Antikdialogen; Auctionets Tom Österman om samtid och framtid

Eftersom antik- och auktionsmarknaden i och utanför Sverige i skrivande stund befinns i ett mycket föränderligt läge anser jag att detta bör belysas. En spade ska kallas en spade, och då kan man lugnt påstå att sagda marknad faktiskt befinns mitt i ett paradigmskifte.

Som konstaterat i senaste Antikmonologen, så är avsaknaden av fackpress som tar upp viktiga och brännande ämnen i antik-Sverige total, begreppet bristfällig räcker inte. Förvisso finns en tidning kallad Antik & Auktion (A&A), men enligt mitt förmenande är den inte värd namnet. Utöver A&A finns även tidningen Retro, i högre utsträckning än konkurrenten A&A innehållande belysande/ upplysande journalistik gällande föremål, men där går också tyvärr gränsen.

I stället för att bara knyta nävarna i fickan, fick jag idén att ta tempen på Marknaden i början av 2026. Med början i februari har jag intervjuat ett antal tyngre aktörer på konst- och antikscenen, i vid bemärkelse. Ingen intervju har blivit den andra lik, men förhoppningsvis rätas i alla fall några frågetecken ut samtidigt som nya poppar upp. Antikmonolog i all ära; i detta sammanhang är dock Antikdialog påkallad, tillika framkallad.

Samma dag (torsdag 12 mars) som jag hade för avsikt att publicera detta blogginlägg om den dynamiska situation som antikmarknaden befinns i, plingar mobilen till ovanligt många gånger och jag får samma tråkiga nyhet från flera kollegor och vänner. Auktionssajten Barnebys kastar in handduken. De har haft fel färg på resultatsiffrorna varje år sedan starten för 15 år sedan, och har i stället finansierats med närmare 300 Mkr i externt kapital, enligt Bolagsverket/Dagens Industri. "Sorgligt, uppger VD:n Therese Agerberth". I tider av konsolidering och nedstängning av företag/ gallerier i Sverige och övriga (väst-)världen ser vi även konkurser. Jag vill inte ha vatten på min resonemangskvarn, men får det tyvärr ändå. Sorgligt? Absolut. 

Detta förklarar det faktum att Barnebys är de enda som konsekvent lämnat mina mail helt utan respons. En enda av de övriga tillfrågade stora aktörerna har tackat nej, men jag törs inte nämna vilken, för det torde leda till spekulationer... -Även från min sida, måste tillstås.

--------------------------------

På en mer positiv not, för att prata svengelska, så väljer jag att börja intervjuserien med Tom Österman, Senior Client Executive på Auctionet, samt en av grundarna av företaget. Vårt samtal ägde rum på företagets huvudkontor på Grev Turegatan, den 20 februari, i ett snötyngt Stockholm.

Vid intervjutillfället har Auctionet 83 anslutna auktionshus i sex länder. Med 4-5 i pipeline, som Tom uttrycker det. En enorm mängd anslutna auktionshus. Auctionet gick live i november 2011. Vad gör då Auctionet?

Tom Österman, en av grundarna av Auctionet.

Vi är möjliggörare för auktionshus att kunna sälja sina föremål flödeseffektivt men också kostnadseffektivt. Auctionet får betalt först när en vara har sålts och betalats, så det ligger i vårt intresse att det går bra för auktionshuset. Ibland kan det kännas som vi är mer engagerade i auktionshusverksamheten än dom själva. Man jobbar-ofta som familjeföretag- helger, kvällar och nätter, för det har de alltid gjort. Men så kommer vi in och tittar på hur man eventuellt kan förbättra flöden och annat. Var ska fotostudion ligga? Var ska lagerhyllorna stå? Hur ska föremålen effektivast vandra genom auktionshuset för bästa flöde?

Ni har över 80 auktionshus under paraplyet nu, hur stora vill ni egentligen bli? Ni är ju redan gigantiska.

När man driver företag så vill man ju bygga vidare och vi har ju trots allt en unik affärsmodell. Vi har inga konkurrenter i Europa. Just nu fokuserar vi på England. Där finns ungefär 1000 auktionshus. Säg att vi får 10% av marknaden. Då är vi större än i Sverige. De gamla gubbarna med en papegoja på axeln som gillar att ha klubban i hand och showa inför publiken är på utdöende. Nu ska nästa generation ta över och de tycker ofta att det är onödigt att hålla fysisk auktion med tio i publiken och ett snittpris på 30 pund, en söndag när man kan sitta hemma i soffan med datorn i knät i stället.

Rule Britannia!?

Vi gör ju även sådant som auktionshusen inte ska hålla på med; fakturering tar tid och är tråkigt. Det löser vi för dem. Samma sak med transporter. Vi har bilar som hämtar allt som sålts till våra packcentraler, där vi packar och transporterar. Allt förstås försäkrat. Så vi försöker liksom göra allt det tråkiga. Då kan de jobba på det värdeskapande. Ta in nya föremål, katalogisera bättre, göra bättre konditionsrapporter och ta snyggare bilder. Men lämna allt backoffice, ”det tråkiga”, till oss.

Jag noterar att du nämnde ett generationsskifte i England. Den meningen kan ju korrigeras till ”ett generationsskifte”. Det är ju det överallt och jag anser begreppet paradigmskifte vara påkallat. I ett tidigare samtal så nämnde du någon handlare som bara tog kontanter. Det fungerar inte 2026. De tiderna är förbi.

Swish is King

Jo, det har hänt mer, låt oss säga de senaste 20 åren, än någonsin förr. Och det är ju inte branschen i sig som står för förändringarna utan människors köpbeteende. Ena stunden klickar du hem dojor från Spanien på Zalando och den andra kan du lägga bud på konst/ antikviteter. Du har apparna i mobilen, scrollar och lägger bud. Sparade sökningar gör att du får notis när önskeföremål dyker upp.

Lämnar Auctionet utrymme för (de få) antikhandlare som fortfarande är aktiva, eller tillhör de en annan dimension?

Ska vi säga så här, antikhandlarna tycker jag blir viktigare och viktigare. Utan dem skulle vi inte ha en fungerande bransch. Ibland kan det till och med vara bra med auktionshus som inte har fulländad kunskap, hur konstigt det än kan låta. Antikhandlarna sitter på spetskunskap och måste kunna hitta saker som gått under radarn, så att säga. Det ska inte säljas falska grejer. Bra konditionsrapporter och framför allt bra bilder är en förutsättning. Men utan antikhandlare så skulle branschen vara djävligt platt. De fyller en enormt stor funktion!

Vi befinner oss under intervjutillfället mitt i ett av Sveriges främsta konst- och antikstråk, med kvalitetshandlare i var och varannan affärslokal runt Kommendörsgatan och andra gator. Åtminstone var det så för 10-20 år sedan. Enstaka finns fortfarande kvar, men showrooms och besök-på-förfrågan är numer standard. Jag påpekar att det inte är så många år sedan en av Toms gamla arbetsgivare, Bukowskis, införde en stor annons i morgonpress, med budskapet ”hoppa över det onödiga mellanledet Antikhandlarna och kom direkt till Bukowskis i stället”. Sällan har jag (antikhandlare) blivit så provocerad, vilket jag då också kommenterade i Antikmonologen.

Paradigmskiftet gäller ju även föremålen. Barockens, rokokons och den gustavianska erans föremål, så kallade klassiska antikviteter, håller på att bli totalt obsoleta, eller hur..!?

Veden du kan köpa på Statoil är dyrare i kilopris än en fin rokokobyrå, säger Tom, i sitt som alltid kraftfulla bildspråk. Och vem ska köpa rokokobyrån? Det finns ju ingen i branschen som skriver om och lyfter fram konst och antikviteter. En möbel som är tillverkad 1765 av en ytterst skicklig snickare finns det inte så många av. Och det blir inga fler. Tvärtom faktiskt! Jag sitter och gör försäkringsvärderingar och ser till exempel hem som brunnit. Där rök en till, liksom... Men hur ska vi skapa intresse kring det? Auctionet Academy (företagets egna kursverksamhet) har skapats för att sprida kunskap, likaså Auctionet Magazine. Jag hatar inte dansk design, men i jämförelse med högklassiga 1700-tals möbler så är det faktiskt massproducerat och kostar väldigt mycket. När man i stället kan köpa möbler som har överlevt fem-sju generationer och fortfarande håller. Det krävs faktiskt ett uppvaknande!

Dyrare än rokokobyrå.

Färre platta paket från möbeljätten alltså?

Javisst, min son köper hellre ett 130-årigt skrivbord med patina, än ett nytt, fortsätter Tom. Han tillhör ju Greta-generationen, där återbruk har blivit ett modeord.

Då brinner förhoppningsvis jordklotet åtminstone upp lite saktare?.

Nu när de äldre föremålen har börjat inbringa mindre pengar måste handlarna sälja av lite bättre grejer också. Inte bara det som är lagat eller knäckt… Visst, det kanske blir förlustaffärer. Men det är lite som med gungorna och karusellen; det som köpts dyrt blir mindre lönsamt. Men där det står nu gör det ingen nytta.

Lätt för en kommissionär (det vill säga en mellanhand med provision) att säga, tänker jag… Vad säger du om de problem som jag tagit upp med exempelvis tyska auktionshus tillbaka i tiden? Man försökte sälja ofta nytillverkade och galet felkatalogiserade objekt som antika. Med ofta evighetsmånga återutrop, utan sänkta bevakningar. Dessutom var ofta elfenbensföremål till salu, av minst sagt dubiös ålder (dvs efter 1947).

Vi hade 28 anslutna auktionshus i Tyskland. Vi slängde ut 24 av dem, tror jag.

Oj, så fel det kan bli. När hade ni 28?

2013-2014… Då hade vi ett tyskt team som åkte runt och signade auktionshus hejvilt. Men de auktionshusen fick aldrig en bra onboarding. De fattade inte vad de skulle göra och de sålde fel grejer, så då drog vi liksom ur sladden…

Vid ett seminarietillfälle ställde vi upp ett experiment för personalen på anslutna auktionshus. Det var en skottsäker väst, ett gammalt panterhuvud, ett gäng lösa ädelstenar och en gammal emaljskylt som avbildade en färgad man som serverade kaffe och frågan var hur och om det kunde säljas. De äldre i personalen tyckte att det var väl bara att sälja! De yngre däremot, hade stora problem med alla föremålen, av olika anledningar. Det mesta får man sälja, men de yngre tyckte inte att det kändes fräscht. Det finns hopp för framtiden liksom..!

En stötesten för Auctionet är era transporter. De anses dyra!?

Det är de inte. Möjligen har vi varit dåliga på att förklara omständigheterna. Vi håller utbildningar i packteknik och tillhandahåller packmaterial, lådor och inget paket är det andra likt. Våra packcentraler i Stockholm och Malmö skickade 300.000 paket förra året. De är sällan platta och då krävs det proffs som packar. Kostade ett föremål 300 och transporten 600 så tycker folk att det är dyrt. Men om slutpriset blev 4200 så känns inte samma transportavgift så dyr.

--------

Tom Österman är allt annat än en dununge. Han har definitivt förmågan att sälja container-vis med sand inne i djupaste Sahara. Jag har själv tränat och aktivt använt de flesta säljmetoder kända för mänskligheten under stor del av min jordevandring. Ändå kommer känslan över mig att om någon skulle kunna utveckla mig som säljare och ledare, så sitter han nu rakt framför mig.

---------

Ett annat ifrågasatt ämne är det faktum att Auctionet äger eller deläger ett antal till er anslutna auktionshus. Detta innebär enligt mitt förmenande ett tvåstolssittande?!

Från början var inte vår tanke att äga auktionshus. Vi köpte in oss i Kolonn för att vi behövde föremålen. Vi hade systemet och plattformen. Nu behövde vi även föremål och då köpte vi in oss i Kolonn. Vi hade skapat Bukowskis Market och drivit det i tre år och tripplat omsättningen, så vi visste att det funkade. Vi blev erbjudna Crafoord i Lund av Knutte (Knut Knutson). Jag tror inte Knut såg oss som en konkurrent för att vi höll på mer med low-value-items, men sedan stöpte vi om Crafoords. Då gick de med förlust, men efter ett år med vinst. Och visst, sedan har det blivit några auktionshus, men vad jag vill komma till är att om det inte funkar på ett auktionshus så känner vi av smärtan ekonomiskt. Kan vi då fixa problemet så är det till fördel även för alla auktionshus anslutna till Auctionet, vare sig vi äger dom eller inte. Win-win för alla.

Stockholms Auktionsverk var ju ett stort förvärv?

Ja, det var ganska taskigt skött de senaste sex åren… Det var inte kul att se världens äldsta auktionshus (1674) misskötas. Det var på väg att gå sönder. Så vi köpte svenska, tyska och finska delen av Lauritz. Vi ville inte ha den danska och se hur det gick…

Hur resonerar ni kring vad som ska säljas hos era auktionshus? Är det okej att sälja ett par väl ingångna skor eller något annat bruksföremål?

Ja, varför inte egentligen? Jag såg en modern Husqvarna motorsåg på sajten häromdagen. Säg att den klubbas för 6000 spänn. När kostade en stilbyrå från 1800-talet 6000? Den kostar 800 och är tyngre att hantera på alla sätt. Jag har själv köpt både högtryckstvätt och arbetsbänk på Auctionet. Självklart är det fortfarande betoning på konst och antikviteter. Men för den sakens skull vill vi inte ha ett auktionshus som är nischat bara på motorsågar. Vi är numer ganska hårda i vilka som ansluts.

Här håller Tom en engagerad utläggning om uttrycket Lean Production. En Toyota-filosofi och produktionsstrategi som syftar till att maximera kundnytta och minimera resursslöseri genom ständiga förbättringar. 

Odraget snöre.

”Nu drog någon i röda snöret. Samla hela personalen! Glaset har gått sönder på den här tavlan i den här vagnen. Varför? Det saknades en pappskiva som mellanlägg. Bra. Då köper vi fler pappskivor. Alla vet. Ständig förbättring. Det är lean!”

Ni har sålt mer än 3,6 miljoner föremål och lägger ut mellan 4.000-6.000 nya föremål varje dag. Hur blir det inte fel?

Vi hade som tidigare nämnts ett antal tyska auktionshus som la ut föremål till samma pris, 20 gånger. Det var fel och då byggde vi om systemet. Glöm inte heller att vi har gjort rätt mycket för auktionsbranschen. Du kunde inte lägga fasta bud förr, för du visste inte riktigt vad som hände. Du fick alltid ditt föremål för ditt maxbud. Skulle du få ner en stol från Sundsvall på den tiden så kunde det kosta hundra kronor i näven, men då fick du hämta på en mörk parkering i en förort, tre månader efter köpet…Vi har städat upp ganska ordentligt. De som använder vårt system nu kan inte se maxbudet och heller inte vem som lägger buden.

Hur tänker Auctionet om nya regler om betalningar och penningtvättsregler? Vad jag förstår så har vi tre länsstyrelser i Sverige, varav endast en har börjat titta på potentiella problem och till och med bötfälla auktionshus. Små auktionshus har fått stora böter för att de inte har haft både hängslen och livrem i syfte att mota eventuellt misstänkta pengar i grind?

Vi har två anställda jurister som sysslar med såna frågor, för att alla ska ha sina papper i ordning. Dessutom har vi en heltidsanställd kille vars jobb är att hitta felaktigheter och abnormiteter.

Jaa, mycket kan man säga om nätet, men det bästa var väl att ringarna försvann..! (En ring bestod av en grupp köpare som illegalt hade kommit överens om att endast en bjöd. För att gruppen skulle hålla illegal efterauktion på det som köpts av den utsedde budgivaren. På så vis kunde mellanskillnaden fördelas mellan deltagarna, i stället för att tillfalla den verklige ägaren samt kommissionären).

Jo, det var andra tider. Idag känns branschen sund och bra. Handlare idag har inte nödvändigtvis butikslokal längre. Kanske för att undvika fasta utgifter och så kör de på annat vis och utomlands också. Världen har ju öppnats upp och bara för att antikaffärerna stänger igen på Kommendörsgatan så behöver inte det betyda att det går dåligt för branschen. I somras var jag exempelvis på en antikmässa i London, fortsätter Tom (även kallad Tom-Tom sedan Bukowskis-tiden) och en kille dök på mig. Aren´t you the Auctionet guy!? Jo, svarade jag..? Ni måste ta bort arkivet nästan skrek han och fortsatte, jag köper jättemycket hos er men kunderna kan ju bara googla så ser de vad jag betalat för det… Jaa, det är väl liksom inte vårt problem att du inte kan argumentera för en sak som du tycker är bra inför dina kunder sa jag. Transparensen är superviktig även vad gäller priser, säger Tom-Tom med emfas.

Ja, det är fler än jag som hatar att slutpriserna är osynliga hos Bukowskis..! Samtidigt så finns det de facto köpare vars inköp per automatik tas bort från vissa auktionshus hemsidor, just för att transparensen ska vara noll.

Jo, det är ju en illa dold hemlighet skrattar Tom…

Därefter berättar Tom om när Auctionet hade köpt auktionshuset Lawrences i sydvästra England, i början 2022: Tom klev in som VD och skulle dels ställa om VD-verksamheten och dels ändra från så kallade General Sales till Continous Sales. (Tom och hans fru Malin bodde i England mellan 2020-2023, där båda var inbegripna i att driva the Auction Hub samt bygga upp en packcentral för Auctionet).

Tom började prata med silverkillen hos Lawrences, hållandes en stor silverljusstake i handen. Varför är den helt oputsad, den ser ju ut som s—t..?! Ja men handlarna älskar det, svarade den silveransvarige mannen. Då ser dom att den kommer från ett genuint hem och så kan dom köpa den, putsa upp den och sedan sälja den i sin butik..! Okej, men är det inte bättre att putsa upp den och sikta på slutkunden i stället och få hela auktionssystemet att tjäna en extra peng..?! Du har ju faktiskt som kommissionär ofrånkomligen en skyldighet att söka uppnå ett så högt pris som möjligt!

Et tu, Brute!? (Fritt tolkat: Använder även du silverputs, min Brutus?)

Vet du vad jag har gjort i höst, frågar Tom med stolthet i rösten. Jo, tillsammans med Folkhögskolan i Vänersborg höll jag i en kurs för att utbilda värderingspersonal. CSN-baserat som genererade högskolepoäng! Kursen behandlade de flesta föremålskategorier som till exempel möbler från 1500-tal till idag, glas, keramik och konst med duktiga gästföreläsare som Andreas Siesing och Anders Welander med flera. Det var riktigt kul och eleverna var duktiga.

Skoj, men det är väl dessutom ganska inkomstbringande? Både internationellt, exempelvis Sotheby´s i London, där jag själv gått, och de svenska auktionshusen har ju hållit i en uppsjö kurser i många år.

Också, absolut! Men för närvarande så kanske styrelsen tittar på röda siffror vad gäller våra utbildningar och protesterar, men jag håller fast eftersom kunskapsspridningen och intresseskapandet kring konst och antikviteter är så viktigt.

Tack Tom, för intervjun!

På min promenad genom antikdistriktet efter intervjun ser jag -trots mitt stora intresse för både antikviteter och ornitologi- mycket riktigt- varken några klubbviftande gubbar eller papegojor.

-------------------------------------------------------------------

Alla bidrag till Antikmonologen mottages med stor tacksamhet. Längst ned på denna sida har ni också möjlighet att lämna kommentarer till bloggen.

------------------------------

Missa för övrigt inte Programserien Saker & Ting med Fredrik Strage och mig. Det ligger fler än 30 halvtimmeslånga avsnitt på YouTube. Producent är EFN/ Handelsbanken. Programmen handlar om samlare och samlande och en hel drös med sköna samlare kommer till tals och får prata om sina samlade passioner. Bara att logga in på YouTube och söka på Saker & Ting! Gratis.

I detta avsnitt beskriver Fredrik Strage Herr Granqvists Bordeaux med sentensen: "det luktar precis som ett nyöppnat paket Dennis grillkorv..!". Episkt roligt.

---------------------------------------

Från Fjärran och När till Brösarp.

Har ni vägarna förbi Brösarp så får ni inte missa en av Sveriges roligaste Antikmässor, den 20-22 mars. Om en vecka, kom gärna förbi min monter och säg hej i så fall!

------------------------------------------------------------------

Fotnot:

Barnebys och Auctionet grundades samma år, 2011, av goda vänner och kollegor från Bukowskis. Månne var 2011 det år som Bukkan drabbades av det största strömhoppet någonsin? 

Pinsamt, Stockholms Auktionsverk och Uppsala Auktionskammare

Allt som glimmar är inte guld är en allom bekant förnumstighet.

Allt som är signerat Bruno Liljefors är heller inte av Bruno Liljefors, åminstone inte av den världsberömde konstnären med sagda namn. 

Att ett av sveriges största auktionshus anser att nr 303 i pågående visning av Klassiska & Asiatiska (tidigare kallad Internationella Vårkvalitén) är av Bruno Liljefors hand (1860-1939) är pinsamt, skandalöst och de facto tjänstefel.

Att det säljpitchande auktionshuset i fråga är anrika Stockholms Auktionsverk (SAV), grundat 1674, nyligen uppköpt av Auctionet, gör det mer pinsamt än om det vore någon liten aktör på landet.

Skälen till att ifrågavarande duk med färg på ej bör tillskrivas den man, som under många år kallades för (en av) världens främsta djurmålare är tråkigt många. För att göra en lång historia kortare, så skulle jag inte betalat en enda krona för denna "Hare och fällande örn", hur mycket än en säljare skulle bönat och bett om bidrag till sina svältande barn. Jag hade gärna skänkt säljaren en slant, men "målningen" hade jag inte tagit emot ens som tändmaterial till öppna spisen.

Det går att skämta och sarkastiskt ironisera över målningens alltför bristande måleriska kvalitéer, där exempelvis örnens fjädrar liksom hamnat helt fel i princip överallt, utom möjligen i handpennornas projektion. "Örnens" högra vinges fjädrar liknar möjligen en oerhört nedsutten och enormt sliten Chesterfieldsoffas slitna yta, men har inget eller extremt lite gemensamt med en örn, vare sig kungs- eller havsdito. Fågelns vänstra vinge ser mer ut som pälsen på en fläckig hyena. Jag vill faktiskt sträcka mig till att påstå att harens flyg-pose är skickligare utförd av "konstnären", än örnens.

Jag har heller personligen aldrig sett en av Brunos målningar vidimeras av Ragnar Hoppe. Det brukade göras av Nationalmusei-intendenten Gustaf Jeanson och ingen annan. 

Sällansett och starrigt utfört intyg.

Auktionsverkets konstintendent skriver följande om "Haren och fällande örnen" som säljes idag, den 15 juni, 2021:

Den uppmärksamme noterar att "konstverket" är 115x130 cm stort. -Och i konstsvängen hymlar man inte med att storleken visst räknas! Detta är en stor oljemålning "av Bruno Liljefors". Man har från Auktionsverkets sida satt värderingen/ utropet till 125.000-150.000 kronor. Den högst värderade Liljeforsen av de fyra Som SAV har till salu idag.

Den så uppmärksamme noterar nu även att siffrorna är gröna i budgivningsprocessen. Det vill säga att en lycklig(!?) budgivare nu -om än bara temporärt- faktiskt äger tavlan, som är signerad Bruno Liljefors 1931. Tavlan är garanterat redan såld, eftersom budnivån i skrivande stund är över lägsta värderingen.

Vad mer kan den uppmärksamme notera då? Det står ju även något om proveniensen i Auktionsverkets text om detta stora konstverk. -Åtminstone storleksmässigt stora. Det står:

"PROVENIENS: Bukowskis Auktioner, Internationella, auktion nr 538, hösten 2005, katalognr 61". 

Jag har många gånger i Antikmonologen diskuterat problematiken med att om ett objekt/konstverk en gång har katalogiserats och/eller sålts av ett auktionshus så blir det per automatik lika med en autentisering av objektet/konstverket som äkta. Jag har också pekat på egenupplevda fall där detta har framförts som argument för ett objekts äkthet. "Jaamen, det såldes ju av Auktionshuset XXX år 1994, då är det ju förstås äkta..!"

När det begav sig på Bukowskis. En bild ur Bukkans tryckta katalog på samma Chesterfieldhyeneörn.

Att denna tavla tog sig förbi mottagningsdisken på Bukowskis någon gång under sommaren 2005 måste betraktas som enormt tråkigt. Kanske var det under någon oljekris, Lundinkris eller annan kris. Att den sedermera även accepterades i högsta divisionen, Internationella Kvalitetsauktionen, var rent galet. Jag kan inte komma ihåg att jag då reagerade på denna målning av H. Ötorg/ B.Liljefors. Men, undertecknad börjar bli gammal. Jag har nog bara glömt att jag upprördes även då, över att denna blamage till förfalskning hade kommit in i Bukowskis tryckta Kvalitetskatalog. (Kanske skrev jag till och med ett upprört brev?)

Men, så var det ju en sak till. -Som måste anföras till Bukowskis försvar; dagens efterforskningar från Antikmonologens sida ledde till ett litet, men ack så viktigt fynd: 

(Jag ber om ursäkt för att ni nu får vrida lite på skallen. (Jag har ny dator och därför orsakar skit bakom spakarna en del uppförsbackar).

Bukowskis Ändringslista för Auktion Nr 538

Vad är då detta? Jo, en ändringslista. En dylik författas av alla seriösa auktionshus från dag ett under pågående auktionsvisning. I densamma publiceras diverse små eller stora fel som gjorts i tryckta katalogen. Chesterfieldhyeneörnen hade katalognummer 61 i Bukowskis auktion hösten 2005. Till höger om 0061 står att läsa: "Utgår". Vilket innebar att Bukowskis valde att INTE sälja "konstverket av Bruno Liljefors". Man drog tillbaka försäljningen! Heders. (Se mer om ändringslistor under Fotnoter längst ner).

Huruvida Stockhoms Auktionsverks intendent medvetet underlåtit att nämna att diskuterade målning "av Bruno Liljefors" drogs ur Bukowskis auktion eller inte, låter jag vara osagt. Men den nu så fantastiskt uppmärksamme läsaren noterar ju att det i Auktionsverkets text inte står att den såldes av Bukowskis. Endast att den figurerade i Bukowskis katalog den auktionen. 

Hur som helst så glömde(?) Stockholms Auktionsverks intendent att nämna att den drogs tillbaka i grevens stund, innan klubban föll, av Bukowskis.

Med mina erfarenheter, utbildning och kunskaper så kan jag i domstol stå för mina åsikter om att ifrågavarande målning är -inte bara en kopia- utan en de facto förfalskning. Eftersom någon kludd, någon gång har utfört "konstverket", och också signerat det med Bruno Liljefors 1931. 

Det sista är oerhört viktigt i sammanhanget, ur juridiskt perspektiv. Av den enkla anledningen att målningen var signerad så, även vid förra försäljningstillfället, för 16 år sedan. Jag vet inte skälet till att målningen drogs tillbaka av Bukowskis då, men eftersom den var lika flagrant falsk -då som nu, så borde den enligt Svea Rikes Lag ha förverkats/destruerats redan år 2005.

Varför säljes den då denna sommartisdag i juni, återigen, denna gång av Stockholms Auktionsverk? Den skulle ha beslagtagits och bränts år 2005.

Många frågor blir det. Återstår att se vad klubban faller på idag, för en lycklig(?) köpare av ett stort namn och en stor tavla. -Åtminstone storleksmässigt stor.

EDIT:

SAV:s örn och hare är mystiskt och helt okommenterat försvunnen från SAV:s hemsida ett par timmar efter att Antikmonologen publicerats. Klockan 09 i morse var målningen uppbjuden till 160.000 kronor, dvs 10.000 kronor över högsta utrop. Att den nu dragits tillbaka helt utan kommentar är under all kritik. Men det är dessvärre kutym i Auktionsbranschen.

"Trasig länk". Sönderslagen av ansvarig intendent med hammare..?

--------------------------------------------------------------------------

När vi diskuterar "mindre lyckade tolkningar" av Bruno Liljefors så vill jag ta tillfället i akt att även highlighta en käck oljemålning som säljs av vännerna på Uppsala Auktionskammare i dagarna. "Vinterhare" signerad Bruno Liljefors 1936. Signaturen är klämmigt lutande i 30-40 graders vinkel, in i framtiden(!?). Något jag aldrig någonsin sett Bruno göra. Dessutom är den helt atypisk för Bruno och extremt styltigt -kopierad- i utförandet. År 1936 var Bruno 76 år gammal. I hate to (nåja) break it to you Knutte, men den signaturen är gjord av en dålig förfalskare/kopist, inte av den 76-årige mästaren själv. Man behöver varken vara grafolog eller raketforskare för att se diametrala diskrepanser i nedanstående tre signaturer...

UAK:s Vinterhares signatur. Genomfalsk.

En Bruno-signatur från 1931. Urförd fem år FÖRE diskuterad signatur hos UAK. Foto: Antikviteter.net

En Bruno-signatur från 1937. Utförd ett år EFTER diskuterade signaturen hos UAK. Foto: Bukowskis  

Hela målningen är högst atypisk för Bruno Liljefors. Buskarna är slarvigt och felaktigt summariskt utförda, utan känsla (för hur vinterbuskar ser ut). Ljussättningen i målningen är minst sagt skum. Ligger en strålkastare på från vänster? Skuggan av haren är underligt enbent. Öronens skugga är enda tydliga skuggan. Har konstnären råkat tappa en kunglig hermelin-cape på marken till vänster om haren? 

Min slutpoäng torde -åtminstone- utesluta samtliga jägare med en slant över som potentiella köpare av UAK:s Vinterhare från 1936. Denna skogshare är nämligen -HÖR OCH HÄPNA- världens första som inte presterar harspår i snön!

Detta är -mycket typiska- harspår som visar en hare som sprungit från vänster till höger, i exakt samma riktning som UAK:s Vinterhare.

Foto: Friluftsfrämjandet

Tassavtrycken under Uppsala Auktionskammares Vinterhare är omisskänliga för följande djur:

Ekorrspår i vintersnö, dessa spår gjorde av ekorre som rört sig uppåt i bild. Foto: arnesbilder.se

Uppsalas Vinterhare är troligen en Spetznaz-variant som skickligt lägger falska spår för att förvilla den lede fi. Inte nog med att UAK:s hare gör ekorrspår i den fina spårsnön. Den gör dem i FEL RIKTNING! 

Bruno Liljefors var från helt unga år en van jägare och skogsman. Han kunde naturen och dess vilt utan och innan. Undertecknad började själv följa med på jakt vid ungefär tio års ålder och nedlade min första hare när jag var femton. Den gjorde dock inte ekorrspår innan den blev middag åt min familj. Inte den heller.

EDIT:

Uppsala Auktionskammares vinterhare är mystiskt och helt okommenterat försvunnen från UAK:s hemsida ett par timmar efter att Antikmonologen publicerats. Att den nu dragits tillbaka helt utan kommentar är under all kritik. Men det är dessvärre kutym i Auktionsbranschen.

Förtroendeskapande beteende från dessa auktionshus? I mina drömmar. Transparens? Dessvärre icke i denna bransch. 

----------------------------------------------------------------------------------------

Varför inte skaffa lite sommarläsning i form av en följeslagande reseguide för oss antikälskare? Jag fick ett recensionsexemplar av The Antique Tourist- A travel Guide to Antiquing in Sweden. Författad av eldsjälen Larry A. Greenberg. Den är utmärkt och personligt upplagd och nämner på ett uttömmande vis en stor mängd antik- och loppisinrättningar i vårt avlånga rike. En bok av en nörd för nördar. Greenberg är inte bara antikälskare utan även Professor i biologi. Bara en så'n sak! (Se info om bokköp under Fotnoter nedan).

Tyvärr är ju antikbranschen av många skäl i gungning, så enda frågetecknet för denna prestation till bok är väl hur ofta ny upplaga kommer att tryckas, på grund av allt färre antikhandlare...

---------------------------------------------------------

För övrigt så önskar jag min stora och trogna läsekrets en ytterst trevlig sommar! Hoppas få se och snacka med några av er på Österlen i sommar!

------------------------------------------------------

---------------------------------------------------------

Fotnoter:

Att diskuterade SAV-målning "av Bruno Liljefors" tycks ha kastats ett par gånger under ångvält sedan den bjöds ut av Bukowskis är möjligen ett tecken på att ägaren kanske tyckte att den behövde mer patina, för att verka autentisk.

För övrigt hittar jag inga ändringslistor för ovanstående auktioner, så mitt beröm om "seriösa auktionshus" och deras självklart förekommande ändringslistor faller platt... 

Allmän info om boken The Antique Tourist finns på http://bit.ly/theantiquetourist. Beställningar av boken kan göras på larryagreenberg@gmail.com.

Lauritz säljer Stockholms Auktionsverk

Under måndagsförmiddagen publicerades en pressrelease i Dagens Industri om att auktionshuset Lauritz säljer Stockholms Auktionsverk (SAV) med flera till Auction Network Sweden AB, mer känt som Auctionet. Försäljningssumman är okänd, men begrepp som REA/UDSALG torde ligga mycket nära till hands.

Sundström säljpitchar ända in i betongväggen, med riktigt blodig panna!? 

Oklar företagsbild.

Att försäljningen äger rum förvånar få insatta i branschen. En i antikbranschen initierad finansman kommenterar lakoniskt: Det förvånar väl ingen att Lauritz säljer. De har varit konkursfähiga länge...

Bye, bye Dannebrogen.

Att Auctionet är köparen är däremot inte helt förväntat. Antikmonologen har tidigare diskuterat och ifrågasatt Auctionets ägande och mångstolssittande av/på olika auktionshus, samtidigt som man ska agera -obunden- paraplyorganisation för över 40 olika europeiska auktionshus. En till synes omöjlig ekvation.

Under måndagen fanns ingen information om affären vare sig på Auctionets eller Lauritz hemsida. Noll och intet.

----------------------------------

Joakim Bengtsson. Foto: Helsingborgs Auktionsverk

A propos att fördela nedre lekamen på många stolar; Joakim Bengtsson, känd från SvT:s Antikrundan samt för försäljningen av sitt hem och sina samlingar förra sommaren (Gamla Kassan i Landskrona- orkestrerat av Bengtsson samt hans dåvarande arbetsgivare SAV), fick foten från Stockholms Auktionsverk i början av 2021. Enligt initierade källor på SAV på grund av "meningsskiljaktigheter" mellan Bengtsson och dåvarande(?) VD Mette Rode Sundstrøm. Sannolikt sista gången Mettes Manolo Blahniks kickade i det företaget.

På Stockholm Auktionsverks hemsida står dock i skrivande stund -fortfarande- följande:

---------------------------------------------

Förhoppningsvis och högst sannolikt så blir SAV:s framtid ljusare med Auctionet som ägare, i jämförelse med luftslottet Lauritz. Med tanke på Auctionets agerande på många fronter de senaste åren så torde auktionsbranschen bli -än mer- "dynamisk" framöver...

Stockholms Auktionsverk grundades år 1674 och är därmed världens äldsta verksamma auktionshus. SAV har förlorat mängder av kompetent personal de senaste åren: Ett enormt arbete att återupprätta Auktionshuset och återanställa/nyanställa föreligger nu. Om det är Auctionets avsikt, vill säga..?

Saxat från Auctionets hemsida. Läge för ny devis; "Vi ger gamla företag nytt liv hos nya ägare - köper ingen så gör vi det!"

---------------------------------------------------------------------------------------------

Falskt glas och dubiöst elfenben. Möjligen enkelt, dock ej tryggt, Auctionet...

Om ni är antikvitetssugna så kanske ni gör som många andra gjort och gör i pandemitider? Trycker igång datorn/telefonen och surfar iväg bland tillgängliga auktionshus och hundratusentals utbjudna föremål. Ett par klick senare så presenteras sannolikt ymniga mängder föremål inom just ert valda område.

"Köp tryggt och enkelt från lokala auktionshus" står det på Auctionets hemsida. 

På Auktionsverket i Engelholm (AE) bjudes en glasplunta daterad 1717 till försäljning.

Ytterst kraftigt slitage på undersidan av Engelholms plunta år 2021.

Ytterst kraftigt slitage på halsens insida av Engelholms plunta år 2021.

Denna glasflaska är katalogiserad av AE med följande ord:"Plunta glas märkt LOD bär datering 1777" samt "Höjd c 14 cm" och "Slitage". Därutöver har Engelholms anställda sannolikt "tryggt och enkelt" värderat "pluntan" till 2500 kronor och lämnat till allmänheten att avgöra slutpriset.

För den glasinitierade ser pluntan spännande ut vid en hastig flukt. Det alltid eftertraktade Skånska Glasbrukets alsters triggerlampor börjar blinka i hjärnbarken på glasälskare. 

Men, som alltid, bör föremålen granskas mer noggrant. Helst bör alla föremål man är intresserad av bedömas in situ, alltså "på riktigt" medelst handpåtagning, -och inte endast med hjälp av bilder. Känslointrycket av ett föremål är oerhört viktigt som del av hela ekvationen som ska leda till ett eventuellt köp -eller avfärdande av eventuellt förfalskad, icke naturligt uppkommen patina, etcetera.

Nu är det ju inte särskilt många som har möjlighet att åka till Engelholm, Umeå eller Stockholm om de bor annorstädes. Därav succén med nätauktionerna..! Vilket i sin tur lägger ett tungt -och alldeles självklart- ansvar på auktionshusens sätt att katalogisera så korrekt och noggrant som är möjligt. 

Vad är konstigt med pluntan då? Varför har den så extremt kraftigt slitage undertill samt på halsens insida? Det känns tillkämpat och ditsatt, inte naturligt uppkommet. Glaset ser ut att sakna det liv som 1700-talsglas ska ha. Formen på mynningen stämmer heller inte med hur 1700-talsflaskor ser ut. Ett inlägg i sociala medier fångade undertecknads öga. Det var glassamlaren Lars Kallin som kommenterade nämnda glasplunta och påtalade fakta i sammanhanget.

Hör och häpna så sålde exakt samma auktionshus i Engelholm en mycket snarlik, möjligen samma, plunta för mindre än fyra år sedan. Då värderad till 1000 kronor, med slutpris 300 kronor. Dock katalogiserad på ett mycket annorlunda vis:

År 2017 sålde Auktionsverket Engelholm denna plunta.

Detalj av 2017 års Engelholmsplunta: märkt "KOP-76"

Christian Wollin har skrivit en artikel i tidningen Antik & Auktion om dessa flaskor (okänt tryckår). Hur kort är Auktionsverket Engelholms minne? Värt att notera är att dessa flaskor inte var förfalskningar så länge de hade kvar märkningen undertill "KOP-76", men så fort den är bortslipad eller försvunnen under tillkämpad "patina" så blir det just en förfalskning. Att ifrågavarande auktionshus överhuvud taget inte kommenterar ålder på pluntan/flaskan är pinsamt illa. Att de värderar den till 2500 kronor indikerar för de flesta att den inte är äkta vara, men alldeles för högt för vad det är. En kopia från 1976.

Till syvende och sist så står det dock: "Plunta glas märkt LOD bär datering 1777". Alltid hugger några torskar på kroken, eller?!

 

Branschen måste kämpa för transparens och ärlighet hela vägen från inlämningsdisken till transportfirman som kör hem objektet till slutkunden. 

Hur var det nu Auctionets devis löd?

Möjligen enkelt, ej särskilt tryggt och sannerligen inte snyggt, Engelholm/Auctionet!

BREAKING NEWS:

Det tog ett knappt dygn för Auctionet/Engelholm att korrigera katalogiseringen av den "Antika pluntan". Nu bringas KLARHET i saken, enligt nedanstående! Det verkar ha varit bråttom, till min oförställda glädje, måste tillstås.

Att Auktionsverket i Engelholm väljer att behålla värderingen 2.500 kronor när man för tre år sedan värderade en likadan replika till 1.000 kronor är för övrigt helt ofattbart. Man ändrar alltså uppfattning om åldern så att flaskan anses vara 259 år yngre än vid initial värdering. Ändå behåller man exakt samma nominella värdering. Notera då att replikan för tre år sedan såldes för 300 kronor... Goddag yxskaft.

Något säger mig att vi inte har sett de sista korrigeringarna av denna auktionspost. Men det är förstås bara en känsla jag har.

--------------------------------------------------------------------------------------

Samma devis gäller i England såväl som i Sverige för Auctionet:

Auctionets törstande efter nya auktionshus tycks näppeligen släckas. Rushbrooks i Winchester är det senaste tillskottet. Jag provade Auctionets översättningsknapp (i form av flaggor på respektive språk/land) och noterar att en indisk ask, som jag bedömer som ett 1900-talsarbete, på engelska i rubriken beskrivs så här: "A VIZAGAPATAM IVORY VENEERED... ( och dateras till första halvan av 1800-talet)". Med svensk översättning så står det "...fanerad med ben och sandeträ(sic.)...". Att det är en människa och inte en datoriserad översättarhjälp som skrivit den svenska översättningen blir tydligt på grund av det felskrivna "sande(l)trä".

Är det Auctionet-standard att översätta "Ivory" till "ben"? Nota bene; inställningen gentemot elfenben har förändrats diametralt -även- i Storbritannien de senaste åren. Fiskarna lär bli mycket varmare på flera kontinenter. Antikmonologen har skrivit många, många spaltmetrar om vikten av adekvat och stringent terminologi i auktionsbranschen. Ben får man nämligen sälja i parti och minut. Vilket inte är fallet med "elefantelfen-ben". Översättaren/intendenten glömde måhända bara "elefantelfen"?

Balclis, objekt 1483769, "Kinesisk fläkt av däck i elfenben". Intyg från "spanska antikvariska federationen".

Balclis, objekt 1513584, "Fransk fläkt av orientalisk stil...".Intyg från "spanska antikvariska federationen".

Balclis, objekt 1527702. Intyg från "spanska förbundet för antika återförsäljare". Måste vara påfrestande årsmöten hos dem, med endast antika återförsäljare.

Balclis, objekt 1396589. En språkligt svår mening i en oerhört viktig juridisk djungel. Elfenben från elefant eller valross?

Balclis 1517222, har ingen angiven proveniens alls. "Man med barn och kran".

Balclis 1495799. "Chrysoelephantinsk(!) skulptur i elfenben och guldbrons". Intyg från "spanska antikvarumsförbundet(sic.)".

En snabb titt på Auctionet ger 13 föremål till salu (21 januari 2021), gjorda av elfenben, eller med elfenben som del av objektet. Samtliga dessa säljs av auktionshus utanför Sverige. Är det en slump? Antagligen inte, eftersom Auctionet sedan tidigare har påpekat för Antikmonologen att det är enklare att få de svenska auktionshusen att följa råd och fingerpekanden från huvudkontoret i Stockholm, än de utländska. Beröm till de svenska auktionshusen! 

Det spanska auktionshuset Balclis i Barcelona dominerar med åtta elfenbensföremål till salu. Det finns rigorösa regler angående försäljning av elfenben, som måste kunna bevisas vara från före år 1947, enligt Cites-konventionen. Detta gäller såklart för samtliga diskuterade länder. Uppgivet konstateras att översättningarna ofta blir av typen Goddag-Yxskaft. Dessutom anges de spanska föremålen ha intyg från ett antal olika(?) institutioner; spanska antikvariska federationen/ spanska förbundet för antika återförsäljare(!)/ spanska antikvarumsförbundet(!). Ett löjets skimmer över sänker sig, men det är allt annat än roligt, Auctionet. Dags för en nollvision om att sälja elfenben! Vad rör det sig om i reda pengar per år och auktionshus i omsättning? Lågt räknat ett par tusenlappar och högt räknat 50.000 kronor. På ett år. Spottstyvrar relativt sett. Det kan alla auktionshus både ha och mista. Gör om och gör RÄTT! Igår.

För inget av föremålen gjorda helt eller delvis av elfenben hos Auctionets brittiska eller tyska auktionshus kommenteras intyg alls. Det finns alltså inga. Barcelona-huset Balclis anger "sent 1800-tal" eller 1800-tal om samtliga sina elfenbensföremål. Ett förfarande som Antikmonologen kraftigt ifrågasatt under årens lopp, som en typ av "schablonkatalogiseringar" för att gå under radarn vad gäller eventuella ifrågasättanden från exempelvis Jordbruksverk eller jobbiga antik-skribenter. Jag anser att det är extremt osannolikt att "man med barn och kran" är äldre än 50 år. 2021-50=1971, vilket är långt efter år 1947. Det skulle göra försäljningen olaglig per definition. Och inget pappersarbete finns. EDIT: Min spanska översättare hade hunnit ta siesta igår, vid tiden för publicering av detta inlägg. Denna kulptur är enligt Balclis utförd i elfenben av valross. Det förändrar dock ej ifrågasättandet i sak, eftersom regelverket för valrossbete också är hårt reglerat enligt Cites.

Gör en C14-test av tveksamma föremål! Inte det?! "Det kostar för mycket!" NEJ det gör det inte. Se det ur elefanternas perspektiv. Världens största landlevande däggdjur. Snart borta. Om inte antik-aktörer drar sig upp ur etiskt-moraliskt avgrundsdjupa svarta hål, överfulla av kortsiktigt intjänade sekiner.

Hur var det nu det lät?

Illegalt skjuten afrikansk elefant. För elfenbenets skull. Foto:baraza.wildlifedirect.com

Några undrar säkert varför jag tar upp detta ämne med illa katalogiserat elfenben gång efter annan. Jo, för att det tjuvskjuts en elefant varje kvart. Om ett par generationer så går det inga elefanter på moder jord om detta får fortsätta. Om en massa oseriösa aktörer tycker att det är viktigt att få sälja små eller stora föremål av elfenben -obeaktat ålder på dem- så underbygger de ett fortsatt intresse för materialet. Vi måste sätta ned foten. Igår! 

Känner ni på Auctionets huvudkontor att ni ställer upp för elefanternas överlevnad efter att ha läst dessa rader? Jag brukar inte vara så här rakt på sak, men jag börjar tröttna på ifrågavarande situation. 

Låt oss hoppa över kindpussandet 2021 och rädda elefanterna i stället. God fortsättning förresten!

-----------------------------------------------------------

Fotnot:

KOP är förkortning av KOPIA och 76 åsyftar år 1976.

Cites - Konventionen om handel med hotade arter - Konventioner - Planering, förvaltning och samverkan - Havs- och vattenmyndigheten (havochvatten.se)

------------------------------------------