Älvsjömässeepilog 2017

Så har Älvsjö Antikmässa anno 2017 dragit sista andetaget och alla gamla (och nya) Lisa Larsson-figuriner, pälshattar och Ekeby-krukor som inte sålde har åter dykt in i banankartongernas värld. En och annan Zorn har väl också hängts tillbaka på stadigare väggar på grund av utebliven röd prick.

Måne över Östra Entrén. Stor last, liten last; alla vägar leder till Älvsjö. Åtminstone en morgon som denna (15 februari 2017).

Besökarsiffran blev i år 26.258, knappa 1000 färre än förra årets 27.136. Trenden med vikande antal antikhandlare förefaller dessvärre hålla i sig. Antalet samtida konstgallerier verkar öka, -återigen. Många besökare uttryckte missnöje vad anbelangar kvalitén, eller snarare bristen på densamma hos många av konstgallerierna. Hötorgskonst fräste flera av Cederqvist Antik & Vins besökare. Men mässan måste överleva och personligen föredrar jag då konst- hellre än godissäljare. Statistik för antalet deltagande Antikhandlare de senaste 20 åren vore lika intressant som ledsam läsning, tror jag.

Gemytlig intervjuare av antik-gigant.

Allestädes närvarande Knut-från-Antikrundan sade på Antikmässans Vernissage-dag i radiointervju hos Lotta Bromé i P4, att mässan var uppdelad i "Fina Delen ända ner till loppisfynden" (43:17 in i musiklöst avsnitt). Ett uttalande som definitivt ej får "vågen" av alla hårt arbetande utanför SKAF:s nogsamt inkissade revir. Enligt aldrig sinande rykten betalar (vi) "loppisdeltagare" mer per kvadratmeter än vad SKAF:s medlemmar gör, på grund av(?) att SKAF är medarrangör. Att det heller inte rör sig om loppis vet självklart alla berörda. Utom möjligen då herr Knutson. Onekligen ett osmidigt uttalande, dock intet nytt under solen.

Att SKAF i sin medlemsmatrikel fortfarande har med den i domstol -för försök till bedrägeri fällda- Per Windahl är direkt pinsamt. Medlemsförteckning för 2016 låg till allmän utskänkning i var och varannan monter i SKAF-avdelningen. Var det av kostnadskäl man inte lät trycka upp "Medlemsförteckning 2017"? Trist om det är så knapert. Intrycket blir under alla omständigheter arrogant samt nonchalant. På platsen där brottsdömde Windahl tidigare huserade i många år, fanns nu ett torg. Där kunde man vila fötterna eller köpa sig en kopp eller ett glas dryck. Till skillnad från tidigare platsinnehavare så togs endast betalt för koppens innehåll, utan utfästelser om kärlens höga ålder.

Fortfarande i skuggan av -minst- ett brott.

Fällande dom mot Windahl kom den 16 november 2016. Exakt tre månader senare kunde kindpussande, intet ont anande vernissage-publiken i Älvsjö i SKAF:s egna medlemsmatrikel läsa att Windahl är högt uppburen medlem i SKAF. 

Saxat ur medlemsmatrikel om uppburen antik organisation. (Pun intended).

Collector´s Awards eller RyggKliarKlubben drog även i år ihop till Galakväll. Efter de senaste årens turbulens vad gäller utsedda vinnare, objekt, antikhandlare/ antiksamlare så känns det möjligen något risqué att bli nominerad eller rent utav att utses som vinnare. Dödskyss..? Dock var vinnarna i år-såklart- erkända och duktiga ringrävar inom sina områden. Valet av "Årets monter" var Antikbranschens motsvarighet till luft-på-burk. Köp en tulpan annars får du en snyting. Eller en burk luft dårå, sagt med en Johan Reborgsk stämma.

Ett koolt och mägga krejsy val av Årets monter 2017(?): Hoffmans Antik. Tog nog i runda slängar 2 minuter och 25 sekunder att bygga. Inkluderande dammsugning av mattor och puts av plexi-piedestaler.

Under mässans gång lärde jag mig av en av antikbranschens silverrävar att Appen Swish hade konkurrens av en fejk-app. Denna lurar säljarna att tro att pengarna har gått iväg till säljarens konto fast så inte är fallet. Det står att summan "X" har gått iväg till NN:s konto, fast det bara är hittepå. Dock har bluffmakarna misslyckats med en liten detalj, nämligen det vita "prickmolnet" som uppstår när man som säljare trycker på "bocken" på köparens mobiltelefonskärm. Det kan krävas ett par tryck med fingret, innan prickmolnet uppstår.

När man trycker på skärmen, i cirkeln med bocken, skall ett moln av vita små prickar uppstå. Sker inte detta, så är appen en fejk-app!

Jag behövde bara gå tre montrar bort för att hitta modernt elfenben till salu. När jag vänligt och försynt undrade om det fanns någon information eller papper om de fyra, fem föremål av elfenben som var till salu i montern, blev svaret: "Nej! Det är inte elfenben, det är BEN". Därefter "Vem är du?!". Jag lämnade montern, i vilken det för övrigt också salufördes gott om nytillverkat kinesiskt porslin. För övrigt en i mängden som sålde ny kinesisk keramik. "Men det är ju så svårt med kinesiskt"...

"Inte elfenben! BEN!"

Att problemen med försäljning av illegalt material på mässan var stort var ingen överraskning för undertecknad. Men att de var så omfattande att antalet nedslag(?)-tillslag från Polisens/ Jordbruksverkets sida närmade sig etthundra i antal, förvånade till och med mig. Filippo Bassini vid Utredningsenheten på Polisens Nationella Operativa Avdelning (NOA) berättade för Antikmonologen att man fick fokusera på de mest flagranta fallen. Utöver svenska Polisen, så deltog även myndigheter som Interpol, den svenska Skogsstyrelsen, länsstyrelserna, Jordbruksverket, Åklagarmyndigheten, Tullverket, Naturvårdsverket och Kustbevakningen i det som kallats Operation Thunderbird, i sammanlagt 43 länder. Vi kommer att höra mer om detta och polisen har enligt uppgift mycket hög prioritet vad anbelangar artskyddsbrott.

Ett par veckor efter Älvsjö Antik ägde Europas utan konkurrens största Antikmässa rum, Mercanteinfiera i Parma. Efter Antikmonologens besök där i oktober 2016, följer jag Mercanteinfiera i sociala medier. Ett av inläggen på Instagram såg ut som följer:

Det rör sig alltså om en person som ger en engelsk antikhandlare beröm för att de säljer tigerskinn, lejonskinn, elefantfötter, med motiveringen: "Why not! Remember these are Vintage! They are from a long time ago!".

Man upphör ej att förvånas. Förvisso är det bara ett par år sedan en av Sveriges mest kända Antik-profiler anbeföll exakt samma inredningsobjekt i Sveriges största Antiktidning i helsidesreportage. Huruvida engelska säljarens idag rödlistade djurföremål de facto var tillräckligt gamla eller ej förtäljer inte historien. Men att rekommendera att inreda med objekt som är gjorda av idag mer eller mindre akut hotade (rödlistade) djurarter tyder på kraftigt fallerande intellekt. Vad värre är; Mässan själv, Mercanteinfiera har den totala brist på självinsikt att, som det heter, re-posta inlägget under Mercanteinfieras egna status. Lika imploderande som osmakligt.

Ett mycket uppskattat inslag i årets mässa var fotpatrullerande polis. Varje dag iakttogs nya par av till synes ständigt leende och tillmöteskommande poliser. Jag gick ut till alla poliser jag såg och tackade för att de fanns där. Deras närvaro gagnar -självklart- alla parter med rent mjöl i påsen. Anledningen till dessa antik-fotptruller är för Antikmonologen okänd, ävenså vem som betalar kalaset. Men en sak är säker, dessa leende poliser var extremt omtyckta av unga och äldre, besökare och utställare. En verklig win-win för mässan och för polisen, som ju utstår mycken kritik dessa dagar.
 
För trogna läsare av Antikmonologen är det ingen nyhet att undertecknad har understrukit bristande säkerhet på Älvsjömässan många gånger. Problemen var mycket stora under 2016, inte minst på grund av att "en av oss", alltså en (två?) antikhandlare/antiksamlare av Rang, stal föremål under pågående mässa, även när endast fackfolk fanns i byggnaden.

Bloggen S:t Olof har också tagit upp problemen med stölder under Antikmässan 2017.

Hårda bud i Älvsjö också. Illustration: Wiktionary.

Dock var stölderna ett stort problem även under 2017. Att mässan skickade ut X antal mail till utställarna, med uppmaningar om att vara noga med sålt-lappar, gav ett närmast parodiskt intryck. Möjligen på grund av att det är billigare att trycka på "maila alla-knappen" än att leja ett antal civila väktare? På lördagskvällen, cirka 25 minuter efter att sista kunderna hade gått, ledde jag själv ut fyra banankartonger på en pirra, med saker som jag ville ta hem dagen före själva stängningsdagen. I huvudentrén blev jag tämligen bryskt ifrågasatt av en entrévärd(?) som undrade var min sålt-lapp satt. Jag visade min redan helt synliga utställarbricka, och påpekade att detta var saker som tillhörde mig och inget jag hade köpt där och då. Trots detta stod mannen på sig och sade att jag minsann skulle ha en sålt-lapp på kartongerna. Allt enligt deviserna "Noteras en sålt-på-Älvsjömässan-lapp så är allt frid och fröjd" eller "Om vi skickar ett mail om dagen till alla utställare om att vara noga med sålt-lappar så verkar det som vi har ett fast grepp om säkerheten". Var det någon som sa så?

En av Cederqvist Antik & Vins nöjda kunder.

För övrigt tycker jag att Älvsjö Antik 2017 kändes som en riktigt lyckad mässa. Många besökare som på det hela taget lät nöjda. Min monter var situerad helt nära stora scenen, där det hölls många föredrag. Föredrag som jag endast hörde mycket gott om. Eftersom jag är ensamutställare med enormt kontrollbehov var det aldrig möjligt att lyssna på något av alla föredrag, men där tycks Mässan verkligen ha träffat rätt! Roliga ämnen och relativt korta föredrag borgar för belåtna åhörare. Till yttermera visso anser jag nya utformningen av mässan vara en fullträff. I år var den mycket mer långsträckt smal och helt om-orienterad i relation till tidigare år. Förvisso i samma hall som tidigare år.

Trogna läsare av Antikmonologen stödjer Ban Ivory-kampanjen och Antikmonologen!

_____________________________________________________

I senaste numret av Sveriges enda Antik & Auktion står följande att läsa:

Bra A&A! Artikeln är utomordentligt rolig, i sken av Antikmonologens skriverier de senaste fem åren -måste ödmjukt inflikas. Formuleringar, exkluderade frågeställningar och annat smått och gott lockade åtminstone fram ett par skratt hos undertecknad. I ett annat sammanhang skrev den store Antikkändisen om år 2016 års största Antikskandaler(!), utan att med ett ord nämna någon av de svenska dylika (som det finns länkar till i denna text).  

Det gäller att inte pinka på fel träd i jakten på rätt rygg att klia 

 (Gammalt, nåja, antikdjungelordspråk)

Glädjande för Cederqvist Antik&Vin/ Antikmonologen var att chefredaktören för Antik & Auktion, Carin Stentorp, resolut gick in i montern en dag, med orden "Dig måste jag hälsa på!". Vi skakade hand och pratade om, om... vädret och så. Tills Carin upptäckte en kruka som hon var tvungen att köpa. Och så fick det bli. Mycket trevligt på min ära. Månne början på ett långt och givande samarbete?

Antikmonologen förser Chefredaktören med det för dagen eftertraktade.

_________________________________________________________ 

Vikten av adekvat terminologi kan inte nog understrykas. Kunnig och erfaren personal är möjligen heller ej helt fel. Har någon med ljus och lykta sökt en äldre kvarnsten, så får ni även framledes bida er tid, då Metropol endast sålde nedanstående fågelbad i auktionen den 6 mars.

Detalj av Fågelbad, -med vattenfall, månne?

För er som söker en piedestal av majolika så får ni också fortsatt vänta, eftersom nedanstående enligt uppgift är av helt annat material:

Detalj av "porslinspiedestalen".

Vem gagnas av dessa katalogiseringar, utförda av ett professionellt auktionshus? "Hur kunniga är Auktionshusen" läste jag visst någonstans..?

_________________________________________________________

Dessvärre fortsätter Lauritz (L) affärer att stinka. Vinstvarningar, underliga jättelån och fortsatt rundgång om guld och gröna skogar. Antikmonologen har skrivit spaltmetrar om företagets irrfärder. Det är uppriktigt sagt så smärtsamt att anrika Stockholms Auktionsverk numer utgör en del av L. Varje ord om dem gör ont att sätta på pränt.

Vafinans.se den 19 januari 2017.

Lauritz i Norrköping gick i konkurs i förra veckan och aktien har halverats.

(Affarsliv.com)

Nasare, domptör, korthus och inkompetenta banker är fraser som poppar upp och ord som gör ont.
När var ett handslag senast ett handslag?

_________________________________________________________

Källor:
Fällande dom för svensk antikhandlare på toppnivå
http://www.svt.se/nyheter/lokalt/stockholm/krokodilvaska-beslagtogs-pa-stockholms-antikmassa
https://polisen.se/Aktuellt/Nyheter/Gemensam-2017/Januari/Internationell-insats-mot-illegal-handel-med-djur-/
http://www.natursidan.se/nyheter/stort-internationellt-tillslag-mot-illegal-handel-med-djur/
Ny dammbitare i Antikbranschen (Grödinge bites the dust...)

Ny dammbitare i Antikbranschen... (Grödinge bites the dust)

Den 22 november 2016 kom dom i Mål nr 2630-16 i Södertörns Tingsrätt. Tilltalad var Peter Norén, en av paret herrar som utgjort Grödinge Antik. Observera att endast Peter Norén satt på de anklagades bänk.

Därefter räknas upp 13 olika föremål av varierande typ till ett värde av drygt 230.000 kronor. Samt stöld av en vas värd 25.000 kronor. Dessa värden bestred Peter Norén med hänvisning till en massa auktionsresultat, bland annat från Tradera och påstod att värdet i stället för nära en kvarts miljon var 54.150 kronor. Norén hoppar mellan olika historier tämligen osammanhängande, i olika polisförhör. En okänd mörk man ska ha sålt föremål till honom till fantastiskt låga priser, långt under marknadsvärde. Dessvärre kommer inte Norén ihåg mannens namn eller var han fanns. Domen är lång och offentlig och hela resonemanget från den anklagades sida blir patetiskt och oerhört beklämmande. Den åtalades sjukdomsbild sedan flera år tillbaka nämns som en (möjligen förmildrande) omständighet.

Peter Norén döms för grovt häleri och stöld till dagsböter och villkorlig dom.

En intressant detalj i utredningen/förhören är följande fakta, nämnda i en bisats:"...också när det gäller föremål som inte åtalet avser men som har hittats hos Peter Norén och som egentligen tillhör ett museum...". Det rör sig om följande museum:

Foto: Anders Berggren, Helsingborgs Dagblad.

Saxat ur HD den 27 augusti 2016.

Saxat ur HD den 18 februari 2012.

Grödinge Antik har under cirka 20 år samlat, köpt, sålt, kommenterat, expertiserat i en uppsjö sammanhang. De (han?) har agerat gästkurator, som i fallet med Höganäs Museum. Grödingeherrarna har höjts till skyarna i alla de få facktidningar som finns och funnits i Sverige. De har intervjuats i det mesta från Lyckoslanten till Dagens Industri. Nåja, ni förstår vad jag menar.

Grödingegrabbarna har åtnjutit stor respekt tillika förtroenden och har upphöjts för sitt värv. Förtroenden som nu ligger i ruiner och svunna minnen under hjulen på de människor som kanske skulle köpt något vackert hos en antikhandlare eller på auktion. Men som nu styr ut på ny väg och köper sig ett platt paket hos IKEA, eftersom det verkar vara så mycket ruffel och båg i antiksvängen.

Peter Norén till höger i bild, är den tilltalade och fällde. Foto: Stockholmsmässan.

Det är precis som med Per Windahl, som omnämndes som fälld för försök till bedrägeri i senaste Antikmonologen; han och Grödinge har upphöjts på piedestal till företrädare för en hel bransch, förstå-sig-påare, allmänt superkunniga inom sina specifika sektorer. De har skrivit böcker, hållit föredrag och till och med utsetts till Årets Samlare år 2015 av Collectors Awards i samarbete med Sveriges största Antikmässa, i Älvsjö. Årets Samlare. Pukor och trumpeter. Galamiddag, kindpussar och axelgnugg med de främsta(?) i Antikbranschen. Åtminstone med dem som verkar i det offentligaste rummet i Antikbranschen.

Årets Samlare. Sug på den frasen.

Kan ni tänka er hur många i avlånga landet Sverige som sitter och ruvar på en sådär 19.412 Litauiska frimärken, 413 schuco-clowner med rörlig mekanism, 2022 igelkottar i allsköns material eller allt upptänkligt erotiskt material i en källarlokal i Vårberg och som får höra att den som tillerkänts epitetet Årets Samlare åtminstone delvis har stulit ihop sin samling? Kan ni tänka er det?

"Något speciellt" var det.

Med WOW-effekt?

Jag kan tänka mig det. Och det gör mig så fly in i helvete förbannad. Nästan, men bara nästan, lika förbannad som på den som vigt sitt liv att sälja falsk kinesisk keramik.

Ännu mer förbannad än när en besökare i ens monter på en Antikmässa säger att han är villig att ge mig 100 kronor cash! -för något som jag begär 950 kronor för. Då säger jag att han, för det är alltid en han, använder en mindre lyckad prutningsmetodik och att han får vara vänlig att gå någon annanstans. Argumenterar han emot, så förklarar jag alltid att jag inte har stulit det jag säljer, utan betalt för det i vederbörlig ordning och att jag till yttermera visso betalar ganska mycket för de få kvadratmetrar jag hyr av mässarrangören.

Mars 2014. Foto: Arbetarbladet, Gävle. Peter Norén till vänster.

Av samma skäl så tackade jag nej till en viss känd person, när han kom till min monter i Älvsjö och frågade om jag inte hade något kul och bra föremål som jag kunde sälja till ett (alldeles för) lågt pris till honom. Varför? Jo, för att han skulle kunna tjäna pengar på föremålet vid en kommande auktionsförsäljning i en TV-produktion. Så att det skulle bli "bra TV". Idioti har aldrig och kommer heller aldrig att utgöra min definition av "bra TV". Varken Antikdeckarna, Bytt är bytt eller för den delen Antikrundan är (längre) bra TV. Eftersom det flams och ständiga skrattande som blivit legio enbart är fördummande. Det var en parentes. Men en viktig sådan.

Grödingegossarna flyr bokstavligen till skogs efter stölder, häleri och dom. Ny bostadsort blir Örträsk i Västerbottens inland. Där ska man enligt hemsidan fortsätta med "specialiserad butikshandel med antikviteter samt begagnade böcker" samt även ha "odling av plantskoleväxter på friland", "bokförsäljning", "handel med värdepapper" och "Konsultverksamhet avseende företags organisation". Den sista punkten är onekligen i detta sammanhang tung. Tungt magstark. Styrelsen ska ha tre medlemmar, varav Peter Norén är en. Från Grödinge Antik till Örträsk Trädgård och Design AB. Undrar om särskilt många ur Antikbranschen ber om hjälp med värdepapper eller företagsorganisation..? Om jag får vara rådgivande så skulle jag i stället rekommendera herrar Grödinge att satsa på snottren. Det är västerbottniska för hjortron. Köp och sälj, koka sylt. Vad som helst -bara inte företagsrådgivning, antikhandel eller värdepappershandel. Av alltför uppenbara skäl.

Den siste torsken är inte född än, som en av Antikmonologens eminenta läsare så träffande fick till det i kommentarsfältet härförleden.

Annus Antiqum horribilis.

Några av de lyckliga mottagarna av Collector Awards 2015. Foto: Stockholmsmässan.

Fotnoter:
Antikmonologen har bett Peter Norén och Johan Helmersson om intervju, men de har avböjt. Att Johan Helmersson inte var åtalad ens för någon form av medhjälp är svårgripbart. En del stöldgods hittades exempelvis i Helmerssons bil. Förunderliga äro herrens vägar, som de troende säger.

Jag har sagt det evinnerligt många gånger; Allt ruffel och båg slår tillbaka mot den stora majoriteten av oss ärliga aktörer i denna bransch som jag älskar. Mina främsta ledord är och har varit behandla din nästa som du själv vill bli behandlad. Det inbegriper det mesta och även föremål. Skjut inte budbäraren har jag visst också sagt ett par gånger.

Källor:
http://www.arbetarbladet.se/gastrikland/gavle/de-vann-i-stora-keramikfajten

http://www.hd.se/2016-08-27/keramikkuppen-mot-hoganas-museum-ouppklarad
http://www.hd.se/2012-02-18/hoganas-museum-oppnar-for-sasongen
http://www.allabolag.se/5567137335/ortrask-tradgard-design-ab
http://www.unt.se/kultur-noje/unt-avslojar-kommunen-planerar-kop-fran-misstankt-konsttjuv-4389192.aspx
http://unt.se/kultur-noje/mannen-som-kommunen-skulle-kopa-konst-av-doms-pa-flera-punkter-4446734.aspx
http://www.unt.se/kultur-noje/konstmuseet-planerar-miljonforvarv-av-keramik-4386273.aspx