fredag 23 november 2012

Vassa verk på Verket

Jag fick en snabb och fin förhandstitt på Auktionsverkets Klassiska Kvalité i går kväll. Trenden att toppobjekt säljer bra, men att mellansegmentet utgör en osäker marknad, är notabel. Dels ses toppobjekt, men även föremål man ens såg i närheten av en Kvalité för några år sedan.

Bruno Liljefors pièce de résistance, Katt på blomsteräng är en pärla som alla auktionshus garanterat sökt locka ut ur säljfrysen. Misse är tillägnad sex katalogsidor plus katalogomslaget, med utrop 4.000.000-6.000.000 kr. Byt ut katten mot förbisvischande tornsvalor, så har ni en annan Bruno som jag tror slog rekord hos oppositionen för en del år sedan.
Eftertraktad bondkatt ur japansk vinkel (Klubbad för rekordet 9,1 milj.kr)
Oljan stammar från den period som anses vara Brunos bästa, sent 1880-tal, i sann japoniserande anda. I branschen har det länge mumlats om att ABC-målarna inte kommer att hålla länge till, eller att de är på väg ned och att de yngre (-vad nu det innebär), solventa klientelet inte skulle vara intresserade av dessa. Riktigt så har det ju inte blivit, -ännu åtminstone. Hade jag personligen pengar som dessa att placera skulle jag mycket hellre leva med en bra Zorn eller Liljefors livet ut ovanför platt-TV:n, hellre än mycket annat högt ansett från 1990- eller 2000-talet. Jag personligen.
Briljantslipad grön diamant, inte kryptonit (Återropad)
De fruktansvärda rånen som både Auktionsverket och Bukowskis drabbats av, har sannolikt framtvingat att juveler och storleksmässigt mindre, ädla föremål nu visas i ett nybyggt säkerhetsrum. Här finns bland annat en 3,69 ct grön briljant från Sierra Leone, framgrävd av småskaliga gruvägare i samarbete med en herre kallad "Kristallen i Lannavaara". Humor, måste jag säga. Utropspriset är seriösa 1.7-1.8 miljoner kr. Snart dags för ett nytt smeknamn, -på den norrländska killen?
Inlåst blåvitt guld (Återropad)
Säkerheten är hög även avseende en bian-hu, moon flask eller månflaska, med utropet 10-12 miljoner kr. Katalogiserad som kejsar Qianlong, märke och period, 1736-1795. Om kineserna är köpsugna, vilket de sannerligen varit i Storbritannien och Nordamerika i höst, så kan vi lämna olifant, Zorn, Dardel, Archimboldo, Rembrandt(?), bordsur av Fabergé med flera tunga klubbslag långt bakom oss, tror jag. Redan vinnare sidmässigt, med åtta sidor plus omslag och om månflaskan är från perioden och i absolut felfritt skick, så har vi med intill sanning gränsande visshet ett nytt svenskt prisrekord, -alla kategorier i Sverige. Viktigast av allt är dock två -och inte en- personer (läs kineser) som vill bjuda till höga höjder.

Dryga 300 kinesiska (något enstaka undantag) konsthantverksutrop samt 111 kinesiska målningar bjuds ut. Ingen enda katalogtext är skriven på svenska. Var befinner vi oss..? De kinesiska målningarna bjuds för första gången ut på konstmarknaden, står det i förordet. Hur är det möjligt? Bara några tankar.
Förhoppningsvis märke och tid.
Kvällens snackis var ändå att konkurrenten med stort B, the opposition i brittiska auktionsterminologiboken, nu valt att sälja en Carl Larsson-akvarell, med minst sagt ifrågasatt ägarlängd. Jag är inte insatt i ämnet, mer finns att läsa här. Den lär ska ha stulits från Norrköpings Konstmuseum, men köpts i god tro av norsk samlare. En och annan jurist lär ha hållits sysselsatt i ämnet.

Stilla undrar jag hur Auktionsverket avser att lösa de mycket stora problem som uppstått -uppstår- internationellt, vidrörande bristande betalningsmoral? (Se mina tidigare bloggar). Kommer man att begära en pant på flera miljoner kronor hos de budgivare som registrerar sig inför budgivning eller inte? Får man för övrigt göra det i Sverige? Jag har tidigare bland annat diskuterat andelsförsäljningar redan innan föremålet betalts/lösts ut, i Kina. -Otroligt, men sant. Flera internationella auktionshus driver rättsfall mot köpare som inte betalt det de ropat in och overifierade rykten om att världsrekordvasen i England fortfarande ej är betald, florerar. Jag har tidigare intervjuat Auktionsverkets Elisabet Fellbom, Bukowskis Cecilia Nordström och Uppsala Auktionskammares Magnus Bexhed om eventuell betalningsproblematik hos deras auktionshus (No COD-Ingen mer torsk för auktionshusen)

Förhoppningsvis ingen mer torsk för de svenska auktionshusen- eller säljarna. Den som lever får se.


Fotnoter:
*ABC-målarna utgjordes av Anders, Bruno och Carl, som var bröder av sin tidsålder. Efternamnen får ni lista ut själva.
*Vill ni läsa en enda bra bok om Japonismen, så är det Jacques Dufwas avhandling Winds from the East som gäller. Den är inget mindre än ett mästerverk.
*Både märke och period(tid) innebär att det kejserliga sigillet är utfört under regerande kejsares regeringstid och inte under en senare period.

5 kommentarer:

  1. Målningarna och kalligrafirullarna tillhörde till största del en äldre sinolog som bor utanför Lund, f.d. intendent på Östasiatiska muséet, och alltsammans utställdes på Liljevalchs 1989. I princip samtliga verk förvärades under hans tid som kulturattaché i Peking under åttiotalet. Denne persons del, som vi var många att bese hemma hos honom, har även för ett par år sedan utställts på Kulturen (ett museum) i Lund. Så sakerna har inte varit på konstmarknaden tidigare. En intressant randanmärkning är att någon försökte sälja en Li Keran på Bukowskis Market med hänvisning till en icke-illustrerad med annoterad målning från Liljevalchs-utställningen 1989 genom att hänvisa till en titel som stod beskriven längst bak i katalogen (Mästare från Kina, 1989). Det dråpliga var att Market hade värderat tavlan, som om äkta hade varit värd över en miljon, till ca. 2000kr. I ett par dagar trodde jag att det stora kapet väntade på mig. Tyvärr stämde inte (den uppdiktade) proveniensen när jag tittade i katalogen och auktionen drogs in när jag, efter ganska mycket ettrighet måste jag tillstå, upplyste Bukowskis om detta.

    Auktionen är raderad men lite av bildmaterialet ligger kvar:

    http://www.bukowskismarket.com/items/252512/images/1



    / Joakim.

    SvaraRadera
  2. Ps. Lite transparens angående månflaskan hade varit på sin plats. Om proveniensen är så svag tycker jag att den föredetta ägaren borde kunna gå ut med sitt namn och visa på trovärdighet - inte minst för köpare. Om den funnits i samma familj så pass länge borde den stå uppräknad i tidigare bouppteckningar eller finnas med på någon gammal bild (vilket går att förfalska förvisso, som den där tysken som åkte fast förra året gjorde). Vet man ingenting när den köptes?

    SvaraRadera
  3. Hejsan Joakim.
    Intressanta fakta du delger oss! Vad jag menade med min kommentar om konsten var ju att den redan har varit på konstmarknaden en gång, eftersom den säljs av andra än konstnärerna.

    Jag håller med dig om månflaskan och brist på explicit proveniens. Det paradoxala är ju i och för sig att även om det är en sen fake eller kopia, så kan den komma att kosta ohemult mycket pengar, pga brist på kunskap bland de som kommer att bjuda... Jag har själv ännu inte skärskådat något porslin på visningen, -förhoppningsvis nu på söndag.
    Tack för dina långa kommentarer. De är guld värda, inte minst för min stora läsekrets!
    Mina varmaste hälsningar,
    Nicke C.

    SvaraRadera
  4. Hej Nicke, det var en intressant artikel att sätta näsan i. Vet du möjligtvis proportionerma på tavlan "Katt på blomsteräng" den ser ut att vara väldigt vacker, det är inte ofta man ser ett sådant verk.

    På tal om stölden brukar säkerheten alltid vara hög när det är sådana summor inblandade, men på något sätt lyckas någon stjäla objekt. Detta är väldig tråkigt.

    SvaraRadera
  5. Hej Pontus.
    Katten är 61x76 cm. Kul att du läser bloggen!
    Mvh
    Nicklas

    SvaraRadera