Budsugen Bukowskis-intendent sökes

Fredagen den 21 november 2014 slogs nyheten upp i Sveriges största morgontidningar, att en möbel- och konsthantverksexpert hos Stockholms Auktionsverk köpt en vas katalogiserad som "Troligen från 600-400 år före Kristus" på Bukowskis Market. Köparen hade betalat nära 26.000 kronor, tio gånger utropets 2.500. Köparen är besviken och har anmält säljaren, Bukowskis, till Allmänna reklamationsnämnden. Detta eftersom köparen har fått vasen daterad till 1900-talet, av de brittiska auktionshusen Sotheby´s, Christie´s och Bonhams och av samtliga värderad till en bråkdel av 26.000 kronor.

Svenska Dagbladet skriver den 21 november: "I en anmälan till Allmänna reklamationsnämnden (ARN) riktar köparen skarp kritik mot Bukowskis Market och kräver pengarna tillbaka, då det är orimligt att "överlåta på en lekman att göra bedömningen av ett föremål som mest troligt är en kopia."
– Jag köpte vasen för att jag ville ha ett föremål från antiken, och då trodde jag att den var omkring 2 400 år gammal. "Troligen" betyder för mig mer än 50 procents chans att det är äkta. Annars hade det varit bättre att skriva "möjligen."

Det som den anställde vid Stockholms Auktionsverk påstås ha sagt, måste i sammanhanget anses som ytterst anmärkningsvärt och föga sammanhängande: "Den här vasen köpte jag i egenskap av privatperson, det hade inget med min yrkesutövning att göra. Så det är jag som har köpt den som privatperson", samt "...det är orimligt att överlåta på en lekman att göra bedömningen av ett föremål som mest troligt är en kopia" och även "– Jag köpte vasen för att jag ville ha ett föremål från antiken, och då trodde jag att den var omkring 2 400 år gammal. "Troligen" betyder för mig mer än 50 procents chans att det är äkta. Annars hade det varit bättre att skriva "möjligen"...

Antikmonologen har extensivt kritiserat bristande katalogiseringar, bristande auktionshusterminologi och bristande ansvarstagande från svenska auktionshus, under de snart tre år som undertecknad har varit verksam som antik- och konstkrönikör. Att en person vid Stockholms Auktionsverk väljer att gå till hård attack mot värsta konkurrenten Bukowskis med denna vas som förevändning är häpnadsväckande. Anledningen till denna manöver är svår att sia om.

Utrop 279261, "Albarello, fajans, 17/1800-tal", utrop 1500 kr.

Psst, Bukowskis! För att det ska bli lite mer jämvikt i glashus-stenkastandet så tipsas härmed om denna albarello, (apotekskärl) till salu hos Magasin5=Stockholms Auktionsverk. Långt ifrån 1700-tal och även så 1800-tal. Dock av Stockholms Auktionsverk tidsbestämd just till dessa århundraden.

I bästa fall skulle Bonhams, Christie´s och Sotheby´s datera den till 1970, men mycket mer sannolikt sent 1900-tal. Det är en ytterst banal turistkopia. -Vanligt förekommande hos svenska och internationella auktionshus, dock oftast refuserade på grund av just för låg ålder. Varför inte daska iväg ett bud på 20.000 kronor, Bukowskis?! Har ni någon keramikroad möbelintendent på plats, så att ni får ett rättvist "case"? Bukowskis Vs Stockholms Auktionsverk. Vore albarellon 1700-tal och i detta fantastisk skick, så skull den på internationella marknaden åtminstone betinga 15.000 svenska kronor, snarare runt 20.000. Men, det är bråttom, budtiden går ut söndag kväll. Den har redan bud på 700 kronor och har gått över (det låga) bevakningspriset. Till någons förvåning?

Albarellon blev som antikvitet billig, betraktad som modern turistkopia i stället dyr; klubban föll på 750 kronor.

Att klagande intendenten på Stockholms Auktionsverk kastar sten i glashus är en underdrift i storleksjämförelse Kebnekaise mot K2. Branschen är full av lika goda kålsupare till katalogiserare. Medvetet eller av okunskap? Som Antikmonologen har påpekat oupphörliga gånger är det en i sammanhanget ovidkommande fråga. Jag trimmar inte motorer, alltså tackar jag nej till alla eventuella förfrågningar om motortrimmanden.

£

Att sedan kommunikationschefen på Bukowskis, Paulina Sokolow, säger följande, är för att uttrycka det milt, paradoxalt: "När en vara kategoriseras som "troligen” så prissätts den som en välgjord kopia, enligt auktionshuset. Hade vi gått i god för att det är äkta hade det inte stått troligen och det hade definitivt inte varit ett utrop på 2.500 kronor."

Kommunikationschefen får det att låta som om  Bukowskis hela tiden visste att vasen egentligen var 1900-tal. Implicit hade man ju annars satt ett mycket högre utrop. Varför i hela fridens namn skrev man då initialt överhuvud taget "Troligen från 600-400 år före Kristus"? Det hade då varit mycket ärligare att skriva "troligen 1900-talskopia", om det var det man egentligen lutade åt?! Men hade man då fått bud på tio gånger utropet?

Skr

Förtroendeskapande? Avgör själva, kära presumtiva kunder. Under alla omständigheter löjeväckande.

$

Fotnoter:
Den intendent som inbegriper formuleringen "1700-tal" eller "1800-tal" om ovanstående albarello skall icke sysselsätta sig med handhavande av keramik. Punkt.
Nota bene; ovanstående albarello är i sig ingen förfalskning. Dock gör den som katalogiserar föremålet det till en förfalskning, i och med att det som fram till introduktionen på Magasin5/Stockholms Auktionsverk bara var en kopia av ett 1700-talsföremål, plötsligt tillskrivs en helt felaktig tidsperiod.

Källor:
http://mobil.svd.se/naringsliv/dyrbar-vas-var-inte-fran-antiken_svd-4124053
http://www.dn.se/sthlm/2400-ar-gammal-vas-var-drygt-100-ar/
https://magasin5.auktionsverket.se/1411/279261-albarello-fajans/

Enorm skandal under uppsegling på Lauritz

Under torsdagen den 16 oktober publicerade Preben Juul Madsen på Skandinaviens största Antik- och konstsajt Kunstnyt.dk följande:

Fuppet=lurat.

Det är en mycket motiverad frågeställning. Att marknaden för etnografika lider av en problematik som är mycket snarlik den för kinesiskt konsthantverk, främst då porslin och stengods, är allt annat än en nyhet för Antikmonologen. Vid upprepade tillfällen har jag kontaktats från olika håll, vidrörande påhittade provenienser och felaktiga åldersbestämningar. Detta gällande auktioner i både Stockholm och Göteborg.

Natten mot fredag noterar Antikmonologen 57 (femtiosju) utrop med "Proveniens: Gabriel & Daphy Müller, Stockholm", hos Lauritz.com. En anmärkningsvärt stor siffra. Med den terminologin för proveniensen leder Lauritz sina kunder till att tro att de 57 utropen kommer från en känd och etablerad samling. På grund av gigantiska problem nationellt och internationellt med förfalskningar av etnografiska föremål, så har proveniensen blivit av helt avgörande vikt för ett föremåls säljbarhet och värde.

BREAKING NEWS, den 21 oktober: Samtliga 57 masker inlämnade med proveniens Müller har dragits ut ur auktionen, av för Antikmonologen okänd anledning. Ett lågt uppskattat utropspris på de femtiosju utropen torde ligga kring 500.000 Skr. Inte ett ord om händelsen på Lauritz hemsida. The million dollar question är: Vem har dragit tillbaka maskerna? En unik händelse i Skandinavisk auktionshistoria, erfar Antikmonologen.

Kunstnyt den 16 oktober 2014.

Antikmonologen har under torsdagen från flera initierade källor fått veta att Gabriel (Carl) Müllers namn nämns i samband med tillverkning av Afrikana i närmast fabriksliknande omfattning, i Afrika. Det auktionshus som sålt mest av detta material är Auktionsverkets Stadsauktion (numera Magasin5) i Frihamnen och sedan etableringen av Lauritz i Stockholm, även av detta auktionshus. Sedan auktionshusen började kräva proveniens på föremålen, så har Müllers namn infogats, antingen som "Samling Gabriel Müller" eller "Proveniens Gabriel Müller" eller liknande). Att ovanstående mask inte är värd 90.000 svenska kronor, utan snarare någon dekorativ tusenlapp, är alla Antikmonologen pratat med rörande eniga om, det är inte ens en bra förfalskning. Detta gäller för övrigt den absoluta lejonparten av allt som har Müller-proveniens, "...90-95% -enligt en källa- och det genuina säljs inte på auktion".

Kommer Lauritz att erkende systematisk fejl även för Etnografika?

Att intendenter i Skandinaviens största auktionshus står med mössan i hand, bugar djupt och låter inlämnaren stå för komplett katalogisering: determinera (bestämma) ålder, ursprung och proveniens på föremålet, är inget annat än en skandal, i begreppets innersta bemärkelse. All auktionshuspersonal får (ska få) med modersmjölken via VD att man dagligdags ska förvänta sig inlämnare som ljuger som hästar travar. Enligt devisen Där det finns en krona att tjäna finns det alltid någon som vill fuska. Fattar man inte det, ska man jobba annorstädes. Antikmonologen har diskuterat denna problematik extensivt, exempelvis i bloggen Katastrofal Borlänge-Kvalitet. Där skrev jag (2013) bland annat: "Förfalskade provenienser är sedan många år vardagsmat i antiksvängen".

Jag skrev också: "Bondfångeri kan möjligen Borlänge-problematiken kallas. Jag är inte jurist. Men jag sträcker mig ändå längre och kallar auktionsförfarandet för kriminellt. Bondfångeri låter för tamt. Till syvende och sist så är det auktionshusets förbaskade ansvar att erbjuda saker till salu, som har katalogiserats på ett ansvarsfullt sätt, så att kunderna i slutändan köper föremål som är vad de utges för att vara och inget annat. Finns inte kunskapen hos ifrågavarande auktionshus, så skall extern expertis konsulteras".

Jag vidhåller med emfas allt ovanstående och anser att resonemanget kan och bör appliceras på Lauritz-exemplet som Kunstnyt har uppmärksammat den 15 oktober. En av mina källor sa att "tyvärr har hans (Müllers) verksamhet gjort att en hel generation samlare blivit desillusionerade och tappat lusten".

Dannebrogen dominerar?! Foto: Flickr.com

Att en nytillverkad afrikansk mask säljs som "Mask, Afrika, 3.000 kr" kan få ifrågasätta. Men att därefter lägga till frasen "Proveniens: Gabriel & Daphy Müller" och sätta ett utrop på mer eller mycket mer än den tusenlapp föremålet har som generellt marknadsvärde, blir bondfångeri. Dock, precis som i Borlänge-exemplet, så räcker inte bondfångeri-definitionen till, rent juridiskt. Bondfångeri är något som associeras till Anderssonskans Kalle och pilsnerfilm från det glada 30-talet. Kriminella element som konsekvent strör nytillverkade föremål över antikmarknaden under förespegling att de är antika, bör åtalas. Att svenska auktionshus inte har tillräcklig kunskap för de diskuterade föremålsområdena är en urbota dum invändning. Ger man sig in i marknaden och tar 20-25% av köparen i kommission och nästan lika mycket av säljaren, så förstår alla att det innebär stora pengar i inkomster för ifrågavarande auktionshus. Stora pengar. Då är det auktionshusets uttalade skyldighet att inneha adekvata kunskaper.

Alla förfalskningar som säljes av antik-/ konsthandlare eller av auktionshus kommer att slå tillbaka mot alla i branschen på ett mycket negativt sätt; I morgon eller om 50 år.

Auktionshusen skall ta det ansvar som åligger dem; mer korrekt, borde ha gjort så för länge sedan. Lauritz omsatte enligt egen utsago över en miljard danska kronor i sina 21 auktionshus i fem länder år 2013. Då bör terminologi, determinering och angivande av ålder och provenienser och vikten därutav vara klart definierad och oklanderligt stringent. Det som nu diskuteras vidrörande totalt bristande åldersbestämning, se Senare än vadå, L(a)uritz?, och påhittade eller vilseledande härledningar till provenienser är kriminellt och på sandlådenivå. Varken mer eller mindre. Agerandet och bristen på seriöst ansvarstagande förstör branschen inifrån. Branschen, i detta fall förmedlaren Lauritz, sågar av grenen som alla i branschen sitter på. Jag har påstått detta många gånger tidigare, vidrörande exempelvis kinesiskt konsthantverk och stall-lyktor. Se exempelvis Antikbranschens vara eller inte vara/ Nya stallyktor håller grytan kokande.

Ett auktionshus utropspris för ett föremål, betitlas på engelska "estimate", vilket översätts till "uppskattning" och ska ses som ett riktpris. Ett förväntat slutpris. Sådant som vanliga människor tror att auktionshus är bäst på. Detta är en central punkt i denna Lauritz-skandal. Sug på det, Mette och Bengt, VD och ägare av Lauritz.

En av de 57 som säljs av Lauritz i Stockholm, med proveniens Gabriel och Daphy Müller.

BREAKING NEWS: Under fredagseftermiddagen (17 oktober) drog Lauritz tillbaka de två högst ropade maskerna med Müller-proveniens, av icke angivna skäl :

Fotnot:
Att antikpressen inte med ett knyst nämner ovanstående problematik har Antikmonologen också diskuterat extensivt. Anledningen till total tystnad från Antik & Auktion och Antikvärldens sida rörande "besvärliga ämnen" är självklart det faktum att tidningarnas utan konkurrens viktigaste annonsörer är -auktionshusen.

Utöver de 57 afrikanska maskerna med proveniens Müller så har Lauritz ytterligare två (2) masker utropade. En från Peru och en från "Orienten". Ingen av dessa med proveniens Müller.

Källa:
http://www.kunstnyt.dk/

Bra böcker på Nybrogatan

I nästa vecka, den 1 april, äger Stockholms Auktionsverks bokauktion rum.

Böcker är sådana där roliga tingestar som prasslar när de bläddras i och hur gärna man än vill, så händer inget när man snabbt drar höger pekfinger snabbt nedåt på en boksida. Till yttermera visso tar de dessutom upp plats i en därför speciellt avsedd plats kallad bokhylla, eller förvisso ibland också i travar. Böcker kan alltså påstås vara både motsatsen till sökmotorn Google, dess upphov eller till och med antites.

I en mycket intressant artikel i Magasinet Neo skrev Historieprofessor Dick Harrison häromdagen på temat "Allt fler känner sig kränkta" bland annat: "Slutsatsen av alla dessa självupplevda erfarenheter är att kunskap och fakta blir alltmer ointressanta i den samhälleliga kontexten. Åsikt väger tyngre än insikt. Genom att uttala dig på ett sådant sätt – även om det sker mot bakgrund av solid vetenskap – att du går emot andras åsikter hamnar du i en situation att du per definition kränker dem. Obehaglig kunskap transformeras till kränkande åsikt". Mat för tanke, säger man på engelska.

Om ni är roade av att medelst arkaiskt bläddrande berika er med bokhistorisk kunskap, så är Auktionsverket på Nybrogatan platsen att besöka. Visning pågår och auktionen äger rum den 1 april, bestående av 467 utrop.

"Första Capitel. Om allehanda åtskilielig huffwudwerk..."

Månne blir dottern/sonen klar med medicinstudierna till sommaren? Då torde Olai Benedictus Een nyttigh läkere bok ther uthinnen man finner rådh, hielp och läkedom til allehanda menniskiornes siwkdomar bådhe inwertes och uthwertes... kunna bli den perfekta examensgåvan. Den första svenska läkareboken; tryckår 1578, Stockholm, för svindlande 436 år sedan. Nr 6029, 8-10.000 kr. Klubbad för 22.000 kronor.

Viktig kvinnas rader

Eller kanske en present till studenten i genusvetenskap? Bestående av egenhändigt skrivet och signerat brev av Fredrika Bremer, den svenska kvinnorörelsens främsta pionjär; Nr 6397. 4-5.000 kr. Även om just detta brevs innehåll inte var avgörande för kvinnors väl och ve, så flaxar historien hårt, när Bremers namn kommer på tal. Klubbades för 3.200 kronor.

450 centimeter raggningsunderlag(?)

Nuförtiden har folk ingenting på väggarna. Utrop 6192 kan avhjälpa historiskt roade personer med dylika problem i kala lyor. Samuel von Pufendorfs -i begreppets innersta bemärkelse- praktfulla etsning föreställande Karl den X Gustafs begravningståg år 1660 i Stockholm ropas för 8-10.000 kronor och ger mycket konst för pengarna; 4,5 meter närmare bestämt, i 13 delar. Torde ge unga män ny självsäker klangbotten i uttrycket "vill du komma hem och kolla in mina etsningar"? Klubbad för 11.000 kronor.

A propos nämnda nakna väggar hos gemene man och kvinna av idag; Vid samtal med känd aktör (som ville vara anonym) inom böcker/kartor/handskrifter konstaterade denne att marknaden har dykt rejält sedan 2010. "Återväxten av samlare är närmast icke-existerande och folk har inget på väggarna nuförtiden. Har de något på väggarna så är det bara någon massproducerad plansch". Det lät allt annat än hoppfullt, tyvärr.

Kabyler-Karnaval och Klot-Polka, minsann.

En inredares våta dröm skulle utrop nr 6198 kunna beskrivas som; "Cirkusaffischer, ca 30 st". Troligen större kioskvältare än 450 cm begravningståg. Utropets 2-2.500 borde inte förslå, även om skicket inte är det bästa? Vore jag säljare av dessa 30 cirkusaffischer från sent 1800-tal så skulle jag vara allt annat än nöjd med en enda illustrerad sådan i nätkatalogen. En av trettio? Det är 2014, inte sent 1800-tal. Hur svårt kan det vara att klämma in merparten av planscherna i webb-katalogen? Utropet klubbat för 8.500 kronor.

Som ni förstår så bör ni som kan alltså ta er till bokvisningen, för att med alla sinnen till buds känna, klämma och dofta på det som bjuds. Historiska vingslag, kufars kommentarer och väl dolda cirkusaffischer väntar Eder.

I Frihamnen har ni stora och alltid spännande Magasin 5-visningen att besöka (före detta Stadsauktion). Personligen kommer jag nog att fortsätta kalla det för "Stads". Där erbjudes bland mycket annat "Bruno Liljefors kopia efter oljemålning", utrop nr 237367. Jag undrar vilken oljemålning Bruno har kopierat? "Bruno Liljefors kopia" klubbades för 1300 kronor.

Insikt väger tyngre än åsikt. Jag vill, professor Harrison, jag vill att det är så.


Fotnot:
Ett syftningsfel är ett språkligt fel och innebär att en mening kan uppfattas på flera sätt, och lätt kan misstolkas.
En syftning är ett ord eller uttryck som syftar på ett tidigare ord (ibland efterföljande), till exempel ett verb som beskriver vad ett föregående substantiv eller pronomen gör. Det kan också vara vissa pronomen såsom "som" eller prepositioner, som kan syfta på föregående eller efterföljande substantiv eller pronomen.
Ett syftningsfel uppstår då det finns flera substantiv eller pronomen och det blir oklart vilket av dem som man syftar på. (Wikipedia)

Källor:
http://auktionsverket.se/auction/rare-books/2014-04-01/

https://magasin5.auktionsverket.se/1403/237367-bruno-liljefors-kopia-efter-oljemalning/
http://sv.wikipedia.org/wiki/Syftningsfel