Snott i Antiksvängen

Gummisnodd kan vara bra att ha. En finansminister av Gamla Skolan, Gunnar Sträng, hade minst en runt plånboken i bakfickan. Auctionet praktiserar en annan variant. Undertecknad skrev för snart ett år sedan ett blogginlägg i Antikmonologen om "Antikbranschens framtid" och diskuterade tre unga killar som antingen handlade av mig, eller bara sökte kunskap och dialog under Älvsjö Antikmässa 2019. Dessutom nämndes en "coming" ung tjej i kommentarsdelen av det blogginlägget.

Döm om min förvåning när Auctionet, där flera goda vänner arbetar, plagierat mitt blogginlägg om "En ny generation" och helt enkelt tar två av killarna i Antikmonologens text och även "coming" Hilma och intervjuar dem i Auctionets Magazine (AM). En glansig, mycket påkostad tidning som utkommer ett par tre(?) gånger per år. Detta utan någon hänvisning till Antikmonologen. (Annars är Auctionet Magazine föredömliga med små faktarutor och bildbylines, men här hoppade man i galen tunna). Osnyggt.

Och nej, jag är inte bitter, bara en enormt stark förespråkare av devisen äras den som äras bör. I en i det närmaste ideell verksamhet är det ett av de fundamentala rättesnörena. Särskilt vidrörande företag som omsätter hundratals miljoner penningar. Problematiken är ej okänd, men tenderar att vara omvänd. Det mest kända exemplet är två journalister som lär ha plankat en journalists arbete rakt av, i en så kallad Podd om mord.

För övrigt rekommenderar jag AM. I september 2017 sa Auctionet så här om den då nylanserade tidningen: ”Vi vill med Auctionet Magazine nå antik- och designintresserade människor för att inspirera och berätta om Auctionet, men också väcka intresset hos personer som ännu inte är lika inbitna som vi själva är” säger Johan Axelsson, marknadsansvarig på Auctionet. ”Vår ambition är att bli Sveriges största magasin inom konst, antikviteter, inredning och design".

A propos det så är det -tyvärr- inte svårt att vara bättre än Sveriges (enda och) äldsta antiktidning, Antik & Auktion (A&A) . Små och stora fåglar i både trädkronor och undervegetation kvittrar om att omstöpningarnas hårt tuktade piassavor drar in på massor hos A&A. Vilket dessvärre leder till friskt vågade och nydanande journalistiska grepp så som "Antikrundan -Följ med bakom kulisserna"... -För trettioelfte gången med i stort sett samma experter som för 30 år sedan. Kram- och flamsrundan har programmet utvecklats till, med objekten i marginalen och några få favoriserade experter i spotlighten. Som bekant. Inget ont om alla experter i Antiksvängen, men man undrar ju hur det är ställt med återväxten när man kollar in nunorna i Antik & Auktions expertpanel.

Extra, extra! Read all about it! Same same but same.

En aktör som har alla möjligheter och förutsättningar att bli Sveriges Antiktidning nummer ett är annars Scandinavian Retro. Men än så länge är den förträffliga tidningen irriterande smal i sin inriktning; primärt 1940-1960. 

Irriterande smal.

---------------------------------------------------------------------------------

Sommaren 2019 snoddes tyvärr även annat.

På Tullgarns Slott stals två vackra gjutjärnsbänkar, tillverkade under 1800-talet. Vänligen håll ögonen öppna efter denna Kungliga egendom.

---------------------------------------------------------------------------------

Till yttermera visso snoddes även nedanstående damm-dam i Västerås. Mer precist den oerhört ovanliga skulpturen "Morgonbad" av Anders Zorn, utförd i brons. Verket stals från Botaniska Trädgården i Västerås våren 2018. Den värdefulla fontänen fanns endast i tre utföranden. En finns på Zorn-museet i Mora, den nu diskuterade ägdes av Västerås Konstmuseum och sedan finns ytterligare en i Rosenbad-parken i Stockholm. Västerås Konstmuseum hade en så enorm tur i oturen, att efter att stölden hade konstaterats erfor man att Rosenbad hade sin version inne hos anrika gjutarfirman Bergmans Konstgjuteri för översyn och renovering. Detta gjorde att man, i samarbete med Zorn-museet i Mora, lät gjuta en ny version av Zorns bronskulla. Den nya kullan kommer åter till Västerås Botaniska under senvåren 2020. Alla nöjda och glada.

Intendenten/konservatorn Christina Runeson glad över ny Zornkulla. Hon och Intendenten Frej Berglind Drake har varit inbegripna i fallet med Zorn-dam(m)en. 

Var en så pass ovanlig bronsskulptur tar vägen är svårt att sia om. Sannolikheten att hon redan smälts ned för bronsvärdets skull är nog hög. Eftersom endast tre -nu fyra- har gjutits så vore hon oerhört svårsåld som konstverk.

---------------------------------------------------------------------------------

Häromveckan diskuterades -i samma andemening- för övrigt i mången media ett inbrott i galleri på Östermalm i Stockholm. Då stals, snoddes, tio-tolv (förstår inte varför siffran ej har varit exakt angiven någonstans) skulpturer av Salvador Dali. Experter uttalade sig då och sade att de minsann är osäljbara eftersom det rör sig om numrerade upplagor.

I en perfekt värld vore det så. Här snackar vi motsatsen till unika föremål. Dali ville tjäna storkovan och därför gjordes hans skulpturer i upplagor uppemot 1500, ibland "bara" 300. Om auktionshus och konsthandlare vore rigorösa i sina katalogiseringar och alltid noterade vilken specifik numrering ett konstverk hade så vore det svårt att få stulna objekt sålda- åtminstone lagligt. En snabbtitt på nätet visar att merparten av Daliskulpturer sålda i Sverige är numrerade och noterade. Men långtifrån alla och prisbilden varierar från runt 4000 kronor upp till 70.000. Och de bronskulpturer som har sålts för under tiotusen är katalogiserade som "Efter Dali". Vad nu det betyder?

---------------------------------------------------------------------------------

Antikrundan är ett fortfarande ganska populärt TV-program.

Sno ihop följande:

Några föremål med ålder. Strössla med en massa personkult kring vissa experter. På med många musikpålägg. Sedan nävavis av en massa kramar och gott om glada tillrop som "Vilket loppisfynd!". Häpp!

Ja, ni vet. Men så ibland så kräver stunden lite allvar. En av ringrävarna i programmet, Konsthandlare Moser, får i uppdrag att bedöma en oljemålning signerad Ernst Josephson, när Antikcirkusen är i Söderköping, 19 minuter in i programmet. Den sistnämnde förekommer sällan på auktion och här pratade vi om ett imposant porträtt föreställande äldre kvinna. Moser resonerar kring målningen fram och tillbaka och insinuerar för ägaren att "...det börjar lukta miljonbelopp". Kameraglidningar och klipphängare och 2-minter-om-Ernst-Josephson-uppläst-av-Anne-Lundberg. Men så till slut, en... ...upplösning..., efter diverse trumvirvlar och annat spännande; Moser vet berätta att tavlan är en känd förfalskning, omnämnd i bok om Josephson. Utförd av vännen Allan Österlind, som blev något av expert på att fejka Josephson, eftersom de spenderat lång tid tillsammans i Frankrike. Inslaget avslutas med att Claes Moser säger att den inte är värd några miljoner, utan i stället "...ändå har ett bra värde, för att den är så känd som förfalskning i litteraturen ...en 40-50.000 kronor".

Uteblivet Lundbergskt kramkalas denna gång. En så känd förfalskning är ändå värd 40.000-50.000 kronor, sade Moser, i exakt dessa ordalag.

Veckan därpå får Andreas Rydén, Bukowskis, i uppdrag att i Nora bedöma en mindre bronsskulptur, en gång utförd som skulptur av Carl Milles i gips, föreställande ägarinnans mammas farmor, 31 minuter in i programmet. Familjen, nota bene inte Millesgården, lät gjuta en bronsskulptur efter gipsen någon gång på 60-talet, hos en konstgjutare, "...eftersom gipsskulpturen började falla samman". Stämmer det, frågar Rydén ägarinnan barskt. Jaa, kvider hon... "Då kallar man det för FULgjutning säger Ryden med tordönsstämma och fortsätter: "Hade du gjort det här med uppsåt att sälja skulpturen så hade det varit en ren och skär förfalskning. Då hade det här varit ett polisärende". Rydén hade under expertiseringens gång kontaktat  "sina vänner på Millesgården" och de bad ägarinnan kontakta Millesgården, varpå Millesgården skulle registrera skulpturen. Men, som en ICKE Millesskulptur och då får den ju inget värde, endast affektionsvärde, avslutade Rydén. "Jag kan alltså inte värdera den, eftersom det är en så kallad fulgjutning".

Vacker fulgjutning. En man måste göra vad en man måste göra; ej applicerbart resonemang vad gäller värderingar av fulgjutningar av Milles.

Vad är sensmoralen av herrar Mosers och Rydéns expertiseringar? You tell me, det övergår nämligen mitt förstånd. Det som ena veckan kallas för en -av tidigare och samtida förståsigpåare- förfalskning värderas ändå till 50.000 kronor av en av landets största Konsthandlare. Den andra veckan kallas en -tack vare oklanderlig familjeproveniens- äkta skulptur av Carl Milles för värdelös. Rent juridiskt torde Rydéns inställning vara svårklanderlig. Däremot blir Mosers kommentarer uppåt väggarna ut-i-tok i sammanhanget.

Har månne svensk lagstiftning ändrats, eller är det -ännu ett- flagrant exempel på att Antikrundan har redigerats och klippts sönder så att expertens andemening försvinner i klipprummet? Den som lever får höra. Till syvende och sist ska det ju bli BRA TV, gubevars...

---------------------------------------------------------------------------------

Taburetterna/pallarna som Antikmonologen (AM) skrivit många spaltmetrar om, har uppnått nya höjder. De minimalistiska furupallarna som oftast attribuerats till Axel Einar Hjorth (AEH), har jag och andra understrukit att de (också) har nytillverkats. För något år sedan konstaterades i AM att de sannolikt ens icke varit i närheten av AEH:s ritbord, utan är av betydligt senare datum.

För ett par veckor sedan skrev Barnebys, även kallade Propagandamys, som följer:

Barnebys intervjuar Intendent Erik Ingare hos UAK. Auktionshuset och Ingare slår sig för bröstet och berättar om "upptäckten". Ingare, tidigare hos Bukowskis, torde ha deltagit i försäljning och marknadsföring av ett stort antal då kallade Hjorth-taburetter. 

Även Pontus Silfverstolpe intervjuas, -av sig själv(?),  gällande "Avslöjandet av Auktionsbluffen" och säger bland annat "Vi är flera i branschen som har ifrågasatt dessa pallars ålder och ursprung en längre  tid". Hemma i duschen i så fall?

Uppsala Auktionskammare 11-14 juni, 2019. Av UAK värderade till 60.000-80.000 kronor

Detta par försökte UAK sälja sommaren 2019 för 60-80.000 i utrop. Proveniens: Gåva år 1974 till nuvarande ägare. Återrop.

I december 2014 sålde Uppsala Auktionskammare ett par furupallar med utropet, alltså av deras experter uppskattade korrekta värdet 12.000-15.000,  följande katalogtext:

De klubbades för 175.000 kronor.

I januari 2020 säger Ingare i intervjun med Barnebys: "Särskilt roligt för oss i Uppsala är också att tillverkaren fanns i vår närhet".

Jätteroligt. Verkligen. Undrar om köparna av dessa nytillverkade och felattribuerade pallar också tycker det? Vilken kund blir den förste att vilja häva ett köp i Sverige? Hur många inredare sitter nu nervösa och hoppas att deras slutkunder inte hör av sig, i Stockholm/Paris/New York?

Hur länge ska felattribueringarna leva vidare? Troligen så länge det kommer in folk med pallar till försäljning. Den 12 januari 2020 klubbades "Taburetter paret i furu. Möjligen Axel Einar Hjorth... för 72.500 kronor hos Arvika Auktionsverk (utrop nr 247781). Budstarten gick vid 50kr.

---------------------------------------------------------------------------------

Förra sommaren sålde Stockholms Auktionsverk en "Hylla, Art Deco", med utrop 4.000 kr. Den klubbades för 580.000. Köpare var en av Sveriges främsta handlare inom 1900-talets konsthantverk. Tufft för Auktionsverket, men alla kan göra fel.

Beskuren bild, föreställande Auktionsverkets Futurumhylla.

Det dröjde några månader så dök en kopia upp på Västkusten i Sverige, hos den meste "Hjort-taburett-säljaren" i Sverige, Hebergs Auktioner; ett känt namn för trogna Antikmonologen-läsare. Katalogtexten ändrades i ett sent skede till "samtida" om förfalskningen.

Äkta Hjorth Futurum till vänster och förfalskning till höger. Klubbat pris 41.000 kronor. Så någon trodde nog på den.

---------------------------------------------------------------------------------

Låt oss prata om något roligare! Den 13-16 februari äger Älvsjö Antikmässa rum. Åk dit vetja! Av någon anledning så har vi utställare i år placerats i annan hall än den vanliga. Så ni besökare får ta Mässkartan och rekognoscera i förväg, så ni hittar till favoriterna. Kanske ska ni överväga flerdagarsinträdesbiljett? Man hinner ju inte allt på en dag och det är ett överflöd av härliga prylar och dito utställare. Vill ni hälsa på hos Cederqvist Antik & Vin så finns vi i monter B05:71.

I mars äger även mytomspunna Brösarps Antikmässa rum. Närmare bestämt den 20-22 mars. Som nybliven skåning är det oerhört kul och stort att få delta där, även om premiären genomfördes redan under Brösarps Moderna, i oktober 2019.

Hoppas vi ses på någon av dessa mässor!

---------------------------------------------------------------------------------

--------------------------------------------------------------------------------------

Fotnot:
Ursäkta fortsatta problem med olika typsnitt i Antikmonologen. Verkar dessvärre olösligt.

Källor:
http://www.mynewsdesk.com/se/pressreleases/auctionet-lanserar-nytt-magasin-2154273

https://www.barnebys.se/blogg/uppsala-auktionskammare-avslojar-auktionsbluff

Trevlig Midsommar, alla läsare!

En riktigt fin midsommar tillönskas Antikmonologens alla läsare!

Ta det varligt i semestertrafiken. Tänk på familj och vänners väl och ve och håll igen på nubbarna.

Må edra kantarellställen digna av gigantiska, maskoätna praktsvampar och aborr- och öringsställena förbli endast just edra!

Ruth och undertecknad mot en ny fantastisk sommar fylld av skattjakt och andra upptåg. Hundar borde väl kunna präglas på annat än dyra svampar? 

Ruth, alias Migevas Rumba in the English park, nu kör vi; Så HÄR doftar en akvarell av Zorn..!

Lite spis och mycket mer

Mycket sol och extremt få bitande/sugande insekter blir bestående minnen av sommaren 2013, hur augusti än utvecklas. Familjens lilla landställe, situerat i skogen i Gästrikland, var mål för renovering. Men en och annan loppis och auktion hanns ändå med mellan rännhängande, panelspikande och målning.

En premiere kallade Zorn motivet. Alicia på Sörtuttsbadet är en mer samtida titel.

Som bekant har ju varje gård med självaktning nuförtiden en skylt med de tvärnitsframkallande bokstäverna L O P P I S på. Dessvärre är ofta fynden få och anledningen till skylten verkar ofta vara att få folk att stanna för att köpa en kvällstidning eller hyra en roddbåt; i förbifarten. Jag har varit hos Stadsmissionen, Myrorna, Emmaus, Läkarmissionen, Röda Korset, en uppsjö privata loppisar, några auktioner och en och annan hembygdsgårds öppning. Det sistnämnda blev också mitt livs mest dramatiska loppisbesök.

Scen ur Monty Python and the Holy Grail.

Först i kön premiärdagen, till en hembygdsgårds lada utanför Årsunda i Gästrikland, som skulle ha öppet endast under någon vecka. Väl därinne sög jag åt mig lite grejer i en spånkorg. Efter fem minuters spanande uppstår någon form av tumult bakom mig. En äldre kvinna hade fått ett sågblad som låg utstickande ur en korg under ett loppisbord, -rätt in i smalbenet. Mindre än en centimeter stort, men blodet pumpade som vore det en scen ur Monty Python and The Holy Grail.

Fascinerande var att ingen gjorde något annat än att hämta hushållspapper. Ett par "kommandon" senare, så hade jag fått ett par tryckförband av en annan besökare som sprang till sin bil och samtidigt fått ned kvinnan halvliggande i en stol. Dubbla, hårda tryckförband gjorde susen. En hink vatten gjorde också att brädgolvet inte längre såg ut som det i en slaktlada i oktober. Damen, snövit i ansiktet, var lite bekymrad om hon skulle behöva uppsöka sjukstuga, vilket jag anbefallde. Uppenbarligen överlevde damen eftermiddagen, för jag fick rapport om att hon frekventerat en annan loppis ett par timmar senare, med ännu icke bytta tryckförband. Vad gör man inte för en ny loppis!

Förmedlare av dyra gripar?

Besökte under ett par timmar Dyrgripens Auktioner i Valbo, men valde att inte köpa något. Jag förbluffades över deras påslag, 20% på klubbat belopp + en slagavgift på 30 kr på varje köpt föremål. Många bäckar blir till en stor dyr älv; Storstadspriser i en by. Hur vanligt är detta ute i landet? Rapport från Hälsingland berättar att en sedan länge etablerad auktionist tar en tia i slagavgift. En annan handlare/auktionist i samma landskap har inga påslag alls. Central frågeställning är ju VEM påslagen de facto tillfaller...

Någon vecka senare for vi på auktion av lite mer -i positiv bemärkelse- bonnig karaktär, i Myra, i regi av "Nisse". Annonsen i Gefle Dagblad var historiskt utformad; "240 meter poletennslang och lite spis och mycket mer". Vilken auktionsnörd kunde hålla sig borta? Nisses påslag var noll och intet på klubbat belopp och maten som serverades i anslutning till auktionen var närmast oförglömlig. Ett gäng thailändare serverade bland annat billiga vårrullar som varje Guide Michelin-kritiker av rang hade beställt mer av. Vi köpte med oss en stor påse till kvällsmat.

Några av sommarens Percyformgivna Gefleföremål...

Fotnoter:
Black Knight (John Cleese) skriker efter att ha blivit av med både armar och ben åt King Arthur (allt medan blodet sprutar): Oh, oh, I see, running away then. You yellow bastard! Come back here and take what's coming to you. I'll bite your legs off!

Nisses visning kostade inte 10 kr, den började klockan 10. Jag var tvungen att munhuggas lite med erfarne och duktiga auktionisten Nisse om annonsens alla lustiga felaktigheter. Han nämnde att killen på annonsavdelningen nog inte var världens mest erfarne på sitt jobb. Lite spis åsyftade liten järnspis, -inget ätligt. Poletennslangen återropades.

Dyrgripens påslag kan möjligen delvis förklaras av att det sannolikt är en heltidsverksamhet, medan Nisse däremot sysslar med annat också. En auktion inbegriper oftast mellan 400-700 utrop.

Vassa verk på Verket

Jag fick en snabb och fin förhandstitt på Auktionsverkets Klassiska Kvalité i går kväll. Trenden att toppobjekt säljer bra, men att mellansegmentet utgör en osäker marknad, är notabel. Dels ses toppobjekt, men även föremål man ens såg i närheten av en Kvalité för några år sedan.

Bruno Liljefors pièce de résistance, Katt på blomsteräng är en pärla som alla auktionshus garanterat sökt locka ut ur säljfrysen. Misse är tillägnad sex katalogsidor plus katalogomslaget, med utrop 4.000.000-6.000.000 kr. Byt ut katten mot förbisvischande tornsvalor, så har ni en annan Bruno som jag tror slog rekord hos oppositionen för en del år sedan.

Eftertraktad bondkatt ur japansk vinkel (Klubbad för rekordet 9,1 milj.kr)

Oljan stammar från den period som anses vara Brunos bästa, sent 1880-tal, i sann japoniserande anda. I branschen har det länge mumlats om att ABC-målarna inte kommer att hålla länge till, eller att de är på väg ned och att de yngre (-vad nu det innebär), solventa klientelet inte skulle vara intresserade av dessa. Riktigt så har det ju inte blivit, -ännu åtminstone. Hade jag personligen pengar som dessa att placera skulle jag mycket hellre leva med en bra Zorn eller Liljefors livet ut ovanför platt-TV:n, hellre än mycket annat högt ansett från 1990- eller 2000-talet. Jag personligen.

Briljantslipad grön diamant, inte kryptonit (Återropad)

De fruktansvärda rånen som både Auktionsverket och Bukowskis drabbats av, har sannolikt framtvingat att juveler och storleksmässigt mindre, ädla föremål nu visas i ett nybyggt säkerhetsrum. Här finns bland annat en 3,69 ct grön briljant från Sierra Leone, framgrävd av småskaliga gruvägare i samarbete med en herre kallad "Kristallen i Lannavaara". Humor, måste jag säga. Utropspriset är seriösa 1.7-1.8 miljoner kr. Snart dags för ett nytt smeknamn, -på den norrländska killen?

Inlåst blåvitt guld (Återropad)

Säkerheten är hög även avseende en bian-hu, moon flask eller månflaska, med utropet 10-12 miljoner kr. Katalogiserad som kejsar Qianlong, märke och period, 1736-1795. Om kineserna är köpsugna, vilket de sannerligen varit i Storbritannien och Nordamerika i höst, så kan vi lämna olifant, Zorn, Dardel, Archimboldo, Rembrandt(?), bordsur av Fabergé med flera tunga klubbslag långt bakom oss, tror jag. Redan vinnare sidmässigt, med åtta sidor plus omslag och om månflaskan är från perioden och i absolut felfritt skick, så har vi med intill sanning gränsande visshet ett nytt svenskt prisrekord, -alla kategorier i Sverige. Viktigast av allt är dock två -och inte en- personer (läs kineser) som vill bjuda till höga höjder.

Dryga 300 kinesiska (något enstaka undantag) konsthantverksutrop samt 111 kinesiska målningar bjuds ut. Ingen enda katalogtext är skriven på svenska. Var befinner vi oss..? De kinesiska målningarna bjuds för första gången ut på konstmarknaden, står det i förordet. Hur är det möjligt? Bara några tankar.

Förhoppningsvis märke och tid.

Kvällens snackis var ändå att konkurrenten med stort B, the opposition i brittiska auktionsterminologiboken, nu valt att sälja en Carl Larsson-akvarell, med minst sagt ifrågasatt ägarlängd. Jag är inte insatt i ämnet, mer finns att läsa här. Den lär ska ha stulits från Norrköpings Konstmuseum, men köpts i god tro av norsk samlare. En och annan jurist lär ha hållits sysselsatt i ämnet.

Stilla undrar jag hur Auktionsverket avser att lösa de mycket stora problem som uppstått -uppstår- internationellt, vidrörande bristande betalningsmoral? (Se mina tidigare bloggar). Kommer man att begära en pant på flera miljoner kronor hos de budgivare som registrerar sig inför budgivning eller inte? Får man för övrigt göra det i Sverige? Jag har tidigare bland annat diskuterat andelsförsäljningar redan innan föremålet betalts/lösts ut, i Kina. -Otroligt, men sant. Flera internationella auktionshus driver rättsfall mot köpare som inte betalt det de ropat in och overifierade rykten om att världsrekordvasen i England fortfarande ej är betald, florerar. Jag har tidigare intervjuat Auktionsverkets Elisabet Fellbom, Bukowskis Cecilia Nordström och Uppsala Auktionskammares Magnus Bexhed om eventuell betalningsproblematik hos deras auktionshus (No COD-Ingen mer torsk för auktionshusen)

Förhoppningsvis ingen mer torsk för de svenska auktionshusen- eller säljarna. Den som lever får se.


Fotnoter:
*ABC-målarna utgjordes av Anders, Bruno och Carl, som var bröder av sin tidsålder. Efternamnen får ni lista ut själva.
*Vill ni läsa en enda bra bok om Japonismen, så är det Jacques Dufwas avhandling Winds from the East som gäller. Den är inget mindre än ett mästerverk.
*Både märke och period(tid) innebär att det kejserliga sigillet är utfört under regerande kejsares regeringstid och inte under en senare period.

Lasse Jonsson på udden!

Lars berättar, -i Museum Lars Jonsson, Vamlingbo, 2011

På Waldemarsudde är det åter dags för fågelkonstnären, ornitologen och författaren Lars Jonsson att ställa ut. Det är tio år sedan sist och han är en av få levande konstnärer som förärats två utställningar där. Förra utställningen lockade rekordmånga besökare med ringlande köer upp bland ekarna till Prins Eugens vackra Waldemarsudde.

Erkänd som en av världens mest kända och eftertraktade naturkonstnärer finner ni hans konst i de flesta (natur-)sammanhang. Han betraktades som underbarn och upptäcktes som 14-åring sittandes på Naturhistoriska Riksmuséets golv, tecknandes uppstoppade fåglar. Året därpå hade han där sin första separatutställning. Tidigt publicerade han fälthandböcker för fågelintresserade, som idag betraktas som klassiker. Han är mest känd för sina närmast overkligt skickligt utförda akvareller, men allt oftare jobbar han också i olja.

Lars Jonssons tassemarker; Hoburgen en tidig augustimorgon

Waldemarsudde-utställningen har Lars valt att kalla för Närvaro, eftersom det är en central faktor i hans naturåskådning och konstnärsskap.

Skärfläckeskådning, verket heter Treenigheten

Motiven och resmålen för utställningen, cirka 150 verk, har han hittat i hemmamarkerna på södra Gotland, men även jorden runt i Perus torrskogar, Ecuador, Antarktis- Sydgeorgien, Arktis- Tjukotka i Rysslands bortersta del- Svalbard och Kurilerna. En av mina personliga favoritmålningar är utförd i just sistnämnda region;

Ta er ut till utställningen och låt er blick suggereras av japan-pappret där en myriad av havsfågel flyger över oroligt mörkt hav, med vulkan i fonden. De mörka stormfåglarnas ö, Kurilerna 2003. Denna privatägda målning tillhör det största som kan upplevas i akvarellmåleri/ naturmåleri -alla kategorier. Hade Bruno Liljefors eller Anders Zorn sett målningen (två av Jonssons husgudar), så skulle de med hatt i hand bugat för Jonsson, sanna mina ord.

När jag pratade med Lars på torsdagen kämpade han med en förkylning och berättade att han i veckan målat live på Muséet, vilket varit mycket uppskattat. Dessutom har han precis färdigställt en mapp, strandspeglingar, om fem litografier, som en av de största morgontidningarna säljer.

På spaning efter de kärrsnäppor som flytt? Hemmalokalen Aurriv, på Gotland

En längre intervju med konstnären ska enligt tv:s lokalnyheter ABC visas på fredagskvällen (12/10). I helgen hoppas Lasse att förkylningen mojnat, så att måleriet kan fortsätta på plats. En helt unik chans att se en mästare in action. Utställningen pågår 6 oktober- 20 januari 2013. Hoppas vi ses där!

Samtliga foton och Copyright Nicklas Cederqvist

Länkar:
http://www.waldemarsudde.se/lars_jonsson.html