Ett scoop om ett mästerverks tillblivelse

Mästaren och verket

Jag kunde inte låta bli att besöka Lasse Jonssons utställning på Waldemarsudde, sista utställningsdagen den 20:e januari. För en gångs skull var inte anledningen till sista-dagen-besök att jag dittills missat utställningen, utan att få se hur målningen Jonsson arbetat på under pågående visning, hade utvecklats. Tro mig, liknande tillfällen bjudes sällan eller snarare aldrig! (Se även bloggen: Lasse Jonsson på udden)

De första skisserna

 I oktober 2012 lades de första strecken på duken som mäter modiga 2x3,5 meter, för att avslutas den 20 januari. Skisser till målningen gjordes först en vecka innan invigningen och Lars berättar hur idén kom till. Ungefär en vecka före invigningen bekymrade bästa väggen i största visningssalen honom. Den målning han vikt för platsen kändes för liten och även oharmonisk färgmässigt med salens övriga målningar. -Tro inte att en hängning med Jonssons konst lämnas åt slumpen. (Lars är perfektionist och söker minutiöst planera den totala upplevelsen).

Fler skisser

Lars kom hem och vädrade bekymret med praktväggen för hustrun Ragnhild. Varför utför du inte en målning på plats under utställningen, replikerade frun i huset. Lasse skrattade bort idén, men det dröjde inte tio minuter så hade han börjat skissa på en ejderflock över öppet hav. Dagen därpå tog han upp idén med ledningen för muséet och de var positiva, med mindre än en vecka till vernissage. Imponerande flexibilitet från båda parter!

Jag känner personligen inte till något annat exempel på att en internationellt renommerad konstnär (L.J. anses vara en av världens främsta naturmålare) målat "live", inför besökarna. Live-målandet var verkligen grädden på moset i denna utställning- och hör och häpna: det var en slump och ett sista-minuten-beslut, att det blev så! En unik konst-upplevelse, som Waldemarsudde tyvärr hade för kort varsel för att kunna marknadsföra.

Sista penseldragen; mer bukvattring på ådan!

Hur var det då att måla inför öppen ridå? -Väldigt, väldigt roligt säger Lars, och oerhört intensivt. -Man var helt slut de kvällarna man hade målat, berättar han. Utställningens namn var "Närvaro", vilket blev alldeles oerhört träffande, eftersom Lars stod och målade i genomsnitt ett par dagar varje vecka, med besökarna i ständig, öppenhjärtlig dialog...

Jag påpekar för Lars att företeelsen att måla inför publik är extremt ovanlig och räknar upp Yves Klein på Moderna Muséet, Jackson Pollocks välkända Action paintings och Picasso inför en TV-kamera i Vallauris som sällsynta exempel. Lars nämner konstnärskollegan Laris Strunke, som i somras (2012) faktiskt målade inför publik i Sundre, på södra Gotland.

Ung och frågvis publik; Lasse svarar snabbt!

Att en konstnär bjuder in åskådare till själva skapelseprocessen tolkar jag som ett tecken på en närmast obeskrivlig säkerhet i själva konstnärsskapet. Jag råkade springa på Karin Mamma Andersson och Jockum Nordström -under hundpromenad- samma kväll som jag varit ut på Udden och passade på att fråga dem om de kunde tänka sig publik under själva skapandet, varpå de nästan sparkade bakut... -Nej skrattade de, och det trodde de verkligen inte att många konstnärer skulle göra!

"Hallååå konstnären!- Vicken e din favoritfågeeel?"

Ejdrarna är inte sålda (om ens till salu?) och får nu väggvila på Museum Lars Jonsson i Vamlingbo, på södra Gotland. Lasse berättar att han fortlöpande har fotograferat målningens framskridande och kanske kommer ett föredrag om hur konstverket blev till, med pedimenti och allt. Har man hört Lasse tala om sin konst tidigare, så vet man att inget har lämnats åt slumpen i kompositionen.

20 minuter före stängningen signeras målningen inför applåderande publik

Personligen hoppas jag att de sträckande ejdrarna drar till Moderna Muséet, för att där hitta häckningsplats. Få svenska konstnärer åtnjuter samma respekt internationellt som Jonsson. Att sedan naturmåleri generellt sett inte har samma status på samtida-konst-scenen borde inte skrämma Moderna Muséet, utan snarare tvärtom ge MM strålkastarljus och goodwill. Låt vara att Nationalmuseum (som stänger för renovering 4 feb) -tyvärr- anses som mer "naturligt hemviste" åt en fågelmålning, men Jonssons ejdrar skulle sticka ut på Moderna och hans konst går dessutom hem där ute i stugorna. Jonssons måleri har sedan 1970-talet haft en oerhört stor betydelse för svenskt och internationellt naturmåleri och har bildat skola. Det är stor konst och det är samtida konst!

Fotnot:
Åda är liktydigt med ejderhona.
Museum Lars Jonssons hemsida
Pedimenti innebär att konstnären avsiktligt har ändrat utseendet på konstverket.

Vallfärd Waldemarsudde

Grattis konstälskare, nu har ni inte en, utan två anledningar att söka er till Waldemarsudde. Sedan en månad hänger Lars Jonssons fågelmåleri av världsklass i Prins Eugens Pärla. På lördag (10 nov) slås dörrarna upp i anledning av 150-årsjubilerande Helene Schjerfbeck(1862-1946), med modifierad utställning senast visad på Ateneum i Helsingfors. Här visas 110 verk, största svenska utställningen någonsin, med 36 inlånade från Ateneum och många inlånade från privat ägo.

Självporträtt, 1915

Under genomvandring av utställningen blir hennes konstnärliga strävan att alltid utvecklas och bli bättre, väldigt påtaglig. -Något hon återkommande nämner i extensiv brevväxling livet igenom. Frågorna om Helene som människa blir många. En förlovning som bröts upp av en för oss okänd(!) manlig engelsk konstnärskollega per brev måste väl ha påverkat henne oerhört, som ung spirande kvinna, tänker man.

Konvalescenten, 1888

En klassisk skolning anas, med stor respekt och beundran för äldre -men även för henne samtida- mästare. Hon nämner Cezanne vilket känns påtagligt i flera självporträtt och stilleben. Modiglianis minimalism och sensualism känns närvarande i många porträtt, men även betydligt äldre inspirationskällor, som El Grecos manieristiska mer förvrängda verk.

Tack vare stipendium och beskyddare kunde Schjerfbeck, som kom från enkla förhållanden, resa till Frankrike och även andra europeiska orter, bland annat St Ives. Efter återkomst till Finland bor hon åter med sin mor, utanför allt vad storstad och studio heter. Modern dör 1923 och Gösta Stenman ställer ut Schjerfbeck. Under kriget lyckas Stenman efter mycket lock få Helene att komma till Sverige och hon bor sina sista två år i Saltsjöbaden.

Det är inte helt lätt att föra in konstnärinnan i någon specifik konstfålla, hon gick sin egen väg. Mycket av hennes måleri har ett inneboende psykologiserande anslag och steget till Munchs mest kända verk, känns ibland nästgårds.

Läsande flicka

Schjerfbeck har haft epitetet Ateneums pärla, vilket är lätt att förstå och att hennes konstnärsskap idag är högt skattat -inte minst internationellt, ter sig närmast självklart. Otroligt nog har hon flera gånger hamnat i konstens bakvatten och behövt draghjälp.

Att det dröjde ända till 2007 innan Schjerfbeck blev internationellt haussad (tack vare stor internationell utställning) är närmast obegripligt. Helene vistades i fyra omgångar i Frankrike och reste dessutom runt i Europa och Ryssland. Stenmans betydelse för Schjerfbeck kan inte nog understrykas. Intressant ur ett utvecklingsperspektiv är att han beställde nya varianter av äldre Scherfbeck-favoriter, vilket ger åskådaren en bild av Helenes utveckling. Från en typisk 1880-tals närmast super-realism till en allt mer tunt målad, mer introvert tolkning av konstnärinnans vardag.

Insydd siamesisk sensation

Under arbetet med utställningen i Helsingfors så upptäcktes sensationellt av konservatorerna att en målning hade en annan målning fastsydd under den första. Ägaren medgav delning av de båda och har nu två signerade Schjerfbeckar i stället för en. -Dels ett landskapsmotiv med å och dels kvinna med barn i stark förkortning snett bakifrån. Båda godkända av experten per se i dessa sammanhang, Leena Ahtola-Moorhouse, vid Ateneum.

Familjesmycket 1915-16

Intrycket av Helene Schjerfbecks konstnärsskap och det avtryck hennes konst måste ha gjort i sin samtid är enormt. Jag avundas innerligen de som har henne kvar på konstnärinnor-att-upptäcka-listan. Utställningen är stringent, oerhört välhängd och lämnar inget övrigt att önska. Jag lämnar utställningen i ett närmast poetiskt rus.

Lasse Jonsson på udden!

Lars berättar, -i Museum Lars Jonsson, Vamlingbo, 2011

På Waldemarsudde är det åter dags för fågelkonstnären, ornitologen och författaren Lars Jonsson att ställa ut. Det är tio år sedan sist och han är en av få levande konstnärer som förärats två utställningar där. Förra utställningen lockade rekordmånga besökare med ringlande köer upp bland ekarna till Prins Eugens vackra Waldemarsudde.

Erkänd som en av världens mest kända och eftertraktade naturkonstnärer finner ni hans konst i de flesta (natur-)sammanhang. Han betraktades som underbarn och upptäcktes som 14-åring sittandes på Naturhistoriska Riksmuséets golv, tecknandes uppstoppade fåglar. Året därpå hade han där sin första separatutställning. Tidigt publicerade han fälthandböcker för fågelintresserade, som idag betraktas som klassiker. Han är mest känd för sina närmast overkligt skickligt utförda akvareller, men allt oftare jobbar han också i olja.

Lars Jonssons tassemarker; Hoburgen en tidig augustimorgon

Waldemarsudde-utställningen har Lars valt att kalla för Närvaro, eftersom det är en central faktor i hans naturåskådning och konstnärsskap.

Skärfläckeskådning, verket heter Treenigheten

Motiven och resmålen för utställningen, cirka 150 verk, har han hittat i hemmamarkerna på södra Gotland, men även jorden runt i Perus torrskogar, Ecuador, Antarktis- Sydgeorgien, Arktis- Tjukotka i Rysslands bortersta del- Svalbard och Kurilerna. En av mina personliga favoritmålningar är utförd i just sistnämnda region;

Ta er ut till utställningen och låt er blick suggereras av japan-pappret där en myriad av havsfågel flyger över oroligt mörkt hav, med vulkan i fonden. De mörka stormfåglarnas ö, Kurilerna 2003. Denna privatägda målning tillhör det största som kan upplevas i akvarellmåleri/ naturmåleri -alla kategorier. Hade Bruno Liljefors eller Anders Zorn sett målningen (två av Jonssons husgudar), så skulle de med hatt i hand bugat för Jonsson, sanna mina ord.

När jag pratade med Lars på torsdagen kämpade han med en förkylning och berättade att han i veckan målat live på Muséet, vilket varit mycket uppskattat. Dessutom har han precis färdigställt en mapp, strandspeglingar, om fem litografier, som en av de största morgontidningarna säljer.

På spaning efter de kärrsnäppor som flytt? Hemmalokalen Aurriv, på Gotland

En längre intervju med konstnären ska enligt tv:s lokalnyheter ABC visas på fredagskvällen (12/10). I helgen hoppas Lasse att förkylningen mojnat, så att måleriet kan fortsätta på plats. En helt unik chans att se en mästare in action. Utställningen pågår 6 oktober- 20 januari 2013. Hoppas vi ses där!

Samtliga foton och Copyright Nicklas Cederqvist

Länkar:
http://www.waldemarsudde.se/lars_jonsson.html