Ny dammbitare i Antikbranschen... (Grödinge bites the dust)

Den 22 november 2016 kom dom i Mål nr 2630-16 i Södertörns Tingsrätt. Tilltalad var Peter Norén, en av paret herrar som utgjort Grödinge Antik. Observera att endast Peter Norén satt på de anklagades bänk.

Därefter räknas upp 13 olika föremål av varierande typ till ett värde av drygt 230.000 kronor. Samt stöld av en vas värd 25.000 kronor. Dessa värden bestred Peter Norén med hänvisning till en massa auktionsresultat, bland annat från Tradera och påstod att värdet i stället för nära en kvarts miljon var 54.150 kronor. Norén hoppar mellan olika historier tämligen osammanhängande, i olika polisförhör. En okänd mörk man ska ha sålt föremål till honom till fantastiskt låga priser, långt under marknadsvärde. Dessvärre kommer inte Norén ihåg mannens namn eller var han fanns. Domen är lång och offentlig och hela resonemanget från den anklagades sida blir patetiskt och oerhört beklämmande. Den åtalades sjukdomsbild sedan flera år tillbaka nämns som en (möjligen förmildrande) omständighet.

Peter Norén döms för grovt häleri och stöld till dagsböter och villkorlig dom.

En intressant detalj i utredningen/förhören är följande fakta, nämnda i en bisats:"...också när det gäller föremål som inte åtalet avser men som har hittats hos Peter Norén och som egentligen tillhör ett museum...". Det rör sig om följande museum:

Foto: Anders Berggren, Helsingborgs Dagblad.

Saxat ur HD den 27 augusti 2016.

Saxat ur HD den 18 februari 2012.

Grödinge Antik har under cirka 20 år samlat, köpt, sålt, kommenterat, expertiserat i en uppsjö sammanhang. De (han?) har agerat gästkurator, som i fallet med Höganäs Museum. Grödingeherrarna har höjts till skyarna i alla de få facktidningar som finns och funnits i Sverige. De har intervjuats i det mesta från Lyckoslanten till Dagens Industri. Nåja, ni förstår vad jag menar.

Grödingegrabbarna har åtnjutit stor respekt tillika förtroenden och har upphöjts för sitt värv. Förtroenden som nu ligger i ruiner och svunna minnen under hjulen på de människor som kanske skulle köpt något vackert hos en antikhandlare eller på auktion. Men som nu styr ut på ny väg och köper sig ett platt paket hos IKEA, eftersom det verkar vara så mycket ruffel och båg i antiksvängen.

Peter Norén till höger i bild, är den tilltalade och fällde. Foto: Stockholmsmässan.

Det är precis som med Per Windahl, som omnämndes som fälld för försök till bedrägeri i senaste Antikmonologen; han och Grödinge har upphöjts på piedestal till företrädare för en hel bransch, förstå-sig-påare, allmänt superkunniga inom sina specifika sektorer. De har skrivit böcker, hållit föredrag och till och med utsetts till Årets Samlare år 2015 av Collectors Awards i samarbete med Sveriges största Antikmässa, i Älvsjö. Årets Samlare. Pukor och trumpeter. Galamiddag, kindpussar och axelgnugg med de främsta(?) i Antikbranschen. Åtminstone med dem som verkar i det offentligaste rummet i Antikbranschen.

Årets Samlare. Sug på den frasen.

Kan ni tänka er hur många i avlånga landet Sverige som sitter och ruvar på en sådär 19.412 Litauiska frimärken, 413 schuco-clowner med rörlig mekanism, 2022 igelkottar i allsköns material eller allt upptänkligt erotiskt material i en källarlokal i Vårberg och som får höra att den som tillerkänts epitetet Årets Samlare åtminstone delvis har stulit ihop sin samling? Kan ni tänka er det?

"Något speciellt" var det.

Med WOW-effekt?

Jag kan tänka mig det. Och det gör mig så fly in i helvete förbannad. Nästan, men bara nästan, lika förbannad som på den som vigt sitt liv att sälja falsk kinesisk keramik.

Ännu mer förbannad än när en besökare i ens monter på en Antikmässa säger att han är villig att ge mig 100 kronor cash! -för något som jag begär 950 kronor för. Då säger jag att han, för det är alltid en han, använder en mindre lyckad prutningsmetodik och att han får vara vänlig att gå någon annanstans. Argumenterar han emot, så förklarar jag alltid att jag inte har stulit det jag säljer, utan betalt för det i vederbörlig ordning och att jag till yttermera visso betalar ganska mycket för de få kvadratmetrar jag hyr av mässarrangören.

Mars 2014. Foto: Arbetarbladet, Gävle. Peter Norén till vänster.

Av samma skäl så tackade jag nej till en viss känd person, när han kom till min monter i Älvsjö och frågade om jag inte hade något kul och bra föremål som jag kunde sälja till ett (alldeles för) lågt pris till honom. Varför? Jo, för att han skulle kunna tjäna pengar på föremålet vid en kommande auktionsförsäljning i en TV-produktion. Så att det skulle bli "bra TV". Idioti har aldrig och kommer heller aldrig att utgöra min definition av "bra TV". Varken Antikdeckarna, Bytt är bytt eller för den delen Antikrundan är (längre) bra TV. Eftersom det flams och ständiga skrattande som blivit legio enbart är fördummande. Det var en parentes. Men en viktig sådan.

Grödingegossarna flyr bokstavligen till skogs efter stölder, häleri och dom. Ny bostadsort blir Örträsk i Västerbottens inland. Där ska man enligt hemsidan fortsätta med "specialiserad butikshandel med antikviteter samt begagnade böcker" samt även ha "odling av plantskoleväxter på friland", "bokförsäljning", "handel med värdepapper" och "Konsultverksamhet avseende företags organisation". Den sista punkten är onekligen i detta sammanhang tung. Tungt magstark. Styrelsen ska ha tre medlemmar, varav Peter Norén är en. Från Grödinge Antik till Örträsk Trädgård och Design AB. Undrar om särskilt många ur Antikbranschen ber om hjälp med värdepapper eller företagsorganisation..? Om jag får vara rådgivande så skulle jag i stället rekommendera herrar Grödinge att satsa på snottren. Det är västerbottniska för hjortron. Köp och sälj, koka sylt. Vad som helst -bara inte företagsrådgivning, antikhandel eller värdepappershandel. Av alltför uppenbara skäl.

Den siste torsken är inte född än, som en av Antikmonologens eminenta läsare så träffande fick till det i kommentarsfältet härförleden.

Annus Antiqum horribilis.

Några av de lyckliga mottagarna av Collector Awards 2015. Foto: Stockholmsmässan.

Fotnoter:
Antikmonologen har bett Peter Norén och Johan Helmersson om intervju, men de har avböjt. Att Johan Helmersson inte var åtalad ens för någon form av medhjälp är svårgripbart. En del stöldgods hittades exempelvis i Helmerssons bil. Förunderliga äro herrens vägar, som de troende säger.

Jag har sagt det evinnerligt många gånger; Allt ruffel och båg slår tillbaka mot den stora majoriteten av oss ärliga aktörer i denna bransch som jag älskar. Mina främsta ledord är och har varit behandla din nästa som du själv vill bli behandlad. Det inbegriper det mesta och även föremål. Skjut inte budbäraren har jag visst också sagt ett par gånger.

Källor:
http://www.arbetarbladet.se/gastrikland/gavle/de-vann-i-stora-keramikfajten

http://www.hd.se/2016-08-27/keramikkuppen-mot-hoganas-museum-ouppklarad
http://www.hd.se/2012-02-18/hoganas-museum-oppnar-for-sasongen
http://www.allabolag.se/5567137335/ortrask-tradgard-design-ab
http://www.unt.se/kultur-noje/unt-avslojar-kommunen-planerar-kop-fran-misstankt-konsttjuv-4389192.aspx
http://unt.se/kultur-noje/mannen-som-kommunen-skulle-kopa-konst-av-doms-pa-flera-punkter-4446734.aspx
http://www.unt.se/kultur-noje/konstmuseet-planerar-miljonforvarv-av-keramik-4386273.aspx

Antikmonologsommaren 2016

Ryktet om min död är betydligt överdrivet lär ha yttrats av Mark Twain; nu även av undertecknad.
Tack, alla läsare! -För påstötningar och frågor om anledningen till Antikmonologens längsta skrivtystnad någonsin.

Ruth 8 veckor, kom till familjen vid midsommar.

Schäfern/Border Collien/Huskien Siv jagar glatt vidare efter sina favoritpinnar i hundhimlen sedan exakt ett år, saknad som få.

Sommaren har varit lång med ledighet från en arbetsgivare, mer arbete hos andra och självklart även många besök på loppisar, Antikmässor och utställningar. Antikvärderingar i Mariefred, Trosa, Tyresö och Uppsala och till och med ett par radiointervjuer i Radio Gävleborg på temat loppisar och antikviteter har det också blivit. Skälen till skrivuppehåll är flera. Nu är det framåt som gäller.

"Avmålad av Anders Zorn". Ett tungt säljargument, skådat i Sandviken.

...Och så var det det där med proveniens. Södermalm, Stockholm, augusti 2016.

-----------------------------------------------------------------------------------

Östhammarsbesökare.

Ett besök i pittoreska Östhammar var väl värt kilometrarna på trippmätaren. Dels för den -ursäkta uttrycket- söta staden med god lunch och bra loppisar, men framför allt för den fina Antikmässan, som ägde rum för 22:a året i rad (i och för sig inte i samma lokaler). En solig torsdag, den 28 juli, fylkades prylälskarna i ishallen. Fyndfylld med runt 50 utställare på plats. Hårt jobbande Holger på Korrens Kuriosa arrangerade.

------------------------------------------------------------------------------------

En från och med i år omissbar mässa, tidigare av undertecknad obesökt, var den i värmländska Ransäter. Med en god vän i bilen gick det fort att köra sträckan från Stockholm trots hans idoga snarkande. Att sedan vännen, en samlare av rang, hade haft bly i dojan vid något bilkörningstillfälle och därför behövde chaufför med körkort i behåll var en annan femma. Vi kom dit fredag förmiddag och samlarvännen gjorde två inköp i första montern han såg. Plötsligt så står bara det man väntat i många år på, mitt framför näsan och lyckan är närmast total. -Om än tillfällig. Mässan hölls mellan den 12-14 augusti.

Ransätersmässans troligen bästa historieberättare i farten, säljer rakspegel i regnet till oskäggig kvinna. Kunde lika gärna ha varit sand i Sahara. Där hängde man en extra stund bara för att få njuta av den gör-goa värmländskan. Jag är en sucker för grova dialekter. Kjell heter den gör-goa göbben! Kul saker hade han också.

En säljare hade en stor hög av fint knypplade, fantastiska små dukar och näsdukar i nyskick. Kostnad? Tio kronor styck. Tänk om kvinnorna som gjort dem känt till värdemiskningen... Usch.

Ransäters Antikmässa har hållits i 17 år och lokaltidningen Värmlands Folkblad mer eller mindre lovade vackert väder öppningsmorgonen, "arrangemanget tycks nämligen ha vädergudarna på sin sida". Denna upplaga drabbades dock av himlaöppnande. Åtminstone de av oss som besökte mässan redan under fredagen blev rejält blöta. Men världsliga företeelser som skyfall stör inte prylälskare nämnvärt för det finns ju som bekant bara dåliga kläder. Dessutom fanns förutseende förslagna försäljare på plats som sålde försvarets gamla regnställ samt paraplyer (dock ej försvarets) för mindre pengar. Mässgeneralen Kjell Eliasson talade trots göteborgsk dialekt initierat om mässan och berättade att den är en av Sveriges största antikmässor med över 300 utställare. En helt fantastisk mässa med underbar stämning som jag redan längtar tillbaka till.

Uppstoppad berguv och lite annat. Uven tillräckligt luggsliten för att få säljas.

-------------------------------------------------------------------------------------

Flera generationer Lindekrantz närvarade vid Vernissaget.

Per-Ivar Lindekrantz utställning av finstämt, ibland skrämmande, ofta provocerande ogreppbart och tekniskt genomgående mycket skickligt måleri avnjöts augustilördagen den 27:e, på Olle Nymans Ateljé i Saltsjö-Duvnäs. Många var där, exempelvis Björn Springfeldt, före detta chef för Moderna Muséet och Malmö Konsthall. Springfeldt har tagit Lindekrantz under sina väloljade, högtflygande nätverksvingar; av uppenbara skäl. Utställningen tar slut den 2 oktober.

Briljant målade ljusskildringar och förkortningar -en detalj- av Lindekrantz målning Sjöfartshotellet.

------------------------------------------------------------------------------------

Överraskande ledarbyte noterades på Bukowskis när Anna-Karin Laurell bara fick sitta drygt ett år på VD-posten. Anledningen anges (av Bukowskis) vara att Laurell och styrelsen inte hade samma syn på framtiden för företaget. Headhunting kostar massor och Bukowskis visar röda siffror. Senaste namnet på Bukkans himmel är ungt och in-house; Louise Arén. Bukowskis nyhetsbrev talar om att Arén kommer från posten som chef för företagets digitala utveckling och e-handel. Månne tyckte Bukowskis ägarfamilj Lundin inte att Laurell var flitig nog i brukandet av bilan/giljotinen, vad gäller besparingar och entlediganden?

Valet av nya VD:n sänder oundvikliga signaler om var de -nya- skåpen ska stå i den anrika auktionsfirman med det kurviga B:t till logga. Antikmonologen gissar att även logotypen kommer att moderniseras. Sa någon mjuka vär(l)den?

Louise Arén, ny VD på Bukowskis.

Tecken på att det är slagsmål om godbitarna i auktionshusbranschen är att Bukowskis nu börjat ragga säljuppdrag även i underjorden. I ett ovanligt floskelfyllt pressmeddelande från något som heter Citycon meddelades att Bukkan ställer upp med experter och kunskap i Liljeholmens bakluckeloppis. Svepande och säljpitchande formuleringar som: "Bakluckeloppisen i Liljeholmstorget Gallerias garage har blivit en enorm succé med 10 000 besökare per tillfälle" och "Eftersom inte alla utställare är experter finns det goda möjligheter att göra fynd, till skillnad från antikmässorna där alla utställare är just experter och vet exakta prislägen" lämnar onekligen en hel del övrigt att önska.

Plattan nästa, Bukowskis?

Marias enmansorkester när det begav sig. Torde inte vara några problem att få hyra ett par kvadrat av kommunen på den platsen? De komma från Öst och Väst och Han(Vi) har öppnat pärleporten kan vara spännande deviser att bolla med för auktionshusjättens PR-avdelning. Foto:Wikipedia, Fotomontage: Antikmonologen

För övrigt så är tanken med Plattan, mer känt som Sergels Torg, inte så långsökt som den kan verka. Bukowskis huvudkontor är i ett renoveringsskede och kommer därför att visa utbjudna föremål på så skilda platser som NK, Galleri Sebastian Schildt, Konstnärshuset, Nordiska Galleriet och även hos Mindepartementet. Posten för säkerhetsarrangemang lär sticka ut ordentligt i årsredovisningen.

 -----------------------------------------------------------------------------------

Guidad visning är alltid bra. Mindepartementet och Esko Männikkö.

Glad över att ha hunnit med en gammal favorits utställning sista visningsveckan, nämligen Esko Männikkö i nya satsningen Mindepartementet på Skeppsholmen. Samma lokal som Bukowskis valt att visa sin Moderna Visning på i oktober. I den inlevelsefullt guidade visningen utförd av Åsa Åkerlund fick åhörarna veta att Männikkö själv var med och styrde vilka verk som hängdes och även hur de hängdes. Fem uppenbara teman kunde skönjas i den finske fotografens alster. Mest känd är nog serien där han skildrar finska ungkarlar rätt upp och ned, i deras ofta tämligen brutalt "ärliga" hemmiljöer. Andra intressanta teman var konst/skulptur från kyrkogårdar världen över samt en porträttserie av Mexikaner i USA. Männikkö upplevde bland annat att när invandrare kom till hans lilla hemby så kom världen dit på riktigt. Ramarna är av Männikkös egen design och hand. Ofta är de tillskurna av någon gammal vindpinad planka som legat ute länge. Kanske likt den avbildade tillika om(k)ramade? Utställningen tog slut den 18 september.

Lek med utrymmen. Esko Männikkö.

Ljussättningen var inte alltid lyckad på Männikköutställningen. Förhoppningsvis rör det sig om barnsjukdomar, eftersom Mindepartementet är så nytt. Nyskjutna tjädrar i morgonljus blir totalt förstörda av dålig ljussättning.

-----------------------------------------------------------------------------------

Markus Dimdals nya bok lanserades på Auktionsverket. Dimdal som sannolikt bör betecknas som storsamlare av jugendporslin, resonerade i termer av att han minsann en vacker dag inte skulle kila vidare med en massa bra grundforskning i pappersform eller i en hårddisk, utan att det borde sättas på pränt. Ett klokt resonemang. Boken ser mycket fin ut och Antikmonologen återkommer i ämnet.

-----------------------------------------------------------------------------------

Avslöjande klubbmärke, en gång framröstat som världens vackraste, talar om att vi befinner oss i stolta Solna.

Antikdagen i Solna är ett trevligt arrangemang som ofta lockar lite annorlunda säljare. Det grundar sig i att arrangemanget ursprungligen genomfördes av numer saliga tidningen Antikvärlden. Det är många ur Antikvärldens gamla prenumerantskara som fortfarande säljer på denna mässa.

Återigen -enligt Antikmonologens mening- finaste montern med mest exceptionella föremål till salu.

------------------------------------------------------------------------------------

Lauritz -ehh- frapperande affärer fortsätter. Mest fascinerande är ju ändå att långivare erbjuder pengar till det i sanning fantastiska företaget... Berlingske, Danmarks största morgontidning, har konstaterat att specifika kunder/kundnummer köpt eller bjudit på osannolika mängder föremål under många års tid. Berlingens undersökning säger implicit att Lauritz har bud-robotar som lägger mer eller mindre fiktiva bud. Berlingen har en rubrik på sin hemsida; Aktuelle Emner: där finner man åtta rykande aktuella ämnen att snabbt kunna klicka vidare på. Bland dessa finner vi "Christiania", "Donald Trump", "Islamisk Stat"och inte minst skandal-följetongen "Lauritz.com".

Ärliga blå ögon. "Styrelseförman lånade över 100 miljoner kronor av skuldplågade Lauritz.com. -Skall betala tillbaka år 2053. Pengarna har Bengt Sundström bland annat använt till ett Franskt Vinslott som går back". Onekligen trevliga amorteringsvillkor.

Ärliga blå ögon: II. Administrerande Direktören Mette Rode Sundström låter sig i n t e intervjuas av Berlingen, men svarar i mailform på tre frågor och anser inte att problemen med mer eller mindre fiktiva bud, så kallad shill bidding, utgör något omfattande problem.

Källa: Urbandictionary.com

Stockholms Auktionsverk, numer ägt av Lauritz, lär inte ha haft någon fördel av danskarna när ny upphandling gjordes beträffande alkoholauktionerna i samarbete med Systembolaget. Verket miste nu dessa och ärkekonkurrenten på andra sidan Berzeeli Park, Bukowskis, tar i stället över tyglarna och findrickat. The drink is going, going, gone torde man ha sagt på Verket.

Rubrik i Dagens Industri den 20 september 2016

Dagens Industri (DI) uppskattar årlig omsättning av alkoholauktionerna till runt 20 miljoner kronor. En icke föraktlig siffra. DI skriver "Lauritz förlorar Systembolaget". Stockholms Auktionsverk har haft avtalet med det svenska alkoholförsäljningsmonopolet i 13 år. Berlingske Business uttrycker nyheten aningen hårdare än Dagens Industri: "Lauritz kastas ut av Systembolaget". Svensk journalistkår har likt drängar och pigor stått med mössan i hand och bockat och nigit under Lauritz börsintroduktion. Något som de olika näringslivsredaktionernas respektive rubriksättare väl illustrerar.

Rubrik i Berlingske Business den 20 september 2016.

-----------------------------------------------------------------------------------

Fotnoter:
Där annat ej anges är fotografier tagna av Antikmonologen.

Källor:
http://www.mindepartementet.org/
http://sv.urbandictionary.com/define.php?term=shill%20bidding
http://www.vf.se/nyheter/munkfors/dags-antik-och-samlarmassan-%E2%80%93-17e-aret-i-rad
http://www.di.se/nyheter/lauritz-forlorar-systembolaget/
http://finans.dk/protected/finans/erhverv/ECE8522457/bestyrelsesformand-laante-over-100-mio-kr-af-gaeldsplagede-lauritzcom-skal-betale-pengene-tilbage-i-2053/?ctxref=ext
http://sv.urbandictionary.com/define.php?term=shill%20bidding
http://www.citycon.com/se/nyhetsrum/vintageloppis-med-experter-fran-bukowskis-i-liljeholmstorget-galleria
https://sv.wikipedia.org/wiki/Marias_enmansorkester

Så kallad konstnärinna fälld för artskyddsbrott

Den kontroversiella Nathalia Edenmont har fällts för artskyddsbrott. Processen att få henne fälld har tagit tre år. Antikmonologen skrev om henne och hennes så kallade konst i september 2012. Se Nathalia Edenmont utrotar för att sälja. En av Antikmonologens mest känslosamma krönikor. Upprördheten gällde inte bara Edenmonts bruk av utrotningshotade djurarter utan även av lismande, oerhört bristfällig journalistik av Dagens Nyheter...

Antikmonlogen den 10 september 2012:
"I din senaste utställning, åter på Wetterlings i Kungsträdgården, använder du fjärilsvingar för att gestalta din konst. I intervju i Dagens Nyheter den 3 september säger du bland annat: "Jag är målare i grunden, men för att slå Jackson Pollock räcker det inte att kunna färg. Man måste ha unika penseldrag. Fjärilarnas struktur ger mig det". Du koketterar om kostnaden för fjärilarna; "mellan 50 och 50 000 kr styck". I intervju med SvT:s Kulturnyheterna den 5 september erkänner du -med anledning av polisanmälan mot dig- ...att du inte hade tillstånd för införsel av insekterna men att flera av dem inte var fridlysta när de fångades. DN skriver: "Hon vet heller inget om eventuella utrotningshotade eller fridlysta arter, och bryr sig inte heller om det, utan säger att hon ändå inte skulle kunna motstå de vackraste." -Kommentarer överflödiga, jag baxnar".

SvT:s Kulturnyheter.

Sveriges Televisions Kulturnyheter publicerade nyheten under torsdagsförmiddagen (2 juli 2015).

"Åklagarmyndigheten bedömer att Edenmont inte bara använt skyddade fjärilsarter i sin konst, utan också gjort det i kommersiella syften"; "Åklagaren konstaterar att brottet har skett av oaktsamhet".

SvT:s Kulturnyheter.

Rättvisa är skipad. Det konstateras att Nathalia Edenmonts företag ska böta 15.000 kronor. Rejält mycket mindre än vad Edenmont tar för ett av sina grafiska blad. En loska i oceanen. Icke förty en loska. Hur det för en lekman låga beloppet räknats ut, vore ej ointressant att få kännedom om.

Är all PR bra PR? Det hoppas jag sannerligen inte; Måhända sänder detta signaler till övriga världen.

Allt är inte konst, allt kan inte vara konst, allt skall heller inte vara konst. Sunt förnuft måste vara allestädes närvarande och empati och civilkurage värdesättas. Förhoppningsvis något att suga på i hängmattan för fru Edenmont.

Källa:
http://www.svt.se/kultur/konst/maste-bota-for-utrotningshotade-djur-i-konst

Pottskåpsaffär genererar toppavhopp ur SKAF

Föreningen Sveriges Konst- och Antikhandlareförening genomgår för närvarande sin förmodligen största kris någonsin. Sedan föreningens årsmöte ägde rum för cirka två veckor sedan har enligt rykten ultimatum ställts åt olika håll vidrörande (bristande) fakta och vidare utredningar kring det par pottskåp som salufördes av Rickard Thunér under Älvsjömässan i februari månad.

Från Thunérs hemsida.

Bloggaren St Olof (Ann-Kathrine Salmonsson) ifrågasatte under pågående Älvsjömässa 2015 ett par pottskåp som utlystes till försäljning av Thunér Antikhandel så som varandes rokoko. Rikard Thunér hade en av Älvsjömässans absoluta prestigemontrar som också var det första som mötte besökarna. Montern utsågs också till "Årets monter 2015".

Antikmonologen fick fredagen den 12 juni följande mail från Sonia Nilsson och Karl Möller vid Epok Antik i Umeå, som nedan publiceras i sin helhet. Mailet har den träffande titeln Tystnaden:

Sonia Nilsson, Epok Antik tillika Antikrundans expert på norrländska antikviteter.

"Vissa mediastrateger rekommenderar att man skall bemöta all kritik med TYSTNAD för att låta saken ebba ut och bli bortglömd. Efter vårt brev till SKAFs medlemmar har även vi mötts av strategin TYSTNAD. 

Redan i februari direkt när St Olof och Aftonbladet publicerade sina artiklar om "pottskåpsaffären" så tog vi kontakt med det som kändes naturligt dvs vår styrelse i SKAF. Ingen i styrelsen besvarade konkret vår fråga i vårt mail om det låg någon sanning i artiklarna vilket innebar att vi ringde några för att ytterligare höra deras kommentarer. Inga kommentarer. Vi ringde även upp Rickard Thuner som redan då berättade sin osannolika historia som han sedan upprepat som ett mantra och sedan bad oss att absolut inte prata vidare om. Det tredje skåpet som exporterats till USA med Napoleons medverkan både vid inköp och renovering.

-Jag har pratat med flera mediastrateger i denna fråga redan och de rekommenderar mig att inte kommentera saken alls. Då kommer saken att dö ut. Det brukar fungera. 

På vår fråga om det verkligen inte låg någon sanning bakom anklagelserna om bedrägeri i artiklarna och att det kanske vore bättre att erkänna om så var fallet så sade Rickard:

- Det där är bara en avundsjuk kärring som inte har något annat att bry sig om. Jag som är så stor, tror du att jag riskerar min ställning genom att vara oärlig ?  Det är kärringsnack. Och jag förbjuder dig att prata med henne. Hon skall tystas ned. Låt det bara gå några veckor så är allt glömt. Ingen kommer att minnas hennes blogg. Och Aftonbladet - Vem läser det ? 

-Jag har minsann redan idag pratat med både Pernilla och Ann och båda stödjer mig. De tror inte på en sådan avundsjuk och uppdiktad historia. Vem bryr sig om en gammal feministiskt kärring -bloggare ? Kanske några rödstrumpor men inte mina kunder. De skiter i detta. De tror på mig. Jag skulle inte riskera mitt goda rykte genom att sälja en förfalskad möbel. Det är jag för stor för. Vad tror ni om mig ? 

På vår fråga vem som har köpt pottskåpen så sade Rickard att han hade pratat med kunden och kunden var nöjd. Han hade sagt till Rickard:

- kring riktigt stora hingstar så dammar det alltid... Det är naturligt. Bry dig inte om denna kritik jag är ju nöjd. 

På vår fråga om han möjligen hade blivit lurad av kollegan Napoleon så sade Rickard: 

-Napoleon håller ju på med antikviteter bara för att han tycker det är roligt. Han är så rik och har så många fastigheter och stora tillgångar - han är bland dom största i Ljungby- så han skulle aldrig behöva lura mig. Han litar jag på till 100%. Ärligare personer finns inte och de har aldrig någonsin förfalskat varken möbler eller konstverk. Nej nu är ni ute och cyklar...

Nedan följer vårt brev måndagen den 8 juni till alla medlemmar i Skaf. Ingen ( 0) personer har hört av sig från styrelsen. Några medlemmar har dock ringt eller mailat och stött vår kamp mot icke- transparens och nedtystande av kritik mot " fel företag".

Till alla medlemmar i Skaf,
Efter moget övervägande begär vi att vårt medlemskap i Sveriges Konst och Antikhandlareförening nu skall upphöra.  Anledningen till vårt beslut om utträde baseras på hanteringen av den sk pottskåpsaffären och att dess upphovsman har fått fortsatt förtroende i styrelse trots sitt tvivelaktiga agerande. 

Om ett juridiskt brott begås måste det naturligtvis få följder i form av sanktioner!
I denna affär beskrevs objekten på Grand och Antikmässan som "ett par unika pottskåp i högklassig rokoko tillverkade omkring år 1760". 

Så är dock inte fallet. Det nyare pottskåpet har patinerats och omändrats kraftigt för att skapa ett "genuint par pottskåp " och för att ge ett kraftigt ökat marknadsvärde.

Se de båda pottskåpen på http://www.aftonbladet.se/nyheter/article20371084.ab . 

Samt på //sanktolofs.blogspot.se/2015/02/antikmassan-alvsjo-2015-antikhandeln.html .

Detta bedrägeri är ett svek både mot existerande och presumtiva kunder och mot föreningens etiska norm och därmed även mot alla föreningens övriga medlemmar som eftersträvar att följa denna norm. Mediedrevet drabbar hela föreningen. 

Istället för att försöka tysta ned affären skulle vederbörande omgående ha bevisat sin oskuld genom att visa upp de två skåpen för validering inför minst ett par objektiva experter. Då hade affären sedan länge varit över. Men skåpen har inte examinerats och affären fortgår.

Ingen är felfri, men gör man fel så bör man vara beredd att antingen be alla inblandade om ursäkt eller att ta konsekvenserna av sitt felaktiga agerande. 

Vi har tidigare både varit glada och mycket tacksamma över vårt medlemskap i föreningen men väljer nu på grund av ovanstående skäl att lämna föreningen vilket känns mycket tråkigt.

Med vänliga hälsningar

Epok Antik
Sonia Nilsson
Karl Möller"

En medlem mindre.

Att en av experterna i SvT:s utan konkurrens största flaggskepp Antikrundan, väljer att gå ur den prestigefyllda föreningen SKAF av ovanstående skäl är i högsta grad anmärkningsvärt. Notera dock att det är ett medvetet val, gjort av skäl som som Sonia Nilsson och Karl Möller anser vara ofrånkomliga. Att göra det som en av de utvalda i Sveriges översta skikt av utvalda få, nämligen en av det allsmäktiga TV-programmet Antikrundans utvalda/utsedda experter är mycket mer än anmärkningsvärt i antikbranschen. Sprickan i SKAF är således ett officiellt faktum. 

Att döma dels av kommentarerna till St Olofs inledande blogg om pottskåpen (i skrivande stund 51 stycken) eller av kommentarerna till Pontus Silfverstolpes blogg/försvarstal betitlad Sanning eller konsekvens del I, är upprördheten mycket stor kring frågetecknen i pottskåpsaffären.

Kvalitetsjuryn i Älvsjö bestod 2015 av följande personer:

Joakim Bengtsson, Johan Ekström, Sören Fingal, Anette Granlund, Paul Jackson, Lars-Yngve Johansson och Johan Nordén.

Att vissa föremålsområden uppenbarligen har mindre initierad expertis än andra är ett faktum som Antikmonologen diskuterat extensivt tidigare. Undertecknad gjorde exakt vad Sonia Nilsson och Karl Möller just gjort, nämligen gick ur den förening som jag ansåg brast kraftigt i sitt förhållningssätt gentemot oriktiga företeelser, Oriental Ceramic Society of Sweden, där jag själv var vice Ordföranden under flera år. Se bloggen Hitta förfalskningarna i Älvsjö/ Utträde ur OCS/ Sju= åtta.

SKAF:s styrelse 2015 ser ut som följer: Erik Edelstam Ordförande, Theo Lundgren, Claes Moser, Fredrik Knutsson, Jan Ribbhagen, Pontus Silfverstolpe, Charlotte Strömstedt, Rickard Thunér, Sofia Silfverstolpe Generalsekreterare.

Från SKAF:s hemsida

Det centrala med hela pottskåpsaffären är att man som medlem i SKAF skall sälja det bästa och också stå för det. Inget konstigt. Alla utställande medlemmar i SKAF bedöms således av en jury i Sveriges tillika Skandinaviens största Antikmässa i Älvsjö. Denna jury består av en grupp om åtta personer. Åtta personer som oftast är goda vänner eller mycket goda vänner med de personer vars föremål ska granskas. Där har ni det största problemet. 

Att Nilsson/Möller inte har några skäl att hitta på eller tillskriva Thunér felaktiga uttalanden verkar uppenbart. Således tyder Thunérs uttalanden om Salomonsson på en minst sagt arkaisk människosyn, än värre kvinnosyn. Är den månne representativ för SKAF år 2015? -Eller för Antikrundan? Rikard Thunér sitter som bekant i SKAF:s styrelse och är utövande expert i SvT:s utan konkurrens mest populära program Antikrundan.

Jag känner och/eller har kontakt med många av dessa jurymedlemmar, både nuvarande och före detta. Jag känner också flera personer som tackat nej till att ingå i juryn av just dessa skäl. Lek med tanken att du är auktionshusexpert/intendent eller den dominerande antikhandlaren inom ett föremålsområde och är den som går runt och visar tummen upp -eller hemska tanke ner- för alla tusentals objekt du ombeds bedöma under extremt få hektiska timmar innan öppning. Då blir "hållhakarna" gentemot varandra i värsta fall många. För många. Gör man då ett misstag måste man snabbt stå för även det, vare sig man är juryexpert eller utställande expert i en värld bestående av experter.

Foto: Wikipedia.

Ett par pottskåp har försatt Antiksverige i mycket djup kris och den förgyllda piedestalen som SKAF tronat på är nedsvärtad. Aldrig någonsin har väl en pudel varit så efterlängtad. Eller det så kallade tredje pottskåpet.

Nummer 3? (Saxad ur Aftonbladet, så nej, inte pottskåp nr 3)

För övrigt anser jag att Raif Badawi skall friges omedelbart.

Fotnoter:
SKAF är den mest prestigefyllda föreningen i Sverige, gällande konst och antikviteter. Medlemskap i föreningen ger stora rättigheter och prestige, men innebär också en massa -självklara- skyldigheter.

Ny Lauritzskandal involverar egen personal på exekutiv nivå

Exklusiva sängar med blåvitrutigt mönster känner de flesta svenskar till. Uppenbarligen så är Hästens sängar inte heller okända i vårat grannland Danmark, trots danskarnas fäbless för rödvitt.

Berlingske Business den 8 juni 2015

Nu rullar nämligen tidningsjätten Berlingske Tidene i Danmark upp en affär där Lauritz egen ledning(!) i Århus sägs ha importerat och sålt kina-tillverkade kopior av det svenska företagets Hästens sängar, i sitt eget auktionshus.

Karin Wickberg på Hästens sängar.

Antikmonologen talade under tisdagen den 9 juni med Hästens Chief Marketing Officer Karin Wickberg i Stockholm. Karin berättar:
"Under sommaren 2014 sålde Lauritz.com kinesiskt tillverkade sängar under Hästens välrenommerade och varumärkesskyddade blåruta. Det har uppdagats att 70 sängar har beställts från den kinesiska tillverkaren och så vitt vi vet har 17 av dessa sålts till kunder via Lauritz.com. Sängarna är inte bara en snyltning på blårutan, utan även på Hästens unika design. Sängarna har erbjudits till ett försäljningspris om DKK20,000.  (Notera att en motsvarande Hästens säng tillverkad för hand i Sverige, ligger på ca DKK 100,000.)

Bakom den illegala importen, marknadsföringen och försäljningen står ett par högt uppsatta personer inom Lauritz.com (ägare och styrelseledamöter) och Hästens har anstiftat domstolsförelägganden mot dessa två personer, samt mot Lauritz.com Aarhus A/S. De nekade först till aktiviteten och hävdade att de inte kände till något om detta, men då den kinesiska leverantören återfanns i årsredovisningen fanns tydliga bevis på illegalt agerande".

Mikael Ahlsén, Copywriter och Varumärkesstrateg.

Antikmonologen kontaktade Varumärkesstrategen och reklammannen Mikael Ahlsén och frågade hur många gånger ett varumärke kan dras ned i smutsen utan att allmänheten vänder ryggen åt företaget för gott. Mikael svarade "från höften":

"Att piratkopierade s k begagnade Hästens sängar säljs systematiskt på Lauritz är givetvis förödande för trovärdigheten i Lauritz varumärke. Resultatet blir att allt färre seriösa och kvalitetsmedvetna kunder kommer att söka sig dit. Men det eroderar också Hästens varumärke och status som premiumleverantör. Åtminstone tillfälligt. Problemet är att försäljningen drivs av fåfänga och girighet, och kommer att fortgå så länge Lauritz tillåter det och så länge det finns människor som anser att deras egen personliga status höjs av att visa upp en Hästenssäng för sina vänner.  Till ett billigt pris kan de förfalska sin viktighet (och leva en fåfäng lögn) med en falsk säng. Systemet är cyniskt och köparna lider av dålig självkänsla. Hästens måste självfallet gå i klinch med Lauritz för att försvara sin position. Om inte kommer de att riskera att betraktas som en Rolex som är inköpt på en marknad i Hongkong".

"Det hade jag ingen AAAANING om!" -Ikke denne gang heller..!

Att Lauritz gång på gång avslöjas med verklighetsfrånvänd hantering och total brist på etik och moral inom så vitt skilda områden som (senast) grafik, afrikanska masker, skandinaviska designmöbler, elfenbenshantering, moderna sängar etcetera, etcetera är inget annat än en gigantisk, ständigt växande skandal. Som om en jordbävning skulle få aldrig sinande efterskalv. 

För mycket verkar rätt igenom ruttet inom Lauritz-koncernen. Hur det känns för Stockholms Auktionsverks personal efter övertagandet vill jag inte tänka på. Hur många gånger ska Danmarks motsvarighet till Uppdrag Granskning; Kontant, rikta spotlighten mot VD Mette Rode Sundström och svenske ägaren Bengt Sundström? Fem gånger per år? Tio? Hur många gånger ska Mette dyrt och heligt lova att Luritz nu vidtar krafttag och AAALDRIG mer ska göra fel?

Rubrik i Berlingske Business senare under tisdagen...

Aktiebolaget Ruffel & Båg tutar vidare. Frågan är inte om något mer dyker upp, utan när.

----------------------------------------------------------------------
 

Militär vän samt Bo Knutsson omringar högt värdesatt fynd.

Allt medan Antik-Sverige undrar hur det egentligen gick till när Uppsala Auktionskammare lyckades lägga vantarna på det Antikrundan med Bo Knutsson i spetsen värderade i Mariefred år 2008; nämligen Antikrundans högst värderade objekt någonsin, astrolabiet daterat 1566. Värderat av Bosse Knutsson till 4.000.000-5.000.000 kronor.

Jag drar mig till minnes att mannen som kom med teodoliten/astrolabiet i TV sa att instrumentet (eller de andra föremål som ingick i von Siegrothska samlingen) ALDRIG skulle kunna säljas eftersom de tillhörde "Officerarnas Kamratförening på det gamla Södermanlands regemente som är nedlagt". I vidhäftade länk kan inslaget i SvT ses. Dessvärre är jag övertygad om att inslaget har redigerats sedan det sändes. Sveriges mest nordligt belägna stora lilla auktionshus torde ha konsulterat jurist(-er) för att inbringade atrolabieslantar ska gå till rätt konton. Dock vore det intressant att få reda på hur von Siegroths önskningar har böjts till, för att de facto alls få lov att sälja. Hur många finns kvar i Officerarnas Kamratförening idag? Är det självklart att dessa få kvarvarande ska få dela på pengarna efter von Siegroths fantastiska donation? Fin reklam inför försäljningen fick Kamratföreningen under alla omständigheter år 2008, då teodoliten/astrolabiet var utlånat till Nationalmuseum och utställningen Tidens tand. Vila i frid herr von Siegroth.

Otillfredsställd von Siegroth? Foto:Wikipedia.

Associationerna går osökt till Carl Kempes otroliga samling av främst kinesiskt konsthantverk som såldes för relativt sett en spottstyver till Ulricehamns Museum, för att sedermera säljas i Hong Kong, London och Paris för oerhört stora slantar. Exakt på dagen tio år efter att samlingen sålts till Ulricehamns Museum stängdes muséet "på grund av vattenskada" och varenda föremål åkte på slutgiltig utflykt från Svea Rike. -Tvärt emot Carl Kempes specifika önskemål (-som var att samlingen för all framtid skulle få stanna inom Sveriges gränser...). Ulricehamns (orientaliska) Museum upphörde för övrigt att existera samma dag som "vattenskadan" inträffade.

En diskussion som förs alltför sällan är enligt Antikmonologens förmenande den om exportförbud. Eller som en av landets mest initierade antikmänniskor uttryckte det häromdagen: "En allmogesked inköpt för en hundring på en bondauktion i Norrland kan tvingas gå igenom hela byråkratiska pappersexercisen för att -lagligt- få exporteras över kölen till Norge. Men att von Siegrothska samlingen säljs och sannolikt lämnar landet för all framtid; det ifrågasätts inte överhuvud taget..!" Teodoliten återropades på grund av för låga bud. -Dock har återropet ändrats till att teodoliten har sålts för 2,7 miljoner kronor. 3,3 miljoner inklusive avgifter och påslag. UAK gjorde alltså en Warhol, det vill säga en så kallad efterförsäljning. Detta inträffar ibland och innebär att en intressent efter avslutad auktion kontaktar auktionshuset och lägger ett bud, som auktionshuset tar i beaktande tillsammans med kommittenten.

I England blir hela befolkningen tillfrågad om donationer om ett viktigt föremål bjuds ut inom landets gränser. Är det exempelvis en målning som funnits i landet under lång tid så anordnas inte sällan nationella insamlingar för att matcha det säljande auktionshusets utropspris och rädda kvar verket inom rikets gränser. Nota bene; det behöver då alltså ej röra sig om verk av endast brittiska konstnärer.

Källor:
http://www.business.dk/detailhandel/lauritz.com-anklaget-for-svindel-med-luksussenge
http://www.lauritz.com/da/auktion/dobbeltseng-med-varmefoelsomt-memory-skum-180-x-200-cm/i3455830/#
http://www.business.dk/detailhandel/lauritz.com-fortsaetter-jysk-samarbejde-trods-sag-om-forfalskninger
http://sv.wikipedia.org/wiki/Gustaf_Adolf_von_Siegroth
http://www.raa.se/lagar-och-stod/kml-kulturminneslagen/utforsel-och-export-av-kulturforemal/