Bra böcker på Nybrogatan

I nästa vecka, den 1 april, äger Stockholms Auktionsverks bokauktion rum.

Böcker är sådana där roliga tingestar som prasslar när de bläddras i och hur gärna man än vill, så händer inget när man snabbt drar höger pekfinger snabbt nedåt på en boksida. Till yttermera visso tar de dessutom upp plats i en därför speciellt avsedd plats kallad bokhylla, eller förvisso ibland också i travar. Böcker kan alltså påstås vara både motsatsen till sökmotorn Google, dess upphov eller till och med antites.

I en mycket intressant artikel i Magasinet Neo skrev Historieprofessor Dick Harrison häromdagen på temat "Allt fler känner sig kränkta" bland annat: "Slutsatsen av alla dessa självupplevda erfarenheter är att kunskap och fakta blir alltmer ointressanta i den samhälleliga kontexten. Åsikt väger tyngre än insikt. Genom att uttala dig på ett sådant sätt – även om det sker mot bakgrund av solid vetenskap – att du går emot andras åsikter hamnar du i en situation att du per definition kränker dem. Obehaglig kunskap transformeras till kränkande åsikt". Mat för tanke, säger man på engelska.

Om ni är roade av att medelst arkaiskt bläddrande berika er med bokhistorisk kunskap, så är Auktionsverket på Nybrogatan platsen att besöka. Visning pågår och auktionen äger rum den 1 april, bestående av 467 utrop.

"Första Capitel. Om allehanda åtskilielig huffwudwerk..."

Månne blir dottern/sonen klar med medicinstudierna till sommaren? Då torde Olai Benedictus Een nyttigh läkere bok ther uthinnen man finner rådh, hielp och läkedom til allehanda menniskiornes siwkdomar bådhe inwertes och uthwertes... kunna bli den perfekta examensgåvan. Den första svenska läkareboken; tryckår 1578, Stockholm, för svindlande 436 år sedan. Nr 6029, 8-10.000 kr. Klubbad för 22.000 kronor.

Viktig kvinnas rader

Eller kanske en present till studenten i genusvetenskap? Bestående av egenhändigt skrivet och signerat brev av Fredrika Bremer, den svenska kvinnorörelsens främsta pionjär; Nr 6397. 4-5.000 kr. Även om just detta brevs innehåll inte var avgörande för kvinnors väl och ve, så flaxar historien hårt, när Bremers namn kommer på tal. Klubbades för 3.200 kronor.

450 centimeter raggningsunderlag(?)

Nuförtiden har folk ingenting på väggarna. Utrop 6192 kan avhjälpa historiskt roade personer med dylika problem i kala lyor. Samuel von Pufendorfs -i begreppets innersta bemärkelse- praktfulla etsning föreställande Karl den X Gustafs begravningståg år 1660 i Stockholm ropas för 8-10.000 kronor och ger mycket konst för pengarna; 4,5 meter närmare bestämt, i 13 delar. Torde ge unga män ny självsäker klangbotten i uttrycket "vill du komma hem och kolla in mina etsningar"? Klubbad för 11.000 kronor.

A propos nämnda nakna väggar hos gemene man och kvinna av idag; Vid samtal med känd aktör (som ville vara anonym) inom böcker/kartor/handskrifter konstaterade denne att marknaden har dykt rejält sedan 2010. "Återväxten av samlare är närmast icke-existerande och folk har inget på väggarna nuförtiden. Har de något på väggarna så är det bara någon massproducerad plansch". Det lät allt annat än hoppfullt, tyvärr.

Kabyler-Karnaval och Klot-Polka, minsann.

En inredares våta dröm skulle utrop nr 6198 kunna beskrivas som; "Cirkusaffischer, ca 30 st". Troligen större kioskvältare än 450 cm begravningståg. Utropets 2-2.500 borde inte förslå, även om skicket inte är det bästa? Vore jag säljare av dessa 30 cirkusaffischer från sent 1800-tal så skulle jag vara allt annat än nöjd med en enda illustrerad sådan i nätkatalogen. En av trettio? Det är 2014, inte sent 1800-tal. Hur svårt kan det vara att klämma in merparten av planscherna i webb-katalogen? Utropet klubbat för 8.500 kronor.

Som ni förstår så bör ni som kan alltså ta er till bokvisningen, för att med alla sinnen till buds känna, klämma och dofta på det som bjuds. Historiska vingslag, kufars kommentarer och väl dolda cirkusaffischer väntar Eder.

I Frihamnen har ni stora och alltid spännande Magasin 5-visningen att besöka (före detta Stadsauktion). Personligen kommer jag nog att fortsätta kalla det för "Stads". Där erbjudes bland mycket annat "Bruno Liljefors kopia efter oljemålning", utrop nr 237367. Jag undrar vilken oljemålning Bruno har kopierat? "Bruno Liljefors kopia" klubbades för 1300 kronor.

Insikt väger tyngre än åsikt. Jag vill, professor Harrison, jag vill att det är så.


Fotnot:
Ett syftningsfel är ett språkligt fel och innebär att en mening kan uppfattas på flera sätt, och lätt kan misstolkas.
En syftning är ett ord eller uttryck som syftar på ett tidigare ord (ibland efterföljande), till exempel ett verb som beskriver vad ett föregående substantiv eller pronomen gör. Det kan också vara vissa pronomen såsom "som" eller prepositioner, som kan syfta på föregående eller efterföljande substantiv eller pronomen.
Ett syftningsfel uppstår då det finns flera substantiv eller pronomen och det blir oklart vilket av dem som man syftar på. (Wikipedia)

Källor:
http://auktionsverket.se/auction/rare-books/2014-04-01/

https://magasin5.auktionsverket.se/1403/237367-bruno-liljefors-kopia-efter-oljemalning/
http://sv.wikipedia.org/wiki/Syftningsfel

Världens största kinesiska porslinssängvärmare upptäckt!

Kan man inte sälja en blåvit mingkopia som vattenflaska, så kan man ju alltid pröva att kalla den för "sängvärmare, mingstil" i stället. Det borde väl finnas någon med en kall säng, så här i mars. För fångst av bonde förvisso. Gängse terminologi har annars fram till och med mars 2014 varit månflaska, moon flask eller bian-hu. Göteborgs Auktionsverk har haft en dylik 40 centimeters  "sängvärmare" till salu i tio dagar, med utrop 2000 kronor. Bevakningspriset låg på 1000 kronor och porslinsflaskan är såld, innan budtiden löper ut under fredag eftermiddag, vilket noteras tack vare öppen budgivning online. Månflaskan sålde för 1400 kronor.

"Sängvärmare" -Göteborgshumor eller bara ren okunskap?

Göteborgsinitiativet att kalla flaskan för sängvärmare är -eeh- "initiativrikt" eller "innovativt", för att tala på diplomaters vis. Epitetet anspelar möjligen på den gamla traditionen att likt Kålle o Ada hitta på något käckt, som till exempel Läppstiftet/ Vattenståndet i folkmun betitlas, om Skanskas före detta Göteborgskontor ritat av Ralph Erskine.

"Läppstiftet" av Erskine från 1989. Foto: Wikimedia

Helsingborgs Auktionskammare sålde i veckan ett fotografi föreställande Norma Jeane Baker, mer känd som Marilyn Monroe, med utrop 4000 kronor. Fotografiet av George Barris anges vara från 1962 och kallas för gicleétryck, en term jag aldrig tidigare hört. Ett medföljande "Certificate of Authenticity" förklarar vad det är: Nr 128 av 200 i en "Limited edition" intygas av en Chuck Murphy den 16/5 2006.

"Gicleétryck" föreställande Norma Jeane Baker

Medföljande intyg

Uppförstoring av medföljande intyg till "gicleétrycket"

Att mer insatta personer som undertecknad undviker att köpa utrop som "SÄNGVÄRMARE, Kina, mingstil är kanske inte jättekonstigt, eller gicleétryckt Marilyn i Helsingborg. Men en nybörjare hugger säkert på kroken som gillras(?) av ett auktionshus. Det står ju Kina och mingstil i katalogen/ eller det har ju fint intyg/certifikat. Då måste det ju vara "fint" och "äkta"!? Jag har tidigare extensivt diskuterat problematiken i att skriva saker som "mingstil". Är det mingperiod som åsyftas, i så fall 1368-1644 efter Kristus, eller vad innebär "mingstil"? Tydlighet=ärlighet=nöjd kund. Mingstil=mingkopia. Ser jag dessutom medföljande "Äkthetsintyg" så blir jag per automatik oerhört mycket mer ifrågasättande till föremålets eventuella äkthet. För fångst av bonde.

Detalj av intyg till "gicleétryck"

Gicleétryck torde vara en omskrivning för bläckstråleutskrift. Problemen med olika typer av tryck för foto som medium är många. Foto har hajpats enormt de senaste åren och prisbilder har formligen exploderat. Om fotot är tryckt under fotografens levnad eller ej har en enorm inverkan på priset och det faktum att man kan fortsätta att trycka nya "prints" av ett negativ gör att man kan mjölka ur värdet på ett i grunden originellt arbete, med eller utan upphovspersonens godtycke.

Det ter sig som ett sisyfosarbete att jobba för foto som ny och viktig genre på världens auktionshusscener/gallerier när nya namn/epitet/varianter fortsätter dyka upp. Auktionshusen jobbar hårt med att hålla temakvällar och föredrag om foto, med olika infallsvinklar. Tyvärr har jag personligen haft förhinder att närvara, men att döma av hur snacket går så är foto-scenen i Sverige och internationellt oerhört komplicerad, för att återigen vara diplomatisk. Foto är ett av de områden jag får flest önskemål om att skriva om. Ovanstående gicleétryck såldes för 550 kronor, långt ifrån de 4000. Vad hade Chuck sagt om det priset tro? Is that enjoying mr Barris work to the full extent, mr Murphy?

14 cm:s kinesisk sängvärmare i metall. Tillhör artikelförfattaren.

Jag hänvisar till det för antikbranschen möjligen viktigaste uttrycket av alla; "To call a spade a spade". Återigen. Att benämna ett föremål vid dess rätta namn. Vare sig det gäller en ny kinesisk månflaska inköpt på Pekings så kallade Antikmarknad för ett par svenska hundringar eller ett fotografi sålt av en skicklig amerikansk nasare. Vid dess rätta namn.

Cest ci n'est pas une pipe och heller ingen sängvärmare. It's a spade. Tillhör artikelförfattaren. Typ.

Ya´ll have a niiice weekend...


Fotnoter:
Båda ovanstående auktionshus sorterar under den överspännande organisationen Auctionet.

To "call a spade a spade" is a figure of speech which explicitly calls out something as it is; by its right name. The implication is not to lie about what something is and instead to speak honestly and directly about a topic, specifically topics that others may avoid speaking about due to their sensitivity, unpleasant or embarrassing nature (Wikipedia)


Källor:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Lilla_Bommen_%28byggnad%29
https://auctionet.com/sv/138613-george-barris-marilyn-monroe-1962-gicleetryck
https://auctionet.com/sv/137080-sangvarmare-porslin-kina-mingstil

Uppsala Auktionskammare har pippi

Dags igen för Kvalitetsauktion i Uppsala, online. En jämförelse mellan två avdelningar ger att av Uppsala Auktionskammares (UAK) 68 utrop i avdelningen "möbler" är samtliga sextioåtta kommenterade vad gäller ålder. Antingen genom specificering av tidsperiod/ regerande kung/ rådande stilmode eller genom kommentar om föremålets exakta modellnamn (vilket lätt kan utforskas vidare).

Nr 896, Ett ålderskommenterat utrop; "Stolar, 2 stycken, 1800/1900-tal, utrop 1.000-1.500 kr" (Återropade)

Däremot är runt 109 av 167 utrop under rubriken "Asiatiskt konsthantverk" helt okommenterade vad gäller föremålens ålder, vilket utgör 65% av avdelningen. I och för sig ett framsteg, från 75% i augusti 2013. (Se bloggen Uppsala onlinekvalitetsauktion avsäger sig -TROLIGEN- ansvar för asiatiskt konsthantverk). Varför är  2/3-delar av det "Asiatiska" ej ålderskommenterat över huvud taget? Åldern är ju avgörande för värdet på föremålet, eller? Kunskap finns för att åldersbedöma resterande 65% av asiatiska avdelningen, men uppenbarligen inte hos UAK. "Kvalitetsonlineauktion", sug på ordet. 100% av möbelavdelningen men endast 1/3 av orientaliska avdelningen är ålderskommenterade. Vem lurar vem? I vilken annan områdeskategori skulle ett totalt odaterat material om två tredjedelar accepteras? Mattor? Smycken, silver och guld? Övrigt konsthantverk?

Nr 398, Jaktfalk, Gunnar Brusewitz.

Eftersom mitt intresse för naturmåleri är mycket stort föll ögonen på en fin målning föreställande en ung jaktfalk av Gunnar Brusewitz (1924-2004). Utrop nr 398. Det är en enormt ovanlig akvarell av Gunnar Brusewitz. Maneret är apart för att vara av hans pensel. Jag har aldrig sett den måleritekniken i något av Brusewitz arbeten. Han har bland annat presterat en snöflinge-effekt  för att liksom skänka liv och dynamik åt den målade pappersytan.

Nr 398, Detalj.

Utropet är satt till 2.000-3.000 kr på den 60x40 cm stora målningen. Det får anses som ett mycket lågt utrop, men UAK är i och för sig kända för väldigt låga -lock-utropspriser. Ett mer korrekt utrop på en Brusewitz-akvarell i den storleken torde vara 6.000-10.000 kr med ett förväntat slutpris på mellan 10.000-15.000 kr.

Nr 499431, Ormvråk, Göran Brunius (något beskuren).

En snarlik målning föreställande en sittande ormvråk i den snarlika storleken 62x45 cm och med det snarlika utropet 1.500 kr såldes den 22 februari hos konkurrenten Bukowskis Market (BukM) för 300 kr.

Dock med en liten, viktig skillnad; ormvråkens signatur tyddes en aning annorlunda av Bukowskis personal. Där skrev man Göran Brunius (1911-2005). Brunius var precis som Brusewitz en duktig natur- och fågelmålare, men ödets lotter falla olika och Brunius konst har (hittills) inte tillnärmelsevis kommit upp till Brusewitz prisnivåer.

Nr 398, Gunnar Brusewitz signatur, enligt Uppsala Auktionskammare.

Nr 499431, Göran Brunius signatur, enligt Bukowskis Market.

Att Uppsalas jaktfalk också är utförd av Göran Brunius är klart som korvspad. Återstår att se huruvida eller inte dessa rader får effekt i en eventuellt uppdykande "Ändringslista". Kommer Uppsala Auktionskammares av Handelskammaren tio auktoriserade värderingsmän eller av Sveriges Television  fyra(?) utsedda Antikrunde-experter att lyssna på någon som man inte önskar ha affärsmässiga relationer med? (Se Uppsala Auktionskammare avslutar affärsrelation) Spänningen är inte olidlig. Brunius jaktfalk såldes för 1000 kronor i Uppsala. Det tog cirka sex timmar efter att denna Antikmonolog publicerats, för UAK att publicera följande:

Bukowskis och Auktionsverket har i veckan genomfört sina "Fashion (Auktionsverket) och Fashion and Diamonds (Bukowskis) auktioner och det verkar fortfarande främst vara köparnas marknad med många återrop och generellt sett låga slutpriser i relation till utropen. Segmentet torde fortfarande kosta mer än det smakar.

Nr 1126: Uppsala satsar på Vintage/Fashion med allt-i-ett-kit?

Aspirerar Uppsala Auktionskammare på att ta en del av auktionsmarknadens fashion/vintage-segment? Gammal god auktionstradition är att spara det göttaste till sista utropet, för att få potentiella kunder att hänga kvar i budgivningen. Knutsons sista utrop i mars månads Onlinekvalitetsauktion är nr 1126 : "Parti diverse: Stol, empirestil, äldre herrmagasin och kudde". Konditionsrapport: Stolen med repor. Tidningarna ej genomgångna". Fan trot. (Äldre herrtidningar m.m. klubbades för 300 kr)



Fotnoter:
UAK:s auktoriserade värderingsmän/kvinnor finns alla på UAK:s hemsida.
De fyra antikrunde-arbetarna är såvitt jag förstår herrar Knutson, Sundin och Bexhed och fru Widenfelt.
Ändringslista brukar publiceras av varje auktionshus med självaktning, under pågående visning eller i samband med auktionstillfället, för att i densamma korrigera eventuella felaktigheter eller brister i aktuell katalog.
Den 25 augusti 2013 skrev jag i en krönika om UAK:s dåvarande visning av deras Onlinekvalitetsauktion bland annat:  
"Centrala frågeställningar för UAK:s ledning borde vara: Hur definierar UAK begreppet kvalitet (som ju de facto är en del av namnet på själva auktionen)? Hur definierar UAK begreppet antikvitet? Vad anser UAK om hur ansvaret ska se ut för ett auktionshus?

Även om de flesta av oss förstår att de ifrågavarande 352 utropen är riktade mot köpare i tillverkningslandet i Öst (ofta köpare med lite kunskap, men väldigt tjocka plånböcker), så ska väl föremålen katalogiseras på ett sätt som är korrekt (även) ur svenskt perspektiv? 

Jag associerar termen onlinekvalitetsauktion till -dels en auktion som är högkvalitativt katalogiserad av auktionshusets personal. -Till yttermera visso också en auktion med föremål till salu av högre kvalitet än genomsnittet. Då förväntas betydligt färre än 264 -tvåhundrasextiofyra- vara helt okommenterade vad gäller objektens ålder".

Källor:
https://www.uppsalaauktion.se/a:20140318
https://www.bukowskismarket.com/sv/499431-goran-brunius-gouache-signerad

Antikrundan brister i omdöme. Igen.

En värdering av ett vikingatida dräktspänne i brons i (ett av) Sveriges populäraste TV-program Antikrundan för ett par veckor sedan (13 februari) har blivit grund för stark kritik från många håll. Inte minst ifrån arkeologen Anna Ölund (Upplandsmuseet), som kraftigt och sakligt ifrågasätter att Antikrundan låter värdera antikviteter som "inte får" säljas på en kommersiell marknad.

"Stiliserade rovdjur" (vanligen kallade drakar), foto: SvT.

"Svårt att sätta ett värde. Det här förekommer inte på marknaden. Jag sätter det till cirka 50.000 kronor. Det är ett musealt föremål, som du får vårda väl till kommande generationer", säger expert Bexhed. Jag gör det, replikerar ägaren, som också berättar att han "ärvt eller fått det av sin far, i mitten av 50-talet" (undertecknads kursivering). SvT:s länk här. Ägaren, en äldre gotländsk gentleman, blir inte uppmanad att kontakta Gotlands Museum. Det hade varit det självklara, samtidigt som en kommentar om att dylika föremål inte kan säljas lagligt hur som helst, hade varit på sin plats.

"Det här e inte lätta grejer", foto: SvT.

Att den av antikrundan utsedda experten, Magnus Bexhed (till vardags på Uppsala Auktionskammare), ger ett nominellt specificerat värde på ett föremål som i begreppets innersta bemärkelse skall anses o-värderligt, är minst sagt anmärkningsvärt. Att man därefter från Antikrundans redaktion väljer att också sända inslaget, är sannerligen häpnadsväckande. Det visar total brist på insikt i etik och moral och möjligen ointresse för antik- och kulturarvsbranschen. Att värderingen ägde rum i Visby på Gotland, som är det landskap som överlägset dominerar antal skattfynd och logiskt också har störst problem med illegala rovgrävningar, gör inte inslaget mindre ogenomtänkt eller dito provocerande.

Just Gotland har stora problem med olagliga och därmed totalt ovetenskapliga rovgrävningar av oftast metalldetektorfunna artefakter. Som ni förstår är problemen med illegala utgrävningar många. Föremålen försvinner ut på en illegal/okänd marknad. Fyndsammanhang/ stratigrafier som är avgörande för vetenskaplig förståelse och bearbetning förstörs och/eller förblir okänt, etcetera, etcetera. I övriga världen utgör illegala rovgrävningar enorma problem, ofta med kopplingar till organiserad brottslighet; Italien, Egypten och Kina kan nämnas som exempel.

Efter att i veckan ha pratat med personer både på Riksantikvarieämbetet, Gotlands Museum, Arkeologikonsult och på Stockholms universitet, kan konstateras att man är rejält upprörda över att värden sätts på fornminnen. Det ena leder till det andra. En person sa att det inte gör något om fina föremål ligger ute på familjegårdarna på Gotland. Det är först när en gård ska skiftas eller säljas och ett föremål som kanske har funnits på gården i många hundra år ska säljas. Då försvinner platsspecifik historia och "själ" för gården, som aldrig kan återfås. (Flera personer påpekade också att den lilla lockförsedda filigranbägaren som värderades av Jan Ribbhagen i samma program som dräktspännet också borde ha rekommenderats att tas till Gotlands Museum, eftersom den hade hittats i en åker).

 -----------------------------------------------------------------------------------------

"Arkeologiska föremål som dyker upp på auktioner kan man starkt misstänka är resultatet av plundrade fornlämningar. Genom att SVT värderar fornfynd legitimeras också ett privat innehav av dessa föremål, vilket innebär en negativ påverkan på vårt gemensamma kulturarv. Dessa föremål hör hemma på museum, där de kan vårdas och visas till gagn för alla, såväl allmänhet som forskare. Dessa föremåls värde kan inte, och ska inte anges i pengar!" (ArkeologiBloggen)

 -------------------------------------------------------------------------------------------

Charlotte Widenfeldt: "Men inte i ett vrak?", foto: SvT

Jag har tidigare ifrågasatt lämpligheten för Antikrundan att high-lighta föremål som verkar ha kommit till ägaren i någon form av gudomlig intervention (se Vad jag önskar inte hade sagts i Antikrundan). Experten i det inslaget hette Charlotte Widenfeldt och det rörde sig då (Antikrundan 19 jan 2012, ej längre tillgängligt på webben) om äldre glas.

Jag skrev då: "Roligt på ett tråkigt vis var också inslaget om gubben som hade "hittat" en samling glas utanför Öckerö på Västkusten. En del 1700-tals glas, möjligen Nöstetangen, konstaterades. Mannen som kommit med föremålen berättade att de hade hittats på 15 meters djup. -Men inte i ett vrak undrade Charlotte Widenfeldt (CW)? Nä, nä bedyrade mannen. Underförstått sa han att han bara råkade dyka där och simmade på en hel samling mer eller mindre fantastiskt 1700-tals glas, som likt döda sillar måste ha uppträtt i stim. Fantastiskt  på min ära. Att sedan SvT tycks ha insett det prekära i situationen alldeles för sent, eftersom vi snackar lagbrott, och har lagt ut ett inslag på SvT play, som inleds med CW hållandes det tydligen saltsyrebehandlade glaset i handen framför sig, som vore det den heliga graalen, då SvT:s reporter sufflerar CW med inledande ord till inslaget: DET HÄR ÄR ETT  VRAKFYND, varpå CW lite besvärat fortsätter prata... Det är också roligt,- a la Ricky Gervais, på ett smärtsamt vis. Dock tror jag att Riksantikvarieämbetet har en diametralt annorlunda uppfattning i saken. Inslaget skulle förstås inte ha sänts. Det kommer att ge landets alla sportdykare mer badwill än någon kan ana. Ytterst oproffsigt av SvT att ta med inslaget". Att Widenfeldt precis som Bexhed jobbar på Uppsala Auktionskammare torde väl bara vara en slump.

Antikrundan betyder massor för besökarna med föremål i hand. Till yttermera visso är programmet också folkbildande, eftersom en stor del av Sveriges vuxna befolkning bänkar sig i tv-soffan. Detta ålägger per automatik ett självklart ansvar på experterna i programmet, men framför allt på de ansvariga för programmets slutgiltiga utformning/redigering; Producent, ansvarig utgivare, redaktör med flera. Efter inslaget från Visby lade SvT efter en massa kritik, i påföljande Antikrundeavsnitt in en kort rullande info-textremsa i bildens nederkant, om problematik och lagstiftning gällande fornfynd. Precis samma reaktion i efterhand som för inslaget om glas med Widenfeldt. Dessutom lade SvT in kommentar och länk till Riksantikvarieämbetet på sin hemsida den 19 februari, med rubriken "Vi förstår upprördheten".

Korsfararhjälm från 1000-talet till salu på Ebay den 28 februari 2014. Pris 91.365 kr och 32 öre. Hur ägaren kommit över föremålet är okänt. Ett stort antal metallföremål "från Litauen" från vikingatid/medeltid ligger också till salu på Ebay. Noteras bör att "Litauen-ursprunget" kan hänföras till exakt samma kulturella, socioekonomiska bakgrund, som Gotland.

Jag frågar Johan Blidmo, VD för Sveriges första privata uppdragsarkeologiföretag Arkeologikonsult, vad han anser om Antikrundans värderingar av fornfynd. Han anser att Antikrundan ger sig ut på för djupt vatten. -De har inte den rollen att fylla. I och med att de ger ett pris på ett fornfynd, så måste de ju veta vad det har kostat vid en försäljning. I det här fallet hade det varit bättre att säga: jag har inte en aning och hänvisa till Länsstyrelsen, avslutar Johan.

Professorn i Numismatik (läran om mynt, sedlar, polletter och medaljer) vid Stockholms universitet, Kenneth Jonsson är i vårt samtal av åsikten att Antikrundans värderingar av fornfynd är mer än olyckliga och tillägger att värden på dylika föremål endast bör sättas i samband med att Staten löser in dem. Professor Jonsson har bland annat varit sakkunnig i utredningen gällande grovt fornminnesbrott, som nämns nedan.

Metalldetektor för $1125 på nätet.

Aftonbladet intervjuade (19 februari 2014) på grund av värderings-debaclet Antikrundeexperten på orientaliskt konsthantverk Björn Gremner, som i intervjun säger att de försöker sätta realistiska priser.

– Jag kollar med kollegor, vad de tycker är rimligt. Men i och med att vissa saker inte säljs är det ju svårt, säger han till Nöjesbladet.

Han säger att de absolut inte hjälper någon illegal handel.

– Om det skulle komma in en elfenbensbete från 1960-talet skulle vi sätta noll på den. Vi sätter inte illegala värden, säger han.

– Vi försöker kunna stå för priset vi sätter.

Intressant att just elfenben råkade tas som exempel. Jag drar mig till minnes en "onlinekvalitetsauktion" i Uppsala i augusti 2013. En auktion som miljöåklagare har beslutat ta till domstol för brott mot Cites-konventionen, avseende just elfenben. Ovanstående inspelning av Antikrundan gjordes innan omtalade onlinekvalitetsauktion ägde rum.

Uttömmande katalogiseringstext på Tradera (28/2-14)

Att fornfynd säljs på den kommersiella antikmarknaden är inget nytt. Sten- och flintverktyg (yxor) är ofta förekommande och inte särskilt kostsamma; Moderna kopior (förfalskningar) är dessutom vanliga. Men, metallföremål med datering ner mot vikingatid är mycket sällsynta hos de seriösa auktionshusen. I mindre seriösa sammanhang ses dock oftare metallföremål. En sökning på auktionssajten Tradera ger 32 utrop under rubrik "Forntid". En säljare står för tio av dessa och hen har ytterligare 2378 aktiva Tradera-försäljningar, under alias.

"Det unika krucifixet som påträffades vid Gandarve, Alva socken, i anslutning till den plundrade skattfynd-platsen blev oväntat det föremål som möjliggjorde för polisen att binda ett stulet material till dels den plundrade platsen vid Gandarve och dels de personer som misstänktes ha plundrat platsen. Krucifixet hade genom åkerbruket delats i två delar, varav den större delen hade förts en bit bort från centrum av silverskatten, där den påträffades av arkeologerna vid efterundersökningen. Den mindre delen låg kvar i centrum, där den hittades av de personer som plundrat platsen, vilka strax därefter sålde delen vidare tillsammans med ytterligare några föremål. Försäljningen uppmärksammades och anmäldes till polisen. Foto: Majvor Östergren/Polisutredningen"

Svenska Antikrundan tycks ha bättre koll på programmets 18(!) olika musikinslag, än på huruvida eller inte det är olagliga eller oetiska föremål man värderar. Vad sysslar redigerarna och ansvarig utgivare med egentligen? Väljer musik, antar jag. "Det här förekommer inte på marknaden" sa Bexhed. Nu gör det det. Ännu mer så på grund av, -inte tack vare, given prislapp på femtio tusen svenska kronor. Även om just ifrågavarande dräktspänne efter visningen av Antikrunde-inslaget blev inlämnat till Riksantikvarieämbetet, där det nu ligger för bedömning.

Del av krucifix (längst till höger) som fällde illegala rovgrävare. Foto: Majvor Östergren/Polisutredningen.

Länsstyrelsens Rapport från den 30 november 2011, betitlad Ett plundrat kulturarv- Att motverka och förebygga plundring av fornlämningar har en bilaga, nr 4, betitlad "PM om vissa juridiska frågor med anknytning till plundring av fornlämningar och olaga hantering av fornfynd". Denna bilaga är undertecknad av Advokat, adj. universitetslektor i Kulturegendomsrätt: Jan-Mikael Bexhed. Hans arbetsinsats lär ha varit avgörande för de fällande domar som utverkades.

Det torde vara upplagt för spännande kulturarvsdiskussioner mellan far och son i Casa Bexhed. Opposites attracts?

Knut Knutson och dåvarande chefsjuristen på Skandia numer lektor i Kulturegendomsrätt, Jan-Mikael Bexhed, på Antikmässan 12/3 2008. Foto: Stureplan.se

Fotnot:
"Omdöme är den mentala förmågan att fatta rationella beslut. Ett utvecklat omdöme är en viktig del av personlig mognad, och avgörande för att en person ska kunna beläggas med ansvar". (Wikipedia)

Källor:
Ett plundrat kulturarv- Att motverka och förebygga plundring av fornlämningar, (Länsstyrelsen, Gotlands län, 30 november 2011)
http://arkeologiupplandsmuseet.wordpress.com/2014/02/18/antikrundan-sluta-vardera-fornfynd/
http://www.svt.se/nyheter/regionalt/ostnytt/tillstand-for-metallsokare-utnyttjas
http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/tv/article18398630.ab
http://www.saublogg.se/2014/02/it-belongs-in-a-museum-om-antikvitetsmarknaden-och-plundring-av-arkeologiska-platser/ 
http://www.svt.se/nyheter/regionalt/ostnytt/tillstand-for-metallsokare-utnyttjas
http://stureplan.se/bilder/event/2008/03/12/antikmaessan
http://www.svt.se/kultur/konst/antikrundan-kritiseras-for-att-vardera-fornfynd
http://raa.se/fornfynd-maste-anmalas/
http://www.ebay.com/itm/Antique-11th-century-Medieval-European-Crusader-Knight-Norman-Helmet-to-sword-/181208957551?pt=LH_DefaultDomain_0&hash=item2a30e5426f
http://www.metaldetector.com/fisher-cz-21-metal-detector
http://arkeologiupplandsmuseet.wordpress.com/2014/02/28/vardet-av-ett-fornfynd-plundring-och-internationell-handel/