tisdag 21 oktober 2014

Auktionshus fällt för artskyddsbrott

Under måndagen den 20 oktober publicerade Antiques Trade Gazette nyheten att ett auktionshus i västra London fällts för artskyddsbrott, i relation till Cites-reglerna från 1997.

William Rouse, verkställande direktör och ägare till Chiswick Auctions erkände brottet i förra veckan, men säger att hans företag utsatts för en kostsam häxjakt.
William Rouse- olaglig Elfenbenssäljare. Foto: Antiques Trade gazette
Åtalet gällde Chiswicks juli-katalog 2012, där bland annat utrop nr 282 inkluderats: "an antique carved ivory tusk worked as a train of elephants". Den lämnades in vid inlämningsdisken av en förstagångssäljare till en värderare som bedömde föremålet som arbetat före juni 1947, som lagen kräver.

Köparen av föremålet, Mr Saeed Akhavan, innehar ett försäljningsbås på den världsberömda antikmarknaden Portobello i London. Sedermera gjordes ett tillslag mot Portobellos Antikmarknad av specialpoliser från Wildlife Crime Unit och the Arts and Antiques Unit och då togs bland annat Mr Akhavans elefantbete i beslag och sändes iväg på analys. Undersökningen, som kostade motsvarande drygt 20.000 kronor visade att beten kom från en elefant som hade dött i mitten av 1960-talet.
Utrop nr 282, skuren ur en bete från cirka 1965. Foto: Antiques Trade gazette
Efter att polisen hade fått reda på vem som sålt beten till Akhavan tog man in mr Rouse till förhör i april 2013 och i augusti samma år beslöt åklagare att ta ärendet till åtal. Den 13 oktober beslutade rätten att döma ut bötesbelopp om £4500, cirka 50.000 kr, (nära maximala nivån som är £5.000 för ett brott mot Cites-reglerna). Dock reducerades summan till 3200, tack vare att den åtalade erkände brottet. Mr Rouse sade sig vara chockerad över storleken på bötesbeloppet, för en enskild incident och detta angående en förtjänst på cirka £40 (kommissionen för försäljningen). Ivrig att lämna hela affären bakom sig, har Rouse ingen uppsåt att överklaga domen. Mr Rouse tillade också: "En jättesumma statliga pengar har lagts ned på detta ärende, men till vilken nytta? Vi får fortfarande sälja antikt elfenben, men vad har detta lärt oss mer än att vara ännu mer försiktiga?

Samtidigt är mr Akhavan osäker på om han väntar ett liknande öde på grund av försäljningen av beten på Portobello Market. Han fick ett antal föremål beslagtagna av the Wildlife Crime Unit år 2012, -merparten returnerades sex månader senare med motiveringen att det rörde sig om ben och inte elfenben från elefant. Efter tre besök hos Notting Hills Polisstation sa han till Antiques Trade Gazette att han var tveksam om han någonsin skulle handla med elfenben igen.
Före detta elefanter. Foto: Worldbulletin.net
Samma vecka som den brittiska domen faller, begär Tanzania att all handel med elfenben från elefant och noshörningshorn ska upphöra, -överallt och genast. Man gör där bedömningen att detta är enda sättet att rädda dessa arter från utrotning. 

I maj i år fick Zhifei Li, 30 år, 70 månaders fängelsedom i USA för att ha försökt smuggla Noshörningshorn och elfenben till Kina från USA. Qiang Wang, antikhandlare i USA och Lis kumpan, fick 37 månaders fängelse i samma affär.
Före detta noshörningar. Foto: Worldbulletin.net
Det tjuvskjuts en elefant varje kvart; Fyra skjuts i timmen; Året om, 365 dagar om året. För närvarande har Tanzania 123 levande noshörningar. Det var över 10.000 på 1970-talet. En noshörning tjuvskjuts var nionde timme. 

Om nu männen i Asien har sådana ENORMA problem med potensen, så erbjuder jag mig härmed mig att leda kurser i  potenshantering, mot en smärre kostnad. Alla asiater som äter så kallad afrodisiaka i form av malt noshörningshorn är välkomna. Kurs 1; Visa din partner djup kärlek och respekt. Sedan tar vi det därifrån. Häpp!

Vad var det nu antikhandlaren på Portobello sade? Efter tre besök hos Notting Hills Polisstation var han tveksam till om han någonsin skulle handla med elfenben igen

It´s one small step for man but a giant leap for elephants. 

Fotnoter:
För bättre förförståelse av ovanstående, se även följande krönikor:
http://antikmonologen.blogspot.se/2013/08/uppsala-onlinekvalitetsauktion-avsager.html
http://antikmonologen.blogspot.se/2014/02/uppsala-auktionskammare-avslutar.html
http://antikmonologen.blogspot.se/2014/09/uppsala-auktionskammare-frias-pa-grund.html

Den brittiske åklagaren valde att basera sitt åtal på teknisk bevisning och datering av elfenbenet, till skillnad från åtalet mot Uppsala Auktionskammare, där teknisk bevisning/undersökning hade valts bort av åklagaren. Notabelt är att Storbritannien och Sverige har exakt samma regelverk gällande (försäljning av) Cites-relaterat material.

Min dröm är att en vacker dag kunna få privilegiet att visa min femåriga dotter elefanter och noshörningar, inte endast på bild och nej, jag är inte rabiat jaktmotståndare. Enkom rabiat motståndare till dumhet, girighet och icke ansvarstagande människor.

Källor:
http://www.antiquestradegazette.com/news/2014/oct/20/auction-house-fined-3200-over-ivory-breach/
http://www.antiquestradegazette.com/news/2014/sep/08/auction-house-charged-over-ivory-sale/
http://www.worldbulletin.net/world/146364/tanzania-calls-for-intl-ban-on-ivory-rhino-trade













Auction house fined £3200 over ivory breach

20 October 2014Written by Roland Arkell
Magistrates have fined a West London auction house £3200 for breaching the Control of Trade in Endangered Species (Enforcement) (CITES) Regulations 1997.
Chiswick Auctions' managing director William Rouse admitted the breach before Ealing Magistrates Court last week, acknowledging an error of professional judgment - and the need for additional vigilance - but believes his firm has been the victim of an expensive witch hunt.
Chiswick's July 3, 2012, sale offered as lot 282 an item catalogued as 'an antique carved ivory tusk worked as a train of elephants'. It had been taken in over the front desk from a first-time vendor by a valuer who deemed the item to have been 'worked' prior to June 1947, as the law demands. The buyer, at around £100, was Saeed Akhavan, a regular stallholder at Portobello Road.
During a subsequent sweep of the market by special constables from the Wildlife Crime Unit and the Arts and Antiques unit, the carving was confiscated and sent for scientific analysis. The process (costing in the region of £2000) showed the tusk was from an elephant that had died in the mid 1960s.
After police learned the source of the illegal carving, Mr Rouse was asked to make a statement at Notting Hill Police Station in April 2013 and, in August this year, he received an email from DC Sarah Bailey of the Wildlife Crime Unit outlining their intention to prosecute.
On October 13 the court imposed a fine of £4500 (close to the maximum fine of £5000 that can be imposed for a single charge of CITES Regulations 1997) but reduced it to £3200 on account of the guilty plea.

14-10-20-2163NE05A William Rouse.jpg
Above: William Rouse of Chiswick Auctions: "A huge amount of public money has been spent on this matter but to what end?"

Mr Rouse was shocked at the size of the penalty for an isolated incident that earned the auctioneers commissions of around £40.
Anxious to put the matter behind him, he has no plans to appeal (there was a suggestion the matter might be better dealt with by the Crown court), but he maintains the West London firm have been harshly treated in response to a cause célèbre.
He added: "A huge amount of public money has been spent on this matter but to what end? We are still permitted to sell antique ivory and what has it taught us apart from the need to be even more vigilant in a situation where every auction room in the land treads a difficult line?"
Meanwhile Mr Akhavan is unsure if he faces a similar fate for offering the tusk carving for sale at Portobello.
He had a number of items confiscated by the Wildlife Crime Unit in 2012 - the majority returned six months later after analysis confirmed they were bone rather than ivory. Following three visits to the Notting Hill Police Station, he told ATG he is now reluctant to offer ivory for sale again.
- See more at: http://www.antiquestradegazette.com/news/2014/oct/20/auction-house-fined-3200-over-ivory-breach/#sthash.cwxOCyuL.dpuf











Auction house fined £3200 over ivory breach

20 October 2014Written by Roland Arkell
Magistrates have fined a West London auction house £3200 for breaching the Control of Trade in Endangered Species (Enforcement) (CITES) Regulations 1997.
Chiswick Auctions' managing director William Rouse admitted the breach before Ealing Magistrates Court last week, acknowledging an error of professional judgment - and the need for additional vigilance - but believes his firm has been the victim of an expensive witch hunt.
Chiswick's July 3, 2012, sale offered as lot 282 an item catalogued as 'an antique carved ivory tusk worked as a train of elephants'. It had been taken in over the front desk from a first-time vendor by a valuer who deemed the item to have been 'worked' prior to June 1947, as the law demands. The buyer, at around £100, was Saeed Akhavan, a regular stallholder at Portobello Road.
During a subsequent sweep of the market by special constables from the Wildlife Crime Unit and the Arts and Antiques unit, the carving was confiscated and sent for scientific analysis. The process (costing in the region of £2000) showed the tusk was from an elephant that had died in the mid 1960s.
After police learned the source of the illegal carving, Mr Rouse was asked to make a statement at Notting Hill Police Station in April 2013 and, in August this year, he received an email from DC Sarah Bailey of the Wildlife Crime Unit outlining their intention to prosecute.
On October 13 the court imposed a fine of £4500 (close to the maximum fine of £5000 that can be imposed for a single charge of CITES Regulations 1997) but reduced it to £3200 on account of the guilty plea.

14-10-20-2163NE05A William Rouse.jpg
Above: William Rouse of Chiswick Auctions: "A huge amount of public money has been spent on this matter but to what end?"

Mr Rouse was shocked at the size of the penalty for an isolated incident that earned the auctioneers commissions of around £40.
Anxious to put the matter behind him, he has no plans to appeal (there was a suggestion the matter might be better dealt with by the Crown court), but he maintains the West London firm have been harshly treated in response to a cause célèbre.
He added: "A huge amount of public money has been spent on this matter but to what end? We are still permitted to sell antique ivory and what has it taught us apart from the need to be even more vigilant in a situation where every auction room in the land treads a difficult line?"
Meanwhile Mr Akhavan is unsure if he faces a similar fate for offering the tusk carving for sale at Portobello.
He had a number of items confiscated by the Wildlife Crime Unit in 2012 - the majority returned six months later after analysis confirmed they were bone rather than ivory. Following three visits to the Notting Hill Police Station, he told ATG he is now reluctant to offer ivory for sale again.
- See more at: http://www.antiquestradegazette.com/news/2014/oct/20/auction-house-fined-3200-over-ivory-breach/#sthash.cwxOCyuL.dpuf











Auction house fined £3200 over ivory breach

20 October 2014Written by Roland Arkell
Magistrates have fined a West London auction house £3200 for breaching the Control of Trade in Endangered Species (Enforcement) (CITES) Regulations 1997.
Chiswick Auctions' managing director William Rouse admitted the breach before Ealing Magistrates Court last week, acknowledging an error of professional judgment - and the need for additional vigilance - but believes his firm has been the victim of an expensive witch hunt.
Chiswick's July 3, 2012, sale offered as lot 282 an item catalogued as 'an antique carved ivory tusk worked as a train of elephants'. It had been taken in over the front desk from a first-time vendor by a valuer who deemed the item to have been 'worked' prior to June 1947, as the law demands. The buyer, at around £100, was Saeed Akhavan, a regular stallholder at Portobello Road.
During a subsequent sweep of the market by special constables from the Wildlife Crime Unit and the Arts and Antiques unit, the carving was confiscated and sent for scientific analysis. The process (costing in the region of £2000) showed the tusk was from an elephant that had died in the mid 1960s.
After police learned the source of the illegal carving, Mr Rouse was asked to make a statement at Notting Hill Police Station in April 2013 and, in August this year, he received an email from DC Sarah Bailey of the Wildlife Crime Unit outlining their intention to prosecute.
On October 13 the court imposed a fine of £4500 (close to the maximum fine of £5000 that can be imposed for a single charge of CITES Regulations 1997) but reduced it to £3200 on account of the guilty plea.

14-10-20-2163NE05A William Rouse.jpg
Above: William Rouse of Chiswick Auctions: "A huge amount of public money has been spent on this matter but to what end?"

Mr Rouse was shocked at the size of the penalty for an isolated incident that earned the auctioneers commissions of around £40.
Anxious to put the matter behind him, he has no plans to appeal (there was a suggestion the matter might be better dealt with by the Crown court), but he maintains the West London firm have been harshly treated in response to a cause célèbre.
He added: "A huge amount of public money has been spent on this matter but to what end? We are still permitted to sell antique ivory and what has it taught us apart from the need to be even more vigilant in a situation where every auction room in the land treads a difficult line?"
Meanwhile Mr Akhavan is unsure if he faces a similar fate for offering the tusk carving for sale at Portobello.
He had a number of items confiscated by the Wildlife Crime Unit in 2012 - the majority returned six months later after analysis confirmed they were bone rather than ivory. Following three visits to the Notting Hill Police Station, he told ATG he is now reluctant to offer ivory for sale again.
- See more at: http://www.antiquestradegazette.com/news/2014/oct/20/auction-house-fined-3200-over-ivory-breach/#sthash.cwxOCyuL.dpuf

fredag 17 oktober 2014

Enorm skandal under uppsegling på Lauritz

Under torsdagen den 16 oktober publicerade Preben Juul Madsen på Skandinaviens största Antik- och konstsajt Kunstnyt.dk följande:
Fuppet=lurat.
Det är en mycket motiverad frågeställning. Att marknaden för etnografika lider av en problematik som är mycket snarlik den för kinesiskt konsthantverk, främst då porslin och stengods, är allt annat än en nyhet för Antikmonologen. Vid upprepade tillfällen har jag kontaktats från olika håll, vidrörande påhittade provenienser och felaktiga åldersbestämningar. Detta gällande auktioner i både Stockholm och Göteborg.
Natten mot fredag noterar Antikmonologen 57 (femtiosju) utrop med "Proveniens: Gabriel & Daphy Müller, Stockholm", hos Lauritz.com. En anmärkningsvärt stor siffra. Med den terminologin för proveniensen leder Lauritz sina kunder till att tro att de 57 utropen kommer från en känd och etablerad samling. På grund av gigantiska problem nationellt och internationellt med förfalskningar av etnografiska föremål, så har proveniensen blivit av helt avgörande vikt för ett föremåls säljbarhet och värde.

BREAKING NEWS, den 21 oktober: Samtliga 57 masker inlämnade med proveniens Müller har dragits ut ur auktionen, av för Antikmonologen okänd anledning. Ett lågt uppskattat utropspris på de femtiosju utropen torde ligga kring 500.000 Skr. Inte ett ord om händelsen på Lauritz hemsida. The million dollar question är: Vem har dragit tillbaka maskerna? En unik händelse i Skandinavisk auktionshistoria, erfar Antikmonologen.


Kunstnyt den 16 oktober 2014.
Antikmonologen har under torsdagen från flera initierade källor fått veta att Gabriel (Carl) Müllers namn nämns i samband med tillverkning av Afrikana i närmast fabriksliknande omfattning, i Afrika. Det auktionshus som sålt mest av detta material är Auktionsverkets Stadsauktion (numera Magasin5) i Frihamnen och sedan etableringen av Lauritz i Stockholm, även av detta auktionshus. Sedan auktionshusen började kräva proveniens på föremålen, så har Müllers namn infogats, antingen som "Samling Gabriel Müller" eller "Proveniens Gabriel Müller" eller liknande). Att ovanstående mask inte är värd 90.000 svenska kronor, utan snarare någon dekorativ tusenlapp, är alla Antikmonologen pratat med rörande eniga om, det är inte ens en bra förfalskning. Detta gäller för övrigt den absoluta lejonparten av allt som har Müller-proveniens, "...90-95% -enligt en källa- och det genuina säljs inte på auktion".

Kommer Lauritz att erkende systematisk fejl även för Etnografika?
Att intendenter i Skandinaviens största auktionshus står med mössan i hand, bugar djupt och låter inlämnaren stå för komplett katalogisering: determinera (bestämma) ålder, ursprung och proveniens på föremålet, är inget annat än en skandal, i begreppets innersta bemärkelse. All auktionshuspersonal får (ska få) med modersmjölken via VD att man dagligdags ska förvänta sig inlämnare som ljuger som hästar travar. Enligt devisen Där det finns en krona att tjäna finns det alltid någon som vill fuska. Fattar man inte det, ska man jobba annorstädes. Antikmonologen har diskuterat denna problematik extensivt, exempelvis i bloggen Katastrofal Borlänge-Kvalitet. Där skrev jag (2013) bland annat: "Förfalskade provenienser är sedan många år vardagsmat i antiksvängen".

Jag skrev också: "Bondfångeri kan möjligen Borlänge-problematiken kallas. Jag är inte jurist. Men jag sträcker mig ändå längre och kallar auktionsförfarandet för kriminellt. Bondfångeri låter för tamt. Till syvende och sist så är det auktionshusets förbaskade ansvar att erbjuda saker till salu, som har katalogiserats på ett ansvarsfullt sätt, så att kunderna i slutändan köper föremål som är vad de utges för att vara och inget annat. Finns inte kunskapen hos ifrågavarande auktionshus, så skall extern expertis konsulteras".

Jag vidhåller med emfas allt ovanstående och anser att resonemanget kan och bör appliceras på Lauritz-exemplet som Kunstnyt har uppmärksammat den 15 oktober. En av mina källor sa att "tyvärr har hans (Müllers) verksamhet gjort att en hel generation samlare blivit desillusionerade och tappat lusten".
Dannebrogen dominerar?! Foto: Flickr.com
Att en nytillverkad afrikansk mask säljs som "Mask, Afrika, 3.000 kr" kan få ifrågasätta. Men att därefter lägga till frasen "Proveniens: Gabriel & Daphy Müller" och sätta ett utrop på mer eller mycket mer än den tusenlapp föremålet har som generellt marknadsvärde, blir bondfångeri. Dock, precis som i Borlänge-exemplet, så räcker inte bondfångeri-definitionen till, rent juridiskt. Bondfångeri är något som associeras till Anderssonskans Kalle och pilsnerfilm från det glada 30-talet. Kriminella element som konsekvent strör nytillverkade föremål över antikmarknaden under förespegling att de är antika, bör åtalas. Att svenska auktionshus inte har tillräcklig kunskap för de diskuterade föremålsområdena är en urbota dum invändning. Ger man sig in i marknaden och tar 20-25% av köparen i kommission och nästan lika mycket av säljaren, så förstår alla att det innebär stora pengar i inkomster för ifrågavarande auktionshus. Stora pengar. Då är det auktionshusets uttalade skyldighet att inneha adekvata kunskaper.

Alla förfalskningar som säljes av antik-/ konsthandlare eller av auktionshus kommer att slå tillbaka mot alla i branschen på ett mycket negativt sätt; I morgon eller om 50 år.

Auktionshusen skall ta det ansvar som åligger dem; mer korrekt, borde ha gjort så för länge sedan. Lauritz omsatte enligt egen utsago över en miljard danska kronor i sina 21 auktionshus i fem länder år 2013. Då bör terminologi, determinering och angivande av ålder och provenienser och vikten därutav vara klart definierad och oklanderligt stringent. Det som nu diskuteras vidrörande totalt bristande åldersbestämning, se Senare än vadå, L(a)uritz?, och påhittade eller vilseledande härledningar till provenienser är kriminellt och på sandlådenivå. Varken mer eller mindre. Agerandet och bristen på seriöst ansvarstagande förstör branschen inifrån. Branschen, i detta fall förmedlaren Lauritz, sågar av grenen som alla i branschen sitter på. Jag har påstått detta många gånger tidigare, vidrörande exempelvis kinesiskt konsthantverk och stall-lyktor. Se exempelvis Antikbranschens vara eller inte vara/ Nya stallyktor håller grytan kokande.

Ett auktionshus utropspris för ett föremål, betitlas på engelska "estimate", vilket översätts till "uppskattning" och ska ses som ett riktpris. Ett förväntat slutpris. Sådant som vanliga människor tror att auktionshus är bäst på. Detta är en central punkt i denna Lauritz-skandal. Sug på det, Mette och Bengt, VD och ägare av Lauritz.

En av de 57 som säljs av Lauritz i Stockholm, med proveniens Gabriel och Daphy Müller.

BREAKING NEWS: Under fredagseftermiddagen (17 oktober) drog Lauritz tillbaka de två högst ropade maskerna med Müller-proveniens, av icke angivna skäl :

Fotnot:
Att antikpressen inte med ett knyst nämner ovanstående problematik har Antikmonologen också diskuterat extensivt. Anledningen till total tystnad från Antik & Auktion och Antikvärldens sida rörande "besvärliga ämnen" är självklart det faktum att tidningarnas utan konkurrens viktigaste annonsörer är -auktionshusen.

Utöver de 57 afrikanska maskerna med proveniens Müller så har Lauritz ytterligare två (2) masker utropade. En från Peru och en från "Orienten". Ingen av dessa med proveniens Müller.

Källa:
http://www.kunstnyt.dk/

måndag 13 oktober 2014

Senare än vadå, L(a)uritz?

Auktionshuset Lauritz har avlägsnat gummisnodden från plånboken vilket leder till att svenska auktionsmarknaden blir allt mer rödvit. Först köptes Sveriges äldsta auktionshus, Stockholms Auktionsverk och därefter också Helsingborgs Auktionsverk. Bengt Sundström, Lauritz ägare, säger att shoppingrundan heller ej är slut.

De senaste veckorna har Antikmonologen undersökt vad Lauritz säljer, mer specifikt. Den 12 oktober är 2500 varor etiketterade som "Nyproducerade varor", nästan 30 procent av totala utbudet. Återstår gör drygt 7000 utrop under rubriken "aktiva varor", som då logiskt ej borde vara nyproducerade. Här finns dock gott om föremål som är katalogiserade med orden "av senare datum" eller "av nyare datum" eller endast "nyere dato". Vän av ordning undrar då vad som avses. Senare datum än specifikt vad? Nyare datum än specifikt vilket? 

De senaste veckorna har exempelvis en grupp om uppemot tio nytillverkade gjutjärnsleksaker/sparbössor etcetera utlysts till försäljning. Samma typ har setts på skandinavisk marknad under hela 1900-talet. Huruvida det har rört sig om tidiga, "lagliga kopior" eller kopior gjorda för att dupera köparen med tillkämpad patina lämnar jag därhän.


"Av senare datum"=Goddag, yxskaft.

"Av senare datum". Senare än NÄRDÅ?
"Av nyere dato". Rodins första version gjordes i gips 1880 och i brons 1902. Nyare datum än VAD?
"Av senare datum". Say what? Vad avses specifikt?
"Nyere dato". Än VAD?

Uppenbarligen ska potentiell kund tvingas gissa vad som avses åldersmässigt. Om en bronsstatyett av Auguste Rodin är utförd år 1905 eller 2005 är av extrem vikt för värdet på densamma; vi talar om miljontals kronors skillnad.

Av nyare datum än vad, Lauritz? Nyere dato än 1902, då första bronsgjutningen utfördes, eller nyere dato än 1918 när första världskriget tog slut eller nyere dato än studentrevoltens år, 1968 eller nyere dato än slaget vid Hastings år 1066? Please enlighten us, Lauritz; före klubban faller!

Samma vecka som Antikmonologen researchar för denna blogg sänder Danmarks motsvarighet till Uppdrag Granskning; Kontant, ett 30 minuters dokumentärt inslag om Lauritz sätt att konsekvent övervärdera objekt. Föremål som förvisso är katalogiserade som "Nyproducerad vara" ges av Lauritz "experter" ett butiks-över-värde på i genomsnitt 66% mer än det klubbas för. Konsekvent alltså och detta i en jämförelse av 6000 klubbslag. Enligt Kontant är detta lockpriser, för att få kunden att känna att man fått varan till ett riktigt bra pris. Kontants journalist ifrågasätter förfarandet och får även med Danmarks Forbrugerombudsman (FO)(Konsumentombudsman) på tåget. Både Kontant och FO har i ett antal TV-program hårt angripit Lauritz för diverse misshälligheter. Så till den grad, att Lauritz på sin hemsida under rubriken "Pressrum" har de klickbara länkarna; Falsk budgivning, Kopierade möbler och Stöldgods

Initierad källa berättar att varor som har utrop under 10.000 kronor ej får ha bevakningspris hos Lauritz. Vad Antikmonologen erfar, så är detta unikt för Skandinaviska auktionshus. Detta påverkar självklart hela försäljningsförfarandet och borde heller ej godkännas av säljaren. Det är enligt utsago emot Lauritz reglemente att bjuda på sina egna varor, i syfte att bevaka prisnivån. 

Kontant angriper också Lauritz för att sälja alldeles för högt värderade buddhastatyetter och kallar dem för "syrabehandlade kinesiska trädgårstomtar". Kontant visar dels att statyetterna är syrabehandlade, nytillverkade och "ålderspatinerade" och dels att de är för högt värderade. Mette Rode Sundström, Lauritz VD, säger att allt är precis som det ska, eftersom Lauritz värderar enligt följande principer:

"Butikspris (för 'Nyproducerade varor')
Denna värderingsmetod används för alla varor med logotypen 'Nyproducerad vara'. Lauritz.coms värdering plus provision motsvarar det pris Lauritz.com menar att varan skulle kosta i en butik eller på ett annat försäljningsställe i det land där varan är till salu. Det vill säga att värdering plus provision motsvarar rekommenderade försäljningspris.

Förväntat klubbslag (standardvärderingsmetod) Detta är standardvärderingsmetoden hos Lauritz.com och den används för alla begagnade varor. Värderingen motsvarar det pris som Lauritz.com förväntar att varan kommer att uppnå baserat på vår erfarenhet från tidigare försäljning av samma typ av vara. Värdering är inte en exakt veteskap, utan en indikation. I slutändan är det köparna der (som, Antikmonologens anmärkning) avgör priset, och det fluktuerar. Det innebär att vissa klubbslag kommer att bli högre och vissa lägre än värderingen".
 
"20./21. årh", med andra ord 1900-2000-tal. Ett (mindre subtilt) sätt att tala om för kunden att objektet högst sannolikt är nyproducerat.

Det Lauritz tycks glömma är att den generelle besökaren i ett auktionshus, fysiskt eller på nätet, förutsätter att den absoluta merparten av alla varor är begagnade och/eller antika. Lauritz skriver om sig själva på hemsidan: "Auktionsuniversumet på Lauritz.com erbjuder en annorlunda shopping och en njutningsfull upplevelse. Det är ett ärligt, funktionellt och säkert ställe att handla på nätet. Redan från början har målet varit att förrätta auktioner på kundens premisser. Vi tror på att nöjda kunder är våra bästa ambassadörer. Nätauktionerna matchar den flexibilitet som den moderna användaren efterfrågar. Man kan handla när som helst och var som helst". 

"20./21. årh". Alltså ej katalogiserad som "Nyproducerad vara". För den initierade, som undertecknad, skriker den med olidligt gäll stämma: NYPRODUCERAD!
Ovanstående buddha är illustrerad med sex bilder i katalogiseringen. Dock ingen enda bild på undersidan. Detta skall icke få förekomma, eftersom undersidan oftast är den mest intressanta, tack vare eventuella märkningar och framför allt att slitage/patina (äkta eller konstruerad sådan) först uppträder där.

Ska potentiella kunder tvingas gissa hur hur gammalt ett föremål är, såhoppas jag att Lauritz sejour på svensk marknad blir kortvarig. Lauritz tycks använda en godtycklighetsprincip som i auktionsförfarande skall vara icke-närvarande. För gemene man och kvinna kan det vara svårt, för att inte säga omöjligt, att avgöra om ett objekt är ett original eller en banal ny kopia. Då ska ett ansvarstagande auktionshus, -Skandinaviens största, leda kunden genom snårskogen med stringent, konsekvent och solklar katalogiseringsterminologi, så att alla eventuella otydligheter sopas undan, omedelbart. 

Hur var det ni skrev?:
"Det är ett ärligt, funktionellt och säkert ställe att handla på nätet. Redan från början har målet varit att förrätta auktioner på kundens premisser. Vi tror på att nöjda kunder är våra bästa ambassadörer". 

Kontemplera över era formuleringar en stund, bästa Bengt och Mette. Frågan är också om Stockholms Auktionsverk med Magasin5 samt Helsingborgs Auktionsverks framtid kommer att präglas av samma brist på stringens?



Fotnoter:
Lauritz objekt försvinner fort från hemsidan, därför har valts att endast publicera skärmdumpar. Vill ni söka efter liknande objekt som ovan, så skriv in ordet "nyproducerad" eller " senare" i sökrutan, så får ni genast ett stort antal träffar.

Bevakningspris är det pris säljaren tillsammans med auktionshuset kommer överens om att inte sälja föremålet under.

Källor:
http://www.dr.dk/tv/se/kontant/kontant-101#!/
http://www.lauritz.com/sv/auktion/buddha-bronze/i3582175/
http://www.dr.dk/Nyheder/Penge/2014/10/08/173814.htm 
http://www.dr.dk/Nyheder/Penge/2014/10/08/114738.htm

tisdag 30 september 2014

ÖM-gate rullar vidare

Efter att den statliga myndigheten Världskulturmuseernas medlemsmuseum Östasiatiska Museet (ÖM) söndagen den 14 september anlitade och samarbetade med två kommersiella aktörer, Uppsala Auktionskammare (UAK) och AntikWest, har nu en så kallad pudel gjorts av ÖM:s chef, Michel Lee: ((Nedan publicerad i hela sin längd). Detta efter att Antikmonologen publicerat Östasiatiska Museet satsar kommersiellt-Paradigmskifte på Skeppsholmen).
Östasiatisk(?) pudel. Foto: Wikipedia
"Asienfestivalen på Östasiatiska museet är ett årligen återkommande evenemang som lockar en stor publik, främst barnfamiljer. Vår ambition är att arrangera en rolig och lärorik dag med utgångspunkt i det breda intresse som idag finns för asiatisk kultur.
På programmet 14 september i år fanns bland annat uppvisningar och möjlighet att prova på allt från qigong och japanskt bågskytte till ikebana och porslinsmålning. Besökarna kunde lära sig kalligrafi och njuta av dansuppvisningar eller körsång. I vårt omfattande program fanns också medverkande antikexperter och auktionshus. Detta har väckt en del frågor. Därför vill jag gärna klargöra museets avsikter med just den här delen av festivalprogrammet.

I år ville vi arbeta aktivt med att nå även nya besökargrupper genom att erbjuda programpunkter kring vår tids stora antikintresse. I samarbete med bland andra Uppsala Auktionskammare, arrangerade vi därför föreläsningar och gav tillfälle till den breda publiken att ställa frågor utifrån sitt eget intresse för konstföremål till experter från Uppsala Auktionskammare på plats utanför museet under dagen. Detta var inte avsett att handla om värdering av föremål, något som också stod klart i planeringen av dagen.

I mitt eget föredrag berörde jag inte minst handeln med stulna, illegalt utförda föremål eller föremål gjorda av utrotningshotade djur och växter. Det känns viktigt att nå ut med en djupare och mer komplex bild av de här frågorna till de stora grupper som idag intresserar sig för antika föremål från andra delar av världen.

I samarbetet ingick också sedvanlig marknadsföring från båda parter. Dessvärre brast vårt samarbete på en viktig punkt. Museet fick tyvärr aldrig se korrektur på en annons från Uppsala Auktionskammare innan den gick i tryck. Den gav ett olyckligt och felaktigt budskap genom att använda ordet "värdering", vilket vi också tydligt har påpekat för vår samarbetspartner. De frågetecken som har uppstått runt årets Asienfestival, ger oss anledning att se över våra samarbetsformer inför framtiden.

Michel Lee,
Museichef Östasiatiska museet
"

Otydlig etisk/moralisk riktning
Även museolog Pontus Forslund har sedermera skrivit om saken; "Östasiatiska i dåligt sällskap eller Antikvitetshandlare på armlängds avstånd" samt "Östasiatiska i dåligt sällskap". Forslund pekar korrekt på det faktum att ÖM bryter mot ICOM:s (International Council of Museums) riktlinjer vidrörande etik och moral för museianställda.

Denna information ligger i skrivande stund, 30 september 2014, fortfarande ute på webben, hos UAK.

Museichef Michel Lee skyller allt på Uppsala Auktionskammare, -i och för sig inget ovanligt. Men herr Lee, om man anmodar Sveriges mest kommersiella aktörer att komma till sitt statliga museum som kronan på verket under sin så betitlade Asien-festival, så bör man nog-möjligen-kanske antaga att dessa kommersiella aktörer fokuserar på kommers snarare än på hur vädret är för dagen eller hur trevliga besökarna är. Som jag dessutom påpekat tidigare, så var det inte endast en annons i en tidning utan i ett större antal tidningar. Dessutom massutskick i form av e-mail, flera dagar före "Värderingsdagen" skulle äga rum. Jag har kontaktats av ett stort antal personer, både anonyma och namngivna (självklart källskyddade), som varit ytterst upprörda över "värderingssöndagen" på Sveriges utan konkurrens främsta Museum för orientaliska antikviteter. Dessa upprörda är anställda inom Myndigheten för Världskulturmuseerna, medlemmar i Östasiatiska Museets Vänner, Auktionshusanställda med flera, med flera. Att Uppsala Auktionskammare fortfarande slår sig för bröstet och har info-sidan om sin stora värderingsdag på ÖM liggande ute på nätet, allt medan ÖM slickar såren, tydliggör diskrepansen i olika synsätt på huruvida dagen var en succé eller ej. UAK:s "stolta" länk kan svåreligen ses som något annat än ett hån mot Museichef Lees så kallade pudel.

Så herr Lee, frånsett att framledes ifrågasätta formerna för eventuella samarbeten, så bör nog (chefen för det hele för) den statliga Myndigheten Världskulturmuseerna prata lite med Er om Er och Östasiatiska Museets framtid i större perspektiv.

"Offentlig ursäkt efter (politiskt) fiasko"
För övrigt kommer information från initierade källor om att Joakim Bengtssons Helsingborgs Auktionsverk får samma ägare som Stockholms Auktionsverk; nämligen Lauritz. Joakim, känd från TV:s Antikrundan, lär vara munter!
Numer mer än halvdanskt.
Fotnot:
I intervju med museichef Lee i bloggen "Östasiatiska Museet satsar kommersiellt-Paradigmskifte på Skeppsholmen", klargjorde herr Lee att han inte pratade svenska, samt att han inte hade hört talas om Cites-reglerna.
Till skillnad från Uppsala Auktionskammare så har enligt Antikmonologens kännedom Björn Gremner/AntikWest inte slagit på någon trumma alls, vidrörande sin roll under ÖM:s Asienfestival.

Källor:
http://antikmonologen.blogspot.se/2014/09/ostasiatiska-museet-satsarkommersiellt.html?showComment=1411726035678#c6619839037010405794
http://www.varldskulturmuseerna.se/ostasiatiskamuseet/om-museet/verksamheten/asienfestivalen-2014/
https://pontusforslund.wordpress.com/2014/09/24/ostasiatiska-i-daligt-sallskap-eller-antikvitetshandlare-pa-armlangds-avstand/
http://sverigesmuseer.ning.com/group/museum-och-etik/forum/topic/show?id=6296216%3ATopic%3A47311&xg_source=msg

onsdag 17 september 2014

Uppsala Auktionskammare frias på grund av juridiskt gungfly och hittepå

Friande dom föll den 16 september i Uppsala Tingsrätt i målet vidrörande Artskyddsbrott. Åklagaren anförde följande:
Auktionskammaren har uppsåtligen eller av oaktsamhet i sin näringsverksamhet på sin online auktion den 27 augusti 2013 salufört eller innehaft för försäljning i vart fall femton stycken föremål av bearbetade elfenbetar trots att det inte varit tillåtet. Auktionskammaren har saknat CITES-intyg eller dokumentation utvisande att föremålen är undantagna från bestämmelserna i artikel 8.1 och 8.5 i rådets förordning (EG) nr 338/97 av den 9 december 1996 om skyddet av arter av vilda djur och växter genom kontroll av handeln med dem. 
Auktionskammaren har inte gjort vad som skäligen kunnat krävas för att förebygga brottsligheten eller brottet är begånget av en person i ledande ställning grundad på befogenhet att företräda Auktionskammaren eller fatta beslut på Auktionskammarens vägnar.

Aktiebolaget Uppsala Nya Auktionskammare (UAK) har uppsåtligen eller av oaktsamhet på sin Onlineauktion den 27 augusti 2013 salufört eller innehaft för försäljning föremål av bearbetade elefantbetar trots att det inte varit tillåtet. Aktiebolaget har saknat cites-intyg eller dokumentation utvisande att föremålen är undantagna bestämmelserna i artikel 8.1 och 8.5 i rådets förordning (EG) nr 338/97 av den 9 december 1996 om skyddet av arter av vilda djur och växter genom kontroll av handeln med dem.

Lagrum
29 kap 2b § 1 st 4 a) miljöbalken

Offentlig försvarare/ombud för Uppsala Nya Auktionskammare var Jan-Mikael Bexhed (pappa till Uppsala Auktionskammares VD, Magnus Bexhed).
Glada gamänger. UAK:s ägare Knut Knutson och UAK:s försvarare Jan-Mikael Bexhed, pappa till UAK:s VD Magnus Bexhed. Foto: StureplanFinest.

Antikmonologen skrev den 25 aug 2013: "Nr 238, lejon i elfenben, katalogiserade som 18- ELLER 1900-tal, - Har någon hört om Cites?!" Begreppet "1900-tal" sträcker sig som bekant från år 1900 till år 1999.


UNT den 2 sep 2014.
"... och för att undvika reklamationer av köpare som ångrar sig efter sitt köp så är man medvetet vag i sina uppgifter i katalogerna." 
Ett urbota dumt påstående för den i antikbranschen initierade.


Ur Tingsrättens dom 16 september 2014: "Oaktat frågan om bevisbördans placering konstaterar tingsrätten dock att det inte finns någonting i den bevisning som åklagaren har åberopat som på något sätt motsäger uppgifterna i Charlotte Widenfelts vittnesmål angående föremålens ålder. Auktionskammaren har därmed genom vittnesförhöret med Charlotte Widenfelt styrkt sitt påstående att samtliga föremål som talan avser är bearbetade före den 3 mars 1947. Detta innebär att de genom antikundantaget är undantagna från CITES-förordningens förbud mot att saluföra eller inneha föremål av elfenben för försäljning, och att Auktionskammarens agerande i denna del inte utgör ett brott mot miljöbalkens bestämmelser".

Vidare ur domen: "När det gäller de föremål som är aktuella i målet var det Charlotte Widenfelt som gjorde den andra bedömningen. Hon ansvarar för Auktionskammarens orientaliska avdelning och är expert på denna typ av föremål. Charlotte Widenfelt har lång erfarenhet av antikbranschen och har specialiserat sig på föremål från Kina, Japan och andra delar av orienten. (Antikmonologens understrykningar). Charlotte Widenfelt har uppgett att hon tittar på hur ett föremål har bearbetats, vilket motiv det har och på dess patina när hon åldersbestämmer ett föremål. Hon känner till att det förekommer försök att patinera nytillverkade föremål för att få dem att se äldre ut, och hon har studerat detta för att kunna ske skillnaden mellan dessa föremål och sådana som är gamla. Charlotte Widenfelt har vid förhandlingen uppgett sig känna igen alla de föremål som målet gäller. Hon har uppgett att hon kommer ihåg föremålen och att hon bedömt att samtliga är från sent 1800-tal eller tidigt 1900-tal. Hon är säker på sin bedömning att inget av föremålen är bearbetade efter 1925".

"Från Auktionskammarens sida har man dock ansett att det är självklart att man har gjort bedömningen att föremålen är bearbetade före 1947, eftersom de annars inte hade fått säljas och därför inte hade tagits in. Man har uppgett att denna information därför ansågs överflödig, och att det är anledningen till att den inte fanns med i katalogen".
Ett anti-intellektuellt påstående.

Vidare ur domen: "Både Magnus Bexhed och Charlotte Widenfelt har uppgett att anledningen till att man i katalogen varit relativt svepande i sina uppgifter avseende föremålens ålder är att många kinesiska köpare anser det vara mycket viktigt om föremålen är tillverkade före eller efter 1912 (då gränsen går mellan Qing-dynastin och Republiken Kina). Eftersom hantverkstraditionen inte förändrades så mycket under denna tid kan det vara svårt med en exakt bedömning av när föremålet är tillverkat, och för att undvika reklamationer av köpare som ångrar sig efter sitt köp så är man medvetet vag i sina uppgifter i katalogerna. Från Auktionskammarens sida har man dock ansett att det är självklart att man har gjort bedömningen att föremålen är bearbetade före 1947, eftersom de annars inte hade fått säljas och därför inte hade tagits in. Man har uppgett att denna information därför ansågs överflödig, och att det är anledningen till att den inte fanns med i katalogen."

SvT:s information om Widenfelt i egenskap av Antikrundan-expert, som ligger online samma dag som friande domen föll, har följande information:
Expert Charlotte Widenfelt, gift med UAK:s ägare Knut Knutson
Jag citerar Sveriges Televisions utlåtande om Widenfelts arbete där i 25 års tid: "Charlotte är expert inom konsthantverk, keramik och silver". Inte ett ord om någon orientalisk inriktning, -inte ett riskorn. Uppsala Tingsrätt friar UAK från anklagelse om artskyddsbrott, grundat på att Charlotte Widenfelt utger sig för att ansvara för Auktionskammarens Orientaliska avdelning och har "specialiserat sig på föremål från Kina, Japan och andra delar av orienten". Widenfelt har enligt Antikmonologens förmenande aldrig, sedan 1991, värderat ett enda orientaliskt föremål i  Antikrundan. -Det torde börja kännas ganska frustrerande efter 25 års uträttat värv, -med orientalisk inriktning. De experter som värderar orientaliskt i Antikrundan är Björn Gremner och i sällsynta fall Anette Granlund.

Sveriges Handelskamrar nämner inte med ett ord att Charlotte Widenfelt kan någonting om Orientaliskt konsthantverk:

Inte ETT ord om orientaliskt.


Det är så med brottmål att det är åklagaren som måste styrka brott. Det menar domstolen att åklagaren inte lyckats med och det är förstås svårt att visa att föremålen omfattas av förbudet om man inte kan förebringa något slag av teknisk bevisning. Nu verkar det ju inte heller ha förekommit ens någon vittnesbevisning om deras ålder utan UAK:s uppgifter har fått stå helt oemotsagda. Man till och med bad den anklagade själv om att intyga hur oskyldig man var. Då går det inte att fälla. Man bad vargen vakta fåren. Ungefär som när Henrik Schyffert ringde Tullen i Helsingborg och bad dem släppa förbi ett gäng "kanonkillar" i en folka-buss. Schyffert ringde för ett humor-program i P3. Konsekvenserna för domen i Uppsala är enormt icke-humoristiska; En viktig distinktion. Trots avsaknad av brotts-styrkan från åklagarsidan, känns det oerhört ledsamt att ett svenskt domstolsväsende kan acceptera denna drift med rättstänkande. UAK definierar de facto sitt eget "Antikundantag".

Funderar för övrigt på att dra på mig ett tomteskägg och anmäla mig till Knut Knutsons föredrag i Stockholm i morgon; Förändringar i auktionsbranschen; - torde bli initierat. 


Källor i urval:
http://antikmonologen.blogspot.se/2013/08/uppsala-onlinekvalitetsauktion-avsager.html
http://www.unt.se/uppland/uppsala/infor-ratta-for-elfenbensauktion-3336056.aspx
http://www.antiquestradegazette.com/news/2014/sep/08/auction-house-charged-over-ivory-sale/
http://antikmonologen.blogspot.se/2014/04/bruun-rasmussen-skadeskjuten-elefant.html
http://antikmonologen.blogspot.se/2014/05/crying-buddha-sold-at-woolley-wallis-in.html
http://antikmonologen.blogspot.se/2013/11/svensk-elefanthost.html
http://www.besiktning.nu/Inspectors


lördag 13 september 2014

Östasiatiska Museet satsar kommersiellt- Paradigmskifte på Skeppsholmen

Under söndagen går svenska folket till valurnorna för att rösta på de människor som de anser ska styra Svea Rike. Antikmonologen hoppas att folk inser alla människors lika värde och inte faller för banal retorik eller främlingsfientliga tongångar.

Huvudstaden har dock mer underhållning att erbjuda. Har ni orientaliskt konsthantverk i byrålådan, som ni inte vet något om, så kan ni ta en sväng till Östasiatiska Museet (ÖM) på Skeppsholmen. Där har man nämligen Asienfestival med digert program, mellan klockan 12-16, under valsöndagen.
Bakluckan på en bil: "Den mobila nostalgiinstallationen från Showa Little Antiques"
Den statliga institutionen Östasiatiska Museet tar in dels in ett externt, privatägt auktionshus; "experter från Uppsala auktionskammare (UAK) som tittar på dina antika saker", och dels tar man in en extern antikhandlare; "Björn Gremner, vd AntikWest, berättar om Falskt eller äkta. Vad är vad?". -Citat ur ÖM:s program för söndagens "Asienfestival".
Uppsala Auktionskammare är ett av Sveriges största auktionshus och omsätter tiotals miljoner kronor per år samt har minst fyra av sina anställda som "experter"/ medarbetare i Sveriges mest populära TV-program Antikrundan, i statliga Sveriges Television (SvT). Björn Gremner är sedan 25 år Antikrundans självklart utvalda vad anbelangar orientaliskt konsthantverk och dessutom i Sverige helt dominerande orientalisk antikhandlare med egna företaget AntikWest, etablerat 1971.

Från Östasiatiska Museets hemsida

Uppsala Auktionskammares e-mail till sina kunder:
Söndag 14 september
– Stor värderingsdag av kinesiskt porslin och asiatiskt konsthantverk.

Uppsala Auktionskammare är stolta över att, som enda auktionshus, få medverka vid Östasiatiska museets Asienfestival som äger rum nu på söndag den 14:e september. Våra experter finns på plats hela dagen för att svara på dina frågor kring asiatiska föremål samt utföra kostnadsfria värderingar.
Dessutom håller vår expert Knut Knutson ett spännande och lärofyllt föredrag ”Kinesiska Skatter –
en ny och gammal marknad”. Föredraget äger rum kl. 15:00. Missa inte denna chans att få lära dig
mer om den mycket explosiva auktionsmarknaden för kinesiskt porslin och asiatiskt konsthantverk.

Fri värdering
Har du frågor om asiatiskt porslin och konsthantverk eller kanske ett föremål du har funderingar kring? Har du kanske en oanad dyrgrip hemma? Missa då inte detta tillfälle att få träffa våra experter och visa upp dina föremål. Våra experter kommer finnas på plats hela dagen för att både svara på dina frågor och för att utföra kostnadsfria värderingar. Varmt välkommen!

Tid: Söndag 14 september, kl. 12:00 - 16:00
Plats: Östasiatiska museet, Tyghusplan, Stockholm.
Pris: Entré 80 kr till utställningarna. Övrigt gratis

Undrar om värderingarna kostar något? (Antikmonologens understrykningar).

Från Östasiatiska Museets hemsida
Detta är intressant och sannerligen anmärkningsvärt. Annat var det när jag som tonåring för 30 år sedan satt i Östasiatiskas "väntrum" för att få de föremål man hade med sig bedömda, troligen med ymnig handsvett. Bedömda av någon anställd som man hade enorm respekt för, i bästa fall chefen själv, som då hette Professor Jan Wirgin. Om man så mycket som insinuerade att man ville ha ett föremål värderat (inte bara tids- och ursprungsbedömt), så blev det onda ögat och en tirad om att man minsann skulle gå någon annanstans. Med annanstans avsågs då det "onämnbara", nämligen något så vulgärt som en kommersiell institution i form av ett auktionshus. På den tiden och till stor del även idag, anses det nämligen ofint eller till och med tabu bland Sveriges museer, att diskutera föremåls värden i kalla siffror. Men nu tycks det ha vänt.
Pengar verkar plötsligt ha blivit intressantare för Östasiatiska Museet, med två stora kommersiella aktörer på plats för att bistå allmänheten under "Stor värderingsdag" och nota bene, ävenledes bistå Östasiatiska Museet. Efter att ha presenterat mig som skribent för Antikmonologen intervjuade jag Chefen för museet, Michel Lee, per telefon under fredagseftermiddagen (12 september).
Mr Michel Lee. Foto: SMVK
Jag lyckades få tag på Mr Lee under hans lunch (sorry!) och frågade hur man resonerat, när man beslutat att invitera ett auktionshus och en antikhandlare under museets vingar, för att bedöma antikviteter? Den engelskspråkige Mr Lee klargjorde att alla dylika frågor skulle jag ta med museets Programansvarige, Petri Tigercrona. Men det är ju du som är chef replikerade jag.
-Betalar ni Uppsala Auktionskammare och Björn Gremner för deras närvaro på söndag, undrade Antikmonologen.
-Nej, ingen betalar någon, svarade mr Lee.
-Hur såg urvalsprocessen ut, vid valen av dessa specifika externa aktörer, undrade Antikmonologen vidare.
-Mr Lee avböjde bestämt att svara på dessa frågor och hänvisade oupphörligen till sin Programansvarige, Hr Tigercrona.


På frågan om mr Lee känner till Cites-förordningen blev svaret till min förvåning nej. Jag upplyste då vad den handlar om, varpå mr Lee sade att det kände han ju till. På frågan vad syftet skulle vara för ÖM, med dels ett auktionshus och dels en antikhandlares närvaro under Asienfestivalen, svarade mr Lee att han ville upplysa allmänheten om dels deras föremål och dels problematiken med just elfenbensföremål och liknande material. -En snabbt greppad hantering av intervjun, av mr Lee, må jag säga. På frågan om mr Lee kände till att miljöåklagare för ett par veckor sedan valt att åtala Uppsala Auktionskammare för just Artskyddsbrott, svarade mr Lee att det hade han ingen aning om. Jag förklarade att så var fallet, att förhandlingar hållits i Uppsala Tingsrätt och att dom faller inom snar framtid. Mr Lee hänvisade återigen till sin Programansvarige och underströk dessutom att bara för att UAK skulle närvara under söndagen, så innebar inte det att ÖM minsann hade överseende med något artskyddsbrott. Antikmonologen tackade för intervjun.

Efter samtalet med chefen för ÖM har Antikmonologen sökt både Petri Tigercrona och Chefen för det Hele, Överintendenten/Chefen för Statens museer för Världskultur, Sanne Houby-Nielsen, både per telefon och per mail. Dessvärre helt utan gensvar.

"Världskulturmuseerna vill bidra till att göra dagens värld mer begriplig genom vår kunskap och våra perspektiv. Föremålen som förvaltas vid Världskulturmuseerna kommer från alla världens hörn och representerar flera tusentals år av mänskligt skapande och kreativitet. I dialog med våra besökare vill vi bejaka världens mångfald och på så sätt bidra till en hållbar global utveckling" (Från SMVK:s hemsida).

Under lördagen, 13 september, intervjuades före detta chefen under många år för Östasiatiska Museet, Professor emeritus, Jan Wirgin i telefon. Den alltid lika ämable Professor Wirgin är den borne diplomaten men noterar att det aldrig hade kunnat hända på hans tid, att ett auktionshus eller en handlare hade kommit till Museet för att värdera eller expertisera. Han hade förvånat sett eventet omskrivet, redan innan Antikmonologen ringde.
-Visst, på min tid kände jag alla och hälsade på hos många aktörer, men inget mer än det, säger Professorn. Han understryker att han inte vill trampa på någons tår. Jag försäkrar professorn om att jag inte vill förmedla något som helst tåtramp och tackar så mycket för samtalet.
Från Östasiatiska Museets hemsida. Notera att AntikWest ej omnämns här.
Eftersom Uppsala AK i sitt utskick skryter om att de är enda utvalda auktionshus undrar vän av ordning varför exempelvis Bukowskis eller Stockholms Auktionsverk/Lauritz.com exkluderats från Asien-festivalen? Dessa auktionshus vill nog också ragga försäljningsuppdrag på Östasiatiska Museet, gissar jag. Det ligger liksom i sakens natur. Notabelt är till yttermera visso att man i UAK-utskicket skriver att "våra experter finns på plats hela dagen". Det är ett känt faktum att UAK inte har någon expert på kinesiskt/orientaliskt porslin. Det är heller inte expert Knutsons område, vilket han själv påpekar. UAK skriver på sin hemsida: "Till vår hjälp vid bedömningar och värderingar av kinesiskt porslin och asiatiskt konsthantverk har vi ett antal internationella externa experter som besöker oss vid ett flertal tillfällen varje auktionssäsong". Innebär detta att UAK kommer att hyra in externa internationella experter för söndagens värderingsfestival på ÖM? Katalogiserar samma experter både orientaliskt konsthantverk och fågelkonst? Frågorna hopar sig. Det är under alla omständigheter väldigt vänligt av UAK att genomföra samtliga värderingar och expertiseringar gratis på Östasiatiska Museets Asienfestival.

Leker med tanken på att Nationalmuseum eller Moderna Museet skulle ta in ett av de största auktionshusen för expertisering och "stor värderingsdag". Ett auktionshus och samtidigt Claes Moser eller Verner Åmell. Varför inte allihop, enligt devisen the more, the merrier?!  Jag tror det skulle bli drag under galoscherna.

Som en trogen läsare av Antikmonologen uttryckte det häromdagen;
Östasiatiska har numera blivit extremt perifert, underordnat den mångkulturella överrocken där subkulturella tendenser i till exempel Mexico Citys slum har högre värde och behöver förklaras mer än tusenåriga högkulturer, eftersom någon tror att det är sociologiskt relevant i nuet... Allt medan Stockholm bygger två, inte en, nya superarenor för miljardbelopp med dåliga publiksiffror, samtidigt som Nationalmuseum nekas bygga ut sina lokaler, utan endast får bygga om. Fast museer drar mycket mer publik och turistintäkter. Se exempelvis på Hollands satsningar på Rijksmuseum och Mauriitshuis. Notera dessutom ironin i att Nobelstiftelsen ska få bygga ett jättekomplex där det idag står en K-märkt byggnad, bredvid Nationalmuseum, som inte fick bygga ut...

Jag kunde inte ha sagt det bättre själv. Tankar om kultur med mera, anno valsöndagen den 14 september 2014.


Fotnoter:
UAK ägs av Knut Knutson.

Relevanta bloggar för förförståelse:
http://antikmonologen.blogspot.se/2013/08/uppsala-onlinekvalitetsauktion-avsager.html
http://antikmonologen.blogspot.se/2014/02/uppsala-auktionskammare-avslutar.html

Källor:
http://www.varldskulturmuseerna.se/ostasiatiskamuseet/program/kalendarium/foredrag/asienfestival/


fredag 12 september 2014

Uppsala Auktionskammare har återigen pippi; Hötorgspippi.

Harald Wiberg levde mellan åren 1908-1996. Han tillhör gruppen av 1900-talets skickligaste natur- och djurmålare.
Ovanstående akvarell är av Uppsala Auktionskammares expertstab utlyst till försäljning som ett autentiskt verk av nämnda Harald Wiberg. Detta i Uppsalas "ONLINEKVALITETSAUKTION" september 2014". 
"Tjäderspel i skymmning(?)(sic.)". Rättelsen gäller att följeavgift (droit de suite) medföljer köp av verket, INTE attribueringen. Dessvärre.
Utropet är satt till 3.000-4.000 kronor. Någon har redan bjudit över bevakningspriset, vilket innebär att den redan är såld. Vad slutpriset blir står än så länge skrivet i stjärnorna. Stjärnor endast synliga i och/eller över Uppsala stad.
Att målningen bjuds ut av Uppsala Auktionskammares "expertstab" är häpnadsväckande och upprörande. Något mer atypiskt för Harald Wiberg kan jag inte tänka mig. Heller inte något så bristfälligt målat med hans namnteckning på, för den delen. Att titeln är påskriven: Tjäderspel samt att signaturen Harald Wiberg är utförd av en helt annan hand understryker det idiotiska i att kvalificerade auktionshusanställda, tillika av handelskammaren auktoriserade värderingsmän, ger detta groteskt banala verk autenticitet som äkta. Jag tror att fem (5), av Uppsala Auktionskammares personalstab är utvalda av Sveriges Televisions populäraste TV-program Antikrundan, att expertisera svenska folkets föremål. Dags att se om sitt eget hus.

Målningen är så dåligt utförd på alla plan, att tanken på att en "förståsigpåare" någonstans, någonsin skulle kalla det för en Harald Wiberg, gör ont.
Denna påskrift a tergo (på baksidan) är skriven av samma person som signerat framsidan, vilket innebär att Harald Wiberg skulle ha skrivit om sig själv i tredje person.
Förfalskad namnteckning på UAK:s målning.
 Samma person har signerat fram- och baksida. Det är storstilat. Dock stämmer inte signaturen med hur Harald Wiberg NÅGONSIN signerat ett alster. Man behöver inte vara grafolog för att notera alltför flagranta diskrepanser.
Riktig signatur. Foto: heel-breaster2.rssing.com
Riktig signatur 2. Foto: Antikprat
Tror Uppsala Auktionskammare att det är positivt för marknaden att dylikt skräp "slinker med" i en "ONLINEKVALITETSAUKTION"?

Sveriges Auktionshus har ett oerhört tungt, tillika viktigt ansvar; Nämligen att göra sitt allra bästa för att tillse att det man säljer är riktigt-, initierat- och ärligt katalogiserat.

Det har man inte gjort här. Pinsamt, Uppsala Auktionskammare, pinsamt.

Cirka sex timmar efter detta blogginläggs publicering har UAK valt att avlägsna "Harald Wibergs Tjäderspel i skymmning (sic.)". Anledningen härtill är för Antikmonologen okänd.

Fotnoter:
När Antikmonologen bannlystes av Uppsala Auktionskammare: http://antikmonologen.blogspot.se/2014/02/uppsala-auktionskammare-avslutar.html
Förra gången UAK hade pippi: http://antikmonologen.blogspot.se/2014/03/uppsala-auktionskammare-har-pippi.html
Med termen Hötorgsmåleri avses vanligen måleri av enkel, mer eller mindre massproducerad typ, som kan erhållas för en ringa kostnad.

Källa:
https://www.uppsalaauktion.se/a:20140916/o:750/harald_wiberg#.VBMTbGPiu3P

tisdag 9 september 2014

Danska Lauritz köper Stockholms Auktionsverk

Ryktena var mer än rykten. Dagens Industri skrev i förra veckan att ägarna till Lauritz i Danmark hade lyckats få banklån om 375 miljoner kronor för att förvärva -världens äldsta auktionshus- Stockholms Auktionsverk, grundat 1674. Idag kom beskedet om iscensättandet. Jag måste tillstå att det känns vemodigt, trots glädjeuttryck från ägaren Peter Alarik.

Information från SAV ser ut som följer klockan 11.45, den 9 september:

Val av plats för gruppfotografiet (Sundström/Sundström/Forsman) kan möjligen ses som symbolisk: Paradiset utgör bakgrunden, invid Svensksundsvägen.
Nya loggan?
Att ett "och" i stället skrivs som "og" ovan är nog talande i sammanhanget. Meningen "Tillsammans blir Lauritz.com och Stockholms Auktionsverk marknadsledande i Sverige och i synnerhet i Stockholm" är ju dessutom kuriöst formulerad, för att uttrycka det diplomatiskt. (Antikmonologens kursivering). Oppositionen Bukowskis lär få en del att fundera över framledes. Nu är Lauritz definitivt störst i Skandinavien. Större också än Sotheby´s omsättningsmässigt?

Roterar Friherren, ämbetsmannen tillika Riksrådet Claes Rålamb i sin Klara-grav? (Foto: Wikipedia)

Företeelsen att auktionshus köper upp konkurrenter får ses som logisk i ett tidevarv präglat av konsolideringar. Auktionsbranschens (om-)stöpning präglas hårt av datorernas allt mer självklara del i budgivningen. Äta eller ätas? Jag hoppas innerligen att detta inte innebär förlorade arbetstillfällen, -varken i Sverige eller Danmark. Enligt Lauritz så ska varje stad värdigt ett IKEA-varuhus också ha ett auktionshus under Lauritz.com:s vingar. Den nye Auktionsverks-ägaren Bengt Sundström avslutar intervjun med tidningen Affärsvärlden idag, med orden: Alla små spelare kommer att försvinna på sikt. Världen i ett nötskal, år 2014. Jag sprang under dagen in i mångårige före detta Bukowskis-anställde Tom Österman som med glimten i ögat replikerade att små aktörer alls inte är hotade så länge Auctionet existerar. Herr Österman är numera Intendent hos just Auctionet samt trogen läsare av Antikmonologen.

Vart tog handslaget vägen? Det gick nog vilse i något köpcenter eller stort auktionshus, för länge, länge sedan.


Fotnoter:
Claes Rålamb grundade Stockholms Auktionsverk år 1674. Det låg inledningsvis på Riddarholmen.

Paradiset är en skulpturgrupp i 16 delar utförd av Niki de Saint phalle och Jean Tinguely, som står i anslutning till Svensksundsvägen på Skeppsholmen.

(Andra) Slaget vid Svensksund ägde rum den 9 juli 1790. Den ryska (n.b. ej danska) flottan planerade att i ett slag förinta hela den svenska skärgårdsflottan, som låg i försvarsställning vid Svensksund, men tji fick ryssen. Enorma ryska förluster och knappt några svenska dito, gör att slaget räknas som Sveriges största marina seger någonsin.

Källor:
Wikipedia
http://www.lauritz.com/sv/lauritz-com-koeper-stockholms-auktionsverk/a10757/10/0/
http://auktionsverket.se/aktuellt/stockholms-auktionsverk-far-ny-agare/
http://www.affarsvarlden.se/hem/nyheter/article3845975.ece