Visar inlägg med etikett cederqvist antik vin. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett cederqvist antik vin. Visa alla inlägg

måndag 13 mars 2017

Auctionets Auktion i sten

Att antikbranschen är stadd i enorm förändring är svårt att ifrågasätta. Som Antikmonologen har nämnt och diskuterat många gånger, har auktionshusen skickligt och målmedvetet satsat stora resurser i sin marknadsföring på att vinna terräng i slaget om antikköpare och dito säljare. Fram till 1980-talet så gick Herr och fru Konst-och Antikköpare till sin lokala antikhandlare och köpte något de åtrådde. Men ungefär då så lyckades ett par auktionshus genom idogt arbete och många annonskronor göra det populärt bland "vanligt folk" att gå på auktionsvisning och få "Svenssons" att också bjuda på auktion. Något som tidigare hade varit mer eller mindre exklusivt territorium för proffsen, det vill säga konst- och antikhandlarna.

Bråttom, brott om..?

Det ena behöver inte utesluta det andra och en samexistens mellan auktionshus och handlare har varit och är möjlig, men ter sig mindre och mindre realistisk allt eftersom priser på lokaler och hyror skjuter i höjden. Detta i kombination med att internethandeln blir alltmer självklar för de köpstarka och inredningssugna gör att antalet antikhandlare med butikslokal sannolikt redan är färre än vargar på svenskt territorium; åtminstone björnar.

Kortsiktigt torde auktionshusen vara ganska nöjda med denna utveckling, men långsiktigt så anser jag att detta gemensamt kommer att innebära ett alltför stort kunskapstapp hos gemene man och kvinna. Vilket i sin tur ger allt färre intresserade/ samlare/ konnässörer/ nördar. Vilket ger fler nakna väggar och hyllor i svenska hem. Helt i linje med hur bostadsannonser ser ut sedan många år tillbaka.  Ett inredningsideal omnämnt som "minimalism", med förlov sagt även kallat "tråkigt". Sagt i förbifarten så leder allt detta sammantaget också till en Antik-mässdöd, eftersom antalet aktiva antikhandlare drastiskt faller så blir det svårare för mässorna att få in duktiga och spännande utställare. När korv-, godis-, bröd- och affischsäljarna överstiger antalet antikhandlare så kommer det att ta stopp. Åtminstone med de stora mässorna, eftersom de är så pass dyra för oss utställare. Jag ger de största mässorna max fem år till. Kalla mig gnällspik eller olyckskorp, det må så vara; eller realist.

Sverige ligger och har legat längst fram, vad gäller spetsteknik och nätanpassning. Då faller det sig också naturligt att den svenska marknaden är först att uppvisa logiska följdeffekter; vilka aktörer som faller och vilka som klarar sig. Statsmakten diskuterar på fullt allvar det kontantlösa samhället. Enligt mitt förmenande ett samhället utan själ. Som närmar sig med stormsteg. Take it or leave it. Det väller över oss.

Sedan ett par års tid så är det nya svarta att starta auktionshus. I stället för att vara en konservativ tråkmåns med antikaffär, hög hyra och låg omsättning så etableras auktionshus. I snart sagt varje håla så finns det snart ett "auktionshus". Att gå till Kalles eller Lisas Antikaffär verkar anses som gammeldags och försoffat. Att däremot gå på Auktionshus är det senaste och så att säga "inne". Där går det snabbt, bra och korrekt tillväga. Åtminstone så gissar jag att det är så det resoneras av de kanske-inte-alltid-så-insatta ute i hus och stuga. Att det inte alltid är så mycket guld-och-gröna-auktionshusskogar kan varje läsare av Antikmonologen sedan fem år tillbaka, instämma i. Nota bene, de stora auktionshusens PR-maskineri har fungerat praktfullt.

Men går det alltid snabbt, bra och korrekt till väga hos auktionshusen? Nej, lika lite som hos oss antikhandlare förstås. Men jag har sagt det förut, en antikhandlare som gör fel, exempelvis lurar en kund, blir inte gammal i gemet. Ett auktionshus däremot, kan göra mycket konstigt eller till och med fel, utan att det knappt alls märks i det stora hela. Mycket går också att friskriva sig ifrån i finstilta kontrakt, som kunden skriver på i den så oerhört schangdobla och snabba hanteringen av föremålen som ska kommersialiseras. Och, som sagt, det finns inget kontrollorgan som godkänner, utser eller underkänner aktörer som vill agera auktionshus. Ni kan om ni vill, vare sig ni säljer ost gjord på getfekalier eller långtradarsläp, sadla om och i samma minut som ni fått godkännandet från Skattemyndigheten om att företaget XX är etablerat, börja agera "experter" i "auktionshuset XX". För gemene man tycks nämligen tro att all auktionshuspersonal utgörs av just "experter".

Följande Auktionshus, inte särskilt gammalt, inregistrerat år 2016, illustrerar ovanstående resonemang väl: Det har just dykt upp under Auctionets för närvarande 38 auktionshus omspännande nätverk.



551946, "Gustav Fredriksson. byrå, mästarstycke(sic.) daterad 1934":


Text i låda, tillhörande "mästarstycket".
Vad kvalificerar denna -mycket enkla- byrå till ett "mästarstycke", undrar vän av ordning? Är det frasen: "Så som ett minne av far och mor och hemmet" som likställer det med "mästarstycke"?

"Mästarstycket" är till yttermera visso "särskilt utvalt av våra experter" på Auctionet. Något som upphöjer föremålet extra mycket. Uppskattat värde är 8.000 kronor. "Mästarstycket" kvarstod katalogiserad som Mästarstycke -betydelse oklar- och såldes i paritet med satt värdering; klubban föll på 7.229 kr.

Info: Ett mästerstycke var något en snickargesäll utförde efter minst fem år hos en snickarmästare samt efter genomförd gesällvandring. Därefter skulle gesällen göra ett mästerstycke. Om ritningarna samt därefter själva möbeln blev godkänd, blev gesällen mästare och kunde etablera egen verkstad.

--------------------------------------------------


Ovanstående tre keramiska föremål, gjorda av Erich och Ingrid Triller är samtliga märkta undertill med den förre ägarens personnummer, inristat i stengodset. Ett faktum som garanterat skrämmer bort merparten av köpare ifrån att bjuda. Ändå står det på samtliga: "Konditionsrapport: Inget att anmärka". Tro mig, det måste både anmärkas och påpekas. Den stora blå, nr 553534, såldes för 5.000 kronor. Ingen kommentar lades till om inristat personnummer undertill på den vasen. På de två återstående vaserna har efter Antikmonologens krönika, följande tillägg gjorts:
"Konditionsrapport: Inga anmärkningar"




"Gustavianskt skåp, kring sekelskiftet 1800". Låt vara att Nya Karolinska vid Norrtull i Stockholm är ett gigantiskt bygge, men detta skåp kommer inte långt efter. Runt år 1800 fanns det inga skåp som liknade detta.

Konditionsrapport: "Senare målad, inga synliga renoveringar, få kompletteringar". Beskrivning: "Gustavianskt skåp från omkring sekelskiftet 1800. Målad, originalfärg röd tempera går att tyda. 12952195 cm". Det sistnämnda torde ju dock vara i paritet med Nya Karolinska. Hur mycket nu nära 13 miljoner cm är..?

"Silverbesticken ska sitta lite till höger!"

Info: Ett populärt slanguttryck, snarare att likna vid ett fackuttryck, är i antikbranschen ordet "bygge". Det är i sammanhanget negativt betingat och åsyftar att en antik möbel inte är i sitt originalutförande, utan snarare består utav "giftermål" av flera olika delar. Dessa beståndsdelar kan komma från helt olika föremål och tidevarv. Ett bygge är dock inget falsifikat eller "fel" förrän sanningen om detsamma förvrängs eller förtigs.

Inget i katalogiseringen ändrades eller lades till om detta "Gustavianska skåp, kring sekelskiftet 1800". Auktionisten/ Auctionet korrigerade inte ens måttuppgiften 12952195 cm. Detta är anmärkningsvärt, eftersom en massa andra katalog-korrigeringar genomfördes. Möjligen motsvarar 12952195 cm den sammanlagda summan av längden på samtliga åtta(?) bakstyckens längd..? Den så kallade marknaden bjöd emellertid endast 4116 kronor på skåpet, vilket innebar att det förblev osålt. Trots alla centimetrar.

Den 24 mars ligger samma skåp fortfarande ute till försäljning. Nu har man dock under Konditionsrapport valt att skriva: "Senare målad, renoveringar, kompletteringar". Från initiala fraseringen: "Senare målad, inga synliga renoveringar, få kompletteringar".

Skåpet är fortfarande katalogiserat som "Gustavianskt, kring sekelskiftet 1800". Vän av ordning undrar vilken specifik planka som stammar från cirka år 1800.

Detta "Gustavianska skåp" med bakstycken bestående av åtta(?) delar är av någon anledning ej Särskilt utvalt av Auctionets experter. Värderingen ligger på 12.000 kronor.
--------------------------------------------------



Oidentifierad konstnär, Skulptur, Bokläsaren. Beskrivning: Utan signatur, Ädelträ, höjd 17 cm.



Vilken typ av ädelträ rör det sig om; kan det möjligen vara av typen gjuten plastmassa? 
Efter Antikmonologens krönika visste plötsligt inte Auktionisten vilket material skulpturen Bokläsaren var gjord av: Att materialet i ett objekt lämnas helt okommenterat är ytterst "okonventionellt" i auktionssammanhang. Nota bene: I rubriken stod det vid försäljningstillfället fortfarande "osignerad", vilket för köparen implicit talar om att det rör sig om ett unikt arbete, vilket självklart gör det mer värdefullt än om det är ett gjutet föremål utav plastmassa. Det material Antikmonologen hela tiden trott -och tror- att Bokläsaren är gjord av. Beskrivningen av Bokläsaren såg ut som följer, tolv timmar efter Att Antikmonologen om Auktionisten publicerats:
Den så kallade marknaden valde dock att alls ej bjuda på Bokläsaren. Inga bud och åter till säljaren. Ädelträ eller plastmassa.

Den 24 mars ligger den en gång etiketterade "Osignerad skulptur, ädelträ" ute till salu igen. Nu har Autktionshuset Auktionisten dock ändrat sig och skriver i stället: "Gjutmassa, utan signatur". Värderingen, fortfarande 500 kronor, kan onekligen tyckas hög för en plastfigur.
--------------------------------------------------

Arg kuse med kringla.

Ett tennsmycke finns till salu, tillverkat av mycket eftertraktade firma Georg Jensen, minsann.
Eller vad säger luppen?

Aj, aj, aj, Jörgen Jensen. Ja, ja, det var ganska nära i alla fall.
Georg Jensen-samlarna kan eventuellt bli lite kinkiga om ni kallar honom Jörgen gissar jag.
Antikmonologens trogna danska läsarskara har till Antikmonologen extensivt kommenterat "Georg Jensen-halssmycket". Katalogiseringen ser -efter senaste Antikmonologen- ut som följer:


--------------------------------------------------

Vi tittar in en sväng i Auktionistens Orientaliska avdelning, när vi ändå hälsar på; Kanske är någon sugen på att köpa barnbarnet en riktigt fin present till studenten? Vi befinner oss ju ändå snart mellan hägg och syrén!



Jag citerar: "Skål, Qianlong, 1900-talets första hälft". Utan ytterligare kommentarer. Värderad till 1500 kronor. Detta är i sanning episkt. Kejsar Qianlong härskade mellan åren 1736-1795. Gjorde han då en skål ämnad för 1900-talets första hälft under sin levnad, av speciellt förutseende skäl? Detta är under alla omständigheter oerhört nyskapande för svensk och internationell auktionshusterminologi. Vad månne komma?

För övrigt hade jag, som är alldeles extra road av orientaliskt porslin, katalogiserat diskuterade skål som "2000-talets första hälft, cirka 2016 mer specifikt". Men det var ju bara 100 år fel. Well, beroende på vilken av era katalogiseringar man väljer. I och för sig. Typ. Kanske?

Efter att senaste Antikmonologen publicerats så hade Auktionistens katalogtext för "Skål, Qianlong, 1900-talets första hälft" ändrats till:


Inte nog med att Qianlong helt exkluderats. Man har också ändrat sig till "1900-tal" i stället för "1900-talets första hälft". Detta är ju positivt, eftersom begreppet "1900-tal" teoretiskt kan innebära år 1999, vilket ju ligger tämligen nära år 2016 (det år Antikmonologen anser vara närmast sanningen). 
--------------------------------------------------

Innovativt språk är möjligen skoj, så som "slitagemärke" i bordsskiva, "viss snehet" om ljusstakar och "blomsterunderlägg" om grytställ. Någon tidsperiod har missförståtts, men det är ju sånt som händer.

På Auktionistens absolut nykläckta hemsida står bland annat följande osammanhängande och illa sammansatta floskelfyllda text att läsa:



Det är svårt att förstå huruvida informationen på Auktionistens hemsida gäller Auktionisten eller Auctionet, eftersom sistnämnda företag framhålls mer(!) än det egna företaget. Under rubriken "Värt att veta" står så mycket dumt att jag baxnar. Många tycker nog att formuleringarna är roliga, själv anser jag dem vara -i sammanhanget- tragiska. Inget annat. Allt sammantaget så är det rent och skärt bondfångeri vi snackar om. "Vår profil kännetecknas av goda fackkunskaper och bra logistik" skriver man bland annat. Även: "Föremålen säljs på Auctionets nätauktion, ungefär som eBay eller Tradera, men med skillnaden att alla föremål är noggrant utvalda, kontrollerade, beskrivna och fotograferade av våra experter."

-Att läsa Auktionistens hemsida kan innebära stor risk för störning av hjärtrytm etcetera, för språkligt bevandrade läsare-

Saxat från Auktionistens "hemsida":
"Om företaget
Auktionisten i Sörmland AB är ett företag med inriktning på nätauktioner"."Allmänna råd
• Om du är privatkund, köp med hjärtat, tider förändras, nya generationer tycker annorlunda och därmed populariteten bland föremål.
• Gå alltid på visningar.
• Baksidan och under föremålet är oftare intressantare att titta på än framsidan.
• Studera keramik och glas mycket noga. Det kan hända mycket innan du har föremålet i handen.
 • Under visningen ställ frågor till förrättaren om föremålen du är intresserad av. På den här nivån är de ofta relativt kunniga."

Ja, det fortsätter. Tyvärr. Mina ord räcker inte till. På väldigt långa och vindlande vägar. Jag är mållös. Perplex. Lost for words. Chockerad. Vilka substanser har skribenten/skribenterna av ovanstående texter varit under inverkan av?


Bör inte Auktionshus nagelfaras av någon form av kontrollorgan, innan de får kallas Auktionshus? Flera är de auktionshusdirektörer som till Antikmonologen sagt "Det föremålet är äkta, för det såldes av Auktionshuset XX det och det året".

AUKTION I STEN

Ibland går det lite för snabbt med auktionshusidéerna och alla kanske inte är kvalificerade att driva auktionshus. Borde inte en så stor organisation som Auctionet kunna mota Olle i grind, eller åtminstone se till att felen inte hopar sig alltför mycket vid uppstart?



Sedan ett par år tillbaka så känns det som att antikmarknaden primärt är en auktionshusmarknad och en marknad där varje liten korvmoj (till (icke-existerande) antikbusiness) ska stöpas om till auktionshus. "För det är där pengarna är". Var det någon som sa så, Auctionet?

Ett -annat- skandal-"auktionshus", vars hemsida för närvarande "ligger nere för underhåll". Tack och lov.

Jovisst, "den Qianlong-skålen är äkta, för den såldes av Auktionisten som Qianlong i mars 2017". Är det någon som kommer att säga så, Auctionet? Var exakt drar man linjen mellan "seriösa" och "oseriösa" aktörer? Vad säger Auctionet? Vilka drabbas av alla oseriösa aktörer? Svaret är mycket enkelt och Antikmonologen har sagt det i tid och otid; ALLA i Antikbranschen! Ingen människa vill nämligen bli lurad. Vilket i sin förlängning leder till att Farbror Ingvar i Kurvan får fler och fler kunder som köper platta paket. Utan att bli lurade. I stället får de en korv med bröd för FEM kronor på köpet!

När det bästa alla människor kan göra är att köpa just antikt och second hand, eftersom vi måste tänka på miljöhänsyn och inte bara köpa nytt, nytt och nytt.

Skomakare, bliv vid din läst!

Källor:
Auctionet.com
Synonymer.cc
Auktionisten.com

lördag 27 juni 2015

Ett steg framåt och två tillbaka på Bukowskis

Inte minst i pottskåpstider borde vikten av korrekta katalogiseringar hos de alltigenom dominerande försäljningskanalerna i Sverige vara av yttersta vikt. Sveriges största marknadsplats för antikviteter och konst lär vara Bukowskis Market. Små och stora tankar dyker upp under ett par timmar vid datorn, ögnandes igenom välfyllda webbsidor.


Personalen på Bukowskis Market i Malmö har hör och häpna använt n-ordet i en av sina katalogiseringar. I förrgår föll nämligen klubban på 2.488 kronor för nr 683015: "Vas, porslin, Kina, nytillverkning".

Just det, n-ordet i antikbranschen -när det kommer till konsthantverk- är nämligen nytillverkning. Huvvaligen! Ingen vill uttala ordet, för det är inte comme il faut att handla med nytillverkat i antiksvängen, av tämligen lättförståeliga skäl. Uppenbarligen förekommer det och dessutom är det en lönsam handel för auktionshusen; både stora och små, som tidigare extensivt diskuterats av Antikmonologen. Exempelvis i Senare än vadå, L(a)uritz?) Men ingen vill prata om det och väldigt sällan kallas spaden vid dess rätta namn. Det vill säga om den är nytillverkad. Vag, substanslös auktionshusterminologi är legio vad gäller nyare föremål. Därför är det positivt och överraskande när ett auktionshus talar klarspråk.

"Nytillverkad" klubbad hos Bukowskis för 2488 kronor 24 juni 2015.
Intressant nog, så såldes samma vas åtta månader tidigare i Stockholm, den 18 oktober 2014 för 39.000 kronor.

"Nytillverkad" klubbad hos Bukowskis för 39.000 kronor 18 oktober 2014.
Därefter såldes samma vas två månader senare i Stockholm, den 21 december 2014 för 5.100 kronor.

"Nytillverkad" klubbad hos Bukowskis för 5.100 kronor 21 december 2014.

Därefter såldes samma vas fyra månader senare i Stockholm, den 15 februari 2015 för facila 1.000 kronor.

"Nytillverkad" klubbad hos Bukowskis för 1.000 kronor 15 februari 2015.
Därefter såldes samma vas åtta månader efter första försäljningen den 24 juni 2015 -som tidigare påpekat- för 2.488 kronor. Denna gång dock i Malmö!

Att sälja samma vas fyra gånger inom loppet av åtta månader är långt ifrån olagligt, möjligen ovanligt. Bukowskis Markets devis lyder: Bukowskis Market är ett auktionshus som kombinerar det bästa från den traditionella auktionsvärlden såsom expertis, garanti och spänning med ett modernt och smidigt sätt att handla.

Förfaringssättet att sälja samma föremål varannan månad kan eventuellt beskrivas som just "modernt"? Bukowskis Market lär heller inte klaga på inlämnaren så länge varan fortsätter säljas, eftersom dryga 20% av försäljningspengen tas i provision vid varje tillfälle. Katalogiseringsmomentet blir ju kortvarigt vid varje inlämning; Copy-Paste-Enter; häpp! Det enda som varierat är att "tillverkningsdefekter" hade uppstått vid senaste (törs inte skriva sista) försäljningen, under rubriken "Konditionsrapport". -Vilket i sig är komiskt. Att det rör sig om samma vas på alla bilder är otvivelaktigt. Titta på fotografierna på den alltid så viktiga undersidan, vid respektive försäljningstillfälle. Där ser ni två mörka prickar på fotringen samt två små streck; helt omisskännliga.

Den som sedan kan förklara varför vasen sålts fyra gånger under mindre än ett år, blir Antikmonologens hedersläsare..!
--------------------------------------------------------------------

Efter den debatt och de skandaler som drabbat diverse auktionshus i Skandinavien vidrörande elfenben, så vill man tro att intaget av elfenben skulle vara minimalt, för att inte säga icke-existerande.

Döm då om förvåningen när följande inte särskilt gamla föremål ropas ut av Bukowskis Market i Stockholm:

"Buffelben" såldes för 1.000 kronor.

"Salt och pepparkvarn samt syrsask, Buffelben (Antikmonologens highlight), Kina, 1900-tal. Rik dekor i relief av figurscen. Kvarn- och strö-montering av mässing. Höjd 10-13 cm. Konditionsrapport: Slitage, kvarnen ej komplett. skruv saknas". Så lyder katalogiseringen.

Bukowskis; när såg ni (senast) så enormt arbetade föremål gjorda av "buffelben"? Sedan när ger buffelben detta väldigt vita intryck? Sedan när har man valt buffelben som medium för att skära och karva i, i denna stora och mycket intrikata utsträckning? Buffelben besitter inte tillnärmelsevis samma hårdhet som elefant-elfenben och är därför oerhört mycket mindre lämpat att karva så intrikat i. Varför skulle ett par salt- och pepparkar gjorda av det alltigenom oädla materialet buffelhorn från 1900-talets slut ropas och värderas av Bukowskis experter till 4000 kronor? I sammanhanget väldigt mycket pengar. Riktigt, riktigt illa av Bukowskis är att man valt att ej överhuvud taget med en enda bild illustrera undersidan på dessa elfenbensföremål. -Förlåt, buffelbensföremål. Undersidan säger mer än 1000 ord. Något alla prylnördar känner till. Nu säger undersidan ingenting till oss som endast sett föremålen på nätet. Pinsamt. Antikmonologen har extensivt diskuterat problemen med utelämnade bilder och dåligt illustrerade utrop. Exempelvis i Ångerfullt Bukowskis? Paradigmskifte när ångerrätt införs på nätauktioner.

Innebär detta att Bukowskis likt eBay framledes kommer att katalogisera elfenben från elefant som "Faux ivory" eller buffelben? Detta har tidigare extensivt diskuterats av Antikmonologen (se exempelvis Crying Buddha sold at Wolley & Wallis in Salisbury)

Samma vecka som koordinerade tillslag görs över hela världen, 300 personer arresteras och tonvis av beslag av olagligt material görs, väljer Bukowskis i Stockholm att katalogisera tre små föremål som buffelsniderier. Goddag yxskaft. Det har påpekats oupphörligen de senaste åren att elfenbensindustrin är en miljardbusiness för maffia, terrorister och organiserad brottslighet. Det tjuvskjuts en elefant varje kvart, 365 dagar om året. På Bukowskis i Stockholm säljer vi buffelpepparkvarnar. Jodå, så är det. Varför, Bukowskis?


Utrop 677613, Bukowskis Market i Norrköping. Osynlig mynningsnagg på enda bilden föreställande mynningen.

En vas jag gärna hade bjudit friskt på, men ändå lät bli var 40-centimeterspjäsen av Vilhelm Bjerke-Petersén. Den såldes idag, den 27 juni för 900 kronor, värderingen låg på 1.500 kronor. Konditionsrapporten sade "Litet mynningsnagg". Ingen av de fyra bilderna som visades i utropet visade denna nagg. Hur tänker Bukowskis? Vi kunder har inte alltid tid eller möjlighet att ringa eller maila auktionshus om utförliga konditionsrapporter. Att Sveriges största marknadsplats för antikviteter väljer att smyga undan och medvetet låta bli att illustrera skador är inget mindre än en skandal. Pinsamt är bara förnamnet.
Världsledande på bildsidan?
Som tidigare påpekat är det hederligaste och marknadsledande auktionshuset i Sverige -och sannolikt i världen(?!) Auktionshuset iSolna, vad gäller kundtillvända bilder. Detta auktionshus avbildar varje objekt med många bilder och ringar in och highlightar eventuella skador, så att potentiella kunder ser skador/defekter supertydligt utpekade på egna datorskärmen, vare sig man befinner sig i Sibbarp eller New York. Arrogansen hos auktionsjätten är ju vid en jämförelse obeskrivligt svår att greppa. (Se Auktionshusexistensproblem- Bättre bilder eller full fart bakåt?) Förtroendeskapande, Bukowskis? -Näppeligen. Förtroendeskapande iSolna? You bet!

Varunummer 250: Fribergskål, utpekad tillverkningsdefekt. En av s j u bilder på denna skål. Säljs hos iSolna 28 juni 2015.
Som tidigare diskuterats är problematiken gammal. Fallet med jugendvasen som storsamlaren X köpte för 2.800 kronor + avgifter på Bukowskis Market och senare fick hävt, på grund av att Bukowskis utelämnat bilder på stor skada är en självklar parallell (se Ångerfullt Bukowskis? Paradigmskifte när ångerrätt införs på nätauktioner.)
 

Jugendvasen såldes för övrigt återigen den 23 mars i år. Denna gång ansåg marknaden att det korrekta värdet var 550 kronor, eftersom Bukowskis nu valt att illustrera skadorna.
----------------------------------------------------------
En annan spännade katalogisering gjordes av Bukowskis Markets stockholmsexperter i juni. Den 15 juni klubbades i Stockholm en fantastisk ljusskildring på duk i Caravaggios fotspår; en oljemålning föreställande Judit och Holofernes.

Värdering tillika utropspris sattes till 15.000 kronor. Slutpriset blev 160.000 kronor. Vad hade tavlan kostat på en Kvalitetsauktion med mer korrekt angiven uppmärksamhet och katalogisering? Ytterligare en nolla till slutpriset?


-------------------------------------------------------

Utropet "FAT 3 st, porslin, Kina, 1900-tal" återropades den 24 juni. Utropet hade satts till 1.500 kronor.


Om Bukowskis Markets experter i Norrköping hade skrivit Japan i stället för Kina, så hade kanske faten sålts? De är nämligen just japanska, inte kinesiska. Att japanskt konsthantverk attribueras till Kina har tidigare diskuterats extensivt av Antikmonologen (exempelvis i Fem av 12 för dåligt Bukowskis).

----------------------------------------------------

Är ni sugna på en rokokourna i fajans, så tycker Bukowskis att ni ska bjuda på följande utrop:
Återropades, alltså ej såld.

Antikmonologen är av diametralt motsatt åsikt. Denna urna är uppskattningsvis 150 år yngre än rokoko-eran och är en kopia eller snarare fantasialster av hur man runt år 1900 ansåg att en (ny-)rokokourna skulle se ut. Den person som skriver "sannolikt rokoko" om denna urna är icke tillräckligt initierad. Basta.

Som jag sagt oräkneliga gånger; När ett objekt en gång sålts på auktion så blir den försäljningen till en -för de allra flesta- etablerad sanning. Inte minst av denna anledning har auktionshusen ett tungt ansvar att katalogisera det de väljer att sälja på ett så korrekt sätt som någonsin är möjligt.

---------------------------------------------------------

Flexibussiantikvitet?!
Om någon har kommande onsdag fri i kalendern så passa på att följa med till underbara Nora Antikmarknad. -Definitivt en av Sveriges charmigaste mässor i mysiga och pittoreska Nora. Klockan 07.30 den 1 juli avgår Ekmanbuss från City-terminalen i Stockholm. För bokning och kostnad kontakta Ekmanresor på telefon 08-159575 eller info@ekmanresor.se. Reseledare för dagen blir Antikmonologens utsända Nicklas Cederqvist. Diskussioner angående tips, trick och fällor med mera i antiksvängen utlovas under bussresan. Vi samlas över kaffe och/eller lunch för gemensamt jämförande av mer eller mindre illa(?) katalogiserade fynd runt lunch. Självklart med väldigt stor glimt i ögat. En riktigt spännade och trevlig dag utlovas för loppis- och antiknördar!

Sivan, alltså familjens hund och jag önskar Antikmonologens stadigt växande skara läsare en riktigt trevlig sommar! Gräv djupt och tänk efter före. Om erbjudandet är för bra för att vara sant, så är det oftast just det.

Dessutom vill jag tacka er alla för ert oerhörda engagemang och uppmuntrande tillrop.

Glad sommar!


Källor:
https://www.bukowskismarket.com/sv/search/nytillverkning?archived=true
https://www.bukowskismarket.com/sv/674588-salt-och-pepparkvarn-samt-syrsask-buffelben-kina-1900-tal
http://www.theguardian.com/environment/2015/jun/18/300-arrested-in-global-wildlife-raids
https://www.bukowskismarket.com/sv/671392-okand-konstnar-olja-pa-duk-1700-tal
https://www.bukowskismarket.com/sv/670784-urna-fajans-sannolikt-rokoko-och-1700-tal





måndag 25 maj 2015

Cites-handel ska vara krånglig; Huvudparten av (USA-)handelns så kallade antika elfenben är illegalt och modernt

Tisdagen den 19 maj hölls ett seminarium med rubriken Cites och handel med hotade arter hos Länsstyrelsen i Stockholm. Inbjudna var aktörer på second hand-marknaden och i antik- och auktionsbranschen. Närvarande var ett fåtal antikhandlare, vintage- (läs kläd-)handlare med flera. Auktionshusen Bukowskis och Stockholms Auktionsverk hade båda representanter från ett flertal avdelningar, även så Bukowskis Market. Second hand-giganten Myrorna var också representerad av flera personer. Utöver dessa fanns även folk från Polisen, Åklagarväsendet samt ett antal jurister. Nämnas bör också att flera inbjudna inte kom.

Seminariedeltagare. Foto: Antikmonologen

Föredragande var Länsstyrelsen om deras roll som tillsynsmyndighet. Därefter gick Andrea Ljung från Jordbruksverket igenom Cites-bestämmelserna. Eva Amnéus Mattisson och Björn-Axel Beier från Naturvårdsverket talade om vetenskapliga bedömningar. Efter detta berättade Blockets säkerhetschef Thomas Bäckert om hur deras säkerhetsarbete för internethandel sett och ser ut. Närmast obeskrivliga mängder säljs där varje år och Bäckert berättade om diverse metoder för att upptäcka oönskade varor och dito handel.

Stora siffror. Foto: Antikmonologen

Under föredragshållarnas tid var det högt i tak och utrymme för många frågor. Dessutom fanns tid reserverad för diskussioner som avslutning på seminariet.

Exempel på problematiska eller borttagna Blocket-annonser. Foto: Antikmonologen

Ämnen som togs upp var handel med rödlistade djurarter och produkter med ursprung ifrån desamma. Det hetaste diskussionsämnet för dagen blev nog ändå möbler gjorda under 1900-talet fanerade/snickrade i jakaranda/ så kallad Rio-palisander etcetera. Handelns oro inför att Jordbruksverket ska börja genomföra hårdare kontroller av så kallade designmöbler från 1900-talets senare hälft är stor. De flesta auktionshus tycks redan säga nej till stora mängder möbler och Myrorna verkar också redan skicka mycket till destruktion.


Ytterligare ett hett ämne visade sig musikinstrument, exempelvis gitarrer, vara, eftersom de ofta är gjorda av sällsynta trädslag. En av besökarna var instrumenthandlare(?) och hade många spörsmål som ej enkelt kunde "avfärdas" från podiets sida.Ytterligare diskuterades det så kallade Antikundantaget, vars implikationer är allt annat än solklara.

Att inneha ett "förbjudet" föremål behöver inte innebära några problem, men att en dag behöva sälja det kan genast utlösa en hel process av frågor och problem. Finns ingen proveniens, det vill säga exempelvis kvitton, papper eller fotografier som kan bevisa att ett föremål har kommit i någons ägo före 1947, så kan eller får man inte sälja det fortsättningsvis. Besökarna hade mängder av mer eller mindre intrikata infallsvinklar på denna problematik. Vi fick bland annat höra talas om den välkända orkestern Wienerfilharmonikerna som vid ett besök i USA tvingades lämna ifrån sig samtliga(?) stråkar till destruktion i den amerikanska tullen, eftersom stråkarna delvis var gjorda av elfenben.


Att Länsstyrelsen i Stockholm endast bjudit in aktörer ifrån Stockholm är logiskt, även om liknande seminarier säkerligen är önskvärda landet över. Vilka som blivit inbjudna verkar möjligen ha varit något godtyckligt. Dock sade arrangörerna att det blir fler tillfällen. Det underströks också att man gärna är både allmänhet och antikhandel behjälpliga när frågor uppstår, -och det gjorde de. Starka önskemål framfördes från flera auktionshusanställda om skrivna samt illustrerade instruktioner/beskrivningar av de träslag som diskuteras vidrörande skandinavisk design från 1950-talet och framåt.

Avslutningssentensen till seminariedeltagarna blev att det ska vara krångligt att handla med ovan diskuterade föremål, eftersom handeln inte är önskvärd. Att döma av deltagarnas ofta höga tonläge krävs dock mycket grundligare information inom samtliga områden.


Dagen efter seminariet redogjorde Daniel Stiles för Natural Resources Defense Council (NRDC) i USA att uppåt 90% av det elfenben som säljs i Los Angeles är illegalt och motsvarande siffra för San Francisco är 80%. Stiles pekar också på det möjligen något överraskande faktum att USA är världens näst största marknad för elfenben, efter Kina.

NRDC skriver också att det mesta av det konsthantverk och figuriner som idag säljs som antikt elfenben är patinerat för att se antikt ut, men tillverkat av elfenben som nyligen kommit från Afrika illegalt. Något Antikmonologen diskuterat i flera års tid. Allt enligt NRDC:s rapport publicerad onsdagen den 20 maj. Rapporten är vetenskapligt utformad och mycket djuplodande. Rekommenderad och absolut självklar lektyr för alla verksamma i antikbranschen, Jordbruksverket/Länsstyrelsen, Polisen och inte minst Åklagarsidan.

Att elfenbensproblematiken är stor även i Sverige illustreras av följande artikel i Sydsvenskan den 25 maj:



Källor:
http://docs.nrdc.org/wildlife/files/wil_15010601a.pdf 
http://www.sydsvenskan.se/skane/skanes-auktionsverk-kan-hamna-i-domstol/

torsdag 16 april 2015

Får Glenn på Bukowskis risktillägg?

Att auktionshus och antikhandlare inte får sälja produkter som stammar från hotade djurarter är numer ett känt faktum. Träslag som kommer från ovanliga eller rödlistade träd/skogsområden utgör också ett känsligt område, typ jakaranda och teak. Vid en förfrågan måste säljaren kunna uppvisa papper på att föremålet till salu är tillräckligt gammalt för att få säljas (Cites/Jordbruksverket/1947).

Nr 657274, Bukowskis Market i Göteborg.
Sugen på lite living-on-the-edge-inredningsföremål i sann nybrutalistisk anda? Skynda er i så fall, budtiden går ut under torsdagen den 16 april och bevakningspriset är redan passerat!

Evigt som eternit. Foto: Elementia.com
Men hur är det med farliga ämnen? Det vet uppenbarligen Bukowskis Market i Göteborg, eftersom de erbjuder ett par ytterfoder/krukor av Signe Persson Melin till försäljning. De är gjorda i eternit, även kallat asbest. Det material som kallades för fattiglappar eller torparkex i folkmun eftersom de kvadratiska plattorna var så vanligt förekommande som fasadbeklädnad och tak efter andra världskriget.



Ifrågavarande ytterfoder är designade av Signe Persson Melin, troligen under femtiotalet, enligt barnbarn som Antikmonologen haft kontakt med.

Antikmonologen kunde dessvärre inte hitta "Auktionshuspersonals hantering av asbest" på Arbetsmiljöverkets hemsida.

När undertecknad för ett par år sedan röjde på ett landställe i Gästrikland, så blev det en rejäl åthutning av personalen på återvinningscentralen. För att jag kom med icke plastinslagna eternitplattor. Detta på grund av riskerna med materialet, som sedan andra halvan av 1970-talet är erkänt som kraftigt cancerogent.

Första kruknedslaget någonsin på g?
Känner Bukowskis överhuvudtaget till riskerna med materialet? Hur hanteras föremålen i visningslokalen? Hemleverans kan beställas av köparen. Får fraktfirman risktillägg? Erbjuds spekulanter skyddsutrustning under pågående visning? Vad händer om en kruka tappas i golvet under pågående visning; utrymning av lokalerna? Är försäljningen ens laglig? Är det en trendspaning; Inred dödligt..?!

Sanering av eternitplattor (på riktigt!). Har Bukowskis Market likadana dräkter med ett snirkliga logotypen  "B" på bröstet? Ett så kallat "White suit sale" kanske? Foto: mdr-srl.it

Frågorna tornar upp sig. Bukowskis har -förhoppningsvis- svaren. Slutpriset blev 3.100 kronor.
---------------------------------------

Fotnoter:
"Alla heter som bekant Glenn i Göteborg".

Nja, säljaren måste enligt två domstolsbeslut inte nödvändigtvis kunna uppvisa papper på att föremål från rödlistade djur är gamla. Inte om man lovar att man faktiskt lovar att man lovar att man visste att föremålen var gamla som man lovade att man lovat domstolen att man lovade åklagaren att man själv var expert på att lova att tala sanning och att man lovat att man är expert i ett lovat område som ingen visste att man lovat att man var expert på, fast antikundantaget gör att man kan lova vad som helst, som lovat och att man aldrig ännu till denna dag omskrivits som expert på orientaliskt konsthantverk någonstans, fast man lovade det, som tidigare lovats dyrt och heligt som man fortfarande också lovar och går ed på. (Se Uppsala Auktionskammare frias på grund av juridiskt gungfly och hittepå).

Det står i objektsbeskrivningen att krukorna är "stämpelsignerade". Varför har Bukowskis Market i Göteborg då inte illustrerat den märkningen i katalog? Udda. 

Källor:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Asbestcement

http://www.av.se/teman/Asbest/Privatpersoner/?AspxAutoDetectCookieSupport=1
http://www.mdr-srl.it/come-smaltire-eternit.php

måndag 16 mars 2015

Vilken OLLE Hjortzberg, Metropol?

Antik- och konstmarknaden tas i accelererande takt över av auktionshus, både i Sverige och internationellt. Som Antikmonologen extensivt har diskuterat, har auktionshusen sedan 1980-talet skickligt tagit över allt större del av marknaden gällande försäljning av begagnade varor. Stryka på foten har då logiskt de aktörer tvingats göra som tidigare hade hand om den största delen av second-hand-marknaden, nämligen antik- och konsthandlarna.

Då tycker vän av ordning, exempelvis Antikmonologen, att auktionshusen borde ta det ansvar som rimligen åligger dem i egenskap av att vara just kommissionärer (mellanhänder).

Skall då ett stort auktionshus som Metropol i Stockholm sälja en oljemålning katalogiserad som följer?

Nr 9489531, "O Hjortzberg, Stockholmsmotiv, 1985"

O Hjortzberg skriver Metropol i katalogen. Inte Olle Hjortzberg. Varför, den är ju de facto signerad Olle Hjortzberg!? Riddarholmen från ovan av O Hjortzberg klubbades för 2.800 kronor (+avgifter).
Detalj av nr 9489531. Signerad Olle Hjortzberg 1985.
En möjligen pikant detalj i sammanhanget är att den kända och under sin levnad oerhört respekterade konstnären Olle Hjortzberg föddes år1872 och avled 1959. Olle Hjortzberg var inte endast en distingerad konstnär, utan agerade även som lärare och blev 1911 Professor på Kungliga Konsthögskolan i Stockholm.

Måndagen den sextonde mars ligger 101 oljemålningar ute till försäljning/påsyn hos Metropol. Endast två av de som har kända namn har sina förnamn förkortade till initialen. I båda fall "O" i stället för Olle. Nämligen har Metropol två oljemålningar till salu av Olle Hjortzberg. Förlåt! O. Hjortzberg. Metropol tar inte Olle i sin mun i dessa två fall. "Segelfartyg, O Hjortzberg" ser ut så här:

Nr 9489524, " Segelfartyg, O Hjortzberg, 1984". Denna utan (F), alltså Följerätt, av för Antikmonologen okänd anledning.

Detalj av nr 9489524. Signerad Olle Hjortzberg 1984.
O Hjortzberg skriver Metropol även om denna målning. Inte Olle Hjortzberg. Varför, den är ju också de facto signerad Olle Hjortzberg!? Segelfartyget såldes ej. Nytt försök görs en vecka senare, med sänkt utropspris.

Under rubriken Köpevillkor står följande under underrubriken FÖLJERÄTT/ DROIT DE SUITE på Metropols hemsida:
"Enligt lagen om upphovsrätt till konstnärliga verk utgår en avgift för vidareförsäljning av konstverk och brukskonst, vilka ej framställts i flera identiska exemplar. Avgiften utgår med 5% på föremål klubbade över 2200 kr (år 2014). Auktionsföremål som omfattas av avgiften är utmärkta med (F). Vidare skriver Metropol:
Följerätten garanterar att upphovsmannen eller dennes arvingar får ersättning vid försäljning av deras konstverk och vissa brukskonstverk. Rätten gäller under konstnärens livstid och därefter i ytterligare 70 år. Läs mer om följerätten på bus.se
".

Vän av ordning undrar återigen stillsamt var exakt de 5% skall gå, på oljemålningen av "O.Hjortzberg"? Inte till Olles (1872-1959) efterlevande i alla fall.

Jag ringde till BUS, Bildkonst Upphovsrätt i Sverige och fick tala med Åsa Andersson, som kan det där med konstnärers upphovsrätt. Efter presentation inledde jag med att fråga om hon kände till om det fanns en Olle Hjortzberg aktiv under 1980-talet och fick ett skrattande nej till svar. Både Åsa Andersson på BUS och Antikmonologen har sökt efter tecken på att någon någonsin målat tavlor under namnet Olle Hjortzberg, efter den Olle Hjortzbergs bortgång 1959; helt utan framgång.

Vad tycker Metropols ägare, Salvatore Grimaldi, tro? Vad skulle herr Grimaldi säga om någon konkurrent började sälja cyklar under namnet B.ianchi? För i juridisk bemärkelse torde väl nämnda Hjortzberg-problematik röra sig om någon typ av varumärkesintrång? Minns en antikaffär i Stockholm som inte fick heta Antikea särskilt länge, innan jurister med mycket viktig -snusälskande- uppdragsgivare kom knackandes på dörren...
Salvatore Grimaldi bränner gummi. Foto: SvD
Att ovanstående två oljemålningar är utförda av någon tämligen medioker kopist ute i Svea rike är inget konstigt. Vederbörande har haft tillgång till ett flygfoto över Riddarholmen/Gamla Stan och även till ett klassiskt motiv av segelfartyg på stormigt hav. Därefter har kopisten eller någon annan nasare gått till en loppmarknad eller slängt in sina målningar i bakluckan på en troligen dåligt amorterad bil.

Förr eller senare kommer en godtrogen person -hemska tanke- och lyssnar till nasarens svada om det fina "Stockholmsmotivet" eller "Stormskeppet": Det är ju en fantastisk målning! Otrolig kvalité! Äkta oljemålning på duk! Dyra grejer! Vadå? Ja det är KLART att det är en OLLE HJORTZBERG! De ser ju varje MÄNSCHA!!! Va? Om han målade på det viset? Om han levde då? Seså lilla tanten, det börjar mörkna nu och jag måste vidare i dagens text, som prästen sa! Ja har fru o ongar hemma o fö´, fstår lilla frun! Tillfället är unikt och jag slänger igen bakluckan om dunte köööper NU lilla sööta frun!! Tavlorna köster 19.500 styck, men eftersom frun verkar så go, så ska hon få dom för 5.000 sammanlagt. Men det är BRÅTTOM!

Tjoff och pang och vroom iväg med bilen. Där stod lilla fru Nilsson med Riddarholmen under armen, i Sibbarp och tänkte på Hjortzbergs fantastiska blomsterstilleben, för en sisådär 25 år sedan. Utan kvitto eller uppgifter om säljaren. Inte ens registreringsnumret kunde hon ta på bilen, för han körde ju så det yrde damm längs med HELA Storgatan. Men hon var fortfarande varm i hela kroppen av det hårda och ganska så svettiga handslaget. Nasaren gjorde ju per definition inget olagligt. Han sålde en tavla som var signerad Olle Hjortzberg, 1985. Då var ju den "riktige" Hjortzberg sedan länge del av Stockholmsmyllan. Något fru Nilsson hade dålig koll på. Besparingarna gick ju till ett verk av den som hade målat så vackra blomster, som hon hade sett i Antikrundan. Nu skulle minsann grannkärringen bli tyst. En riktig Hjortzberg. Och SÅ billigt. Fast just det visste ju inte grannkärringen.

Att sedan signaturen är hittepå tvivlar ingen initierad över. Den kan till och med ha tillkommit senare. Nasaren hade nämligen inga som helst skrupler och kunde lika gärna ha sålt sin gamla mor för en spottstyver. Han var -och är- trygg i förvissningen om att någon stackare skulle falla för hans säljtaktik. Det var ju ändå en Olle Hjortzberg. Så att säga.

Visst ja, Stockholmsmotivet på Metropol av "O Hjortzberg" är redan sålt. Igen, får vi anta. Lägsta möjliga bud är 2.600 och någon har bjudit 2.800 kronor. Tror ni det är en kännare av den riktige Olle Hjortzbergs konst som lagt det budet? Icke. Sucker kallas kunden på engelska. Torsk är en adekvat fiskassociation i sammanhanget.
Spinner ett par extra varv i sin grav? Foto: Wikipedia
Att sedan stora auktionshus låter dessa konstiga verk, inte konstverk, leva vidare och frodas är pinsamt och ytterst oprofessionellt. Om en månad eller om några år kommer ytterligare en fru (eller herr) Nilsson att hugga på kroken, när det är bråttom och priset är alldeles för lågt. Ytterligare en affär i det Antikmonologen kallar för antik-phishing. Vare sig det är en kinesisk vas, oljemålning eller stallyktor på en antikmässa/ hos ett auktionshus eller på Stora Loppisen på Torget. Den siste godtrogne har inte fötts ännu. Jag vägrar skriva "tyvärr" i föregående mening. Ansvaret vilar i detta fall tungt på säljarna. Köparna litar i närmast absolut utsträckning på säljarna och så skall det vara.

Förresten, glömde jag nämna att Metropol har ytterligare en O Hjortzberg till salu i dagens auktion? Förlåt, fel! Här väljer Metropol att skriva ut h e l a namnet: Olle Hjortzberg. Till yttermera visso skriver man här också ut levnadsåren för konstnären. Något man konstigt nog däremot valde bort som alternativ för oljemålningarna ovan. Riddarhuset klubbades för 100 kronor.

Nr 9489512, utan (F), alltså följerätt.

Detalj av nr 9489512. Signerad Olle Hjortzberg 1916.
Tycker man på Metropol att man gör lite, lite mindre fel om man skriver O Hjortzberg i stället för Olle Hjortzberg samt utelämnar levnadsåren efter konstnärsnamnet? Då vill jag upplysa er om att det blir inte ett jota mindre fel. Förfaringssättet är högst oseriöst och leder till att mindre kunniga köpare gör bort sig och får betala mer än de borde. Vare sig det gäller kinesiskt porslin, oljemåleri eller annat. Vore det inte bättre om Metropol i klartext skrev att de inte tror att det rör sig om originalverk av den kände Olle Hjortzberg? Kutym i branschen är att skriva "stil" om (möbel-)kopia, följare av (Rembrandt (exempelvis)) etcetera. I detta fall med två oljor av "Olle Hjortzberg" daterade "fel", så hade det varit snyggt och korrekt att skriva något om att det inte är verk av den numer bortgångne konstprofessorn/ mycket erkända konstnären. I stället för man in verken i en gråbrun sörja av otydligheter. En kökkenmödding av outtalade halvlögner, men man kan ändå hävda att man inte gjort något fel, ur rent juridiskt perspektiv.

I april 2014 skrev jag följande i bloggen Konstig konst i Norrköping, som också handlade om icke korrekt olja av Olle Hjortzberg : 
"Så fort ett föremål utlyses till försäljning av ett större auktionshus, får det per automatik "ett godkännande" för i princip all framtid, enligt en förvisso haltande logik, som jag diskuterat extensivt i tidigare bloggar. Detta vare sig det rör sig om Bruno Liljefors, kinesiskt porslin eller vad-vet-jag. Förr eller senare måste (nya) ägare till konst eller antikviteter som från början var falsarier upplysas om att deras ärvda/inköpta/hittade etcetera föremål inte är vad det utges för att vara".

Det är först när försäljningen ifrågasätts eller vill ångras, som problemen tornar upp sig. Då kommer sanningen som en slägga nerdimpandes för den tills nu godtrogne köparen. Auktionshusen har generellt sett gemene mans förtroende. Jobba på att det fortsätter. Allt fuffens och alla otydligheter måste bort från h e l a branschen. Annars står alla aktörer till slut med skägget i brevlådan och grenen vi satt på liggandes under oss nyligen genomsågad, omgivna av inredningsdetaljer inköpta hos Den Stora Möbeljätten eller på www.nytillverkatavbarniasientillingapengarallsivärdelösamaterialsomförstörnaturenochalltruntden.com.

Skynda att fynda. I kväll på ett auktionshus nära dig. För fångst av godtrogen lantbrukare, även kallat bondfångeri. Inte bara i Sibbarp.

Så här ser de numer korrigerade katalogiseringarna ut, den 19 mars 2015:
Hans Olof Hjorts(!)berg; Välkommen till auktionsvärlden!
Att döma av Operative Chefens Jani Anderssons formuleringar (se nedanstående kommentarsdel), så såldes Stockholmsmotivet, men har ångrats av köparen. Därför ligger den och även Skeppet (som återropades vid första försäljningstillfället) åter ute till försäljning.
Hans Olof Hjorts(!)berg; Välkommen till auktionsvärlden!

------------------------------------------------------------------

Beröm till auktionshuset Kolonn helt a propos ovanstående:
Numer ärligt katalogiserade lyktor på Kolonn.

För nästan exakt två år sedan sade man implicit på Kolonn att ett par helt snarlika lyktor var antika. Nu är de, efter Antikmonologens skriverier, trots beskrivningen "rostanlupna" enligt Kolonn 2000-tal! Bra Kolonn! Se bloggen Kass katalogisering Kolonn.


Källor:
http://www.metropol.se/auktioner/varor/oljemalning_o_hjortzberg_stockholmsmotiv/%7BF97725D0-B173-484F-B3E8-6275EDF49F60%7D
http://www.metropol.se/auktioner/varor/oljemalning_segelfartyg_o_hjortzberg/%7B06BC7C1C-ABB7-47FA-8149-66882928F07E%7D
http://www.metropol.se/auktioner/varor/etsning_olle_hjortzberg_riddarhuset/%7BD36CBD82-A5A4-49A9-BB59-DEEB41E4A628%7D