Antikdialogen; Auctionets Tom Österman om samtid och framtid

Eftersom antik- och auktionsmarknaden i och utanför Sverige i skrivande stund befinns i ett mycket föränderligt läge anser jag att detta bör belysas. En spade ska kallas en spade, och då kan man lugnt påstå att sagda marknad faktiskt befinns mitt i ett paradigmskifte.

Som konstaterat i senaste Antikmonologen, så är avsaknaden av fackpress som tar upp viktiga och brännande ämnen i antik-Sverige total, begreppet bristfällig räcker inte. Förvisso finns en tidning kallad Antik & Auktion (A&A), men enligt mitt förmenande är den inte värd namnet. Utöver A&A finns även tidningen Retro, i högre utsträckning än konkurrenten A&A innehållande belysande/ upplysande journalistik gällande föremål, men där går också tyvärr gränsen.

I stället för att bara knyta nävarna i fickan, fick jag idén att ta tempen på Marknaden i början av 2026. Med början i februari har jag intervjuat ett antal tyngre aktörer på konst- och antikscenen, i vid bemärkelse. Ingen intervju har blivit den andra lik, men förhoppningsvis rätas i alla fall några frågetecken ut samtidigt som nya poppar upp. Antikmonolog i all ära; i detta sammanhang är dock Antikdialog påkallad, tillika framkallad.

Samma dag (torsdag 12 mars) som jag hade för avsikt att publicera detta blogginlägg om den dynamiska situation som antikmarknaden befinns i, plingar mobilen till ovanligt många gånger och jag får samma tråkiga nyhet från flera kollegor och vänner. Auktionssajten Barnebys kastar in handduken. De har haft fel färg på resultatsiffrorna varje år sedan starten för 15 år sedan, och har i stället finansierats med närmare 300 Mkr i externt kapital, enligt Bolagsverket/Dagens Industri. "Sorgligt, uppger VD:n Therese Agerberth". I tider av konsolidering och nedstängning av företag/ gallerier i Sverige och övriga (väst-)världen ser vi även konkurser. Jag vill inte ha vatten på min resonemangskvarn, men får det tyvärr ändå. Sorgligt? Absolut. 

Detta förklarar det faktum att Barnebys är de enda som konsekvent lämnat mina mail helt utan respons. En enda av de övriga tillfrågade stora aktörerna har tackat nej, men jag törs inte nämna vilken, för det torde leda till spekulationer... -Även från min sida, måste tillstås.

--------------------------------

På en mer positiv not, för att prata svengelska, så väljer jag att börja intervjuserien med Tom Österman, Senior Client Executive på Auctionet, samt en av grundarna av företaget. Vårt samtal ägde rum på företagets huvudkontor på Grev Turegatan, den 20 februari, i ett snötyngt Stockholm.

Vid intervjutillfället har Auctionet 83 anslutna auktionshus i sex länder. Med 4-5 i pipeline, som Tom uttrycker det. En enorm mängd anslutna auktionshus. Auctionet gick live i november 2011. Vad gör då Auctionet?

Tom Österman, en av grundarna av Auctionet.

Vi är möjliggörare för auktionshus att kunna sälja sina föremål flödeseffektivt men också kostnadseffektivt. Auctionet får betalt först när en vara har sålts och betalats, så det ligger i vårt intresse att det går bra för auktionshuset. Ibland kan det kännas som vi är mer engagerade i auktionshusverksamheten än dom själva. Man jobbar-ofta som familjeföretag- helger, kvällar och nätter, för det har de alltid gjort. Men så kommer vi in och tittar på hur man eventuellt kan förbättra flöden och annat. Var ska fotostudion ligga? Var ska lagerhyllorna stå? Hur ska föremålen effektivast vandra genom auktionshuset för bästa flöde?

Ni har över 80 auktionshus under paraplyet nu, hur stora vill ni egentligen bli? Ni är ju redan gigantiska.

När man driver företag så vill man ju bygga vidare och vi har ju trots allt en unik affärsmodell. Vi har inga konkurrenter i Europa. Just nu fokuserar vi på England. Där finns ungefär 1000 auktionshus. Säg att vi får 10% av marknaden. Då är vi större än i Sverige. De gamla gubbarna med en papegoja på axeln som gillar att ha klubban i hand och showa inför publiken är på utdöende. Nu ska nästa generation ta över och de tycker ofta att det är onödigt att hålla fysisk auktion med tio i publiken och ett snittpris på 30 pund, en söndag när man kan sitta hemma i soffan med datorn i knät i stället.

Rule Britannia!?

Vi gör ju även sådant som auktionshusen inte ska hålla på med; fakturering tar tid och är tråkigt. Det löser vi för dem. Samma sak med transporter. Vi har bilar som hämtar allt som sålts till våra packcentraler, där vi packar och transporterar. Allt förstås försäkrat. Så vi försöker liksom göra allt det tråkiga. Då kan de jobba på det värdeskapande. Ta in nya föremål, katalogisera bättre, göra bättre konditionsrapporter och ta snyggare bilder. Men lämna allt backoffice, ”det tråkiga”, till oss.

Jag noterar att du nämnde ett generationsskifte i England. Den meningen kan ju korrigeras till ”ett generationsskifte”. Det är ju det överallt och jag anser begreppet paradigmskifte vara påkallat. I ett tidigare samtal så nämnde du någon handlare som bara tog kontanter. Det fungerar inte 2026. De tiderna är förbi.

Swish is King

Jo, det har hänt mer, låt oss säga de senaste 20 åren, än någonsin förr. Och det är ju inte branschen i sig som står för förändringarna utan människors köpbeteende. Ena stunden klickar du hem dojor från Spanien på Zalando och den andra kan du lägga bud på konst/ antikviteter. Du har apparna i mobilen, scrollar och lägger bud. Sparade sökningar gör att du får notis när önskeföremål dyker upp.

Lämnar Auctionet utrymme för (de få) antikhandlare som fortfarande är aktiva, eller tillhör de en annan dimension?

Ska vi säga så här, antikhandlarna tycker jag blir viktigare och viktigare. Utan dem skulle vi inte ha en fungerande bransch. Ibland kan det till och med vara bra med auktionshus som inte har fulländad kunskap, hur konstigt det än kan låta. Antikhandlarna sitter på spetskunskap och måste kunna hitta saker som gått under radarn, så att säga. Det ska inte säljas falska grejer. Bra konditionsrapporter och framför allt bra bilder är en förutsättning. Men utan antikhandlare så skulle branschen vara djävligt platt. De fyller en enormt stor funktion!

Vi befinner oss under intervjutillfället mitt i ett av Sveriges främsta konst- och antikstråk, med kvalitetshandlare i var och varannan affärslokal runt Kommendörsgatan och andra gator. Åtminstone var det så för 10-20 år sedan. Enstaka finns fortfarande kvar, men showrooms och besök-på-förfrågan är numer standard. Jag påpekar att det inte är så många år sedan en av Toms gamla arbetsgivare, Bukowskis, införde en stor annons i morgonpress, med budskapet ”hoppa över det onödiga mellanledet Antikhandlarna och kom direkt till Bukowskis i stället”. Sällan har jag (antikhandlare) blivit så provocerad, vilket jag då också kommenterade i Antikmonologen.

Paradigmskiftet gäller ju även föremålen. Barockens, rokokons och den gustavianska erans föremål, så kallade klassiska antikviteter, håller på att bli totalt obsoleta, eller hur..!?

Veden du kan köpa på Statoil är dyrare i kilopris än en fin rokokobyrå, säger Tom, i sitt som alltid kraftfulla bildspråk. Och vem ska köpa rokokobyrån? Det finns ju ingen i branschen som skriver om och lyfter fram konst och antikviteter. En möbel som är tillverkad 1765 av en ytterst skicklig snickare finns det inte så många av. Och det blir inga fler. Tvärtom faktiskt! Jag sitter och gör försäkringsvärderingar och ser till exempel hem som brunnit. Där rök en till, liksom... Men hur ska vi skapa intresse kring det? Auctionet Academy (företagets egna kursverksamhet) har skapats för att sprida kunskap, likaså Auctionet Magazine. Jag hatar inte dansk design, men i jämförelse med högklassiga 1700-tals möbler så är det faktiskt massproducerat och kostar väldigt mycket. När man i stället kan köpa möbler som har överlevt fem-sju generationer och fortfarande håller. Det krävs faktiskt ett uppvaknande!

Dyrare än rokokobyrå.

Färre platta paket från möbeljätten alltså?

Javisst, min son köper hellre ett 130-årigt skrivbord med patina, än ett nytt, fortsätter Tom. Han tillhör ju Greta-generationen, där återbruk har blivit ett modeord.

Då brinner förhoppningsvis jordklotet åtminstone upp lite saktare?.

Nu när de äldre föremålen har börjat inbringa mindre pengar måste handlarna sälja av lite bättre grejer också. Inte bara det som är lagat eller knäckt… Visst, det kanske blir förlustaffärer. Men det är lite som med gungorna och karusellen; det som köpts dyrt blir mindre lönsamt. Men där det står nu gör det ingen nytta.

Lätt för en kommissionär (det vill säga en mellanhand med provision) att säga, tänker jag… Vad säger du om de problem som jag tagit upp med exempelvis tyska auktionshus tillbaka i tiden? Man försökte sälja ofta nytillverkade och galet felkatalogiserade objekt som antika. Med ofta evighetsmånga återutrop, utan sänkta bevakningar. Dessutom var ofta elfenbensföremål till salu, av minst sagt dubiös ålder (dvs efter 1947).

Vi hade 28 anslutna auktionshus i Tyskland. Vi slängde ut 24 av dem, tror jag.

Oj, så fel det kan bli. När hade ni 28?

2013-2014… Då hade vi ett tyskt team som åkte runt och signade auktionshus hejvilt. Men de auktionshusen fick aldrig en bra onboarding. De fattade inte vad de skulle göra och de sålde fel grejer, så då drog vi liksom ur sladden…

Vid ett seminarietillfälle ställde vi upp ett experiment för personalen på anslutna auktionshus. Det var en skottsäker väst, ett gammalt panterhuvud, ett gäng lösa ädelstenar och en gammal emaljskylt som avbildade en färgad man som serverade kaffe och frågan var hur och om det kunde säljas. De äldre i personalen tyckte att det var väl bara att sälja! De yngre däremot, hade stora problem med alla föremålen, av olika anledningar. Det mesta får man sälja, men de yngre tyckte inte att det kändes fräscht. Det finns hopp för framtiden liksom..!

En stötesten för Auctionet är era transporter. De anses dyra!?

Det är de inte. Möjligen har vi varit dåliga på att förklara omständigheterna. Vi håller utbildningar i packteknik och tillhandahåller packmaterial, lådor och inget paket är det andra likt. Våra packcentraler i Stockholm och Malmö skickade 300.000 paket förra året. De är sällan platta och då krävs det proffs som packar. Kostade ett föremål 300 och transporten 600 så tycker folk att det är dyrt. Men om slutpriset blev 4200 så känns inte samma transportavgift så dyr.

--------

Tom Österman är allt annat än en dununge. Han har definitivt förmågan att sälja container-vis med sand inne i djupaste Sahara. Jag har själv tränat och aktivt använt de flesta säljmetoder kända för mänskligheten under stor del av min jordevandring. Ändå kommer känslan över mig att om någon skulle kunna utveckla mig som säljare och ledare, så sitter han nu rakt framför mig.

---------

Ett annat ifrågasatt ämne är det faktum att Auctionet äger eller deläger ett antal till er anslutna auktionshus. Detta innebär enligt mitt förmenande ett tvåstolssittande?!

Från början var inte vår tanke att äga auktionshus. Vi köpte in oss i Kolonn för att vi behövde föremålen. Vi hade systemet och plattformen. Nu behövde vi även föremål och då köpte vi in oss i Kolonn. Vi hade skapat Bukowskis Market och drivit det i tre år och tripplat omsättningen, så vi visste att det funkade. Vi blev erbjudna Crafoord i Lund av Knutte (Knut Knutson). Jag tror inte Knut såg oss som en konkurrent för att vi höll på mer med low-value-items, men sedan stöpte vi om Crafoords. Då gick de med förlust, men efter ett år med vinst. Och visst, sedan har det blivit några auktionshus, men vad jag vill komma till är att om det inte funkar på ett auktionshus så känner vi av smärtan ekonomiskt. Kan vi då fixa problemet så är det till fördel även för alla auktionshus anslutna till Auctionet, vare sig vi äger dom eller inte. Win-win för alla.

Stockholms Auktionsverk var ju ett stort förvärv?

Ja, det var ganska taskigt skött de senaste sex åren… Det var inte kul att se världens äldsta auktionshus (1674) misskötas. Det var på väg att gå sönder. Så vi köpte svenska, tyska och finska delen av Lauritz. Vi ville inte ha den danska och se hur det gick…

Hur resonerar ni kring vad som ska säljas hos era auktionshus? Är det okej att sälja ett par väl ingångna skor eller något annat bruksföremål?

Ja, varför inte egentligen? Jag såg en modern Husqvarna motorsåg på sajten häromdagen. Säg att den klubbas för 6000 spänn. När kostade en stilbyrå från 1800-talet 6000? Den kostar 800 och är tyngre att hantera på alla sätt. Jag har själv köpt både högtryckstvätt och arbetsbänk på Auctionet. Självklart är det fortfarande betoning på konst och antikviteter. Men för den sakens skull vill vi inte ha ett auktionshus som är nischat bara på motorsågar. Vi är numer ganska hårda i vilka som ansluts.

Här håller Tom en engagerad utläggning om uttrycket Lean Production. En Toyota-filosofi och produktionsstrategi som syftar till att maximera kundnytta och minimera resursslöseri genom ständiga förbättringar. 

Odraget snöre.

”Nu drog någon i röda snöret. Samla hela personalen! Glaset har gått sönder på den här tavlan i den här vagnen. Varför? Det saknades en pappskiva som mellanlägg. Bra. Då köper vi fler pappskivor. Alla vet. Ständig förbättring. Det är lean!”

Ni har sålt mer än 3,6 miljoner föremål och lägger ut mellan 4.000-6.000 nya föremål varje dag. Hur blir det inte fel?

Vi hade som tidigare nämnts ett antal tyska auktionshus som la ut föremål till samma pris, 20 gånger. Det var fel och då byggde vi om systemet. Glöm inte heller att vi har gjort rätt mycket för auktionsbranschen. Du kunde inte lägga fasta bud förr, för du visste inte riktigt vad som hände. Du fick alltid ditt föremål för ditt maxbud. Skulle du få ner en stol från Sundsvall på den tiden så kunde det kosta hundra kronor i näven, men då fick du hämta på en mörk parkering i en förort, tre månader efter köpet…Vi har städat upp ganska ordentligt. De som använder vårt system nu kan inte se maxbudet och heller inte vem som lägger buden.

Hur tänker Auctionet om nya regler om betalningar och penningtvättsregler? Vad jag förstår så har vi tre länsstyrelser i Sverige, varav endast en har börjat titta på potentiella problem och till och med bötfälla auktionshus. Små auktionshus har fått stora böter för att de inte har haft både hängslen och livrem i syfte att mota eventuellt misstänkta pengar i grind?

Vi har två anställda jurister som sysslar med såna frågor, för att alla ska ha sina papper i ordning. Dessutom har vi en heltidsanställd kille vars jobb är att hitta felaktigheter och abnormiteter.

Jaa, mycket kan man säga om nätet, men det bästa var väl att ringarna försvann..! (En ring bestod av en grupp köpare som illegalt hade kommit överens om att endast en bjöd. För att gruppen skulle hålla illegal efterauktion på det som köpts av den utsedde budgivaren. På så vis kunde mellanskillnaden fördelas mellan deltagarna, i stället för att tillfalla den verklige ägaren samt kommissionären).

Jo, det var andra tider. Idag känns branschen sund och bra. Handlare idag har inte nödvändigtvis butikslokal längre. Kanske för att undvika fasta utgifter och så kör de på annat vis och utomlands också. Världen har ju öppnats upp och bara för att antikaffärerna stänger igen på Kommendörsgatan så behöver inte det betyda att det går dåligt för branschen. I somras var jag exempelvis på en antikmässa i London, fortsätter Tom (även kallad Tom-Tom sedan Bukowskis-tiden) och en kille dök på mig. Aren´t you the Auctionet guy!? Jo, svarade jag..? Ni måste ta bort arkivet nästan skrek han och fortsatte, jag köper jättemycket hos er men kunderna kan ju bara googla så ser de vad jag betalat för det… Jaa, det är väl liksom inte vårt problem att du inte kan argumentera för en sak som du tycker är bra inför dina kunder sa jag. Transparensen är superviktig även vad gäller priser, säger Tom-Tom med emfas.

Ja, det är fler än jag som hatar att slutpriserna är osynliga hos Bukowskis..! Samtidigt så finns det de facto köpare vars inköp per automatik tas bort från vissa auktionshus hemsidor, just för att transparensen ska vara noll.

Jo, det är ju en illa dold hemlighet skrattar Tom…

Därefter berättar Tom om när Auctionet hade köpt auktionshuset Lawrences i sydvästra England, i början 2022: Tom klev in som VD och skulle dels ställa om VD-verksamheten och dels ändra från så kallade General Sales till Continous Sales. (Tom och hans fru Malin bodde i England mellan 2020-2023, där båda var inbegripna i att driva the Auction Hub samt bygga upp en packcentral för Auctionet).

Tom började prata med silverkillen hos Lawrences, hållandes en stor silverljusstake i handen. Varför är den helt oputsad, den ser ju ut som s—t..?! Ja men handlarna älskar det, svarade den silveransvarige mannen. Då ser dom att den kommer från ett genuint hem och så kan dom köpa den, putsa upp den och sedan sälja den i sin butik..! Okej, men är det inte bättre att putsa upp den och sikta på slutkunden i stället och få hela auktionssystemet att tjäna en extra peng..?! Du har ju faktiskt som kommissionär ofrånkomligen en skyldighet att söka uppnå ett så högt pris som möjligt!

Et tu, Brute!? (Fritt tolkat: Använder även du silverputs, min Brutus?)

Vet du vad jag har gjort i höst, frågar Tom med stolthet i rösten. Jo, tillsammans med Folkhögskolan i Vänersborg höll jag i en kurs för att utbilda värderingspersonal. CSN-baserat som genererade högskolepoäng! Kursen behandlade de flesta föremålskategorier som till exempel möbler från 1500-tal till idag, glas, keramik och konst med duktiga gästföreläsare som Andreas Siesing och Anders Welander med flera. Det var riktigt kul och eleverna var duktiga.

Skoj, men det är väl dessutom ganska inkomstbringande? Både internationellt, exempelvis Sotheby´s i London, där jag själv gått, och de svenska auktionshusen har ju hållit i en uppsjö kurser i många år.

Också, absolut! Men för närvarande så kanske styrelsen tittar på röda siffror vad gäller våra utbildningar och protesterar, men jag håller fast eftersom kunskapsspridningen och intresseskapandet kring konst och antikviteter är så viktigt.

Tack Tom, för intervjun!

På min promenad genom antikdistriktet efter intervjun ser jag -trots mitt stora intresse för både antikviteter och ornitologi- mycket riktigt- varken några klubbviftande gubbar eller papegojor.

-------------------------------------------------------------------

Alla bidrag till Antikmonologen mottages med stor tacksamhet. Längst ned på denna sida har ni också möjlighet att lämna kommentarer till bloggen.

------------------------------

Missa för övrigt inte Programserien Saker & Ting med Fredrik Strage och mig. Det ligger fler än 30 halvtimmeslånga avsnitt på YouTube. Producent är EFN/ Handelsbanken. Programmen handlar om samlare och samlande och en hel drös med sköna samlare kommer till tals och får prata om sina samlade passioner. Bara att logga in på YouTube och söka på Saker & Ting! Gratis.

I detta avsnitt beskriver Fredrik Strage Herr Granqvists Bordeaux med sentensen: "det luktar precis som ett nyöppnat paket Dennis grillkorv..!". Episkt roligt.

---------------------------------------

Från Fjärran och När till Brösarp.

Har ni vägarna förbi Brösarp så får ni inte missa en av Sveriges roligaste Antikmässor, den 20-22 mars. Om en vecka, kom gärna förbi min monter och säg hej i så fall!

------------------------------------------------------------------

Fotnot:

Barnebys och Auctionet grundades samma år, 2011, av goda vänner och kollegor från Bukowskis. Månne var 2011 det år som Bukkan drabbades av det största strömhoppet någonsin? 

Inget KAP på SAV, dock regndans i Älvsjö

Kära den Bästa av läsekretsar! 

Dags igen för några bitska rader och en liten ursäkt för alltför glest Antikmonologande. Mycket dumt händer på den skånska slätten, mycket bra också för den delen. 

------------------------------------------------

Lördag den 14 maj säljer Stockholms Auktionsverk (SAV) en akvarell av Karl Axel Pehrson föreställande Exotiska blommor, (KAP). Ifrågavarande auktionshus experter har värderat "akvarellen" till 15.000 kronor. I skrivande stund har den fått två bud, upp till 5.000 kronor. Är ni sugna på ett originalverk av Pehrson så rekommenderar jag ändå att avstå denna otvetydigt "exotiska akvarell".

Om vi tittar lite närmare på "akvarellen" så står det också att det är en "Förlaga till färglitografi". Ett ekonomiskt tilltalande påstående för en köpintresserad kund.

Vad står skrivet i akvarellpapperets(?) nedre vänstra hörn?

"E.A." står det visst! Hmm, vad kan det betyda..? Kanske har en Erik Andersson ägt den..? Eller vänta nu, det är ju ett av Sveriges största auktionshus vi pratar om, tillika världens äldsta. Då borde personalen känna till betydelsen av "Erik Anderssons initialer" ändå? Väl!?

Om inte annat så får personalen googla lite och titta på Wikipedia. Där finner man betydelsen av ifrågavarande bokstavskombination, när den upptäcks under/inom glas och ram. Vafalls? Då innebär detta ju att akvarellen bara är ett grafiskt blad?! Just precis.

Att sedan flera personer har hört av sig till SAV (samt Antikmonologen) om denna pinsamma katalogiseringsmiss utan någon som helst respons gör inte saken bättre. 

Bråttom, bråttom tydligen. Nog dags för utvald personal att gå en av alla kurser som ges av egna arbetsgivaren inHouse? Auctionet slog på alla trummor som fanns om detta, efter köpet av SAV. Kursen Hur man skiljer original från tryck rekommenderas. Om den inte finns så bjuder jag på idén.

Vill ni förvärva ett -korrekt katalogiserat- grafiskt blad av samme KAP så har SAV ett dylikt till salu; Exotiska blommor även den. Dock med den viktiga skillnaden att det bladet värderats till 1/15-del av ovanstående "akvarell", således 1000 kronor.

Edit:

"Akvarellen" av KAP är utdragen ur auktionen ett par timmar efter Antikmonologens publicering. Dessvärre helt utan kommentar/angivet skäl därtill. Undrar vad säljaren säger om det hela? 

En för hela branschen förödande o-transparens.

----------------------------------------------------------------------------

Brösarpsmässan genomfördes första helgen i april, för 27:e gången. Sveriges bästa -och enda- mässa för oförvanskade antikviteter. Både utställare och besökare verkade väldigt nöjda med genomslag och försäljning. 

Stiligt par hos Cederqvist Antik & Vin aspirerade på epitetet Mässans mest välklädda par. Och de var lika trevliga som välklädda!

Kvalitén på utställda föremål var genomgående mycket hög, vilket sannolikt förklarades med pandemiuppehåll som tvingat handlare att lägga godbitar på hög. En möjligen något oväntad monter bland alla duktiga Antik- och Konsthandlare var Polisens. Aldrig har vi känt oss så trygga i Brösarp och heller aldrig så upplysta om diverse eventuella stötestenar i branschen som exportfrågor och artskyddsbrott. Faktiskt så noterades inte ett enda debacle i Brösarp denna mässa -heller.

Inga skumma stolar i den montern härmed konstaterat av Mässgeneralen själv, Jan-Erik Öhgren.

                       -------------------------------------------------------------------------

Nu väntar Skandinaviens största Antikmässa på att genomföras om en knapp vecka, den 19-22 maj, i Älvsjö. Jag låter bli denna gång, för första gången sedan jag började ställa ut där, eftersom det känns lite som ett vågspel med en så sent lagd mässa. Jag hoppas å mina kollegors och alla antikälskares vägnar att vädret blir dåligt den helgen. Även att alla landets golfbanors gräsmattor mystiskt drabbas av tillfälliga mullvadsinvasioner samt att alla landställens nycklar kuriöst tappas bort just fredagen den 20:e maj, så att mässan får enorma mängder trevliga och köpsugna besökare! Sluta klicka hem det ni gillar och gynna i stället den fysiska Antik- och Konsthandeln! -Medan den ännu finns kvar...

Fortsatt trevlig vår och sommar -Kom gärna på besök i Hannas på Österlen!

Härlig Hertha, Kanon-Karin, sublim David och Antikmässa i Brösarp...

 Österlensommaren har varit som de tenderar vara. Tror jag. Mycket sol, lite regn och i och för sig mycket pandemi även i år. Tre somrar gör nog inte en skåning, även om jag faktiskt råkar vara född i Rosengård, Malmö. (Enligt Havamal: på den tiden Rosgården var fin och nykreerad). Förvisso mer än svalans ordspråksendaste svala, men stockholmaren bankas inte ut med övrig smutsbyk, hur som helst. Tror jag. Men vad vet jag om dylika företeelser? 

Vad jag de facto vet är att ett fantastiskt konstnärsskap har exponerats och ställts ut i orten där många snubbar fåfängt gjort u-sväng och beordrat sällskapet att ta en bild med överskuggande Ortsnamnsskylt i nacken; Bästekille. Även jag har frestats, dock icke ännu fallit till föga.

Hertha Hillfon är den exponerade. För ett antal år sedan sökte jag etablera kontakt med henne, för någon form av idolporträtt a la Antikmonologen. Det visade sig snabbt vara ett svårt uppdrag. Vänner som hade intervjuat henne förklarade att hon var extremt "svår", så skam till sägandes gav jag upp utan att egentligen någonsin ha lagt manken till. Något som djupt ångras när människan man på något sätt faktiskt åtrådde inte längre finns kvar i den fysiska världen.

Stor skulptur med spännande livsöde.

Hillfonska nunor.

Stark barnskildring i lera.

Fabriken i Bästekille har under sommaren visat skulptur, oftast i keramiska material, men även måleri i olika former. Skulpturerna är det som känns mest familjärt, men samtidigt ändå alltid lika stort och självklart genialiskt. (Jag var under många år medlem i en vinkällare i Stockholm, där ett närmast monumentalt (150x120cm?) Hertha-ansikte -inköpt för en herrans massa år sedan av en viss  Carl-Jan Granqvist- var det som mötte alla besökare vid ankomst till angenäma vinsammankomster. Det kändes alltid lika sympatiskt). 

Nåväl, utställningen -skickligt kurerad, genererade störst överraskningseffekt vad gäller Herthas kolteckningar och porträtt av kvinnor. Mycket känsligt utförda. 

--------------------------------------------------------------------------------------

En -efter-pandemin-resa- till vår underbara granne i väster, Danmark, ledde till kärt återseende av en av landets mest framstående nu levande konstnärinnor, nämligen Karin Mamma Andersson. Det är förstås ofrånkomligen enormt roligt att en svensk kulturutövare upphöjs till nivå i paritet med en av Europas mest högtstående kulturinstitutioner!

Jag vandrade genom utställningen och njöt av Karins konstnärsskap och tänkte såklart på hennes existens i Sverige och även i övriga världen. "Mamma" har representerat Sverige i Venedig-biennalen flera gånger men även haft separatutställningar jorden runt. Har någon någonsin träffat en "kändis (konstnär i detta fallet) så kan nog verbala "slagsmål" eventuellt uppstå om vem som känner hen mest innerligt. 

Lyckligt betraktande och spankulerande i utställningen av Karins konst så hör jag plötsligt kommentarer som bryter av övriga kommentarer av banalare typ. "Där är revisorn, han är borta nu"...och där är Aslan och han är också borta..! Aj, det gjorde ont att höra. 

I en glasmonter på Louisisana fick jag plötsligt syn på en gammal parkkompis från Stockholm.

Förflugna ord som blev till ett "Sesam öppna dig". Innan jag blev pånyttfödd skåning så vandrade jag på/i Södermalms till dels brottshärjade och till dels nedbajsade parker dagar och nätter igenom. Inte i jakt på nattsträckande simänder, heller inte i jakt på grafittisprejande huliganer, utan enkom för att rasta någon av de hundar som gjorde mitt liv enklare att leva. Någon natt på Mariatorget så kom en vacker vovve och förklarade för min hund (i mitt förra liv); Siv, att Siv inte var värd vatten, än mindre den jordplätt hon tillfälligt ockuperade. Den vackra vovvens matte (eller om det var husse)... Tror på det senare alternativet, ursäktade den Vackra Vovvens uppträdande och sade något i stil med att Aslan bara hade en dålig natt. Min Siv tog ingen skit, varken från Gud fader eller Aslan, Lika litet som min nuvarande Ruth skulle. Men det goda i det onda var att jag fick en relation till Aslans trevliga husse och matte. Aslan förde mig samman med två fantastiskt trevliga hundägare vid namn Jockum och Karin.

Så stod jag då på Louisiana en vacker höstdag i slutet av en för mänskligheten oerhört påfrestande pandemi och hör kommentarer om dels Aslan och dels Karin. I den efterföljande dialog med en grupp trevliga personer, visade det sig att det var Karins och Jockums gamla lärare från konstfack som var på besök för att titta på en gammal elevs alster. De var uppenbart imponerade och någon sade att... "hon behövde ingen styrsel på skolan, det var uppenbart hur starkt konstnärsskapet var...".

Det råder det ingen tvivel om på Louisiana.

---------------------------------------------------------------------------

Sämre ställe för en sittning finns det gott om i. Hygge i Davids Samlinger...

Vid ytterligare ett besök i Danmark, denna gång i Köpenhamn, kunde jag inte hålla mig ifrån en av mina absoluta pärlor i hela museivärlden. Kvalitén är helt enastående. Davids Samlinger är centralt beläget i fantastiska Köpenhamn. Gör ett besök här, man tror inte sina ögon och formligen häpnar i varje utställningsrum. Tyngdpunkten ligger på islamiska världen, men även europeiska och orientaliska föremål gör stället till en Pärla. Jag var här första gången 1993 i jakt på "bakkebordsblader", fajansbord, ehuru min tre-betygs uppsats i konstvetenskap hade dessa som ämne.

----------------------------------------------------------------------------------

Ruth och hennes husse ska till Brösarp!

I dag öppnar Pärlan Brösarpsmässan sina portar, för första gången på mer än 1,5 år, på grund av den förhatliga pandemin. Spänningen är stor bland många. Hur stort är det sannolikt uppbyggda intresset för de bättre antikmässorna? Det återstår att se. Många duktiga och hängivna urställare har med sig fantastiska föremål från både fordom och mer nära samtid. Detta är en nyhet för Brösarp! Tidigare har det vara antingen "Klassiska" med oförvanskade, äldre antikviteter eller "Moderna", med huvudsakligen 1900-talsdesign.

Snott i Antiksvängen

Gummisnodd kan vara bra att ha. En finansminister av Gamla Skolan, Gunnar Sträng, hade minst en runt plånboken i bakfickan. Auctionet praktiserar en annan variant. Undertecknad skrev för snart ett år sedan ett blogginlägg i Antikmonologen om "Antikbranschens framtid" och diskuterade tre unga killar som antingen handlade av mig, eller bara sökte kunskap och dialog under Älvsjö Antikmässa 2019. Dessutom nämndes en "coming" ung tjej i kommentarsdelen av det blogginlägget.

Döm om min förvåning när Auctionet, där flera goda vänner arbetar, plagierat mitt blogginlägg om "En ny generation" och helt enkelt tar två av killarna i Antikmonologens text och även "coming" Hilma och intervjuar dem i Auctionets Magazine (AM). En glansig, mycket påkostad tidning som utkommer ett par tre(?) gånger per år. Detta utan någon hänvisning till Antikmonologen. (Annars är Auctionet Magazine föredömliga med små faktarutor och bildbylines, men här hoppade man i galen tunna). Osnyggt.

Och nej, jag är inte bitter, bara en enormt stark förespråkare av devisen äras den som äras bör. I en i det närmaste ideell verksamhet är det ett av de fundamentala rättesnörena. Särskilt vidrörande företag som omsätter hundratals miljoner penningar. Problematiken är ej okänd, men tenderar att vara omvänd. Det mest kända exemplet är två journalister som lär ha plankat en journalists arbete rakt av, i en så kallad Podd om mord.

För övrigt rekommenderar jag AM. I september 2017 sa Auctionet så här om den då nylanserade tidningen: ”Vi vill med Auctionet Magazine nå antik- och designintresserade människor för att inspirera och berätta om Auctionet, men också väcka intresset hos personer som ännu inte är lika inbitna som vi själva är” säger Johan Axelsson, marknadsansvarig på Auctionet. ”Vår ambition är att bli Sveriges största magasin inom konst, antikviteter, inredning och design".

A propos det så är det -tyvärr- inte svårt att vara bättre än Sveriges (enda och) äldsta antiktidning, Antik & Auktion (A&A) . Små och stora fåglar i både trädkronor och undervegetation kvittrar om att omstöpningarnas hårt tuktade piassavor drar in på massor hos A&A. Vilket dessvärre leder till friskt vågade och nydanande journalistiska grepp så som "Antikrundan -Följ med bakom kulisserna"... -För trettioelfte gången med i stort sett samma experter som för 30 år sedan. Kram- och flamsrundan har programmet utvecklats till, med objekten i marginalen och några få favoriserade experter i spotlighten. Som bekant. Inget ont om alla experter i Antiksvängen, men man undrar ju hur det är ställt med återväxten när man kollar in nunorna i Antik & Auktions expertpanel.

Extra, extra! Read all about it! Same same but same.

En aktör som har alla möjligheter och förutsättningar att bli Sveriges Antiktidning nummer ett är annars Scandinavian Retro. Men än så länge är den förträffliga tidningen irriterande smal i sin inriktning; primärt 1940-1960. 

Irriterande smal.

---------------------------------------------------------------------------------

Sommaren 2019 snoddes tyvärr även annat.

På Tullgarns Slott stals två vackra gjutjärnsbänkar, tillverkade under 1800-talet. Vänligen håll ögonen öppna efter denna Kungliga egendom.

---------------------------------------------------------------------------------

Till yttermera visso snoddes även nedanstående damm-dam i Västerås. Mer precist den oerhört ovanliga skulpturen "Morgonbad" av Anders Zorn, utförd i brons. Verket stals från Botaniska Trädgården i Västerås våren 2018. Den värdefulla fontänen fanns endast i tre utföranden. En finns på Zorn-museet i Mora, den nu diskuterade ägdes av Västerås Konstmuseum och sedan finns ytterligare en i Rosenbad-parken i Stockholm. Västerås Konstmuseum hade en så enorm tur i oturen, att efter att stölden hade konstaterats erfor man att Rosenbad hade sin version inne hos anrika gjutarfirman Bergmans Konstgjuteri för översyn och renovering. Detta gjorde att man, i samarbete med Zorn-museet i Mora, lät gjuta en ny version av Zorns bronskulla. Den nya kullan kommer åter till Västerås Botaniska under senvåren 2020. Alla nöjda och glada.

Intendenten/konservatorn Christina Runeson glad över ny Zornkulla. Hon och Intendenten Frej Berglind Drake har varit inbegripna i fallet med Zorn-dam(m)en. 

Var en så pass ovanlig bronsskulptur tar vägen är svårt att sia om. Sannolikheten att hon redan smälts ned för bronsvärdets skull är nog hög. Eftersom endast tre -nu fyra- har gjutits så vore hon oerhört svårsåld som konstverk.

---------------------------------------------------------------------------------

Häromveckan diskuterades -i samma andemening- för övrigt i mången media ett inbrott i galleri på Östermalm i Stockholm. Då stals, snoddes, tio-tolv (förstår inte varför siffran ej har varit exakt angiven någonstans) skulpturer av Salvador Dali. Experter uttalade sig då och sade att de minsann är osäljbara eftersom det rör sig om numrerade upplagor.

I en perfekt värld vore det så. Här snackar vi motsatsen till unika föremål. Dali ville tjäna storkovan och därför gjordes hans skulpturer i upplagor uppemot 1500, ibland "bara" 300. Om auktionshus och konsthandlare vore rigorösa i sina katalogiseringar och alltid noterade vilken specifik numrering ett konstverk hade så vore det svårt att få stulna objekt sålda- åtminstone lagligt. En snabbtitt på nätet visar att merparten av Daliskulpturer sålda i Sverige är numrerade och noterade. Men långtifrån alla och prisbilden varierar från runt 4000 kronor upp till 70.000. Och de bronskulpturer som har sålts för under tiotusen är katalogiserade som "Efter Dali". Vad nu det betyder?

---------------------------------------------------------------------------------

Antikrundan är ett fortfarande ganska populärt TV-program.

Sno ihop följande:

Några föremål med ålder. Strössla med en massa personkult kring vissa experter. På med många musikpålägg. Sedan nävavis av en massa kramar och gott om glada tillrop som "Vilket loppisfynd!". Häpp!

Ja, ni vet. Men så ibland så kräver stunden lite allvar. En av ringrävarna i programmet, Konsthandlare Moser, får i uppdrag att bedöma en oljemålning signerad Ernst Josephson, när Antikcirkusen är i Söderköping, 19 minuter in i programmet. Den sistnämnde förekommer sällan på auktion och här pratade vi om ett imposant porträtt föreställande äldre kvinna. Moser resonerar kring målningen fram och tillbaka och insinuerar för ägaren att "...det börjar lukta miljonbelopp". Kameraglidningar och klipphängare och 2-minter-om-Ernst-Josephson-uppläst-av-Anne-Lundberg. Men så till slut, en... ...upplösning..., efter diverse trumvirvlar och annat spännande; Moser vet berätta att tavlan är en känd förfalskning, omnämnd i bok om Josephson. Utförd av vännen Allan Österlind, som blev något av expert på att fejka Josephson, eftersom de spenderat lång tid tillsammans i Frankrike. Inslaget avslutas med att Claes Moser säger att den inte är värd några miljoner, utan i stället "...ändå har ett bra värde, för att den är så känd som förfalskning i litteraturen ...en 40-50.000 kronor".

Uteblivet Lundbergskt kramkalas denna gång. En så känd förfalskning är ändå värd 40.000-50.000 kronor, sade Moser, i exakt dessa ordalag.

Veckan därpå får Andreas Rydén, Bukowskis, i uppdrag att i Nora bedöma en mindre bronsskulptur, en gång utförd som skulptur av Carl Milles i gips, föreställande ägarinnans mammas farmor, 31 minuter in i programmet. Familjen, nota bene inte Millesgården, lät gjuta en bronsskulptur efter gipsen någon gång på 60-talet, hos en konstgjutare, "...eftersom gipsskulpturen började falla samman". Stämmer det, frågar Rydén ägarinnan barskt. Jaa, kvider hon... "Då kallar man det för FULgjutning säger Ryden med tordönsstämma och fortsätter: "Hade du gjort det här med uppsåt att sälja skulpturen så hade det varit en ren och skär förfalskning. Då hade det här varit ett polisärende". Rydén hade under expertiseringens gång kontaktat  "sina vänner på Millesgården" och de bad ägarinnan kontakta Millesgården, varpå Millesgården skulle registrera skulpturen. Men, som en ICKE Millesskulptur och då får den ju inget värde, endast affektionsvärde, avslutade Rydén. "Jag kan alltså inte värdera den, eftersom det är en så kallad fulgjutning".

Vacker fulgjutning. En man måste göra vad en man måste göra; ej applicerbart resonemang vad gäller värderingar av fulgjutningar av Milles.

Vad är sensmoralen av herrar Mosers och Rydéns expertiseringar? You tell me, det övergår nämligen mitt förstånd. Det som ena veckan kallas för en -av tidigare och samtida förståsigpåare- förfalskning värderas ändå till 50.000 kronor av en av landets största Konsthandlare. Den andra veckan kallas en -tack vare oklanderlig familjeproveniens- äkta skulptur av Carl Milles för värdelös. Rent juridiskt torde Rydéns inställning vara svårklanderlig. Däremot blir Mosers kommentarer uppåt väggarna ut-i-tok i sammanhanget.

Har månne svensk lagstiftning ändrats, eller är det -ännu ett- flagrant exempel på att Antikrundan har redigerats och klippts sönder så att expertens andemening försvinner i klipprummet? Den som lever får höra. Till syvende och sist ska det ju bli BRA TV, gubevars...

---------------------------------------------------------------------------------

Taburetterna/pallarna som Antikmonologen (AM) skrivit många spaltmetrar om, har uppnått nya höjder. De minimalistiska furupallarna som oftast attribuerats till Axel Einar Hjorth (AEH), har jag och andra understrukit att de (också) har nytillverkats. För något år sedan konstaterades i AM att de sannolikt ens icke varit i närheten av AEH:s ritbord, utan är av betydligt senare datum.

För ett par veckor sedan skrev Barnebys, även kallade Propagandamys, som följer:

Barnebys intervjuar Intendent Erik Ingare hos UAK. Auktionshuset och Ingare slår sig för bröstet och berättar om "upptäckten". Ingare, tidigare hos Bukowskis, torde ha deltagit i försäljning och marknadsföring av ett stort antal då kallade Hjorth-taburetter. 

Även Pontus Silfverstolpe intervjuas, -av sig själv(?),  gällande "Avslöjandet av Auktionsbluffen" och säger bland annat "Vi är flera i branschen som har ifrågasatt dessa pallars ålder och ursprung en längre  tid". Hemma i duschen i så fall?

Uppsala Auktionskammare 11-14 juni, 2019. Av UAK värderade till 60.000-80.000 kronor

Detta par försökte UAK sälja sommaren 2019 för 60-80.000 i utrop. Proveniens: Gåva år 1974 till nuvarande ägare. Återrop.

I december 2014 sålde Uppsala Auktionskammare ett par furupallar med utropet, alltså av deras experter uppskattade korrekta värdet 12.000-15.000,  följande katalogtext:

De klubbades för 175.000 kronor.

I januari 2020 säger Ingare i intervjun med Barnebys: "Särskilt roligt för oss i Uppsala är också att tillverkaren fanns i vår närhet".

Jätteroligt. Verkligen. Undrar om köparna av dessa nytillverkade och felattribuerade pallar också tycker det? Vilken kund blir den förste att vilja häva ett köp i Sverige? Hur många inredare sitter nu nervösa och hoppas att deras slutkunder inte hör av sig, i Stockholm/Paris/New York?

Hur länge ska felattribueringarna leva vidare? Troligen så länge det kommer in folk med pallar till försäljning. Den 12 januari 2020 klubbades "Taburetter paret i furu. Möjligen Axel Einar Hjorth... för 72.500 kronor hos Arvika Auktionsverk (utrop nr 247781). Budstarten gick vid 50kr.

---------------------------------------------------------------------------------

Förra sommaren sålde Stockholms Auktionsverk en "Hylla, Art Deco", med utrop 4.000 kr. Den klubbades för 580.000. Köpare var en av Sveriges främsta handlare inom 1900-talets konsthantverk. Tufft för Auktionsverket, men alla kan göra fel.

Beskuren bild, föreställande Auktionsverkets Futurumhylla.

Det dröjde några månader så dök en kopia upp på Västkusten i Sverige, hos den meste "Hjort-taburett-säljaren" i Sverige, Hebergs Auktioner; ett känt namn för trogna Antikmonologen-läsare. Katalogtexten ändrades i ett sent skede till "samtida" om förfalskningen.

Äkta Hjorth Futurum till vänster och förfalskning till höger. Klubbat pris 41.000 kronor. Så någon trodde nog på den.

---------------------------------------------------------------------------------

Låt oss prata om något roligare! Den 13-16 februari äger Älvsjö Antikmässa rum. Åk dit vetja! Av någon anledning så har vi utställare i år placerats i annan hall än den vanliga. Så ni besökare får ta Mässkartan och rekognoscera i förväg, så ni hittar till favoriterna. Kanske ska ni överväga flerdagarsinträdesbiljett? Man hinner ju inte allt på en dag och det är ett överflöd av härliga prylar och dito utställare. Vill ni hälsa på hos Cederqvist Antik & Vin så finns vi i monter B05:71.

I mars äger även mytomspunna Brösarps Antikmässa rum. Närmare bestämt den 20-22 mars. Som nybliven skåning är det oerhört kul och stort att få delta där, även om premiären genomfördes redan under Brösarps Moderna, i oktober 2019.

Hoppas vi ses på någon av dessa mässor!

---------------------------------------------------------------------------------

--------------------------------------------------------------------------------------

Fotnot:
Ursäkta fortsatta problem med olika typsnitt i Antikmonologen. Verkar dessvärre olösligt.

Källor:
http://www.mynewsdesk.com/se/pressreleases/auctionet-lanserar-nytt-magasin-2154273

https://www.barnebys.se/blogg/uppsala-auktionskammare-avslojar-auktionsbluff