Antikdialogen; Charlotte Strömstedt, SKAF.

Antikdialogen fortsätter! Denna gång med Charlotte Strömstedt, SKAF:s Ordförande (Sveriges Konst- och Antikhandlareförening). 

Intervjun genomfördes redan den 16 april hemma hos Charlotte i nordvästra Skåne. Av diverse tekniska skäl och en del andra, så är denna publikation kraftigt försenad. Men jag finner ändå ett nyhetsvärde i att publicera den och hoppas att den bästa av läsekretsar instämmer i min konklusion. Dessutom har jag ju inte en enda betalande prenumerant, så samvetet känns ändå förvånande rent.

Charlotte välkomnar på trappan till sitt hem.

Jag inleder med en kort sammanfattning av de tidigare genomförda intervjuerna för Charlotte och det -enligt mig- bristande journalistiska grepp som råder i och om Antikbranschen och som utgör grund för intervjuserien. Charlotte dukar fram kaffe i ett av de vackra rummen i hennes familjs hem, en gammal sparbankslokal. Min blick flackar likt en rävs inne i en hönsgård, vilket jag försöker dölja. Inte så mycket att dölja dock, två antikhandlare emellan...

Det känns roligt att du ställer upp på denna intervju, i egenskap av ordförande för SKAF, Sveriges Konst- och AntikhandlareFörening..! Jag räknade antalet medlemmar i SKAF till 53, två gånger i morse på er hemsida och ändå står det att ni är 55!?

Ja vi har haft lite mycket och två medlemmar har bestämt sig för att gå i pension, så det är nog därför vi ligger lite efter… och det är ju tyvärr symptomatiskt för branschen idag. Dessutom ser vi ju ett generationsskifte nu. (Diskrepansen är fortfarande ett faktum, snart ett halvår senare). 

SKAF bildades 1963 och har troligen haft ett par 100 medlemmar genom åren. Det åligger er att hålla fanan högt och adressera många typer av problem. År 2026 så märker vi som försöker agera seriöst på antikmarknaden att det finns många typer av problem, för både små och tyngre aktörer, som era medlemmar?

Ja, våra medlemmar har nog en större dialog nu, med både medlemmar och människor från gatan, så att säga. De kommer till oss med frågor kring allt möjligt: Hur gör man när man har köpt en sådan här sak? Hur gör man om man inte är riktigt nöjd?

Många som har köpt på auktion kanske inte känner till oss och vår organisation. Man har märkt en större nyfikenhet. För 40 år sedan så vågade vanliga människor sig knappt in på auktion, eftersom många stolar var tingade av handlarna… Men i takt med auktionshusens mer dominerande marknadsnärvaro så märker vi också ett stort kunskapsglapp. Då hoppas vi att SKAF ska kunna hjälpa till. Och idag har vi ju också FAK (Förenade Antik- och Konsthandlare). För tio år sedan så var det väldigt mycket vi-och-dom med FAK, men idag har vi i stället etablerat ett väldigt fint samarbete med dem.

Samarbetet berör både den nya Antikmässan i Nacka, men även arbetet kring tillsyn om pengatvätt och finansiering av terrorism gentemot Länsstyrelserna. Samarbetet mellan SKAF och FAK gagnar branschen.

Det är ju positivt att de två Antik- och Konsthandlarföreningarna pratar med varandra!

Inte bara pratar, vi har faktiskt numer också regelbundna möten. Då får vi ju en sammanhållning som inte fanns tidigare. Som handlare står vi ju starkare om vi är fler. Det är inte vi mot auktionshusen. Vi behöver ju alla varandra! FAK och SKAF har ju ungefär lika många medlemmar så vi representerar ju över 100 handlare.

Finns det verkligen utrymme för två Antikföreningar, med tanke på att antalet antikhandlare drastiskt faller?

Ja, det tycker jag. Så länge vi jobbar ihop och får bort vi-och-dom-tänket. Och vi har ju ändå lite olika inriktningar. Det finns förstås FAK-handlare som skulle kunna bli med i SKAF och vice versa. Båda föreningarna har så att säga högt och lågt. Men som handlare står vi generellt starkare när vi är fler. Det som ledde till samarbetet mellan de två föreningarna hade två skäl egentligen. Det ena var att Älvsjö Antikmässa inte har haft någon positiv utvecklingskurva, för att uttrycka det diplomatiskt. Det ledde till ett önskemål om bättre dialog mellan de båda föreningarna. Mässan där försökte spela ut våra föreningar mot varandra. De ville inte att vi skulle sitta tillsammans under planeringsmöten för de tycktes tro att det fanns osämja mellan föreningarna. På Helsingborgsmässan(Hbg) har vi alltid haft gemensamma möten! Det ska inte finnas några skäl att tro att någon part har fått några hemliga fördelar. Nackamässan som hölls i februari var ett tecken på vårt allt bättre samarbete, som ett försök att skapa en ny antikmässa. Det fungerade jättebra.

Numera Helsingborgs-, Älvsjö- och Boråsmässorna.

Som ordförande för SKAF så vet du hur stort genomslag ett av Sveriges mest populära TV-program har. Antikrundan har lett till att många av SKAF:s medlemmar har fått väldigt framgångsrika karriärer. Du är ju själv en av de utvalda. Då undrar jag om ni i SKAF anser att det är en tillgång för antikrelaterad TV att det flamsas hela tiden? Det ska skojas om allt i Antikrundan, och även andra antik-program (läs Bytt är bytt). Det rotas i påsar, det kramas och skriks högt, det är 55 olika musikinslag i ett avsnitt och det skapas en närapå obeskrivlig personkult kring vissa experter och en söt liten flicka som slickar på en glass i en kö får längre tv-tid än den barocka tennbägaren som ändå diskuterades i programmet… Om du förstår vad jag menar?

Antikrundans logotyp. Foto: SvT

Jo, jag förstår precis vad du menar. Jag tror du träffar huvudet på spiken, men jag tror aldrig det har uttalats så. Man vill nå en stor målgrupp och man vill att alla ska titta och därför kanske man också känner att man måste flamsa till det för att göra något roligt av antikviteter…

…och det får rakt motsatt effekt, anser jag! Folk tittar i grund och botten på Antikrundan för att se och lära sig om föremål. Inte för att få samma flamseri som i Sex on the Beach eller Bonde söker ko… eller vad de heter.

Jag tror att den diskussionen uppkom ungefär när jag började i Antikrundan, 2011. Den dåvarande producenten hette Maud Uppling. Det blev en generationsväxling och den nya producenten Pernilla ville piffa lite. Och de tycker ju att de gör rätt eftersom tittarsiffrorna pekar på det! De ligger på samma nivå som för 10-15 år sedan. Sedan är det ju svårt att veta hur det sett ut om man bantat ner på det där… Glöm heller inte att när vi är på plats och gör värderingarna så upplever ju vi aldrig detta, för det klipps ju ihop efteråt.

Och där har du ju problemet i ett nötskal, inflikar jag.

Vi har föreslagit att värderingarna skulle kunna ligga på SvT Play. Så att man kunde gå in där och titta på de rena värderingarna. Men det faller på grund av kostnadsskäl. Det skulle bli för dyrt. Det är så otroligt roligt att stå där varje gång och få se otroliga mängder föremål och träffa massor av folk och få se grejer du aldrig har sett och så kan man ju stöta och blöta med de andra. Det är ju den roliga biten!

Skulle inte SKAF kunna sätta ned foten mot flamseriet? Ni är väl så pass många SKAF:are i Antikrundan att det skulle kunna få genomslag?

Nej, faktiskt inte. Bara fem av oss är med i SKAF. Resten kommer från auktionshusen. När jag kom in 2011 så var det många fler, men många har av naturliga skäl lagt av.

Det leder oss till det jag tycker är ett stort problem för oss antikhandlare i Sverige och internationellt. Nämligen marginaliseringen av antikhandlarskrået. Idag kan var och varannan människa namnet på ett stort auktionshus. Däremot kan de inte namnet på en väl etablerad antikhandel. Auktionshusen har tagit över. Det blir andefattigare och allt ska gå fort. Är en sak värd under 3000 kronor så är det tack-men-nej-tack till försäljning. Är däremot ett objekt värt ett par miljoner så försöker auktionshusen med alla till buds stående medel bräcka varandra i rävspel och ”gratisluncher” för att förmå kommittenten att lämna in objektet hos just dem…

Ja, jag tror det är en av anledningarna till att auktionshusen har varit väldigt generösa med att göra värderingar över disk, även om kunskapen ibland brister vid mottagningsdisken. Och det är ju lättare att göra fel vid en mottagningsdisk med en hel organisation bakom sig, än för mig (oss) som småföretagare, som inte kan skylla på någon annan.

I och med att experterna ofta bara får deltidsanställningar hos auktionshusen så kommer de in och bedömer mottagna föremål vid ett fåtal tillfällen per månad. Det gör ju att objekten hamnar i limbo, obedömda samt oförsäkrade, tills experten bedömt och gjort tummen upp eller ned. En företeelse jag har opponerat mig emot i många år.

Obundet.

Det var roligare förr, med många fler obundna auktionshus. Nu ansluter sig många till en auktionshuskedja, eller köps upp av internationella aktörer. I utskick från Älvsjömässan har man nyligen till potentiella nya utställare formulerat sig olyckligt. ”Nu behöver ni inte längre vara rädda för att bara mötas av gamla klassiska antikviteter”, eftersom bredden nu är mycket större… Det är en väldigt olycklig formulering.

Det är en väldigt opsykologisk formulering, som påminner mig om en av Bukowskis största floppar, när de annonserade i morgontidningarna med ordalydelsen: ”undvik de onödiga mellanhänderna antikhandlarna. Kom direkt till Bukowskis i stället… Som om inte antikhandlarna betyder väldigt mycket för auktionshusen… Att anslå den tondövheten mot hela antikkåren var minst sagt magstarkt.

Källa: Wikipedia

Jo, de är ju jätteviktiga, i allra högsta grad. Det är ju ingen hemlighet att handlarna också är en viktig grupp av inlämnare på auktion. 

Jag hoppas lite på en palatskupp vad gäller Antikrundan. Att ni handlare tillsammans med auktionshusanställda ska sätta ned foten en gång för alla mot den infantila flamsigheten. Vad tror du om det? Jag förstår att ni är rädda om era jobb och jag vet att folk har blivit kortvariga i Antikrundan (även kallad Rundan) om de faktiskt opponerat sig.

Att säga ifrån räcker inte, men att alla skulle göra det har också visat sig svårt. Det är en för stor drake att slåss mot. Coronan (pandemin) hade det goda med sig att Rundan nu oftare hamnar utomhus, bort från mindre och mörka lokaler. Å andra sidan så leder det kanske till fler svepande bilder av glassätande barn... 

Ja, eller en expert släpandes på en stor skylt med Rundans tredimensionella logotyp, för att göra ett "skojigt och hippt" hemma-hos-besök...

Det är en svår nöt att knäcka, så länge tittarsiffrorna är stabila så menar man att konceptet är bra.

Vad anser du vara SKAF:s viktigaste uppgift?

Frånsett det vi nu arbetar mest med, nämligen Länsstyrelsernas satsning för att motverka pengatvätt, så är min mening att vi ska öka gemenskapen i föreningen -och med FAK- och att vi ska bli mer publika. Tyvärr så har penningtvättsarbetet tagit mycket tid för oss, så det andra har hamnat lite i skymundan. men FAK-samarbetet är en stor framgång. Vi har nytta av varandra! Numer är många handlare utan butik och då blir de också mer anonyma. Vårt ansvar är att försöka bygga broar mellan föreningarna men också mellan kunder och handlare. Många handlare vill eller kan inte ställa ut på mässor som kanske ligger på exempelvis 60-80  mils avstånd. Vi överväger pop-up-varianter av mässor för att synliggöra oss mer. 

Och gammalt tillbaks så har det även funnits en stor respekt, skräck nästan, inför SKAF-medlemmar och deras eventuella von-oben-attityd.

Precis. Likväl som att folk var rädda för att gå in på Bukowskis av liknande skäl och den stämpeln fanns nog även från FAK:s sida. Den jobbar vi på att skura bort!

Vi måste komma ihåg att när jordklotet håller på att brinna upp och Greta Thunberg har rätt i det mesta hon säger, så är väl återbruks-knappen det vi Antikhandlare ska peka på mest av allt!?

Absolut, säger Charlotte, se på intresset för folkdräkter som exempel. Det har blivit jättepoppis i sociala medier! Och intresset för loppisar verkar ha exploderat. Min dotter köper kläder second hand och en och annan pryl. Det har blivit mer accepterat.

Min också, inflikar jag. Det jag anser vara det stora problemet är att ordet loppis har blivit det mest nyttjade sättet att få herr och fru Svensson att stanna till. Det står loppis i varenda buske om sommaren även om innehavaren egentligen vill hyra ut kanoter eller sälja kvällstidningar och glass så nog står det "Loppis" som lockrop... Och Antikrundans programledares favoritutrop är "OH vilket loppisfynd" även om ägaren berättat att föremålet ärvts eller köpts... Detta har jag skrivit massor om i Antikmonologen.

Den tanken har inte slagit mig, säger Charlotte. Det var verkligen intressant. Det måste jag läsa! 

Det är ju en retorik som inte gagnar någon. Min mest lästa blogg heter "Varför så ängsligt, Antikrundan..?" och där diskuterar jag detta extensivt.

Den ska jag läsa så fort du gått, säger Charlotte.

En annan sak som är problematisk är hur mässmarknaden ser ut. Igår kväll (alltså april) kom den tråkiga nyheten att Brösarp läggs ner. Och i våras hölls tre mässor (Nacka, Älvsjö och Brösarp) inom loppet av 1,5 månad. Varför? Det var ju galet.

Nej, det blev inte bra, men vi ville göra ett statement mot Stockholmsmässan. Vi gjorde en undersökning inom SKAF och våra medlemmar ville att vi skulle gå vidare med nya Nackamässan. FAK ska ha frågat sina medlemmar och de svarade också "kör". Vad vi inte visste när beslutet togs, var att Helsingborgsmässor just hade köpt Älvsjö Antikmässa. Oturlig timing! Hade Älvsjö gjort bort sig mot SKAF? Ja, det kan man nog påstå. Vi hade i slutändan inte något att säga till om. Antalet loppis-, korv- och kuddförsäljare blev bara fler och fler vilket hade menlig inverkan på hela mässans kvalité. 

Varför tror du Hbg köpte Älvsjö? Ett sjunkande skepp..! Det är ju känt att man inom ett antal år ska bygga bostäder där mässhall och hotell är situerat.

Det vet jag inte. Men det är känt sedan länge att Helsingborgsmässor, numera Numeramässor..., velat komma in på Stockholmsmarknaden, säger Charlotte. Jag hoppas att de inte tagit sig vatten över huvudet. De har ju också bestämt sig för att göra Antikmässa i Borås. DET tycker jag är mer spännande! Det är ju en glädjande och spännande satsning, eftersom "västkusten" annars är ganska tom på mässor..!Antikmonologen har för avsikt att skriva mer om Boråsmässan och andra mässor i ett framtida inlägg... Charlotte talar sig här varm för Hbg-mässors korta beslutsprocess i stark kontrast till Älvsjö, där byråkratin ofta excellerade...

Det är två affärer som gjorts under senare år som jag inte förstår. den ena är HbG:s köp av Älvsjö och den andra är... Här blir jag avbruten av Charlotte som inflikar: Uppsala. Ja. Precis. Jag fattar det inte. Men det är det å andra sidan inte många som gör. (Knut Knutson sålde Uppsala Auktionskammare till Stockholms Auktionsverk, som ägs av Auctionet). Rörigt? De facto.

Charlotte instämmer. Borås är det man borde satsa på, säger hon.

Från det ena till det andra, hur ställer ni er till oseriösa handlare? Detta var före din tid, men jag förstår inte hur det kunde leda till så mycket diskussion inom SKAF? Det viktigaste vi har i branschen är vårt hedersord samt transparens. Då ska man ju snabbt sopa undan oseriösa aktörer, i stället för att (överväga att) backa upp dem. Jag har skrivit om oegentligheter bland SKAF-medlemmar ett gäng gånger. Gällande handlare av pottskåp, årets-antikvitet-på-Älvsjö-Antikmässa samt kinesisk keramik... 

Vi ingår i en grupp och då ska vi hjälpa varandra och arbeta som en grupp. Ser vi plötsligt exempelvis likadana trädgårdsbänkar eller bronsfigurer i större mängd så måste vi prata om det och varna varandra. Tänk bara på det här programmet som tog upp trädgårdsurnor och andra stölder i TV...

Den personen lever i högönsklig välmåga idag. På god fot med många tunga aktörer i vår bransch. Han representerar flera konsthantverkare/ konstnärer. Vilket jag anser vara en skandal. 

Här diskuterar vi denna officiella hemlighet och sedan berättar Charlotte en historia om ett hembesök för många år sedan hos en kund som ville sälja lite antikviteter. Kunden sa bland annat att hennes barn var helt ointresserade av det som skulle säljas. Senare framkom att barnen aldrig hade sett de saker som var till salu. Hur kan vi överföra vår kärlek och kunskap om tingen om vi inte ens visar våra barn det vi älskat och levt med, frågar Charlotte, indignerat.

Hennes resonemang resonerar perfekt med Johan Magnussons tankar kring (ungdomars och kvinnors relation till) vin och vinprovning, i tidigare blogginlägg. Musik för mina öron. Vi som har en passion och kunskap måste dela med oss av våra kunskaper och vår passion.

Vad tror du om auktionshusens framtid? Bristande och snabba katalogiseringar och konsolideringar. Bonhams köpte Bukowskis och Bruun. Det är generellt sett väldigt mycket snabbare puckar nu än förr..?!

Ja, jag kan sakna det personliga anslaget som fanns förr. Jag kommer ihåg hur gentlemannen Jesper Bruun-Rasmussen, salig i åminne, kom till ens monter och skakade hand med oss, på antikmässorna i södra Sverige. Självklart var han ute efter att få sälja eventuellt osålda godbitar, men ändå..! 

Ja, Mr Hammerslag, som han kallades. Jag har också haft äran att träffa honom. I backspegeln så är det nog många som saknar både Bruun och Bukowskis, innan de såldes till Bonhams. 

Med detta tackar jag för en spännande intervju denna dryga timme i ditt vackra hem, Charlotte!

---------------------------------------------------------------------