Svensk elefanthöst

Under samma vecka i november 2013 kom ett antal nyheter som alla gäller utrotningshotade djur.
(För bäst förståelse av följande text bör läsaren först ha läst tidigare Antikmonologer i ämnet. För Citesregler, se "fotnoter" nedan!).

*Den 12:e november lanserade World Wildlife Foundation (WWF) kampanjen Stoppa elfenbenshandeln i Sverige- Säg nej till att svenska auktionshus handlar med elfenben. Kampanjen lanserades stort i sociala medier (läs Facebook), i dagspress med påkostade annonser i storformat och även personliga brev till Auktionshusen.

*Dagen efter WWF:s kampanjstart, den 13 november, skriver auktionshuset Bukowskis på sin hemsida:
"Bukowskis tar frågan om rovjakt på elefanter och även andra utrotningshotade djur på stort allvar och som auktionshus tar vi ett extra stort ansvar. Därför har vi sedan många år tillbaka ett nära samarbete med Jordbruksverket, polisens avdelning för artskyddsbrott och godsroteln.
Vår policy är att uteslutande sälja/förmedla föremål med ett kulturhistoriskt värde så att de kan tas om hand för framtida generationer. Gränsen för legala elfenben går vid 1947, men där har vi satt en egen gräns på Bukowskis. Föremålet ska, för att bli aktuellt för auktion, vara antikt, d.v.s. över 100 år gammalt samt snidat/bearbetat. Vid minsta tveksamhet tackar vi antingen nej till föremålet, alternativt låter det testas för ålder via kol-14-metoden".

*Den 14:e november krossades och förstördes för första gången i USA (i Denver) sex ton elfenben, som under lång tid har beslagtagits och förvarats av diverse myndigheter. President Obama lanserade i juli 2013 en specialstyrka som ska arbeta mot illegal elefantjakt, med speciellt anslagna pengar. Man har via USA:s diplomatkår också kontaktat regeringarna i Kina, Vietnam och Thailand i ämnet.

*Den 14:e november berättar svensk polis att man dagen innan, den 13:e november arresterat tre personer för artskyddsbrott i Stockholm, samt att ett noshörningshorn med ett förmodat marknadsvärde på fem miljoner kronor har tagits i beslag.

_____________________________________________________________

Nr 830, "Medicindocka, Kina, tidigt 1900-tal", utrop 2.000 kr. (Såld för 3.600 kr)

Nr 866, "Figuriner 2 st, Kina 1900-talets början", utrop 8.000 kr (Osålda)

Nr 1455, "Schackspel, spelpjäser i elfenben, 1900-talets första hälft", utrop 4.000 kr (Såldes för 4.800 kr)

Helsingborgs Auktionsverk (HAV) har till sin Kvalitetsauktion den 1 december 16 utrop som inkluderar elfenben. Av dessa anser jag nr 830, 866, 1411 (föreställer Nepalesisk "gudom", vilket ej är konstaterat av HAV- såldes inte) och 1455 som intressanta för åldersdiskussion (1455 sålde för 4.800 kr). Se tidigare Cites-relaterade diskussioner. Nr 830 är en så kallad medicindocka (Doctor´s lady), en form som är mycket vanligt förekommande på (antik-)marknaden; Proveniens: Dansk privatsamling (Såld för 3.600 kr). Anledningen till nakenheten säges vara att man använde dylika för att kvinnor med krämpor skulle kunna peka på figurinen och tala om för läkaren var exakt det onda satt, -för att slippa klä av sig. Proveniens för nr 866 anges icke. Heller ingen proveniens för schackspel nr 1455, dock tidsspecifikation som faller in i "olagliga Cites-år", nämligen 1947-50. Jag har sökt HAV för kommentarer, men inga sådana gives tyvärr förrän auktionen är framplockad den 23 november, enligt telefonbesked.

Nr 866, -Detalj av vänstra figurinen

Eftersom händer alltid är svåra att avbilda i konsten, på duk och i skulptur, tittar jag lite extra på kvinnans hand som håller den lockförsedda kannan. Hålet precis ovanför handen indikerar handtagets hål. Bakom handtaget anar man att tummen på kvinnans vänstra hand finns. Räkna då kvarvarande fingrar på kannans framsida. Ovanför handtagets avslutande, utstickande krusidull anas fem fingrar. Därtill kommer tummen bakom handtaget. Att "ringfingret" är störst av de fem är också fascinerande. Mest intressant är nog ändå att kannbärerskan alltså är begåvad med sex fingrar. Elfenbensföremål av låg, banal karaktär blev inte vanliga på "antikmarknaden" förrän massturismen blev ett faktum. (Nr 866, paret figuriner, förblev osålda)

Nr 3019, "Two Carved Ivory Immortals, 19th Century", 19 cm, utrop 6.000-8.000 kr (Osålda)

Stockholms Auktionsverk (SAV) har sju elfenbensutrop och man måste söka både på "elfenben" och "ivory" för att hitta dem, eftersom den orientaliska avdelningen endast är katalogiserad på engelska, vilket säger en del om var kunderna förväntas komma ifrån. Intressanta att diskutera ur Cites-synvinkel är nr 3019, "two carved ivory immortals". Dessa kommer enligt angiven proveniens från en sydosteuropeisk konstnär som undervisade i Kina mellan 1960-62. Teoretiskt kan de då ha varit nyskurna, om de införskaffades då. (De förblev osålda)

3071, A Group of Three Snuff Bottles, utrop 3.000-5.000 kr (Såldes för 2.400 kr)

För utrop 3071 anges ingen proveniens. Den 7 cm höga elfenbensflaskan skulle av undertecknad ha katalogiserats som 1900/2000-tal. (De tre snusflaskorna såldes för 2400 kr). I samtal med Elisabet Fellbom, ansvarig Intendent för Orientaliskt på SAV, får jag reda på att båda utropen på Auktionsverket har funnits i familjeägo sedan mycket länge. Elisabet säger att man verkligen vill undvika modernt elfenben och därför vill att föremål som man säljer ska vara från minst 1800-talet.

Uppsala Auktionskammare har inga orientaliska elfenbensutrop i sin Höstkvalité. (Se bloggen Uppsala onlinekvalitetsauktion avsäger sig -TROLIGEN- ansvar för asiatiskt konsthantverk).

Bukowskis (BUK) har valt att inkludera 11 elfenbensutrop i sin höstkvalité. Jag pratade den 20 november telefonledes med Cecilia Nordström (Intendent för Orientaliskt Konsthantverk) om saken och hon bad mig att lämna över katalogiseringen till Bukowskis. Cecilia underströk att man alltid har vattentät proveniens för alla de föremål man säljer hos auktionshuset men att däremot ägarna inte särskilt ofta vill ståta med sina namn i katalogen. Detta är jag fullt införstådd med, men undrar ändå hur man motiverar att ta med ett antal som ur rent stilistisk-konsthistorisk synvinkel ser väldigt sena ut. Cecilia berättar om Bukowskis intensiva och mycket fina samarbete med Jordbruksverket, Polisen och WWF samt påpekar att man har en egen hus-regel hos Bukowskis som säger att varje elfenbensföremål måste vara antikt, dvs minst 100 år, för att överhuvudtaget tas in till försäljning (se ovan). Alltså att man hos Bukowskis går ett steg längre än det lagen kräver; att föremålet måste vara från före 1947.

Nr 1365, "S.k. Doctors Lady, Qing dynastin, omkring 1900", utrop 10.000-15.000 kr (Förblev osåld)

Jag bad min sambo, -en kvinna i sina bästa år, att vänligen kommentera relationen mellan kroppsstorlek och byst på ovanstående av Bukowskis utropade så kallade Doctor´s lady. Sambon bedömde bysten som "gigantisk och möjligen en D-kupa, ovanlig för en asiatisk kvinna". Hon kommenterade spontant även "de underliga proportionerna" i figurinen. För ordningens skull bör tas ad notam att sambon ej är konsthistoriker, utan här endast konsulterades i egenskap av just kvinna.

Pamela Anderson (Wikipedia photo)

Ett känt faktum är bland konstkännare att konstnärer/ förfalskare oftast avbildar sin egen samtids utseende- och kroppsideal, även när de försöker kopiera/förfalska äldre tiders konstföremål. (Jag har i tidigare blogg pekat på detta, med kinesiskt glasmåleri som exempel; Ett på västkusten situerat större auktionshus gjorde under många månader 2013 fruktlösa försök att sälja av mig så kallade "kinesiska Playboy-damer", försedda med mycket stora behag i poser okända i kinesisk konsthistoria, till dags dato. Först katalogiserade som "1900-talets början", men efter min blogg ändrade till "1900-tal". Se bloggen Vidarebefodrat brev till Dalarnas Auktionsbyrå och Sveriges Konst- och Antikhandlareförening).

Bystig Netsuke, 9,7 cm hög

Chasing dragons, skuren elfenbens-bete

Poängen med resonemanget kring Doctor´s ladyn är att den dels är ekivok/erotisk vilket gör den extra attraktiv bland samlare (läs män) och dels att dess kroppsformer indikerar att den är skuren under Pamela Andersons samtid snarare än under Jung Changs mormor Yu-fangs samtid. Nedan noteras mer typisk barm för 1800-talets slut, i välkända skulpturen Snöklockan av Per Hasselberg, på Mariatorget i Stockholm.

Snöklockan, utförd år 1881, uppförd år 1900.

Fredagen den 16 november talade jag med Professor Göran Possnert på Tandemacceleratorlaboratoriet /Kol 14-laboratoriet i Uppsala. Han hade vänligheten att tala om för mig hur lätt det är att datera just elfenben och andra organiska föremål med hjälp av kol-14-metoden. Den bygger på att man i organiskt material bland annat kan detektera kärnvapensprängningar som skett i jordens atmosfär väldigt precist. Med hjälp av dessa kan man alltså datera ett elfenbensföremål mycket precist till före eller efter 1947. Mellan 1945 och 1998 har 2053 kärnvapenexplosioner noterats i världen. Professor Possnert påpekade dock att han mycket sällan utfört dateringar av elfenbensföremål för något auktionshus räkning. Det som behövs är minimum 50 milligram benmjöl, (beroende på bentäthet) för att korrekt datera objektet. Det minutiöst lilla borrhål som då uppstår kan mycket enkelt "retuscheras bort", om inlämnaren vill, berättar Professorn.

Kartfilm över världens samtliga (2053) kärnvapendetonationer, se länk ovan.

Det finns en hake och den består i en kostnad om 3000 kr + moms, (ingen moms för institutioner). Den haken vill sannolikt inte säljaren stå för och troligen inte köparen heller, -än mindre auktionshuset. Eftersom man där är säker på att objektet är "antikt", eller åtminstone från före 1947, då man valt att inkludera det i en försäljning. Vem som har rätt att kräva ett dylikt test för att bevisa ett föremåls laglighet kontra olaglighet är ett spörsmål av juridisk-etisk karaktär. Dock i sammanhanget ett enormt viktigt spörsmål.

Extra intressant är då vad Bukowskis valde att formulera som kommentar till WWF:s kampanj: "Vid minsta tveksamhet tackar vi antingen nej till föremålet, alternativt låter det testas för ålder via kol-14-metoden." Jag är intresserad av kol-14-dateringar av objekten 1363 till och med 1368. Hur löses det enklast, Bukowskis? (1363 med utrop 8-10.000 såldes för 5.000 kr, 1364 med utrop 10-12.000 sålde för 8.000 kr, 1365 osåld, 1366 med utrop 4-6.000 såld för 4.000 kr, 1367 med utrop 8-10.000 kr såld för 7.000 kr och 1368 med utrop 12-15.000 kr såld för 19.000 kr).

Tillbakadragen från försäljning av någon.

Under pågående visning har Bukowskis (-eller ägaren till objektet) valt att dra tillbaka nr 1362, Vinofferbägare i noshörningshorn, "Qing Dynastin, 1700-tal" från försäljning. Den 27 november, under pågående visning, publicerade World Wildlife Foundation (WWF) följande kampanj i media: 

"Noshörningshorn ligger just nu ute till salu på auktion i Sverige. Ofta är det vinofferbägare av noshörningshorn som säljs, som anses bära på en magisk och potenshöjande kraft. Vi tycker att svenska auktionshus ska ta ställning och sluta handla med noshörningshorn, så länge tjuvjakten pågår. Den illegala jakten ökar i ett rasande tempo. Fortsätter den illegala jakten i det här tempot riskerar noshörningen, som har vandrat på vår jord i 60 miljoner år att försvinna. Ett av Danmarks ledande auktionshus Bruun Rasmussen slutade sälja noshörningshorn efter stark kritik från WWF förra året. Vi vill uppnå samma sak i Sverige och behöver er hjälp!"
 
Om WWF:s kampanj har något med tillbakadragandet av Bukowskis senaste noshörningsföremål är för Antikmonologen okänt. (Katalogiseringen av ifrågavarande vinofferbägare var något kryptiskt utformad, då det stod att den var "såld av Bukowskis på 90-talet". När samma auktionshus säljer om ett föremål, brukar oftast exakt auktionsnummer och datum anges, särskilt då det är många år mellan respektive försäljning).

Madonna med jesusbarnet, skuren i elfenben c. år 1250-1260.

Elfenbensmadonnan från cirka år 1250 är ett tecken på att elfenben har varit uppskattat som medium sedan länge. Den säljs av Sotheby´s i London den 4 december, med ett utrop på £800.000- 1.200.000, runt 10 miljoner kronor. Med den viktiga skillnaden att elefanten som bidrog med material till "10-miljonersmadonnan" för att dödas sannolikt jagades springandes med skrik och spjut ner för ett stup eller i en grop. Idag används helautomatiska skjutvapen, snabba motorfordon och till och med cyanid för förgiftning av hela vattenhål -år 2013 inte år 1249- innan Stockholms grundande.

Tycker läsarna av Antikmonologen att auktionsscenen för elfenben verkar rörig, komplex och oerhört godtycklig?  Vilket sammanträffande! Det gör jag också. Vad är då syftet med denna blogg? Jo, att belysa just komplexiteten och godtyckligheten i auktionshusens hantering av elfenbensföremål. Självklart handlar också antikhandlare med elfenben, men inte tillnärmelsevis i samma utsträckning som auktionshusen. Glöm heller inte det jag tidigare anfört; så fort ett föremål sålts på auktion så får det en form av "godkänt-stämpel" som varandes äkta antikvitet och har på så vis kommit in på den legala marknaden, vare sig elfenbenet är från före eller efter 1947.

Absolut centralt i elfenbensproblematiken är, som i tidigare bloggar extensivt diskuterats, att kineserna är skickligast i världen på att ålderspatinera de flesta material, inte minst elfenben. WWF använder i sin kampanj möjligen en något olycklig frasering, när man skriver "förfalskat elfenben". Ingenting är falskt, förrän ägaren/förmedlaren (auktionshus exempelvis) påstår något oriktigt om ålder/ursprung/signatur etc på ett föremål. En kopia av en känd konstnärs måleri är inte falsk förrän den signeras med falsk signatur eller falskeligen påstås vara ett genuint verk av en känd konstnär. Det samma gäller för elfenbensföremål. Elfenben kan vara falskt om det i stället är gjort av plast, eller om det på något vis är felattribuerat. Elfenben införskaffat efter 1947 är illegalt, men det är inte det samma som falskt.

Levande elefanter eller döda föremål? Valet är mitt, ditt och auktionshusens! Foto från WWF/Facebook.

Är då WWF:s önskan om att auktionshusen helt ska upphöra med elfenbenshandel plausibel/ möjlig att genomföra? 21.435 människor har gillat förslaget på Facebook (kl 11.08 den 22 nov) under en dryg veckas tid. Personligen anser jag att det är rätt väg att gå, eftersom jag vill att kommande generationer också ska få uppleva vilda elefanter, jordens största landlevande däggdjur. Vi ser varje dag bevis på människans närmast gränslösa dumheter, varav tjuvjakt på elefanter är ett exempel. Det dödas en elefant var 15:e minut, uppemot 30.000 per år. Alltså har en, möjligen två elefanter dött under tiden du läst dessa jobbiga och insinuanta rader.

Auktionshusen sparkar såklart bakut åt WWF:s nollvision. Möjligen skulle undantag kunna göras för föremål som uppenbarligen/bevisligen är antika, alltså mer än 100 år. Elfenben har funnits och finns i massor av föremål; i möbler i form av små nyckelbrickor eller hela möbeln, biljardbollar, pianotangenter, ätpinnar, bestickskaft, ramar, ja listan är närmast oändlig. Men exakt HUR och VAR ska linjen dras mellan tillåtet och otillåtet?

Som det nu ser ut så är schablonkatalogiseringar och påhittade provenienser vardagsmat, på slott och i koja, hos landsbygdsauktioner såväl som stora auktionshus. Man gömmer sig bakom katalogiseringar som "ben", "1800-tal", "tidigt 1900-tal", "sen Qing-dynasti". Det är legio för att slippa granskas. Om det är auktionshuset eller inlämnaren som hittar på är egentligen mindre viktigt. Jag har sagt det förut: Auktionshusen vet att inlämnare hittar på, för att få till en bättre försäljning.

Dessutom, vem granskar? Vems uppgift är det att se till att auktionsbranschen utför ett korrekt arbete? Hur många tusenlappar per år drar ett auktionshus in på sålda elfenbensföremål? Är det inte försumbart i sammanhanget? Jag betvivlar att all PR är bra PR, som någon lär ha uttryckt det. Jag har extensivt diskuterat problem gällande av inlämnaren totalt ihopljugna provenienser med företrädare för många större auktionshus, brott som kan vara åtalbara. Jag har tidigare påvisat ihopljugna provenienser för exklusiva elfenbensföremål, se bloggen: Elefantdöd -inte elefantöl- på Lauritz och Bruun Rasmussen.

Här gäller det faktiskt oerhört mycket mer än när någon excentrisk rik kines köper en nytillverkad porslinsskål, i tron att skålen är 700 år gammal. Här gäller det en arts överlevnad. Eller motsatsen. Vare sig du tror på en gud eller på Darwins läror, så har a l l a dina förfäder haft möjlighet att se levande elefanter. Om en generation eller två kan den möjligheten vara borta. För alltid.

*****************************

Fotnoter:
Skjut inte elefanterna och heller inte budbäraren. Så länge det finns en efterfrågan på elfenben kommer tjuvjakten att fortsätta.

Jordbruksverket skriver:
"Elfenben bearbetat före den 3 mars 1947
Om du har elfenbensföremål (ej råelfenben) som är bearbetat före den 3 mars 1947 och om du på ett trovärdigt sätt också kan styrka detta, får du sälja det inom EU utan CITES-intyg från Jordbruksverket. Detta innebär att du, oavsett i vilket kommersiellt syfte du ska använda elfenbenet, måste kunna styrka på ett trovärdigt sätt att föremålet är så gammalt att det verkligen är undantaget från kravet på intyg, det vill säga att det är bearbetat före den 3 mars 1947. Om länsstyrelsen eller polisen gör en kontroll i samband med att du till exempel annonserar ut eller säljer elfenben och du inte kan styrka föremålets ålder, kan du komma att åtalas för artskyddsbrott".

Jung Chang är författaren till den förträffliga boken Vilda svanar, som handlar om tre generationer kvinnor i Kina.

Netsuken ovan föreställande Pamela Anderson-släkting(?) var till salu för 179 US $ och enligt utsago nytillverkad av flodhästbete på en webbsida för ett Hong Kong-företag, där enorma mängder av skurna mammutobjekt också ligger till salu, exempelvis "Chasing dragons", vars dagspris är $ 3.900 US. Åtminstone påstår man att det är mammut- och inte elefant-elfenben.

Situationen med legalt mammutben komplicerar elfenbensmarknaden kraftigt. Likaså förekomsten av så kallat legalt elfenben från elefant, som har sålts vid enstaka tillfällen. Vid googling på "mamooth ivory" fås närmast oändligt antal träffar på internet och allt är till salu och visuellt ofta extremt likt elfenben från elefant.

Det är belagt att merparten av allt illegalt elfenben går till Kina och framför allt Hong Kong. Då är det inte helt långsökt att det är samma verkstäder som skär i illegalt elefantelfenben som de verkstäder som skär legalt mammutelfenben.

Jag har anledning att tro att åtminstone ett av alla ovanstående diskuterade föremål som är till salu auktionshösten 2013, är nytt och tillverkat av mammutbete. (Vilket är intressant, för om jag har rätt, så är det alltså inte ett artskyddsbrott utan en katalogisering med falsk förespegling om att vara antik).

Möjligen har Nordkorea utfört två kärnvapendetonationer, vilket skulle ge siffran 2055, och inte 2053 kärnvapendetonationer hittills i världshistorien.

Ända sedan Övre Paleolitiska eran (22.000-18.000 före kristus) har människan tillverkat smycken av elfenben, då var det från mammut.



Relaterad artikel i dagspress:
SvD: Auktionshusen riskerar sälja illegalt elfenben (5 dec 2013)


Källor:
http://www.wwf.se/vrt-arbete/illegal-handel/1543898-stoppa-elfenbenshandeln-i-sverige?utm_source=WWF.se&utm_content=WWF_Alias_Slutklubbat&utm_campaign=WWF%20INTERN

http://www.denverpost.com/environment/ci_24518193/u-s-government-crushing-ivory-save-elephants-and

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article17842065.ab

http://www.tv4play.se/program/nyhetsmorgon?video_id=2487862

http://memolition.com/2013/10/16/time-lapse-map-of-every-nuclear-explosion-ever-on-earth

http://world.time.com/2013/11/18/hong-kong-is-sitting-on-30-tons-of-ivory-and-has-no-plans-to-destroy-it/

http://www.jordbruksverket.se/amnesomraden/djur/olikaslagsdjur/hotadeartercites/elfenben.4.567cd63c135afd26c018000297.html 

http://www.auction2000.se/auk/w.ObjectList?inC=HAV&inA=20130527_1704&inPageNo=1&inPageMode=R&inScrollTop=&inSiteLang=&inSelectedSort=&inSearchCrit=0&inCategoryId=&inSearchText=elfenben

http://auktionsverket.se/auction/fine-arts/2013-12-03/search/?q=ivory

http://en.wikipedia.org/wiki/Pamela_Anderson

https://www.bukowskis.com/auctions/577?q=elfenben

http://en.wikipedia.org/wiki/Wild_Swans 

http://sv.wikipedia.org/wiki/Sn%C3%B6klockan

http://tide-mammoth.com/eshop/en/carving-sculpture/3905-hh0306.html

http://tide-mammoth.com/eshop/en/carving-sculpture/3465-mammoth-ivory-handcrafted-chinese-zodiac-dragon-carving-37587.html

http://www.realorrepro.com/article/Ivory-genuine-fake--confusing

Tryckta källor:

The Dictionary of Art, Ed. Jane Turner, 1996, Part 16, page 797.

Kaplans kronologiska

Till helgen blir det klockfest. Kaplans klockgossar erbjuder 131 utrop som ropas lördag den 9 november, med visning från fredagen. Bredden på utbudet är denna gång utöver det vanliga, av olika skäl tickar dock inte alla utrop.

I kronologisk ordning har jag fastnat för följande tidmätare:

Nr 29, Solur av Philip Jacob Thelott d.ä., utrop 2.900 kr

Thelotts solur i silver ligger i tiden. Det behöver inte skickas till fabriken vart femte år för service och kräver bara lite solljus för full funktion. Att utropet satts till modesta 2900 får nog skyllas på att Kaplans är mer vana vid schweiziska gångreservsindikatorer, månfaser och splittsekunder än solur från 1690-talets Uppsala. Utropet torde inte täcka värdet för uret i nedsmält form, hemska tanke. Skönt att man inte katalogiserat vikten på uret i alla fall... Klubbades för 17.000 kr.

Nr 29, undersida

Hoppas någon Uppsala-institution kan uppbringa intresse och pengar till inköp av denna pärla. En klassisk antikvitet och en gång ett alldeles oerhört exotiskt föremål, ämnat för den extremt välsituerade. För övrigt torde väl detta ha varit ett solur för den vittbereste, de facto ett rese-solur, eftersom undersidan nämner dåtidens viktiga metropoler? Bland andra orter nämns (också) Madrid, Nordkapp, Cracovia och Gottoborg. Storleksmässigt slinker det med överallt, enkom 6,5 cm långt.

Nr 1, Bordsur, firma Fabergé, Henrik Wrigström, utrop 320.000 kr

Marknaden för ryskt konsthantverk har avsevärt svalnat de senaste åren, men Fabergé är ett namn som alltid röner stor uppmärksamhet och ett bordsur ifrån denna mytomspunne guldsmed har nu letat sig till Biblioteksgatan; Utrop nr 1, med utropet 320.000. Hade jag sålt så hade jag nog valt att försiktigt putsa upp urets metalldelar. Nu ser det mer ut som om det legat i en kolkällare i 100 år. Å andra sidan kan det orörda skicket i sig locka köpare och kanske är det precis just så? -Att det just har "upptäckts" och att känslan av ett orört, nyupptäckt objekt triggar köplusten hos potentiella spekulanter. Tungt fall, återropades.

Något som Kaplans har, men inga andra i Sverige -mig veterligen- är öppen bevakning. Det står då, som med Fabergé-uret, "lägsta pris": 300.000 kr. Professionellt; ju mer öppenhet mot kunden desto bättre.

Nr 30, Rolex "Daytona", "Paul Newman", utrop 350.000 kr. Klubbad för 750.000 kr.

Senaste klockkvalitén drog rekordpengar för en mycket ovanlig Rolex Daytona. Se bloggen Paul Newman i pole position på Biblioteksgatan. Som ofta med rekord lockar detta fram fler ur trävirket. Nu erbjuds en triss i Daytona, med utrop mellan 110.000-350.000 kr; ketchupflaske-effekten! Klarar marknaden av så många på en gång? Troligen, ja. Tillströmningen av bonusstinna alfahannar med Paul Newman-aspirationer torde vara god nog.

Nr 33, Rolex "Daytona", "Paul Newman", utrop 350.000 kr. Klubbad för 1.350.000 kr.

Att ha en enda visningsdag för en auktion som omspänner 2,4 miljoner i utrop, måste vara unikt i auktionssammanhang. Då räknar man med trogna kunder! Noteras bör att det -åtminstone rent fysiskt- lilla Kaplans, veckan för Klockkvalitén har en ny auktion varje dag (två panter, Aficionado(herrmode/accessoarer) och två Memorabilia (Hammarby och AIK fotboll)). Tre av dessa, Aficionado och båda Memorabilia, visas endast på internet, -något jag generellt är mycket skeptiskt till, av uppenbara skäl.

Nr 100, Rolex "Daytona", Paul Newmans lillebror(?), utrop 110.000 kr. Klubbad för 205.000 kr.

Att ha det möjligen mest emotsedda föremålet, la piece de resistance, som utrop nr 1, torde vara mycket ovanligt. Kutym är annars att vänta med det göttaste till sist, men här daskar man kinderna på publiken med sitt Fabergébordsur innan kaffet från 7-11 riktigt tagit slut i plastmuggen. Du där! Vakna, upp med budspaden!

Nr 51, Longines Comet, utrop 3.300 kr

För den som vill synas i mängden eller vill göra pappa till en färgklick (fars dag kommande söndag), rekommenderas en extra titt på ett ur från Longines. Tillverkad i Schweiz omkring eller kort efter att Neil Armstrong traskat på månen, vilket syns i designen och hörs på modellnamnet. Klubbades för 6.000 kr.

******************************************

Nr 136, Stockholms Auktionsverks Moderna Kvalité oktober 2013, paret klubbat för 580.000 kr (Utrop 30-40.000)

På möbelsidan har det senaste året runnit möbler av Axel Einar Hjort och Philip Arctander(?) ur ketchupflaskan. Pontus Silfverstolpe på vanligtvis ryggkliande Barnebys har hittat några riktigt roliga stenar att vända på i antiksvängen. Grattis! Herr Kamprad torde ha dragit kraftigt på smilbanden åt "affären" med de så kallade muslinge-stolarna som säljer för många hundratusen kronor styck, i Sverige och internationellt. Aldrig har väl ett föremål tillskrivits så många olika ursprung och Pontus med flera trodde sig ha landat i föga kända namnet Arctander som upphovsman. Nu verkar det som om IKEA -kanske fler- har kopierat stolen som alla(?) inredare vill(-e?) ha, till varje pris. Frågan är vad som händer med prisbilden nu. Kommer osäkra koppel-försedda följa-John-kunder att vilja ha det som kanske är..: Ingvar Kamprad Elmtaryd Agunnaryd? Eller riktas plånböckerna åt något nytt, av rätt personer utstakat håll? Den som lever får se.

4 november 2013, klockan 11.49.

Måndagen den 4 november 2013, mailade jag Uppsala Auktionskammare (UAK) och frågade vad "Aktuellt bud" betyder, eftersom jag hade räknat lite i deras resultatlista från Vårkvalitén 2013. En följd av senaste bloggen om Kolonn och UAK och auktionshusens problem med obetalda kinesiska föremål. (Se även Aktuellt bud i Uppsala= klubbat pris i Sumpan). Av 278 utrop så var i måndags 49 markerade med "Aktuellt bud", vilket utgör 18 procent av avdelningen Asiatiskt konsthantverk, nästan en femtedel av samtliga utrop. Igår, efter mailet, den 5 november har plötsligt siffran sänkts till 30, fem månader efter auktionen. Däribland det extensivt diskuterade Yongzheng-fatet, där det nu står: "Klubbat pris: Åter"... Vad anser Kolonn om denna förändrade terminologi?

5 november 2013, klockan 21.10.

Om "Aktuellt bud" betyder fortfarande outlösta/obetalade poster, så ställer det mina intervjuer med de stora Auktionshusen i bloggen No COD- ingen mer torsk för auktionshusen i helt ny dager. Då sade Magnus Bexhed bland annat: "...säljarens rätt är det centrala och (att) även om kostnaderna för internationella indrivningsuppdrag kan överstiga auktionshusets provisioner, så ska pengarna in". Fyrtionio (30?) indrivningsuppdrag i Kina? Vojne, vojne...

Jag har sökt Direktör Bexhed för svar, tyvärr utan framgång.

Källor:
http://www.kaplans.se/Kaplans/auctiongoods.aspx?AuktID=2543
https://www.uppsalaauktion.se/a:20130611/de:14/pp:100

Aktuellt bud i Uppsala= klubbat pris i Sumpan

På söndagskvällen (20 oktober 2013) fanns möjligheten att köpa en tallrik till vrakpris, som enligt auktionshuset Kolonn(K) klubbades på Uppsala Auktionskammares(UAK) Kvalité i juni i år.

"Där klubbad för 210.000 SEK", skriver Kolonn. Av någon underlig anledning fick i sammanhanget lilla Kolonn i Sundbyberg in just detta "Nr 99.632. SKÅLFAT, porslin, Kina, Yongzhengs märke och tid" till försäljning nästan exakt fyra månader efter försäljningen i Uppsala. Kolonn väljer att rakt av kopiera UAK:s (engelska) katalogtext av föremålet. Något man sällan eller aldrig ser i auktionsbranschen. K väljer också att nästan exakt halvera värdet (eller dubblera, beroende på vinkel), detta på fyra månader; nu till utropspris 120.000 Kr. 

Sökord: "Yongzheng", UAK Internationell Kvalitetsauktion Juni 2013.

Vid en sökning i UAK:s katalaog från vårkvalitén i juni på ordet Yongzheng, fås fem träffar. Av dessa är dock endast två katalogiserade som märke och tid. Kolonns skålfat, nr 131, ropades hos UAK för 50.000-60.000 kronor i juni i år, men klubbades för 210.000 kr, till säljarens stora glädje får man förmoda.

Eller vänta nu, vad hände(r) egentligen i Uppsala..?! Kolonn påstår att fatet de facto klubbades hos UAK för 210 tusenlappar, men titta lite noggrannare på ovanstående sökning på Försäljningsresultat hos UAK i juni. På fyra av de fem föremålen står det "Klubbat pris:" och så den aktuella summan. På "Kolonns UAK-skålfat" står det (online den 21 oktober 2013): "Aktuellt bud: 210.000 kr". Okeey? I branschen brukar aktuellt bud vara liktydigt med att föremålet fortfarande går att bjuda på. Men UAK:s auktion är sedan den 14 juni 2013 slutförd. Eller är den inte det? Vad säger Kolonn om katalogiseringsterminologin? "Klubbad där"- vad betyder det egentligen?

Aktuellt bud är oerhört långt ifrån det samma som klubbat pris. Det är nog alla i branschen rörande eniga om. Att Kolonn ändå väljer att katalogisera fatet som sålt (=klubbat) i Uppsala är häpnadsväckande. Vi pratar om ett föremål med ett katalogiserat utropspris(=försäkringsvärde) på 50-60.000 svenska kronor, mer än kattskit. "Särskilt utvalt av Auctionets Antikexperter".

Om föremålet klubbades för 210.000 kronor i Uppsala, men aldrig hämtades ut/betalades, så torde väl (juridisk) praxis vara att man i efterhand antingen skriver "osålt", "tillbakadraget" eller liknande. Att man sedan från UAK:s sida borde göra allt i sin makt för att få ägaren till det obetalda föremålet så nöjd som möjligt ändå, verkar självklart. Det händer ofta. Se också bloggen: No COD- ingen mer torsk för auktionshusen.

F ö r t r o e n d e s k a p a n d e?

Det vanligaste är att samma auktionshus väljer att försöka sälja föremålet igen så snart som möjligt, företrädesvis i en Kvalitetsauktion, snarare än i en mindre viktig auktion. Att i stället ett mycket mindre auktionshus får försäljningen är notabelt. Jag vill dock inte spekulera i möjliga anledningar härtill.

Anser Kolonn och Auctionet att ovanstående är förtroendeskapande för potentiella kunder? Blir ni sugna på att bjuda, så har Kolonn och antikexperterna hos Auctionet just lagt ut skålfatet till salu igen. Utrop 120.000 kronor. Igen. Klubbat i Uppsala och hela konkarongen. För fångst av bonde skrev jag visst i något sammanhang? Svar till: Porslinsintresserad bonde med mycket pengar och lite förstånd.

-STOPPA ANTIKPRESSEN-

Onsdagen den 23 oktober står följande på Kolonns hemsida:

"Föremålet har tyvärr dragits ut och finns inte längre till försäljning"

Fotnoter:

När ett föremål katalogiseras som märke och tid, innebär detta att auktionshuset tar ansvar för och anser att föremålet de facto är tillverkat under den period som märket (oftast placerat undertill) avser, exempelvis just kejsar Yongzhengs period, som varade mellan 1723-1735. Skriver man däremot "Yongzhengs märke, men senare" så anser man att föremålet är tillverkat under en senare period, som hyllning till tidigare hantverkare/kejsare eller hemska tanke som en förfalskning.

Att jag har starka åsikter om dateringen av ovanstående skålfat är i sammanhanget irrelevant. Det hade nog också köparen av detsamma i Uppsala.

Skjut inte budbäraren.

Jag behöver nog inte tillägga att skålfatet förblev osålt i Sundbyberg den 20 oktober 2013. Jag undrar i mitt stilla sinne vilka två som bjöd upp det till 59.999 kr igår.

Källor:
https://auctionet.com/sv/99632-skalfat-porslin-kina-yongzhengs-marke-och-tid
https://www.uppsalaauktion.se/a:20130611/o:131/skalfat#.UmTuyhDfLzM

Auktionshusexistensproblem -Bättre bilder eller full fart bakåt?

Som bekant utgör nätet ett ständigt växande segment av antik- och auktionsmarknaden. Vi antikälskare har styrts och styrs alltmer mot datorer som medium, vare sig vi vill eller inte. Auktionshusen drivs av vinstintressen och har som tidigare påpekats skickligt tagit allt större delar av antikmarknaden sedan 1980-talet.

Under första halvan av 90-talet togs de första trevande stegen mot mer datoriserade visningar och framför allt -budgivningar. Dessa är idag legio, från enklare "bondauktioner" till mer påkostade kvalitetsauktioner. Vår föräldrageneration satt med vid själva auktionstillfället, idag sitter i stället merparten vid sin dator eller smarta telefon i hemmet eller annanstans och knappar in bud. Kostnadseffektivt för auktionshusen och möjligen påminnande om bankernas (teknik-)utveckling..?

Nr 8527289, Fohundar, Metropol. Enda bilden. Klubbas 14 okt 2013.

En ofta tidspressad kund anno 2013 förutsätter att utbjudna objekt är väl avbildade och dito katalogiserade, tror jag.  Det kan låta som en självklarhet att exempelvis själva objektet/ motivet och inget annat ska vara avbildat i katalogen. Dock; eventuell signatur/stämpel bör vara noggrant avbildad, detaljbilder av specifika delar och även baksida/undersida bör visas. Ramens utseende kan också vara relevant. Kanske är den potentielle köparen oroad över signaturens riktighet, bristande skick på duk/pannå eller möjligen är endast ramen det som intresserar kunden. Tavlans baksida säger ofta mer om konstverkets historia än vad framsidan gör. Där kan i bästa fall ramateljéers/ diverse utställnings/ galleri-etiketter sitta. Eller namn på förrättningen som en gång sålde pannån/duken eller anteckningar om tidigare ägarlängder etcetera.

Är det en annan typ av konsthantverk, så kan exempelvis undersidan på en keramikvas tala mycket mer till den eventuelle köparen, än vad någonsin ut- eller ovansidan av föremålet gör. Undertill sitter stämplar över och/eller under glasyr, eventuella etiketter och framför allt avslöjar oftast utseendet på själva fotringen och basen mängder för den initierade, om material, brännmetoder, patina som är äkta eller falskeligen uppkommen, etcetera... Exempelvis; Kinesiska fohundar som de ovan, har efter ungefär 1970 till min kännedom nästan alltid inpressade arabiska siffror på basen, troligen en modell/ storleksbeteckning. En bild på undersidan hade således klargjort huruvida de är tillverkade före eller efter 1970. Tillhör de den senare gruppen, är värdet per automatik endast dekorativt, ett par hundralappar. Är de före 1970 kan de förenklat i princip också vara gjorda 1670 och direkt potentiellt mycket mer värdefulla. Men, utan bild på undersidan och endast lågupplöst bild, så är det svårt att dra slutsatser, ens för den initierade.

Auktionshuset Metropol i Stockholm har gått från många högupplösta bilder på sina föremål till dagens -i mitt tycke- alldeles för få bilder av respektive föremål. Detta leder till en frustration från potentiella budgivares sida. Visst, möjligheten finns alltid att maila eller ringa, för att få fler -nytagna- bilder sig tillsända. Men, det blir ett hinder på vägen och ofta anledningen till utebliven höjning i budstegen.

Vattendroppare +vas, Metropol 30 sep 2013. Enda bilden.

Fruktskål, tenn, Metropol, 7 okt 2013. Enda bilden.

Miniatyrer, inga måttuppgifter, Metropol, 30 sep 2013. Enda bilden.

Ett auktionshus som utgör raka motsatsen till Metropol vad bilder anbelangar, är Auktionshuset iSolna. Det drivs av son och far sedan 2006 och där varvar två personer fotografering av utropen. Jag träffade Jan Ginszt och fotografen Jonas Jakobsson tisdag (7 okt) och frågade om deras fotograferingsstrategi. De svarade i mun på varandra, att det är ett uttalat mål att bli bättre, vad gäller kvalitén på fotografier av objekten och antalet bilder på varje föremål. Kan man bli bättre än bäst, tänkte jag. Varje bild är klickbar och högupplöst, vilket gör att minsta lilla skavank syns tydligt.

En vas- f y r a bilder. Nr 39, Solna den 6 okt 2013.

Nr 73, en vas, s e x bilder, Solna, 6 okt 2013

Utrop 73, en Uppsala Ekeby-fajansvas av Atterberg har inte en, utan sex olika avbildningar i katalogen. Som om inte det vore nog, har man valt att high-lighta dels det jag tolkar som borttagbara kalkavlagringar och dels krackelyr -något helt förväntat och accepterat- på fajansföremål, med röda cirklar på fotografierna. Man pekar alltså ut det som torde kunna sänka föremålet rent ekonomiskt, med speciellt inlagda röda cirklar. Bäva månde de som vill att "skadeskjutet gods" ska passera nålsögat som "marknaden" faktiskt utgör, utan anmärkning...

Detaljbilder av nr 73, iSolna.

Bild-glad Jan i Solna.

Ett auktionshus satsar och höjer kvalitén på bilder, medan ett annat sänker sina bildambitioner alldeles oerhört. Vad vet jag om vad som ligger bakom Metropols nedgång. Gissningsvis är det väl pengar man försöker spara. Dock tror jag i stället att man skjuter sig själv i foten eller sågar av grenen man sitter på.

-Full speed backwards?!

Ytterligare exempel på drastiskt försämrade bilder är hos auktionsjätten Bonhams, ett av världens största auktionshus. Där måste man numer kontakta dem, för att få bättre bilder. Arkaiskt tillvägagångssätt, milt uttryckt. Möjligen tänker the Top Brass på Bonhams att man på så vis får kontakt med potentiella seriösa spekulanter enligt Refer to Department-resonemanget (se mer under fotnoter). Vi ser detta på högt ropade föremål i Sverige, men ack vilken frustration man skapar för datorvana och moderna kunder, att behöva kräva fler bilder. Bye-bye Bonhams, säger antagligen många osentimentala nätsurfare och här är det motorsåg som används. Alltså för att såga av den där jobbiga grenen jag tidigare talade om. Som man själv sitter på.

Nr 598, En målning, s j u bilder, inklusive baksida, Solna 6 okt 2013.

Allt medan ett av världens största auktionshus, Sotheby´s, får graverande kritik mot bland annat det faktum att man höjt intagningsribban på föremål, samt att man saknar en lösning på webbaserad försäljning, särskilt vid en direkt jämförelse med ärkerivalen Christie´s. Kritiken kommer inte från vem som helst, utan från Daniel Loeb -chef för Hedgefonden Third Point- största enskilda aktieinnehavaren (9,3%) i Sotheby´s: "(Loeb säger till the Art Newspaper-) that Sotheby’s decision to focus only on high-end clients and works, and “shun the lower value lots”, enabled Christie’s to capture market share “by leveraging new technologies”. This, says Loeb, is “just one of many examples where a lack of leadership by a sleepy Board and overpaid executive team has resulted in missed new opportunities”. He writes: “our research suggests Sotheby’s crisis of leadership has created dysfunctional divisions and a fractured culture. There is a demoralising recognition among employees that Sotheby’s is not at the cutting edge—demonstrated by the Company’s inability to even develop a coherent plan for an internet sales strategy, much less implement one.”  

-In the line of fire

Det gör ont för ett en gång så Sothebys-lojalt hjärta (tack vare studier hos företaget) att tvingas hålla med i nästan varje stavelse Loeb yttrar. Han säger vidare: "Sotheby´s is like an Old Master Painting in desperate need of restoration". I stället för att adressera Loebs sakliga -om än benhårda- kritik, verkar Sotheby´s direktion och styrelse gräva ned huvudet i sanden och göra allt för att få bort honom som aktieägare, enligt devisen vi-vet-bäst (se länkar nedan, för vidare läsning). Loebs hela brev till Sotheby's styrelse finns här.

Sotheby's is like an old master painting in desperate need of restoration,

More Information: http://artdaily.com/news/65414/Sotheby-s-sets-poison-pill-defense-strategy-against-investor-Dan-Loeb-s-challenge-#.UlUfrxD4Lvx[/url]
Copyright © artdaily.org

Problematiken existerar också i Sverige, åtminstone delvis. De flesta/alla(?) större auktionshus har under 2000-talet haft som uttalad strategi att höja intagningsnivån på det man tar in till försäljning. "Det lönar sig inte att hålla på med billigt småtjafs". Nähä, det må så vara, men det resonemanget håller ju bara om personerna vid mottagningsdisken kan allt om allt... They wish!

-Online kings

Extremt bra och högupplösta bilder kan också ses som en instruktionsbok till presumtiva förfalskare, som jag anfört tidigare (se Förfalskarmanual?)  Jag vet att jag själv hellre bjuder på ett föremål, där jag känner att jag kan lita på bilder och katalogisering till 100%, i stället för ett objekt som är bristfälligt katalogiserat och avbildat. Självklart kan ingen alltigenom katalogisera alla föremål helt uttömmande och korrekt. Då vore det ju omöjligt att göra fynd, men att avbilda ett föremål med mer än en bild är i alla fall en god start.

Ivrigt knäppande Jonas i Solna

Fotnoter:
Jag har många gånger sedan januari 2013 varit i kontakt med Metropols Operative chef Jani Andersson, som alltid är lika trevlig och tillmötesgående, om bristen på bilder på föremål. Varje gång har jag lovats bättring, men den har uteblivit... Än är det inte försent.

Refer to department eller Kontakta ansvarig avdelning/Intendent kan det stå skrivet vid högt ropade föremål, oftast avseende flermiljonersobjekt. Skälen kan vara flera härtill. Man vill gärna etablera kontakt med de personer (obs: pluralis!) som är seriöst intresserade av ett föremål, för att om möjligt få till ett ännu större intresse för föremålet. Eftersom auktionshuset tar en avtalad procent (som varierar) av både köpare och säljare, så är det av yttersta vikt att föremålet säljs till ett så högt pris som möjligt. Då är det enklare att elda upp potentiella köpare mot varandra (dem ovetandes såklart) om man redan innan auktionen äger rum, vet vilka intressenterna är. Dessutom skapar Refer to department en sorts spännande, möjligen för många ouppnåelig, -mystik/aura kring ett objekt. Som det kan stå i pressen: Utropet på Zorn-målningen är hemligt, men man förväntar sig mellan 8-10 miljoner, enligt en källa hos Auktionshuset X... Logiskt, min käre Watson.

Metropol skriver invid varje utrop: "Denna auktionspost har inte undersökts för skador och säljs i befintligt skick. Du bör därför själv undersöka föremålet på visningen innan du bjuder". (Understruket är rödmarkerat på hemsidan). Denna -för Metropol- standardfras borde då logiskt sett innebära att man åtminstone gav kunden så många högkvalitativa bilder som möjligt, av varje utropat föremål.

Först idag fredag (11 okt) fick jag möjlighet att granska nämnda fohundar närmare. Som jag anade fanns inpressade siffror undertill, vilket indikerar i sammanhanget ringa ålder.

Källor:
http://www.isolna.se/
http://www.theartnewspaper.com/articles/Hedge-fund-calls-for-Sothebys-chief-executive-to-step-down/30646
http://artdaily.com/news/65414/Sotheby-s-sets-poison-pill-defense-strategy-against-investor-Dan-Loeb-s-challenge-#.UlUfrxD4Lvx 
http://www.sec.gov/Archives/edgar/data/823094/000119312513388165/d605390dex993.htm

Kista-avslut och Louise Vution vätska hos Got2get

Rejält förkyld och febrig men ändå glad över att få ha träffat många härliga prylgalningar under Kistamässan, andas jag ut hemmavid. Dryga 5000 besökare på tre dagar, besökte Antik- & Kuriosamässan.

Vajande Kistafanor

Roligast med att ställa ut på antikmässa är för mig att träffa alla utställare och besökare som brinner för sina respektive favoritområden. Tiden är nog förbi när man handlar med antikviteter för att bli rik -åtminstone på pengar. Annars hade jag -som engelsmännen säger- "slutat mitt dagjobb" för länge sedan.

Herr Johansson vid keramiksoffan

Patrik Johansson och Petter Eklund hade ordnat en soffa att sjunka ned i, med ett favoritkeramikföremål som conversation piece. Vad jag förstår så blev det succé och jag hade privilegiet att få flera av  keramikälskarna mig tillsända, för att titta i min monter. Idén till keramiksoffan har mynnat ur en nyligen publicerad bok, kallad Skål. Den handlar om just en skål, dekorerad och signerad av Carl-Harry Stålhane och drejad av Kent Ericsson. Boken är ren pornografi för oss keramikälskare och jag hoppas återkomma till den framledes. För övrigt hade Svenska Moderådet gjort en väldigt vacker utställning Från topp till tå, nu och då, på Esplanaden.

*********************************************

Törstsläckare?

A propos mode; Om ni likt undertecknad är ute efter en begagnad handväska till sambon så kanske ni sett annonserna hos websajten Got2get(G2g), som utger sig för att vara "Sveriges största marknadsplats för vintage, retro och secondhand": "Louise Vution vätska, orginal". Annonserna har legat ute länge, minst tio dagar, -omöjligt att se hur länge dock. "Helt nytt Louise Vution vätska, orginala, ,äkthetbevis, serienummer finns inuti i vätskan, lv dusbag, snyggt, fick den som julklapp". "Vätskan" har av got2get avlägsnats från sajten, efter att got2get uppmärksammats om Antikmonologens text.

Rent språkligt lämnar annonsen en del att önska. Lätt att avfärda med ett skratt på grund av alla felaktigheter, men jag har sett liknande formuleringar tidigare, exempelvis för solglasögon av känd amerikansk tillverkare. Notera att säljaren av handväskan påstår sig sälja orginal(!) Louise(!) Vution(!) vätska(!). Inte original, inte Louis, inte Vuitton och heller inte väska. Jag inbillar mig att dessa inte är oviktiga fakta vid en eventuell rättstvist. Om säljaren mot förmodan skulle ifrågasättas eller anklagas för spridande av falska varor/ brott mot varumärkeslagen, så kan denne alltid bedyra sin oskuld, eftersom det i annonsen rent faktiskt står att det är en dryck av märket Louise Vution som säljes. Kanske får köparen också en liten saft-tetra med i väskan, som det står Louise Vution -Orginalet på? Dock torde säljaren ändå ligga pyrt till, eftersom vidhäftad bild illustrerar -korrekt stavad- modegigants produkt.

Lossnande skinnkant på LV Myntplånbok

Ytterligare erbjudanden bland den "kvalitativa vintage" som G2g säger sig erbjuda: "Louis Vuitton (GRATIS LACOSTE PÅ KÖPET): Vid köp av LV myntplånboken får du två st Lacoste plånböcker på köpet i äkta kalvskinn (värde 2700 kr) Allt är i kanon skick som ni ser, 700 kr och den är din! Här kommer du fynda!". Ett erbjudande som låter lite för bra för att vara sant. Om nu myntplånboken tillverkad av Louis Vuitton är äkta, så torde den kosta ett antal tusenlappar ny. Varför skulle man då som köpare dessutom få två Lacoste plånböcker värda 2700 kr på köpet, inkastade som grädde på moset? Jag mailade säljaren och fick till svar att LV är såld, men att jag kunde få köpa de två Lacoste-plånböckerna för 500 kr. Fem timmar senare fick jag ett nytt mail: "Eller 400 kan vi säga då jag vill bli av med dem snabbt". Jag frågade i mitt enda mail till säljaren, om varorna var äkta och fick snabbt till svar: "Dem är 100 % äkta, strider mot got2gets regler att sälja falskt. Annonserna granskas innan dem läggs in som du säkerligen vet. Inga falska varor här inte". Tack, då vet jag!

Ändå undrar jag i mitt stilla sinne hur det kommer sig att de två utlovade Lacosteplånböckerna kan erbjudas mig för 500 kr, -nej 400 ("värda 2700"), när de ju skulle fås på köpet till den som köpte LV-plånboken, som ju upplystes vara såld?

Dubiöst och inte så förtroendeingivande för en potentiell köpare av "fina saker"/ "kvalitativ vintage"/ "läckra handväskor", enligt Got2gets hemsida. Där man också skriver: "Eftersom kvalitén på utbudet är det som gör sajten unik har vi på Got2get rätt att neka annonser som inte platsar. På så sätt kan vi behålla standarden och skiljer oss från marknadsplatser såsom blocket, tradera eller många loppisar". I rest my case.

Vad säger mina hårt arbetande kollegor om att associeras med annonser av ovanstående karaktär? Väldigt många etablerade och seriösa handlare är anslutna till Got2get.

Man kanske skulle testa; Köp denna Stålhane-skål så får du två Friberg-skålar på köpet. -Men snabbt, för jag måste bli av med dem...

Fotnoter:
Jag mailade även säljaren av "Louise Vution vätskan", med spörsmål om äkthet. Ingen respons. Något telefonnummer fanns inte angivet, till någon av säljarna. Flertalet annonser hos G2g verkar helt seriösa, inte minst tack vare att telefonnummer och namn på verksamheten/säljaren anges.

Är ett erbjudande för bra för att vara sant så är det oftast just det.

Från Got2gets hemsida "Om Got2get":
Got2get lanserades redan 2008 och är Sveriges största marknadsplats för vintage, retro och secondhand. Här ska köpare och säljare av ovanligt fina saker mötas och urvalet ska präglas av personlighet, kvalitet och design.
I urvalet finner du känd möbeldesign och kvalitativ vintage sida vid sida med läckra handväskor, antik inredning och mormors vackra porslin. Målet är att det ska vara en plats för sådant som är svårt att hitta men lätt att älska och där smak och kärlek till tingen utgör den röda tråden.
Got2get vänder sig till privatpersoner samt erkända retro, vintage och designbutiker i hela landet. Eftersom kvalitén på utbudet är det som gör sajten unik har vi på Got2get rätt att neka annonser som inte platsar. På så sätt kan vi behålla standarden och skiljer oss från marknadsplatser såsom blocket, tradera eller många loppisar. 

Källa:
http://www.got2get.se