Barnvänlig skulptur |
Tjecken Ivan Jelinek, född 1951, är keramikern bakom verken som framkallar ha-begäret och föremålen i fråga är svårt odefinierbara. Tänk er Salvador Dali få ihop det med Hergé och att det hela utspelas i en Star-Wars-bar. Doppa därefter allt i guld och silver och polera hårt och sprinkla rejält med Socker-Conny. Resultatet blir en grupp kaxiga in-your-face-föremål som tar mer plats än någon keramik jag sett tidigare.
Utställningen provocerar. Jag vill ta i och slå på sakerna för att söka utröna vilka material det rör sig om. Som vore det den mest självklara sak så låg jag plötsligt där på rygg (undrar vad medföljande svärfar tänkte?), mitt i utställningsrummet och granskade underredet på något som påminde om det som gemene man kallar "bord". Högbränt porslin av vitaste kvalité dominerar materialvalet. Övrigt förekommande är vitmetall, polerat stål(?), mässing, gummi, sten med mera. Allt i synnerligen tankeprovocerande, tillika utpräglat oheliga giftermål.
Skulpturskur |
Jelinek med kanna. |
Minimalistiska stylister och utpräglade vänner av japansk minimalism göre sig icke besvär. Detta är så långt ifrån less-is-more och minimalism man kan komma. Å andra sidan behöver det ena inte nödvändigtvis utesluta det andra.
Finfika på g? |
Mohawk pot. |
Ansvarig konsthantverksinskaffare på Nationalmuseum (NM) borde få det riktigt hett om öronen om inte åtminstone ett par av dessa i sanning fantastiska föremål finns till beskådande när det nya Nationalmuseum öppnas. Jelinek deltog i en grupputställning på B&K 2014, men detta är vad Antikmonologen erfar hans första svenska separatutställning. Redan då (2014) var NM framsynta och köpte en av Jelineks pjäser.
Kritiska blickar och leenden. Jelinek i ett nötskal. |
En utställning skickligt placerad i sin samtid. När USA:s president presenterar alternativa fakta presenterar B&K alternativa tolkningar av klassiska former i denna praktfulla skulpturutställning packad med humor och minutiös hantverksskicklighet.
Utställningen som kan liknas vid porr för skulpturälskare pågår den 1-26 april på Blås & Knåda på Hornsgatspuckeln i Stockholm.
(Samtliga foton: Antikmonologen)
----------------------------------------------------------------------
För några veckor sedan damp ett mail ner från Bukowskis. I detta mail sälj-pitchades "Limiterad upplaga av specifik stol i tio unika utföranden" mycket hårt. Tio olika designer för mellan 17.000-22.000 kronor per "unik" stol. En av dem är redan markerad som slutsåld. Ganska basalt formulerad köppsykologi.
Budskapet att Bukowskis samarbetar med företaget Norrgavel och att stolarna är "unika" och alldeles fantastiska blir svårt att ta till sig. Detta på grund av att Bukowskis är (snarare borde vara) ett auktionshus, en kommissionär, som ska förmedla det en kommittent lämnar in till försäljning. Nu ska plötsligt Bukowskis sälja "unika" stolar "med fokus på kvalitet och hållbar design" etcetera...
Hur kommer dessa fantastiska "unika" hårt säljpitchade stolar att säljas om -låt oss säga- fem års tid av exempelvis auktionshuset Bukowskis. Ska katalogiseringen då inbegripa termer som "unika" och säljpitchas lika hårt som idag? Hur kommer personalen på -låt oss säga Bukowskis Market- att lägga värderingsnivån då, -om fem år? Kommer Lisa eller Kalle på Bukowskis Market att få bannor från Bukowskis huvudkontor för att hon/han satt 4.000 kr i utrop år 2022 på en stol som kostade 20.000 kronor år 2017? Eftersom de då inte håller "värdet uppe" på något som Bukowskis de facto satsat pengar i?
Idag säljer auktionshuset Bukowskis dessa "unika" stolar i limited edition för runt 20.000 kronor styck. Hur många ingår i varje limiterad upplaga? Kan/bör/får man överhuvud taget använda ordet unik om det finns fler än ett exemplar?
Enligt Antikmonologens förmenande så sitter Bukowskis på två stolar, eller möjligen tio. Under alla omständigheter ett högst dubiöst förfarande som jag i sin förlängning anser blir oetisk.
------------------------------------------------------------------------
A´propos oetiskt så meddelade Auctionet den 11 april att man förvärvat Auktionshuset Crafoords i Lund. Unge herr Bexhed, Uppsala Auktionskammare, säljer till Auctionet och säger om försäljningen: Vi är mycket glada över att kunna lämna över stafettpinnen till Auctionet.com. Auktionsbranschens stafettpinne är alltså epitetet för dagen, Crafoord.
"Lille Per" som alltid var klassens ljus, eller "smöris", fick högre betyg i skolan än de som var precis lika duktiga, men inte hade "samma fallenhet" för att glänsa inför fröken. Vilken specialbehandling får ett ägt auktionshus i jämförelse med de övriga som "bara" har skrivit på vad jag gissar är att kalla för franchiseavtal? Vilka skillnader finns i ekonomiska upplägg mellan franchisetagare och ägt auktionshus?
Jobbar man exempelvis på Systembolaget så får man inte samtidigt vara vinimportör med egen firma. Det blir liksom ohållbart ur många perspektiv. Det finns -lika uppenbara som självklara- villkor i Systembolagets anställningsavtal om dylika företeelser.
Jag förutsätter, möjligen oklokt, att Auctionet har genomfört köpet av Crafoords -för övrigt ett av mina favoritauktionshus i Sverige sedan många år- med hjälp av extensiv juridisk expertis. Dock blir jag närmast vimmelkantig när jag läser Auctionets Användarvillkor, eftersom jag anser att stor diskrepans råder i anledning av förvärvet av ett auktionshus. Flera meningar i följande text, saxat ur extensivt ordekvilibristiska/ordbajsande "Användarvillkor" den 12 april 2017, anser undertecknad gå stick i stäv med Auctionets numer auktionshusägande:
pressklippet om köpet, den 11 april, 2017:
Auctionets köp av Crafoord är alltigenom ologiskt. Hade man haft för avsikt att stöpa om sin eller Crafoords verksamhet, så hade jag inte skrivit dessa rader. Men Söderholms uttalande talar emot detta och således ska Auctionet både ha kakan samt sälja den. Och expertisera den. Och kontrollera den. Etcetera in absurdum.
Auctionet sitter definitivt på tio stolar. Eller 38, eftersom det är antalet auktionshus man har som franchisetagare. Dock har man ännu inte lagt in Crafoords i listan, vilket ger 39.
Enligt devisen om skomakaren skådas numer övergivna läster på allt fler platser i den svenska antik- och auktionsbranschen. Oetiskt av Auctionet? Ja, det menar jag. Åtminstone i högsta grad opassande.
Källor:
http://www.blasknada.com/ivan-jelinek/
https://www.bukowskis.com/sv/news/1165
https://auctionet.com/sv/terms