Klockor, Vikingafälla och nygammal stöld

Kaplans säljer kvalitetsur med tillbehör på lördag den 13 maj. Det är alltid roligt att beskåda ovanliga och/eller märkliga tidsvisande smycken. Handledsur är ju det mest smyckesliknande vi män bär.

Tid är pengar hos Georgios Batselas på Kaplans

Den pågående visningen ger ett ett brett spektrum från japanska quartsur värderade från någon tusenlapp upp till mekaniska schweiziska mästerverk ropade för ett par hundra tusen kronor. Förvisso finns också några damur med för ordningens skull, men genusdiskussionen är bortrationaliserad i klocksammanhang. Damklockor är allt annat än eftertraktade och har hitintills därför generellt varit mycket dåliga investeringar. Även kvinnor föredrar nämligen större ur idag (läs herrur).

Ett par föremål hade redan under VIP-visningen (onsdag kväll, 10 maj)  stuckit iväg i budgivningen. Bland annat utrop Nr 1, en vacker Omega Speedmaster från 1960 med brunaktig tavla, läderband och kaliber 321; en "Lollipop", så benämnd tack vare sekundvisarens utformning. Utrop satt till 120.000 kronor, redan uppe i 410.000. Klubban klubbades för 810.000 kronor.

En större överraskning torde Universalen, nr 12, vara; modellbeskrivning "Geneve, Compax, Oversize, Kaliber 292". En riktig best, nämligen 46 mm i diameter, för sin tid verkligen Oversize, och sannolikt tillverkad för en pilot som behövde se ordentligt och snabbt på stor urtavla.

Tillverkningsåret ligger runt Andra världskrigets slutår, 1945. Just det ja, utropet har satts till 27.000 kronor. Den är i skrivande stund uppbjuden till en quickstep; 360.000 kronor. Kaplans hittade flera liknande försäljningar av ifrågavarande modell med vit urtavla. Däremot lyckades man inte hitta en enda referens på någon med svart urtavla. Detta triggar klockhannarna att ta fram de tjockaste av läder och utföra förunderliga ritualer inför budpodiet på lördag. Att sedan Kaplans av tradition och vunnen hävd har alldeles för låga värderingar/utrop är något jag ifrågasatt i många år. Men som sagt, det triggar... Universalen klubbades för 380.000 kronor.

__________________________________________________________________

En äkta Viking(?)

Antikmonologen besökte Stockholmarnas senaste tillskott på Museihimlen, VIKINGALIV, häromveckan, enligt utsago "-A TRUE ADVENTURE". Med mig på cykeln ut hade jag min sjuåring.

Historiska Museet behöver dock inte oroas över eventuell konkurrens. Trots att man lyckats uppbringa Professor Dick Harrison -känd från TV- att mässande likt en predikant eller säljare på TV-skärm uttala sig om det oriktiga i att avbilda vikingahjälmar med horn uppå och dessutom ha fått honom att säga "vi" om Vikingaliv-"museet", för att tillskänka substans, så faller "Museet" platt. Platt och utspätt som en grynkaka i ösregn på Birka.

Dick Harrison. Foto: Wikipedia.

Kalla mig konservativ, men jag tycker att ett "Museum" per definition ska ha sin grund i samlingar av någon kulturbärande företeelse. Allt, och tro mig, det är inte mycket, i Vikingaliv utgörs av nytillverkade föremål så som stockar, luckor och delar av mer eller mindre fantasifullt utförda "vikinga-föremål".

Fel av mig! En artefakt har man faktiskt ställt ut i glasskåp med skylt och ägarreferens. Ett enda föremål i ett helt "Museum" -som faktiskt kommer från Vikingatid. Vad är det då? Jo, en liten ansamling av fekalier. Eller som det också heter: hundskit. Det rör sig om en ytterst liten hög. Fast man insinuerar att det faktiskt kan vara från människa. Möjligen. Och man tackar Sigtuna Museum som ställt upp med utlånet. Undrar om man har försäkrat inlånet ordentligt? Det stjäls ju så mycket på museer nuförtiden.

Felaktiga fekalier. Dessa fotograferades på Södermalm den 12 maj. Antikmonologen blev perplex vid beöket hos Vikingaliv och fotograferade aldrig deras bajskorvar. Södermalmsfekalierna är -troligen- från hund. Men de KAN var från människa.

Ingenting i detta "Museum" imponerar på undertecknad. Sjuåringen tyckte att tio-minuters tågtur med berg- och dalbanevagn (utseendemässigt i alla fall) i källaren var spännande. Där får man följa med i en vikingafamiljs (irr-)färder ner genom kontinenten. Vi blev varnade för att den kunde skrämma barn ordentligt. Ve och fasa! Det gjorde den dock inte.

Måltiden har landat i en rymdkapsel!(?)

Detta "museum" är en horrör och att Harrison ställt upp med Professors namn och akademisk svett gör ont att notera. "Museet" är  toppmodernt och inrymt i ett gammalt båtvarv, gissar jag. Ett barn av sin tid, alltså 2000-talet. Absolut-museet (Spritmuseum kallar en del det) och Abba-museet som omger Vikingaliv är barn i samma anda. Det ABBA-museet lyckats med, att hysa stor samling av genuin ABBA-memorabilia och spännande interaktivitet för besökarna, har inte Sprit-museum mer än snuddat vid och Vikingaliv då? De spelar inte ens i gärsgårdsserien i sammanhanget. Ett genomkommersiellt mumbo jumbo hopkokat av sju gubbar som vill tjäna stålar.

Kalla det vad ni vill, men inte Museum. Snarare är det en förevändning för en presentshop, restaurang och en turistfälla utan dess like. Nota bene; I tider som hajpar allt vad vikingar heter, inte minst internationellt.

Min kärlek till Arkeologin gick kraftigt på grund på Djurgården. Ett av svensk arkeologis största namn, Oscar Montelius, borde rotera likt en elektrisk visp i sin gravdöse i Solna, i ren upprördhet.

Konstant surrande ljud av en gigantisk elvisp i Solna... Foto: Wikipedia

Det enda roliga på "museet" är att den viking som man "återskapat" i "utställningen ser ut som en av de sju grundarnas dubbelgångare. Med eller utan krull.

Äkta Vikings tvillingbror(?)

I stället för "A true adventure", vore denna devis mer korrekt:

Vikingaliv-

A JOINT VENTURE

______________________________________________________________

Auctionet, som har diskuterats i de senaste Antikmonologerna(AM), äger inte bara Crafoords Auktioner i Lund. Man har även "intressen" i Kolonn Auktioner i Sundbyberg, enligt info från flera trogna läsare av AM.

Jag ringde upp Kolonn den 11 maj. En trevlig tjej vid namn Charlotte svarade och jag presenterade mig med namn. Efter att ha nämnt AM frågade jag Charlotte vem som äger Kolonn. Hon ursäktade sig och ville fråga någon om detta, eftersom hon inte var så gammal i företaget. En liten stund senare fick jag veta att auktionshuset ägs av tre parter och att "Auctionet har ett visst ägarintresse". Precis hur stort ville Charlotte inte kommentera.

Vad är Auctionets syfte med att äga delar i/ eller hela auktionshus, som utgör del av deras nätverk? Hur särbehandlas de auktionshus som ägs -helt eller delvis- av Auctionet. För det torde vara ofrånkomligt och oundvikligt att särbehandling äger rum. Är det ultimata målet för samtliga Auctionet-anslutna auktionshus att ägas av Auctionet? Är Auctionets devis lik Lauritz att ha ett auktionshus i varje "IKEA-stad"? Exakt hur många auktionshus har Auctionet ägarintressen i? Varför nämner Auctionet inget om alla ovanstående tveksamheter på sin hemsida? Formuleringarna som Antikmonologen tog upp härförleden är fortsatt oförändrade. Auctionet sitter fortsatt på bra många stolar samtidigt.

Par i styrelseordförandeskap. Hos både Auctionet OCH Kolonn.

En googling ger vid handen att Niklas Söderholm är VD och Styrelseordförande i Auctionet, tillika Styrelseordförande i Kolonn. Ägarbilden är svårgreppbar och frågorna som dyker upp är onekligen många.

_________________________________________________________________

En av Auctionets tidigare skyddslingar, Z-Point Auktioners hemsida ligger för övrigt fortfarande nere för underhåll. (Så har det varit i många månader. Måste vara en rejäl rundsmörjning på gång! Z-Points låtsaspappa Auctionata har dessutom tvingats kasta in handduken och är försatta i konkurs. Möjligen (ytterligare?) en anledning för Auctionets finansiärer att vässa armbågarna och gå till banken med mössan i hand (igen)?

Likt norska fjordpapegojan numera utdöd företeelse.

-------------------------------------------------------------------------------------

Under fredagen (12 maj) skriver Maria Berkmo på Helsingborgs Dagblad (HD) om tråkigheter vidrörande stulna föremål från Höganäs Museum (låst artikel). "Känd nätauktionsfirma sålde keramik som stulits på Höganäs Museum (HM). Axel Saltopjäsen stals på Höganäs museum och gick på auktion för nära 100 000 kronor – trots det får samma auktionsfirma fortsätta hålla i den stora keramikauktionen".

Antikmonologen har skrivit extensivt om denna antik-skandal. Redan då (november 2016) kunde kopplingar till Peter Norén (Grödinge Antik) beläggas. HD skriver:  

"Den här vasen gick för nästan 100 000 kronor när den såldes på auktion. Höganäs museum upptäckte efteråt att den i själva verken var stulen och har förgäves försökt få kompensation. 

Det var under förra året som Höganäs museum skakades av beskedet att man utsatts för stöld. Polisen hörde av sig sedan man hittade keramik som misstänktes vara stulen på Stockholmsmässan i Älvsjö. Och när museet kontrollerade sina samlingar visade det sig att man saknade sju föremål. Efter polisutredningen har en man i dömts för grovt häleri, men inte för något av de föremål som stals från Höganäs museum. Bevisen räckte inte till och utredningen lades ner. Tre av föremålen, bland annat en pjäs av Patrick Nordström, har Höganäs museum fått tillbaka. Fortfarande saknar man fyra föremål. Ett av dessa är en vas som den danske keramikern Axel Salto gjort. Vasen auktionerades ut redan 2015 och såldes av auktionsfirman Lauritz.com via Stockholms auktionsverk redan 2015. Från Höganäs museums sida har man försökt få hjälp av Lauritz att spåra pjäsen och även krävt kompensation. Men det har blivit tummen ner. – Vi vet att den är såld till en dansk köpare. Men eftersom polisen har lagt ner det hela så gör inte Lauritz något, säger Ami Kinell, ordförande för Höganäs museum. Hon är mycket besviken över utfallet. – Jag tycker att vi borde ha fått kompensation för detta. Lauritz svarar i mejl att man har en tydlig policy för hur man ska hantera stöldgods. Men man hänvisar också till att åklagaren lagt ner förundersökningen om Saltovasen. 

"Om polisen inte finner orsak att driva ärendet så kan inte vi med utgångspunkt från datasäkerhet leverera upplysningar om köpare och inte heller konfiskera varan, skriver Mette Jessen, konceptchef på Lauritz. Hon skriver också att om polisen av någon anledningen skulle återuppta utredningen så kan Lauritz agera. Även museets försäkringsbolag har sagt nej till att betala ut ersättning. Keramikhärvan har dock fått konsekvenser för museet. Inom kort drar man igång ett projekt med DNA-märkning av delar av museets stora samlingar. – Vi har ju en del praktverk och de mest värdefulla ska vi nu DNA-märka, säger Ami Kinell. Varje sommar håller just Lauritz i den stora keramikauktionen på Höganäs museum. Trots händelsen med Saltovasen får auktionsfirman fortsatt förtroende även i år. Ami Kinell är kluven inför detta. – Det är ett dilemma, men det blir troligen sista gången vi har den stora keramikauktionen. Hela styrelsen är med på det så det är bara att bita i det sura äpplet".

Ovanstående är en skandal utan dess like. Att polisen lagt ned utredningar i brist på bevis är väl mer ett tecken i tiden, än faktisk brist på bevis. Anderssonskans Kalle -eller undertecknad- hade kunnat lägga fram en beviskedja som skulle övertyga vilken normalt funtad Domstol som helst om Noréns skuld, även vad anbelangar stölderna av ett flertal föremål från Höganäs Museum; (Där Norén gästspelat som Utställningscurator). Att Lauritz sticker näsan i vädret och högfärdigt avspisar Höganäs Museum på grund av att Polisen lagt ned utredningen- är horribelt. Lauritz borde visa god vilja mot HM och ersätta dem. Men juridik är juridik, så Åklagare/Polis måste förstås ta upp utredningen igen, för att rättvisan ska kunna få ha sin gång. Att Höganäs Museum trots hela denna skandalaffär, väljer att genomföra keramikauktionen i sommar tillsammans Med Helsingborgs Auktionsverk, som ägs av Lauritz, är absolut häpnadsväckande. För att inte säga osmakligt.

_____________________________________________________________

Källor:
https://sv.wikipedia.org/wiki/Dick_Harrison
http://www.hd.se/2017-05-12/auktionsfirma-salde-keramik-som-stulits-i-hoganas?utm_source=fb&utm_term=c3511e7d-6071-4c8e-84a9-cb47c48a5587&utm_medium=list-bottom&utm_campaign=ushares

The elfenbensbotten is nådd(?) hos Helsingborgs Auktionsverk; 2016 års Skämskudde utdelad

Söndag den 22 maj höll Helsingborgs Auktionsverk (HAV)/ Lauritz "Internationell Kvalitetsauktion". 388 objekt inkluderades i det som anses hålla tillräckligt hög -Internationell Kvalitet.

För bästa förförståelse om elfenbensproblematik, Cites med mera, läs framför allt Svensk elefanthöst, samt Skånes Auktionsverk satsar på elfenben.

Av dessa 388 utgjorde cirka 29 elfenbensföremål. Således ungefär 13%; en ej föraktlig andel av auktionen och enligt Antikmonologens ovetenskapliga undersökning den utan konkurrens största försäljningen av elfenbensföremål i Sverige, vårsäsongen 2016. En mycket tråkig topp-placering; ett guld en normalt funtad människa ej vill ha, i Antikmonologens tycke.

Före detta Verkställande Direktör, numera enligt hemsidan Värderingsexpert Joakim Bengtsson, HAV. Foto: Helsingborgsdagblad.se

I telefonintervju den 19 maj med Joakim Bengtsson, där jag presenterar mig som Nicklas för Antikmonologen, är Joakim snabb att understryka att han inte längre är VD för HAV sedan Lauritz köpte företaget, utan just värderingsman. HAV har (den 21 maj) enligt hemsidan 19 anställda medarbetare, fem har dock ej förärats fotografi.

Telefon.

Jag frågar Joakim om de mer än 29 utropen elfenbensföremål och deras proveniens.
-Jaa, den kan jag inte ge dig, men köparna får ta del av den så fort de betalat.
Ok, hur kommer det sig att ni har så många utrop?
-Det är del av en enormt stor samling. Det bästa är redan sålt utomlands, i London och på andra ställen, -och det kommer mer.
Tycker du inte att det är problematiskt att sälja elfenbensföremål alls?
-Nej, inte när proveniensen är så här bra.
Nähä, men tycker du inte att det ni skriver kan ge lite obehagliga associationer: "Proveniens: Samlarhem från Borås. Samlingen inköpt i Tyskland, 1930-tal"?
-Menar du om det köptes av judar? Neej, det gjorde det inte! Det var inte så. Det här var före.
Jaha, men nazisterna tog ju faktiskt makten redan '33?!
-Ja, men så var det inte och det är så jobbigt att man så rabiat liksom ska bränna allt elfenben.
Riktigt så sa jag ju inte, jag är ingen rabiat jakthatare och har heller aldrig sagt att allt elfenben ska brännas. Det är de som försvarar försäljning av elfenbensföremål som brukar anföra att motståndarna alltid vill bränna allt som innehåller elfenben inklusive gamla pianon...
-Ja, så kan det vara.
Jag anser dock att man måste dra gränsen någonstans. Tack Joakim, för din tid.
-Tack själv. (En något nedkortad version av telefondialogen).

Ett par tankar uppstår efter ovanstående samtal med Joakim Bengtsson, även känd från SvT:s Antikrundan -Sveriges populäraste TV-program;
Hur är det möjligt att garantera att 24 olika utrop, 11 innehållandes två eller fler föremål, alla skulle härstamma från inköpen i Tyskland under 1930-talet? Joakim Bengtsson nämnde också att det var del av en "enormt stor samling". Då undrar vän av ordning hur kvittona från 1930-talets Tyskland ser ut? Jag skulle bli extremt förvånad om dessa kvitton specificerar exakt hur vart och ett av de cirka 94(!) föremålen exakt ser ut. Om nu en så enorm samling har införskaffats så måste ju denne person rimligen ha samlat under ett helt liv. Då är det ju oerhört centralt att få vetskap om personens levnadsår. Dog vederbörande år 1947 så är diskussionen slut. Levde personen däremot till exempelvis år 2014, så torde ju denne samlare ha köpt elfenbensföremål även långt efter 1930-talets Tyskland och även långt efter 1947. Då vore det väl inte så konstigt om "Samlingen från 1930-talets Tyskland" har blandats upp med föremål inköpta långt senare än "1930-tal"? Eller? (Joakim berättade också att han gärna hade uppgett samlarens identitet, men att detta inte medgavs av omständigheterna).

Inte köpt av judar. Illustration:Wikipedia.org

För det kan väl inte vara så att man från HAV:s sida anger proveniensen: "Samlarhem från Borås. Samlingen inköpt i Tyskland, 1930-tal" bara för att komma "under radarn", för att slippa jobbiga ifrågasättanden från Jordbruksverket/Polis eller elefantälskande bloggare? Joakim Bengtsson har ju angivit att endast köpare får ta del av kvitto(-na?) som anger tydlig datering. Jag gissar att formuleringen om tysk proveniens motar Olle i grind (läs Jordbruksverk/Polis) ganska så effektivt. Att sedan kvitto(-na) möjligen inte alls täcker samtliga 94 föremål som inkluderas i "Tysklands-proveniensen", gör möjligen det hela ganska så smärtfritt ur HAV:s synvinkel.

Sammanlagt innehåller utropen "köpta i Tyskland under 1930-talet" cirka 94 föremål. Utöver de 94 har HAV även andra elfenbensutrop så att totala antalet hamnar runt siffran 98, dessutom möbler med små elfenbensdetaljer. Detta är en rekordsiffra för svenska förhållanden de senaste fyra till fem åren. Senast så många föremål såldes var hösten 2013, (se krönikan Uppsala onlinekvalitetsauktion avsäger sig -TROLIGEN- ansvar för asiatiskt konsthantverk). En auktion som ledde till åtal mot Uppsala Auktionskammare för artskyddsbrott i två instanser, i vilka UAK gick fria, på grund av det så kallade antikundantaget och enligt Antikmonologen svagt formulerade åtal från åklagarsidan.

Att problemet med försäljning av elfenbensföremål utgör ett mycket problematiskt område i antikbranschen är ett faktum, både nationellt och internationellt. Situationen för världens elefanter blir dramatiskt mycket sämre för varje dag som går eftersom en elefant tjuvskjuts var 15:e minut, 365 dagar per år. Antikmonologen har extensivt diskuterat problemen med försäljning av elfenben i antikbranschen de senaste fyra åren och har lyckats visa på misshälligheter ett antal gånger gällande svenska, danska samt även för ett brittiskt auktionshus.

Det verkligt absurda i hela elfenbensproblematiken är att tack vare det så kallade "Antikundantaget" så kan varje auktionshus själva avgöra huruvida ett föremål tillverkat av elfenben är antikt eller inte.

Ponera, jag säger bara ponera, att ett auktionshus endast är ute för att tjäna pengar, alltså ej alls bryr sig om en djurarts eventuella existensberättigande. Då kan detta auktionshus utan några som helst problem påstå att ett föremål är från "1800-tal"/ Qing-dynastin (1644-1912)"/ "tidigt 1900-tal" eller exempelvis "Inköpt i Tyskland under 1930-tal" utan att bli ifrågasatta. Nåja, närapå i alla fall.

Auktionshuset är alltså -hör och häpna- sin egen domare. Likt Kapten Haddock i Tintin som hade en ängel på ena axeln och en treuddsförsedd djävul på andra axeln, när kaptenen, som var alltför begiven på whisky, tvingades lyssna på sina axel-närvarande vänner under övervägandet om att ta till flaskan eller inte...

Alltid alkoholsugen kapten. Foto: seriewikin.serieframjandet.se

Nu gäller det dock inte en enstaka alkoholists eventuella levercirros, utan överlevnaden för jordklotets största däggdjursart, som tjuvjagas i en takt som är så absurd att jag skäms över att vara människa när jag tänker på det. Tjuvjakten äger rum i både Afrika och Asien och ekvationen är svårförståelig. Den stora merparten av elefanter tjuvskjuts i Afrika. Betarna skickas illegalt till Kina, närmast uteslutande till Hong Kong, där de bearbetas till "konsthantverksföremål" som statyetter och liknande. Därefter patineras föremålen på en massa olika sätt för att se gamla ut. För kineser är patineringskonsten en självklar och mycket gammal företeelse för alla upptänkliga material. Man kan sänka ner stenskulpturer i strida forsar, kasta starka kemiska syror på materialet eller gräva ner föremålen i jord, eller färga det med te eller fekalier. Ja listan är oändlig och patineringskonsten utgör en hel vetenskap, i begreppets inre bemärkelse.

Rödlistad djurart. Foto:WWF

Att då intendenter eller så kallade experter på ett auktionshus lutar sig tillbaka och säger att allt som ser gammalt ut faktiskt är just gammalt- gör mig heligt förbannad. Inte så mycket för att någon människa i slutändan har ett föremål hemma på spiselkransen, som utges vara ett par hundra år gammalt men är nytt. Nej, utan av den fruktansvärda anledningen att i och med att en massa pengakåta auktionshusanställda -eller antikhandlare!- mer eller mindre ser mellan fingrarna vidrörande det faktum att man säljer nyligen tjuvskjutet elefantelfenben som är nyligen insmugglat i landet där det säljs. Paradoxen är dessutom att det nuförtiden nästan uteslutande är kineser som köper föremålen, som kom från en illegalt skjuten afrikansk (oftast) elefant vars betar därefter skeppats till Hong Kong, för att därefter smugglas till antingen Europa eller Nordamerika. När föremålen hamnat där säljs de som "antika"/ "1800-tal/ "late Qing" och så vidare av skrupulösa men onekligen pengatjänande auktionshusdirektörer, till rika men mer eller mindre okunniga -kineser.

Att det finns folk som påstår att ovanstående scenarios inte existerar är enbart dumt. Det existerar säkerligen auktionshus som säljer föremål tillverkade av elfenben från elefant i tron att de är antika på grund av ren och skär okunskap. (Särskilt nuförtiden när plötsligt allt och alla ska ha ett auktionshus). Men generellt sett så förstår de allra flesta alldeles oerhört väl vad som försiggår.

"Sveriges modernaste auktionshus", åtminstone enligt auktionshuset självt.

Sveriges -enligt dem själva- modernaste auktionshus är alltså det auktionshus i Sverige som utan konkurrens säljer flest föremål tillverkade av elfenben år 2016, när de stora drakarna till auktionshus i Sverige mer eller mindre helt har upphört, efter Antikmonologens senaste fyra års skriverier. Uppenbarligen finns det olika definitioner av begreppet "modern".

Jag säger som Joakim Bengtssons skånska broder Jason Diakoté, mer känd som Timbuktu, ; The botten is nådd. Med det viktiga tillägget förhoppningsvis.

Hur långt kan man gå, undrar Jason och Antikmonologen.

Antikmonologen påstår inte att ett enda av föremålen som Joakim Bengtsson och Helsingborgs Auktionsverk/ Lauritz är tillverkat av elfenben efter 1947. Det jag däremot påstår är att denna majsöndag i nådens år 2016, så bidrog nämnde Bengtsson och hans livsverk(?) HAV till att underblåsa den katastrofalt pågående tjuvjakten på elefanter och jakten på fler och fler föremål av materialet elfenben på andrahandsmarknaden i alla världens hörn.

Nästan exakt 100 föremål tillverkade av elfenben från elefant har i dag utlysts till salu i Helsingborg till konsumenter/kunder som vill ha just denna typ av objekt. Detta genererar högst sannolikt ett större intresse för denna typ av konsthantverk. Inköpen av 98 föremål ger ringar på vattnet, vare sig objekten efter auktionen i Helsingborg säljs eller hamnar i Peking, Stockholm, London, Paris, New York eller Korpilombolo.

På kudden? Foto: HAV.

Skämskudden ligger fastnaglad i din favoritsoffa hemmavid, Joakim. Till yttermera visso är den blytung. Faktiskt så otroligt tung att du inte kan rubba den. Vad tjänade du och HAV på elfenbenet idag? En överslagsräkning ger en slutsiffra runt 80.700 kronor för det vita guldet. Av detta tar ni gissningsvis cirka 10 % av säljaren i provision, eftersom jag förutsätter att kunden/sterbhuset lyckades förhandla till sig bättre försäljningsvillkor än genomsnittskunden. Eller inte? Så ni fick in nio tusen kronor som bidrag till brödfödan. Nio tusen som del av en årsomsättning på -hur många miljoner? Nio tusen svenska kronor. Sug på den summan kära läsare. Kommer man Tur och Retur Bangkok på den slanten? Joakim kanske vet. Niotusen kronor och 98 sålda föremål som i allra högsta grad bidrar till att tjuvjakten fortlöper i precis samma omfattning som tidigare. Om inte större. Dessa 98 föremål bidrar till en större acceptans hos dels allmänheten som anser/tror att då är det ju ok med elfenben och dels hos övriga auktionshus i Sverige/ Skandinavien och/eller övriga världen.

En kund i Bogotá/ Peking eller Paris kanske köpte ett föremål av Joakim på HAV och berättar för sina kollegor/kunder att i Sverige i en håla som heter Helsingborg, just DÄR köpte han riktigt bra och riktigt billigt elfenben. Då kommer José i Bogota, Mr Lee i Peking eller Monsieur Alphonse från Paris att hålla ögonen öppna i höst, när HAV -"Sveriges modernaste Auktionshus"- håller ny Kvalitetsauktion. Glöm heller inte vad herr Bengtsson sade: "det kommer mer"!

Glädjande nog, så noterar Antikmonologen att de flesta återrop av elfenben idag hos HAV, gällde de modernaste föremålen. Detta innebär förstås att kunder/handlare drar sig för att köpa dessa mer "tveksamma" föremål. Och det är här skon klämmer; Antikmonologen har aldrig förespråkat ett stort bål där alla elfenbensföremål ska brännas, men när minsta lilla tveksamhet finns vidrörande om det är från före eller efter 1947, så får helt enkelt inte föremålet säljas. Det måste stanna hos ägaren eller förverkas. Utan andra alternativ. Någonstans måste linjen dras för att r ä d d a de alltför få kvarvarande elefanterna.

Att krama vid anfall av skam.

Allt medan det sitter en före detta fältbiolog i Stockholm och knattrar på sin laptop. Oj, nu hettade det till lite. Han delade visst ut en skämskudde till Helsingborgs Auktionsverk. Händer något annat? Nä.

I Salisbury hettade det också till i veckan som gick. Plötsligt noterades väldigt många brittiska läsare av Antikmonologen. Det visade sig att Auktionshuset Woolley & Wallis höll Orientalisk auktion i onsdags (18 maj). I denna auktion salufördes cirka 81 elfenbensföremål i 54 utrop. (HAV piskade även den siffran alltså!)... Inbringad total W&W elfenbenssumma blev £29.980, dryga 300.000 kronor. En uppskattad inkomst på runt 50.000 kronor för W&W. Peanuts eller småpengar, i relation till årsomsättningen för W&W. 50.000 kronor i relation till en tjuvskjuten elefant var 15:e minut. Är det är värt det?

Fotografi föreställande demonstranter utanför Woolley & Wallis i Salisbury, onsdagen den 18 maj 2016.

Det tyckte inte en grupp om 15-20 demonstranter som stod i fredlig demonstration i hederlig demokratisk anda, utanför W&W:s lokaler under onsdagen den 18 maj, skanderandes. Demonstrationen ledde till stor uppmärksamhet i TV samt dagspress i England. I artikel i The Salisbury Journal hade Antikmonologens blogginlägg från den 28 maj 2014 använts som instrument/mothugg i debatt vidrörande huruvida eller inte auktionshuset W&W sålt/säljer elfenbensföremål arbetade efter 1947. Läs Crying Buddha sold at Woolley & Wallis in Salisbury, för bästa förförståelse. Antikmonologen avslöjade med all önskvärd tydlighet i nämnda blogginlägg att W&W sålde en flagrant modern elfenbensstatyett för en rejäl slant. Vilket hade lästs -och avfärdats- av VD för W&W. Såklart.

Är det värt det, Joakim Bengtsson? Kommer demonstrationer att hållas utanför HAV:s lokaler under nästa "Kvalitetsauktion"? Det återstår att se.

Kan du inte tala? Jo, men bara franska, inte kinesiska.

Förresten Joakim, i er Kvalitetsauktion så kallade ni ett par nickedockor för "samtida" och "kinesiska". Utrop nr 425716. Ni lär få en arg kines på halsen förr eller senare, eftersom de är allt annat än kinesiska. De är franska. Ska man vara petig, vilket jag ju anser att man ska vara, särskilt om man är auktoriserad värderingsman och "värderingsexpert" så ska man nog säga 1920-tal i stället för samtida också. Jag skulle i varje fall göra det. Alla dagar i veckan. Jag skulle också kunna kommentera en handfull utrop alltför positivt daterad kinesisk keramik (sett ur säljarens/HAV:S synvinkel), som fallerar på dryga hundra år, men lämnar det därhän.

------------------------------------------------------------------------------------

Avslutningsvis ytterligare tankar om stackars Folke Bensow och hans något skamfilade eftermäle, på grund av senaste tidens kopiemöbler. Kopia är för snällt som epitet betraktat. Det rör sig om förfalskningar. Åtminstone om namnet Folke Bensow nämns. Jag vill inte se fler falska Bensowmöbler på denna sidan 2050. Jag är innerligt trött på dem. (Se tidigare krönikor om SAV/ Lauritz försäljning av falska Bensow-möbler, samt senaste krönikan om Bålsta-försäljning av desamma).

Här väljer jag att plötsligt placera två citat ur Ronja Rövardotter, nästan helt ordagrant: "Metropol, Voffer gör ni på detta viset? (Rumpnissen/Nicklas). Samt också: Håll för öronen, för nu kommer mitt vårskrik; AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAH! (Ronja/Nicklas). Här följer anledningen till citaten:

Till salu hos Metropol. Kom och köp!

Trädgårdspallarna, utrop nr 1039 2705, säljs måndagen den 23 maj och har exakt samma mått och utseende som de nyligen Bålsta-sålda kopiorna. Om det är samma par eller ytterligare ett par är irrelevant. Metropols katalogisering är enligt Antikmonologen åtalbar. Bensow dog 1971. Upphovsrätten gäller 70 efter dödsåret. "Trädgårdspallar efter Folke Bensow". Sug på den formuleringen, kära antikälskande Antikmonologsläsare, sug på den.

BREAKING NEWS: "Bensow-bänkarna" drogs BORT från auktionen ett par timmar före auktionsstart, efter Antikmonologens publicering.

Förresten Metropol; kan ni sätta någon på att kolla upp "scrimshaw" och "fake". Utrop 10392331, "Valrossbete daterad 1875, sjömansarbete". Den är gjuten i plast. Ni ser luftbubblorna på bilden, som mörka små fläckar på kanten. Man gjöt inte valrossbetar år 1875. Åtminstone inte i plast. Den var inte ens uppfunnen nämligen. "Fake scrimshaw" ger 103.000 träffar på google. Ni torde hitta något liknande. Detta är för övrigt en urusel fake som inte skulle lura ens en kastrullfull, helblind samlare. Den är de facto så dålig att den aldrig varit avsedd att lura någon, utan snarare gjorts av ett museum för att visa form och generell idé bakom sjömansarbeten.

BREAKING NEWS: "Valrossbeten" drogs BORT från auktionen ett par timmar före auktionsstart, efter Antikmonologens publicering.

Jag kör vidare på Ronjas vårskrik ett par gånger till. Jag liksom bara känner för det i elefanternas, Bensows och valrossarnas kölvatten. AAAAAAAAAAAAAAAAAHHH...

-----------------------------------------------------------------------

Det ofta av Antikmonologen och inte minst av alltid oerhört läsvärda Kunstnyt ifrågasatta Auktionshuset Lauritz väljer att börsintroduceras på Svenska börsen First North. En Antikmonologen närstående analytiker verksam på danska marknaden kommenterar: "...Det är inget konstigt att de väljer att börsnoteras i Sverige. First North är i och för sig ingen finbörs, men danska marknaden för nynoteringar är STENdöd. Det beror dels på mer aktiv investeringskultur hos de svenska småspararna, men även skattetekniska fördelar. De flesta mindre danska företag som noterats på sistone har valt att göra det i Sverige".

Cyniska elfenbensaffärer, falska gjutjärnsmöbler, stora pengar och luftslott. Inget nytt under sola i Antikbranschen. Dessvärre.

-------------------------------------------------------------------------------

Fotnoter:

Om Cites: http://www.jordbruksverket.se/amnesomraden/djur/olikaslagsdjur/hotadeartercites/handelinomeumedhotadearter.4.7caa00cc126738ac4e880002139.html 

Antikhandlarnas era blir mer och mer passé medan auktionshusen blir fler och fler, för att sedermera uppgå i större auktionshuskomplex.

Nickedockorna såldes inte, med korrekt katalogisering kan det möjligen gå bättre.

Källor:
http://www.auction2000.se/auk/w.ObjectList?inSiteLang=&inC=HAV&inA=20151208_1418&inCategoryId=&inPageMode=R&inShowOnlyNotSold=0 

http://www.woolleyandwallis.co.uk/Search?q=ivory&sale=AA170516-2

https://sv.wikiquote.org/wiki/Ronja_R%C3%B6vardotter

Aktiebolaget Ruffel och Båg; SKAF, -en antikhandlarförening nära dig.

En lång och i det närmaste osannolik historia i Sveriges antikbransch har nått sitt klimax och fått klarhet, åtminstone tycker Pontus Silfverstolpe på webbsajten Barnebys så. För icke insatta läsare rekommenderas länkar under fotnoter, nedan.

Pottskåpssäljare Thunér. Foto: Twitter

Pontus citerar i ett blogginlägg den 16 september ordföranden i Sveriges Konst- och Antikhandlareförening (SKAF) Erik Edelstam. Den sistnämnde skriver ett odaterat (publicerat runt den 15 september) inlägg på SKAF:s hemsida. Inläggets syfte är uppenbarligen att "rentvå" antikhandlaren Richard Thunér från anklagelser från många håll, om att ha sålt ett icke korrekt par pottskåp från rokoko-tid på Älvsjö Antikmässa vintern 2015. Det ena skåpet ska ha varit allt annat än original, utan tvärtom alltför fixat med senare snickerier och konstgjord patinering, bland annat påpekat av bloggen Sankt Olof.

Sålda i augusti 2013

Silfverstolpe skriver den 16 september: "Jag låter citera texten som lagts upp på SKAF, Sveriges Konst- och Antikhandlareförenings hemsida, i och med den okulära besiktning som nyligen gjorts av flera oberoende experter" (Antikmonologens understrykning).

Två av tre "oberoende" granskare, Markus Anderzon och Erik Edelstam. Foto:SKAF.

Oberoende granskare Nr Tre; Möbelkonservator Johan Ekström. Foto: Bukowskis.

De av herr Silfverstolpe så kallade oberoende experterna är Erik Edelstam, ordförande i nämnda SKAF, kollega och vän sedan många år till bland annat Richard Thunér; Markus Anderzon, "Expert på möbler och konsthantverk" på Stockholms Auktionsverk som sålde ifrågavarande pottskåp 2013 och har band till "alla" möbelkunder samt Johan Ekström, möbelkonservator åt sannolikt många av Sveriges största antikhandlare och även en av de som ingick i Kvalitetsjuryn för Älvsjö Antikmässa när skåpen visades, samt förment såldes. Dessa tre herrar är lika oberoende i sammanhanget som herr Silfverstolpe själv. Pontus ingick nämligen i juryn som utsåg Thunérs monter till Älvsjömässans bästa år 2015 och Silfverstolpe, likväl som hans hustru, sitter i SKAF.s styrelse. Inte särskilt oberoende alls med andra ord. Jag skulle rent utav kalla dem för beroende, snarare än o-beroende. Lite musik medan ni läser, kanske?

Förening för skuggfigurer?

SKAF:s oberoende(?) styrelse år 2015.

Objektiva experter omtalas i Aftonbladet den 15 juni 2015.

I sitt rättfärdigande av skåpen skriver Edelstam bland annat: "Jag vill understryka att det jag skriver nedan är en sammanställning av mina, Markus Anderzons och Johan Ekströms reflektioner och iakttagelser. De har också granskat denna text tillsammans med övriga medlemmar i styrelsen. Även Rickard Thunér har fått ta del av innehållet innan det nu blir offentligt". Jag vill då ödmjukt upplysa ordförande Edelstam om att Richard Thunér sitter i SKAF:s styrelse. Det tycks ha gått ordföranden förbi, enligt föregående sentenser.

SKAF:S utlåtande om "Pottskåp Nr 2": Skåp nr 2 består också i sin helhet av gammalt virke men är kompletterat. Bland annat har skivan blivit utbytt antingen i nutid eller vid ett tidigare tillfälle.
Virkets struktur skiljer sig väsentligt åt i skåp 1 och 2 vilket tyder på att de har tillverkats vid två olika tillfällen och alltså ursprungligen inte har varit ett par eller tillverkats för en och samma beställning.
Skåp nr 2 är kompletterat i sargkanterna och på sidostyckenas nedre profilering, sannolikt för att anpassa två snarlika skåp till ett par. Kompletteringarna i sin helhet är kvalitetsmässigt sämre gjorda än det övriga snickeriet.
Måleriet är senare och beslagen är överlag kompletterade och sannolikt är även gångjärnen utbytta på bägge skåpen.

Att Edelstam i sitt inlägg på SKAF:s hemsida de facto ursäktar sig för det som skett och utmålar "Pottskåp nr 2" som varandes allt annat än ett högklassigt rokokoskåp från 1760-tal i original, utan snarare en oerhört fixad -senare- antikvitet är intressant. Särskilt intressant när han som avslutning ändå godkänner skåpen som i huvudsak riktiga, allt medan han målar in sig i ett hörn av närmast okontrollerad svada: "Det kan ifrågasättas om skåpen höll kvalitet och skick för att ställas ut på den jurybedömda avdelningen på Antikmässan, dock är det inte frågan om en förfalskning. Det har hävdats från vissa håll att Kvalitetsgruppen på Antikmässan hade diskuterat skåpen med Thunérs innan mässan öppnade. Vi vill påtala att detta är felaktigt. Detta samtal ägde, olyckligtvis, inte rum överhuvudtaget. Hela denna historia belyser, med all önskvärd tydlighet, vikten av en korrekt och informativ varudeklaration av de föremål våra medlemmar säljer. Ju bättre vi som enskilda handlare blir på detta desto mer underlättar vi för Kvalitetsgruppen att genomföra sitt arbete på ett bra sätt. Det gör i sin tur att föreningen kan ställa tydligare krav på hur detta arbete ska gå till och hur det ska rapporteras och följas upp".

Inte endast i konungariket Danmark. Fel uppifrån och ner.

SKAF skriver bland annat på sin hemsida, under rubriken "Om SKAF":
Sveriges konst- och Antikhandlareförening ställer stora krav på sina medlemmar och borgar för att kunden kan känna sig trygg med sina köp. För att vara medlem i SKAF krävs att den sökande följer föreningens etiska regler, har gedigen föremålskunskap och håller hög kvalitetsnivå både vad gäller föremål och service. Om föreningen skriver man också på engelska: The Association makes(sic.) heavy demands on its members: articles offered for sale must be of high quality, but so too must standards of service and courtesy".

Anser ordförande Edelstam att ovanstående gäller för närvarande?

Hur jag än klickar runt på SKAF:s hemsida, så lyckas jag för övrigt inte hitta något om SKAF:s etiska regler. Jag antar därför att de är hemliga. Möjligen något motsägelsefullt att ha ett hemligt etiskt regelverk, men så måste det vara och det skulle ju faktiskt kunna förklara en hel del.

"Ledsen, din sökning gav inget resultat"- SKAF:s hemsida.

Att Pontus Silfverstolpe på sitt möjligen ibland något högtravande sätt utger sig för att vara den som avgör vad som är rätt och fel i Sveriges Antikbransch är inget nytt. Rekord i självgodhet torde följande i hans trilogi blogginlägg vara, som döpts till Sanning och konsekvens, del I-III. Utöver predikningar och tacktal till alla underbara kulturkunder skriver han avslutningsvis bland annat: Jag hoppas dock att vår bransch slipper de osakliga drev som förekommer alltför ofta i både dagstidningar, TV och i sociala medier, och att vi alla strävar mot att stå så nära sanningen som möjligt.

Osakligt drev? Foto: Karlströms Motor

Detta blir i sanning absurt, då herr Silfverstolpe ju utger sig för att vara den som vet vad som gäller och var skåpen skall stå (pardon the pun). Den debatt som har uppstått dels som kommentarer till Silfverstolpes/Barnebys blogginlägg samt även till St Olofs blogginlägg talar om hur känslorna gror, uti Svea rike. Att Silfverstolpe pratar om osakliga drev blir ju till ett löjeväckande pekoral. Pontus, som är krönikör i Sveriges numera enda existerande antiktidning, Antik & Auktion. (En tidning som på grund av skräck för upprörda annonsörer (läs: de svenska auktionshusen), aldrig vågar ifrågasätta några oegentligheter i hela antik- och auktionsbranschen, utan alltid vill vara "bekväm"). Pontus som känner allt och alla och har jobbat i många år på Bukowskis och Åmells Konsthandel och nu styr miljonskutan Barnebys "hoppas att vår bransch slipper de osakliga drev som förekommer alltför ofta...".

Snälla Pontus Silfverstolpe, vi är flera som är ytterst spända på din definition av begreppet "osaklig". Ett tips i all välmening är att inte stänga ner kommentarsmöjligheterna i din Barnebysblogg, när du gör anspråk på att komma med sanningar. Det blir liksom lätt dispyt om du kastar första stenen, men sedan säger att det inte ska kastas fler stenar. Av någon.

Osaklig drever? Illustration: Svenska Kennelklubben

Kudos, cojones, bollar, slå upp det, kära övriga 54 övriga medlemmar i SKAF; en palatsrevolution vore på plats. Ni är så många som säger samma sak; "...Vore det inte för den kraftiga rabatten på Älvsjömässehyran, så skulle jag inte vara medlem...". Dags att ta bladet ifrån mun? Som landet ligger, så har ett enda företag klivit av SKAF, på grund av pottskåpsaffären, Epok Antik med Sonia Nilsson och Kalle Möller vid rodret. Rakryggade handlare som lugnt och sakligt ifrågasatt SKAF:s icke-agerande i pottskåpsaffären.

I mitt stilla sinne undrar jag hur ni övriga 54 medlemmar resonerar. I och med att ni är kvar som betalande medlemmar, så sanktionerar ni styrelsens arbete och tycker att allt är frid och fröjd. Jag hör orden eka: "Kan vi ge styrelsen ansvarsfrihet för 2015?" Ett rungande "JA" som svar? Sover ni gott om natten, bästa SKAF-medlemmar?

Att chefen för maktpoolen Antikrundan, Pernilla Månsson Colt (PMC) tar sina protegéer i försvar, utan att ens förstå problemställningen. DET är osakligt, Pontus Silfverstolpe. Pernillas pojkar plockar poäng. Allt medan Sonia Nilsson tycks ha straffats genom att ställas vid sidan om senaste inspelningsomgången av Antikrundan.

Att attribuera följande målning till Gunnar Brusewitz, vilket Bukowskis "experter" i Norrköping i gör- DET är osakligt, Pontus Silfverstolpe. Här snackar vi flagrant förfalskning av lägsta möjliga kvalitet. Något "experter" borde se på mer än armlängds avstånd, i dimma iförd ögonbindel. Norrköpings så kallade experter går från klarhet till klarhet. Månne kan Bukowskis skicka de konstansvariga på någon av Bukowskis alla kurser i höst. Av åtta kurstillfällen, så torde endast två vara av intresse: Introduktion, välkommen till auktionens värld samt möjligen även kursen Så fyndar du på Bukowskis Market!

Nr 710144, "Gunnar Brusewitz", akvarell, utrop 3.000 kr

Detalj: Bruserits? Av Bukowskis Market i Norrköping attribuerad till Gunnar Brusewitz.

Under måndagen den 28 september har den den av Bukowskis så kallade Brusewitz-målningen dragits tillbaka, av för Antikmonologen okänd anledning.

Har fantasispoven flugit till(-baka) till Hötorget?

Att skriva "nydragen el", på ett par antikpatinerade - dock nya- så kallade stallyktor/utomhusarmaturer, som Metropol gjorde i måndags- DET är osakligt Pontus Silfverstolpe. Implicit så säger "experten" som katalogiserat "Utomhusarmaturerna" att de är gamla, eftersom det står "nydragen jordad el" i ingressen till utropet. För fångst av bonde. Även kallat bondfångeri. Antikmonologen har skrivit extensivt om detta problem, se exempelvis Kass katalogisering Kolonn.

Men dylika ämnen skriver du inte om, Pontus Silfverstolpe. Jag undrar varför. Du läxar däremot upp "Osakliga drev i sociala medier". Jag undrar varför.

Frågorna i denna historia staplas likt isflak i Grönländska fjordar i juni. Högt och huller om buller, snabbt smältandes och okommenterade. Berättelsen som ska rentvå Thunér förtäljer att pottskåpen ska ha exporterats utomlands. Gjordes detta illegalt eller med erfoderligt exporttillstånd? Såldes skåpen överhuvudtaget? Varför har inte SKAF:s Cold Case-grupp undersökt de högupplösta bilder som finns av två skåpen som såldes på Auktionsverket hösten 2013? Dessa bilder har visats av St Olof för flera tillresta intresserade, varav flera högt aktade SKAF-medlemmar. Cold Case SKAF påpekar att det alls inte rör sig om ett genuint par pottskåp från 1760-talet och man skriver under den klickbara rubriken STYRELSENS GRANSKNING AV POTTSKÅPEN bland annat att "det kan ifrågasättas om skåpen höll kvalitet och skick för att ställas ut på den jurybedömda avdelningen på Antikmässan...". Diskrepansen mellan rubriken och den uttalade tremanna-granskningsgruppen är också udda. Det står de facto STYRELSENS granskning i rubriken, fast granskningsgruppen bestod av tre personer (varav endast en från styrelsen), alltså inte hela styrelsen. Att sedan hela styrelsen delges Cold Case-gruppens slutsatser är en annan sak. Sanktionerar alltså SKAF marknadsföring av kraftigt alternerade/ombyggda antikviter i sina "Fina" jurybedömda avdelningar på Sveriges tillika Skandinaviens främsta Antikmässor?

Vidare undrar vän av ordning varför mellanhänder nämns i försäljningar av pottskåpen? Varför nämns Napoleons Antik överhuvud taget? Det är ju ett barns mentalitet att inte stå för det man salufört, utan att dra in andra som någon typ av försvar eller förklaring.

Står man på den utan jämförelse absolut mest prestigefyllda lilla plätten inne i det kolossala köptempel som Älvsjö Antikmässa varje år utgör, störst i Skandinavien, så bör man ha torrt på fötterna, för att uttrycka det milt. Man är utvald av Mässan OCH SKAF att få hyra den Monter som är Nummer Ett innanför kassorna. Då ska inte heller ett pottskåps doft behöva anföras som ett argument för föremålets ålder. Något Cold Case-gruppen gjorde(!): "Skåpens färg är identisk, inte heller avviker lukt eller andra intryck av skåpens restaurering". Anser någon annan än Pontus Silfverstolpe i hela världen att SKAF:S Cold Case-grupp verkligen var oberoende? Pekoral var ordet för dagen. Hela affären ter sig absurd, i begreppets innersta bemärkelse. Självaste Lasse O'Månsson torde ha varit imponerad; en av Sveriges främsta absurdister och främjare av så kallad sjuk humor. Sketchen tar knappa tre minuter av ditt liv; dock får du förhoppningsvis större förståelse för SKAF:s "arbete" efter genomlyssning.

Alfred Ed. Neuman återuppstånden? Foto från Sveriges Radios hemsida.

Skall SKAF överleva och få tillbaka förlorat förtroende bör hela styrelsen avgå. Räfst och rättarting! Som läget nu är skrattar folk åt föreningen, eller snarare gråter. Hela pottskåpsaffären är grotesk. Hade Thunérs bett om ursäkt i februari så hade affären varit mer eller mindre glömd. Nu irriterar den alla som har mer än en bakpotatis på axlarna. Och nota bene, den skadar samtliga aktörer i hela antikbranschen. SKAF behöver en ordförande med rak rygg som står för sitt handslag och tittar folk i ögonen. Jag har ett förslag på person, men hon gick ur er förening innan frontalkrocken, så det kan nog bli svårt att få med henne på tåget igen.

Oberoende utredning av objektiva experter? -Jo, tjenamors..! Förtroendeskapande, SKAF? -Inte en millisekund. Ett löjeväckande pekoral och absurt spektakel.

Luktar ibland otroligt illa.

Fotnoter:
Dessa bloggar bör läsas för att uppnå god förförståelse i Pottskåpsaffären:
http://sanktolofs.blogspot.se/2015/02/antikmassan-alvsjo-2015-antikhandeln.html
http://antikmonologen.blogspot.se/2015/02/hitta-forfalskningarna-i-alvsjo-uttrade.html
http://antikmonologen.blogspot.se/2015/06/pottskapsaffar-genererar-toppavhopp-ur.html
 

Pekoral (från latinet pecus: boskap, fä) är en text som är allvarligt syftande, men som genom framförallt stilbrott eller att man använder felaktiga ord och uttryck, oavsiktligt får en komisk verkan. Pekoral återfinns oftast inom poesin, men även prosa och facklitteratur uppvisar exempel. (Wikipedia)
Det är aldrig fel att ta mycket betalt för en antikvitet, så länge föremålet är vad säljaren påstår att det är.

Källor:
http://issuu.com/bukowskis/docs/revue33/65

http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/tv/article20970601.ab
https://www.bukowskismarket.com/sv/710144-gunnar-brusewitz-akvarell-signerad.
http://www.metropol.se/auktioner/varor/utomhusarmaturer_par_emaljskarm_nydragen_jordad_el/%7BB279982E-767B-4352-BD91-02EE8A09A47E%7D
https://sv.wikipedia.org/wiki/Pekoral
https://sv.wikipedia.org/wiki/Korven_%28sketch%29