Åtrådd kuse i svaga etik-antiktider

Under söndagens (23 augusti) auktion hos Dalarnas Auktionsbyrå klubbades en häst från Dalarna för 170.000 kronor, vilket innebär nästan 200 tusen med påslag. (Auktionisten Jan Östensson tror i euforin att detta kan vara ett världsrekord för en snidad häst på auktion. Antikmonologen gissar dock att allmogesnidade alster i Nordamerika har betalats högre). Östensson berättar att hästen är en så kallad Boda-häst, tillverkad i Boda, två mil norr om Rättvik.

Eftertraktad leksak från Dalarna utan kurbits

Antikmonologen intervjuade under måndagskvällen dalahästkonnässören, författaren till boken Dalahästens vagga- En samlares dröm, med mera; Staffan Haegermark. På frågan om vem som köpte svarade Staffan undvikande och diplomatiskt att det kan vara vem som helst, som anser att hästen är värd de pengarna och att endast auktionsbyrån känner till köparens identitet. Östensson sa i alla fall att det var en man som köpte och Haegermark vet att berätta att tre personer var med och bjöd på hög prisnivå. Somliga kan tycka att det är provocerande mycket för en bit målad trä, säger Staffan; det måste man ha respekt för. Staffan vet också att kusen klubbades för 12.000 kronor år 1988. Bättre och framför allt roligare investering än både Telia och Icon Medialab.

Staffan "Hästen"(?) Haegermark. Foto: www.hd.se

Antikmonologen är av åsikten att det är roligt att svenskt konsthantverk betalas bra och erkänns. Att inte allt går på export är också trevligt. Jag frågade nämligen Staffan Haegermark om han trodde att någon utlandsboende (svensk) fanns bland budgivarna. Det höll han för ganska osannolikt. Staffan berättar i förbigående att det redan har sålts trähästar för sexsiffriga belopp i Sverige, dock endast privat.

Röd prick betyder såld.

------------------------------------------------------

Tidningen Scandinavian Retro har i sitt senaste nummer (Nr 4, 2015) det dåliga omdömet att i stort uppslagen Bra Bohag-special använda interiörbild med en matta i form av ett äkta tigerskinn. Omdömeslöst av artikelförfattaren/chefredaktören/ansvarige utgivaren Viveca Carlsson. Nästan i klass med att som praktical joke springa in på amerikanskt ambassadområde med stor väska skrikandes "bomb". Världens totala tigerpopulation anses ligga under 4.000 individer. I början av 1900-talet uppskattades antalet till 100.000. Organisationen IUCN har rödlistat tigern som starkt utrotningshotad.

Antikmonologen frågade Viveca Carlsson om tanken bakom "tigerfotot". Det fanns ingen tanke svarar Viveca och håller med mig i kritiken. En miss helt enkelt, säger Viveca. Tigern blev till en välform(uler)ad pudel. 

"Titta älskling, vilken häftig matta. En sån ska vi ha!?"

Dessutom diskuteras teakmöbler med flera träslag extensivt, som materialen vore de mest korrekta att använda i alla världar, i elva-sidigt reportage. Träslagen var vardagsvara under 1950-60-talen, men utgör idag oftast förbjudet område om man inte har klara papper på föremålens ålder. Legal användning av dessa träslag är år 2015 mycket ovanligt förekommande. Detta anser dock Viveca inte vara något problem. Det enda man behöver bekymra sig över är Rio-palisander, säger hon.

Icke politiskt korrekt teak. Foto: The Guardian.

Att Naturvårdsverket härförleden höll informationsmöte om Cites och hotade djur- och trädarter tycks ha gått Retroredaktionen förbi. Se bloggen Cites-handel ska vara krånglig; Huvudparten av (USA-)handelns så kallade antika elfenben är illegalt och modernt.

Retro har vad jag förstår inga fast anställda journalister, utan bygger sin existens på frilans-jobb och Viveca Carlssons penna. Desto större anledning för den som faktiskt anges som "Redaktionell konsult", att utföra sitt värv. Då slipper fler att sätta morgondrycken i vrångstrupen.

En info-ruta i inledning av artikeln om Cites och Jordbruksverkets regler hade varit påkallad, för att uttrycka det diplomatiskt. Retro finns vad jag förstår till salu i bland annat Stockholm, Baggböle och Tokyo. Tidningen innehåller alltid "English summary". Då har man per automatik också ett ansvar att ligga rätt i tiden, vad gäller antik-etik och moral. Till och med en skyldighet! Pudla på, Retro och överväg att kosta på er fler Redaktionella konsulter, till er för övrigt utmärkta tidning.

------------------------------------------------------

Blås&Knåda dukar upp till jubileum

Blås & Knåda på Hornsgatan firar 40 år. Gå dit och njut av klassisk hantverkstradition -och framför allt, handla! Killen i Kungliga Kurvan säljer ändå massor. Svenska konsthantverkare behöver inkomster och butiken dignar av läckra föremål.

Back in the day, 1975.

------------------------------------------------------

Bukowskis ska sluta med tryckta auktionskataloger. Följer övriga auktionshus med eller blir det ett konkurrensmedel utöver lunchen på Grands Veranda, att ha tryckt katalog kvar -i kampen om Zorn-målningarna?

------------------------------------------------------

Tidningen Antik & Auktion (A&A) är långt ifrån känd för sin kritiskt hållna eller grävande journalistik. I senaste numret gör man dock ett försök till att diskutera ett ämne av, låt oss säga, något mer känslig natur. Ett steg, förvisso myrsteg, iväg från den så kindpussande tonen man annars oftast anslår. (Att sedan artikeln mer är en variant på Erik Edelstams pressrelease från i somras, är förväntat. Man får inte vara kritisk i A&A, för då kan man irritera annonsörer och det är farligt).

Ordförande för SKAF, Sveriges Konst- och Antikhandlareförening, Erik Edelstam, intervjuas med anledning av den i bland andra sociala medier och kvällspress extensivt omskrivna pottskåpsaffären. Erik sade redan under sommaren att SKAF ska skärpa reglerna på mässorna, under rubriken "Ordföranden har ordet" på SKAF:s hemsida. Dessvärre visar S:t Olofs besök på senast genomförda stora mässan i Helsingborg i augusti, att implementerandet av reglerna inte tillnärmelsevis har fungerat. Problemen, skandalerna snarare, var -tyvärr- många i Helsingborg.

En i branschen mycket involverad person, skrev till Antikmonologen efter att Helsingborgsmässan ägt rum:
"Tyvärr visar den kontroll som Sankt Olof gjorde på Helsingborg att inte ens Erik (Edelstam) själv bryr sig om att följa de hårdare reglerna och de påpekanden som juryn gör beträffande tveksamma föremål. Det räcker inte med ord utan det måste finnas någon form av sanktion för att skapa respekt för juryns bedömning. Annars struntar alla i vad juryn tycker. Som nu."

Det föremål som åsyftas ovan och kommenterades som tveksamt av juryn i Helsingborg var ett barockbord i väldigt dåligt och mycket hårt renoverat skick, vilket tillhörde självaste ordföranden i SKAF, Erik Edelstam. Bordet hade efter påpekandet flyttats ur montern en bit på lördagen, men var tillbaka på sin första monterplats under söndagen.

Barockt bord i SKAF-ordförandens monter.

Vare sig man är antikrundeexpert eller ordförande i SKAF, så har man en skyldighet att vara -så långt det är möjligt- oklanderlig, en oförvitlig förebild för alla. Så är nu icke fallet. Situationen är och har blivit närmast absurd. Jag undrar hur stämningen under SvT:s inspelningar av Antikrundan -som pågår för fullt i dagarna- är?

Ytterligare personer har bannlysts av Uppsala Auktionskammare och i går kväll upplystes jag om att skribenten bakom utmärkta bloggen S:t Olof inte längre kan lämna kommentar på Antikrundans Facebooksida. Statliga Sveriges Television, finansierat med skattemedel, stänger av folk från att lämna åsikter. Kommentarer på det, svenska folk? Pernilla Månsson Colt, har du något att tillföra?

Jag har sagt det förut och säger det igen; Antikbranschens kunder blir färre och färre på grund av total arrogans och pengakåthet från ett fåtal av branschens aktörer. Antikbranschen måste ställa sig upp rakryggat och säga ifrån. Sluta upp med fegt ryggdunkeri och knivhugg i mörker. Svinhugg går -förhoppningsvis- igen. Gör om och framför allt, gör rätt. Just nu ter sig mycket i vår älskade antikbransch genant och löjeväckande.

Källor:
http://www.st.nu/dalarna/borlange/gammal-dalahast-fyrdubblade-sitt-utropspris-pa-auktionen-1
https://en.wikipedia.org/wiki/Tiger
http://www.theguardian.com/environment/2008/apr/09/deforestation-burma