Fornasettifest, Gallégala och Rysk Revolutionsyra på Metropol

Förfalskningar har gjorts sedan tidernas begynnelse. Möjligen var det som idag kallas för förfalskning inte från början gjort för att lura någon, utan endast tillverkat som kopia.

Auktionshuset Metropol har som vanligt auktion på måndagar, med visning fredag-måndag.

Låt oss titta lite närmare på avdelningen "Glas och Keramik".

Metropol skriver om följande Askfat, nr 1033 5783, "Piero Fornasetti (1913-1988), ej signerad, porslin, längd: 18, 5. Piero Fornasetti, född 1913, död 1988, italiensk målare, skulptör och formgivare". 

Någon har slitit bort ditlimmat tyg. Basen är atypisk för Fornasetti och saknar signatur/firmamärke.

Vän av ordning undrar på vilka grunder detta enkla fat bör attribueras till Fornasetti? Föremål av denna tillverkares hand har kopierats och förfalskats i stor utsträckning. Något som är mycket känt i branschen. Fatet såldes för 150 kronor.

För den hugade lockar möjligen "6 del Porslin", nr 10335413, hos metropol i kväll? Ni får dock gissa hur stora föremålen är. Dessutom ställer jag mig tveksam till att ett enda av de sex objekten är tillverkat av materialet porslin. Jag ser fajans, flintgods och troligen stengods på bilden. De tre ugnseldfasta formarna kan vara av porslin, men en betydligt mycket mer lyckad rubrik hade varit "keramik" för denna samling -keramik. Gruppen klubbades för 200 kronor.

Illustrerade Stekfat, nr 1034 1123, är katalogiserat som "Blåvitt Kompaniporslin, omkring 1800, längd: 41 cm, utrop 1000 kr". Av för undertecknad uppenbara skäl, hade jag katalogiserat detta fat som sent 1900-/tidigt 2000-tal. Klubbat för 1000 kronor.

Att ryskt porslin har förfalskats och även sålts i Sverige för mycket stora pengar, är ingen nyhet för bransch-initierade. Att ovan illustrerade tallrik kan vara senare än 1921 är överhängande möjligt. Tillägget "möjligen senare kopia" hade varit trevligt i all ödmjukhet. Det går tretton falska på dussinet av revolutionskeramik/föremål, vare sig det rör sig om fransk, rysk eller annan revolution. Tallriken klubbades för 10.000 kronor.

"Orientaliska tallrikar"

Fjorton tallrikar: nr 1033 5577, "Orientaliska".
De är j a p a n s k a, utöver "orientaliska". Högst sannolikt tillverkade under 1900-talets första fjärdedel. Storleken får vi dessvärre gissa oss till. Klubbades för 100 kronor.

"Tallrikar, Kina"

Två tallrikar, Kina, nr 10335603. De är japanska, inte kinesiska. Sålda för 100 kronor.

"Tallrikar, diverse", nr 10335584. Vi får inget veta om antalet tallrikar; heller inget om storlekarna; heller inget om det material tallrikarna är gjorda av; heller inget om skick. Jag tror att det rör sig om 16 flintgodstallrikar av huvudsakligen svenskt ursprung i huvudsakligen mattallriksstorlekar, med enstaka naggar. Jag tror. Gruppen såldes för 100 kronor.

På loftet på Metropol?

"Tomtar, 2 st, keramik", nr 10335011, ser ut att vara tillverkade i gips/plastmassa i kombination med metall(-stav), snarare än keramik. Vore det möjligen inte snyggt och korrekt med en datering av detta icke-antika utrop också? "Sent 1900-tal" exempelvis. Utropet utgick(!).

"Urna, Kina", nr 10335633, kunde möjligen ha beskrivits som "Rökelsekar, Japan, sent 1800-tal, saknar lock" om man ville få till det mer korrekt. Men det är bara vad jag hade skrivit. Utropet utgick(!).

"Väggvaser, 2 st, Kina" hade jag i stället katalogiserat som "Väggvaser, Japan", eftersom det är mer korrekt än Metropols katalogisering. Utropet utgick(!).

"Vas, Émile Gallé (1846-1904), glas, överfång, signerad", nr 10346057. Hade jag katalogiserat som... Nä, det hade jag inte alls! Den får nämligen inte säljas, för det är en mycket dåligt utförd förfalskning. Inte kopia, eftersom som den är försedd med signatur. Till skillnad från ovan diskuterade "Fornasetti-askfat", som inte är försett med falsk signatur. Fornasettifatet är "bara" felattribuerat av Metropol. -Vilket är en viktig distinktion ur juridisk synvinkel. Galléglas utgör ytterligare ett föremålsområde som är mer eller mindre förstört, av bra -eller som i detta fall- mindre bra, förfaskningar. Vasen såldes för 4.400 kronor.

Så här ska INTE en Gallé-vas se ut undertill.

 "Vas, Kina" hade jag personligen katalogiserat som "Lampfot, Kina, modern tillverkning" eller möjligen åtminstone som "Vas, Kina, modern tillverkning, borrad för el nedtill. Träställ saknas".

Icke försumbar, på basen centralt borrad detalj.

Vaser har väl generellt sett inte ett centralt borrat hål i basen? "Vasen" såldes för 600 kronor.

------------------------------------------------------

Kommentarer om material är knapphändiga och mycket ofta felaktiga. Storleksuppgifter saknas oftast(!). Det torde väl vara intressant för potentiella köpare att veta hur stora objekt man bjuder på? Glaskaraffer, djurfiguriner, tallrikar eller dricksglas saknar ofta mått.

Om man för ett utrop påpekar att locket är trasigt, men för ett annat utrop inte kommenterar något som helst om skick; innebär detta då att det utrop som ej har kommentar om skick är i perfekt skick? Varför skulle man annars upplysa om ett utrops fel, men inte ett annats? Detta är ett stort -och tidigare av Antikmonologen diskuterat problem. Metropol katalogiserar helt inkonsekvent vad gäller storlek, antal, material och skick.

Ett enda maxmått vore uppskattat, men som det ser ut på Metropols bilder så saknas storleksreferenser totalt. Exempelvis:

Dina drömmars åsna? Storlek 45 cm eller 4,5 cm? Din gissning är lika god som min.

Utrop nr 1033 5606, "Keramik diverse, 5 delar", utrop 300 kr. Gruppen såldes för 150 kronor.

Om just NI var säljare av extremt illa katalogiserade föremål på Metropol; skulle ni då vara nöjda med det? Omvänt, om ni är intresserade av att bjuda på något av ovanstående; triggas ni då att lägga bud på det med vägledning av ovanstående katalogiseringar? Tror ni det råder goda förutsättningar för att tvist uppstår om huruvida eller inte något av det ovan ifrågasatta är äkta? Tror ni att det gagnar ett auktionshus att kunder kommer med ifrågasättanden gällande äkthet eller att de facto tvist uppstår med köpare/säljare om föremåls äkthet? Tror ni att ovanstående beskrivna utrop, som bara är "stickprov", är till gagn för någon i antik/konst- eller auktionsbranschen?

Föremålsområdet Glas och keramik är oerhört illa katalogiserat. Vad anledningen till denna förflackning är, har jag ingen aning om. Men klart står att både säljare och köpare är förlorare på det hela taget. Nog kan kännare plocka något russin ur kakan, men i långa loppet så blir det snömos/dispyter/uppgivenhet som leder till att köparna, det vill säga antikbranschens framtid, hellre köper platta paket hos IKEA. För där VET man vad man FÅR! Kvar står vi utan kunder.

Kanske blev ni rent av (pun intended) under visningens gång sugna på att köpa en uppsättning "Vinprovarglas", nr 10333557? Glasen såldes för 500 kronor. Undrar vad de kostat i diskat utförande?

Nr 10333557, En bild säger mer än tusen ord.

Att det gått fort att katalogisera för Metropol må vara rationellt ur ekonomisk synvinkel, men man sågar av den antika gren man än så länge klänger sig fast vid. Eller vad säger herr Grimaldi?

Metropols utförliga Köpevillkor säger bland mycket annat finstilt under underrubriken Ansvar för fel:
Uppgift om t.ex. upphovsman, äkthet, ålder, teknik, skick eller proveniens, samt uppgifter om Föremålets allmänna kondition, förekommande skador och lagningar m.m. tjänar endast som vägledning för Köparen vid dennes egen undersökning av Föremålet.

Onekligen oerhört provocerande formulerat. Men håller det i domstol? Det ställer jag mig mycket tveksam till.



Fotnot:
Skjut inte budbäraren.

Källor:
https://sv.wikipedia.org/wiki/Porslin

Skrattmåsar och trasiga varningslampor i färgglatt Stockholm

Medelst pedalkraft på väg till vernissage av modern visning gör omkring fyrahundra skrattmåsar, de flesta i full sommardräkt, allt för att överrösta den nuförtiden konstant tunga stockholmstrafiken. På provisoriet Strömbron lyckas måsarna med sina hormonyttringar, och deras läten blir till en ljuv musikmatta för en gammal avdankad fältbiolog. Jag stannar, tar ett par snabba bilder och njuter minst lika mycket som svarthuvorna av aprilsolen.

Njuter gör jag även på Stockholms Auktionsverks (SAV, numer ägt av danska Lauritz) Moderna visning av ett antal spännande föremål. Exempelvis ett alldeles underbart skåp ropat för 100-150.000 kronor, ritat av Josef Frank. Det jag personligen tycker är vackrast är det som sannolikt skrämmer iväg nio av tio potentiella kunder; nämligen skåpets slitage, patina med ett vackrare ord. Skåpet tycks ha tjänat som upphällningsplats för samtliga drinkar skakade under Drink-SM de senaste 50 åren. Så är dock inte fallet, proveniensen är känd och de facto spännande. Skåpet klubbades för 220.000 kronor.

Fräsigt Frank-skåp.

När folk åker utomlands har en del som tidsfördriv att notera det besökta landets pris på hamburgaren "Big Mac"logiskt kallat Big Mac-index. Svenska antikbranschens motsvarighet, med en nypa salt, har i många år varit designern Jonas Bohlins idag närmast ikoniska plåtskåp "Slottsbacken". Ett ytterst enkelt designat metallskåp i obehandlad plåt/metall, med råa, avsiktligt rostiga ytor.

Slottsbacken gjordes endast i 200 numrerade exemplar och någon sanning finns det väl i att dessa skåps priser indikerar hur konst- och antikmarknaden mår. Möjligen är det då symptomatiskt att inget av Stockholmshusen försöker sälja ett, ännu i alla fall, våren 2016? Folk håller i sina föremål i tider av oro.

Lotte-tavlor, nr 430 och 431.

Att vissa utrop placeras på bästa plats i visningssalen har ofta att göra med antingen föremålets eller inlämnarens prestigenivå, ofta i kombination däremellan. Högst värdesatt hänger oftast, men inte alltid, på bästa platsen. Där världens dyraste svensksålda målning någonsin hängde år 2010,  Sommarnöje av Zorn, såld för 26 miljoner, hänger under innevarande visning två blandtekniker av Lotte Laserstein, nr 430 och 431; möjligen veckotidningsillustrationer, med utrop satt till 50.000-80.000kr. Förunderliga äro herrens väg(g)ar. Såldes för respektive 60.000 och 85.000 kronor.

Nr 466, Ingens hundar, olja 104x116 cm, Staffan Hallström, utrop 5.000.000-6.000.000 kronor.

På praktplats två hänger en oerhört kraftfull olja, utrop 466, i Staffan Hallströms mest kända, ikoniska serie Ingens hundar; En hörnsten i det svenska 1900-talets konsthistoria. Ifrågavarande kanvas såldes i november 2004 för 1.390.000 (utrop 400.000-500.000) av SAV. År 2016 anser samma auktionshus att tavlan är värd mer än tio gånger sedan senast det begav sig. Anmärkningsvärt. Återstår att se om det, enligt Heidenstams retorik, lönar sig att spänna bågen så hårt -och hur lågt man lyckas övertyga säljaren om att lägga bevakningspriset?! Hundarna såldes för 4,8 miljoner kronor.

Nr 132, "Trädgårdsmöbeln nr:1, Folke Bensow". Utrop 30.000-40.000 kronor.

Ett par gjutjärnsbänkar, nr 132 attribuerade till Näfveqvarns Bruk understryker att allt inte nödvändigtvis är vitt och svart, även om just dessa bänkar de facto går i denna färgskala. Jag undrar om dessa bänkar verkligen är tillverkade under 1900-talets första hälft? SAV skriver bland annat: "smärre slitage, sannolikt senare träsitsar" samt "PROVENIENS: Taburetterna ingick i ett husköp på 1980-talet där taburetterna stått sedan länge". Bänkarna såldes för (dubbla utropet) 60.000 kronor till okänd köpare.

"Länge" kan ju innebära ett par dygn, allt är ju som bekant relativt. För övrigt vore totalt osannolikt att träsitsarna är "gamla" eller från tiden. Då skriver man väl "nya" i stället för "sannolikt senare", eller tyckte någon möjligen att det klingade sämre?

Detalj av utrop 132.

Detalj av nr 132, undersida. Nya skruvar. Ny färg. Nytt virke. Ny metall. Frågor på det?

Folke Bensow var designern bakom dessa bänkar, år 1920. Vidare; kvalitén på gjutningen haltar alldeles oerhört, detaljarbetet är oprecist/indistinkt, efterarbetet dåligt, patina saknas i princip totalt och luftbubblor/-gropar förekommer extensivt i den gjutna metallen. Bänkarna visar inte några som helst tecken på någon vidare ålder. Det är i antikbranschen känt att Näfveqvarns Bruks gjutjärnsföremål, som ända sedan 1980-talet tidvis har nått mycket höga prisnivåer, har förfalskats. Behöver varningslampan bytas ut på Stockholms Auktionsverk/Lauritz?

Det finns orter som heter Venice, Mora och London i USA. Månne finns det ett Näfveqvarn i Kina? Gör om och gör rätt Stockholms Auktionsverk/Lauritz! Förfalskningar har inget att göra i en kvalitetsauktion. De ska simpelthen bare fjernes fra auktionen!

Detalj av nr 132.

Detalj av utrop 132, bubblor i gjutningen.

 Exempel på hos Bukowskis tidigare såld Bensow-bänk av samma modell: Trädgårdsmöbeln Nr 2.

Likadan Bensow-bänk, tidigare såld på Bukowskis. Hårt ansatt av ytrost.

------------------------------------------

Adekvat terminologi är av avgörande vikt i auktionssammanhang. Vid granskande av katalogtexten till följande olja på duk uppstår några tankar.

Olja på duk, nr 631, "Jean Lurcat, tillskriven, Paysage avec femme" (kvinna i landskap). Värdering (=utropet) satt till 20.000-25.000 kronor.

Oljemålning, nr 631, tillskriven Jean Lurcat.

Vänta nu lite... Olja av Lurcat, tillskriven. Vabefalls? Målningen är ju tydligt signerad "Lurcat" i nedre högra hörnet. Vad menar då SAV:s experter med "tillskriven"? Tvivlar SAV på att signaturen är äkta? Tvivlar SAV på att målningen är utförd av Lurcat? En kvalitetsauktion med signerad tavla som endast är tillskriven artisten, trots tydlig signatur -utan kommentar om varför- torde vara första gången. Den möjliga Lurcat-målningen noteras till 16.000 kronor i slutprislistan.

Vad är intentionen, Stockholms Auktionsverk? "Armbandsur, Rolex, tillskrivet" eller "Lurcat, signerad, tillskriven". Sugen på att bjuda? Någon? Förtroendeskapande?

Multipelt ägg av Lucio Fontana erbjudes. Svar till "Partner sökes". Nr 626. Foto: SAV.

På en hylla hos SAV står en i Uppsala så kallad världssensation till salu, utrop 626. Se krönikan Verkligen världssensation Antikrundan, Bexhed och Barnebys? Lotterivinsten i form av stort mässingsägg från Uppsalas Antikrundevärdering, som under oerhört dramatiska omständigheter värderades av unge herr Bexhed till omkring en halv miljon kronor.

Antikrundans regler säger något i stil med att den värderande experten inte ska kunna "ta in" föremålet till sitt auktionshus, i detta fall Uppsala Auktionskammare. Praktiskt då att ha fru Bexhed hos rivalen SAV! Keep it in the family. Nämnda auktionshus är dock något mer modest i värderingen; 300.000-400.000 kronor värdesätts den "unika" multipeln, i 1000-upplaga, till. Ägget nådde pocherad nivå och såldes för 600.000 kronor! Dock inträffade något underligt. Det klubbades först för slutsumman 480.000, men togs upp för ny budgivning efter debacle med kundtjänst.

-----------------------------------------------------------------------------------

Ärkekonkurrenten till Bengt Sundströms Stockholms Auktionsverk heter Bukowskis och där har nya kvastar sopat. Nåja, man har i alla fall beslutat sig för att skilja konsthantverk och möbler från måleri-delen. Teorier har gjort gällande att konsthantverksdelen drunknat bland måleriet och visst kan det ha varit så. Sålunda pågår en visning uteslutande av 1900-talsmåleri i Berzeeli Park. Möbler och Contemporary/ Samtida måleri kommer senare under våren, vid skilda tillfällen. Återstår att se om SAV följer efter. Naturligtvis gör det visnings- och inlämningsperioderna något mer komprimerade.

Under torsdagskvällen (14 april) når mig för övrigt nyheten att herr Sundström shoppar vidare i Sverige. Nu har även Karlstad-Hammarö Auktionsverk införlivats i Lauritz käcka hägn. Huk er göbber o gömmer, nu snakker vi dansk..!?

Nr 50, Hjorths "(Klein-)blå Eva mot (Klein-)blå fond. utrop 3.000.000-3.500.000 kronor. Såld för 3 miljoner (inkl. avgifter).

På Bukowskis syns det att hängningsstaben (de som ansvarar för att "bygga" utställningen) haft roligt. Det är en fröjd att vandra genom salarna, med fondväggar i starka färger som accenter eller komplement till en massa visuellt godis.

Jirlows olja, nr 137, Cykeltur i Provence. Ingår Frankstolarna i klara, tillika matchande färger i köpet?

Lennart Jirlows Provencemålning kräver sin våning, snarare än lägenhet. Respektingivande måtten 186x300 centimeter och utropet satt till 800.000-1.000.000 kräva dessa väggar, färger och möjligen också drycker(?). Stolarna lyfter fullkomligt ut duken från väggen! Strängen brast med en smäll och målningen förblev osåld.

Olja av Siri Derkert i centrum. Utrop 1-1,2 miljoner.

 Mot vägg färgad som en god Bourgogne utan mognad hänger en av mina personliga favoritmålningar från det svenska 1900-talet; nämligen Siri Derkerts underbara Ryttare från 1916-17, konsthistoriskt otroligt viktiga år. En målning jag hade privilegiet att för snart 20 år sedan få resa med i Norge och Danmark, för att sedan hjälpa Sotheby´s att sälja i Stockholm. Ett resesällskap jag sent ska glömma. Såld för 1.9 miljoner.(inklusive avgifter).

Ytterligare resesällskap under samma skandinaviska sejour utgjordes av den betydligt mer bisarra kompositionen "Gräshoppan" av Nils von Dardel. Modernismen ur en pillerburk? Ropad till 2,800.000-3.000.000 kronor. Såld för 3,185 miljoner (inkl. avgifter).

Dardel goes Yves Klein goes LSD?

A propos pillerburkar och obesvarad kärlek; Något som oftast saknas nuförtiden, är extensiva katalogiseringar av konst(hant)verk. Ropar/värderar man ett konstverk till en massa hundra tusen eller miljoner kronor, så tycker jag banne mig att ifrågavarande auktionshus ska försöka vara så djuplodande som möjligt om föremål och konst. Det blir ju löjligt om man överväger att köpa något för ett par miljoner och katalogtexten endast består av namnet på konstnären och priset. Hellre en ofta använd standardtext om ifrågavarande konstnär än ingen text alls. Att den svenska konstmarknaden domineras av en enda enormt skicklig konsthandlare har sannolikt sin förklaring i bland annat just detta. Det är inte bara konstverket som säljs, utan hela historien kring detsamma. Promenaden från Bukowskis till icke nämnda Konsthandel må vara Sveriges dyraste, men så växer oftast också historien kring de transporterade konstverken för varje meter närmare Konsthandeln de kommer. Det går alltid att gräva fram mer fakta om bra konst. Tidsödande? Förvisso, men det lönar sig. Oftast.

Gör ett besök på visningarna om ni har möjlighet! Det är högst temporära museum där ni ser ting som därefter låses in hos sina nya ägare någon eller några generationer. Man behöver inte klä sig extra fint för att gå på Visning på Fina Gatan och "Vanliga Människor" är välkomna. Allt annat är myter.

Självklart så ska ni också försöka gynna den existerande konst- och antikhandeln. Vi behöver stödet för att överleva.

Äntrar cykeln för att hinna få en solnedgångsbild ackompanjerad av de våryra måsarna.

Skymningen gryr. Här har sannolikt även Siri Derkert stått och njutit om våren.

Trevlig vår!


Fotnoter:
Strömbron stod klar 1946 och har hållit väl. Så väl att den har fått fortleva, trots att den från början avsågs som just en tillfällig lösning och därför alls inte utsmyckades.

Det finns också en äldre herr Bexhed som associeras med UAK, nämligen Jan-Mikael Bexhed. Advokat med mera, far till Magnus Bexhed, VD för UAK.

Om annat ej anges är bilder tagna av Antikmonologen.

Källor:
https://sv.wikipedia.org/wiki/Str%C3%B6mbron
http://auktionsverket.se/auction/modern/2016-04-19/12-josef-frank-skap-svenskt-tenn-1939/?q=frank
http://auktionsverket.se/auction/modern/2016-04-19/466-staffan-hallstrom-ingens-hundar-i/?q=hallstr%C3%B6m
http://auktionsverket.se/auction/modern/2016-04-19/132-folke-bensow-tradgardsmobeln-nr-1-taburetter/?q=bensow
http://auktionsverket.se/auction/modern/2016-04-19/626-lucio-fontana-concetto-spaziale-natura/?q=fontana
https://www.bukowskis.com/sv/auctions/590/50-bror-hjorth-bla-eva
https://www.bukowskis.com/sv/auctions/590/137-lennart-jirlow-cykeltur-i-provence
https://www.bukowskis.com/sv/auctions/590/26-siri-derkert-ryttare

Genialisk keramiker på Blås & Knåda; Eva Zethraeus skulpturer

Ett av privilegierna med att bo i Hufvudstaden är att man -om så önskas- duschas av en aldrig sinande stril av kulturyttringar. Ett fredagsläkarbesök ledde mig efteråt mot Hornsgatspuckeln.

Wonderwall.

Jag har förmånen att ofta vistas i den gyllene -om än något asymmetriska- konsthantverkstriangeln som utgörs av Kaolin, Konsthantverkarna och Blås & Knåda (B&K). Sistnämnda galleri firar 40 i år och utgör ett konstnärskollektiv med mognad i klassiska konstnärskvarter. Ett ypperligt skäl att besöka B&K är lördagens (9 april) vernissage för keramikern Eva Zethraeus och hennes organiska, keramiska skulpturer.

Till höger om molusken därefter rakt fram förbi lilla lysterkullen, sedan tvärt till höger förbi amöban. Där, bredvid den stående vårtförsedda sjögurkan. Där..!

Zethraeus konst är häpnadsväckande. Känslan -åtminstone för undertecknad- av att stå mitt i utställningen kan troligen liknas vid att stå framför väggen av blandat smågodis för ett barn en lördag. Man vill ha allt på en gång. Tänk att lite i hemlighet få smeka grejerna och likt Joakim von Anka avskilt få bada med dem för att därefter få sluka alltihop..! Nåja, ni förstår...

Eva Zethraeus berättar.

Att Eva Zethraeus inte är någon keramisk duvunge syns på mils avstånd för den keramikinitierade. Gruppen av keramiska objekt, allt annat än lättbeskrivna, ger ett närmast överorganiskt intryck. En korallvägg, fingersvampar, vårtförsedda sjögurkor eller rymdsniglar? Tolkningar känns överflödiga. Varje betraktare har rätt till sin herdestund i ögonblick av upptäckt. Osannolika former kombineras med starkt kontrasterande, ofta kraterliknande, formeringar av lysterglasyr; Ibland också försedda med mindre obestämbar keramikpartner som kontrast. Under besöket åtföljs jag av en röst som viskar: hämta dottern, hon skulle älska grejerna..!

En avvikande, nedslipad, "tentakel". (I Japan ses lagningar, oftast utförda i guldlack, som något positivt. Det benämns kintsugi och ger objektet historia och själ). En kort tentakel leder till en intressant diskussion med Eva.

Det som fascinerar en keramikräv allra mest är det rent bränningstekniska. Hur är det möjligt att bränna dessa -i begreppets innersta bemärkelse- omöjliga skulpturer, utan att de sjunker ihop i ugnen? Allt känns nämligen oerhört erekt, om uttrycket tillåts.

I korallbutiken.

Eva skrattar och säger att jag ju bara ser de lyckade resultaten framför mig. Många går till spillo, men hennes experiment och erfarenhet har lett fram till slutsatsen att bränna i ungefär 1200 grader, cirka 80 under standardtemperaturen för porslin. Vidare säger hon att tack vare skröjbränningen, bränning nummer ett, så är det faktiskt inte så svårt som man skulle kunna tro, att få till det. Ofta använder Eva små keramiska "pinnar" som stöd för sina skulpturer, som tas bort efter bränningen; En tusenårig kinesisk teknik. Dessa små keramikpinnar som kallas för kiln rests på engelska.

22 cm hög eller 2,2 meter? Korall eller tvättsvamp? Det ligger i betraktarens öga. I alla fall närmast ofattbart att det är keramik och inte "riktiga" naturliga varelser... Medföljande lysterbomber anas, så även statiskt, grafiskt mönster.

Keramiken definieras av kontrasten mellan matt, keramisk yta och lysterglasyr. Ibland provocerar hon ännu mer och låter en statiskt transfertryckt(?) yta kontrastera med i övrigt helt organisk form och färg. En helt malplacerad dekor. Eller inte?

"Jaa älskling, då köper vi den".

Eva Zethraeus CV är imponerande, med många tunga institutioner som köpare och utställare. Inte minst är hennes framtida -redan bokade- utställningslista imponerande extensiv.

Möjligen blåst, definitivt knådat.

Har ni möjlighet så besök Blås & Knåda. Hemsidan förtäljer " Inför utställningen har Zethraeus fokus legat på det Gyllene Snittet och på Fibonacci-seriens återkommande i naturen". Månne en förklaring till min fascination? Tankeväckande under alla omständigheter.

Naturens Gyllene Snitt. Illustration: Wikipedia

Dessa obeskrivligt vackra keramiska alster kommer om inte alltför lång tid högst sannolikt att skänka ögonfägnad både i slott, koja och museum.

Det ligger som bekant i betraktarens öga. Kommer er undanlagda slant att orsaka en röd prick?



Fotnoter:
De tre gallerierna Blås & Knåda, Kaolin och Konsthantverkarna samarbetar.
Samtliga foton: Antikmonologen.
Röd prick sätts vid ett konstverk när det har sålts.

Källa:
https://sv.wikipedia.org/wiki/Gyllene_snittet#Gyllene_snittet_i_naturen

Antikmonologens 2015

Då flera av Antikmonologens trogna läsare har hört av sig och undrat om det inte blir någon topplista för 2015, så kommer den här, enligt devisen Bättre sent än aldrig. Influensan efter Älvsjö var ej att leka med. Ursäkta dröjsmålet!

Antikmonologen noterade sin 200.000:e läsare under senare delen av 2015. Den första Antikmonologen avhandlade bland annat Antikrundan och shabby-chicade möbler, den 12 januari 2012. En stor del av konst- och antik-Sverige läser idag glädjande nog mina rader.


De tio mest lästa blogginläggen under 2015 var, i nämnd ordning 1-10:

Mest lästa tillika mest googlade bloggen år 2015.

Ångerfullt Bukowskis? Paradigmskifte när ångerrätt införs på nätauktioner

Aktiebolaget Ruffel & Båg; SKAF, -en antikhandlarförening nära dig

Pottskåpsaffär genererar toppavhopp ur SKAF

Uppsala Auktionskammare säljer enligt uppgift guld och vita stenar

Hitta förfalskningarna i Älvsjö/ Utträde ur OCS/ 7=8

Z-Point blåljuger; Dubiösa provenienser i Göteborg och Stockholm samt samtida konst

Vilken OLLE Hjortzberg, Metropol?

Ny Lauritzskandal involverar egen personal på exekutiv nivå

Åtrådd kuse i svaga etik-antiktider

Bråttom Auctionet? Z-Point Auktioner; your expert in Asian antiques; -and on bilar

Krönikan om ångerrätt på nätauktioner har enligt uppgift använts flitigt som argument för att få ångra köp.

Redan i oktober 2014 publicerade Antikmonologen dels Enorm skandal under uppsegling på Lauritz samt Lauritzgate- en praktskandal. I dessa krönikor avslöjades att Müller sedan sannolikt omkring 1970 sålt enorma mängder dubiöst eller mer korrekt felaktigt katalogiserad etnografika hos Stockholms Auktionsverk och hos Lauritz.

Det dröjde nästan 8 månader innan den omtalade Carl Bjarne Gabriel Müller (CGM) kontaktade undertecknad, vidrörande dessa krönikor. Men då gjordes det ordentligt. Mellan den 25 juni och 7 december 2015 fick undertecknad 71 mail av CGM, skickade från flera mailkonton. Exempel på formuleringar ur herr Müllers extensiva mailflod: 

"Mask som dina experter skulle skrota direkt , likvärdig i avseende ålder med de flesta mina 250 Lega masker som finns i bankfacken. Har ej fått namnen på de experter som uttalat sig om min samling och antager att du ej vill eller kan uttala dessa. Informerats att dessa är en grupp homosexuella från Stockholm och Malm som distribuerar kopior till bl.a Lauritz auktioner i bl.a Malmö bland annat" (1 juli 2015).
Samt:

"Önskar att Du om Du vill nämna dessa sk. experter vid namn. Antagligen dina homosexuella vänner i Stockholm och Malmö som börjat på senare år försöka tjäna pengar på kopior. Dessa självutnämnda experter känner sig hotade av konkurrens av äkta objekt " (30 juni 2015). 
Dessutom:

"Kebe Mbaye = Presidenten för Internationella Domstolen i Haag under 20 års tid. Han är onkel till min Colette vars moders bror Mr. Sergier , Amagnie, Doubs, France, verksam i Gabon, Cameroun och Congo som. administrateur under 30 års tid till sin död. Punu masken Du utdömde och förlöjligade härstammar från denna person. Du utkastar Dig otrolig massa skit okontrollerat som skadar sanning men som även skadar Dig själv vilkeet Du tydligen ännu upptäckt.

Alla objekten du kastar ut din fördömmelse angående äkthet är har faktiskt accepterad ålder (5 augusti 2015).

Och:
"Dinskitexpert" (7 september 2015).

Ovanstående exempel var allt som respektive mail innehöll i totalt oredigerat skick, frånsett synbarligen slumpmässigt utvalda bilder på afrikansk etnografika, afrikanska presidenter/ambassadörer, semester/festbilder med mera, med mera.

Müllers över sjuttio mail är milt uttryckt osammanhängande och handlar bland annat om hans och hustruns förehavanden i världen, detaljer om hur han förvarar sina äkta masker i Sverige (stora bankfack), extensivt förekommande exempel och skannade kopior på brevkorrespondens med diverse samlare och experter, som ska verifiera äktheten i allt som Müller ägt och äger. Så kallad name-dropping.

Får Carl Bjarne Gabriel invit till 2016?

Anledningen till att herr Müller har hakat upp sig vid Antikmonologens homosexuella vänner är för undertecknad okänd. Mig veterligen så står mina vänners sexuella preferenser åtminstone inte i direkt relation till deras -eventuella- kunskaper om afrikansk etnografika. Chansen, risken snarare, att herr Müller håller invigningstalet för Stockholms pride-festival 2016 bör nog sannolikt anses som ringa, även 2016.

-------------------------------------------------------------------------------------

Inspiration för Antik & Auktion? Foto:Delibake.se

Antiksvängen är begåvad med ett fåtal branschtidningar, främst Antik & Auktion (AA), men även Hem & Antik (HA, dock utan västar?) samt tidningen Scandinavian Retro (ScR). Dessvärre lär ingen av tidningarna hitintills ha nominerats för Guldspaden. Ett undantag noterades under 2015, om än ack så litet, då AA pep om att fel föremål togs in till kvalitetsauktionerna; -av alla ämnen att ifrågasätta... Det är för övrigt hart när omöjligt att skilja ett nummer från ett annat av Antik & Auktion. Mallen för ett nummer av AA torde vara mer sönderkörd och uttjatad än den hjärtformade för Annas pepparkakor. Tidningen är ett trygghetstörstande och ryggkliande kindpussmonster, vars existens mest tycks vara som annonsforum för de stora auktionshusen.

Viveca Carlsson. Foto: linkedin.com

Det nya som skrives i svensk antikfackpress nuförtiden står en enda tidning för och det är Scandinavian Retro (ScR). Chefredaktören Viveca Carlsson gör ett fantastiskt jobb med djuplodande reportage och tunga temanummer om allt från Mumin till "68 sköna schysta 70-talsfåtöljer från Ikea" till "Stig Lindbergs 133 magiska mönster". Uppslagen till penetrerande, faktaspäckade nörd-reportage för oss prylgalningar är naturligtvis närmast outsinliga. Man önskar bara att övriga antiktidningars ansvariga också kunde förstå. Att ScR ofta känns mer som uppslagsverk än som månadsmagasin får man leva med, vilket ju också förklarar att ScR alltid har en sammanfattning på engelska. Personligen saknar jag ett mer personligt anslag i form av krönikor och ställningstaganden; det som av Tapas-älskare kallas för cojones. Mindre kindpuss och mer djävlar anamma är melodin. Att det bara skrivs om 1900-talets formgivning säger sig självt, tidningens namn inbegriper antik-Sveriges mest uttjatade ord sedan millennieskiftet; nämligen Retro. Men för att parafrasera tidningen MAD, spring till din hökare och köp tidningen ScR. Den är bra. Nytt nummer ute nu, förresten. Som vi prenumeranter för övrigt konsekvent får flera dagar senare än lösnummerköparna.

Det var en gång en tidning hos en hökare. Illustration: sr.se

------------------------------------------------------------------------------------

Anslående i Antik-Sverige anno 2016 är i övrigt att i skrivande stund åtminstone tre personer är bannlysta från att alls bjuda hos Uppsala Auktionskammare (UAK). -Som jag känner till. Marknadens största och enda PR-maskin Barnebys accepterar sedan lång tid tillbaka inte några som helst kommentarer eller ifrågasättanden till sin oerhörda mängd texter/bloggar/salespitching som de producerar. Flera personer är enligt utsago portade från att lämna kommentarer på Antikrundans facebook-sida. Antik-demokrati anses tydligen som något reaktionärt i cyber-antik-Sverige?

Antik-Sverige är ovanligt rörigt år 2016. Känd antikhandlare lär ha suttit i polisförhör i omgångar vidrörande dubiös förflyttning/behandling över landsgränser av antik spegel. Känd antikhandlare/samlare har förhörts angående stölder/försäljning av stöldgods på Älvsjömässan/Lauritz/Stockholms Auktionsverk. Antikmonologen har varit i kontakt med sistnämnde, men X avböjer för närvarande intervju. Annan känd antikhandlare har suttit i polisförhör vidrörande angivande av fabricerade, alltså påhittade, provenienser. Det rör sig om olika handlare.

Jag hoppas innerligen att svensk polis och åklagarväsende vågar och klarar av att åtala oseriösa aktörer i antikbranschen. Man kan anlita specialister som konsulter, skulle kunskaper saknas. Branschen lider och blöder. Bort med oseriöst slödder som skadar oss alla.

Illustration: Disney

 ...Mig veterligen sitter Ferdinand där under sin korkek och doftar på blommorna fortfarande idag. Trots att tjurfäktningen blev en flopp, allt medan etnografikan säljs vidare av lauritz/Stockholms Auktionsverk, förvisso utan angiven proveniens tack vare Monologens skriverier, men Z-Point Auktioner då? Jo då. De säljer vidare i Borlänge. Så det knakar, åtminstone vissa föremål (62% blev osålt). Försäljningen av utrop nr 103 har goda förutsättningar att bli hela 2016 års högsta notering för Orientaliskt konsthantverk. Den klubbades för 300.000. -Euro. Knappa tre miljoner kronor. Katalogiserad som Shang-dynasti, alltså 1558-1046 Före Kristus. Tjena, säger jag, inte Shang.

Klubbad för 300.000 euro. Dock "Unverified", som alltid för Z-Point hos Invaluable.

Tidigare sålda thangkan noterades till 36.000 denna gång, yong-zhengskålen till 110.000 (160.000 senast den såldes). Vi snackar Euro hela vägen. Det enda korrekta med Z-Points senaste auktion torde vara auktionsdagen; Den första april. Min sexåring säger att man kan aprilla någon. Z-Point auktioner aprillar alla alltid.

Barnebys (B) tycks emellertid ha tagit sitt förnuft till fånga. De som säljer asiatiskta (sic,) antikviteter (ZP) tycks vara borttagna från Auktionsaggregatorn med stort B, efter att B faktiskt kontaktat undertecknad två gånger mailledes, med något förvirrade frågor.

Intressant i Panama, Stockholm såväl som i Borlänge.

Fotnot:
Antikmonologen undviker generellt sett att "hänga ut" människor. Dock anser jag att Müllers otrevliga anslag i sina mängder av mail, vissa dagar kom ett tiotal, är anmärkningsvärda. Ingen kan, efter Antikmonologens Müller-bloggar, tro att afrikanan såld av Auktionsverket eller lauritz med "Proveniens Müller" är av äldre datum. Att misshälligheterna har rådit sedan cirka år 1970 och sannolikt gjort att Müller med familj levt mycket gott av detta fram till dags dato utan att ifrågasättas, är för att tala med fredsdiplomaters terminologi, remarkabelt. Själv påstår jag att Müller-försäljningen har totalförstört etnografika-marknaden. (På samma vis som alla kinesiska förfalskningar idag förstör marknaden för kinesiska antikviteter). En gigantisk skandal som Stockholms Auktionsverk och Lauritz levt mycket gott av och idag vill lägga ett blylock -tyngre än Titanic- på.

Locket på på "Proveniens Müller". Illustration: libguides.uncpd.edu