Enorm skandal under uppsegling på Lauritz

Under torsdagen den 16 oktober publicerade Preben Juul Madsen på Skandinaviens största Antik- och konstsajt Kunstnyt.dk följande:

Fuppet=lurat.

Det är en mycket motiverad frågeställning. Att marknaden för etnografika lider av en problematik som är mycket snarlik den för kinesiskt konsthantverk, främst då porslin och stengods, är allt annat än en nyhet för Antikmonologen. Vid upprepade tillfällen har jag kontaktats från olika håll, vidrörande påhittade provenienser och felaktiga åldersbestämningar. Detta gällande auktioner i både Stockholm och Göteborg.

Natten mot fredag noterar Antikmonologen 57 (femtiosju) utrop med "Proveniens: Gabriel & Daphy Müller, Stockholm", hos Lauritz.com. En anmärkningsvärt stor siffra. Med den terminologin för proveniensen leder Lauritz sina kunder till att tro att de 57 utropen kommer från en känd och etablerad samling. På grund av gigantiska problem nationellt och internationellt med förfalskningar av etnografiska föremål, så har proveniensen blivit av helt avgörande vikt för ett föremåls säljbarhet och värde.

BREAKING NEWS, den 21 oktober: Samtliga 57 masker inlämnade med proveniens Müller har dragits ut ur auktionen, av för Antikmonologen okänd anledning. Ett lågt uppskattat utropspris på de femtiosju utropen torde ligga kring 500.000 Skr. Inte ett ord om händelsen på Lauritz hemsida. The million dollar question är: Vem har dragit tillbaka maskerna? En unik händelse i Skandinavisk auktionshistoria, erfar Antikmonologen.

Kunstnyt den 16 oktober 2014.

Antikmonologen har under torsdagen från flera initierade källor fått veta att Gabriel (Carl) Müllers namn nämns i samband med tillverkning av Afrikana i närmast fabriksliknande omfattning, i Afrika. Det auktionshus som sålt mest av detta material är Auktionsverkets Stadsauktion (numera Magasin5) i Frihamnen och sedan etableringen av Lauritz i Stockholm, även av detta auktionshus. Sedan auktionshusen började kräva proveniens på föremålen, så har Müllers namn infogats, antingen som "Samling Gabriel Müller" eller "Proveniens Gabriel Müller" eller liknande). Att ovanstående mask inte är värd 90.000 svenska kronor, utan snarare någon dekorativ tusenlapp, är alla Antikmonologen pratat med rörande eniga om, det är inte ens en bra förfalskning. Detta gäller för övrigt den absoluta lejonparten av allt som har Müller-proveniens, "...90-95% -enligt en källa- och det genuina säljs inte på auktion".

Kommer Lauritz att erkende systematisk fejl även för Etnografika?

Att intendenter i Skandinaviens största auktionshus står med mössan i hand, bugar djupt och låter inlämnaren stå för komplett katalogisering: determinera (bestämma) ålder, ursprung och proveniens på föremålet, är inget annat än en skandal, i begreppets innersta bemärkelse. All auktionshuspersonal får (ska få) med modersmjölken via VD att man dagligdags ska förvänta sig inlämnare som ljuger som hästar travar. Enligt devisen Där det finns en krona att tjäna finns det alltid någon som vill fuska. Fattar man inte det, ska man jobba annorstädes. Antikmonologen har diskuterat denna problematik extensivt, exempelvis i bloggen Katastrofal Borlänge-Kvalitet. Där skrev jag (2013) bland annat: "Förfalskade provenienser är sedan många år vardagsmat i antiksvängen".

Jag skrev också: "Bondfångeri kan möjligen Borlänge-problematiken kallas. Jag är inte jurist. Men jag sträcker mig ändå längre och kallar auktionsförfarandet för kriminellt. Bondfångeri låter för tamt. Till syvende och sist så är det auktionshusets förbaskade ansvar att erbjuda saker till salu, som har katalogiserats på ett ansvarsfullt sätt, så att kunderna i slutändan köper föremål som är vad de utges för att vara och inget annat. Finns inte kunskapen hos ifrågavarande auktionshus, så skall extern expertis konsulteras".

Jag vidhåller med emfas allt ovanstående och anser att resonemanget kan och bör appliceras på Lauritz-exemplet som Kunstnyt har uppmärksammat den 15 oktober. En av mina källor sa att "tyvärr har hans (Müllers) verksamhet gjort att en hel generation samlare blivit desillusionerade och tappat lusten".

Dannebrogen dominerar?! Foto: Flickr.com

Att en nytillverkad afrikansk mask säljs som "Mask, Afrika, 3.000 kr" kan få ifrågasätta. Men att därefter lägga till frasen "Proveniens: Gabriel & Daphy Müller" och sätta ett utrop på mer eller mycket mer än den tusenlapp föremålet har som generellt marknadsvärde, blir bondfångeri. Dock, precis som i Borlänge-exemplet, så räcker inte bondfångeri-definitionen till, rent juridiskt. Bondfångeri är något som associeras till Anderssonskans Kalle och pilsnerfilm från det glada 30-talet. Kriminella element som konsekvent strör nytillverkade föremål över antikmarknaden under förespegling att de är antika, bör åtalas. Att svenska auktionshus inte har tillräcklig kunskap för de diskuterade föremålsområdena är en urbota dum invändning. Ger man sig in i marknaden och tar 20-25% av köparen i kommission och nästan lika mycket av säljaren, så förstår alla att det innebär stora pengar i inkomster för ifrågavarande auktionshus. Stora pengar. Då är det auktionshusets uttalade skyldighet att inneha adekvata kunskaper.

Alla förfalskningar som säljes av antik-/ konsthandlare eller av auktionshus kommer att slå tillbaka mot alla i branschen på ett mycket negativt sätt; I morgon eller om 50 år.

Auktionshusen skall ta det ansvar som åligger dem; mer korrekt, borde ha gjort så för länge sedan. Lauritz omsatte enligt egen utsago över en miljard danska kronor i sina 21 auktionshus i fem länder år 2013. Då bör terminologi, determinering och angivande av ålder och provenienser och vikten därutav vara klart definierad och oklanderligt stringent. Det som nu diskuteras vidrörande totalt bristande åldersbestämning, se Senare än vadå, L(a)uritz?, och påhittade eller vilseledande härledningar till provenienser är kriminellt och på sandlådenivå. Varken mer eller mindre. Agerandet och bristen på seriöst ansvarstagande förstör branschen inifrån. Branschen, i detta fall förmedlaren Lauritz, sågar av grenen som alla i branschen sitter på. Jag har påstått detta många gånger tidigare, vidrörande exempelvis kinesiskt konsthantverk och stall-lyktor. Se exempelvis Antikbranschens vara eller inte vara/ Nya stallyktor håller grytan kokande.

Ett auktionshus utropspris för ett föremål, betitlas på engelska "estimate", vilket översätts till "uppskattning" och ska ses som ett riktpris. Ett förväntat slutpris. Sådant som vanliga människor tror att auktionshus är bäst på. Detta är en central punkt i denna Lauritz-skandal. Sug på det, Mette och Bengt, VD och ägare av Lauritz.

En av de 57 som säljs av Lauritz i Stockholm, med proveniens Gabriel och Daphy Müller.

BREAKING NEWS: Under fredagseftermiddagen (17 oktober) drog Lauritz tillbaka de två högst ropade maskerna med Müller-proveniens, av icke angivna skäl :

Fotnot:
Att antikpressen inte med ett knyst nämner ovanstående problematik har Antikmonologen också diskuterat extensivt. Anledningen till total tystnad från Antik & Auktion och Antikvärldens sida rörande "besvärliga ämnen" är självklart det faktum att tidningarnas utan konkurrens viktigaste annonsörer är -auktionshusen.

Utöver de 57 afrikanska maskerna med proveniens Müller så har Lauritz ytterligare två (2) masker utropade. En från Peru och en från "Orienten". Ingen av dessa med proveniens Müller.

Källa:
http://www.kunstnyt.dk/