måndag 14 juni 2021

Pinsamt, Stockholms Auktionsverk och Uppsala Auktionskammare

Allt som glimmar är inte guld är en allom bekant förnumstighet.

Allt som är signerat Bruno Liljefors är heller inte av Bruno Liljefors, åminstone inte av den världsberömde konstnären med sagda namn. 

Att ett av sveriges största auktionshus anser att nr 303 i pågående visning av Klassiska & Asiatiska (tidigare kallad Internationella Vårkvalitén) är av Bruno Liljefors hand (1860-1939) är pinsamt, skandalöst och de facto tjänstefel.



Att det säljpitchande auktionshuset i fråga är anrika Stockholms Auktionsverk (SAV), grundat 1674, nyligen uppköpt av Auctionet, gör det mer pinsamt än om det vore någon liten aktör på landet.

Skälen till att ifrågavarande duk med färg på ej bör tillskrivas den man, som under många år kallades för (en av) världens främsta djurmålare är tråkigt många. För att göra en lång historia kortare, så skulle jag inte betalat en enda krona för denna "Hare och fällande örn", hur mycket än en säljare skulle bönat och bett om bidrag till sina svältande barn. Jag hade gärna skänkt säljaren en slant, men "målningen" hade jag inte tagit emot ens som tändmaterial till öppna spisen.

Det går att skämta och sarkastiskt ironisera över målningens alltför bristande måleriska kvalitéer, där exempelvis örnens fjädrar liksom hamnat helt fel i princip överallt, utom möjligen i handpennornas projektion. "Örnens" högra vinges fjädrar liknar möjligen en oerhört nedsutten och enormt sliten Chesterfieldsoffas slitna yta, men har inget eller extremt lite gemensamt med en örn, vare sig kungs- eller havsdito. Fågelns vänstra vinge ser mer ut som pälsen på en fläckig hyena. Jag vill faktiskt sträcka mig till att påstå att harens flyg-pose är skickligare utförd av "konstnären", än örnens.


9 kommentarer:

  1. Den stora målningen ser ut att vara gjord av Sten Ekendahl som under många perioder vistades på Långholmen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Anonym.
      Tack för dina tankar! Intressant förslag. Av principskäl så brukar jag inte publicera direkta utpekanden, men eftersom Ekendahl gick bort redan 1968, och de facto fälldes i domstol för sedelförfalskning (redan 1920) och därefter utvecklade talang för konstförfalskning, så är med säkerhet hans eventuella brott preskriberade sedan länge...
      Mvh
      Nicklas

      Radera
  2. Jenny von Platen18 juni 2021 kl. 06:15

    Hej Nicklas! Så intressant! Och aktuellt. /Jenny

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hejsan Jenny.
      Ja, det var ord och inga visor från dig! Vad roligt att du finner mina ifrågasättanden intressanta och aktuella. Då hoppas jag att du tar tag i ämnet i kommande nummer av Antik & Auktion.
      Varma hälsningar,
      Nicklas

      Radera
    2. Jenny von Platen20 juni 2021 kl. 10:20

      Ha, ha - ja nu tog jag i rejält, eller hur!
      Inom mina områden tar jag upp felattribueringar som till exempel ljusstakar, speglar och kapsylöppnare som beskrivs vara "sannolikt/troligen/möjligen/enligt inlämnaren" av Josef Frank, men inte är det. Eller rött glas som felaktigt tillskrivs Monica Bratt. Eller signaturer på textil som feltolkas. Ibland är det ren okunskap och slarv, i andra fall är det uppsåtligt lurendrejeri. Och det är det senare som du vill ska uppmärksammas mer, eller hur? Ja, det borde det.
      Om man ska skriva om det måste man verkligen ha rejält på fötterna och kunna området. När det gäller lurendrejeri på konstområdet så skulle jag gärna själv vilja läsa en artikel om det. Framför allt efter den senaste veckans nyhet om att det under många år har sålts konstverk av konstnärer som aldrig har existerat.

      Radera
    3. Bästa Jenny!

      Jag skriver om det jag anser bör ifrågasättas. Jag måste dessutom känna att jag är kapabel att ifrågasätta och diskutera på ett intressant och korrekt sätt, inte minst ur ett journalistiskt perspektiv.

      Jag började skriva Antikmonologen 2013 och har skrivit långt över 200 inlägg. Många tiotals om "lurendrejeri på konstområdet". Det är med andra ord fritt fram för dig att "läsa en artikel om det". Läs gärna många av mina artiklar om det. Ett stort antal "konstverk" har dragits tillbaka efter mina artiklar, ett ännu större antal har korrigerats i hur de katalogiserats.

      Om jag inte hade rejält på fötterna eller inte kunde området hade jag varit avrättad, uppäten och uppkastad år 2013. Men i stället bemöts jag generellt med respekt av både "vanligt folk" och av handlare/auktionshuspersonal. Att jag blivit officiellt bannlyst av ett svenskt auktionshus är symptomatiskt för hur de -ofta, inte alltid- agerar, tillika något jag är ganska stolt över. Jag har från första början varit noga med ett akademiskt perspektiv på mitt skrivande, med källhänvisningar och saklighet som ledstjärnor. Du tycker att "framför allt efter den senaste veckans nyhet om att det under många år har sålts konstverk av konstnärer som aldrig har existerat" så vill du läsa artikel om det. Intet nytt under solen säger jag då. En stor och för auktionsbranschen känd bunke små- eller storkriminella har sysslat med mycket liknande verksamhet de senaste cirka sju åren och blåst upp "konstnärsnamn" som inte förtjänar epitetet "konstnär". Främst i Skåne, by the way.

      Hur oansvariga får auktionshus vara Jenny? När tar de priset, så att säga? Hur fort får intagningsprocessen/ katalogiseringsprocessen gå? Hur mycket får ett auktionshus ta i kommission (utan att skämmas) när de ändå (ibland) utför katastrofalt dåligt arbete?

      Behöver du tips på artiklar så är du hjärtligt välkommen att höra av dig till mig.

      Ha en hjärtligt trevlig sommar, så får vi se om du tar upp ducky/rottingspeglar/MMF eller en kritisk granskning av Kindpussarklubben "Kliaminryggsåkliarjagdin" med den vassaste av pennor i nästa rafflande nummer av Antik Aktion..?!

      Mina varmaste hälsningar,
      "Ändå stolt prenumerant av A&A"
      Nicklas

      Radera
  3. Jenny von Platen21 juni 2021 kl. 00:23

    Nicklas! Det är inget snack om att DU har rejält på fötterna! Bara det att du kollar i ändringslistan från 2005 (!) att Liljefors-målningen hade utgått från den auktionen, visar att du gör en gedigen research. Vad jag menade i mitt inlägg är att jag inte är säker på att jag är rätt person att ta tag i de här frågorna. Jag trivs ganska bra med att simma runt i dammen tillsammans med Ducky och Märta... Men jag kanske kravlar upp på land senare i sommar och ger mig ut på en tur till Österlen. Ska se till att det blir av den här gången. Tipsen lockar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej igen, Jenny.
      Det vore oerhört trevligt att få bjuda dig på lite fika och sitta ned en stund, på min ljugarbänk. Meddelarskydd garanteras, som alltid.
      Ha en fortsatt härlig sommar! Må de äkta Frank-och-Estrid-föremålen simma din väg! Och återigen, tack för Dina tankar.
      Mina varmaste hälsningar,
      Nicklas

      Radera
  4. Intressant att någon föreslagit Sten Ekendal som källa. Förutom det mer kända att han gjorde falska sedlar så gjorde han även Liljefors tavlor och Zornetsningar. Efter en längre tid så blir ju etsningar gula och då blir de som auktionsfirmorna skriver ”åldersrelaterat slitage”. Kanske säljs sådana som äkta vara numera? Börje Heed gav ut en bok om klassiska brott på 80-talet och däri beskriver han om en brand i Palmeska huset som låg i Sigtuna i januari 1939. Författaren hade givit alla inblandade nya namn men det som intresserade mig var den som anordnade branden var konstnär som när han satt inne gjorde många målningar som han sålde efter sin frigivning för stora pengar. För att få veta vem som var den framgångsrike konstnären besökte jag KB och gick ner till tidningsarkivet och kollade vad Aftonbladet skrev dagen efter dådet. Där stod alla namn utskrivna och detaljerat hur de var etc. Om Aftonbladet skrev ut namnen då borde de vara offentliga?

    SvaraRadera