The elfenbensbotten is nådd(?) hos Helsingborgs Auktionsverk; 2016 års Skämskudde utdelad

Söndag den 22 maj höll Helsingborgs Auktionsverk (HAV)/ Lauritz "Internationell Kvalitetsauktion". 388 objekt inkluderades i det som anses hålla tillräckligt hög -Internationell Kvalitet.

För bästa förförståelse om elfenbensproblematik, Cites med mera, läs framför allt Svensk elefanthöst, samt Skånes Auktionsverk satsar på elfenben.

Av dessa 388 utgjorde cirka 29 elfenbensföremål. Således ungefär 13%; en ej föraktlig andel av auktionen och enligt Antikmonologens ovetenskapliga undersökning den utan konkurrens största försäljningen av elfenbensföremål i Sverige, vårsäsongen 2016. En mycket tråkig topp-placering; ett guld en normalt funtad människa ej vill ha, i Antikmonologens tycke.

Före detta Verkställande Direktör, numera enligt hemsidan Värderingsexpert Joakim Bengtsson, HAV. Foto: Helsingborgsdagblad.se

I telefonintervju den 19 maj med Joakim Bengtsson, där jag presenterar mig som Nicklas för Antikmonologen, är Joakim snabb att understryka att han inte längre är VD för HAV sedan Lauritz köpte företaget, utan just värderingsman. HAV har (den 21 maj) enligt hemsidan 19 anställda medarbetare, fem har dock ej förärats fotografi.

Telefon.

Jag frågar Joakim om de mer än 29 utropen elfenbensföremål och deras proveniens.
-Jaa, den kan jag inte ge dig, men köparna får ta del av den så fort de betalat.
Ok, hur kommer det sig att ni har så många utrop?
-Det är del av en enormt stor samling. Det bästa är redan sålt utomlands, i London och på andra ställen, -och det kommer mer.
Tycker du inte att det är problematiskt att sälja elfenbensföremål alls?
-Nej, inte när proveniensen är så här bra.
Nähä, men tycker du inte att det ni skriver kan ge lite obehagliga associationer: "Proveniens: Samlarhem från Borås. Samlingen inköpt i Tyskland, 1930-tal"?
-Menar du om det köptes av judar? Neej, det gjorde det inte! Det var inte så. Det här var före.
Jaha, men nazisterna tog ju faktiskt makten redan '33?!
-Ja, men så var det inte och det är så jobbigt att man så rabiat liksom ska bränna allt elfenben.
Riktigt så sa jag ju inte, jag är ingen rabiat jakthatare och har heller aldrig sagt att allt elfenben ska brännas. Det är de som försvarar försäljning av elfenbensföremål som brukar anföra att motståndarna alltid vill bränna allt som innehåller elfenben inklusive gamla pianon...
-Ja, så kan det vara.
Jag anser dock att man måste dra gränsen någonstans. Tack Joakim, för din tid.
-Tack själv. (En något nedkortad version av telefondialogen).

Ett par tankar uppstår efter ovanstående samtal med Joakim Bengtsson, även känd från SvT:s Antikrundan -Sveriges populäraste TV-program;
Hur är det möjligt att garantera att 24 olika utrop, 11 innehållandes två eller fler föremål, alla skulle härstamma från inköpen i Tyskland under 1930-talet? Joakim Bengtsson nämnde också att det var del av en "enormt stor samling". Då undrar vän av ordning hur kvittona från 1930-talets Tyskland ser ut? Jag skulle bli extremt förvånad om dessa kvitton specificerar exakt hur vart och ett av de cirka 94(!) föremålen exakt ser ut. Om nu en så enorm samling har införskaffats så måste ju denne person rimligen ha samlat under ett helt liv. Då är det ju oerhört centralt att få vetskap om personens levnadsår. Dog vederbörande år 1947 så är diskussionen slut. Levde personen däremot till exempelvis år 2014, så torde ju denne samlare ha köpt elfenbensföremål även långt efter 1930-talets Tyskland och även långt efter 1947. Då vore det väl inte så konstigt om "Samlingen från 1930-talets Tyskland" har blandats upp med föremål inköpta långt senare än "1930-tal"? Eller? (Joakim berättade också att han gärna hade uppgett samlarens identitet, men att detta inte medgavs av omständigheterna).

Inte köpt av judar. Illustration:Wikipedia.org

För det kan väl inte vara så att man från HAV:s sida anger proveniensen: "Samlarhem från Borås. Samlingen inköpt i Tyskland, 1930-tal" bara för att komma "under radarn", för att slippa jobbiga ifrågasättanden från Jordbruksverket/Polis eller elefantälskande bloggare? Joakim Bengtsson har ju angivit att endast köpare får ta del av kvitto(-na?) som anger tydlig datering. Jag gissar att formuleringen om tysk proveniens motar Olle i grind (läs Jordbruksverk/Polis) ganska så effektivt. Att sedan kvitto(-na) möjligen inte alls täcker samtliga 94 föremål som inkluderas i "Tysklands-proveniensen", gör möjligen det hela ganska så smärtfritt ur HAV:s synvinkel.

Sammanlagt innehåller utropen "köpta i Tyskland under 1930-talet" cirka 94 föremål. Utöver de 94 har HAV även andra elfenbensutrop så att totala antalet hamnar runt siffran 98, dessutom möbler med små elfenbensdetaljer. Detta är en rekordsiffra för svenska förhållanden de senaste fyra till fem åren. Senast så många föremål såldes var hösten 2013, (se krönikan Uppsala onlinekvalitetsauktion avsäger sig -TROLIGEN- ansvar för asiatiskt konsthantverk). En auktion som ledde till åtal mot Uppsala Auktionskammare för artskyddsbrott i två instanser, i vilka UAK gick fria, på grund av det så kallade antikundantaget och enligt Antikmonologen svagt formulerade åtal från åklagarsidan.

Att problemet med försäljning av elfenbensföremål utgör ett mycket problematiskt område i antikbranschen är ett faktum, både nationellt och internationellt. Situationen för världens elefanter blir dramatiskt mycket sämre för varje dag som går eftersom en elefant tjuvskjuts var 15:e minut, 365 dagar per år. Antikmonologen har extensivt diskuterat problemen med försäljning av elfenben i antikbranschen de senaste fyra åren och har lyckats visa på misshälligheter ett antal gånger gällande svenska, danska samt även för ett brittiskt auktionshus.

Det verkligt absurda i hela elfenbensproblematiken är att tack vare det så kallade "Antikundantaget" så kan varje auktionshus själva avgöra huruvida ett föremål tillverkat av elfenben är antikt eller inte.

Ponera, jag säger bara ponera, att ett auktionshus endast är ute för att tjäna pengar, alltså ej alls bryr sig om en djurarts eventuella existensberättigande. Då kan detta auktionshus utan några som helst problem påstå att ett föremål är från "1800-tal"/ Qing-dynastin (1644-1912)"/ "tidigt 1900-tal" eller exempelvis "Inköpt i Tyskland under 1930-tal" utan att bli ifrågasatta. Nåja, närapå i alla fall.

Auktionshuset är alltså -hör och häpna- sin egen domare. Likt Kapten Haddock i Tintin som hade en ängel på ena axeln och en treuddsförsedd djävul på andra axeln, när kaptenen, som var alltför begiven på whisky, tvingades lyssna på sina axel-närvarande vänner under övervägandet om att ta till flaskan eller inte...

Alltid alkoholsugen kapten. Foto: seriewikin.serieframjandet.se

Nu gäller det dock inte en enstaka alkoholists eventuella levercirros, utan överlevnaden för jordklotets största däggdjursart, som tjuvjagas i en takt som är så absurd att jag skäms över att vara människa när jag tänker på det. Tjuvjakten äger rum i både Afrika och Asien och ekvationen är svårförståelig. Den stora merparten av elefanter tjuvskjuts i Afrika. Betarna skickas illegalt till Kina, närmast uteslutande till Hong Kong, där de bearbetas till "konsthantverksföremål" som statyetter och liknande. Därefter patineras föremålen på en massa olika sätt för att se gamla ut. För kineser är patineringskonsten en självklar och mycket gammal företeelse för alla upptänkliga material. Man kan sänka ner stenskulpturer i strida forsar, kasta starka kemiska syror på materialet eller gräva ner föremålen i jord, eller färga det med te eller fekalier. Ja listan är oändlig och patineringskonsten utgör en hel vetenskap, i begreppets inre bemärkelse.

Rödlistad djurart. Foto:WWF

Att då intendenter eller så kallade experter på ett auktionshus lutar sig tillbaka och säger att allt som ser gammalt ut faktiskt är just gammalt- gör mig heligt förbannad. Inte så mycket för att någon människa i slutändan har ett föremål hemma på spiselkransen, som utges vara ett par hundra år gammalt men är nytt. Nej, utan av den fruktansvärda anledningen att i och med att en massa pengakåta auktionshusanställda -eller antikhandlare!- mer eller mindre ser mellan fingrarna vidrörande det faktum att man säljer nyligen tjuvskjutet elefantelfenben som är nyligen insmugglat i landet där det säljs. Paradoxen är dessutom att det nuförtiden nästan uteslutande är kineser som köper föremålen, som kom från en illegalt skjuten afrikansk (oftast) elefant vars betar därefter skeppats till Hong Kong, för att därefter smugglas till antingen Europa eller Nordamerika. När föremålen hamnat där säljs de som "antika"/ "1800-tal/ "late Qing" och så vidare av skrupulösa men onekligen pengatjänande auktionshusdirektörer, till rika men mer eller mindre okunniga -kineser.

Att det finns folk som påstår att ovanstående scenarios inte existerar är enbart dumt. Det existerar säkerligen auktionshus som säljer föremål tillverkade av elfenben från elefant i tron att de är antika på grund av ren och skär okunskap. (Särskilt nuförtiden när plötsligt allt och alla ska ha ett auktionshus). Men generellt sett så förstår de allra flesta alldeles oerhört väl vad som försiggår.

"Sveriges modernaste auktionshus", åtminstone enligt auktionshuset självt.

Sveriges -enligt dem själva- modernaste auktionshus är alltså det auktionshus i Sverige som utan konkurrens säljer flest föremål tillverkade av elfenben år 2016, när de stora drakarna till auktionshus i Sverige mer eller mindre helt har upphört, efter Antikmonologens senaste fyra års skriverier. Uppenbarligen finns det olika definitioner av begreppet "modern".

Jag säger som Joakim Bengtssons skånska broder Jason Diakoté, mer känd som Timbuktu, ; The botten is nådd. Med det viktiga tillägget förhoppningsvis.

Hur långt kan man gå, undrar Jason och Antikmonologen.

Antikmonologen påstår inte att ett enda av föremålen som Joakim Bengtsson och Helsingborgs Auktionsverk/ Lauritz är tillverkat av elfenben efter 1947. Det jag däremot påstår är att denna majsöndag i nådens år 2016, så bidrog nämnde Bengtsson och hans livsverk(?) HAV till att underblåsa den katastrofalt pågående tjuvjakten på elefanter och jakten på fler och fler föremål av materialet elfenben på andrahandsmarknaden i alla världens hörn.

Nästan exakt 100 föremål tillverkade av elfenben från elefant har i dag utlysts till salu i Helsingborg till konsumenter/kunder som vill ha just denna typ av objekt. Detta genererar högst sannolikt ett större intresse för denna typ av konsthantverk. Inköpen av 98 föremål ger ringar på vattnet, vare sig objekten efter auktionen i Helsingborg säljs eller hamnar i Peking, Stockholm, London, Paris, New York eller Korpilombolo.

På kudden? Foto: HAV.

Skämskudden ligger fastnaglad i din favoritsoffa hemmavid, Joakim. Till yttermera visso är den blytung. Faktiskt så otroligt tung att du inte kan rubba den. Vad tjänade du och HAV på elfenbenet idag? En överslagsräkning ger en slutsiffra runt 80.700 kronor för det vita guldet. Av detta tar ni gissningsvis cirka 10 % av säljaren i provision, eftersom jag förutsätter att kunden/sterbhuset lyckades förhandla till sig bättre försäljningsvillkor än genomsnittskunden. Eller inte? Så ni fick in nio tusen kronor som bidrag till brödfödan. Nio tusen som del av en årsomsättning på -hur många miljoner? Nio tusen svenska kronor. Sug på den summan kära läsare. Kommer man Tur och Retur Bangkok på den slanten? Joakim kanske vet. Niotusen kronor och 98 sålda föremål som i allra högsta grad bidrar till att tjuvjakten fortlöper i precis samma omfattning som tidigare. Om inte större. Dessa 98 föremål bidrar till en större acceptans hos dels allmänheten som anser/tror att då är det ju ok med elfenben och dels hos övriga auktionshus i Sverige/ Skandinavien och/eller övriga världen.

En kund i Bogotá/ Peking eller Paris kanske köpte ett föremål av Joakim på HAV och berättar för sina kollegor/kunder att i Sverige i en håla som heter Helsingborg, just DÄR köpte han riktigt bra och riktigt billigt elfenben. Då kommer José i Bogota, Mr Lee i Peking eller Monsieur Alphonse från Paris att hålla ögonen öppna i höst, när HAV -"Sveriges modernaste Auktionshus"- håller ny Kvalitetsauktion. Glöm heller inte vad herr Bengtsson sade: "det kommer mer"!

Glädjande nog, så noterar Antikmonologen att de flesta återrop av elfenben idag hos HAV, gällde de modernaste föremålen. Detta innebär förstås att kunder/handlare drar sig för att köpa dessa mer "tveksamma" föremål. Och det är här skon klämmer; Antikmonologen har aldrig förespråkat ett stort bål där alla elfenbensföremål ska brännas, men när minsta lilla tveksamhet finns vidrörande om det är från före eller efter 1947, så får helt enkelt inte föremålet säljas. Det måste stanna hos ägaren eller förverkas. Utan andra alternativ. Någonstans måste linjen dras för att r ä d d a de alltför få kvarvarande elefanterna.

Att krama vid anfall av skam.

Allt medan det sitter en före detta fältbiolog i Stockholm och knattrar på sin laptop. Oj, nu hettade det till lite. Han delade visst ut en skämskudde till Helsingborgs Auktionsverk. Händer något annat? Nä.

I Salisbury hettade det också till i veckan som gick. Plötsligt noterades väldigt många brittiska läsare av Antikmonologen. Det visade sig att Auktionshuset Woolley & Wallis höll Orientalisk auktion i onsdags (18 maj). I denna auktion salufördes cirka 81 elfenbensföremål i 54 utrop. (HAV piskade även den siffran alltså!)... Inbringad total W&W elfenbenssumma blev £29.980, dryga 300.000 kronor. En uppskattad inkomst på runt 50.000 kronor för W&W. Peanuts eller småpengar, i relation till årsomsättningen för W&W. 50.000 kronor i relation till en tjuvskjuten elefant var 15:e minut. Är det är värt det?

Fotografi föreställande demonstranter utanför Woolley & Wallis i Salisbury, onsdagen den 18 maj 2016.

Det tyckte inte en grupp om 15-20 demonstranter som stod i fredlig demonstration i hederlig demokratisk anda, utanför W&W:s lokaler under onsdagen den 18 maj, skanderandes. Demonstrationen ledde till stor uppmärksamhet i TV samt dagspress i England. I artikel i The Salisbury Journal hade Antikmonologens blogginlägg från den 28 maj 2014 använts som instrument/mothugg i debatt vidrörande huruvida eller inte auktionshuset W&W sålt/säljer elfenbensföremål arbetade efter 1947. Läs Crying Buddha sold at Woolley & Wallis in Salisbury, för bästa förförståelse. Antikmonologen avslöjade med all önskvärd tydlighet i nämnda blogginlägg att W&W sålde en flagrant modern elfenbensstatyett för en rejäl slant. Vilket hade lästs -och avfärdats- av VD för W&W. Såklart.

Är det värt det, Joakim Bengtsson? Kommer demonstrationer att hållas utanför HAV:s lokaler under nästa "Kvalitetsauktion"? Det återstår att se.

Kan du inte tala? Jo, men bara franska, inte kinesiska.

Förresten Joakim, i er Kvalitetsauktion så kallade ni ett par nickedockor för "samtida" och "kinesiska". Utrop nr 425716. Ni lär få en arg kines på halsen förr eller senare, eftersom de är allt annat än kinesiska. De är franska. Ska man vara petig, vilket jag ju anser att man ska vara, särskilt om man är auktoriserad värderingsman och "värderingsexpert" så ska man nog säga 1920-tal i stället för samtida också. Jag skulle i varje fall göra det. Alla dagar i veckan. Jag skulle också kunna kommentera en handfull utrop alltför positivt daterad kinesisk keramik (sett ur säljarens/HAV:S synvinkel), som fallerar på dryga hundra år, men lämnar det därhän.

------------------------------------------------------------------------------------

Avslutningsvis ytterligare tankar om stackars Folke Bensow och hans något skamfilade eftermäle, på grund av senaste tidens kopiemöbler. Kopia är för snällt som epitet betraktat. Det rör sig om förfalskningar. Åtminstone om namnet Folke Bensow nämns. Jag vill inte se fler falska Bensowmöbler på denna sidan 2050. Jag är innerligt trött på dem. (Se tidigare krönikor om SAV/ Lauritz försäljning av falska Bensow-möbler, samt senaste krönikan om Bålsta-försäljning av desamma).

Här väljer jag att plötsligt placera två citat ur Ronja Rövardotter, nästan helt ordagrant: "Metropol, Voffer gör ni på detta viset? (Rumpnissen/Nicklas). Samt också: Håll för öronen, för nu kommer mitt vårskrik; AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAH! (Ronja/Nicklas). Här följer anledningen till citaten:

Till salu hos Metropol. Kom och köp!

Trädgårdspallarna, utrop nr 1039 2705, säljs måndagen den 23 maj och har exakt samma mått och utseende som de nyligen Bålsta-sålda kopiorna. Om det är samma par eller ytterligare ett par är irrelevant. Metropols katalogisering är enligt Antikmonologen åtalbar. Bensow dog 1971. Upphovsrätten gäller 70 efter dödsåret. "Trädgårdspallar efter Folke Bensow". Sug på den formuleringen, kära antikälskande Antikmonologsläsare, sug på den.

BREAKING NEWS: "Bensow-bänkarna" drogs BORT från auktionen ett par timmar före auktionsstart, efter Antikmonologens publicering.

Förresten Metropol; kan ni sätta någon på att kolla upp "scrimshaw" och "fake". Utrop 10392331, "Valrossbete daterad 1875, sjömansarbete". Den är gjuten i plast. Ni ser luftbubblorna på bilden, som mörka små fläckar på kanten. Man gjöt inte valrossbetar år 1875. Åtminstone inte i plast. Den var inte ens uppfunnen nämligen. "Fake scrimshaw" ger 103.000 träffar på google. Ni torde hitta något liknande. Detta är för övrigt en urusel fake som inte skulle lura ens en kastrullfull, helblind samlare. Den är de facto så dålig att den aldrig varit avsedd att lura någon, utan snarare gjorts av ett museum för att visa form och generell idé bakom sjömansarbeten.

BREAKING NEWS: "Valrossbeten" drogs BORT från auktionen ett par timmar före auktionsstart, efter Antikmonologens publicering.

Jag kör vidare på Ronjas vårskrik ett par gånger till. Jag liksom bara känner för det i elefanternas, Bensows och valrossarnas kölvatten. AAAAAAAAAAAAAAAAAHHH...

-----------------------------------------------------------------------

Det ofta av Antikmonologen och inte minst av alltid oerhört läsvärda Kunstnyt ifrågasatta Auktionshuset Lauritz väljer att börsintroduceras på Svenska börsen First North. En Antikmonologen närstående analytiker verksam på danska marknaden kommenterar: "...Det är inget konstigt att de väljer att börsnoteras i Sverige. First North är i och för sig ingen finbörs, men danska marknaden för nynoteringar är STENdöd. Det beror dels på mer aktiv investeringskultur hos de svenska småspararna, men även skattetekniska fördelar. De flesta mindre danska företag som noterats på sistone har valt att göra det i Sverige".

Cyniska elfenbensaffärer, falska gjutjärnsmöbler, stora pengar och luftslott. Inget nytt under sola i Antikbranschen. Dessvärre.

-------------------------------------------------------------------------------

Fotnoter:

Om Cites: http://www.jordbruksverket.se/amnesomraden/djur/olikaslagsdjur/hotadeartercites/handelinomeumedhotadearter.4.7caa00cc126738ac4e880002139.html 

Antikhandlarnas era blir mer och mer passé medan auktionshusen blir fler och fler, för att sedermera uppgå i större auktionshuskomplex.

Nickedockorna såldes inte, med korrekt katalogisering kan det möjligen gå bättre.

Källor:
http://www.auction2000.se/auk/w.ObjectList?inSiteLang=&inC=HAV&inA=20151208_1418&inCategoryId=&inPageMode=R&inShowOnlyNotSold=0 

http://www.woolleyandwallis.co.uk/Search?q=ivory&sale=AA170516-2

https://sv.wikiquote.org/wiki/Ronja_R%C3%B6vardotter

Skrattmåsar och trasiga varningslampor i färgglatt Stockholm

Medelst pedalkraft på väg till vernissage av modern visning gör omkring fyrahundra skrattmåsar, de flesta i full sommardräkt, allt för att överrösta den nuförtiden konstant tunga stockholmstrafiken. På provisoriet Strömbron lyckas måsarna med sina hormonyttringar, och deras läten blir till en ljuv musikmatta för en gammal avdankad fältbiolog. Jag stannar, tar ett par snabba bilder och njuter minst lika mycket som svarthuvorna av aprilsolen.

Njuter gör jag även på Stockholms Auktionsverks (SAV, numer ägt av danska Lauritz) Moderna visning av ett antal spännande föremål. Exempelvis ett alldeles underbart skåp ropat för 100-150.000 kronor, ritat av Josef Frank. Det jag personligen tycker är vackrast är det som sannolikt skrämmer iväg nio av tio potentiella kunder; nämligen skåpets slitage, patina med ett vackrare ord. Skåpet tycks ha tjänat som upphällningsplats för samtliga drinkar skakade under Drink-SM de senaste 50 åren. Så är dock inte fallet, proveniensen är känd och de facto spännande. Skåpet klubbades för 220.000 kronor.

Fräsigt Frank-skåp.

När folk åker utomlands har en del som tidsfördriv att notera det besökta landets pris på hamburgaren "Big Mac"logiskt kallat Big Mac-index. Svenska antikbranschens motsvarighet, med en nypa salt, har i många år varit designern Jonas Bohlins idag närmast ikoniska plåtskåp "Slottsbacken". Ett ytterst enkelt designat metallskåp i obehandlad plåt/metall, med råa, avsiktligt rostiga ytor.

Slottsbacken gjordes endast i 200 numrerade exemplar och någon sanning finns det väl i att dessa skåps priser indikerar hur konst- och antikmarknaden mår. Möjligen är det då symptomatiskt att inget av Stockholmshusen försöker sälja ett, ännu i alla fall, våren 2016? Folk håller i sina föremål i tider av oro.

Lotte-tavlor, nr 430 och 431.

Att vissa utrop placeras på bästa plats i visningssalen har ofta att göra med antingen föremålets eller inlämnarens prestigenivå, ofta i kombination däremellan. Högst värdesatt hänger oftast, men inte alltid, på bästa platsen. Där världens dyraste svensksålda målning någonsin hängde år 2010,  Sommarnöje av Zorn, såld för 26 miljoner, hänger under innevarande visning två blandtekniker av Lotte Laserstein, nr 430 och 431; möjligen veckotidningsillustrationer, med utrop satt till 50.000-80.000kr. Förunderliga äro herrens väg(g)ar. Såldes för respektive 60.000 och 85.000 kronor.

Nr 466, Ingens hundar, olja 104x116 cm, Staffan Hallström, utrop 5.000.000-6.000.000 kronor.

På praktplats två hänger en oerhört kraftfull olja, utrop 466, i Staffan Hallströms mest kända, ikoniska serie Ingens hundar; En hörnsten i det svenska 1900-talets konsthistoria. Ifrågavarande kanvas såldes i november 2004 för 1.390.000 (utrop 400.000-500.000) av SAV. År 2016 anser samma auktionshus att tavlan är värd mer än tio gånger sedan senast det begav sig. Anmärkningsvärt. Återstår att se om det, enligt Heidenstams retorik, lönar sig att spänna bågen så hårt -och hur lågt man lyckas övertyga säljaren om att lägga bevakningspriset?! Hundarna såldes för 4,8 miljoner kronor.

Nr 132, "Trädgårdsmöbeln nr:1, Folke Bensow". Utrop 30.000-40.000 kronor.

Ett par gjutjärnsbänkar, nr 132 attribuerade till Näfveqvarns Bruk understryker att allt inte nödvändigtvis är vitt och svart, även om just dessa bänkar de facto går i denna färgskala. Jag undrar om dessa bänkar verkligen är tillverkade under 1900-talets första hälft? SAV skriver bland annat: "smärre slitage, sannolikt senare träsitsar" samt "PROVENIENS: Taburetterna ingick i ett husköp på 1980-talet där taburetterna stått sedan länge". Bänkarna såldes för (dubbla utropet) 60.000 kronor till okänd köpare.

"Länge" kan ju innebära ett par dygn, allt är ju som bekant relativt. För övrigt vore totalt osannolikt att träsitsarna är "gamla" eller från tiden. Då skriver man väl "nya" i stället för "sannolikt senare", eller tyckte någon möjligen att det klingade sämre?

Detalj av utrop 132.

Detalj av nr 132, undersida. Nya skruvar. Ny färg. Nytt virke. Ny metall. Frågor på det?

Folke Bensow var designern bakom dessa bänkar, år 1920. Vidare; kvalitén på gjutningen haltar alldeles oerhört, detaljarbetet är oprecist/indistinkt, efterarbetet dåligt, patina saknas i princip totalt och luftbubblor/-gropar förekommer extensivt i den gjutna metallen. Bänkarna visar inte några som helst tecken på någon vidare ålder. Det är i antikbranschen känt att Näfveqvarns Bruks gjutjärnsföremål, som ända sedan 1980-talet tidvis har nått mycket höga prisnivåer, har förfalskats. Behöver varningslampan bytas ut på Stockholms Auktionsverk/Lauritz?

Det finns orter som heter Venice, Mora och London i USA. Månne finns det ett Näfveqvarn i Kina? Gör om och gör rätt Stockholms Auktionsverk/Lauritz! Förfalskningar har inget att göra i en kvalitetsauktion. De ska simpelthen bare fjernes fra auktionen!

Detalj av nr 132.

Detalj av utrop 132, bubblor i gjutningen.

 Exempel på hos Bukowskis tidigare såld Bensow-bänk av samma modell: Trädgårdsmöbeln Nr 2.

Likadan Bensow-bänk, tidigare såld på Bukowskis. Hårt ansatt av ytrost.

------------------------------------------

Adekvat terminologi är av avgörande vikt i auktionssammanhang. Vid granskande av katalogtexten till följande olja på duk uppstår några tankar.

Olja på duk, nr 631, "Jean Lurcat, tillskriven, Paysage avec femme" (kvinna i landskap). Värdering (=utropet) satt till 20.000-25.000 kronor.

Oljemålning, nr 631, tillskriven Jean Lurcat.

Vänta nu lite... Olja av Lurcat, tillskriven. Vabefalls? Målningen är ju tydligt signerad "Lurcat" i nedre högra hörnet. Vad menar då SAV:s experter med "tillskriven"? Tvivlar SAV på att signaturen är äkta? Tvivlar SAV på att målningen är utförd av Lurcat? En kvalitetsauktion med signerad tavla som endast är tillskriven artisten, trots tydlig signatur -utan kommentar om varför- torde vara första gången. Den möjliga Lurcat-målningen noteras till 16.000 kronor i slutprislistan.

Vad är intentionen, Stockholms Auktionsverk? "Armbandsur, Rolex, tillskrivet" eller "Lurcat, signerad, tillskriven". Sugen på att bjuda? Någon? Förtroendeskapande?

Multipelt ägg av Lucio Fontana erbjudes. Svar till "Partner sökes". Nr 626. Foto: SAV.

På en hylla hos SAV står en i Uppsala så kallad världssensation till salu, utrop 626. Se krönikan Verkligen världssensation Antikrundan, Bexhed och Barnebys? Lotterivinsten i form av stort mässingsägg från Uppsalas Antikrundevärdering, som under oerhört dramatiska omständigheter värderades av unge herr Bexhed till omkring en halv miljon kronor.

Antikrundans regler säger något i stil med att den värderande experten inte ska kunna "ta in" föremålet till sitt auktionshus, i detta fall Uppsala Auktionskammare. Praktiskt då att ha fru Bexhed hos rivalen SAV! Keep it in the family. Nämnda auktionshus är dock något mer modest i värderingen; 300.000-400.000 kronor värdesätts den "unika" multipeln, i 1000-upplaga, till. Ägget nådde pocherad nivå och såldes för 600.000 kronor! Dock inträffade något underligt. Det klubbades först för slutsumman 480.000, men togs upp för ny budgivning efter debacle med kundtjänst.

-----------------------------------------------------------------------------------

Ärkekonkurrenten till Bengt Sundströms Stockholms Auktionsverk heter Bukowskis och där har nya kvastar sopat. Nåja, man har i alla fall beslutat sig för att skilja konsthantverk och möbler från måleri-delen. Teorier har gjort gällande att konsthantverksdelen drunknat bland måleriet och visst kan det ha varit så. Sålunda pågår en visning uteslutande av 1900-talsmåleri i Berzeeli Park. Möbler och Contemporary/ Samtida måleri kommer senare under våren, vid skilda tillfällen. Återstår att se om SAV följer efter. Naturligtvis gör det visnings- och inlämningsperioderna något mer komprimerade.

Under torsdagskvällen (14 april) når mig för övrigt nyheten att herr Sundström shoppar vidare i Sverige. Nu har även Karlstad-Hammarö Auktionsverk införlivats i Lauritz käcka hägn. Huk er göbber o gömmer, nu snakker vi dansk..!?

Nr 50, Hjorths "(Klein-)blå Eva mot (Klein-)blå fond. utrop 3.000.000-3.500.000 kronor. Såld för 3 miljoner (inkl. avgifter).

På Bukowskis syns det att hängningsstaben (de som ansvarar för att "bygga" utställningen) haft roligt. Det är en fröjd att vandra genom salarna, med fondväggar i starka färger som accenter eller komplement till en massa visuellt godis.

Jirlows olja, nr 137, Cykeltur i Provence. Ingår Frankstolarna i klara, tillika matchande färger i köpet?

Lennart Jirlows Provencemålning kräver sin våning, snarare än lägenhet. Respektingivande måtten 186x300 centimeter och utropet satt till 800.000-1.000.000 kräva dessa väggar, färger och möjligen också drycker(?). Stolarna lyfter fullkomligt ut duken från väggen! Strängen brast med en smäll och målningen förblev osåld.

Olja av Siri Derkert i centrum. Utrop 1-1,2 miljoner.

 Mot vägg färgad som en god Bourgogne utan mognad hänger en av mina personliga favoritmålningar från det svenska 1900-talet; nämligen Siri Derkerts underbara Ryttare från 1916-17, konsthistoriskt otroligt viktiga år. En målning jag hade privilegiet att för snart 20 år sedan få resa med i Norge och Danmark, för att sedan hjälpa Sotheby´s att sälja i Stockholm. Ett resesällskap jag sent ska glömma. Såld för 1.9 miljoner.(inklusive avgifter).

Ytterligare resesällskap under samma skandinaviska sejour utgjordes av den betydligt mer bisarra kompositionen "Gräshoppan" av Nils von Dardel. Modernismen ur en pillerburk? Ropad till 2,800.000-3.000.000 kronor. Såld för 3,185 miljoner (inkl. avgifter).

Dardel goes Yves Klein goes LSD?

A propos pillerburkar och obesvarad kärlek; Något som oftast saknas nuförtiden, är extensiva katalogiseringar av konst(hant)verk. Ropar/värderar man ett konstverk till en massa hundra tusen eller miljoner kronor, så tycker jag banne mig att ifrågavarande auktionshus ska försöka vara så djuplodande som möjligt om föremål och konst. Det blir ju löjligt om man överväger att köpa något för ett par miljoner och katalogtexten endast består av namnet på konstnären och priset. Hellre en ofta använd standardtext om ifrågavarande konstnär än ingen text alls. Att den svenska konstmarknaden domineras av en enda enormt skicklig konsthandlare har sannolikt sin förklaring i bland annat just detta. Det är inte bara konstverket som säljs, utan hela historien kring detsamma. Promenaden från Bukowskis till icke nämnda Konsthandel må vara Sveriges dyraste, men så växer oftast också historien kring de transporterade konstverken för varje meter närmare Konsthandeln de kommer. Det går alltid att gräva fram mer fakta om bra konst. Tidsödande? Förvisso, men det lönar sig. Oftast.

Gör ett besök på visningarna om ni har möjlighet! Det är högst temporära museum där ni ser ting som därefter låses in hos sina nya ägare någon eller några generationer. Man behöver inte klä sig extra fint för att gå på Visning på Fina Gatan och "Vanliga Människor" är välkomna. Allt annat är myter.

Självklart så ska ni också försöka gynna den existerande konst- och antikhandeln. Vi behöver stödet för att överleva.

Äntrar cykeln för att hinna få en solnedgångsbild ackompanjerad av de våryra måsarna.

Skymningen gryr. Här har sannolikt även Siri Derkert stått och njutit om våren.

Trevlig vår!


Fotnoter:
Strömbron stod klar 1946 och har hållit väl. Så väl att den har fått fortleva, trots att den från början avsågs som just en tillfällig lösning och därför alls inte utsmyckades.

Det finns också en äldre herr Bexhed som associeras med UAK, nämligen Jan-Mikael Bexhed. Advokat med mera, far till Magnus Bexhed, VD för UAK.

Om annat ej anges är bilder tagna av Antikmonologen.

Källor:
https://sv.wikipedia.org/wiki/Str%C3%B6mbron
http://auktionsverket.se/auction/modern/2016-04-19/12-josef-frank-skap-svenskt-tenn-1939/?q=frank
http://auktionsverket.se/auction/modern/2016-04-19/466-staffan-hallstrom-ingens-hundar-i/?q=hallstr%C3%B6m
http://auktionsverket.se/auction/modern/2016-04-19/132-folke-bensow-tradgardsmobeln-nr-1-taburetter/?q=bensow
http://auktionsverket.se/auction/modern/2016-04-19/626-lucio-fontana-concetto-spaziale-natura/?q=fontana
https://www.bukowskis.com/sv/auctions/590/50-bror-hjorth-bla-eva
https://www.bukowskis.com/sv/auctions/590/137-lennart-jirlow-cykeltur-i-provence
https://www.bukowskis.com/sv/auctions/590/26-siri-derkert-ryttare

Ett steg framåt och två tillbaka på Bukowskis

Inte minst i pottskåpstider borde vikten av korrekta katalogiseringar hos de alltigenom dominerande försäljningskanalerna i Sverige vara av yttersta vikt. Sveriges största marknadsplats för antikviteter och konst lär vara Bukowskis Market. Små och stora tankar dyker upp under ett par timmar vid datorn, ögnandes igenom välfyllda webbsidor.

Personalen på Bukowskis Market i Malmö har hör och häpna använt n-ordet i en av sina katalogiseringar. I förrgår föll nämligen klubban på 2.488 kronor för nr 683015: "Vas, porslin, Kina, nytillverkning".

Just det, n-ordet i antikbranschen -när det kommer till konsthantverk- är nämligen nytillverkning. Huvvaligen! Ingen vill uttala ordet, för det är inte comme il faut att handla med nytillverkat i antiksvängen, av tämligen lättförståeliga skäl. Uppenbarligen förekommer det och dessutom är det en lönsam handel för auktionshusen; både stora och små, som tidigare extensivt diskuterats av Antikmonologen. Exempelvis i Senare än vadå, L(a)uritz?) Men ingen vill prata om det och väldigt sällan kallas spaden vid dess rätta namn. Det vill säga om den är nytillverkad. Vag, substanslös auktionshusterminologi är legio vad gäller nyare föremål. Därför är det positivt och överraskande när ett auktionshus talar klarspråk.

"Nytillverkad" klubbad hos Bukowskis för 2488 kronor 24 juni 2015.

Intressant nog, så såldes samma vas åtta månader tidigare i Stockholm, den 18 oktober 2014 för 39.000 kronor.

"Nytillverkad" klubbad hos Bukowskis för 39.000 kronor 18 oktober 2014.

Därefter såldes samma vas två månader senare i Stockholm, den 21 december 2014 för 5.100 kronor.

"Nytillverkad" klubbad hos Bukowskis för 5.100 kronor 21 december 2014.

Därefter såldes samma vas fyra månader senare i Stockholm, den 15 februari 2015 för facila 1.000 kronor.

"Nytillverkad" klubbad hos Bukowskis för 1.000 kronor 15 februari 2015.

Därefter såldes samma vas åtta månader efter första försäljningen den 24 juni 2015 -som tidigare påpekat- för 2.488 kronor. Denna gång dock i Malmö!

Att sälja samma vas fyra gånger inom loppet av åtta månader är långt ifrån olagligt, möjligen ovanligt. Bukowskis Markets devis lyder: Bukowskis Market är ett auktionshus som kombinerar det bästa från den traditionella auktionsvärlden såsom expertis, garanti och spänning med ett modernt och smidigt sätt att handla.

Förfaringssättet att sälja samma föremål varannan månad kan eventuellt beskrivas som just "modernt"? Bukowskis Market lär heller inte klaga på inlämnaren så länge varan fortsätter säljas, eftersom dryga 20% av försäljningspengen tas i provision vid varje tillfälle. Katalogiseringsmomentet blir ju kortvarigt vid varje inlämning; Copy-Paste-Enter; häpp! Det enda som varierat är att "tillverkningsdefekter" hade uppstått vid senaste (törs inte skriva sista) försäljningen, under rubriken "Konditionsrapport". -Vilket i sig är komiskt. Att det rör sig om samma vas på alla bilder är otvivelaktigt. Titta på fotografierna på den alltid så viktiga undersidan, vid respektive försäljningstillfälle. Där ser ni två mörka prickar på fotringen samt två små streck; helt omisskännliga.

Den som sedan kan förklara varför vasen sålts fyra gånger under mindre än ett år, blir Antikmonologens hedersläsare..!

--------------------------------------------------------------------

Efter den debatt och de skandaler som drabbat diverse auktionshus i Skandinavien vidrörande elfenben, så vill man tro att intaget av elfenben skulle vara minimalt, för att inte säga icke-existerande.

Döm då om förvåningen när följande inte särskilt gamla föremål ropas ut av Bukowskis Market i Stockholm:

"Buffelben" såldes för 1.000 kronor.

"Salt och pepparkvarn samt syrsask, Buffelben (Antikmonologens highlight), Kina, 1900-tal. Rik dekor i relief av figurscen. Kvarn- och strö-montering av mässing. Höjd 10-13 cm. Konditionsrapport: Slitage, kvarnen ej komplett. skruv saknas". Så lyder katalogiseringen.

Bukowskis; när såg ni (senast) så enormt arbetade föremål gjorda av "buffelben"? Sedan när ger buffelben detta väldigt vita intryck? Sedan när har man valt buffelben som medium för att skära och karva i, i denna stora och mycket intrikata utsträckning? Buffelben besitter inte tillnärmelsevis samma hårdhet som elefant-elfenben och är därför oerhört mycket mindre lämpat att karva så intrikat i. Varför skulle ett par salt- och pepparkar gjorda av det alltigenom oädla materialet buffelhorn från 1900-talets slut ropas och värderas av Bukowskis experter till 4000 kronor? I sammanhanget väldigt mycket pengar. Riktigt, riktigt illa av Bukowskis är att man valt att ej överhuvud taget med en enda bild illustrera undersidan på dessa elfenbensföremål. -Förlåt, buffelbensföremål. Undersidan säger mer än 1000 ord. Något alla prylnördar känner till. Nu säger undersidan ingenting till oss som endast sett föremålen på nätet. Pinsamt. Antikmonologen har extensivt diskuterat problemen med utelämnade bilder och dåligt illustrerade utrop. Exempelvis i Ångerfullt Bukowskis? Paradigmskifte när ångerrätt införs på nätauktioner.

Innebär detta att Bukowskis likt eBay framledes kommer att katalogisera elfenben från elefant som "Faux ivory" eller buffelben? Detta har tidigare extensivt diskuterats av Antikmonologen (se exempelvis Crying Buddha sold at Wolley & Wallis in Salisbury)

Samma vecka som koordinerade tillslag görs över hela världen, 300 personer arresteras och tonvis av beslag av olagligt material görs, väljer Bukowskis i Stockholm att katalogisera tre små föremål som buffelsniderier. Goddag yxskaft. Det har påpekats oupphörligen de senaste åren att elfenbensindustrin är en miljardbusiness för maffia, terrorister och organiserad brottslighet. Det tjuvskjuts en elefant varje kvart, 365 dagar om året. På Bukowskis i Stockholm säljer vi buffelpepparkvarnar. Jodå, så är det. Varför, Bukowskis?

Utrop 677613, Bukowskis Market i Norrköping. Osynlig mynningsnagg på enda bilden föreställande mynningen.

En vas jag gärna hade bjudit friskt på, men ändå lät bli var 40-centimeterspjäsen av Vilhelm Bjerke-Petersén. Den såldes idag, den 27 juni för 900 kronor, värderingen låg på 1.500 kronor. Konditionsrapporten sade "Litet mynningsnagg". Ingen av de fyra bilderna som visades i utropet visade denna nagg. Hur tänker Bukowskis? Vi kunder har inte alltid tid eller möjlighet att ringa eller maila auktionshus om utförliga konditionsrapporter. Att Sveriges största marknadsplats för antikviteter väljer att smyga undan och medvetet låta bli att illustrera skador är inget mindre än en skandal. Pinsamt är bara förnamnet.

Världsledande på bildsidan?

Som tidigare påpekat är det hederligaste och marknadsledande auktionshuset i Sverige -och sannolikt i världen(?!) Auktionshuset iSolna, vad gäller kundtillvända bilder. Detta auktionshus avbildar varje objekt med många bilder och ringar in och highlightar eventuella skador, så att potentiella kunder ser skador/defekter supertydligt utpekade på egna datorskärmen, vare sig man befinner sig i Sibbarp eller New York. Arrogansen hos auktionsjätten är ju vid en jämförelse obeskrivligt svår att greppa. (Se Auktionshusexistensproblem- Bättre bilder eller full fart bakåt?) Förtroendeskapande, Bukowskis? -Näppeligen. Förtroendeskapande iSolna? You bet!

Varunummer 250: Fribergskål, utpekad tillverkningsdefekt. En av s j u bilder på denna skål. Säljs hos iSolna 28 juni 2015.

Som tidigare diskuterats är problematiken gammal. Fallet med jugendvasen som storsamlaren X köpte för 2.800 kronor + avgifter på Bukowskis Market och senare fick hävt, på grund av att Bukowskis utelämnat bilder på stor skada är en självklar parallell (se Ångerfullt Bukowskis? Paradigmskifte när ångerrätt införs på nätauktioner.)
 

Jugendvasen såldes för övrigt återigen den 23 mars i år. Denna gång ansåg marknaden att det korrekta värdet var 550 kronor, eftersom Bukowskis nu valt att illustrera skadorna.

----------------------------------------------------------

En annan spännade katalogisering gjordes av Bukowskis Markets stockholmsexperter i juni. Den 15 juni klubbades i Stockholm en fantastisk ljusskildring på duk i Caravaggios fotspår; en oljemålning föreställande Judit och Holofernes.

Värdering tillika utropspris sattes till 15.000 kronor. Slutpriset blev 160.000 kronor. Vad hade tavlan kostat på en Kvalitetsauktion med mer korrekt angiven uppmärksamhet och katalogisering? Ytterligare en nolla till slutpriset?

-------------------------------------------------------

Utropet "FAT 3 st, porslin, Kina, 1900-tal" återropades den 24 juni. Utropet hade satts till 1.500 kronor.

Om Bukowskis Markets experter i Norrköping hade skrivit Japan i stället för Kina, så hade kanske faten sålts? De är nämligen just japanska, inte kinesiska. Att japanskt konsthantverk attribueras till Kina har tidigare diskuterats extensivt av Antikmonologen (exempelvis i Fem av 12 för dåligt Bukowskis).

----------------------------------------------------

Är ni sugna på en rokokourna i fajans, så tycker Bukowskis att ni ska bjuda på följande utrop:

Återropades, alltså ej såld.

Antikmonologen är av diametralt motsatt åsikt. Denna urna är uppskattningsvis 150 år yngre än rokoko-eran och är en kopia eller snarare fantasialster av hur man runt år 1900 ansåg att en (ny-)rokokourna skulle se ut. Den person som skriver "sannolikt rokoko" om denna urna är icke tillräckligt initierad. Basta.

Som jag sagt oräkneliga gånger; När ett objekt en gång sålts på auktion så blir den försäljningen till en -för de allra flesta- etablerad sanning. Inte minst av denna anledning har auktionshusen ett tungt ansvar att katalogisera det de väljer att sälja på ett så korrekt sätt som någonsin är möjligt.

---------------------------------------------------------

Flexibussiantikvitet?!

Om någon har kommande onsdag fri i kalendern så passa på att följa med till underbara Nora Antikmarknad. -Definitivt en av Sveriges charmigaste mässor i mysiga och pittoreska Nora. Klockan 07.30 den 1 juli avgår Ekmanbuss från City-terminalen i Stockholm. För bokning och kostnad kontakta Ekmanresor på telefon 08-159575 eller info@ekmanresor.se. Reseledare för dagen blir Antikmonologens utsända Nicklas Cederqvist. Diskussioner angående tips, trick och fällor med mera i antiksvängen utlovas under bussresan. Vi samlas över kaffe och/eller lunch för gemensamt jämförande av mer eller mindre illa(?) katalogiserade fynd runt lunch. Självklart med väldigt stor glimt i ögat. En riktigt spännade och trevlig dag utlovas för loppis- och antiknördar!

Sivan, alltså familjens hund och jag önskar Antikmonologens stadigt växande skara läsare en riktigt trevlig sommar! Gräv djupt och tänk efter före. Om erbjudandet är för bra för att vara sant, så är det oftast just det.

Dessutom vill jag tacka er alla för ert oerhörda engagemang och uppmuntrande tillrop.

Glad sommar!

Källor:
https://www.bukowskismarket.com/sv/search/nytillverkning?archived=true
https://www.bukowskismarket.com/sv/674588-salt-och-pepparkvarn-samt-syrsask-buffelben-kina-1900-tal
http://www.theguardian.com/environment/2015/jun/18/300-arrested-in-global-wildlife-raids
https://www.bukowskismarket.com/sv/671392-okand-konstnar-olja-pa-duk-1700-tal
https://www.bukowskismarket.com/sv/670784-urna-fajans-sannolikt-rokoko-och-1700-tal

Uppsala onlinekvalitetsauktion avsäger sig-TROLIGEN- ansvar för asiatiskt konsthantverk

Uppsala Auktionskammares (UAK) hemsida, augusti 2013:

"Tisdagen den 27 augusti kl. 10.00 går säsongens första Onlinekvalitetsauktion av stapeln i Uppsala. Auktionen med närmare 1300 föremål bjuder på en praktfull blandning av dekorativa konstföremål och inredningsobjekt för alla smaker. Ni hittar såväl äldre antikviteter såsom gustavianska spegellampetter som moderna möbler av Axel Einar Hjorth. Det stora intresset för asiatiska föremål fortsätter att vara starkt och auktionens asiatiska avdelningen innehåller denna gång över 350 unika asiatiska konstföremål".

Nr 101, "Snusflaska. Orientalisk. Möjligen ben med skrivtecken och erotisk scen. H 7,5. Obetydligt slitage. I övrigt troligen gott skick".

Efter att ha tittat igenom katalogen reflekterar jag storögt över en hel del. De utrop/bilder jag anför och diskuterar i denna text är ett axplock av de 352, som avdelningen Asiatiskt konsthantverk utgör.
Exakt 75%, 264 av de 352 utropen "Asiatiskt konsthantverk" är helt odaterade/okommenterade gällande föremålens ålder och utan proveniens. 68 av utropen är kommenterade som sannolikt/ möjligen/ troligen kinesiska. Av sistnämnda grupp bedömer jag alla utom något enstaka som fullständigt självklart kinesiska.

Nr 103, "Vas, Sannolikt Kina. Krackerlerad(sic.) glasyr med motiv av bergslandskap. Slitage och smärre tillverkningsdefekter. I övrigt troligen gott skick".

Under rubriken "Föremålsområden" på UAK:s hemsida står bland annat följande under "Kinesiskt porslin": Vid tidsbestämningen av kinesiskt porslin utgår våra experter från hur godset ser ut, hur det är bränt samt främst kvalitén vad gäller utförande och måleri. Proveniensen, föremålens ursprung, spelar mycket stor roll för prisbilden. Till vår hjälp vid bedömningar och värderingar av kinesiskt porslin och asiatiskt konsthantverk har vi ett antal internationella externa experter som besöker oss vid ett flertal tillfällen varje auktionssäsong.

Nr 223, "3 delar brons. Orientaliska, möjligen Japan med mera. Smärre slitage. I övrigt troligen gott skick".

Nr 238, "Tempelväktarlejon, Möjligen Kina, 1800/1900-tal, elfenben. Obetydligt slitage. I övrigt troligen gott skick".

Vore de 264 utropen katalogiserade som antika, skulle UAK vara ute på tunn is ur juridisk synvinkel, men eftersom de är helt okommenterade vad gäller ålder, så tvingas eventuella spekulanter/köpare att helt själva stå för kunskap och slutsatser om föremålens ålder. Därmed kan UAK svära sig fria från ansvar. Vart tog auktionshusets kunskapsansvar vägen? Vad tycker övriga auktionssverige om förfarandet, månne? 

Nr 270, "Bojan med lock, Porslin. Kina. Dekor i underglasyr blått av blommande prunus. Utrop 4-6.000 kr. Smärre slitage, glasyrmistor och tillverkningsdefekter. Stötskada med stjärnspricka ungefär 19-20 centimeter från basen. I övrigt troligen gott skick".

Nr 412, "3 delar Möjligen Nefrit/ Jade. Smärre slitage och naturliga skiftningar. Obetydlig nagg. I övrigt troligen i gott skick"

478, "så kallade Tanghästar med ryttare". Utrop 5-6.000 kr

Nr 505, "Möjligen Kina, vitglaserad. Slitage, sprickor och nagg. I övrigt troligen gott skick".

 

Nr 507, "Sannolikt Kina, möjligen Han. Slitage. Möjligen med lagningar".

Nr 559 "Sköldpaddsask. Orientalisk. Möjligen sköldpadd. Skuren dekor. Smärre slitage, spricka. I övrigt troligen gott skick".

Nr 733, "sannolikt elfenben med mera".

Nr 1342, "Tre delar. Nagg och lagningar. Terrinen sannolikt i gott skick".

Lösryckta kommentarer till utropen i denna artikel:
Nr 223, möjligen Japan med mera. Vadå med mera? Nr 238, lejon i elfenben, katalogiserade som 18- eller 1900-tal, - Har någon hört om Cites?! De ser ut att ha samma ålder som merparten av det kinesiska porslinet. Nr 270, med ett utrop om 4-6.000 kr, -indikerande hög ålder, -utan att åldern alls kommenteras. Nr 412, Möjligen nefrit/jade? Vad är alternativet; -plast? Nr 478, så kallade tanghästar. Är det tanghästar eller inte? Utrop 419: Skulpturer Kina, två stycken, Tangtyp, utrop 5-6.000 kr. Är de Tang? Nr 481, så kallad tanghäst, utrop 5-6.000 kr. Är det en tanghäst? Priset indikerar i vart fall att "tang-föremålen" är äkta, ("skador, slitage, lagningar"). Nr 523 är likadant katalogiserad. Nr 505 och 507, möjligen, troligen, sannolikt, möjligen, möjligen! Jag blir perplex, -och det var jag tydligen inte ensam om. Nr 559, rubrik: Sköldpaddsask. Beskrivning: möjligen sköldpaddsask. -Cites...?! Nr 733: sannolikt elfenben med mera. Med mera vad? Sannolikt elfenben? -Liknande som nr 735: "möjligen delvis elfenben med flera material". Etcetera, etcetera.
BREAKING: Jag har just (kl 13.40 den 27 augusti), under pågående UAK-auktion, blivit informerad om att Uppsalapolisen- skoj att också Polisen läser ANTIKMONOLOGEN!- tvingat UAK att dra tillbaka ALLT vid denna auktion utbjudna elfenben, till min och elefanternas oförställda glädje. Jag känner inte till några som helst detaljer. NEWS! 
Utrop nr 113 är katalogiserat som kinesisk, men är japansk. Nr 680; tre av fyra föremål är japanska, men samtliga katalogiserade som kinesiska. Nr 369 och 493 är med intill visshet gränsande sannolikhet Samson och inte kinesiska.

Det extensiva bruket av meningen "I övrigt troligen i gott skick" i konditionsrapporterna är förbluffande och lämnar mig nästan mållös. Troligen?

Vad kan ovanstående -för svenska och internationella auktionsförhållanden nya- sätt att katalogisera orientaliskt konsthantverk sammantaget indikera? Att Uppsala Auktionskammare har blivit stämda av missnöjd(-a) köpare? Eller att man har en (eller flera) katalogiserare utan (adekvata) kunskaper? Eller en kombination av båda? Eller att man till varje pris vill sälja till kineser, även om det sker på ett mindre snyggt vis? Jag vet inte och har utan framgång telefonledes försökt få tag på VD Magnus Bexhed. 

Eftertraktad valuta i Uppsala.

Centrala frågeställningar för UAK:s ledning borde vara:
Hur definierar UAK begreppet kvalitet (som ju de facto är en del av namnet på själva auktionen)?
Hur definierar UAK begreppet antikvitet? Vad anser UAK om hur ansvaret ska se ut för ett auktionshus?

Även om de flesta av oss förstår att de ifrågavarande 352 utropen är riktade mot köpare i tillverkningslandet i Öst (ofta köpare med lite kunskap, men väldigt tjocka plånböcker), så ska väl föremålen katalogiseras på ett sätt som är korrekt (även) ur svenskt perspektiv? 

Jag associerar termen onlinekvalitetsauktion till -dels en auktion som är högkvalitativt katalogiserad av auktionshusets personal. -Till yttermera visso också en auktion med föremål till salu av högre kvalitet än genomsnittet. Då förväntas betydligt färre än 264 -tvåhundrasextiofyra- vara helt okommenterade vad gäller objektens ålder. Om exempelvis en fastighetsmäklare, gemmolog eller slaktare skulle använda frasen "i övrigt troligen i gott skick" om sina respektive produkter inför en möjlig försäljning, skulle högst sannolikt kunden snabbt lämna scenen med ett besvärat ansiktsuttryck.
Förtroendeskapande? Avgör själv.

Ytterligare en populär smålänning

Artiklar i dagspress och på webben, tillkomna efter denna blogg:
http://www.unt.se/uppsala/polisen-beslagtog-elfenben-2573069.aspx
http://www.dn.se/nyheter/sverige/auktionshandel-med-elfenben-synas-av-uppsalapolisen
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article17531715.ab
http://www.expressen.se/noje/utreds-for-olaglig-elfenbenshandel 
http://www.natursidan.se/nyheter/polisen-beslagtog-elfenben-fran-uppsala-auktionskammare

Fotnoter:
Från UAK:s hemsida: "Under år 2011 sålde Uppsala Auktionskammare kinesiska och asiatiska föremål för 15 miljoner kronor. Bara under våren 2012 sålde Uppsala Auktionskammare kinesiska och asiatiska föremål för över 20 miljoner kronor."

CITES (the Convention on International Trade in Endangered Species of Wild Fauna and Flora) is an international agreement between governments. Its aim is to ensure that international trade in specimens of wild animals and plants does not threaten their survival. För att följa lagen om försäljning av skyddade arter måste kommissionären(=auktionshuset) klargöra huruvida eller inte, man säljer äkta/falskt elfenben, införskaffat sedan länge eller mer nyligt införskaffat.

Samson var ett franskt företag, som under 1800-talet var framstående kopister -och möjligen förfalskare- av keramik av alla typer som då var i ropet. Se även: http://en.wikipedia.org/wiki/Edm%C3%A9_Samson

Skjut inte budbäraren.

Källor:
https://www.uppsalaauktion.se/a:20130827/de:14/pp:100
https://www.uppsalaauktion.se/om_foretaget/foremalsomraden/kinesiskt_porslin