Tjingtjong-keramik på Metropol

På måndagar har Auktionshuset Metropol sin auktion online. Under helgerna kommer privatpersoner och handlare dit på fysisk visning, för att klämma och känna på det som bjuds ut. 

För lite drygt tio år sedan, i september 2015, skrev jag en blogg i sarkastiska ordalag, om Metropols bristande katalogisering. Särskilt vidrörande orientalisk keramik, men även gällande andra föremålsområden. Den bloggen betitlades Kinesiska problem på svensk grund. I april 2016 skrev jag även inlägget Fornasettifest, Gallégala och Rysk Revolutionsyra på Metropol. Jag var i båda dessa blogginlägg allt annat än subtil i min kritik angående Metropols oerhört bristande katalogisering av keramik och glas från många av världens hörn.

I Stockholm och även i övriga Sverige, blir det svårare och svårare för folk med dödsbon att hitta seriösa auktionshus som är dödsboinnehavarna behjälpliga. När jag bodde i Stockholm skickade jag ett antal gånger -för många år sedan- dessa människor till Metropol, eftersom jag själv inte befattar mig med dödsbon (av många skäl). Förutsättningen för att jag ska rekommendera någon för deras gärning, är -logiskt nog- att jag tycker att de är duktiga på det de sysslar med. (Alla auktionshus vill ha dyrgriparna i dödsbon, men de mer "normala" hemmen med lägre värderade föremål är svåra att få hjälp med. Har jag hört.) 

I dagens auktion på Metropol (klubbas eftermiddag/kväll, den 15 december 2025) ger jag er ett antal exempel på hur det ser ut 10 (tio) år senare (och det är inte allt, tyvärr...):

Utrop 6062: Assietter, 10 st, Kina.

NEJ, Metropol, assietterna är gjorda i Japan. En datering vore på sin plats! Jag hjälper er: sista fjärdedelen av 1800-talet.

Utrop 6263: Djupa tallrikar, ett par, 1700-tal. 

Här utelämnar ni VAR de är tillverkade? Jag hjälper er: Kina. Däremot så daterar ni dem; till 1700-tal. Detta betvivlar jag kraftigt. De ser ut att vara gjorda under 1900-talets sista fjärdedel. Denna typ av "Exportporslin" massproduceras i Kina och finns överallt, där det finna farbröder med plånböcker (nåja, med köplust i alla fall).

Utrop nr 6171: Fat + skålar, Imaridekor, Kina och Japan. 

NEJ, Metropol! Alla sex delar är tillverkade i Japan. Inget är från KINA.

Utrop nr 6183: Fat 10 st, Imaridekor, Kina.

NEJ, Metropol! De är från Japan. Inte från KINA.

Utrop nr 6225: Fat 2 st, Imaridekor, sent 1900-tal.

Oj! Här har ni låtit bli att nämna ursprungsland..!? En livlina från Skåne: de är båda från Japan! Dessutom har ni daterat dem åt skogen. De är mellan gran och tall cirka 125 år ÄLDRE än ni påstår: Således ungefär från år 1900.

Utrop nr 6170: Fat, 3 st, Kina nutida. 

NEJ Metropol! Det minsta fatet längst till höger är kinesiskt, resten är japanska! Ett tips är att ta en fuktig trasa och torka av grejerna med, FÖRE fotografering. Saker torde vara mer lättsålda om de inte ser ut att ha kommit raka vägen från rännstenen på Sveavägen.

Utrop nr 6063, Fat 4 st, Kina.

NEJ Metropol! Dessa FYRA -av er odaterade- fat är från Japan.

Utrop nr 6166: Fat 4 st, Kina/ Japan:

NEJ Metropol! Alla dessa -av er odaterade- fat är från Japan. INGET är från Kina.

Utrop nr 6185: Lockurna:

NEJ Metropol. Denna lockurna är inte från 1900-talet! Den är från 2000-talet, i bästa fall samtida med tik-tokgenerationen.

Utrop nr 6180: Skålar+ fat, 7 delar, Kina, nutida. 

NEJ Metropol! bruna skålen längst till vänster är japansk och inte "nutida" utan sannolikt från 1800-talets mitt. Det samma gäller de tre centralt placerade assietterna; de är japanska men troligen ännu tidigare, möjligen från slutet av 1700-talet.

Utrop nr 5052: Stekfat, Kina, blåvitt porslin.

OJ, vad underligt, ingen datering av Metropol för det blåvita stekfatet!? Men det måste ju vara gammalt, eftersom det ser ut som ett antikt stekfat från Kina och säljs av ett auktionshus! Eller? Nej, jag tycker ni ska hoppa över det köpet, på grund av att jag anser att det allt sammantaget är nytillverkat. Vad slarvigt av Metropol att glömma att datera föremålet! Eller inte?

Utrop nr 6182: Vas + skål, Kina. 

Oj, här glömde Metropol att datera sakerna. IGEN. Men om ni klickar er in i detta utrop så har ägaren klisterlappar under föremålen som säger att den ena är från Dao-Guang medan den andra är otydlig. Rappakalja. Dessa föremål skall dateras till vår samtid. Vad slarvigt av Metropol att glömma att datera föremålen! Eller inte?

Utrop nr 6160: Vas Kina, 1800-tal:

NEJ, Metropol! Denna vas är inte 1800-tal. Den är heller inte 1900-tal. Den är samtida med fossilfritt bränsles införande i motorfordon. 

Utrop nr 6179: Vaser 8 st, Kina/ Japan:

NEJ Metropol! Dessa vaser kommer ALLA från Japan, Ingen är från Kina.

Behöver jag nämna att kinesiska föremål är extremt mycket mer lättsålda än japanska? För utvecklade resonemang kring hela denna blogg hänvisar jag till de båda blogginlägg jag nämnde inledningsvis. Ni kommer att baxna.

Katalogiseringen av dessa objekt är skandalöst illa utförda. Självklart kan jag som köpare (expert) oftast se vad som avbildats. MEN, tror ni att den genomsnittlige inlämnaren är "expert" på det han/hon kommer med? Naturligtvis inte! Vem som helst förstår att ett seriöst auktionshus måste agera på ett seriöst sätt, vad gäller alla föremålsområdens katalogisering. Att ett så stort och välkänt Auktionshus endast sporadiskt publicerar undersidor av keramik finns det bara en kommentar till; skandal!

Jag ställde följande fråga redan för TIO år sedan; Vad tycker Salvatore Grimaldi, delägare i Metropol, om dessa flagranta felaktigheter i företaget Metropol? Vilken annan typ av Business har utövare som tillåter liknande brister? 

Vad tycker ni som läsare av bloggen? Längst ned har ni en kommentarsdel. Vårdat språk och vänlig ton, anmodas. Jag undrar vad Sverker hade sagt? Om någon undrar, så har jag slutat rekommendera Metropol.

Jag har mässat om dessa problem i snart 20 år. Ändå händer inget hos Metropol. För den av orientalisk keramik ointresserade kan tyckas att jag är gnällig. MEN, jag kommer inte på någon enda bransch där liknande okunskaper är tillåtna. Antikbranschen är helt okontrollerad, dvs det finns ingen Branschorganisation värd namnet. Tomtar man sig så finns det ingen som säger ifrån. Skatteverket har under de senaste åren visat allt större intresse för Auktionsbranschen, men de är ju helt oinsatta i sådant som jag diskuterar. Såklart.

OCH, vilka är de vi i branschen ska vara mest rädda om då? Det finns bara ETT ENDA SVAR på den frågan; kunderna!

Och säg den kund som blir glad över att ha köpt något som är felkatalogiserat! Det är fullständigt självklart att ingen enda person vill köpa något som är felaktigt katalogiserat. Jag har diskuterat ämnet till döddagar, så bara gå igenom de cirka 170 inlägg som ligger online på Antikmonologen, om ni behöver bli övertygade.

En lurad/ bitter kund är en för HELA antikbranschen FÖRLORAD kund, som går till en Möbeljätte och köper platta paket nästa gång det ska inredas. "Då blir man inte lurad i alla fall". Vi antikhandlare kämpar för vår överlevnad: Som Trump säger; det finns 1064 % färre antikhandlare i Sverige år 2025, i jämförelse med år 1975; och 4330% fler Auktionshus under samma period. Källa: T.Rump. 

Under rubriken Medarbetare (12 personer) benämns tre som "Värderingsman", en som Förordnad besiktningsman och en som Auktoriserad Värderingsman. Vad utgör skillnaden mellan dessa epitet? Den Auktoriserade är grundaren, tillika delägaren. Vad är skillnaden mellan "Auktoriserad/ Förordnad och "bara" Värderingsman? Är de som "bara" är värderingsmän oauktoriserade? Tjoflöjt, sa Janne Vängman.

De som auktoriserar värderingsmän är för övrigt Svenska Handelskammaren. Eller rättare sagt var, Efter ett telefonsamtal till Handelskammaren så förstår jag att det numer uppenbarligen utförs av SCC Arbitration Institute, åtminstone i Stockholmsregionen.

Sensmoral: Alla aktörer i ankdammen måste göra sitt bästa! Hör ni det, Metropol?

Äreså? Äreså? ÄRESÅ?? Jag vet var Sverker hade placerat Metropol. Foto: Femina.se

-------------------------------------------------------------------------------------------

Fotnot:

Är all orientalisk keramik sak samma för Metropol? Det verkar onekligen så. Därav själva formuleringen av rubriken för detta blogginlägg.

Älvsjömässeepilog 2017

Så har Älvsjö Antikmässa anno 2017 dragit sista andetaget och alla gamla (och nya) Lisa Larsson-figuriner, pälshattar och Ekeby-krukor som inte sålde har åter dykt in i banankartongernas värld. En och annan Zorn har väl också hängts tillbaka på stadigare väggar på grund av utebliven röd prick.

Måne över Östra Entrén. Stor last, liten last; alla vägar leder till Älvsjö. Åtminstone en morgon som denna (15 februari 2017).

Besökarsiffran blev i år 26.258, knappa 1000 färre än förra årets 27.136. Trenden med vikande antal antikhandlare förefaller dessvärre hålla i sig. Antalet samtida konstgallerier verkar öka, -återigen. Många besökare uttryckte missnöje vad anbelangar kvalitén, eller snarare bristen på densamma hos många av konstgallerierna. Hötorgskonst fräste flera av Cederqvist Antik & Vins besökare. Men mässan måste överleva och personligen föredrar jag då konst- hellre än godissäljare. Statistik för antalet deltagande Antikhandlare de senaste 20 åren vore lika intressant som ledsam läsning, tror jag.

Gemytlig intervjuare av antik-gigant.

Allestädes närvarande Knut-från-Antikrundan sade på Antikmässans Vernissage-dag i radiointervju hos Lotta Bromé i P4, att mässan var uppdelad i "Fina Delen ända ner till loppisfynden" (43:17 in i musiklöst avsnitt). Ett uttalande som definitivt ej får "vågen" av alla hårt arbetande utanför SKAF:s nogsamt inkissade revir. Enligt aldrig sinande rykten betalar (vi) "loppisdeltagare" mer per kvadratmeter än vad SKAF:s medlemmar gör, på grund av(?) att SKAF är medarrangör. Att det heller inte rör sig om loppis vet självklart alla berörda. Utom möjligen då herr Knutson. Onekligen ett osmidigt uttalande, dock intet nytt under solen.

Att SKAF i sin medlemsmatrikel fortfarande har med den i domstol -för försök till bedrägeri fällda- Per Windahl är direkt pinsamt. Medlemsförteckning för 2016 låg till allmän utskänkning i var och varannan monter i SKAF-avdelningen. Var det av kostnadskäl man inte lät trycka upp "Medlemsförteckning 2017"? Trist om det är så knapert. Intrycket blir under alla omständigheter arrogant samt nonchalant. På platsen där brottsdömde Windahl tidigare huserade i många år, fanns nu ett torg. Där kunde man vila fötterna eller köpa sig en kopp eller ett glas dryck. Till skillnad från tidigare platsinnehavare så togs endast betalt för koppens innehåll, utan utfästelser om kärlens höga ålder.

Fortfarande i skuggan av -minst- ett brott.

Fällande dom mot Windahl kom den 16 november 2016. Exakt tre månader senare kunde kindpussande, intet ont anande vernissage-publiken i Älvsjö i SKAF:s egna medlemsmatrikel läsa att Windahl är högt uppburen medlem i SKAF. 

Saxat ur medlemsmatrikel om uppburen antik organisation. (Pun intended).

Collector´s Awards eller RyggKliarKlubben drog även i år ihop till Galakväll. Efter de senaste årens turbulens vad gäller utsedda vinnare, objekt, antikhandlare/ antiksamlare så känns det möjligen något risqué att bli nominerad eller rent utav att utses som vinnare. Dödskyss..? Dock var vinnarna i år-såklart- erkända och duktiga ringrävar inom sina områden. Valet av "Årets monter" var Antikbranschens motsvarighet till luft-på-burk. Köp en tulpan annars får du en snyting. Eller en burk luft dårå, sagt med en Johan Reborgsk stämma.

Ett koolt och mägga krejsy val av Årets monter 2017(?): Hoffmans Antik. Tog nog i runda slängar 2 minuter och 25 sekunder att bygga. Inkluderande dammsugning av mattor och puts av plexi-piedestaler.

Under mässans gång lärde jag mig av en av antikbranschens silverrävar att Appen Swish hade konkurrens av en fejk-app. Denna lurar säljarna att tro att pengarna har gått iväg till säljarens konto fast så inte är fallet. Det står att summan "X" har gått iväg till NN:s konto, fast det bara är hittepå. Dock har bluffmakarna misslyckats med en liten detalj, nämligen det vita "prickmolnet" som uppstår när man som säljare trycker på "bocken" på köparens mobiltelefonskärm. Det kan krävas ett par tryck med fingret, innan prickmolnet uppstår.

När man trycker på skärmen, i cirkeln med bocken, skall ett moln av vita små prickar uppstå. Sker inte detta, så är appen en fejk-app!

Jag behövde bara gå tre montrar bort för att hitta modernt elfenben till salu. När jag vänligt och försynt undrade om det fanns någon information eller papper om de fyra, fem föremål av elfenben som var till salu i montern, blev svaret: "Nej! Det är inte elfenben, det är BEN". Därefter "Vem är du?!". Jag lämnade montern, i vilken det för övrigt också salufördes gott om nytillverkat kinesiskt porslin. För övrigt en i mängden som sålde ny kinesisk keramik. "Men det är ju så svårt med kinesiskt"...

"Inte elfenben! BEN!"

Att problemen med försäljning av illegalt material på mässan var stort var ingen överraskning för undertecknad. Men att de var så omfattande att antalet nedslag(?)-tillslag från Polisens/ Jordbruksverkets sida närmade sig etthundra i antal, förvånade till och med mig. Filippo Bassini vid Utredningsenheten på Polisens Nationella Operativa Avdelning (NOA) berättade för Antikmonologen att man fick fokusera på de mest flagranta fallen. Utöver svenska Polisen, så deltog även myndigheter som Interpol, den svenska Skogsstyrelsen, länsstyrelserna, Jordbruksverket, Åklagarmyndigheten, Tullverket, Naturvårdsverket och Kustbevakningen i det som kallats Operation Thunderbird, i sammanlagt 43 länder. Vi kommer att höra mer om detta och polisen har enligt uppgift mycket hög prioritet vad anbelangar artskyddsbrott.

Ett par veckor efter Älvsjö Antik ägde Europas utan konkurrens största Antikmässa rum, Mercanteinfiera i Parma. Efter Antikmonologens besök där i oktober 2016, följer jag Mercanteinfiera i sociala medier. Ett av inläggen på Instagram såg ut som följer:

Det rör sig alltså om en person som ger en engelsk antikhandlare beröm för att de säljer tigerskinn, lejonskinn, elefantfötter, med motiveringen: "Why not! Remember these are Vintage! They are from a long time ago!".

Man upphör ej att förvånas. Förvisso är det bara ett par år sedan en av Sveriges mest kända Antik-profiler anbeföll exakt samma inredningsobjekt i Sveriges största Antiktidning i helsidesreportage. Huruvida engelska säljarens idag rödlistade djurföremål de facto var tillräckligt gamla eller ej förtäljer inte historien. Men att rekommendera att inreda med objekt som är gjorda av idag mer eller mindre akut hotade (rödlistade) djurarter tyder på kraftigt fallerande intellekt. Vad värre är; Mässan själv, Mercanteinfiera har den totala brist på självinsikt att, som det heter, re-posta inlägget under Mercanteinfieras egna status. Lika imploderande som osmakligt.

Ett mycket uppskattat inslag i årets mässa var fotpatrullerande polis. Varje dag iakttogs nya par av till synes ständigt leende och tillmöteskommande poliser. Jag gick ut till alla poliser jag såg och tackade för att de fanns där. Deras närvaro gagnar -självklart- alla parter med rent mjöl i påsen. Anledningen till dessa antik-fotptruller är för Antikmonologen okänd, ävenså vem som betalar kalaset. Men en sak är säker, dessa leende poliser var extremt omtyckta av unga och äldre, besökare och utställare. En verklig win-win för mässan och för polisen, som ju utstår mycken kritik dessa dagar.
 
För trogna läsare av Antikmonologen är det ingen nyhet att undertecknad har understrukit bristande säkerhet på Älvsjömässan många gånger. Problemen var mycket stora under 2016, inte minst på grund av att "en av oss", alltså en (två?) antikhandlare/antiksamlare av Rang, stal föremål under pågående mässa, även när endast fackfolk fanns i byggnaden.

Bloggen S:t Olof har också tagit upp problemen med stölder under Antikmässan 2017.

Hårda bud i Älvsjö också. Illustration: Wiktionary.

Dock var stölderna ett stort problem även under 2017. Att mässan skickade ut X antal mail till utställarna, med uppmaningar om att vara noga med sålt-lappar, gav ett närmast parodiskt intryck. Möjligen på grund av att det är billigare att trycka på "maila alla-knappen" än att leja ett antal civila väktare? På lördagskvällen, cirka 25 minuter efter att sista kunderna hade gått, ledde jag själv ut fyra banankartonger på en pirra, med saker som jag ville ta hem dagen före själva stängningsdagen. I huvudentrén blev jag tämligen bryskt ifrågasatt av en entrévärd(?) som undrade var min sålt-lapp satt. Jag visade min redan helt synliga utställarbricka, och påpekade att detta var saker som tillhörde mig och inget jag hade köpt där och då. Trots detta stod mannen på sig och sade att jag minsann skulle ha en sålt-lapp på kartongerna. Allt enligt deviserna "Noteras en sålt-på-Älvsjömässan-lapp så är allt frid och fröjd" eller "Om vi skickar ett mail om dagen till alla utställare om att vara noga med sålt-lappar så verkar det som vi har ett fast grepp om säkerheten". Var det någon som sa så?

En av Cederqvist Antik & Vins nöjda kunder.

För övrigt tycker jag att Älvsjö Antik 2017 kändes som en riktigt lyckad mässa. Många besökare som på det hela taget lät nöjda. Min monter var situerad helt nära stora scenen, där det hölls många föredrag. Föredrag som jag endast hörde mycket gott om. Eftersom jag är ensamutställare med enormt kontrollbehov var det aldrig möjligt att lyssna på något av alla föredrag, men där tycks Mässan verkligen ha träffat rätt! Roliga ämnen och relativt korta föredrag borgar för belåtna åhörare. Till yttermera visso anser jag nya utformningen av mässan vara en fullträff. I år var den mycket mer långsträckt smal och helt om-orienterad i relation till tidigare år. Förvisso i samma hall som tidigare år.

Trogna läsare av Antikmonologen stödjer Ban Ivory-kampanjen och Antikmonologen!

_____________________________________________________

I senaste numret av Sveriges enda Antik & Auktion står följande att läsa:

Bra A&A! Artikeln är utomordentligt rolig, i sken av Antikmonologens skriverier de senaste fem åren -måste ödmjukt inflikas. Formuleringar, exkluderade frågeställningar och annat smått och gott lockade åtminstone fram ett par skratt hos undertecknad. I ett annat sammanhang skrev den store Antikkändisen om år 2016 års största Antikskandaler(!), utan att med ett ord nämna någon av de svenska dylika (som det finns länkar till i denna text).  

Det gäller att inte pinka på fel träd i jakten på rätt rygg att klia 

 (Gammalt, nåja, antikdjungelordspråk)

Glädjande för Cederqvist Antik&Vin/ Antikmonologen var att chefredaktören för Antik & Auktion, Carin Stentorp, resolut gick in i montern en dag, med orden "Dig måste jag hälsa på!". Vi skakade hand och pratade om, om... vädret och så. Tills Carin upptäckte en kruka som hon var tvungen att köpa. Och så fick det bli. Mycket trevligt på min ära. Månne början på ett långt och givande samarbete?

Antikmonologen förser Chefredaktören med det för dagen eftertraktade.

_________________________________________________________ 

Vikten av adekvat terminologi kan inte nog understrykas. Kunnig och erfaren personal är möjligen heller ej helt fel. Har någon med ljus och lykta sökt en äldre kvarnsten, så får ni även framledes bida er tid, då Metropol endast sålde nedanstående fågelbad i auktionen den 6 mars.

Detalj av Fågelbad, -med vattenfall, månne?

För er som söker en piedestal av majolika så får ni också fortsatt vänta, eftersom nedanstående enligt uppgift är av helt annat material:

Detalj av "porslinspiedestalen".

Vem gagnas av dessa katalogiseringar, utförda av ett professionellt auktionshus? "Hur kunniga är Auktionshusen" läste jag visst någonstans..?

_________________________________________________________

Dessvärre fortsätter Lauritz (L) affärer att stinka. Vinstvarningar, underliga jättelån och fortsatt rundgång om guld och gröna skogar. Antikmonologen har skrivit spaltmetrar om företagets irrfärder. Det är uppriktigt sagt så smärtsamt att anrika Stockholms Auktionsverk numer utgör en del av L. Varje ord om dem gör ont att sätta på pränt.

Vafinans.se den 19 januari 2017.

Lauritz i Norrköping gick i konkurs i förra veckan och aktien har halverats.

(Affarsliv.com)

Nasare, domptör, korthus och inkompetenta banker är fraser som poppar upp och ord som gör ont.
När var ett handslag senast ett handslag?

_________________________________________________________

Källor:
Fällande dom för svensk antikhandlare på toppnivå
http://www.svt.se/nyheter/lokalt/stockholm/krokodilvaska-beslagtogs-pa-stockholms-antikmassa
https://polisen.se/Aktuellt/Nyheter/Gemensam-2017/Januari/Internationell-insats-mot-illegal-handel-med-djur-/
http://www.natursidan.se/nyheter/stort-internationellt-tillslag-mot-illegal-handel-med-djur/
Ny dammbitare i Antikbranschen (Grödinge bites the dust...)

Fornasettifest, Gallégala och Rysk Revolutionsyra på Metropol

Förfalskningar har gjorts sedan tidernas begynnelse. Möjligen var det som idag kallas för förfalskning inte från början gjort för att lura någon, utan endast tillverkat som kopia.

Auktionshuset Metropol har som vanligt auktion på måndagar, med visning fredag-måndag.

Låt oss titta lite närmare på avdelningen "Glas och Keramik".

Metropol skriver om följande Askfat, nr 1033 5783, "Piero Fornasetti (1913-1988), ej signerad, porslin, längd: 18, 5. Piero Fornasetti, född 1913, död 1988, italiensk målare, skulptör och formgivare". 

Någon har slitit bort ditlimmat tyg. Basen är atypisk för Fornasetti och saknar signatur/firmamärke.

Vän av ordning undrar på vilka grunder detta enkla fat bör attribueras till Fornasetti? Föremål av denna tillverkares hand har kopierats och förfalskats i stor utsträckning. Något som är mycket känt i branschen. Fatet såldes för 150 kronor.

För den hugade lockar möjligen "6 del Porslin", nr 10335413, hos metropol i kväll? Ni får dock gissa hur stora föremålen är. Dessutom ställer jag mig tveksam till att ett enda av de sex objekten är tillverkat av materialet porslin. Jag ser fajans, flintgods och troligen stengods på bilden. De tre ugnseldfasta formarna kan vara av porslin, men en betydligt mycket mer lyckad rubrik hade varit "keramik" för denna samling -keramik. Gruppen klubbades för 200 kronor.

Illustrerade Stekfat, nr 1034 1123, är katalogiserat som "Blåvitt Kompaniporslin, omkring 1800, längd: 41 cm, utrop 1000 kr". Av för undertecknad uppenbara skäl, hade jag katalogiserat detta fat som sent 1900-/tidigt 2000-tal. Klubbat för 1000 kronor.

Att ryskt porslin har förfalskats och även sålts i Sverige för mycket stora pengar, är ingen nyhet för bransch-initierade. Att ovan illustrerade tallrik kan vara senare än 1921 är överhängande möjligt. Tillägget "möjligen senare kopia" hade varit trevligt i all ödmjukhet. Det går tretton falska på dussinet av revolutionskeramik/föremål, vare sig det rör sig om fransk, rysk eller annan revolution. Tallriken klubbades för 10.000 kronor.

"Orientaliska tallrikar"

Fjorton tallrikar: nr 1033 5577, "Orientaliska".
De är j a p a n s k a, utöver "orientaliska". Högst sannolikt tillverkade under 1900-talets första fjärdedel. Storleken får vi dessvärre gissa oss till. Klubbades för 100 kronor.

"Tallrikar, Kina"

Två tallrikar, Kina, nr 10335603. De är japanska, inte kinesiska. Sålda för 100 kronor.

"Tallrikar, diverse", nr 10335584. Vi får inget veta om antalet tallrikar; heller inget om storlekarna; heller inget om det material tallrikarna är gjorda av; heller inget om skick. Jag tror att det rör sig om 16 flintgodstallrikar av huvudsakligen svenskt ursprung i huvudsakligen mattallriksstorlekar, med enstaka naggar. Jag tror. Gruppen såldes för 100 kronor.

På loftet på Metropol?

"Tomtar, 2 st, keramik", nr 10335011, ser ut att vara tillverkade i gips/plastmassa i kombination med metall(-stav), snarare än keramik. Vore det möjligen inte snyggt och korrekt med en datering av detta icke-antika utrop också? "Sent 1900-tal" exempelvis. Utropet utgick(!).

"Urna, Kina", nr 10335633, kunde möjligen ha beskrivits som "Rökelsekar, Japan, sent 1800-tal, saknar lock" om man ville få till det mer korrekt. Men det är bara vad jag hade skrivit. Utropet utgick(!).

"Väggvaser, 2 st, Kina" hade jag i stället katalogiserat som "Väggvaser, Japan", eftersom det är mer korrekt än Metropols katalogisering. Utropet utgick(!).

"Vas, Émile Gallé (1846-1904), glas, överfång, signerad", nr 10346057. Hade jag katalogiserat som... Nä, det hade jag inte alls! Den får nämligen inte säljas, för det är en mycket dåligt utförd förfalskning. Inte kopia, eftersom som den är försedd med signatur. Till skillnad från ovan diskuterade "Fornasetti-askfat", som inte är försett med falsk signatur. Fornasettifatet är "bara" felattribuerat av Metropol. -Vilket är en viktig distinktion ur juridisk synvinkel. Galléglas utgör ytterligare ett föremålsområde som är mer eller mindre förstört, av bra -eller som i detta fall- mindre bra, förfaskningar. Vasen såldes för 4.400 kronor.

Så här ska INTE en Gallé-vas se ut undertill.

 "Vas, Kina" hade jag personligen katalogiserat som "Lampfot, Kina, modern tillverkning" eller möjligen åtminstone som "Vas, Kina, modern tillverkning, borrad för el nedtill. Träställ saknas".

Icke försumbar, på basen centralt borrad detalj.

Vaser har väl generellt sett inte ett centralt borrat hål i basen? "Vasen" såldes för 600 kronor.

------------------------------------------------------

Kommentarer om material är knapphändiga och mycket ofta felaktiga. Storleksuppgifter saknas oftast(!). Det torde väl vara intressant för potentiella köpare att veta hur stora objekt man bjuder på? Glaskaraffer, djurfiguriner, tallrikar eller dricksglas saknar ofta mått.

Om man för ett utrop påpekar att locket är trasigt, men för ett annat utrop inte kommenterar något som helst om skick; innebär detta då att det utrop som ej har kommentar om skick är i perfekt skick? Varför skulle man annars upplysa om ett utrops fel, men inte ett annats? Detta är ett stort -och tidigare av Antikmonologen diskuterat problem. Metropol katalogiserar helt inkonsekvent vad gäller storlek, antal, material och skick.

Ett enda maxmått vore uppskattat, men som det ser ut på Metropols bilder så saknas storleksreferenser totalt. Exempelvis:

Dina drömmars åsna? Storlek 45 cm eller 4,5 cm? Din gissning är lika god som min.

Utrop nr 1033 5606, "Keramik diverse, 5 delar", utrop 300 kr. Gruppen såldes för 150 kronor.

Om just NI var säljare av extremt illa katalogiserade föremål på Metropol; skulle ni då vara nöjda med det? Omvänt, om ni är intresserade av att bjuda på något av ovanstående; triggas ni då att lägga bud på det med vägledning av ovanstående katalogiseringar? Tror ni det råder goda förutsättningar för att tvist uppstår om huruvida eller inte något av det ovan ifrågasatta är äkta? Tror ni att det gagnar ett auktionshus att kunder kommer med ifrågasättanden gällande äkthet eller att de facto tvist uppstår med köpare/säljare om föremåls äkthet? Tror ni att ovanstående beskrivna utrop, som bara är "stickprov", är till gagn för någon i antik/konst- eller auktionsbranschen?

Föremålsområdet Glas och keramik är oerhört illa katalogiserat. Vad anledningen till denna förflackning är, har jag ingen aning om. Men klart står att både säljare och köpare är förlorare på det hela taget. Nog kan kännare plocka något russin ur kakan, men i långa loppet så blir det snömos/dispyter/uppgivenhet som leder till att köparna, det vill säga antikbranschens framtid, hellre köper platta paket hos IKEA. För där VET man vad man FÅR! Kvar står vi utan kunder.

Kanske blev ni rent av (pun intended) under visningens gång sugna på att köpa en uppsättning "Vinprovarglas", nr 10333557? Glasen såldes för 500 kronor. Undrar vad de kostat i diskat utförande?

Nr 10333557, En bild säger mer än tusen ord.

Att det gått fort att katalogisera för Metropol må vara rationellt ur ekonomisk synvinkel, men man sågar av den antika gren man än så länge klänger sig fast vid. Eller vad säger herr Grimaldi?

Metropols utförliga Köpevillkor säger bland mycket annat finstilt under underrubriken Ansvar för fel:
Uppgift om t.ex. upphovsman, äkthet, ålder, teknik, skick eller proveniens, samt uppgifter om Föremålets allmänna kondition, förekommande skador och lagningar m.m. tjänar endast som vägledning för Köparen vid dennes egen undersökning av Föremålet.

Onekligen oerhört provocerande formulerat. Men håller det i domstol? Det ställer jag mig mycket tveksam till.



Fotnot:
Skjut inte budbäraren.

Källor:
https://sv.wikipedia.org/wiki/Porslin