 |
| Johan Magnusson, bland nära och kära. |
Jag berättar för Johan, grundare tillika ägare av MFW, om idén att intervjua aktörer på den svenska Konst- och Antikmarknaden, eftersom det i Sverige saknas fackpress som -förvisso något hårdraget- skriver om annat än kindpussar och shabby-chicade fyrlängade gårdar på Österlen. Skälen till intervjun med Johan Magnusson är flera. Jag anser nämligen att vinvärldens aktörer har oerhört mycket gemensamt med Antikvärldens. De är dessutom ofta desamma. Jag försöker fånga antik-, konst-, design- och nu även vinmarknaden av idag.
 |
| Kaffe i kopparna hos Magnusson Fine Wine. |
Sedan år 2004 säljs ju alkohol på auktion i Sverige, för närvarande av Bukowskis, tidigare av Stockholms Auktionsverk.
Och, som jag initialt utbrast för Johan vid intervjutillfället, så utgörs den mest självklara gemensamma nämnaren av det faktum att det finaste man kan göra med en riktigt bra flaska vin är att dela den med ens bästa vänner/familj. Precis som man gör med ett konstverk man älskar. Förvisso existerar också köpare av konst vars inköp åker direkt in i bankfacksförvaring eller in i ensliga visningslokaler. Men de är investerare/spekulerare, inte älskare av konst. Många i läsekretsen tänker säkerligen osökt att sådana köpare är vanliga även i vinvärlden. Förvisso. Mer om detta senare.
 |
| Det inte så hemliga sällskapet. Magnusson Fine Wine. |
Johan ger mig en kort guidad tur i lokalerna, där 222.000 flaskor lagras vid intervjutillfället. ”Men innan midsommar passerar vi 230.000”. Johan verkar ha minutiös koll på allt i verksamheten.
Idag är vi Sveriges största vinkällare, etablerad 2008. Carl Jan (Granqvist) älskar att säga att Grappe är Skandinaviens största vinkällare, skrattar Johan. Det får han gärna säga, så länge vi får vara -är- störst på Grevgatan så är vi nöjda. Vän av ordning har för länge sedan noterat att båda vinkällarna är situerade på just Grevgatan...
Verksamheten bygger på uthyrning av vinfack i mycket specifikt utformade, idealiskt tempererade lagerlokaler, samt även möjlighet att disponera lokalerna för sällskap anknutna till MFW, samt att deltaga i diverse pop-ups, champagne-after works etcetera... Onekligen en frapperande tanke att mest vin i hela Skandinavien, cirka 200.000 flaskor, lagras på en gatstump kortare än ett liggande Kaknästorn. Ytterligare en slatt om c 150.000 buteljer ligger dessutom i externt lager. Borde inte Grevgatan i stället heta Vinkällargatan, eller det något snofsigare Via Cellae Vinariae..? Finns det fler lediga garage på gatan..? Med tanke på hur eftertraktade parkeringsplatser är i Stockholms innerstad så betvivlar jag det å det kraftigaste.
Johan är en av vin-Sveriges mest erkända personer och har tilldelats ett flertal utmärkelser. Han var den förste att av Handelskammaren utses till auktoriserad Värderingsman för vin och destillat i Sverige och jobbade under många år på Vinkällaren Grappe, som tidigare påpekat ligger ett kast med liten Sauternes-flaska från MFW. Han var VD där mellan 1994-2005. Till yttermera visso var Johan konsult åt Systembolaget och dem behjälplig i att bygga upp Systembolagets vin- och spritauktioner, i uppstarten. (Något som var möjligt att genomföra först efter att Sverige blev medlem i EU och tilläts undantag från EU:s konkurrensregler genom att integrera auktionerna i monopoluppdraget).
Ni befinner er i ett händelserikt skede på MFW?
Ja, jo, så är det nog. Vi, det vill säga jag och min hustru Charlotta, funderar på att flytta lite av vinverksamheten till Lottas barndoms tassemarker, utanför Örebro. För nu är det sådana tider att våra tre barn ska flytta hemifrån och då uppstår ju möjligheter.
Johan berättar att han återkommande skriver i tidningen Gods & Gårdar, om vin. Det slog det honom en gång att alla skribenter, ofta frilansar, väldigt sällan har möjlighet att träffas. Så han bjöd in alla, inklusive redaktionen, till ett mingel på MFW. Det blev väldigt lyckat och har skapat lite av en ”vi-känsla” och har dessutom blivit en återkommande tradition!
Jag förvånas icke. Han är en av de främsta sociala förmågor jag träffat. Första gången var under tidigt 90-tal, eftersom jag då varvade mina studier på Universitetet med arbete på Sveriges, och då faktiskt under ett antal år också världens största Vinbutik, i gamla Marmorhallarna, på Stureplan i Stockholm. Vinbutiken som för övrigt låg ungefär 12 kast med -extremt väl vadderad- liten flaska Sauternes, från både Grappes Vinkällare -och numer också Magnusson Fine Wine.
Jag måste ju fråga: skapade etableringen av MFW några hårda känslor mellan dig och Carl Jan Granqvist?
När jag ringde upp Grappes styrelse och berättade att jag köpt lokal på samma gata som Grappe så var det inga problem. Däremot så blev stämningen mindre festlig när vi öppnade och genomförde flytten av ett större antal kunder och ett provocerande stort antal flaskor. Jag förstår hans reaktion.
Mina associationsbanor leder genast till när en fotbollsspelare har gått från en Stockholmsklubb till en annan. Om den spelaren gör mål mot sin gamla klubb så låter han bli att slå frivolter, hur snyggt målet än var. -Om han är rädd om sin framtid.
Vi erbjöd kostnadsfri hämtning inom en radie av 400 meter… Jag och CJ tappade kontakten i över tio år. Men sedan bjöd jag in honom tillsammans med gemensamme vännen Peter Winding (mycket känd dansk vinprofil) på en visning. Efter det åt vi middag på Operakällaren och drack två flaskor Chateau Ausone ’83. De hade jag köpt på min första resa till Bordeaux, som ägde rum tillsammans med Carl Jan, då vi sa att ”vi skulle dricka dem tillsammans en dag”. Jag tackade honom för allt han lärt mig och introducerat mig till. Utan honom och hans välvilja hade livet inte sett ut som det gör. Det var ju också genom honom jag träffade Lotta (Johans hustru Charlotta)! Sedan dess är vi goda vänner igen. I backspegeln förstår jag att det korta avståndet till MFW var utmanande för Grappe…
In Vino Veritas
Se där vad bra vin kan leda till, tänker jag i mitt stilla sinne.
Gammalt tillbaks så var ju vin i Sverige populärt inte bara att dricka, utan även som investeringsobjekt. Hade man en slant över så kunde man köpa kvalitetsviner till relativt sett låga priser. Dessa kunde sedan avnjutas i både privata och officiella sammanhang. Vin har ju alltid kunnat ses både som kulturbärare och prestigefyllda objekt. Precis som kunskapen om vinet. Och fram tills vi blev medlemmar i Europeiska Gemenskapen/ Unionen så var heller inte alkohol möjligt att mäta ut vid eventuellt trassliga ekonomiska förehavanden (läs konkurser).
In kommer nu Lotta och hälsar på. Alltså Johans fru, som numer också är VD för MFW. Johan och Lotta berättar att de var ner en sväng till mina hemmamarker i Skåne en kort tid före intervjutillfället. De firade en god väns jämna födelsedag, bland annat tillsammans med Daniel Berlin på Restaurang Vyn. Det leder oss in i diskussion om prissättningar av mat, vin och även på konst och antikviteter. En kort och intressant dialog där vi möts åsiktsmässigt om att prisnivåer osökt leder till förväntningar, såklart. En hög prisnivå är i rätt sammanhang positivt både för säljaren av företeelsen och av köparen. En för hög prisnivå kan dock ställa till det, precis lika mycket som en för låg dylik. Det gäller att lägga sig rätt med känsla för feeling, som det heter. Lägger sig Daniel Berlin FÖR högt i pris så kanske det bara dyker upp en massa instagrammare som ska skärmdumpa maten, inte faktiskt njuta. Och lägger han sig för lågt så undrar folk vad som är fel...
Samma så kallade I-landsproblematik existerar även i Antikbranschen. Med den stora skillnaden att transparensen år 2026 är mer självklar, än för bara några år sedan, åtminstone i auktionsbranschen. Det vill säga att om exempelvis en konsthandlare köper en tavla för summan X så ligger den slutsumman kvar på internet för all framtid, en sanning med viss modifikation.
För att återgå till världen av oenologi; det är omöjligt att inte ta upp ämnet överproduktion. För gemene man så kanske det är en nyhet, men för de som är mer än vanligt roade av vin så är det -tyvärr- ett välkänt ämne..!?
Jo, det är ett problem med överproduktion för de enklare vinerna. Men visst, det har också funnits en prisbubbla bland de exklusivare vinerna. Det var ju drivet av att fler och fler människor intresserade sig för vin. Men när de människorna tar slut och inte lika många människor dricker vin, så resulterar det i den marknad vi ser idag.
Det är ju exempelvis alldeles för mycket osäkerhet i USA (nota bene: denna intervju genomfördes innan kriget i Iran). Vi har i princip ingen export till USA från Bordeaux och kineserna har nästan slutat köpa. Det finns fortfarande en marknad i Kina men den är inte alls lika spekulativ som den var tidigare. Jag tror att Statsledningen i Kina har dragit åt tumskruvarna vad gäller gåvor och bestickning. Här avbryter nästan Johan sig själv och utbrister…så vad vi upplever nu är en ganska hälsosam… uppstramning av marknaden, i alla fall på köparsidan…
Vi har ju aldrig uppmuntrat till spekulation… Eller...jag gjorde det när jag var yngre och skrev om det i Finanstidningen och så vidare. Men senast igår kväll... -vi har blivit öppnare mot omvärlden- så har vi ingått olika partnerskap. Bland annat med ett Tech-nätverk i Stockholm som heter Angel House. Det är en samlingsplats för Tech-entreprenörer och vi har blivit deras Fine Wine Partner och deltagarna igår ville då genast prata om vin som investering... Men jag tror att vårat hjärta ändå har legat i det du pratade om från början, nämligen att vin inte är gjort för investeringar, utan för att öppnas och konsumeras. Men det är klart att jag har förståelse för att folk investerar i vin. Glöm då inte att det rör sig om väldigt långa realiseringstider och du måste tänka på hur du ska lagra vinerna. Men vi ser alltså en sättning i vinmarknaden som är ganska bra. Förutom för dem som har spekulerat under senare år.
Bx
I Bordeaux ska man snart sälja 25:orna. 24:orna såldes för 30-35% lägre pris än 23:orna och man är tillbaka på priserna för årgång 2014. Samtidigt så är ju kostnadssidan inte parallell med 2014, utan har ju ökat ganska påtagligt. Den reella inflationen har varit påtaglig de senaste åren och pengar är inte längre billiga som förr. Så producenterna är ganska så ”squeezade”. De har ju en ekonomi baserad på lånade pengar och spekulation om expansion och ökade vinster.
Vi får ju heller inte glömma elefanten i rummet, att världskonsumtionen de facto har gått ned kraftigt.
Vem kunde förutspå det för 20 år sedan, eller ens för fem år sedan?! Är det en del av en hälsotrend, eller har unga inte tid att dricka gott vin, på grund av idogt tik-tokande..?
Johan skrattar till lite ansträngt(?). Hälsotrenden är säkert en del av det. Men det handlar också om att man ska introducera den yngre generationen för vin. Det har ju inte funnits där i vardagen på samma naturliga vis som tidigare. I det lilla så har ju vi ungdomsaktiviteter här på MFW. Det innebär att fackinnehavarna, våra medlemmar, stannar hemma. Men de får öppna sina skåp/fack och så tar vi hand om introduktionen i vinvärlden för medlemmarnas barn.
Kan jag få se legitimation, tack?!
Jag känner hur Systembolags-Nicklas genast drabbas av tendens till hyperventilering. I vilken ålder då? utbrister jag.
Ja, då är alltså vår definition på barn 18-35, svarar Johan leende.
Jag fyller i Johans tankar och ord och inflikar snabbt att jag gladeligen skulle hålla i motsvarande kurser för samma ålderskategori gällande konst och antikviteter! Vi har precis samma problem med dålig återväxt där.
 |
| Messande pappa? (Illustration ur Karl-Bertil Jonssons julafton, av Per Åhlin). |
En vanlig familjescen bland våra kunder är en pappa som sitter och messar om sina favoritviner under familjemiddagen. Medan hustrun och barnen sitter och pratar om annat och det blir liksom inte lustfyllt. Det är självklart en överdriven bild, men glöm inte att båda föräldrarna har ett intresse i att överlåta vinintresset till sina barn. Vad ska hända med den där vinkällaren? Många fyrtiotalisters största problem är att de aldrig kommer att hinna dricka upp sina viner. Och helst vill de dricka upp vinerna själva! Inte passa dem vidare till nästa generation. Vi försöker nu vara proaktiva i att överföra vinintresset och därmed kunskapen till både kvinnorna och den yngre generationen.
Jag har en kund som jag alldeles nyss har pratat om detta med. Han har väldigt mycket väldigt bra viner, tre fulla skåp. Nu har han kommit på att han ska inte dricka mer. Men han behöver inte sälja. Och han vill egentligen inte sälja. Och då när jag pratade med honom så påpekade jag att det finns spottkoppar. 70% av vinupplevelsen är doftintrycket! Du kan mycket väl spotta ut vinet. På förra middagen på La Tour (exklusiv restaurang i Dagens Nyheters -för stockholmare- ikoniska skrapa, på 23:e våningen) satt en person konsekvent och spottade fantastiska viner. Och det är ju helt rätt! Han fick ju ändå uppleva vinerna tillsammans med maten.
Detta är ju fantastiskt att höra, eftersom det är lite tabu att uttala det bland vinälskare: spotta stora viner!? Ändå ligger det ju otroligt mycket i detta. Det är verkligen tabu att prata om det bland vinälskare, men likafullt anses det som vulgärt att bli packad. Fryntlig och glad är helt okej, men full går bort. Särskilt i samband med riktigt bra viner.
Här kommer jag med en längre, tämligen upphetsad, utläggning om alla -återigen- beröringspunkter med konst- och antikbranschen: En vinälskare på ålderns höst, med en välfylld vinkällare. Han funderar oroat på vem som ska ta hand om de fantastiska vinerna den dagen solen inte längre går upp för honom.
Under 40 år bland antik- och konstälskande människor så har jag förstått att det svåraste som finns att diskutera och ta tag i tycks vara just detta! Vem ska ta hand om alla föremål, eller i detta fall drycker, som det tagit ett liv att få ihop? I bästa fall ens partner eller ens barn. I värsta fall tycker de att det bara är skräp. Men skräcken finns nog där för alla som delat Passionen, med stort P, att samla på sig åtrådda objekt. Objekt som man faktiskt älskar. Bara den frasen känns svår att få ner på pränt. Man får väl inte älska objekt..!? Eller får man det? Fråga mig eller Johan Magnusson! Objekt är i sig ett tämligen kallt ord, likväl som ordet föremål eller sak. Men jag tror ni förstår andemeningen.
 |
| Magnussons fina viner. |
I denna intervju är diskuterade objekt oftast gjorda i glas och rymmer 75 cl livselixir i form av druvsaft. Druvsaft som tiotals generationer haft ett enda mål med; Perfektion! Dryck som -när det är som bäst- får tyst på alla vinprovare i ett rum samtidigt. Dryck som kan få vuxna människor att tåras. Av ren och skär respekt till de som skapat de närapå obeskrivliga dropparna. Jag har själv erfarit just dessa känslor kanske en handfull gånger. Det är något man aldrig glömmer.
Om ingen i ens familj delar den kärlek man har till vinflaskorna (eller antikviteterna) så torde det vara den elefant i rummet man aldrig nämner.
Vi får heller inte glömma att vinet är något som har ett liv och det kommer ju att dö förr eller senare. Så till skillnad från en tavla så finns det ju en tidsfaktor, säger Johan lite inskärande, i mina nästan sorgsna utsvävningar. Det är ju såklart en balansgång, men nästa generation måste åtminstone veta vad det är de tar över.
Så därför har vi också börjat med kvinnoaktiviteter. Där är männen inte välkomna. Man har en vinmiddag med Lotta, där man lär sig om vin och mat och så vidare. Vi försöker helt enkelt lossgöra låsningarna som finns i de flesta familjer! Nå, i alla fall i många familjer.
MFW har ett välutrustat restaurangkök där kända kockar gör gästspel många gånger per år, enligt pop-up-modell. Medlemmar bokar plats enligt först-till-kvarn-principen.
 |
| Var det DÄR det började? |
Hur ser vinmarknaden i Sverige ut idag?
Systembolaget har öst på. De har åtta auktioner om året nu och min uppfattning är att man inte längre är lika noggranna i urvalet av viner som man var tidigare. Det säger jag inte bara för att jag var inblandad förr. Det är ju en enormt svår uppgift. Vi har tagit initiativet att sätta streckkod på alla flaskor och göra det klickbart. Men sådana initiativ uppmuntrar man inte. Tydlighet är ju alltid önskvärt och det är ju viktigt att veta hur en flaska har lagrats.
Vi var ut och hämtade en vinkällare i Saltsjöbaden som låg bredvid hustruns skoförråd, i 25 graders värme. De kördes efter mellanlandning hos oss till Auktionsverket och såldes sedan där. Men det stod ju inget om hur illa de lagrats så det var ju falsk marknadsföring. Proveniensen är ju SUPERVIKTIG! Samtidigt så kostar ju en Romanée-Conti 2016 (ett så kallat DRC-vin (rött) från Bourgogne och ett av världens mest eftertraktade viner) lika mycket som ett från 1985 på auktion idag. Så förståelsen för vad ett moget vin är och hur det ska smaka är liten, lika liten som för proveniensen. Men förhoppningsvis så utbildas alla med tiden och får förståelse för hur ett vin kan/ska smaka. Det är ett sånt där projekt som jag tror kommer bli ihågkommet i framtiden men som ingen förstår just nu… Det stör mig verkligen att inte Systembolaget fattar det.
Det hade ju satt fokus på något som är mycket viktigare än att det ska gå bra för MFW…
Här nämner jag att en god proveniens är något oerhört positivt även i Antikbranschen. Tyvärr även att rena lögner är legio i antikbranschen.
På vår hemsida så har vi en öppen sida som heter ID-tracking. Systembolaget kan hur enkelt som helst göra vår streckkod klickbar för att få all info om vår lagring av den buteljen. Vi redovisar för våra kunder och alla som får en flaska med vår baksidesetikett hur proveniensen ser ut.
Nu har Bukowskis hand om alkoholauktionerna. Jag tror att Auktionsverket fick lägga av när Lauritz köpte Stockholms Auktionsverk. Jag blev erbjuden heltidsanställning på Systembolaget och valet stod mellan att bli statsanställd eller förverkliga en dröm? Det valet var inte så svårt…
Nej, det förstår jag och nu är det min tur att skratta, delstidsanställd som jag var i Systembolaget i 32 år. Du tog rätt beslut..!
Vad hände med Parkers enorma genomslag i vinvärlden? (Robert Parker var världens absolut ledande vinrecensent under många år. Hans utlåtanden både stjälpte och hjälpte världens vinmakare...). Det har skrivits böcker och gjorts TV-serier på temat.
 |
| Bx-nörd-bibel. |
Det är helt borta. Idag är han inte längre aktiv, troligen på grund av för mycket av det goda livet men Robert Parker betydde otroligt mycket för att öppna upp den amerikanska marknaden och även den internationella. De borde resa en staty av honom nere i Bordeaux! Idag finns det 10-12 vinskribenter som är betydelsefulla. Det känns mer hälsosamt än bara en. Men samtidigt så kan man konstatera att exempelvis Penfolds alltid producerar en 100-poängare. För det finns nämligen alltid någon vinskribent som ger en 100-poängare och då är det ju självklart den skribentens betyg man väljer i sin marknadsföring. Och på ett sätt har det blivit sämre; i sociala medier får du mest utrymme om du skriver positivt och höjer till skyarna och då betyder det ju till slut inte så mycket. De ”recensionerna” blir ju bara till vatten så att säga. När Parker var aktiv så betydde det ju i alla fall något.
Är problemet med förfalskningar på vinmarknaden stort? Vi såg ju extrema exempel för ett tiotal år sedan, där Rudy Kurniawan lurade många människor på stora pengar. (Antikmonologen var (en av) de första att skriva om skandalen i Sverige).
Det har blivit svårare att lyckas med förfalskningar tror jag. Jag åkte ner till Aalborg i Danmark med en Romanée-Conti ’45 (samma vin som världsrekordflaskan!), som en kund hade ärvt av sin pappa. I Aalborg håller nämligen företaget Rare Wines till och där jobbar en kille som gått alla kurser och har tillgång till den bästa tekniken. Kundens pappa hade köpt flaskan i Paris i slutet av 80-talet. Hade den varit äkta så hade den varit värd fem miljoner, men det blev tummen ned. Med den nya tekniken så konstaterade man att flaskan var producerad av en -för Paris och 1980-talet- känd förfalskare. Rena CSI..!
Du jobbar ju fortfarande med värderingar, i egenskap av auktoriserad värderingsman. Var rekommenderar du folk att sälja sina bättre viner? Är den svenska marknadens nätauktioner fullgoda alternativ till de stora vinmetropolerna, Paris, Hong Kong, London och New York?
 |
| Inte så billiga som förr. |
Ytterligare en beröringspunkt mellan vin och antikvärlden således. Jag resonerar exakt lika vad gäller toppobjekt i antikbranschen och rekommenderar mina kunder exakt samma sak, när det gäller riktiga pangobjekt.
Om ni vill förstå hur erkända MFW är så gå in på hemsidan och scrolla bland de 97(!) gästspel de haft i form av olika kockar och krogar som pop-ups. Namnen på den listan är som en ren historielektion i svensk och ibland även internationell topp-gastronomi under 16 år..! Och i höst blir det 100-pop-up-jubileum, med Alain Roux, Tommy Myllymäki och Klas Lindberg. Inga dunungar. Kanske inte helt lätt att få en bokning? Icke-medlemmar torde ej göra sig besvär.
 |
| Utan basker, med vin. |
MFW känns hungriga på framtiden, så det ska verkligen bli intressant att se var det bär av. Himlen är som bekant gränsen. Med ett försäkringsvärde på en dryg halv miljard förstår man att MFW är att likna vid ett Fort Knox, med allt vad det innebär ur säkerhetssynpunkt. Glöm sedan heller inte att herr Magnusson är en ytterst vältränad, före detta fallskärmsjägare som fortfarande håller sig i form, även några år efter genomförd värnplikt.
Improvise, adapt, overcome, var det visst någon som sa. Ett ordspråk för vinvärlden? Åtminstone för Johan Magnusson.
Tack Johan, för ett givande samtal.
--------------------------------------------------------------------
Stöd gärna Antikmonologen:
------------------------------------------------------------------
Missa inte Handelsbankens och EFN:s satsning Saker & Ting ett program som ligger på YouTube och handlar om Samlare & Samlande, med Fredrik Strage och undertecknad. Fler än 30 halvtimmeslånga avsnitt om sköna människor med passion!
 |
| Strage beskriver doften på en Bordeaux som "doften av ett nyöppnat paket Denniskorv", och TV-historia är skapad. |
-----------------------------------------------------------------------
Brösarpsmässan...
Dessvärre måste jag dela en oerhört tråkig nyhet, som jag länge anat var i antågande. Efter imponerande 50 genomförda antikmässor i Brösarp väljer nu arrangörerna Jan-Erik Öhgren och Christian von Grothausen att lägga ned den enormt välrenommerade mässan. De började 1994 med "Oförvanskade antikviteter och kulturhistoriskt intressanta föremål" på vårvintern, men för ett tiotal år sedan så satsade de också på en Modern variant av mässan på höstarna. Dessvärre så har besökarsiffrorna dalat rejält de sista åren. Intresset för äldre antikviteter har minst sagt gått i stå, och nätet är också en stor bov i dramat. Jag ville inte att detta skulle ske. Men, återigen, det sker NU. Folk tycks vilja ha ett paket hemlevererat. Inte rota ute i butiker bland riktiga människor. Det finns snart inga butiker kvar ändå. Just på grund av att folk prioriterar bort dem i konkurrens med lågprissajter på nätet och stora köpcentra...
.jpg) |
| Christian och Jan-Erik som gryniga skuggor i bakgrunden, skymtande i en högklassig spegel i originalskick, från 1700-talet. Så har det varit i Brösarp i 30 år. Men nu har vi nått vägs ände. |
Det är ju exakt detta jag angriper i min serie intervjuer. Det faktum att hela konst- och antikbranschen befinns mitt i ett paradigmskifte. Mitt mål är inte en vad-var-det-jag-sa-effekt. Däremot vill jag att någon diskuterar situationen vi befinner oss i. Och eftersom ingen annan gör det så gör jag det.
Vem, jag, bitter? Nej, inte bitter, snarare förbannad! Som man bäddar får man faktiskt ligga.
...Och därmed är en epok till ända, skrev Jan-Erik och Christian i brevet som anlände den 15 april. Så är det onekligen. Ingen mer trängsel i Brösarp. Kommunen har enligt arrangörerna visat ett totalt ointresse för mässan. Båset är tomt. Var faan är kossan?
-------------------------------------------------------------------
 |
| Sveriges mest förstörda programkoncept. |
Under tiden fortsätter programledaren för Sveriges populäraste(?) TV-program, Antikrundan, att hoppa jämfota och flamsande jubla "Oooh vicket loppisfynd" om föremål hon finner fantastiska. Antikrundan torde vara den enda företeelse som står totalt orubbliga i paradigmskiftet... Läs gärna mitt mest lästa blogginlägg någonsin; Varför så ängsligt, Antikrundan?
...Och där kommer han som rotar i folks påsar i kön. Rör han min påse så får han den i huvudet. Min son vill nämligen att vi ska besöka en Antikrundeinspelning. Det kallas "bra TV, som går genom rutan". Jag kallar det livskris. Det är mycket nu.
-----------------------------------------------------------------------------
Fotnot:
Någon namnändring av Grevgatan känns inte plausibel. Den är uppkallad efter greven Per Brahe den yngre (1602-1680). Första gången gatunamnet dök upp var på en karta daterad 1733, då som Grefwegatan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar