dessa flaskor inte var förfalskningar så länge de hade kvar märkningen undertill "KOP-76", men så fort den är bortslipad eller försvunnen under tillkämpad "patina" så blir det just en förfalskning. Att ifrågavarande auktionshus överhuvud taget inte kommenterar ålder på pluntan/flaskan är pinsamt illa. Att de värderar den till 2500 kronor indikerar för de flesta att den inte är äkta vara, men alldeles för högt för vad det är. En kopia från 1976.

Till syvende och sist så står det dock: "Plunta glas märkt LOD bär datering 1777". Alltid hugger några torskar på kroken, eller?!

 

Branschen måste kämpa för transparens och ärlighet hela vägen från inlämningsdisken till transportfirman som kör hem objektet till slutkunden. 

Hur var det nu Auctionets devis löd?

Möjligen enkelt, ej särskilt tryggt och sannerligen inte snyggt, Engelholm/Auctionet!

BREAKING NEWS:

Det tog ett knappt dygn för Auctionet/Engelholm att korrigera katalogiseringen av den "Antika pluntan". Nu bringas KLARHET i saken, enligt nedanstående! Det verkar ha varit bråttom, till min oförställda glädje, måste tillstås.

Att Auktionsverket i Engelholm väljer att behålla värderingen 2.500 kronor när man för tre år sedan värderade en likadan replika till 1.000 kronor är för övrigt helt ofattbart. Man ändrar alltså uppfattning om åldern så att flaskan anses vara 259 år yngre än vid initial värdering. Ändå behåller man exakt samma nominella värdering. Notera då att replikan för tre år sedan såldes för 300 kronor... Goddag yxskaft.

Något säger mig att vi inte har sett de sista korrigeringarna av denna auktionspost. Men det är förstås bara en känsla jag har.

--------------------------------------------------------------------------------------

Samma devis gäller i England såväl som i Sverige för Auctionet:

Auctionets törstande efter nya auktionshus tycks näppeligen släckas. Rushbrooks i Winchester är det senaste tillskottet. Jag provade Auctionets översättningsknapp (i form av flaggor på respektive språk/land) och noterar att en indisk ask, som jag bedömer som ett 1900-talsarbete, på engelska i rubriken beskrivs så här: "A VIZAGAPATAM IVORY VENEERED... ( och dateras till första halvan av 1800-talet)". Med svensk översättning så står det "...fanerad med ben och sandeträ(sic.)...". Att det är en människa och inte en datoriserad översättarhjälp som skrivit den svenska översättningen blir tydligt på grund av det felskrivna "sande(l)trä".

Är det Auctionet-standard att översätta "Ivory" till "ben"? Nota bene; inställningen gentemot elfenben har förändrats diametralt -även- i Storbritannien de senaste åren. Fiskarna lär bli mycket varmare på flera kontinenter. Antikmonologen har skrivit många, många spaltmetrar om vikten av adekvat och stringent terminologi i auktionsbranschen. Ben får man nämligen sälja i parti och minut. Vilket inte är fallet med "elefantelfen-ben". Översättaren/intendenten glömde måhända bara "elefantelfen"?

Balclis, objekt 1483769, "Kinesisk fläkt av däck i elfenben". Intyg från "spanska antikvariska federationen".

Balclis, objekt 1513584, "Fransk fläkt av orientalisk stil...".Intyg från "spanska antikvariska federationen".

Balclis, objekt 1527702. Intyg från "spanska förbundet för antika återförsäljare". Måste vara påfrestande årsmöten hos dem, med endast antika återförsäljare.

Balclis, objekt 1396589. En språkligt svår mening i en oerhört viktig juridisk djungel. Elfenben från elefant eller valross?

Balclis 1517222, har ingen angiven proveniens alls. "Man med barn och kran".

Balclis 1495799. "Chrysoelephantinsk(!) skulptur i elfenben och guldbrons". Intyg från "spanska antikvarumsförbundet(sic.)".

En snabb titt på Auctionet ger 13 föremål till salu (21 januari 2021), gjorda av elfenben, eller med elfenben som del av objektet. Samtliga dessa säljs av auktionshus utanför Sverige. Är det en slump? Antagligen inte, eftersom Auctionet sedan tidigare har påpekat för Antikmonologen att det är enklare att få de svenska auktionshusen att följa råd och fingerpekanden från huvudkontoret i Stockholm, än de utländska. Beröm till de svenska auktionshusen! 

Det spanska auktionshuset Balclis i Barcelona dominerar med åtta elfenbensföremål till salu. Det finns rigorösa regler angående försäljning av elfenben, som måste kunna bevisas vara från före år 1947, enligt Cites-konventionen. Detta gäller såklart för samtliga diskuterade länder. Uppgivet konstateras att översättningarna ofta blir av typen Goddag-Yxskaft. Dessutom anges de spanska föremålen ha intyg från ett antal olika(?) institutioner; spanska antikvariska federationen/ spanska förbundet för antika återförsäljare(!)/ spanska antikvarumsförbundet(!). Ett löjets skimmer över sänker sig, men det är allt annat än roligt, Auctionet. Dags för en nollvision om att sälja elfenben! Vad rör det sig om i reda pengar per år och auktionshus i omsättning? Lågt räknat ett par tusenlappar och högt räknat 50.000 kronor. På ett år. Spottstyvrar relativt sett. Det kan alla auktionshus både ha och mista. Gör om och gör RÄTT! Igår.

För inget av föremålen gjorda helt eller delvis av elfenben hos Auctionets brittiska eller tyska auktionshus kommenteras intyg alls. Det finns alltså inga. Barcelona-huset Balclis anger "sent 1800-tal" eller 1800-tal om samtliga sina elfenbensföremål. Ett förfarande som Antikmonologen kraftigt ifrågasatt under årens lopp, som en typ av "schablonkatalogiseringar" för att gå under radarn vad gäller eventuella ifrågasättanden från exempelvis Jordbruksverk eller jobbiga antik-skribenter. Jag anser att det är extremt osannolikt att "man med barn och kran" är äldre än 50 år. 2021-50=1971, vilket är långt efter år 1947. Det skulle göra försäljningen olaglig per definition. Och inget pappersarbete finns. EDIT: Min spanska översättare hade hunnit ta siesta igår, vid tiden för publicering av detta inlägg. Denna kulptur är enligt Balclis utförd i elfenben av valross. Det förändrar dock ej ifrågasättandet i sak, eftersom regelverket för valrossbete också är hårt reglerat enligt Cites.

Gör en C14-test av tveksamma föremål! Inte det?! "Det kostar för mycket!" NEJ det gör det inte. Se det ur elefanternas perspektiv. Världens största landlevande däggdjur. Snart borta. Om inte antik-aktörer drar sig upp ur etiskt-moraliskt avgrundsdjupa svarta hål, överfulla av kortsiktigt intjänade sekiner.

Hur var det nu det lät?

Illegalt skjuten afrikansk elefant. För elfenbenets skull. Foto:baraza.wildlifedirect.com

Några undrar säkert varför jag tar upp detta ämne med illa katalogiserat elfenben gång efter annan. Jo, för att det tjuvskjuts en elefant varje kvart. Om ett par generationer så går det inga elefanter på moder jord om detta får fortsätta. Om en massa oseriösa aktörer tycker att det är viktigt att få sälja små eller stora föremål av elfenben -obeaktat ålder på dem- så underbygger de ett fortsatt intresse för materialet. Vi måste sätta ned foten. Igår! 

Känner ni på Auctionets huvudkontor att ni ställer upp för elefanternas överlevnad efter att ha läst dessa rader? Jag brukar inte vara så här rakt på sak, men jag börjar tröttna på ifrågavarande situation. 

Låt oss hoppa över kindpussandet 2021 och rädda elefanterna i stället. God fortsättning förresten!

-----------------------------------------------------------

Fotnot:

KOP är förkortning av KOPIA och 76 åsyftar år 1976.

Cites - Konventionen om handel med hotade arter - Konventioner - Planering, förvaltning och samverkan - Havs- och vattenmyndigheten (havochvatten.se)

------------------------------------------

Älvsjömässeepilog 2017

Så har Älvsjö Antikmässa anno 2017 dragit sista andetaget och alla gamla (och nya) Lisa Larsson-figuriner, pälshattar och Ekeby-krukor som inte sålde har åter dykt in i banankartongernas värld. En och annan Zorn har väl också hängts tillbaka på stadigare väggar på grund av utebliven röd prick.

Måne över Östra Entrén. Stor last, liten last; alla vägar leder till Älvsjö. Åtminstone en morgon som denna (15 februari 2017).

Besökarsiffran blev i år 26.258, knappa 1000 färre än förra årets 27.136. Trenden med vikande antal antikhandlare förefaller dessvärre hålla i sig. Antalet samtida konstgallerier verkar öka, -återigen. Många besökare uttryckte missnöje vad anbelangar kvalitén, eller snarare bristen på densamma hos många av konstgallerierna. Hötorgskonst fräste flera av Cederqvist Antik & Vins besökare. Men mässan måste överleva och personligen föredrar jag då konst- hellre än godissäljare. Statistik för antalet deltagande Antikhandlare de senaste 20 åren vore lika intressant som ledsam läsning, tror jag.

Gemytlig intervjuare av antik-gigant.

Allestädes närvarande Knut-från-Antikrundan sade på Antikmässans Vernissage-dag i radiointervju hos Lotta Bromé i P4, att mässan var uppdelad i "Fina Delen ända ner till loppisfynden" (43:17 in i musiklöst avsnitt). Ett uttalande som definitivt ej får "vågen" av alla hårt arbetande utanför SKAF:s nogsamt inkissade revir. Enligt aldrig sinande rykten betalar (vi) "loppisdeltagare" mer per kvadratmeter än vad SKAF:s medlemmar gör, på grund av(?) att SKAF är medarrangör. Att det heller inte rör sig om loppis vet självklart alla berörda. Utom möjligen då herr Knutson. Onekligen ett osmidigt uttalande, dock intet nytt under solen.

Att SKAF i sin medlemsmatrikel fortfarande har med den i domstol -för försök till bedrägeri fällda- Per Windahl är direkt pinsamt. Medlemsförteckning för 2016 låg till allmän utskänkning i var och varannan monter i SKAF-avdelningen. Var det av kostnadskäl man inte lät trycka upp "Medlemsförteckning 2017"? Trist om det är så knapert. Intrycket blir under alla omständigheter arrogant samt nonchalant. På platsen där brottsdömde Windahl tidigare huserade i många år, fanns nu ett torg. Där kunde man vila fötterna eller köpa sig en kopp eller ett glas dryck. Till skillnad från tidigare platsinnehavare så togs endast betalt för koppens innehåll, utan utfästelser om kärlens höga ålder.

Fortfarande i skuggan av -minst- ett brott.

Fällande dom mot Windahl kom den 16 november 2016. Exakt tre månader senare kunde kindpussande, intet ont anande vernissage-publiken i Älvsjö i SKAF:s egna medlemsmatrikel läsa att Windahl är högt uppburen medlem i SKAF. 

Saxat ur medlemsmatrikel om uppburen antik organisation. (Pun intended).

Collector´s Awards eller RyggKliarKlubben drog även i år ihop till Galakväll. Efter de senaste årens turbulens vad gäller utsedda vinnare, objekt, antikhandlare/ antiksamlare så känns det möjligen något risqué att bli nominerad eller rent utav att utses som vinnare. Dödskyss..? Dock var vinnarna i år-såklart- erkända och duktiga ringrävar inom sina områden. Valet av "Årets monter" var Antikbranschens motsvarighet till luft-på-burk. Köp en tulpan annars får du en snyting. Eller en burk luft dårå, sagt med en Johan Reborgsk stämma.

Ett koolt och mägga krejsy val av Årets monter 2017(?): Hoffmans Antik. Tog nog i runda slängar 2 minuter och 25 sekunder att bygga. Inkluderande dammsugning av mattor och puts av plexi-piedestaler.

Under mässans gång lärde jag mig av en av antikbranschens silverrävar att Appen Swish hade konkurrens av en fejk-app. Denna lurar säljarna att tro att pengarna har gått iväg till säljarens konto fast så inte är fallet. Det står att summan "X" har gått iväg till NN:s konto, fast det bara är hittepå. Dock har bluffmakarna misslyckats med en liten detalj, nämligen det vita "prickmolnet" som uppstår när man som säljare trycker på "bocken" på köparens mobiltelefonskärm. Det kan krävas ett par tryck med fingret, innan prickmolnet uppstår.

När man trycker på skärmen, i cirkeln med bocken, skall ett moln av vita små prickar uppstå. Sker inte detta, så är appen en fejk-app!

Jag behövde bara gå tre montrar bort för att hitta modernt elfenben till salu. När jag vänligt och försynt undrade om det fanns någon information eller papper om de fyra, fem föremål av elfenben som var till salu i montern, blev svaret: "Nej! Det är inte elfenben, det är BEN". Därefter "Vem är du?!". Jag lämnade montern, i vilken det för övrigt också salufördes gott om nytillverkat kinesiskt porslin. För övrigt en i mängden som sålde ny kinesisk keramik. "Men det är ju så svårt med kinesiskt"...

"Inte elfenben! BEN!"

Att problemen med försäljning av illegalt material på mässan var stort var ingen överraskning för undertecknad. Men att de var så omfattande att antalet nedslag(?)-tillslag från Polisens/ Jordbruksverkets sida närmade sig etthundra i antal, förvånade till och med mig. Filippo Bassini vid Utredningsenheten på Polisens Nationella Operativa Avdelning (NOA) berättade för Antikmonologen att man fick fokusera på de mest flagranta fallen. Utöver svenska Polisen, så deltog även myndigheter som Interpol, den svenska Skogsstyrelsen, länsstyrelserna, Jordbruksverket, Åklagarmyndigheten, Tullverket, Naturvårdsverket och Kustbevakningen i det som kallats Operation Thunderbird, i sammanlagt 43 länder. Vi kommer att höra mer om detta och polisen har enligt uppgift mycket hög prioritet vad anbelangar artskyddsbrott.

Ett par veckor efter Älvsjö Antik ägde Europas utan konkurrens största Antikmässa rum, Mercanteinfiera i Parma. Efter Antikmonologens besök där i oktober 2016, följer jag Mercanteinfiera i sociala medier. Ett av inläggen på Instagram såg ut som följer:

Det rör sig alltså om en person som ger en engelsk antikhandlare beröm för att de säljer tigerskinn, lejonskinn, elefantfötter, med motiveringen: "Why not! Remember these are Vintage! They are from a long time ago!".

Man upphör ej att förvånas. Förvisso är det bara ett par år sedan en av Sveriges mest kända Antik-profiler anbeföll exakt samma inredningsobjekt i Sveriges största Antiktidning i helsidesreportage. Huruvida engelska säljarens idag rödlistade djurföremål de facto var tillräckligt gamla eller ej förtäljer inte historien. Men att rekommendera att inreda med objekt som är gjorda av idag mer eller mindre akut hotade (rödlistade) djurarter tyder på kraftigt fallerande intellekt. Vad värre är; Mässan själv, Mercanteinfiera har den totala brist på självinsikt att, som det heter, re-posta inlägget under Mercanteinfieras egna status. Lika imploderande som osmakligt.

Ett mycket uppskattat inslag i årets mässa var fotpatrullerande polis. Varje dag iakttogs nya par av till synes ständigt leende och tillmöteskommande poliser. Jag gick ut till alla poliser jag såg och tackade för att de fanns där. Deras närvaro gagnar -självklart- alla parter med rent mjöl i påsen. Anledningen till dessa antik-fotptruller är för Antikmonologen okänd, ävenså vem som betalar kalaset. Men en sak är säker, dessa leende poliser var extremt omtyckta av unga och äldre, besökare och utställare. En verklig win-win för mässan och för polisen, som ju utstår mycken kritik dessa dagar.
 
För trogna läsare av Antikmonologen är det ingen nyhet att undertecknad har understrukit bristande säkerhet på Älvsjömässan många gånger. Problemen var mycket stora under 2016, inte minst på grund av att "en av oss", alltså en (två?) antikhandlare/antiksamlare av Rang, stal föremål under pågående mässa, även när endast fackfolk fanns i byggnaden.

Bloggen S:t Olof har också tagit upp problemen med stölder under Antikmässan 2017.

Hårda bud i Älvsjö också. Illustration: Wiktionary.

Dock var stölderna ett stort problem även under 2017. Att mässan skickade ut X antal mail till utställarna, med uppmaningar om att vara noga med sålt-lappar, gav ett närmast parodiskt intryck. Möjligen på grund av att det är billigare att trycka på "maila alla-knappen" än att leja ett antal civila väktare? På lördagskvällen, cirka 25 minuter efter att sista kunderna hade gått, ledde jag själv ut fyra banankartonger på en pirra, med saker som jag ville ta hem dagen före själva stängningsdagen. I huvudentrén blev jag tämligen bryskt ifrågasatt av en entrévärd(?) som undrade var min sålt-lapp satt. Jag visade min redan helt synliga utställarbricka, och påpekade att detta var saker som tillhörde mig och inget jag hade köpt där och då. Trots detta stod mannen på sig och sade att jag minsann skulle ha en sålt-lapp på kartongerna. Allt enligt deviserna "Noteras en sålt-på-Älvsjömässan-lapp så är allt frid och fröjd" eller "Om vi skickar ett mail om dagen till alla utställare om att vara noga med sålt-lappar så verkar det som vi har ett fast grepp om säkerheten". Var det någon som sa så?

En av Cederqvist Antik & Vins nöjda kunder.

För övrigt tycker jag att Älvsjö Antik 2017 kändes som en riktigt lyckad mässa. Många besökare som på det hela taget lät nöjda. Min monter var situerad helt nära stora scenen, där det hölls många föredrag. Föredrag som jag endast hörde mycket gott om. Eftersom jag är ensamutställare med enormt kontrollbehov var det aldrig möjligt att lyssna på något av alla föredrag, men där tycks Mässan verkligen ha träffat rätt! Roliga ämnen och relativt korta föredrag borgar för belåtna åhörare. Till yttermera visso anser jag nya utformningen av mässan vara en fullträff. I år var den mycket mer långsträckt smal och helt om-orienterad i relation till tidigare år. Förvisso i samma hall som tidigare år.

Trogna läsare av Antikmonologen stödjer Ban Ivory-kampanjen och Antikmonologen!

_____________________________________________________

I senaste numret av Sveriges enda Antik & Auktion står följande att läsa:

Bra A&A! Artikeln är utomordentligt rolig, i sken av Antikmonologens skriverier de senaste fem åren -måste ödmjukt inflikas. Formuleringar, exkluderade frågeställningar och annat smått och gott lockade åtminstone fram ett par skratt hos undertecknad. I ett annat sammanhang skrev den store Antikkändisen om år 2016 års största Antikskandaler(!), utan att med ett ord nämna någon av de svenska dylika (som det finns länkar till i denna text).  

Det gäller att inte pinka på fel träd i jakten på rätt rygg att klia 

 (Gammalt, nåja, antikdjungelordspråk)

Glädjande för Cederqvist Antik&Vin/ Antikmonologen var att chefredaktören för Antik & Auktion, Carin Stentorp, resolut gick in i montern en dag, med orden "Dig måste jag hälsa på!". Vi skakade hand och pratade om, om... vädret och så. Tills Carin upptäckte en kruka som hon var tvungen att köpa. Och så fick det bli. Mycket trevligt på min ära. Månne början på ett långt och givande samarbete?

Antikmonologen förser Chefredaktören med det för dagen eftertraktade.

_________________________________________________________ 

Vikten av adekvat terminologi kan inte nog understrykas. Kunnig och erfaren personal är möjligen heller ej helt fel. Har någon med ljus och lykta sökt en äldre kvarnsten, så får ni även framledes bida er tid, då Metropol endast sålde nedanstående fågelbad i auktionen den 6 mars.

Detalj av Fågelbad, -med vattenfall, månne?

För er som söker en piedestal av majolika så får ni också fortsatt vänta, eftersom nedanstående enligt uppgift är av helt annat material:

Detalj av "porslinspiedestalen".

Vem gagnas av dessa katalogiseringar, utförda av ett professionellt auktionshus? "Hur kunniga är Auktionshusen" läste jag visst någonstans..?

_________________________________________________________

Dessvärre fortsätter Lauritz (L) affärer att stinka. Vinstvarningar, underliga jättelån och fortsatt rundgång om guld och gröna skogar. Antikmonologen har skrivit spaltmetrar om företagets irrfärder. Det är uppriktigt sagt så smärtsamt att anrika Stockholms Auktionsverk numer utgör en del av L. Varje ord om dem gör ont att sätta på pränt.

Vafinans.se den 19 januari 2017.

Lauritz i Norrköping gick i konkurs i förra veckan och aktien har halverats.

(Affarsliv.com)

Nasare, domptör, korthus och inkompetenta banker är fraser som poppar upp och ord som gör ont.
När var ett handslag senast ett handslag?

_________________________________________________________

Källor:
Fällande dom för svensk antikhandlare på toppnivå
http://www.svt.se/nyheter/lokalt/stockholm/krokodilvaska-beslagtogs-pa-stockholms-antikmassa
https://polisen.se/Aktuellt/Nyheter/Gemensam-2017/Januari/Internationell-insats-mot-illegal-handel-med-djur-/
http://www.natursidan.se/nyheter/stort-internationellt-tillslag-mot-illegal-handel-med-djur/
Ny dammbitare i Antikbranschen (Grödinge bites the dust...)

Åtrådd kuse i svaga etik-antiktider

Under söndagens (23 augusti) auktion hos Dalarnas Auktionsbyrå klubbades en häst från Dalarna för 170.000 kronor, vilket innebär nästan 200 tusen med påslag. (Auktionisten Jan Östensson tror i euforin att detta kan vara ett världsrekord för en snidad häst på auktion. Antikmonologen gissar dock att allmogesnidade alster i Nordamerika har betalats högre). Östensson berättar att hästen är en så kallad Boda-häst, tillverkad i Boda, två mil norr om Rättvik.

Eftertraktad leksak från Dalarna utan kurbits

Antikmonologen intervjuade under måndagskvällen dalahästkonnässören, författaren till boken Dalahästens vagga- En samlares dröm, med mera; Staffan Haegermark. På frågan om vem som köpte svarade Staffan undvikande och diplomatiskt att det kan vara vem som helst, som anser att hästen är värd de pengarna och att endast auktionsbyrån känner till köparens identitet. Östensson sa i alla fall att det var en man som köpte och Haegermark vet att berätta att tre personer var med och bjöd på hög prisnivå. Somliga kan tycka att det är provocerande mycket för en bit målad trä, säger Staffan; det måste man ha respekt för. Staffan vet också att kusen klubbades för 12.000 kronor år 1988. Bättre och framför allt roligare investering än både Telia och Icon Medialab.

Staffan "Hästen"(?) Haegermark. Foto: www.hd.se

Antikmonologen är av åsikten att det är roligt att svenskt konsthantverk betalas bra och erkänns. Att inte allt går på export är också trevligt. Jag frågade nämligen Staffan Haegermark om han trodde att någon utlandsboende (svensk) fanns bland budgivarna. Det höll han för ganska osannolikt. Staffan berättar i förbigående att det redan har sålts trähästar för sexsiffriga belopp i Sverige, dock endast privat.

Röd prick betyder såld.

------------------------------------------------------

Tidningen Scandinavian Retro har i sitt senaste nummer (Nr 4, 2015) det dåliga omdömet att i stort uppslagen Bra Bohag-special använda interiörbild med en matta i form av ett äkta tigerskinn. Omdömeslöst av artikelförfattaren/chefredaktören/ansvarige utgivaren Viveca Carlsson. Nästan i klass med att som praktical joke springa in på amerikanskt ambassadområde med stor väska skrikandes "bomb". Världens totala tigerpopulation anses ligga under 4.000 individer. I början av 1900-talet uppskattades antalet till 100.000. Organisationen IUCN har rödlistat tigern som starkt utrotningshotad.

Antikmonologen frågade Viveca Carlsson om tanken bakom "tigerfotot". Det fanns ingen tanke svarar Viveca och håller med mig i kritiken. En miss helt enkelt, säger Viveca. Tigern blev till en välform(uler)ad pudel. 

"Titta älskling, vilken häftig matta. En sån ska vi ha!?"

Dessutom diskuteras teakmöbler med flera träslag extensivt, som materialen vore de mest korrekta att använda i alla världar, i elva-sidigt reportage. Träslagen var vardagsvara under 1950-60-talen, men utgör idag oftast förbjudet område om man inte har klara papper på föremålens ålder. Legal användning av dessa träslag är år 2015 mycket ovanligt förekommande. Detta anser dock Viveca inte vara något problem. Det enda man behöver bekymra sig över är Rio-palisander, säger hon.

Icke politiskt korrekt teak. Foto: The Guardian.

Att Naturvårdsverket härförleden höll informationsmöte om Cites och hotade djur- och trädarter tycks ha gått Retroredaktionen förbi. Se bloggen Cites-handel ska vara krånglig; Huvudparten av (USA-)handelns så kallade antika elfenben är illegalt och modernt.

Retro har vad jag förstår inga fast anställda journalister, utan bygger sin existens på frilans-jobb och Viveca Carlssons penna. Desto större anledning för den som faktiskt anges som "Redaktionell konsult", att utföra sitt värv. Då slipper fler att sätta morgondrycken i vrångstrupen.

En info-ruta i inledning av artikeln om Cites och Jordbruksverkets regler hade varit påkallad, för att uttrycka det diplomatiskt. Retro finns vad jag förstår till salu i bland annat Stockholm, Baggböle och Tokyo. Tidningen innehåller alltid "English summary". Då har man per automatik också ett ansvar att ligga rätt i tiden, vad gäller antik-etik och moral. Till och med en skyldighet! Pudla på, Retro och överväg att kosta på er fler Redaktionella konsulter, till er för övrigt utmärkta tidning.

------------------------------------------------------

Blås&Knåda dukar upp till jubileum

Blås & Knåda på Hornsgatan firar 40 år. Gå dit och njut av klassisk hantverkstradition -och framför allt, handla! Killen i Kungliga Kurvan säljer ändå massor. Svenska konsthantverkare behöver inkomster och butiken dignar av läckra föremål.

Back in the day, 1975.

------------------------------------------------------

Bukowskis ska sluta med tryckta auktionskataloger. Följer övriga auktionshus med eller blir det ett konkurrensmedel utöver lunchen på Grands Veranda, att ha tryckt katalog kvar -i kampen om Zorn-målningarna?

------------------------------------------------------

Tidningen Antik & Auktion (A&A) är långt ifrån känd för sin kritiskt hållna eller grävande journalistik. I senaste numret gör man dock ett försök till att diskutera ett ämne av, låt oss säga, något mer känslig natur. Ett steg, förvisso myrsteg, iväg från den så kindpussande tonen man annars oftast anslår. (Att sedan artikeln mer är en variant på Erik Edelstams pressrelease från i somras, är förväntat. Man får inte vara kritisk i A&A, för då kan man irritera annonsörer och det är farligt).

Ordförande för SKAF, Sveriges Konst- och Antikhandlareförening, Erik Edelstam, intervjuas med anledning av den i bland andra sociala medier och kvällspress extensivt omskrivna pottskåpsaffären. Erik sade redan under sommaren att SKAF ska skärpa reglerna på mässorna, under rubriken "Ordföranden har ordet" på SKAF:s hemsida. Dessvärre visar S:t Olofs besök på senast genomförda stora mässan i Helsingborg i augusti, att implementerandet av reglerna inte tillnärmelsevis har fungerat. Problemen, skandalerna snarare, var -tyvärr- många i Helsingborg.

En i branschen mycket involverad person, skrev till Antikmonologen efter att Helsingborgsmässan ägt rum:
"Tyvärr visar den kontroll som Sankt Olof gjorde på Helsingborg att inte ens Erik (Edelstam) själv bryr sig om att följa de hårdare reglerna och de påpekanden som juryn gör beträffande tveksamma föremål. Det räcker inte med ord utan det måste finnas någon form av sanktion för att skapa respekt för juryns bedömning. Annars struntar alla i vad juryn tycker. Som nu."

Det föremål som åsyftas ovan och kommenterades som tveksamt av juryn i Helsingborg var ett barockbord i väldigt dåligt och mycket hårt renoverat skick, vilket tillhörde självaste ordföranden i SKAF, Erik Edelstam. Bordet hade efter påpekandet flyttats ur montern en bit på lördagen, men var tillbaka på sin första monterplats under söndagen.

Barockt bord i SKAF-ordförandens monter.

Vare sig man är antikrundeexpert eller ordförande i SKAF, så har man en skyldighet att vara -så långt det är möjligt- oklanderlig, en oförvitlig förebild för alla. Så är nu icke fallet. Situationen är och har blivit närmast absurd. Jag undrar hur stämningen under SvT:s inspelningar av Antikrundan -som pågår för fullt i dagarna- är?

Ytterligare personer har bannlysts av Uppsala Auktionskammare och i går kväll upplystes jag om att skribenten bakom utmärkta bloggen S:t Olof inte längre kan lämna kommentar på Antikrundans Facebooksida. Statliga Sveriges Television, finansierat med skattemedel, stänger av folk från att lämna åsikter. Kommentarer på det, svenska folk? Pernilla Månsson Colt, har du något att tillföra?

Jag har sagt det förut och säger det igen; Antikbranschens kunder blir färre och färre på grund av total arrogans och pengakåthet från ett fåtal av branschens aktörer. Antikbranschen måste ställa sig upp rakryggat och säga ifrån. Sluta upp med fegt ryggdunkeri och knivhugg i mörker. Svinhugg går -förhoppningsvis- igen. Gör om och framför allt, gör rätt. Just nu ter sig mycket i vår älskade antikbransch genant och löjeväckande.

Källor:
http://www.st.nu/dalarna/borlange/gammal-dalahast-fyrdubblade-sitt-utropspris-pa-auktionen-1
https://en.wikipedia.org/wiki/Tiger
http://www.theguardian.com/environment/2008/apr/09/deforestation-burma