Ny SKAF-skandal, Antikrundan appar vidare och lilla Brösarp dominerar

SvT:s Antikrundans "höjdpunkter" vintern 2019:
Knut frågar Kronprinsessan Victoria med idogt hoppande ögonbryn om Kronprinsessan har någon favoritexpert i Antikrundan. Den graden av självgodhet och förmätenhet är onekligen svårslagen. HAR NI LADDAT NER APPEN? Musikpålägg! Elvatusen! Då måste vi kraaamas! HAR DU LADDAT NER APPEN?!? In med KNUT! APPEN. Har NI den?? Men han är ju SÅ SNYGG! Har NI APPEN? Musik! Den här silverpjäsen är värd 76.000 kronor. KRAAAM på dig! Vilket LOPPISFYND! Musik. In med Bronis röst. Sufflera Knutte!! Har DU laddat ner APPEN? Fördumningen galopperar i dödens, den travar inte.

Pernilla Månsson Colt, Anne Lundberg och Magnus Broni gör nu ett program som är så långt ifrån det Brittiska originalet det går att komma. Eller? Kanske står väggkalender med samtliga experter lättklädda på tur? Då kan man med hjälp av APPEN gissa vilken typ av underkläder respektive expert föredrar? Bara en tanke.

NEJ, Antikrundan. Dags att hitta nya researchers! Kejsare Qianlong regerade mellan 1736-1795. Vad får ni allt ifrån? Spotify och Google? Källgranska! Eller hitta duktigare konsulter. Vi finns! :-)

Nej, Antikrundan. Kejsare Wanli regerade mellan 1573-1619. Svenska folket tror på er så skärp er.

---------------------------------------------------------------------------------

Äntligen har jag fått till ett besök på Brösarpsmässan! Det krävdes en flytt till Skåne för att det skulle bli av och väntan var väl värd det. Vilken skön mässa! Liten, intim och föremål av genuin karaktär. Total frånvaro av någon känsla av bajsnödighet, om uttrycket ursäktas. Opretentiöst, och ändå bara så rätt. En fantastisk antikmässa i lilla Brösarp, runt 700 invånare, i Skåne. Hur gick det till, att få tusentals människor att vallfärda under ett par dagar? Eldsjälarna bakom mässan lär vara anledningen till den 26-åriga succén, med nestorn varandes Jan-Erik Öhgren samt Christian von Grothausen.

Thomas Schulman Antikviteter hade en trevlig monter a lá mancave, med allt från däckstol i mahogny till bättre skandinavisk konst. Schulman åker med glädje från Helsingfors till Brösarp för att delta.

 Alltid högkvalitativa Galleri Donner i säljartagen(?) framför ett av mässans vackraste föremål, ett sublimt 1700-tals kakelugnsimiterande skåp (i trä). Donner och Schulman delade monter.

Lena/ Lenkos bygger monter. Alltid roliga och känsligt utvalda föremål hos henne. Idog mässutställare!

Mässans i mitt tycke snyggaste monter, mest byggt på fantastiska föremål, med spralliga Sverige-vännerna, paret Bo och Annette, Riisgaard och Hjorth Antikviteter från Danmark. Inredarnas våta dröm.

Kallmålade Wienerbronser en masse och ett ymnighetshorn av annat godis. Bo hade samlat i många år och nu beslutat för att sälja. Kvalitén på denna samling var outstanding! Ett samlarområde som för övrigt till stor del idag är förstört av förfalskningar. Något Bo också konstaterade lakoniskt.

Ytterst udda föremål till salu hos Chesterman & Dotter från Hammenhög; en vette föreställande en orre, sannolikt 1800-tal, men med de något bisarra tilläggen, två hullingförsedda små järnspjut. Min teori är att det var någons fantasi om att en "kroknäbb", rovfågel eller större uggla alltså, som skulle slå orren i tron om att få ett skrovmål. Men i stället spetsas av spjuten och kunna dödas av vettens ägare. Jag gissar att idén aldrig bar frukt. 

När en 1700-talssoffa har en stoppning/stomme av finaste skinn som visas ovan, då tar man bort kuddarna för att visa härligheten! Till salu hos hårt arbetande Bergtagen Design från Sala.

Vad kan vara härligare än att höra två eldsjälar till handlare upphetsat låta två 1700-tals halmaskar mötas, för första gången sedan tillverkningen, någon gång samtidigt med franska revolutionen? Jan-Erik Öhgren i samtal med Déjà Vu Antik från Uppsala. De kände båda till konstnären bakom de vackra halmaskarna; Johan Martin Rommert från Ronneby.

Att gå runt på Brösarpsmässan och lyssna på all kunskap och kärlek till föremålen är stort. Melankolin är dock aldrig långt borta. Flera av de äldre handlarna, kunskapssprängda, uttrycker uppgivenhet när de konstaterar att ingen i familjen kommer efter, för att ta över verksamheten...

Ett annat ämne som diskuterades både i Brösarp och i Älvsjö är Älvsjömässans korta inflyttningstid. Flera utställare har hoppat av Älvsjö av detta skäl. Hasse Larsson från Halmstad är ett exempel på just detta. Han har alltid haft fantastiska montrar i Älvsjö, men det är historia nu. Då får man åka till Brösarp i stället! Sten i Mellerud är ytterligare en handlare som har fantastiska föremål med hög kärleksfaktor. Sten ställer dock fortfarande ut i Stockholm.

Hasse Larssons som alltid spännande monter. En odyssé bland mässingsstakar från 1500- 1700-tal, exotisk tamburmajor och höghjuling för barn, som cyklades iväg första öppningsdagen.

Mässlokalerna har varierat genom åren. Nu står utställarna på tre olika platser, med ett par minuters promenad mellan. En byggnad innehåller också möbelkonservatorer, kakelugnsbyggare och byggnadsvård. Jag längtar redan efter nästa mässa!

Förvisso dyker katter upp även bland brösarpshermelinerna, så faktiskt också denna gång. Men -till skillnad från nedanstående historia; i Brösarp bad man utställaren ta ut felande objekt så fort de(t) dök upp, -och förhindrade därmed eventuella upprörda känslor/skandaler, -utställaren möjligen undantagen.

__________________________________________________________

Thomas Ekström, stolt vinnare.

Fredagen den 26 april gick ett mail iväg till SKAF:s (Sveriges Konst- och Antikhandlareförening) cirka 51 medlemmar. Avsändare var föreningens ordförande; Silvernestor Jan Ribbhagen.

Flera fåglar viskade till Antikmonologen, som råkar vara ornitolog, om detta mail. Det ser i sin helhet ut som följer:

"Till medlemmarna i SKAF

Som flera av er kanske har uppmärksammat har det pågått diskussioner om
det bord av Uno Åhrén som Stockholm Modern/Thomas Ekström (invald som
medlem i SKAF på prövoår i början på 2019), presenterade på Antikmässan
i februari.
Bordet av Uno Åhrén som varit utställt på Världsutställningen i Paris
1925 salufördes på Antikmässan som om det vore originalskick. Efter
Antikmässan har det framkommit att bordets skiva är nytillverkad på
uppdrag av Thomas Ekström.
Att föremål är restaurerade eller kompletterade är inte felaktigt, men
skall tydligt framgå i den information som ges till kunder och andra
intresserade.
Stockholm Modern/Thomas Ekström har under och efter Antikmässan medvetet
undanhållit uppgifterna om att bordsskivan är kompletterad. Han har
också på direkta frågor från styrelsen undvikit att svara vilket
föranledde styrelsen att bjuda in Thomas Ekström till ett möte där han
själv fick redogöra för bordet.
Den uppstådda bristen för förtroende skingrades inte under mötet utan
styrelsen ser
fortfarande allvarligt på det sätt som Stockholm Modern/Thomas Ekström
valt att kommunicera om bordet av Uno Åhrén och den nytillverkade
bordsskivan.
Som konsekvens av detta har styrelsen fattat beslutet att inte låta
Stockholm Modern/Thomas Ekströms provmedlemskap i Sveriges Konst  &

Antikhandlareförening övergå i ett ordinarie medlemskap utan istället

med(sic.) avsluta medlemskapet.

Styrelsen vill passa på att påminna föreningens medlemmar om att vikten
av moral och etik(sic.) är grundläggande för medlemskap.
Styrelsen vädjar och uppmanar samtliga medlemmar till att förstå den
yttersta vikten av transparent föremålsinformation och att arbeta för
trovärdighet men likaså kollegial trevnad.
På årsmötet som är planerat till tisdagen 14 maj 2019 kommer styrelsen
att tala om föreningens regelverk kring överträdelser av etik och moral,
transparens och trovärdighet. (sic.)
Återkom gärna till undertecknad om ni har frågor eller funderingar.
Vänliga hälsningar
Ordförande
Jan Ribbhagen"

Foto: Stockholmsmässan.

Reflektioner kring mailet; 
Oj, har det pågått diskussioner kring Åhréns bord sedan Älvsjö Antikmässa!? Det är endast dryga två månader sedan mässan ägde rum. Många måste ha haft dubier redan i ett initialt skede.
Oj, har SKAF ett "prövoår"? Det var sannerligen en nyhet.
Oj, vilka hårda formuleringar från Ribbhagens/Styrelsens(?) sida. Exempelvis: "Efter
Antikmässan har det framkommit att bordets skiva är nytillverkad på
uppdrag av Thomas Ekström"; Inte en millimeter till övers för ifrågasättanden.

Bild från den svenska moderna boudoiren på Parisutstännigen Arts Decoratifs 1925. Ifrågavarande bord skymtar till höger, framför dagbädden. Från Stockholm Moderns instagramkonto.

Den 8 februari, veckan före Antikmässan i Älvsjö, skrev Thomas Ekström, personen bakom Stockholmmodern, under kontot  "stockholmmodern" på Instagram om Uno Åhréns bord
:
"A designhistorian scoop, the lost table from #UnoÅhrén’s boudoir at the Exposition Internationale des Arts Décoratifs et Industriels Modernes 1925 ( #parisexhibition1925 ) will be presented and for sale by stockholmmodern as one of the objects of the desire we will present at the Stockholm International antique fair next week. Manufactures by #ABMobilia and #HermanBergman this #sthlmmodstock piece have though(sic.) to be missing since it was sold at #NordiskaKompaniet’s gallery in Paris in the late 1920’s. And it was not until recently it was brought back from France to Sweden. Take the chance to see this amzing(sic.) table from #theholygrail of swedish designhistory. 🙏 DM for details".

Antikmonologen pratade med Thomas Ekström (TE) per telefon måndagen den 29 april.
Jag frågar vad han har för kommentar till SKAF:s uteslutande och till det faktum att bordet salufördes som varandes i originalskick i Sveriges största och möjligen exklusivaste Antikmässesammanhang.
-Bordet såldes före mässans öppning. Jag fick inte diskutera bordets skick, både på kundens och konservatorns begäran.
Personen som utförde arbetet på bordet -Ekström vill inte säga vem- ville inte stå för detta, men ändrade sig i ett senare skede. Köparen av bordet har hela tiden varit fullt införstådd med att bordsskivan var utbytt, understryker Thomas.

Ekström påpekar att han inte vill bli omskriven. Något Antikmonologen har förståelse för. Desto större anledning att räta ut frågetecknen från början.

Om man sex dagar före Mässan med stort M utmålar ett föremål i ens ägo som "the holy grail of Swedish designhistory" och skriver att [det] "will be presented and for sale… at the Stockholm International antique fair next week", så bör man förvänta sig extremt högt ställda förväntningar på autenticitet och korrekt katalogisering samt dito marknadsföring.

Egen Oscar.

Problemen med 2019:s vinnardyrgrip är flera och lägger sig på en nivå lägre än Kristianstads vattenrike. Vilka utser Collector Awards (CA), som man möjligen något o-modest kallar "Antikbranschens alldeles egna Oscarsgala"? Följande grupp, enligt Antikmässans infosida:

Ej uppdaterad lista sedan 2018. Någon annan jury finns ej angiven, så vi får anta att Lars-Yngve, som gick bort 2018, faktiskt sitter på väl vald plats annorstädes och skakar på huvudet åt eländet. (Stark supporter till Antikmonologen som han var).

Juryn utgörs av idel kända Antik-habitueer. Så till den grad att det blir till en stor soppa. En stor Ryggkliarklubb av vänner och -sannolikt även- mindre goda vänner. Varje år ska nya människor spotlightas, kindpussas och upphöjas. I denna lilla bransch torde diskussioner, avund eller missunnsamhet och gamla affärer i många fall utgöra hinder högre än Kebnekaise. -Eller tvärtom; medvind och utförslöpor. Juryn utgörs av ett gäng duktiga antik- och konstkännare som i flera fall korsat vägar och umgåtts sedan 1970-talet. Så mycket kunskap skall finnas i juryn att Olle ska motas långt innan grinden skymtat, det vill säga att eventuella felaktigheter skall upptäckas i ett tidigt skede. Att sedan juryn utser ett föremål till "Årets Dyrgrip" med pukor, trumpeter och kindpussare i kö bakom filmteam, bloggäng och journalister; Då ska man jädrar i min lilla låda ha torraste fnösket på och runtom fötterna. Att det mycket hårt formulerade mailet till SKAF:s medlemmar är undertecknat av Jan Ribbhagen, ordförande i SKAF, tillika jurymedlem i Collectors Awards, gör ju inte direkt affären mindre delikat.

Borde inte juryn för Collectors Awards ha upptäckt den nya bordsskivan, särskilt beaktande nominering till mässan mest upphöjda föremål? (Detta sagt utan att själv ha sett bordet, annat än på bild). Att ingen av de elva(?) experterna i CA:s jury sagt ifrån är ytterligare en spik i kistan, på väg mot Kungens Kurva och de platta paketen. På kistan står det "förtroende" skrivet.

Syftet med Collector´s Awards är att främja konst- och antikbranschen stod det visst någonstans.

--------------------------------------------------------------------

--------------------------------------------------------------------

Fotnoter:
Att Antikmonologen publicerar ett internt mail kan möjligen ifrågasättas. Då bör påpekas att undertecknad har kontaktats från flera håll, av ett flertal medlemmar och flera andra, om innebörden i detta mail. Dessa källor/personer anser uppenbarligen att mailet och/eller innehållet i detsamma har allmänvärde och ska läsas utanför kretsen av de 51 medlemmarna.

Att ett föremål ställs ut på en större mässa eller lånas till en utställning i så kallat "finare sammanhang" är oftast starkt värdeförhöjande och ett känt faktum för aktörer i konst- och antikbranschen. Dock ska "allt vara till salu" på Antikmässan. Det är en etablerad Antikmässedevis sedan många år.

Thomas Ekström delade monter med Richard Thunér under Älvsjö Antikmässa 2019.

Thomas Ekström har delgetts ovanstående text och även till dels redigerat den.

Älvsjömässeepilog 2017

Så har Älvsjö Antikmässa anno 2017 dragit sista andetaget och alla gamla (och nya) Lisa Larsson-figuriner, pälshattar och Ekeby-krukor som inte sålde har åter dykt in i banankartongernas värld. En och annan Zorn har väl också hängts tillbaka på stadigare väggar på grund av utebliven röd prick.

Måne över Östra Entrén. Stor last, liten last; alla vägar leder till Älvsjö. Åtminstone en morgon som denna (15 februari 2017).

Besökarsiffran blev i år 26.258, knappa 1000 färre än förra årets 27.136. Trenden med vikande antal antikhandlare förefaller dessvärre hålla i sig. Antalet samtida konstgallerier verkar öka, -återigen. Många besökare uttryckte missnöje vad anbelangar kvalitén, eller snarare bristen på densamma hos många av konstgallerierna. Hötorgskonst fräste flera av Cederqvist Antik & Vins besökare. Men mässan måste överleva och personligen föredrar jag då konst- hellre än godissäljare. Statistik för antalet deltagande Antikhandlare de senaste 20 åren vore lika intressant som ledsam läsning, tror jag.

Gemytlig intervjuare av antik-gigant.

Allestädes närvarande Knut-från-Antikrundan sade på Antikmässans Vernissage-dag i radiointervju hos Lotta Bromé i P4, att mässan var uppdelad i "Fina Delen ända ner till loppisfynden" (43:17 in i musiklöst avsnitt). Ett uttalande som definitivt ej får "vågen" av alla hårt arbetande utanför SKAF:s nogsamt inkissade revir. Enligt aldrig sinande rykten betalar (vi) "loppisdeltagare" mer per kvadratmeter än vad SKAF:s medlemmar gör, på grund av(?) att SKAF är medarrangör. Att det heller inte rör sig om loppis vet självklart alla berörda. Utom möjligen då herr Knutson. Onekligen ett osmidigt uttalande, dock intet nytt under solen.

Att SKAF i sin medlemsmatrikel fortfarande har med den i domstol -för försök till bedrägeri fällda- Per Windahl är direkt pinsamt. Medlemsförteckning för 2016 låg till allmän utskänkning i var och varannan monter i SKAF-avdelningen. Var det av kostnadskäl man inte lät trycka upp "Medlemsförteckning 2017"? Trist om det är så knapert. Intrycket blir under alla omständigheter arrogant samt nonchalant. På platsen där brottsdömde Windahl tidigare huserade i många år, fanns nu ett torg. Där kunde man vila fötterna eller köpa sig en kopp eller ett glas dryck. Till skillnad från tidigare platsinnehavare så togs endast betalt för koppens innehåll, utan utfästelser om kärlens höga ålder.

Fortfarande i skuggan av -minst- ett brott.

Fällande dom mot Windahl kom den 16 november 2016. Exakt tre månader senare kunde kindpussande, intet ont anande vernissage-publiken i Älvsjö i SKAF:s egna medlemsmatrikel läsa att Windahl är högt uppburen medlem i SKAF. 

Saxat ur medlemsmatrikel om uppburen antik organisation. (Pun intended).

Collector´s Awards eller RyggKliarKlubben drog även i år ihop till Galakväll. Efter de senaste årens turbulens vad gäller utsedda vinnare, objekt, antikhandlare/ antiksamlare så känns det möjligen något risqué att bli nominerad eller rent utav att utses som vinnare. Dödskyss..? Dock var vinnarna i år-såklart- erkända och duktiga ringrävar inom sina områden. Valet av "Årets monter" var Antikbranschens motsvarighet till luft-på-burk. Köp en tulpan annars får du en snyting. Eller en burk luft dårå, sagt med en Johan Reborgsk stämma.

Ett koolt och mägga krejsy val av Årets monter 2017(?): Hoffmans Antik. Tog nog i runda slängar 2 minuter och 25 sekunder att bygga. Inkluderande dammsugning av mattor och puts av plexi-piedestaler.

Under mässans gång lärde jag mig av en av antikbranschens silverrävar att Appen Swish hade konkurrens av en fejk-app. Denna lurar säljarna att tro att pengarna har gått iväg till säljarens konto fast så inte är fallet. Det står att summan "X" har gått iväg till NN:s konto, fast det bara är hittepå. Dock har bluffmakarna misslyckats med en liten detalj, nämligen det vita "prickmolnet" som uppstår när man som säljare trycker på "bocken" på köparens mobiltelefonskärm. Det kan krävas ett par tryck med fingret, innan prickmolnet uppstår.

När man trycker på skärmen, i cirkeln med bocken, skall ett moln av vita små prickar uppstå. Sker inte detta, så är appen en fejk-app!

Jag behövde bara gå tre montrar bort för att hitta modernt elfenben till salu. När jag vänligt och försynt undrade om det fanns någon information eller papper om de fyra, fem föremål av elfenben som var till salu i montern, blev svaret: "Nej! Det är inte elfenben, det är BEN". Därefter "Vem är du?!". Jag lämnade montern, i vilken det för övrigt också salufördes gott om nytillverkat kinesiskt porslin. För övrigt en i mängden som sålde ny kinesisk keramik. "Men det är ju så svårt med kinesiskt"...

"Inte elfenben! BEN!"

Att problemen med försäljning av illegalt material på mässan var stort var ingen överraskning för undertecknad. Men att de var så omfattande att antalet nedslag(?)-tillslag från Polisens/ Jordbruksverkets sida närmade sig etthundra i antal, förvånade till och med mig. Filippo Bassini vid Utredningsenheten på Polisens Nationella Operativa Avdelning (NOA) berättade för Antikmonologen att man fick fokusera på de mest flagranta fallen. Utöver svenska Polisen, så deltog även myndigheter som Interpol, den svenska Skogsstyrelsen, länsstyrelserna, Jordbruksverket, Åklagarmyndigheten, Tullverket, Naturvårdsverket och Kustbevakningen i det som kallats Operation Thunderbird, i sammanlagt 43 länder. Vi kommer att höra mer om detta och polisen har enligt uppgift mycket hög prioritet vad anbelangar artskyddsbrott.

Ett par veckor efter Älvsjö Antik ägde Europas utan konkurrens största Antikmässa rum, Mercanteinfiera i Parma. Efter Antikmonologens besök där i oktober 2016, följer jag Mercanteinfiera i sociala medier. Ett av inläggen på Instagram såg ut som följer:

Det rör sig alltså om en person som ger en engelsk antikhandlare beröm för att de säljer tigerskinn, lejonskinn, elefantfötter, med motiveringen: "Why not! Remember these are Vintage! They are from a long time ago!".

Man upphör ej att förvånas. Förvisso är det bara ett par år sedan en av Sveriges mest kända Antik-profiler anbeföll exakt samma inredningsobjekt i Sveriges största Antiktidning i helsidesreportage. Huruvida engelska säljarens idag rödlistade djurföremål de facto var tillräckligt gamla eller ej förtäljer inte historien. Men att rekommendera att inreda med objekt som är gjorda av idag mer eller mindre akut hotade (rödlistade) djurarter tyder på kraftigt fallerande intellekt. Vad värre är; Mässan själv, Mercanteinfiera har den totala brist på självinsikt att, som det heter, re-posta inlägget under Mercanteinfieras egna status. Lika imploderande som osmakligt.

Ett mycket uppskattat inslag i årets mässa var fotpatrullerande polis. Varje dag iakttogs nya par av till synes ständigt leende och tillmöteskommande poliser. Jag gick ut till alla poliser jag såg och tackade för att de fanns där. Deras närvaro gagnar -självklart- alla parter med rent mjöl i påsen. Anledningen till dessa antik-fotptruller är för Antikmonologen okänd, ävenså vem som betalar kalaset. Men en sak är säker, dessa leende poliser var extremt omtyckta av unga och äldre, besökare och utställare. En verklig win-win för mässan och för polisen, som ju utstår mycken kritik dessa dagar.
 
För trogna läsare av Antikmonologen är det ingen nyhet att undertecknad har understrukit bristande säkerhet på Älvsjömässan många gånger. Problemen var mycket stora under 2016, inte minst på grund av att "en av oss", alltså en (två?) antikhandlare/antiksamlare av Rang, stal föremål under pågående mässa, även när endast fackfolk fanns i byggnaden.

Bloggen S:t Olof har också tagit upp problemen med stölder under Antikmässan 2017.

Hårda bud i Älvsjö också. Illustration: Wiktionary.

Dock var stölderna ett stort problem även under 2017. Att mässan skickade ut X antal mail till utställarna, med uppmaningar om att vara noga med sålt-lappar, gav ett närmast parodiskt intryck. Möjligen på grund av att det är billigare att trycka på "maila alla-knappen" än att leja ett antal civila väktare? På lördagskvällen, cirka 25 minuter efter att sista kunderna hade gått, ledde jag själv ut fyra banankartonger på en pirra, med saker som jag ville ta hem dagen före själva stängningsdagen. I huvudentrén blev jag tämligen bryskt ifrågasatt av en entrévärd(?) som undrade var min sålt-lapp satt. Jag visade min redan helt synliga utställarbricka, och påpekade att detta var saker som tillhörde mig och inget jag hade köpt där och då. Trots detta stod mannen på sig och sade att jag minsann skulle ha en sålt-lapp på kartongerna. Allt enligt deviserna "Noteras en sålt-på-Älvsjömässan-lapp så är allt frid och fröjd" eller "Om vi skickar ett mail om dagen till alla utställare om att vara noga med sålt-lappar så verkar det som vi har ett fast grepp om säkerheten". Var det någon som sa så?

En av Cederqvist Antik & Vins nöjda kunder.

För övrigt tycker jag att Älvsjö Antik 2017 kändes som en riktigt lyckad mässa. Många besökare som på det hela taget lät nöjda. Min monter var situerad helt nära stora scenen, där det hölls många föredrag. Föredrag som jag endast hörde mycket gott om. Eftersom jag är ensamutställare med enormt kontrollbehov var det aldrig möjligt att lyssna på något av alla föredrag, men där tycks Mässan verkligen ha träffat rätt! Roliga ämnen och relativt korta föredrag borgar för belåtna åhörare. Till yttermera visso anser jag nya utformningen av mässan vara en fullträff. I år var den mycket mer långsträckt smal och helt om-orienterad i relation till tidigare år. Förvisso i samma hall som tidigare år.

Trogna läsare av Antikmonologen stödjer Ban Ivory-kampanjen och Antikmonologen!

_____________________________________________________

I senaste numret av Sveriges enda Antik & Auktion står följande att läsa:

Bra A&A! Artikeln är utomordentligt rolig, i sken av Antikmonologens skriverier de senaste fem åren -måste ödmjukt inflikas. Formuleringar, exkluderade frågeställningar och annat smått och gott lockade åtminstone fram ett par skratt hos undertecknad. I ett annat sammanhang skrev den store Antikkändisen om år 2016 års största Antikskandaler(!), utan att med ett ord nämna någon av de svenska dylika (som det finns länkar till i denna text).  

Det gäller att inte pinka på fel träd i jakten på rätt rygg att klia 

 (Gammalt, nåja, antikdjungelordspråk)

Glädjande för Cederqvist Antik&Vin/ Antikmonologen var att chefredaktören för Antik & Auktion, Carin Stentorp, resolut gick in i montern en dag, med orden "Dig måste jag hälsa på!". Vi skakade hand och pratade om, om... vädret och så. Tills Carin upptäckte en kruka som hon var tvungen att köpa. Och så fick det bli. Mycket trevligt på min ära. Månne början på ett långt och givande samarbete?

Antikmonologen förser Chefredaktören med det för dagen eftertraktade.

_________________________________________________________ 

Vikten av adekvat terminologi kan inte nog understrykas. Kunnig och erfaren personal är möjligen heller ej helt fel. Har någon med ljus och lykta sökt en äldre kvarnsten, så får ni även framledes bida er tid, då Metropol endast sålde nedanstående fågelbad i auktionen den 6 mars.

Detalj av Fågelbad, -med vattenfall, månne?

För er som söker en piedestal av majolika så får ni också fortsatt vänta, eftersom nedanstående enligt uppgift är av helt annat material:

Detalj av "porslinspiedestalen".

Vem gagnas av dessa katalogiseringar, utförda av ett professionellt auktionshus? "Hur kunniga är Auktionshusen" läste jag visst någonstans..?

_________________________________________________________

Dessvärre fortsätter Lauritz (L) affärer att stinka. Vinstvarningar, underliga jättelån och fortsatt rundgång om guld och gröna skogar. Antikmonologen har skrivit spaltmetrar om företagets irrfärder. Det är uppriktigt sagt så smärtsamt att anrika Stockholms Auktionsverk numer utgör en del av L. Varje ord om dem gör ont att sätta på pränt.

Vafinans.se den 19 januari 2017.

Lauritz i Norrköping gick i konkurs i förra veckan och aktien har halverats.

(Affarsliv.com)

Nasare, domptör, korthus och inkompetenta banker är fraser som poppar upp och ord som gör ont.
När var ett handslag senast ett handslag?

_________________________________________________________

Källor:
Fällande dom för svensk antikhandlare på toppnivå
http://www.svt.se/nyheter/lokalt/stockholm/krokodilvaska-beslagtogs-pa-stockholms-antikmassa
https://polisen.se/Aktuellt/Nyheter/Gemensam-2017/Januari/Internationell-insats-mot-illegal-handel-med-djur-/
http://www.natursidan.se/nyheter/stort-internationellt-tillslag-mot-illegal-handel-med-djur/
Ny dammbitare i Antikbranschen (Grödinge bites the dust...)