Sikke noget lort, L(a)uritz... / Vilken soppa, L(a)uritz...

Slapp börsintroduktion (Pun intended).

Aderton minuter före sedan länge utbasunerad tid, klockan 08.42 torsdagen den 9 juni skedde något i börssammanhang extremt ovanligt. Då meddelade nämligen Nasdaq att börsintroduktionen av Lauritz var uppskjuten till den 17 juni.

Samma dag skrev danska digitala Finans.dk bland annat följande: (Antikmonologens översättning):

"Förvirringen har varit total, sedan det i torsdags morse framkom i allra sista ögonblicket att Lauritz.com ändå inte är klara för börsen. 
Orsaken var enligt Nasdaq följande: Anledningen till uppskjutandet anges vara att Lauritz.com icke har uppfyllt likviditetskraven och då ej fått godkännande av Finanstilsynet (motsvaras av svenska Finansinspektionen).
Senare under dagen upplyste Finanstilsynet digitalpublikationen Finans: "Det beror på ett missförstånd och vi är i kontakt med Nasdaq om saken".
Enligt Nasdaq kom önskan om att skjuta upp börsintroduktionen från Lauritz.com själva.
Lauritz.com har under torsdagsmorgonen helt stängt ned för all kommunikation. Det enda som framkommit är ett pressmeddelande, där det står att uppskjutandet beror på tekniska problem och att man kommer med fördjupande upplysningar så fort det är möjligt. Samtidigt försäkrar man att anledningen inte är brist på investerarnas brist på teckning av aktier. Orderboken lär vara fulltecknad med 3.000 teckningar.
Varken direktör Bengt Sundström, ekonomidirektör Claus Boysen eller pressansvariga Christina Riis Hansen har velat uttala sig. Den sistnämnda har dock svarat på Finans.dk:s mailförfrågan och sagt att för närvarande har Lauritz inga fler upplysningar. Det är ytterst ovanligt att skjuta upp en börsintroduktion på detta vis, säger professorn i straffrätt vid Köpenhamns Universitet, Jesper Lau Hansen. 
Nordnet, som är en av börshandlarna som haft rätt att sälja aktier till investerare före börsintroduktionen, har inte fått veta någonting: "Just nu väntar vi med spänning på att vad som sker med de som redan har tecknat sig för aktier i bolaget, säger Nordnets Landschef Max Gandrup".

Tycker ni det verkar rörigt och osannolikt? Ok, då är vi rörande eniga. Att Finans.dk väljer en Professor i Straffrätt -av alla möjliga fakultetsval- får anses som symptomatiskt för den uppkomna situationen.

Professor Jesper Lau Hansens (Köpenhamns Universitet) åsikt. Foto: DR.dk

För att travestera Jack Nicholsons rollkaraktär Melvin Udall i filmen Livet från den ljusa sidan (As Good as It Gets), så har jag satt ihop en låtlista för Antikmonologläsaren i denna stund, för att liksom skapa den rätta känslan för feeling..:

Shu-Bi-Dua; Sikke noget lort...
Kim Larsen; Hva gör vi nu lille du?
Abba; The winner takes it all (-the loser standing small)...
Nanne Grönvall; Avundsjuk
Popstars 2014- Jag blir ved

Hela affären med Lauritz börsintroduktion är olycklig, ofattbar och de facto skandalös. Det kan tyckas lätt och till synes nästan komiskt att skriva om alla underligheter. Som tidigare påpekat vill jag dock innerligen understryka att det verkligen gör mig ont, det som pågår. De som drabbas av dumheterna, för det är just vad det är, är människor av kött och blod som har sin utkomst och sitt leverne i auktionsbranschen. Vanliga människor med familjer, kissnödiga och hungriga barn och hundar, studielån, räkningar och amorteringar som ska betalas varje månad.

Skidegodt, Bengt!

När någon profitfokuserad entreprenör får en idé om att göra som Ingvar med IKEA, då stannar man upp, bockar så djupt att pannan slår i parketten och lyssnar inte på rim och reson utan accepterar allt entreprenören säger, som vore det ristat i sten av Gud Fader själv. Att Gud sedan visar sig vara en klassisk säljare som nasar mamsen för en grindslant glöms i det stora hela. För det är ju så s t o r t! Kom till vårat predikotält och lyssen i till VÅRAN predikare, för han är störst, bäst och vackrast. Han känner den rätta vägen och den rätta läran! As it happens har vi ett franchise-upplägg färdigt. Vadå? Nää då min kära, ni behöver inga särskilda förkunskaper vad gäller konst eller antikt. Det är bara att tuta och köra. Full fart framåt. Sälj så det knakar. Jag loovar guld och gröna skogar. Skriv på här. Och där. Och här. Vadå? Joo, det är ju en del finstilt. Vadå? Nää då, DET behöver ni inte läsa, det är jättebra formulerat. Bara skriv på. De som skriver på blir i princip livegna.

Det blir skidegodt, Egon! Kalla det vad ni vill. Själv kallar jag en spade för en spade. Denna Lauritz-affär är på samma nivå som Hjalmars nyårsrevy eller Jönsson-ligan/Olsen-banden... Med den ytte-bytte-pytte lilla skillnaden att det här gäller ett företag som påstår sig omsätta över en miljard per år. Påstår sig. Missförstå mig rätt, jag älskar entreprenörer, men hatar idioti.

Att en bunke mer eller mindre anrika auktionshus, (däribland världens äldsta; Stockholms Auktionsverk (1674)) har köpts av Lauritz är en del av hur marknadsekonomi fungerar. Någon har pengar. Någon annan har en produkt som någon vill ha. 1+1=2. Väl så.

Det jag personligen inte kan förmå mig att förstå är hur Lauritz lyckats övertyga pengamänniskor med förmenta kunskaper, om att få låna enligt flera källor en dryg kvarts miljard kronor, för att köpa övervärderade auktionshus. Det luktar liksom IT-bubbla, Helly-Hansen-tröja i styrelserum och allmänt bockande och lånebubbla bara för att. Låna ut pengar bara för att. Att vadå? Fråga inte mig. JAG vet inte.

Att ägarna till de övervärderade auktionshusen sålde är inte så svårt att förstå. De sprang nog iväg från avslutad affär gapskrattandes och jublandes om vartannat, med säcken pengar över axeln. Att de inte brydde sig särskilt mycket om sin personals framtid är en annan femma. En femma som inbegriper diskussioner om etik och moral. Men etik och moral ingår inte i recepten till paraplydrinkarna på Bahamas. Mig veterligen. Jag är personligen inte direkt drabbad av dessa dumheter. Indirekt är jag alldeles förbannat drabbad. Eftersom dumheterna ju är löjeväckande och drabbar branschen jag älskar och verkar i.

A propos stora lån så torde följande artikel i Finans.dk från den 20 mars 2016, vara vidkommande.

"Bengt Sundström, Lauritz styrelseordförande, fick låna över 100 miljoner kronor av skuldplågade Lauritz.com- Skall betala tillbaka pengarna år 2053. Pengarna användes bland annat till ett förlustbringande vinslott i Frankrike".

Frågor på det... någon? Nähä, inte ens ni på banken, eller ni gossar som undersökt Lauritz finanser? Inte det, nähä? Nä men då är väl allt som det ska. 100 MILJONER starka danska kronor, tillbaka 2053. Fint! Tack för kaffet.

-Supporterattacken på Parken 2007-

Skrevs det spaltmil om. Dags att skriva något om Lauritz kanske?

Att den svenska journalistkåren i princip tiger still med mössan i hand vidrörande det så kallade auktionshuset Lauritz är häpnadsväckande och enormt pinsamt. Om man satte någon ungdom till penna nyvärvad från Lyckoslanten (finns den kvar?) att undersöka Lauritz irrfärder skulle mycket spännande garanterat flyta upp, likt korksmulor i ett glas vin. -Intet ont om unga skribenter på Lyckoslanten-. Jag menar bara att det nog räcker med att gräva lite på ytan där man som det heter, står.

Sveriges största morgontidning Dagens Nyheter skrev inte en rad om Lauritz varken under torsdag eller fredag, varken i tryckta morgontidningen eller i nätupplagan. Anledningen till detta är inte känd, men under alla omständigheter häpnadsväckande. Det kan väl ändå inte vara som i antik-fackpressen; att man inte skriver negativt om goda mjölkkor, det vill säga återkommande annonsörer? "Nej för faan Janne, glöm den storyn. Påbud uppifrån!" Eller kan det vara så?

Svenska Dagbladet publicerade en artikel om Lauritz respektive torsdag och fredag.

Som Antikmonologen många gånger påpekat så är de få journalister som skriver om auktionsbranschen beordrade av sina redaktörer att inte någonsin ifrågasätta antikpressens viktigaste -tillika enda stora- annonsörer. Just precis; auktionshusen! Så dem kan vi inte räkna med vad gäller grävande journalistik. De sköter dock kindpussreportagen med ryggkliarbravur. Då är det desto märkligare att övrig journalistkår aldrig(!?) skriver initierat om antikbranschens (irr-)färder.

Lägg till bildtext

Min enda teori till skäl härtill, bygger på psykologin i en kommentar jag personligen ofta hör: "Kinesiskt porslin? Ja, det ÄR ju ett så komplicerat område! Detta exempelvis sagt i sammanhang när föremåls äkthet diskuteras. Undertecknad råkar tycka mycket om det området. Jag replikerar då snabbt: Ingenting är svårt när man kan det!

Innebär detta då att Sveriges journalistkår -snart frilansar allihop stackarna- undviker att skriva om antikbranschen och dess företeelser för att det "är så svårt"? Möjligen kan det kan åtminstone vara en delförklaring.

Antikmonologen har genom åren kontaktats av diverse personer (som varit) närstående Lauritzdirektionen, på ett eller annat vis. Företagets avtalsskrivningar med sina franchisetagare har varit/är ämne för extensiva konflikter, enligt devisen Once you go Lauritz you don´t go back. Problematiken med Lauritz avtalsskrivning ligger delvis i de olika lagskrivningarna i Danmark/ Sverige, med flera länder, erfar Antikmonologen.

Uppförsbacke, motljus, undervattensströmmar, skit i förgasaren, felvallat, inte er dag, trafikstockningar, Barsebäcks växande popularitet, för mycket luxus-öl på färjorna och huvudvärk. Bättre än så kan möjligen Lauritz pressavdelning vad gäller ursäkter, när den åter blir kontaktbar och öppen för dialog? I skrivande stund är Lauritz hemsida kraschad. På Facebook står klockan 11.17, den 10 juni:

Kaere Lauritz, Ni har inte bara tekniska problem.

Månne har du Bengt Sundström också knocklet (slitit) som dörrknackande försäljare i Danmark? Jag gjorde själv ett gästspel för väldigt många år sedan, över hela Danmark. Vilket gjorde mig för evigt Danmarks-frälst. Min säljmentor, X hade en skylt i sitt -då- lilla kök på Vesterbro. På den enkla skylten stod skrivet Think Big! Varje dag så tränade X sin sälj-crew med orden PMA, det vill säga Positive Mental Attitude. Tänk positivt, dela ut komplimanger, borsta av dig motgångarna och se glaset som halvfullt, inte halvtomt. Dessutom sade alltid X att allt rörde sig om att hela tiden fortsätta. Att aldrig ge upp; Det är ett spörsmål om att bli ved var X mantra. Plötsligt händer det. Orderboken åker fram. Och en order leder till ytterligare en. Och råg i ryggen ger fart och plötsligt så vinner du pris som månadens säljare. Sedan rullar det på så. Om man vill. Jag hoppade av råttrejset efter att ha blivit stjernesäljaren och pluggade på Universitet och skaffade studieskulder. Stora sådana. X gjorde inte det och skrattade åt mina underliga livsval. Jag har fortfarande idag ett litet kök. Det har inte X. Och om jag känner X rätt, så tror jag att den enkla skylten hänger med i boendena världen över. För X badar i business. X tänker stort. Det gör du också Bengt.

THINK BIG!

It takes one to know one, doesn´t it? För övrigt så tycks likheter mellan X och dig ta slut. Men jag tror mig kunna bygga upp en bild av dig inför en massa slipsar på banken, när lånen ska motiveras. Släng in "som IKEA" i var fjärde mening sagt med ögon stora som tefat, så trillar nog många slipsar dit. Och vad är väl 300 miljoner mellan vänner, när man tänkert STORT?

Raserat danskt korthus. Röd dam och allt för många jokrar i leken ledde till instabilitet. Foto samt arrangemang: Antikmonologen.

En initierad källa i auktionsbranschen sade under torsdagen till Antikmonologen att (auktions-)branschens motto är: Den siste idioten är inte född... Förvisso hårda ord, men uppenbarligen ligger det något i det. Lika uppenbart tycks vara att de imbecilla faktiskt observeras på båda sidor om inlämningsdiskarna, ävenså på skilda nivåer i hierarkin.

Nyemissioner.se den 3 juni, 2016.

Jag citerar sajten Nyemissioner.se, per den 3 juni 2016: "Nyemissioner.se brukar i princip aldrig ge några egna rekommendationer och denna lilla kommentar kommer inte heller mynna ut i något konkret råd, utan det är upp till dig som läsare att bilda din egen uppfattning. Men vi har pratat med personer i antikbranschen som använder auktionshus för att köpa och sälja saker. Deras åsikter om Lauritz var att det är en firma med branschens sämsta personal och att verksamheten är ungefär lika seriös som mäklarfirman Stratton Oakmont var".

För den som är insatt i Finansbranschen kan den avslutande kommentaren liknas vid en hårt placerad spark i underlivet. Suspensoar, någon? Kanske med käck, valfri logotyp placerad mitt på?

Fortsättning följer. Sikke noget lort, Lauritz!

Jag skulle inte heller köpa för fem kronor styck.

Fotnoter: 
Övriga Antikmonologer om Lauritz-relaterade problem (bara ett urval dock):

Enorm skandal under uppsegling på Lauritz

Lauritzgate- En praktskandal

Senare än vadå L(a)uritz?

Lyckoslanten, numera i Swedbanks(!) ägo, "...handlar om pengar, sparande och engagemang. Här finns många tips och råd för barn! Tidningen skickas fyra gånger per år till alla landets skolor, årskurs 4-6". Swedbank/Lyckoslanten kommenterar emellertid ej åldern på sina skribenter.

Antikmonologen använde det förträffliga danska klädföretaget Danefaes danske spelkort som underlag för illustration. Den är dock köpt, icke del av sponsoravtal. Tyvärr.

För information om supporterattacken på Parken (sannolikt en av Danmarks största nesor i modern tid): https://sv.wikipedia.org/wiki/Supporterattacken_p%C3%A5_Parken

Källor:
http://finans.dk/live/investor/ECE8747351/det-ved-vi-om-lauritzcoms-boersfuser/?ctxref=ext

http://finans.dk/live/investor/ECE8677647/lauritzcom-gaar-paa-boersen/?ctxref=ext

http://finans.dk/protected/finans/erhverv/ECE8522457/bestyrelsesformand-laante-over-100-mio-kr-af-gaeldsplagede-lauritzcom-skal-betale-pengene-tilbage-i-2053/?ctxref=ext

http://artikel.di.se/artiklar/2016/6/9/lauritz-handelsstart-skjuts-upp/

http://www.affarsvarlden.se/hem/nyheter/article3976160.ece

http://www.nyemissioner.se/nyheter/teckna_inte_lauritzcom_infoer_noteringen/558

http://www.dr.dk/nyheder/penge/eksperter-ganske-usaedvanligt-og-meget-kluntet-af-lauritzcom

http://nyheder.tv2.dk/business/2016-06-10-forundret-aktiechef-efter-kaos-i-lauritzcom-vil-ikke-engang-koebe-for-5-kroner

The elfenbensbotten is nådd(?) hos Helsingborgs Auktionsverk; 2016 års Skämskudde utdelad

Söndag den 22 maj höll Helsingborgs Auktionsverk (HAV)/ Lauritz "Internationell Kvalitetsauktion". 388 objekt inkluderades i det som anses hålla tillräckligt hög -Internationell Kvalitet.

För bästa förförståelse om elfenbensproblematik, Cites med mera, läs framför allt Svensk elefanthöst, samt Skånes Auktionsverk satsar på elfenben.

Av dessa 388 utgjorde cirka 29 elfenbensföremål. Således ungefär 13%; en ej föraktlig andel av auktionen och enligt Antikmonologens ovetenskapliga undersökning den utan konkurrens största försäljningen av elfenbensföremål i Sverige, vårsäsongen 2016. En mycket tråkig topp-placering; ett guld en normalt funtad människa ej vill ha, i Antikmonologens tycke.

Före detta Verkställande Direktör, numera enligt hemsidan Värderingsexpert Joakim Bengtsson, HAV. Foto: Helsingborgsdagblad.se

I telefonintervju den 19 maj med Joakim Bengtsson, där jag presenterar mig som Nicklas för Antikmonologen, är Joakim snabb att understryka att han inte längre är VD för HAV sedan Lauritz köpte företaget, utan just värderingsman. HAV har (den 21 maj) enligt hemsidan 19 anställda medarbetare, fem har dock ej förärats fotografi.

Telefon.

Jag frågar Joakim om de mer än 29 utropen elfenbensföremål och deras proveniens.
-Jaa, den kan jag inte ge dig, men köparna får ta del av den så fort de betalat.
Ok, hur kommer det sig att ni har så många utrop?
-Det är del av en enormt stor samling. Det bästa är redan sålt utomlands, i London och på andra ställen, -och det kommer mer.
Tycker du inte att det är problematiskt att sälja elfenbensföremål alls?
-Nej, inte när proveniensen är så här bra.
Nähä, men tycker du inte att det ni skriver kan ge lite obehagliga associationer: "Proveniens: Samlarhem från Borås. Samlingen inköpt i Tyskland, 1930-tal"?
-Menar du om det köptes av judar? Neej, det gjorde det inte! Det var inte så. Det här var före.
Jaha, men nazisterna tog ju faktiskt makten redan '33?!
-Ja, men så var det inte och det är så jobbigt att man så rabiat liksom ska bränna allt elfenben.
Riktigt så sa jag ju inte, jag är ingen rabiat jakthatare och har heller aldrig sagt att allt elfenben ska brännas. Det är de som försvarar försäljning av elfenbensföremål som brukar anföra att motståndarna alltid vill bränna allt som innehåller elfenben inklusive gamla pianon...
-Ja, så kan det vara.
Jag anser dock att man måste dra gränsen någonstans. Tack Joakim, för din tid.
-Tack själv. (En något nedkortad version av telefondialogen).

Ett par tankar uppstår efter ovanstående samtal med Joakim Bengtsson, även känd från SvT:s Antikrundan -Sveriges populäraste TV-program;
Hur är det möjligt att garantera att 24 olika utrop, 11 innehållandes två eller fler föremål, alla skulle härstamma från inköpen i Tyskland under 1930-talet? Joakim Bengtsson nämnde också att det var del av en "enormt stor samling". Då undrar vän av ordning hur kvittona från 1930-talets Tyskland ser ut? Jag skulle bli extremt förvånad om dessa kvitton specificerar exakt hur vart och ett av de cirka 94(!) föremålen exakt ser ut. Om nu en så enorm samling har införskaffats så måste ju denne person rimligen ha samlat under ett helt liv. Då är det ju oerhört centralt att få vetskap om personens levnadsår. Dog vederbörande år 1947 så är diskussionen slut. Levde personen däremot till exempelvis år 2014, så torde ju denne samlare ha köpt elfenbensföremål även långt efter 1930-talets Tyskland och även långt efter 1947. Då vore det väl inte så konstigt om "Samlingen från 1930-talets Tyskland" har blandats upp med föremål inköpta långt senare än "1930-tal"? Eller? (Joakim berättade också att han gärna hade uppgett samlarens identitet, men att detta inte medgavs av omständigheterna).

Inte köpt av judar. Illustration:Wikipedia.org

För det kan väl inte vara så att man från HAV:s sida anger proveniensen: "Samlarhem från Borås. Samlingen inköpt i Tyskland, 1930-tal" bara för att komma "under radarn", för att slippa jobbiga ifrågasättanden från Jordbruksverket/Polis eller elefantälskande bloggare? Joakim Bengtsson har ju angivit att endast köpare får ta del av kvitto(-na?) som anger tydlig datering. Jag gissar att formuleringen om tysk proveniens motar Olle i grind (läs Jordbruksverk/Polis) ganska så effektivt. Att sedan kvitto(-na) möjligen inte alls täcker samtliga 94 föremål som inkluderas i "Tysklands-proveniensen", gör möjligen det hela ganska så smärtfritt ur HAV:s synvinkel.

Sammanlagt innehåller utropen "köpta i Tyskland under 1930-talet" cirka 94 föremål. Utöver de 94 har HAV även andra elfenbensutrop så att totala antalet hamnar runt siffran 98, dessutom möbler med små elfenbensdetaljer. Detta är en rekordsiffra för svenska förhållanden de senaste fyra till fem åren. Senast så många föremål såldes var hösten 2013, (se krönikan Uppsala onlinekvalitetsauktion avsäger sig -TROLIGEN- ansvar för asiatiskt konsthantverk). En auktion som ledde till åtal mot Uppsala Auktionskammare för artskyddsbrott i två instanser, i vilka UAK gick fria, på grund av det så kallade antikundantaget och enligt Antikmonologen svagt formulerade åtal från åklagarsidan.

Att problemet med försäljning av elfenbensföremål utgör ett mycket problematiskt område i antikbranschen är ett faktum, både nationellt och internationellt. Situationen för världens elefanter blir dramatiskt mycket sämre för varje dag som går eftersom en elefant tjuvskjuts var 15:e minut, 365 dagar per år. Antikmonologen har extensivt diskuterat problemen med försäljning av elfenben i antikbranschen de senaste fyra åren och har lyckats visa på misshälligheter ett antal gånger gällande svenska, danska samt även för ett brittiskt auktionshus.

Det verkligt absurda i hela elfenbensproblematiken är att tack vare det så kallade "Antikundantaget" så kan varje auktionshus själva avgöra huruvida ett föremål tillverkat av elfenben är antikt eller inte.

Ponera, jag säger bara ponera, att ett auktionshus endast är ute för att tjäna pengar, alltså ej alls bryr sig om en djurarts eventuella existensberättigande. Då kan detta auktionshus utan några som helst problem påstå att ett föremål är från "1800-tal"/ Qing-dynastin (1644-1912)"/ "tidigt 1900-tal" eller exempelvis "Inköpt i Tyskland under 1930-tal" utan att bli ifrågasatta. Nåja, närapå i alla fall.

Auktionshuset är alltså -hör och häpna- sin egen domare. Likt Kapten Haddock i Tintin som hade en ängel på ena axeln och en treuddsförsedd djävul på andra axeln, när kaptenen, som var alltför begiven på whisky, tvingades lyssna på sina axel-närvarande vänner under övervägandet om att ta till flaskan eller inte...

Alltid alkoholsugen kapten. Foto: seriewikin.serieframjandet.se

Nu gäller det dock inte en enstaka alkoholists eventuella levercirros, utan överlevnaden för jordklotets största däggdjursart, som tjuvjagas i en takt som är så absurd att jag skäms över att vara människa när jag tänker på det. Tjuvjakten äger rum i både Afrika och Asien och ekvationen är svårförståelig. Den stora merparten av elefanter tjuvskjuts i Afrika. Betarna skickas illegalt till Kina, närmast uteslutande till Hong Kong, där de bearbetas till "konsthantverksföremål" som statyetter och liknande. Därefter patineras föremålen på en massa olika sätt för att se gamla ut. För kineser är patineringskonsten en självklar och mycket gammal företeelse för alla upptänkliga material. Man kan sänka ner stenskulpturer i strida forsar, kasta starka kemiska syror på materialet eller gräva ner föremålen i jord, eller färga det med te eller fekalier. Ja listan är oändlig och patineringskonsten utgör en hel vetenskap, i begreppets inre bemärkelse.

Rödlistad djurart. Foto:WWF

Att då intendenter eller så kallade experter på ett auktionshus lutar sig tillbaka och säger att allt som ser gammalt ut faktiskt är just gammalt- gör mig heligt förbannad. Inte så mycket för att någon människa i slutändan har ett föremål hemma på spiselkransen, som utges vara ett par hundra år gammalt men är nytt. Nej, utan av den fruktansvärda anledningen att i och med att en massa pengakåta auktionshusanställda -eller antikhandlare!- mer eller mindre ser mellan fingrarna vidrörande det faktum att man säljer nyligen tjuvskjutet elefantelfenben som är nyligen insmugglat i landet där det säljs. Paradoxen är dessutom att det nuförtiden nästan uteslutande är kineser som köper föremålen, som kom från en illegalt skjuten afrikansk (oftast) elefant vars betar därefter skeppats till Hong Kong, för att därefter smugglas till antingen Europa eller Nordamerika. När föremålen hamnat där säljs de som "antika"/ "1800-tal/ "late Qing" och så vidare av skrupulösa men onekligen pengatjänande auktionshusdirektörer, till rika men mer eller mindre okunniga -kineser.

Att det finns folk som påstår att ovanstående scenarios inte existerar är enbart dumt. Det existerar säkerligen auktionshus som säljer föremål tillverkade av elfenben från elefant i tron att de är antika på grund av ren och skär okunskap. (Särskilt nuförtiden när plötsligt allt och alla ska ha ett auktionshus). Men generellt sett så förstår de allra flesta alldeles oerhört väl vad som försiggår.

"Sveriges modernaste auktionshus", åtminstone enligt auktionshuset självt.

Sveriges -enligt dem själva- modernaste auktionshus är alltså det auktionshus i Sverige som utan konkurrens säljer flest föremål tillverkade av elfenben år 2016, när de stora drakarna till auktionshus i Sverige mer eller mindre helt har upphört, efter Antikmonologens senaste fyra års skriverier. Uppenbarligen finns det olika definitioner av begreppet "modern".

Jag säger som Joakim Bengtssons skånska broder Jason Diakoté, mer känd som Timbuktu, ; The botten is nådd. Med det viktiga tillägget förhoppningsvis.

Hur långt kan man gå, undrar Jason och Antikmonologen.

Antikmonologen påstår inte att ett enda av föremålen som Joakim Bengtsson och Helsingborgs Auktionsverk/ Lauritz är tillverkat av elfenben efter 1947. Det jag däremot påstår är att denna majsöndag i nådens år 2016, så bidrog nämnde Bengtsson och hans livsverk(?) HAV till att underblåsa den katastrofalt pågående tjuvjakten på elefanter och jakten på fler och fler föremål av materialet elfenben på andrahandsmarknaden i alla världens hörn.

Nästan exakt 100 föremål tillverkade av elfenben från elefant har i dag utlysts till salu i Helsingborg till konsumenter/kunder som vill ha just denna typ av objekt. Detta genererar högst sannolikt ett större intresse för denna typ av konsthantverk. Inköpen av 98 föremål ger ringar på vattnet, vare sig objekten efter auktionen i Helsingborg säljs eller hamnar i Peking, Stockholm, London, Paris, New York eller Korpilombolo.

På kudden? Foto: HAV.

Skämskudden ligger fastnaglad i din favoritsoffa hemmavid, Joakim. Till yttermera visso är den blytung. Faktiskt så otroligt tung att du inte kan rubba den. Vad tjänade du och HAV på elfenbenet idag? En överslagsräkning ger en slutsiffra runt 80.700 kronor för det vita guldet. Av detta tar ni gissningsvis cirka 10 % av säljaren i provision, eftersom jag förutsätter att kunden/sterbhuset lyckades förhandla till sig bättre försäljningsvillkor än genomsnittskunden. Eller inte? Så ni fick in nio tusen kronor som bidrag till brödfödan. Nio tusen som del av en årsomsättning på -hur många miljoner? Nio tusen svenska kronor. Sug på den summan kära läsare. Kommer man Tur och Retur Bangkok på den slanten? Joakim kanske vet. Niotusen kronor och 98 sålda föremål som i allra högsta grad bidrar till att tjuvjakten fortlöper i precis samma omfattning som tidigare. Om inte större. Dessa 98 föremål bidrar till en större acceptans hos dels allmänheten som anser/tror att då är det ju ok med elfenben och dels hos övriga auktionshus i Sverige/ Skandinavien och/eller övriga världen.

En kund i Bogotá/ Peking eller Paris kanske köpte ett föremål av Joakim på HAV och berättar för sina kollegor/kunder att i Sverige i en håla som heter Helsingborg, just DÄR köpte han riktigt bra och riktigt billigt elfenben. Då kommer José i Bogota, Mr Lee i Peking eller Monsieur Alphonse från Paris att hålla ögonen öppna i höst, när HAV -"Sveriges modernaste Auktionshus"- håller ny Kvalitetsauktion. Glöm heller inte vad herr Bengtsson sade: "det kommer mer"!

Glädjande nog, så noterar Antikmonologen att de flesta återrop av elfenben idag hos HAV, gällde de modernaste föremålen. Detta innebär förstås att kunder/handlare drar sig för att köpa dessa mer "tveksamma" föremål. Och det är här skon klämmer; Antikmonologen har aldrig förespråkat ett stort bål där alla elfenbensföremål ska brännas, men när minsta lilla tveksamhet finns vidrörande om det är från före eller efter 1947, så får helt enkelt inte föremålet säljas. Det måste stanna hos ägaren eller förverkas. Utan andra alternativ. Någonstans måste linjen dras för att r ä d d a de alltför få kvarvarande elefanterna.

Att krama vid anfall av skam.

Allt medan det sitter en före detta fältbiolog i Stockholm och knattrar på sin laptop. Oj, nu hettade det till lite. Han delade visst ut en skämskudde till Helsingborgs Auktionsverk. Händer något annat? Nä.

I Salisbury hettade det också till i veckan som gick. Plötsligt noterades väldigt många brittiska läsare av Antikmonologen. Det visade sig att Auktionshuset Woolley & Wallis höll Orientalisk auktion i onsdags (18 maj). I denna auktion salufördes cirka 81 elfenbensföremål i 54 utrop. (HAV piskade även den siffran alltså!)... Inbringad total W&W elfenbenssumma blev £29.980, dryga 300.000 kronor. En uppskattad inkomst på runt 50.000 kronor för W&W. Peanuts eller småpengar, i relation till årsomsättningen för W&W. 50.000 kronor i relation till en tjuvskjuten elefant var 15:e minut. Är det är värt det?

Fotografi föreställande demonstranter utanför Woolley & Wallis i Salisbury, onsdagen den 18 maj 2016.

Det tyckte inte en grupp om 15-20 demonstranter som stod i fredlig demonstration i hederlig demokratisk anda, utanför W&W:s lokaler under onsdagen den 18 maj, skanderandes. Demonstrationen ledde till stor uppmärksamhet i TV samt dagspress i England. I artikel i The Salisbury Journal hade Antikmonologens blogginlägg från den 28 maj 2014 använts som instrument/mothugg i debatt vidrörande huruvida eller inte auktionshuset W&W sålt/säljer elfenbensföremål arbetade efter 1947. Läs Crying Buddha sold at Woolley & Wallis in Salisbury, för bästa förförståelse. Antikmonologen avslöjade med all önskvärd tydlighet i nämnda blogginlägg att W&W sålde en flagrant modern elfenbensstatyett för en rejäl slant. Vilket hade lästs -och avfärdats- av VD för W&W. Såklart.

Är det värt det, Joakim Bengtsson? Kommer demonstrationer att hållas utanför HAV:s lokaler under nästa "Kvalitetsauktion"? Det återstår att se.

Kan du inte tala? Jo, men bara franska, inte kinesiska.

Förresten Joakim, i er Kvalitetsauktion så kallade ni ett par nickedockor för "samtida" och "kinesiska". Utrop nr 425716. Ni lär få en arg kines på halsen förr eller senare, eftersom de är allt annat än kinesiska. De är franska. Ska man vara petig, vilket jag ju anser att man ska vara, särskilt om man är auktoriserad värderingsman och "värderingsexpert" så ska man nog säga 1920-tal i stället för samtida också. Jag skulle i varje fall göra det. Alla dagar i veckan. Jag skulle också kunna kommentera en handfull utrop alltför positivt daterad kinesisk keramik (sett ur säljarens/HAV:S synvinkel), som fallerar på dryga hundra år, men lämnar det därhän.

------------------------------------------------------------------------------------

Avslutningsvis ytterligare tankar om stackars Folke Bensow och hans något skamfilade eftermäle, på grund av senaste tidens kopiemöbler. Kopia är för snällt som epitet betraktat. Det rör sig om förfalskningar. Åtminstone om namnet Folke Bensow nämns. Jag vill inte se fler falska Bensowmöbler på denna sidan 2050. Jag är innerligt trött på dem. (Se tidigare krönikor om SAV/ Lauritz försäljning av falska Bensow-möbler, samt senaste krönikan om Bålsta-försäljning av desamma).

Här väljer jag att plötsligt placera två citat ur Ronja Rövardotter, nästan helt ordagrant: "Metropol, Voffer gör ni på detta viset? (Rumpnissen/Nicklas). Samt också: Håll för öronen, för nu kommer mitt vårskrik; AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAH! (Ronja/Nicklas). Här följer anledningen till citaten:

Till salu hos Metropol. Kom och köp!

Trädgårdspallarna, utrop nr 1039 2705, säljs måndagen den 23 maj och har exakt samma mått och utseende som de nyligen Bålsta-sålda kopiorna. Om det är samma par eller ytterligare ett par är irrelevant. Metropols katalogisering är enligt Antikmonologen åtalbar. Bensow dog 1971. Upphovsrätten gäller 70 efter dödsåret. "Trädgårdspallar efter Folke Bensow". Sug på den formuleringen, kära antikälskande Antikmonologsläsare, sug på den.

BREAKING NEWS: "Bensow-bänkarna" drogs BORT från auktionen ett par timmar före auktionsstart, efter Antikmonologens publicering.

Förresten Metropol; kan ni sätta någon på att kolla upp "scrimshaw" och "fake". Utrop 10392331, "Valrossbete daterad 1875, sjömansarbete". Den är gjuten i plast. Ni ser luftbubblorna på bilden, som mörka små fläckar på kanten. Man gjöt inte valrossbetar år 1875. Åtminstone inte i plast. Den var inte ens uppfunnen nämligen. "Fake scrimshaw" ger 103.000 träffar på google. Ni torde hitta något liknande. Detta är för övrigt en urusel fake som inte skulle lura ens en kastrullfull, helblind samlare. Den är de facto så dålig att den aldrig varit avsedd att lura någon, utan snarare gjorts av ett museum för att visa form och generell idé bakom sjömansarbeten.

BREAKING NEWS: "Valrossbeten" drogs BORT från auktionen ett par timmar före auktionsstart, efter Antikmonologens publicering.

Jag kör vidare på Ronjas vårskrik ett par gånger till. Jag liksom bara känner för det i elefanternas, Bensows och valrossarnas kölvatten. AAAAAAAAAAAAAAAAAHHH...

-----------------------------------------------------------------------

Det ofta av Antikmonologen och inte minst av alltid oerhört läsvärda Kunstnyt ifrågasatta Auktionshuset Lauritz väljer att börsintroduceras på Svenska börsen First North. En Antikmonologen närstående analytiker verksam på danska marknaden kommenterar: "...Det är inget konstigt att de väljer att börsnoteras i Sverige. First North är i och för sig ingen finbörs, men danska marknaden för nynoteringar är STENdöd. Det beror dels på mer aktiv investeringskultur hos de svenska småspararna, men även skattetekniska fördelar. De flesta mindre danska företag som noterats på sistone har valt att göra det i Sverige".

Cyniska elfenbensaffärer, falska gjutjärnsmöbler, stora pengar och luftslott. Inget nytt under sola i Antikbranschen. Dessvärre.

-------------------------------------------------------------------------------

Fotnoter:

Om Cites: http://www.jordbruksverket.se/amnesomraden/djur/olikaslagsdjur/hotadeartercites/handelinomeumedhotadearter.4.7caa00cc126738ac4e880002139.html 

Antikhandlarnas era blir mer och mer passé medan auktionshusen blir fler och fler, för att sedermera uppgå i större auktionshuskomplex.

Nickedockorna såldes inte, med korrekt katalogisering kan det möjligen gå bättre.

Källor:
http://www.auction2000.se/auk/w.ObjectList?inSiteLang=&inC=HAV&inA=20151208_1418&inCategoryId=&inPageMode=R&inShowOnlyNotSold=0 

http://www.woolleyandwallis.co.uk/Search?q=ivory&sale=AA170516-2

https://sv.wikiquote.org/wiki/Ronja_R%C3%B6vardotter

Skruvade affärer i Landskrona och på Ebay

På Skånes Auktionsverk i Landskrona, säljer man kinesiskt så det står härliga till. Bland mycket annat "smått och gott" och uppseendeväckande lågt pris-satt, finner vi en meiping, nr 122617,  klassisk kinesisk vasform, illustrerad med en (1) bild. Den 29 december faller klubban. En bild tagen från sidan, på en 31 cm hög blåvit vas, katalogiserad som följer: "Porslin, dekor i underglasyrblått av fenixfåglar. Kina, möjligen Yuan eller Ming dynastin 1300-tal". Vasen såldes för 8.500 kronor. Se även Kinesiskt mörker i Landskrona.

Jag hoppas så att den var vacker, för det sa jag till honom att den var.

Här bör serven genast gå över till motståndaren, för det är dubbelfel. -Minst. 31 cm är en bra, eftertraktad  och relativt stor vas. Dekoren härmar den från Yuan, cirka 1350-60. Varför endast en enda bild? Gick kameran sönder just här? Om det nu är Yuan eller Ming 1300-tal så torde, nej, borde ett korrekt utropspris ligga runt 10-15.000. Pund. Trots diverse smådefekter. Ni förstår detta skulle då vara en mycket ovanlig vas, som trots imperfektioner skulle vara alldeles oerhört eftertraktad. På Skånes Auktionsverk lägger expert(-erna), känd(a) från Antikrundan, utropspriset på 300. Kronor. Och låter marknaden avgöra. Vän av ordning kallar det för bondfångeri. Men fint låter det: Provenance: Bo Nilsson Collection, Stockholm. Möjligen 1900-tal, sannolikt 2000-tal skulle det också kunna ha stått.

Karl-Bertil Jonssons ömma moder fick något religiöst i blicken, ty denna saga utspelar sig på den tid då julen fortfarande firades till minne av Kristi födelse.

På Helsingborgs Auktionsverk (HAV) kör man vidare i sina elefantutplånande fotspår: Utrop nr 262, fyra elfenbensdosor, daterade till: "tidigt 1900-tal". På vilka grunder? Inte ett enda ord om proveniens eller Cites. På Lauritz skriver man nästan alltid något om Cites, när det gäller valtänder och elfenben numer, efter Antikmonologens extensiva skriverier. Oftast står det att man får köpa det inom Europa. Men varför nämns då inget i Helsingborg? Dosorna såldes för 900 kr. HAV ägs ju nuförtiden av Herr och Fru Lauritz. Som så mycket annat. Läs även Katastrofal Borlänge-Kvalitet.

Ett väl utfört arbete ger en inre tillfredsställelse och är den grund varpå samhället vilar.

På Kolonn i Sundbyberg klubbades i söndags en fin korkskruv för dryga 8000 kronor. Utropet var 1500, men köparen torde vara mer än nöjd, för priset blev internationellt sett ändå lågt. Ett dygn innan klubban skulle falla satt jag och googlade för att hitta prisuppgifter på denna "Rodgers corkscrew".

Kolonns skruv

Döm om min oerhörda förvåning när jag fann en likadan, -till salu på Ebay. Det exemplaret var av exakt samma modell som Sundbybergs-exemplaret och hade i lördags eftermiddags vid 16.40 bjudits upp till 725 brittiska pund, just under 10.000 kronor. I det skedet hade skruven i Sundbyberg endast bjudits upp till 600 kronor. Det var ju otroligt, två snarlika, ovanliga 1800-tals korkskruvar från Sheffield till salu samtidigt. Liten värld, och lite osannolikt, tänkte man. Kunde de vara nytillverkade eller rent av förfalskningar? Icke. Det fick jag klart för mig efter att ha pratat med mycket kunnige vännen X, som hade granskat den i Sumpan, in situ. Den var riktig och X var visst aningen nellad.

Googlebild, som ledde direkt till Ebay-skruven

Men, vänta nu. Den på Ebay har ju identiska blessyrer och patina som den i Sundbyberg..! Det är inte möjligt. Jo, det var möjligt, vi var fler som såg det. Under minst ett par timmar låg exakt samma korkskruv till salu på både Ebay och Kolonn, under lördagseftermiddagen och kvällen. På grund av "radioskugga" kunde jag ej senare under lördagen undersöka statusen på Ebay-skruven och "tyvärr" så var den helt borttagen från Ebay på söndagsförmiddagen. När jag under lördagen upptäckte det hela befann jag mig ej hemma och gjorde tyvärr därför ingen så kallad skärmdump. Det enda som fortfarande ligger kvar vid bildgoogling på Rodgers corkscrew, är vidhäftade bild från Ebay (se ovan). Exakt den bilden ledde till Ebay-skruven, vid klick på "Besök sidan". Säljaren, en man med porträttbild, sades bo i Farsta och hade 108 försäljningar med 100% nöjda kunder noterade, sedan säljregistreringen april 2013.

Breaking News:

En vänlig och datorkunnig läsare av Antikmonologen har idag assisterat med webcachesidor som explicit visar Ebay-korkskruven och säljaren av densamma. Stort tack till denne oerhört vakna läsare! Eftersom Antikmonologen gör bedömningen att Ebay-säljaren inte agerat olagligt enligt rådande svensk lagstiftning, utan endast högst oetiskt, väljer Antikmonologen att ej lägga ut dennes Alias eller andra detaljer. Antikmonologen konstaterar att Ebay-säljaren tagit samtliga bilder från Kolonns hemsida..

Ebay-skruven när den bjudits upp till 725 pund.

Fattar du vad du har gjort!? Du kan åka in på anstalt för det här!

Hur var då detta möjligt? Följande möjliga scenarios kunde uppmålas: Säljaren av skruven i Sundbyberg kunde, men behövde inte vara, samma säljare som den på Ebay. Varför skulle han i så fall göra så? Mer sannolikt hade säljaren av skruven på Ebay kanske fått syn på skruven på Kolonn och tänkt: Oj, den kommer att bli billig där. Den kan jag tjäna pengar på. Jag lägger ut den på Ebay (fast han ännu inte ägde den) och chansar på att Ebay-spekulanterna är fler och rikare, än de på Kolonn. Därefter köper jag den för en billig slant på kolonn och fixar en kraftigare utväxling på Ebay. Budtiden utlöpte cirka fem timmar senare på Ebay, än på Kolonn, så det var praktiskt genomförligt.

"Sa och sa! Det var ju MIN tallrik!"

Där slant han ner i diket. Redan sent på lördag hade den  bjudits upp till 4800 kronor och då blev det nog jobbigt att vara Farsta-man. Söndag morgon var 98 % av Ebay-spåren efter skruven nogsamt bortsopade. Detta tyckte jag var så pass udda, att jag kontaktade Ebays artiga chatt-support. En brittisk gentleman, Mr Ajay, gjorde sitt innersta för att svara på mina -medvetet naiva- frågor. Eftersom jag varken hade varunumret eller exakt säljalias, kunde han dock inte hjälpa mig. Han underströk att det verkade som Ebay hade tagit bort annonsen -och inte säljaren, eftersom det annars nog hade funnits fler spår kvar efter annonsen.

Tom (-Tom) Österman, glad Försäljningschef och Intendent på Auctionet. Foto: Auctionet.

Jag ringde upp Tom Österman, mycket auktionserfaren försäljningschef på Auctionet, dit Kolonn också hör. Tom tyckte också att det hela verkade underligt, men framhöll att så länge skruven fanns fysiskt på Kolonn, så var det ju ändå Ebays problem. Så sant som det är sagt. Undrar vad Mr Farsta sa till budgivaren som bjudit upp den till motsvarande nästan 10.000 kronor? "Sorry, jag tappade den i golvet..."

Goddag faster Märta! God jul! Vadå...handmålad porslinstallrik? Näej vi har inte fått nån porsl...vadå? Blomstermotiv? Nejlikor i kruka...jag är ledsen faster Märta, men vi har inte...jaja gör det faster Märta! Adjö då. God fortsä...

För övrigt anser jag inte att Karthago ska förstöras utan att Fotografiska Muséet ska hyllas för sitt smått genialiska initiativ till att motverka rasism i vårt långa land och samtidigt få lite skön reklam. Gå in på "Bli Kompis" och hjälp en nyanländ person att integreras i svenska samhället och gå gratis på Fotografiska -och numer också Nobelmuséet, fram till och med det potentiella omvalet äger rum. Fotografiskas initiativ sprider sig! Antikmonologen vurmar också för humanism. Behandla din omgivning som du själv vill bli behandlad.

Det var förbanne mig det finaste jag har hört sedan jag konfirmerades.

Det var då en välsignad jul.

En riktigt God Jul på Er, alla trogna (och otrogna) läsare av Antikmonologen!

Fotnot:
Nellad kan också skrivas sugen på eller intresserad av.

Källa:

Citaten ovan är hämtade ur Tage Danielssons Karl-Bertil Jonssons Julafton. Som ni inte bör missa, i julaftonens digra TV-utbud. 
http://sv.wikiquote.org/wiki/Sagan_om_Karl-Bertil_Jonssons_julafton

Crying Buddha sold at Woolley & Wallis in Salisbury

Every 15 minutes an elephant is poached, 365 days per year. If this is allowed to continue, the greatest landliving mammal on mother earth will be extinct within a generation or two.

Illegally poached elephant. Photo: Baraza.wildlifedirect.org

For the past 28 months I have been writing blog posts (in Swedish) on subjects that are related to the Antiques and Arts trade. Frequently I discuss subjects that other sources for some reason or another ignore. One subject that lies close to my heart is elephant ivory. I have proven that several auction houses have been trying to sell ivory that has been worked on long after 1947, -the critical year in regards to the CITES Convention (the Convention on International Trade in Endangered Species of Wild Fauna and Flora). Ivory objects that are proven to stem from before 1947 are legal to buy or sell, and illegal if they are from after 1947. Proper paperwork is necessary to prove a correct provenance.

As an antique dealer specializing in Oriental Antiques, I frequently browse the internet and the other day I took interest in a Woolley & Wallis (W&W) Auction Catalogue in Salisbury, England. More specifically their latest Oriental sale, that took place on the 21-22 of May, 2014.

The number of items made of or including ivory amounted to 77, a staggering number considering that auction houses ought to be quite restrictive in admitting pieces made from elephant ivory. Be that as it may. That is a difficult discussion to pursue.

Since I first discussed the problem of auction houses trying to sell (potentially) new ivory, the attempts to sell ivory have dropped drastically in Sweden (see the blog post Six-finger-Jane-returns; Now even older and WITH a provenance! (please use the google translate-button for translation).

Ms and Mr "Six-finger-Jane", circa 15,5 cm.

Detail: Happy -modern-facial features...

"Jane´s" six fingers clasping the ewer of brew.

I nick-named an ivory figure "Six-finger-Jane" that was first(?) put up for sale in the autumn of 2013 in south Sweden (Helsingborgs Auktionsverk (HAV)) and did not meet its reserve. Before the sale, I pointed out that the pair of figurines were of exceedingly banal quality and produced in a way that implied a very late date. HAV offered it for sale in 2013 and had no (printed) provenance to offer and dated the two figurines as "early 20th Century" at 8000 SKr, roughly £719. As earlier stated and to no-one´s surprise they failed to sell. Atypical smiling faces, a general stiffness to the carving and an extra finger to the left hand of the woman were facts among others that drew me to the conclusion that these figurines were of a later year than 1947. Also, a curiously gigantic ring finger was noted. This pair of figurines is now offered by another Swedish auctionhouse, Skånes Auktionsverk. This time with a rather specific provenance and dated slightly earlier and with a slightly higher suggested price span.

Now, look at lot number 478, in Woolley & Wallis Asian Art II- 22 May 2014:

Lot nr 478, "A large Chinese ivory carving of Budai He Shang c.1900", 23,2 cm.

This smiling, semi-clad, rather chubby chap, so called Budai He Shang by W&W´s experts, (often also referred to as a laughing Buddha/Budai) is rather interesting. The estimate was £300-500 (3340-5568 SKr) but it sold for quite a bit more, namely £2.500 (27.843 SKr). Please compare Ms Six-finger with our laughing friend. I need not delve very deep into the general stiffness of all three of these figurines. They are all so poorly executed, that it is appalingly obvious that they could not possibly have been made in around the year 1900. Oh, maybe one more thing. While you are at it, throw a glance at Mr Happy Buddha´s right foot, please:

Detail of lot nr 478, at Woolley & Wallis.

Here we have an item that has been catalogued by professional auctionhouse employees as circa 114 years old. An item that was carved from purportedly -at least- a 114 year old elephant´s tusk. The Chinese artisan who carved this tusk ought to have been a master with the carving tools, regarding how highly ivory was esteemed at the time.

I can hear the boss of the Ivory carving workshop shout: WHERE did you place the toe nails, you moron?! And on another day maybe the same boss was heard shouting to the very same employee: HOW many fingers did you do on that hand, you IDIOT!? I hereby suggest that these figurines were both made by the same copyist carver, please note the choice of wording, I did not write artist carver.

You may still think that it must be the real and genuine deal, since it "sold for so much money". Here´s the irony of it all; I am guessing that the buyers of pieces like this are men with very thick wallets, but possibly not so thick on the knowledge side of it all.

The Buddha-with-the-crazy-foot is probably bound for mainland China. The subject of Chinese buyers of Chinese fake items has been extensively discussed by Antikmonologen.

The Guardian, the 22nd of May, 2014.

All the above might sound funny at first glance, but I assure you I am not laughing. There is so much money in ivory that many strong forces keeps the illegal trade going. Organizations such as Elephant Voices and World Wildlife Foundation (WWF) keep highlighting the precarious situation of the elephants. WWF have pointed out that there are links between organized crime and the ivory trade. The Swedish branch of WWF ran a campaign in 2013 and petitioned for the Swedish auction houses to bring a complete halt to the trade in ivory(-related artefacts). I am pretty certain that the auction houses of the world would protest strongly against that. Ivory was included in a plethora of items up until the plastic era, so it certainly might be difficult to implement.

On the other hand, if auction houses and front-line experts keep admitting and selling obviously modern ivory artefacts, our children will be without the majestic creatures that I so much love. One auction house in Sweden, Uppsala Auktionskammare, will be brought to court for violating the CITES Convention (Uppsala Auctions -PROBABLY- gives up responsability for Asian Antiques). How is it possible for a big auction house to sell pieces like the ones discussed in this blog, that could be spotted by anyone mildly talented and interested in works of art, as banal, recent work? Finding six fingers on one hand or toe nails on the underside of a foot from the late Qing period is like spotting a Volkswagen Beetle in a Rubens oil painting.

The marketplace Ebay announced in 2008 that ivory sales were banned with them. That is not at all the case. Click away for a minute or two on the web. Yet another sad story.

"2 19th Century faux ivory, gentlemans cloth brushes.armorial, monogrammed"(sic.) For sale at Ebay on the 28th of May. Nothing faux about that.

The fact that Chinese ceramics are extensively faked and offered all over the world as old, is a very sad story indeed. The problem is hardly new and we see auction houses, dealers and Fair traders who more or less knowingly keep up the work of selling hoax objects to the market. A market that on the whole is unaware of what is going on. But, the experts must know. And do they mention or question that? If you ask me, the answer is very often NO. As John Cleese put it in the comedy Fawlty Towers; Do NOT mention the war. I believe the market is rather cynical; Oh, some rich person from China just bought a pottery bowl for lots of money. Was it new, catalogued as old? -Heck Yeah! But he can probably afford that "loss" or negative investment.

A small auction room called Kolonn in Stockholm, Sweden, tried to sell the following vase today (28th of May):

Lot 154906, "Vase, porcelain, China, probably 19th Century, estimate £135".

Detail of the above

Anyone with a rudimentary interest in Chinese blue and white porcelain, knows that a vase like the one illustrated did not exist during the 19th Century. It is a very poorly executed fake, some might call it copy, of a Yuan (1279-1368) vase. It is catalogued by supposedly professional people, in a professional environment that purports to take full responsibility for correct catalogue entries. I call it Antique-phishing. I see hundreds of examples of totally mis-catalogued mainly Chinese ceramics, every day, 52 weeks per year. Does anyone "important" speak up or protest? Not as far as I know. Do not mention the war. Mind your OWN business. The vase failed to sell.

There is one fundamental difference between all the Chinese fake ceramics and the overwhelmingly questionable Woolley & Wallis laughing Buddha (I prefer to refer to him as a crying Buddha). The difference being that for every elephant ivory piece that is sold, there will be another client looking for new items. Be that antique or new. In other words, the elephants will keep on being slaughtered for their tusks.

How often is an elephant poached?

What it always comes down to

Is it worth it, John Axford, Deputy Chairman of Woolley & Wallis, one of the familiar faces of the British Antiques Road Show and other auctioneers of the world? How big would the "loss" in income be for the auction houses of the world in total, if you started to really impose the rules of CITES?

In it for the money? (John Axford, photo: Woolley & Wallis)

...Grab that cash with both hands and make a stash
New car, caviar, four star daydream,
Think I'll buy me a football team
Money get back
I'm all right Jack keep your hands off my stack.
Money it's a hit
Don't give me that do goody good bullshit...

Pink Floyd, -parts of lyrics to the song titled "Money"

Footnotes:
I dedicate these lines to the fantastic person and great expert Gordon Lang, whom is no longer with us. Rest in peace Gordon, may you be surrounded by great pots, wherever you are.

The Qing period lasted between 1644-1912, the first Volkswagen Beetle was produced in 1938 and
the magnificent artist Peter Paul Rubens lived between 1577-1640.


Sources:
http://www.woolleyandwallis.co.uk/Search?q=ivory

http://www.woolleyandwallis.co.uk/Lot/?sale=AA210514-2&lot=478&id=269465

http://www.cites.org/eng/disc/what.php

http://www.theguardian.com/world/2014/may/22/chinese-museum-closed-down-fake-exhibits-lucheng

http://en.wikipedia.org/wiki/Volkswagen_Beetle

https://auctionet.com/sv/154906-vas-porslin-kina-trol-1800-tal

http://www.azlyrics.com/lyrics/pinkfloyd/money.html

https://www.youtube.com/watch?v=ZwU8QeW4ofU

http://www.standard.co.uk/news/uk/ebay-traders-are-flouting-ban-on-ivory-by-calling-it-faux-9119071.html