måndag 14 juni 2021

Pinsamt, Stockholms Auktionsverk och Uppsala Auktionskammare

Allt som glimmar är inte guld är en allom bekant förnumstighet.

Allt som är signerat Bruno Liljefors är heller inte av Bruno Liljefors, åminstone inte av den världsberömde konstnären med sagda namn. 

Att ett av sveriges största auktionshus anser att nr 303 i pågående visning av Klassiska & Asiatiska (tidigare kallad Internationella Vårkvalitén) är av Bruno Liljefors hand (1860-1939) är pinsamt, skandalöst och de facto tjänstefel.



Att det säljpitchande auktionshuset i fråga är anrika Stockholms Auktionsverk (SAV), grundat 1674, nyligen uppköpt av Auctionet, gör det mer pinsamt än om det vore någon liten aktör på landet.

Skälen till att ifrågavarande duk med färg på ej bör tillskrivas den man, som under många år kallades för (en av) världens främsta djurmålare är tråkigt många. För att göra en lång historia kortare, så skulle jag inte betalat en enda krona för denna "Hare och fällande örn", hur mycket än en säljare skulle bönat och bett om bidrag till sina svältande barn. Jag hade gärna skänkt säljaren en slant, men "målningen" hade jag inte tagit emot ens som tändmaterial till öppna spisen.

Det går att skämta och sarkastiskt ironisera över målningens alltför bristande måleriska kvalitéer, där exempelvis örnens fjädrar liksom hamnat helt fel i princip överallt, utom möjligen i handpennornas projektion. "Örnens" högra vinges fjädrar liknar möjligen en oerhört nedsutten och enormt sliten Chesterfieldsoffas slitna yta, men har inget eller extremt lite gemensamt med en örn, vare sig kungs- eller havsdito. Fågelns vänstra vinge ser mer ut som pälsen på en fläckig hyena. Jag vill faktiskt sträcka mig till att påstå att harens flyg-pose är skickligare utförd av "konstnären", än örnens.