Krick-kris på Auktionsverkets Kvalité...

Samma dag som undertecknad mail-ledes adresserade auktionshuset Bukowskis(Buk) vidrörande deras saluförda innovativa oljemålning "av Bruno Liljefors", föreställande "spov-kullor", skickade jag också ett mail till konkurrenten/kollegan Stockholms Auktionsverk (SAV). (Se Ornitologisk praktsensation på Bukowskis)

Praktplats för lågtflygande "Krickor flygande över skär, Bruno Liljefors" Nr 1885, på Stockholms Auktionsverk

Mailet till SAV gällde en oljemålning som haft imponerande tre titlar de senaste sex månaderna: "Kustlandskap med flygande änder", "Ejdrar flygande över skär" och senast (efter mitt mail) ändrad till "Krickor flygande över skär". Denna målning bjöds ut av auktionshuset Crafoords i Lund (-sedan 2009 ägt av Uppsala Auktionskammare) i nov/dec 2012. I Lund var utropet 45.000 kr, vilket också -intressant nog- blev slutpriset. Målningen är relativt stor, 114x171 cm, så det priset är lågt, vore det en monogramsignerad fågelmålning av Bruno Liljefors (BL). Det tyckte uppenbarligen också köparen i Lund, som därefter valde att lämna in den på SAV, för att tjäna en slant. Auktionsverkets nya värdering är 130-150.000 kr. Klubbad för 120.000 kr.

Ohemult dåligt målade vingförsedda varelser (detalj av Nr 1885)

Dock anser jag att denna målning är oriktig. Efter att ha granskat den minutiöst för ett par dagar sedan, påstår jag att fåglarna är målade av en av fåglar totalt oinsatt person. Detta ansåg jag för övrigt redan i november 2012, då jag också delgav Crafoord Auktioner mina åsikter i ett hövligt mail, vilket dessvärre lämnades obesvarat.

Däremot hade Chefsintendent Andreas Rydén på SAV vänligheten, -som alltid, att bemöta mina funderingar och åsikter, denna gång i två mailsvar. I dessa säger Andreas att vad jag påstår, att fåglarna skulle vara av annans hand, "är komplicerat". Vidare att tavlan är lyst med ultraviolett (UV) ljus och att man då inte kunde konstatera några skillnader mellan originalmålning och eventuellt senare adderat måleri. Väl så, men om additioner har tillkommit under 1940-1970- talet, så tror jag inte att det syns i UV-ljus. Jag har själv jobbat med UV-ljusgranskning på måleri, både på Sotheby´s och på Åmells Konsthandel och det är skillnad när en betydligt äldre målning granskas. Ponera exempelvis att tillagda ankor kom dit under tidigt 40-tal och att duken målades av Bruno under 30-talet...

Vidare påpekar Andreas också att en "...mycket kunnig person" påpekat att ejdrarna är krickor och inget annat. Den personen skulle jag gärna ta en pratstund med! Krickor har exempelvis inte oranga ben. Andreas Rydén påpekar också: "...att han sett många kvarlåtenskaper efter konstnärer och ofta överraskats över hur dåliga och avvikande vissa verk varit, många gånger hade säkert även vi dömt ut dessa som falska om vi inte känt till bakgrunden". Det sistnämnda anförs ofta som argument i diskussioner om avvikande konst.

Min åsikt är att de nedre 2/3-delarna av målningen de facto är utförd av Bruno Liljefors, medan fåglarna definitivt är en senare addition av för oss okänd "målare". Möjligen är himlen, havet och den monokromt brunfärgade klippan också av annan hand än BL. Dessutom hävdar jag bestämt att den alltför omsorgsfullt, -efterhärmande snarare än schvungfulla monogramsigneringen är av senare datum än 1939, då Bruno gick bort. Men det centrala är att jag och för övrigt också konstnären Lars Jonsson anser att de så kallade änderna/ejdrarna/krickorna absolut inte är målade av Bruno Liljefors.

Bernt Larsson? Birgit Lennartsson? (Detalj av Nr 1885)

Nämnas bör också att många av bloggens läsare torde tro att förfalskningar av just Bruno Liljefors är mycket vanligt förekommande, eftersom jag skrivit två krönikor i följd om detta ämne. Dessvärre är det så. Auktionshus, Antikrundan och konsthandlare ser relativt ofta tavlor som attribueras till just B.L. -Men, merparten av dessa är oftast enkelt avfärdade som mycket banalt utformade kopior/önsketänkande/bakluckeköp etc... Ofta kan tavlan ha gjorts av glad amatör som signerat något som liknar "Pingviner i solnedgång", med: Karl Svensson, Kop (-ia) Bruno Liljefors, där allt utom Bruno Liljefors målats över i ett senare skede. Först då är målningen en ur juridiskt perspektiv olaglig företeelse att sälja vidare.

Här roterar Bruno om han beskylls för skär-krickor (Wikipedia-bild på BL:s gravvård, från Uppsala gamla kyrkogård)

Att man i fallet med leopard-ankorna med änglavingar ovan, väljer att i lång katalogutläggning babbla på om att målningen sannolikt är utförd i Bullerö-arkipelagen och i mer än tjugo rader skriver om allt från skärgård till Charlie Chaplin och Errol Flynn är  mindre snyggt. Detta förekommer ofta i auktionsbranschen, ibland med diverse sidhänvisningar till praktverk om konstnären eller föremålet. Ofta är historien/katalogtexten rent faktiskt irrelevant för ifrågavarande objekt. MEN, det ger en "air av upphöjdhet" åt föremålet, det hamnar "i spotlight på piedestal", så att säga; Ett rent sälj-pitchande. Även om det kan gälla ett föremål som endast är "snarlikt". Det sistnämnda är exempelvis även vanligt förekommande vad gäller kinesisk keramik, som ju svämmar över av "snarlika" objekt. Snarlikheten är ju liksom själva andemeningen med förfalskningar.

Äkta - dock osignerad- skiss av B. Liljefors, föreställande änder i högst varierande poser, i Nationalmusei ägo.

Jag har tillsammans med författaren och konstnären Lars Jonsson under ett antal år fört diskussioner med samtliga svenska större auktionshus. I dessa har vi försökt vara auktionshusen behjälpliga i att hålla åtminstone de mer uppenbara/flagranta förfalskningarna så långt från marknaden som möjligt. Detta arbete är -uppenbarligen- ideellt och mycket tidsödande, men eftersom vi förhoppningsvis besitter specialistkunskaper som möjligen inte alla konstintendenter har, så hoppas vi kunna hjälpa till i så vänligt och korrekt utbyte som möjligt.

Polisen försöker att hålla förfalskningar borta de också. Men som jag ser det så är de helt avhängiga att auktionshusen eller andra kontaktar dem, angående dubiösa föremål. De själva har inte möjlighet (eller ens specialistkunskap) att själva nosa upp förfalskningarna, annat än i mycket fåtaliga fall. De är också beroende av experter som agerar konsulter åt dem.

Ovanstående blyertsskiss föreställande cirka 16 änder i HELT olika kroppsställningar, har jag valt ur Nationalmuseums stora förråd, för att illustrera Bruno Liljefors helt enastående känsla för fåglarnas autentiska uppträdande. Många fågelskådare/ornitologer kallar det för jizz. Wikipedia skriver träffande: "Jizz är ett uttryck som används av fågelskådare världen över. Jizzen är en fågels storlek, form, rörelsemönster, flygsätt, beteende och liknande som gör att den "upplevs" som en viss art. I jizzen ingår alltså inte sådant som fjäderdräkt eller läte". Ovanstående "krickor" är så långt ifrån Brunos konstnärsskap, att det gör ont att titta på dem. De är förskräckligt dåligt målade, totalt okänsligt och inkorrekt utförda. Jämför med skissen ovan, som avbildar mer än 16 fåglar, summariskt och hastigt nedkastade på ett sätt, som bara en mycket naturinitierad och konstnärligt högtstående person är kapabel till. De två "krickorna" har lika mycket jizz som "flygande småfranska", som en bloggläsare/ornitolog uttryckte det om Buk:s spov-kullor.

Att bedöma (fågel eller djur-) måleri är ingen exakt vetenskap, utan rör sig ofta om fingerspitzengefühl, en magtraktskänsla. Att det för många kan vara svårt att bedöma djur eller fåglars riktighet är inget konstigt. Då finns det hjälp att tillgå, som tidigare påpekat.

Att Liljefors skulle ha signerat diskuterade målning med monogrammet B.L. anser jag befängt, precis lika befängt som att han skulle ha signerat "spov-kullorna" på Buk med fullt namn och årtal, enligt tidigare diskussion. En konstnär signerar ett arbete när det är färdigt och representativt för konstnären. -Inte förr. Konstnären har ofta en massa mer eller mindre oavslutade arbeten/skisser i sin ägo. Knackar liemannen på, så tar sterbhuset(dödsboet) hand om kvarvarande konst. Så skedde också med Brunos sterbhus. Uplands Enskilda Bank stämplade/vidimerade och signerade allt med en kvadratisk stämpel. Att det sedan kommit ut på marknaden gör att mindre seriösa aktörer lätt kan använda en eventuellt oavslutad/osignerad målning, för egen nyuppfunnen vinnings skull.

Otur! Signaturen är placerad mitt i en stor fläck..!? Nr 1809, utrop 30-40.000. Klubbad för 50.000 kr.

Ytterligare en fascinerande "Bruno Liljefors" på Stockholms Auktionsverks Kvalité är harstudien, Nr 1809. Ej av mig nämnd för Andreas, för jag har noterat den senare. Den skildrar tio poser av fälthare, också kallad tyskhare. Jag kommer inte ihåg att jag sett en enda tyskhare målad av Bruno, någonsin. Denna studie är signerad 1885 och känns helt atypisk för Bruno Liljefors oeuvre. Snarare känns det som ett habilt arbete av en tysk konstnär. Notera den stora fläcken precis på platsen för signaturen, som malplacerats mitt över målningens fåtaliga grässtrån..!

Konstig fläck just under och runt signaturen (Detalj av Nr 1809)

Food for thought, säger man på engelska.

Fotnot:
Lars Jonsson har ett livslångt specialintresse för Bruno Liljefors.

Källor:
http://www.crafoordauktioner.se/sv/auctions/results/auctionresult.html?a=425&s=liljefors

http://auktionsverket.se/auction/fine-arts/2013-06-04/1885-bruno-liljefors-ejdrar-flygande-over-skar/

http://emp-web-22.zetcom.ch/eMuseumPlus?service=direct/1/ResultDetailView/result.t1.collection_detail.$TspImage.link&sp=13&sp=Scollection&sp=SfieldValue&sp=0&sp=3&sp=3&sp=SdetailView&sp=60&sp=Sdetail&sp=3&sp=T&sp=0&sp=SdetailList&sp=0

http://sv.wikipedia.org/wiki/Jizz

http://auktionsverket.se/auction/fine-arts/2013-06-04/1809-bruno-liljefors-harstudier/

http://sv.wikipedia.org/wiki/F%C3%A4lthare

Ett scoop om ett mästerverks tillblivelse

Mästaren och verket

Jag kunde inte låta bli att besöka Lasse Jonssons utställning på Waldemarsudde, sista utställningsdagen den 20:e januari. För en gångs skull var inte anledningen till sista-dagen-besök att jag dittills missat utställningen, utan att få se hur målningen Jonsson arbetat på under pågående visning, hade utvecklats. Tro mig, liknande tillfällen bjudes sällan eller snarare aldrig! (Se även bloggen: Lasse Jonsson på udden)

De första skisserna

 I oktober 2012 lades de första strecken på duken som mäter modiga 2x3,5 meter, för att avslutas den 20 januari. Skisser till målningen gjordes först en vecka innan invigningen och Lars berättar hur idén kom till. Ungefär en vecka före invigningen bekymrade bästa väggen i största visningssalen honom. Den målning han vikt för platsen kändes för liten och även oharmonisk färgmässigt med salens övriga målningar. -Tro inte att en hängning med Jonssons konst lämnas åt slumpen. (Lars är perfektionist och söker minutiöst planera den totala upplevelsen).

Fler skisser

Lars kom hem och vädrade bekymret med praktväggen för hustrun Ragnhild. Varför utför du inte en målning på plats under utställningen, replikerade frun i huset. Lasse skrattade bort idén, men det dröjde inte tio minuter så hade han börjat skissa på en ejderflock över öppet hav. Dagen därpå tog han upp idén med ledningen för muséet och de var positiva, med mindre än en vecka till vernissage. Imponerande flexibilitet från båda parter!

Jag känner personligen inte till något annat exempel på att en internationellt renommerad konstnär (L.J. anses vara en av världens främsta naturmålare) målat "live", inför besökarna. Live-målandet var verkligen grädden på moset i denna utställning- och hör och häpna: det var en slump och ett sista-minuten-beslut, att det blev så! En unik konst-upplevelse, som Waldemarsudde tyvärr hade för kort varsel för att kunna marknadsföra.

Sista penseldragen; mer bukvattring på ådan!

Hur var det då att måla inför öppen ridå? -Väldigt, väldigt roligt säger Lars, och oerhört intensivt. -Man var helt slut de kvällarna man hade målat, berättar han. Utställningens namn var "Närvaro", vilket blev alldeles oerhört träffande, eftersom Lars stod och målade i genomsnitt ett par dagar varje vecka, med besökarna i ständig, öppenhjärtlig dialog...

Jag påpekar för Lars att företeelsen att måla inför publik är extremt ovanlig och räknar upp Yves Klein på Moderna Muséet, Jackson Pollocks välkända Action paintings och Picasso inför en TV-kamera i Vallauris som sällsynta exempel. Lars nämner konstnärskollegan Laris Strunke, som i somras (2012) faktiskt målade inför publik i Sundre, på södra Gotland.

Ung och frågvis publik; Lasse svarar snabbt!

Att en konstnär bjuder in åskådare till själva skapelseprocessen tolkar jag som ett tecken på en närmast obeskrivlig säkerhet i själva konstnärsskapet. Jag råkade springa på Karin Mamma Andersson och Jockum Nordström -under hundpromenad- samma kväll som jag varit ut på Udden och passade på att fråga dem om de kunde tänka sig publik under själva skapandet, varpå de nästan sparkade bakut... -Nej skrattade de, och det trodde de verkligen inte att många konstnärer skulle göra!

"Hallååå konstnären!- Vicken e din favoritfågeeel?"

Ejdrarna är inte sålda (om ens till salu?) och får nu väggvila på Museum Lars Jonsson i Vamlingbo, på södra Gotland. Lasse berättar att han fortlöpande har fotograferat målningens framskridande och kanske kommer ett föredrag om hur konstverket blev till, med pedimenti och allt. Har man hört Lasse tala om sin konst tidigare, så vet man att inget har lämnats åt slumpen i kompositionen.

20 minuter före stängningen signeras målningen inför applåderande publik

Personligen hoppas jag att de sträckande ejdrarna drar till Moderna Muséet, för att där hitta häckningsplats. Få svenska konstnärer åtnjuter samma respekt internationellt som Jonsson. Att sedan naturmåleri generellt sett inte har samma status på samtida-konst-scenen borde inte skrämma Moderna Muséet, utan snarare tvärtom ge MM strålkastarljus och goodwill. Låt vara att Nationalmuseum (som stänger för renovering 4 feb) -tyvärr- anses som mer "naturligt hemviste" åt en fågelmålning, men Jonssons ejdrar skulle sticka ut på Moderna och hans konst går dessutom hem där ute i stugorna. Jonssons måleri har sedan 1970-talet haft en oerhört stor betydelse för svenskt och internationellt naturmåleri och har bildat skola. Det är stor konst och det är samtida konst!

Fotnot:
Åda är liktydigt med ejderhona.
Museum Lars Jonssons hemsida
Pedimenti innebär att konstnären avsiktligt har ändrat utseendet på konstverket.

Uppsala säkert kort

Sublim Uppsala-gubbe, utrop 200-250.000 kr (Klubbad för 200.000)

Uppsala Auktionskammare visar sin Höstkvalité i nyinköpta lokaler. Mer centralt belägna än tidigare, större, modernare och framför allt säkrare. Tidigare lokalinnehavare var Sveriges Riksbank, vilket torde borga för god säkerhet.

Orientaliska avdelningen omspänner 318 nummer med många guldkorn, helt dominerad av blundande Buddhan ovan. Jag blir inte det minsta förvånad om han piskar Munch, Haupt och vad-vill-ni kostnadsmässigt.

Vackert  uppsalaensiskt stilleben

I två våningar imponerar det Knutte med personal fått ihop storeligen. Ironiskt att det under dessa kristider ändå blivit en av Uppsalas största och bästa visningar. Kvantitet, men också hög kvalité med Haupt, Muncholja, ABC-målare och inte minst Lennart Nyberg Collection, bestående av mycket högkvalitativ samling (ca 100 rop) huvudsakligen svensk 1900-talskonst.

Samling Baertling i Samling Nyberg

En annan samling utgörs av länsassessor Stig Adolfssons tenn, drygt 100 utrop. En gång i tiden oerhört kostsamma fantastiska föremål, som nu kan fyndas.

Arkitektoniska sengustavianska saltkar från Mariestad (Klubbade för 11.000)

Jag saknar den som brann mest för  tennet, Bengt Jansson, alldeles för tidigt bortgången. Varje gång jag ser bra äldre tenn tänker jag på honom. Magnifika i sin litenhet är saltkaren från Schlätta, utrop 6-8.000.

Gråtrutar av Jonsson, 1997, 80x120 cm, utrop 60-80.000 kr (Klubbad för 230.000)

En härlig olja föreställande Gråtrut -inte som angivet Havstrut- av utställningsaktuelle Lars Jonsson blir sannolikt populär, -länsassessorn tyckte uppenbarligen om mer än tenn.

Öronförsedd orm vaktar juvelavdelningen, utrop 1-2.000 kr (Klubbad för 2.800)

Skulle inget av ovanstående roa er, så anbefaller jag en rolig 190 cm -troligen rysk- 1800-tals orm i pärlbroderi. Svansdrag ringde i klockan och husan kom pilandes med mer grogg... Julklappen med "J", till den som har allt?

Som vanligt reagerar jag på generellt för låga utropspriser. Det är en i branschen etablerad kutym med lockpriser, som excellerar i Uppsala. Att man upphört att kommentera skicket på objekten i katalogen är ett enormt o-skick, som jag tror de internationella auktionshusen först började med. Om ni är intresserade av ett föremål, måste ni alltså kontakta respektive avdelning för att få en fullständig konditionsrapport; eventuella sprickor, lagningar m.m. Som ni förstår är ett föremåls skick helt avgörande för slutprisets succé eller katastrof.

Jag spår succé för Knutssons kvalité.

Källa:
https://www.uppsalaauktion.se/a:20121204

Vallfärd Waldemarsudde

Grattis konstälskare, nu har ni inte en, utan två anledningar att söka er till Waldemarsudde. Sedan en månad hänger Lars Jonssons fågelmåleri av världsklass i Prins Eugens Pärla. På lördag (10 nov) slås dörrarna upp i anledning av 150-årsjubilerande Helene Schjerfbeck(1862-1946), med modifierad utställning senast visad på Ateneum i Helsingfors. Här visas 110 verk, största svenska utställningen någonsin, med 36 inlånade från Ateneum och många inlånade från privat ägo.

Självporträtt, 1915

Under genomvandring av utställningen blir hennes konstnärliga strävan att alltid utvecklas och bli bättre, väldigt påtaglig. -Något hon återkommande nämner i extensiv brevväxling livet igenom. Frågorna om Helene som människa blir många. En förlovning som bröts upp av en för oss okänd(!) manlig engelsk konstnärskollega per brev måste väl ha påverkat henne oerhört, som ung spirande kvinna, tänker man.

Konvalescenten, 1888

En klassisk skolning anas, med stor respekt och beundran för äldre -men även för henne samtida- mästare. Hon nämner Cezanne vilket känns påtagligt i flera självporträtt och stilleben. Modiglianis minimalism och sensualism känns närvarande i många porträtt, men även betydligt äldre inspirationskällor, som El Grecos manieristiska mer förvrängda verk.

Tack vare stipendium och beskyddare kunde Schjerfbeck, som kom från enkla förhållanden, resa till Frankrike och även andra europeiska orter, bland annat St Ives. Efter återkomst till Finland bor hon åter med sin mor, utanför allt vad storstad och studio heter. Modern dör 1923 och Gösta Stenman ställer ut Schjerfbeck. Under kriget lyckas Stenman efter mycket lock få Helene att komma till Sverige och hon bor sina sista två år i Saltsjöbaden.

Det är inte helt lätt att föra in konstnärinnan i någon specifik konstfålla, hon gick sin egen väg. Mycket av hennes måleri har ett inneboende psykologiserande anslag och steget till Munchs mest kända verk, känns ibland nästgårds.

Läsande flicka

Schjerfbeck har haft epitetet Ateneums pärla, vilket är lätt att förstå och att hennes konstnärsskap idag är högt skattat -inte minst internationellt, ter sig närmast självklart. Otroligt nog har hon flera gånger hamnat i konstens bakvatten och behövt draghjälp.

Att det dröjde ända till 2007 innan Schjerfbeck blev internationellt haussad (tack vare stor internationell utställning) är närmast obegripligt. Helene vistades i fyra omgångar i Frankrike och reste dessutom runt i Europa och Ryssland. Stenmans betydelse för Schjerfbeck kan inte nog understrykas. Intressant ur ett utvecklingsperspektiv är att han beställde nya varianter av äldre Scherfbeck-favoriter, vilket ger åskådaren en bild av Helenes utveckling. Från en typisk 1880-tals närmast super-realism till en allt mer tunt målad, mer introvert tolkning av konstnärinnans vardag.

Insydd siamesisk sensation

Under arbetet med utställningen i Helsingfors så upptäcktes sensationellt av konservatorerna att en målning hade en annan målning fastsydd under den första. Ägaren medgav delning av de båda och har nu två signerade Schjerfbeckar i stället för en. -Dels ett landskapsmotiv med å och dels kvinna med barn i stark förkortning snett bakifrån. Båda godkända av experten per se i dessa sammanhang, Leena Ahtola-Moorhouse, vid Ateneum.

Familjesmycket 1915-16

Intrycket av Helene Schjerfbecks konstnärsskap och det avtryck hennes konst måste ha gjort i sin samtid är enormt. Jag avundas innerligen de som har henne kvar på konstnärinnor-att-upptäcka-listan. Utställningen är stringent, oerhört välhängd och lämnar inget övrigt att önska. Jag lämnar utställningen i ett närmast poetiskt rus.

Lasse Jonsson på udden!

Lars berättar, -i Museum Lars Jonsson, Vamlingbo, 2011

På Waldemarsudde är det åter dags för fågelkonstnären, ornitologen och författaren Lars Jonsson att ställa ut. Det är tio år sedan sist och han är en av få levande konstnärer som förärats två utställningar där. Förra utställningen lockade rekordmånga besökare med ringlande köer upp bland ekarna till Prins Eugens vackra Waldemarsudde.

Erkänd som en av världens mest kända och eftertraktade naturkonstnärer finner ni hans konst i de flesta (natur-)sammanhang. Han betraktades som underbarn och upptäcktes som 14-åring sittandes på Naturhistoriska Riksmuséets golv, tecknandes uppstoppade fåglar. Året därpå hade han där sin första separatutställning. Tidigt publicerade han fälthandböcker för fågelintresserade, som idag betraktas som klassiker. Han är mest känd för sina närmast overkligt skickligt utförda akvareller, men allt oftare jobbar han också i olja.

Lars Jonssons tassemarker; Hoburgen en tidig augustimorgon

Waldemarsudde-utställningen har Lars valt att kalla för Närvaro, eftersom det är en central faktor i hans naturåskådning och konstnärsskap.

Skärfläckeskådning, verket heter Treenigheten

Motiven och resmålen för utställningen, cirka 150 verk, har han hittat i hemmamarkerna på södra Gotland, men även jorden runt i Perus torrskogar, Ecuador, Antarktis- Sydgeorgien, Arktis- Tjukotka i Rysslands bortersta del- Svalbard och Kurilerna. En av mina personliga favoritmålningar är utförd i just sistnämnda region;

Ta er ut till utställningen och låt er blick suggereras av japan-pappret där en myriad av havsfågel flyger över oroligt mörkt hav, med vulkan i fonden. De mörka stormfåglarnas ö, Kurilerna 2003. Denna privatägda målning tillhör det största som kan upplevas i akvarellmåleri/ naturmåleri -alla kategorier. Hade Bruno Liljefors eller Anders Zorn sett målningen (två av Jonssons husgudar), så skulle de med hatt i hand bugat för Jonsson, sanna mina ord.

När jag pratade med Lars på torsdagen kämpade han med en förkylning och berättade att han i veckan målat live på Muséet, vilket varit mycket uppskattat. Dessutom har han precis färdigställt en mapp, strandspeglingar, om fem litografier, som en av de största morgontidningarna säljer.

På spaning efter de kärrsnäppor som flytt? Hemmalokalen Aurriv, på Gotland

En längre intervju med konstnären ska enligt tv:s lokalnyheter ABC visas på fredagskvällen (12/10). I helgen hoppas Lasse att förkylningen mojnat, så att måleriet kan fortsätta på plats. En helt unik chans att se en mästare in action. Utställningen pågår 6 oktober- 20 januari 2013. Hoppas vi ses där!

Samtliga foton och Copyright Nicklas Cederqvist

Länkar:
http://www.waldemarsudde.se/lars_jonsson.html