Pinsamt, Stockholms Auktionsverk och Uppsala Auktionskammare

Allt som glimmar är inte guld är en allom bekant förnumstighet.

Allt som är signerat Bruno Liljefors är heller inte av Bruno Liljefors, åminstone inte av den världsberömde konstnären med sagda namn. 

Att ett av sveriges största auktionshus anser att nr 303 i pågående visning av Klassiska & Asiatiska (tidigare kallad Internationella Vårkvalitén) är av Bruno Liljefors hand (1860-1939) är pinsamt, skandalöst och de facto tjänstefel.

Att det säljpitchande auktionshuset i fråga är anrika Stockholms Auktionsverk (SAV), grundat 1674, nyligen uppköpt av Auctionet, gör det mer pinsamt än om det vore någon liten aktör på landet.

Skälen till att ifrågavarande duk med färg på ej bör tillskrivas den man, som under många år kallades för (en av) världens främsta djurmålare är tråkigt många. För att göra en lång historia kortare, så skulle jag inte betalat en enda krona för denna "Hare och fällande örn", hur mycket än en säljare skulle bönat och bett om bidrag till sina svältande barn. Jag hade gärna skänkt säljaren en slant, men "målningen" hade jag inte tagit emot ens som tändmaterial till öppna spisen.

Det går att skämta och sarkastiskt ironisera över målningens alltför bristande måleriska kvalitéer, där exempelvis örnens fjädrar liksom hamnat helt fel i princip överallt, utom möjligen i handpennornas projektion. "Örnens" högra vinges fjädrar liknar möjligen en oerhört nedsutten och enormt sliten Chesterfieldsoffas slitna yta, men har inget eller extremt lite gemensamt med en örn, vare sig kungs- eller havsdito. Fågelns vänstra vinge ser mer ut som pälsen på en fläckig hyena. Jag vill faktiskt sträcka mig till att påstå att harens flyg-pose är skickligare utförd av "konstnären", än örnens.

Jag har heller personligen aldrig sett en av Brunos målningar vidimeras av Ragnar Hoppe. Det brukade göras av Nationalmusei-intendenten Gustaf Jeanson och ingen annan. 

Sällansett och starrigt utfört intyg.

Auktionsverkets konstintendent skriver följande om "Haren och fällande örnen" som säljes idag, den 15 juni, 2021:

Den uppmärksamme noterar att "konstverket" är 115x130 cm stort. -Och i konstsvängen hymlar man inte med att storleken visst räknas! Detta är en stor oljemålning "av Bruno Liljefors". Man har från Auktionsverkets sida satt värderingen/ utropet till 125.000-150.000 kronor. Den högst värderade Liljeforsen av de fyra Som SAV har till salu idag.

Den så uppmärksamme noterar nu även att siffrorna är gröna i budgivningsprocessen. Det vill säga att en lycklig(!?) budgivare nu -om än bara temporärt- faktiskt äger tavlan, som är signerad Bruno Liljefors 1931. Tavlan är garanterat redan såld, eftersom budnivån i skrivande stund är över lägsta värderingen.

Vad mer kan den uppmärksamme notera då? Det står ju även något om proveniensen i Auktionsverkets text om detta stora konstverk. -Åtminstone storleksmässigt stora. Det står:

"PROVENIENS: Bukowskis Auktioner, Internationella, auktion nr 538, hösten 2005, katalognr 61". 

Jag har många gånger i Antikmonologen diskuterat problematiken med att om ett objekt/konstverk en gång har katalogiserats och/eller sålts av ett auktionshus så blir det per automatik lika med en autentisering av objektet/konstverket som äkta. Jag har också pekat på egenupplevda fall där detta har framförts som argument för ett objekts äkthet. "Jaamen, det såldes ju av Auktionshuset XXX år 1994, då är det ju förstås äkta..!"

När det begav sig på Bukowskis. En bild ur Bukkans tryckta katalog på samma Chesterfieldhyeneörn.

Att denna tavla tog sig förbi mottagningsdisken på Bukowskis någon gång under sommaren 2005 måste betraktas som enormt tråkigt. Kanske var det under någon oljekris, Lundinkris eller annan kris. Att den sedermera även accepterades i högsta divisionen, Internationella Kvalitetsauktionen, var rent galet. Jag kan inte komma ihåg att jag då reagerade på denna målning av H. Ötorg/ B.Liljefors. Men, undertecknad börjar bli gammal. Jag har nog bara glömt att jag upprördes även då, över att denna blamage till förfalskning hade kommit in i Bukowskis tryckta Kvalitetskatalog. (Kanske skrev jag till och med ett upprört brev?)

Men, så var det ju en sak till. -Som måste anföras till Bukowskis försvar; dagens efterforskningar från Antikmonologens sida ledde till ett litet, men ack så viktigt fynd: 

(Jag ber om ursäkt för att ni nu får vrida lite på skallen. (Jag har ny dator och därför orsakar skit bakom spakarna en del uppförsbackar).

Bukowskis Ändringslista för Auktion Nr 538

Vad är då detta? Jo, en ändringslista. En dylik författas av alla seriösa auktionshus från dag ett under pågående auktionsvisning. I densamma publiceras diverse små eller stora fel som gjorts i tryckta katalogen. Chesterfieldhyeneörnen hade katalognummer 61 i Bukowskis auktion hösten 2005. Till höger om 0061 står att läsa: "Utgår". Vilket innebar att Bukowskis valde att INTE sälja "konstverket av Bruno Liljefors". Man drog tillbaka försäljningen! Heders. (Se mer om ändringslistor under Fotnoter längst ner).

Huruvida Stockhoms Auktionsverks intendent medvetet underlåtit att nämna att diskuterade målning "av Bruno Liljefors" drogs ur Bukowskis auktion eller inte, låter jag vara osagt. Men den nu så fantastiskt uppmärksamme läsaren noterar ju att det i Auktionsverkets text inte står att den såldes av Bukowskis. Endast att den figurerade i Bukowskis katalog den auktionen. 

Hur som helst så glömde(?) Stockholms Auktionsverks intendent att nämna att den drogs tillbaka i grevens stund, innan klubban föll, av Bukowskis.

Med mina erfarenheter, utbildning och kunskaper så kan jag i domstol stå för mina åsikter om att ifrågavarande målning är -inte bara en kopia- utan en de facto förfalskning. Eftersom någon kludd, någon gång har utfört "konstverket", och också signerat det med Bruno Liljefors 1931. 

Det sista är oerhört viktigt i sammanhanget, ur juridiskt perspektiv. Av den enkla anledningen att målningen var signerad så, även vid förra försäljningstillfället, för 16 år sedan. Jag vet inte skälet till att målningen drogs tillbaka av Bukowskis då, men eftersom den var lika flagrant falsk -då som nu, så borde den enligt Svea Rikes Lag ha förverkats/destruerats redan år 2005.

Varför säljes den då denna sommartisdag i juni, återigen, denna gång av Stockholms Auktionsverk? Den skulle ha beslagtagits och bränts år 2005.

Många frågor blir det. Återstår att se vad klubban faller på idag, för en lycklig(?) köpare av ett stort namn och en stor tavla. -Åtminstone storleksmässigt stor.

EDIT:

SAV:s örn och hare är mystiskt och helt okommenterat försvunnen från SAV:s hemsida ett par timmar efter att Antikmonologen publicerats. Klockan 09 i morse var målningen uppbjuden till 160.000 kronor, dvs 10.000 kronor över högsta utrop. Att den nu dragits tillbaka helt utan kommentar är under all kritik. Men det är dessvärre kutym i Auktionsbranschen.

"Trasig länk". Sönderslagen av ansvarig intendent med hammare..?

--------------------------------------------------------------------------

När vi diskuterar "mindre lyckade tolkningar" av Bruno Liljefors så vill jag ta tillfället i akt att även highlighta en käck oljemålning som säljs av vännerna på Uppsala Auktionskammare i dagarna. "Vinterhare" signerad Bruno Liljefors 1936. Signaturen är klämmigt lutande i 30-40 graders vinkel, in i framtiden(!?). Något jag aldrig någonsin sett Bruno göra. Dessutom är den helt atypisk för Bruno och extremt styltigt -kopierad- i utförandet. År 1936 var Bruno 76 år gammal. I hate to (nåja) break it to you Knutte, men den signaturen är gjord av en dålig förfalskare/kopist, inte av den 76-årige mästaren själv. Man behöver varken vara grafolog eller raketforskare för att se diametrala diskrepanser i nedanstående tre signaturer...

UAK:s Vinterhares signatur. Genomfalsk.

En Bruno-signatur från 1931. Urförd fem år FÖRE diskuterad signatur hos UAK. Foto: Antikviteter.net

En Bruno-signatur från 1937. Utförd ett år EFTER diskuterade signaturen hos UAK. Foto: Bukowskis  

Hela målningen är högst atypisk för Bruno Liljefors. Buskarna är slarvigt och felaktigt summariskt utförda, utan känsla (för hur vinterbuskar ser ut). Ljussättningen i målningen är minst sagt skum. Ligger en strålkastare på från vänster? Skuggan av haren är underligt enbent. Öronens skugga är enda tydliga skuggan. Har konstnären råkat tappa en kunglig hermelin-cape på marken till vänster om haren? 

Min slutpoäng torde -åtminstone- utesluta samtliga jägare med en slant över som potentiella köpare av UAK:s Vinterhare från 1936. Denna skogshare är nämligen -HÖR OCH HÄPNA- världens första som inte presterar harspår i snön!

Detta är -mycket typiska- harspår som visar en hare som sprungit från vänster till höger, i exakt samma riktning som UAK:s Vinterhare.

Foto: Friluftsfrämjandet

Tassavtrycken under Uppsala Auktionskammares Vinterhare är omisskänliga för följande djur:

Ekorrspår i vintersnö, dessa spår gjorde av ekorre som rört sig uppåt i bild. Foto: arnesbilder.se

Uppsalas Vinterhare är troligen en Spetznaz-variant som skickligt lägger falska spår för att förvilla den lede fi. Inte nog med att UAK:s hare gör ekorrspår i den fina spårsnön. Den gör dem i FEL RIKTNING! 

Bruno Liljefors var från helt unga år en van jägare och skogsman. Han kunde naturen och dess vilt utan och innan. Undertecknad började själv följa med på jakt vid ungefär tio års ålder och nedlade min första hare när jag var femton. Den gjorde dock inte ekorrspår innan den blev middag åt min familj. Inte den heller.

EDIT:

Uppsala Auktionskammares vinterhare är mystiskt och helt okommenterat försvunnen från UAK:s hemsida ett par timmar efter att Antikmonologen publicerats. Att den nu dragits tillbaka helt utan kommentar är under all kritik. Men det är dessvärre kutym i Auktionsbranschen.

Förtroendeskapande beteende från dessa auktionshus? I mina drömmar. Transparens? Dessvärre icke i denna bransch. 

----------------------------------------------------------------------------------------

Varför inte skaffa lite sommarläsning i form av en följeslagande reseguide för oss antikälskare? Jag fick ett recensionsexemplar av The Antique Tourist- A travel Guide to Antiquing in Sweden. Författad av eldsjälen Larry A. Greenberg. Den är utmärkt och personligt upplagd och nämner på ett uttömmande vis en stor mängd antik- och loppisinrättningar i vårt avlånga rike. En bok av en nörd för nördar. Greenberg är inte bara antikälskare utan även Professor i biologi. Bara en så'n sak! (Se info om bokköp under Fotnoter nedan).

Tyvärr är ju antikbranschen av många skäl i gungning, så enda frågetecknet för denna prestation till bok är väl hur ofta ny upplaga kommer att tryckas, på grund av allt färre antikhandlare...

---------------------------------------------------------

För övrigt så önskar jag min stora och trogna läsekrets en ytterst trevlig sommar! Hoppas få se och snacka med några av er på Österlen i sommar!

------------------------------------------------------

---------------------------------------------------------

Fotnoter:

Att diskuterade SAV-målning "av Bruno Liljefors" tycks ha kastats ett par gånger under ångvält sedan den bjöds ut av Bukowskis är möjligen ett tecken på att ägaren kanske tyckte att den behövde mer patina, för att verka autentisk.

För övrigt hittar jag inga ändringslistor för ovanstående auktioner, så mitt beröm om "seriösa auktionshus" och deras självklart förekommande ändringslistor faller platt... 

Allmän info om boken The Antique Tourist finns på http://bit.ly/theantiquetourist. Beställningar av boken kan göras på larryagreenberg@gmail.com.

Fornasettifest, Gallégala och Rysk Revolutionsyra på Metropol

Förfalskningar har gjorts sedan tidernas begynnelse. Möjligen var det som idag kallas för förfalskning inte från början gjort för att lura någon, utan endast tillverkat som kopia.

Auktionshuset Metropol har som vanligt auktion på måndagar, med visning fredag-måndag.

Låt oss titta lite närmare på avdelningen "Glas och Keramik".

Metropol skriver om följande Askfat, nr 1033 5783, "Piero Fornasetti (1913-1988), ej signerad, porslin, längd: 18, 5. Piero Fornasetti, född 1913, död 1988, italiensk målare, skulptör och formgivare". 

Någon har slitit bort ditlimmat tyg. Basen är atypisk för Fornasetti och saknar signatur/firmamärke.

Vän av ordning undrar på vilka grunder detta enkla fat bör attribueras till Fornasetti? Föremål av denna tillverkares hand har kopierats och förfalskats i stor utsträckning. Något som är mycket känt i branschen. Fatet såldes för 150 kronor.

För den hugade lockar möjligen "6 del Porslin", nr 10335413, hos metropol i kväll? Ni får dock gissa hur stora föremålen är. Dessutom ställer jag mig tveksam till att ett enda av de sex objekten är tillverkat av materialet porslin. Jag ser fajans, flintgods och troligen stengods på bilden. De tre ugnseldfasta formarna kan vara av porslin, men en betydligt mycket mer lyckad rubrik hade varit "keramik" för denna samling -keramik. Gruppen klubbades för 200 kronor.

Illustrerade Stekfat, nr 1034 1123, är katalogiserat som "Blåvitt Kompaniporslin, omkring 1800, längd: 41 cm, utrop 1000 kr". Av för undertecknad uppenbara skäl, hade jag katalogiserat detta fat som sent 1900-/tidigt 2000-tal. Klubbat för 1000 kronor.

Att ryskt porslin har förfalskats och även sålts i Sverige för mycket stora pengar, är ingen nyhet för bransch-initierade. Att ovan illustrerade tallrik kan vara senare än 1921 är överhängande möjligt. Tillägget "möjligen senare kopia" hade varit trevligt i all ödmjukhet. Det går tretton falska på dussinet av revolutionskeramik/föremål, vare sig det rör sig om fransk, rysk eller annan revolution. Tallriken klubbades för 10.000 kronor.

"Orientaliska tallrikar"

Fjorton tallrikar: nr 1033 5577, "Orientaliska".
De är j a p a n s k a, utöver "orientaliska". Högst sannolikt tillverkade under 1900-talets första fjärdedel. Storleken får vi dessvärre gissa oss till. Klubbades för 100 kronor.

"Tallrikar, Kina"

Två tallrikar, Kina, nr 10335603. De är japanska, inte kinesiska. Sålda för 100 kronor.

"Tallrikar, diverse", nr 10335584. Vi får inget veta om antalet tallrikar; heller inget om storlekarna; heller inget om det material tallrikarna är gjorda av; heller inget om skick. Jag tror att det rör sig om 16 flintgodstallrikar av huvudsakligen svenskt ursprung i huvudsakligen mattallriksstorlekar, med enstaka naggar. Jag tror. Gruppen såldes för 100 kronor.

På loftet på Metropol?

"Tomtar, 2 st, keramik", nr 10335011, ser ut att vara tillverkade i gips/plastmassa i kombination med metall(-stav), snarare än keramik. Vore det möjligen inte snyggt och korrekt med en datering av detta icke-antika utrop också? "Sent 1900-tal" exempelvis. Utropet utgick(!).

"Urna, Kina", nr 10335633, kunde möjligen ha beskrivits som "Rökelsekar, Japan, sent 1800-tal, saknar lock" om man ville få till det mer korrekt. Men det är bara vad jag hade skrivit. Utropet utgick(!).

"Väggvaser, 2 st, Kina" hade jag i stället katalogiserat som "Väggvaser, Japan", eftersom det är mer korrekt än Metropols katalogisering. Utropet utgick(!).

"Vas, Émile Gallé (1846-1904), glas, överfång, signerad", nr 10346057. Hade jag katalogiserat som... Nä, det hade jag inte alls! Den får nämligen inte säljas, för det är en mycket dåligt utförd förfalskning. Inte kopia, eftersom som den är försedd med signatur. Till skillnad från ovan diskuterade "Fornasetti-askfat", som inte är försett med falsk signatur. Fornasettifatet är "bara" felattribuerat av Metropol. -Vilket är en viktig distinktion ur juridisk synvinkel. Galléglas utgör ytterligare ett föremålsområde som är mer eller mindre förstört, av bra -eller som i detta fall- mindre bra, förfaskningar. Vasen såldes för 4.400 kronor.

Så här ska INTE en Gallé-vas se ut undertill.

 "Vas, Kina" hade jag personligen katalogiserat som "Lampfot, Kina, modern tillverkning" eller möjligen åtminstone som "Vas, Kina, modern tillverkning, borrad för el nedtill. Träställ saknas".

Icke försumbar, på basen centralt borrad detalj.

Vaser har väl generellt sett inte ett centralt borrat hål i basen? "Vasen" såldes för 600 kronor.

------------------------------------------------------

Kommentarer om material är knapphändiga och mycket ofta felaktiga. Storleksuppgifter saknas oftast(!). Det torde väl vara intressant för potentiella köpare att veta hur stora objekt man bjuder på? Glaskaraffer, djurfiguriner, tallrikar eller dricksglas saknar ofta mått.

Om man för ett utrop påpekar att locket är trasigt, men för ett annat utrop inte kommenterar något som helst om skick; innebär detta då att det utrop som ej har kommentar om skick är i perfekt skick? Varför skulle man annars upplysa om ett utrops fel, men inte ett annats? Detta är ett stort -och tidigare av Antikmonologen diskuterat problem. Metropol katalogiserar helt inkonsekvent vad gäller storlek, antal, material och skick.

Ett enda maxmått vore uppskattat, men som det ser ut på Metropols bilder så saknas storleksreferenser totalt. Exempelvis:

Dina drömmars åsna? Storlek 45 cm eller 4,5 cm? Din gissning är lika god som min.

Utrop nr 1033 5606, "Keramik diverse, 5 delar", utrop 300 kr. Gruppen såldes för 150 kronor.

Om just NI var säljare av extremt illa katalogiserade föremål på Metropol; skulle ni då vara nöjda med det? Omvänt, om ni är intresserade av att bjuda på något av ovanstående; triggas ni då att lägga bud på det med vägledning av ovanstående katalogiseringar? Tror ni det råder goda förutsättningar för att tvist uppstår om huruvida eller inte något av det ovan ifrågasatta är äkta? Tror ni att det gagnar ett auktionshus att kunder kommer med ifrågasättanden gällande äkthet eller att de facto tvist uppstår med köpare/säljare om föremåls äkthet? Tror ni att ovanstående beskrivna utrop, som bara är "stickprov", är till gagn för någon i antik/konst- eller auktionsbranschen?

Föremålsområdet Glas och keramik är oerhört illa katalogiserat. Vad anledningen till denna förflackning är, har jag ingen aning om. Men klart står att både säljare och köpare är förlorare på det hela taget. Nog kan kännare plocka något russin ur kakan, men i långa loppet så blir det snömos/dispyter/uppgivenhet som leder till att köparna, det vill säga antikbranschens framtid, hellre köper platta paket hos IKEA. För där VET man vad man FÅR! Kvar står vi utan kunder.

Kanske blev ni rent av (pun intended) under visningens gång sugna på att köpa en uppsättning "Vinprovarglas", nr 10333557? Glasen såldes för 500 kronor. Undrar vad de kostat i diskat utförande?

Nr 10333557, En bild säger mer än tusen ord.

Att det gått fort att katalogisera för Metropol må vara rationellt ur ekonomisk synvinkel, men man sågar av den antika gren man än så länge klänger sig fast vid. Eller vad säger herr Grimaldi?

Metropols utförliga Köpevillkor säger bland mycket annat finstilt under underrubriken Ansvar för fel:
Uppgift om t.ex. upphovsman, äkthet, ålder, teknik, skick eller proveniens, samt uppgifter om Föremålets allmänna kondition, förekommande skador och lagningar m.m. tjänar endast som vägledning för Köparen vid dennes egen undersökning av Föremålet.

Onekligen oerhört provocerande formulerat. Men håller det i domstol? Det ställer jag mig mycket tveksam till.



Fotnot:
Skjut inte budbäraren.

Källor:
https://sv.wikipedia.org/wiki/Porslin

Veckans rysare: "Wallner" och "kungligt monogram" hos Metropol

Auktionshuset Metropol erbjuder "Oljemålning, Thure Wallner" i auktionen den 18 maj. Värderingen är lågt satt till 3.000 kronor. Thure Wallner signerade oftast Th. Wallner, mycket sällan även T. Wallner. Thure Wallners målningar kostade stora pengar under 1980-talet, ibland flera hundra tusen kronor för en olja. Han levde under åren 1888-1965, studerade i Althins målarskola och var starkt influerad av Bruno Liljefors och är bland annat representerad i Nationalmuseum.

Mås-trutar av okänd förmåga, dock signerad Thure Wallner

Målningen är enormt illa målad och saknar all teknisk bravur. Det allmänna intrycket är tvådimensionellt. Varken vatten eller fåglar är utfört av en skolad konstnär, utan ger i stället intryck av att vara gjort av någon skolelev under en teckningslektion, enligt raster-metoden. Ena vingen är dessutom avklippt, vilket i sig ser absurt ut i ifrågavarande komposition. Inga bud har -ännu- lagts, tack och lov. En sämre målning "av Thure Wallner" har högst sannolikt ej skådats söder om Nordkap. Signaturen på diskuterade "Thure Wallner" är inte gjort av "den" Thure Wallner, varken vid 21 eller ens 77 års ålder utan som den nu presenteras de facto ett falsifikat. -Och nej, det heller är inte ett verk från en av konstnärens dåliga dagar. Wallner var duktig, habil och visste att måla fåglar (och hav!) på ett utmärkt sätt.

Styltig imiterad signatur.

Äkta signatur på olja såld av Stockholms Auktionsverk 20120318.

Spännramen kommer troligen från en äldre målning som slaktats. Ramen som nu sitter på fågelmålningen är vitmålad på framsidan, med bästa falu-vit. "Spännramen" som duken är uppspänd på, stämmer inte. Den ser ut att komma från en större målning eftersom varje träbit liksom kilarna är överdimensionerade. Dessutom är spännramen inte ihopsatt som en spännram brukar vara. Duken är heller inte uppspänd på spännramen som den borde ha varit, utan taffligt ditspikad.

Nysågad spännram och mycket illa ditspikad duk där spännramen är utan syfte.

En spade ska kallas för en spade. Kalla denna målning för Thure Wallner, kopia, inte original. Då är värdet genast obefintligt. Antikmonologen säger att någon har manipulerat denna målning. Denne någon har nämligen sannolikt tagit bort ordet "Kopia", "Cop." eller liknande där det en gång stod under signaturen och årtalet. Den som köper denna målning är oinvigd och litar på att det som säljs hos ett stort auktionshus är korrekt katalogiserat. Låt denne person fortsätta leva i den tron. Ett dylikt lågvattenmärke skall icke kunna passera det nålsöga som ett -större- auktionshus mottagningsdisk skall utgöra. Någon lycklig(?) köpare betalade 3.000 kronor plus avgifter för måsarna av "Thure Wallner".

Förresten Metropol, följande utrop är inte ett kungligt monogram: "Järnrelief, kungligt monogram". Det är företaget Husqvarnas logotyp och detta "kungliga monogram" är itu-sågat gjutjärn från en gammal hederlig trampsymaskins kortsida. Hålet för svänghjulet är tydligt synligt. Kronan är i och för sig kunglig, eftersom Husqvarna från början var statligt, men monogrammet utgör ett "H" för Husqvarna, ingen kung. Vad har hänt nedtill under lejonen? Har någon driftig person blästrat bort ordet "Husqvarna" där?

 Uj, uj, uj, nu lär många symaskiner sågas sönder framöver. Det "kungliga monogrammet" såldes nämligen för 1.100 kronor plus avgifter. Dylika trampmaskiner har skänkts bort som osålda under många års tid på så kallade bond-auktioner, på grund av otymplighet och vikt.

Avsågat "kungligt monogram" vid respektive lejonhuvud samt nedtill på fyra ställen.

En spade är en spade, en kopia en kopia och en slaktad symaskin en slaktad symaskin.

Målad, osågad och oblästrad upplaga av "Järnrelief, kungligt monogram", med andra ord trampsymaskin. Foto: Husqvarna Fabriksmuseum.

Glöm heller inte att det som en gångs sålts av ett auktionshus generellt sett anses som äkta för all framtid. Ett oerhört korkat men icke desto mindre etablerat synsätt i branschen.

För övrigt noteras också att Sveriges Television vågar granska det svensk (fack-)press ignorerat till dags dato; nämligen Lauritz irrfärder i auktionsbranschen. I senaste avsnittet av Uppdrag Granskning(UG) gällde det genomfalsk grafik av Warhol med flera andra konstnärer. Orkar UG nysta i skandalen med Afrikanska masker? Varsågod UG, här är silverbrickan: Enorm skandal under uppsegling på Lauritz och Lauritzgate -En praktskandal.

Foto:
http://online.auktionsverket.se/1203/125840-thure-wallner-oljemalning/

Uppsala Auktionskammare säljer enligt uppgift guld och vita stenar

Antikmonologen fick ett mail för ett par dagar sedan:

"Det är med sorg, jag nu har tagit ett beslut att jag inte mer kommer kunna handla på vare sig Uppsala auktionsverk eller Bukowskis.

Jag har varit i branschen i nästan 30 år, och det som skett de senaste 2 åren hos några av de "största" och mest "respekterade" auktionshusen i Sverige, är under all kritik. Det är i mina ögon ett medvetet, bedrägligt och kriminellt förfaringssätt som de har börjat anamma.

Vad jag talar om, som nu förhindrar mig att agera köpare, är deras medvetet flagranta sätt de katalogiserar objekten de har till försäljning. Särskilt Uppsala Auktionsverk. De utger sig för att ha expertis, men katalogiseringen visar att det inte finns någon expertis överhuvudtaget, eller så har man medvetet infört ett katalogiseringssystem som frånsäger sig allt expertisansvar och inte nog med det det verkar finnas en affärsidé bakom sättet de katalogiserar objekten på. 

Är man ute efter att vilseleda köparna och se till sin egen stora "Mammon"? Under de senaste 2 åren har jag sett att ansvaret och expertkatalogiseringen bara blivit sämre och sämre. Att den lilla auktionsfirman " Ur och skur" i Norrland (påhittat) pga av bristande kunskap, skriver typ: tallrik, Kina? är väl så förståeligt, då de inte utger sig för att kunna eller vara expert, utan säljer allt som kommer in till dem under en månad. Men att exempelvis Knut Knutsson med expertstab nu har börjat medvetet att inte vara konforma och ansvarstagande i sina katalogbeskrivningar, ser jag mer som ett medvetet bedrägligt beslut för att vilseleda och sälja på sina köpare så mycket som det går och samtidigt friställa sig själva från allt som helst ansvar. Jag ser 100 tals exempel månad ut och månad in, och nu när senaste auktionen publicerades på nätet från Uppsala blev det droppen för mig".

Mailet är längre men detta är inledningen som är citerad helt utan redigering från Antikmonologens sida.

Tisdag den 14 april håller ett av Sveriges största auktionshus, Uppsala Auktionskammare, UAK, "Onlinekvalitetsauktion". Man har för avsikt att sälja 1017 objekt i denna Kvalitetsauktion, online. Avdelningen "Smycken och Preciosa" innehåller 22 utrop. Låt oss titta närmare på några av dessa.

Nr 59: "Enligt uppgift guld...samt röd sten".

Att ett av Sveriges största auktionshus skriver "enligt uppgift guld" och "röd sten" om beståndsdelar i ett smycke som har en värdering på 6.000-8.000 kronor år 2015 i Sverige är beklämmande. Om er lokala matbutik skulle skriva "Enligt uppgift oxfilé", så betvivlar jag att särskilt många hekton skulle säljas av ifrågavarande produkt. Hänget såldes för 6.000 kronor, oxfilén förblev osåld.

Försäljare på svenska motorvägsparkeringar utgör ett problem i dessa tider. Det rör sig också "enligt uppgift" om guld.

Nr 117:"...flertalet små diamanter samt en större grön sten"

Att ett av Sveriges största auktionshus skriver "en större grön sten" om beståndsdel i ett smycke som har en värdering på 5.000-6.000 kronor år 2015 i Sverige är pinsamt. Klubbades för 11.000 kronor.

Gröna stenar, dvs grön fluorit, 40 kr styck. Foto: stengarden.com

Nr 124: "... besatt med lila sten".

Att ett av Sveriges största auktionshus skriver "lila sten" om beståndsdel i ett smycke i en kvalitetsauktion år 2015 i Sverige är oseriöst. Såldes för 2.400 kronor.

Ett drygt halvkilo lila stenar; 25 kronor på Lagerhaus.

Nr 163: "Besatt med röd sten samt..."

Om utrop 163 inbegriper samma typ av röda sten som åsyftas nedan är oklart. Nedanstående tiara har ett lägre pris än UAK:s utrop 163, närmare bestämt 49 kronor. Då får man emellertid fem stycken röda stenar samt även själva tiaran på köpet, till det facila priset 49 kronor. På Buttericks på Drottninggatan i Stockholm. Nr 163 såldes för 2.200 kronor.

Foto: Buttericks

Nr 395: "...besatta med lila stenar..."

Lila stenar från Lagerhaus eller Uppsala Auktionskammare? Hmm, svårt val... Nr 395 klubbades för 6.000 kronor.

Nr 396: "Besatta med röda stenar..."

Röda stenar från Buttericks eller Uppsala Auktionskammare? Hmmm, få se nu..? 396 såldes för 1.900 kronor.

Nr 397: "Besatta med ljusa stenar..."

Besatta med ljusa stenar. Nr 397 klubbades för 3.600 kronor. Här är fler ljusa stenar till salu:

Foto: alltisten.se

Nr 398: "...besatta med vita stenar... besatta med lila stenar... och gröna stenar"

Oj, vad många stenfärger det finns! Vid regnbågens slut finns dessutom en skattkista. Nr 398 såldes för 1.200 kronor.

Sjunken skatt? Foto: Freepik.com

Nr 429: "Sten, troligen jade."

Troligen jade. Såldes för 24.000 kronor. 8 ggr lägsta utrop.

Nr 432:"Troligen agat...".

Troligen agat. Och alternativen är..? Plast, glas eller vad? Såldes för 32.000 kronor. 32 ggr lägsta utrop.

Nr 717: "...besatta med röd sten...besatta med röda och gröna glasbitar", sålt för 1.600 kronor.

Uppenbarligen har UAK haft påtagliga problem med att precisera exakt vilka "stenar" man haft att göra med. Som Antikmonologen påpekat oräkneliga gånger, är bruket av en adekvat och stringent terminologi av yttersta vikt vad gäller katalogisering av föremål som utlyses till försäljning. Att då skriva "sten" med vag färgbeskrivning om densamma hör möjligen hemma på Buttericks eller i värsta fall hos litet provinsiellt auktionshus, men inte hos ett dylikt som slår sig för bröstet och omsätter hundratals miljoner kronor per år. Grundat på ambivalensen UAK haft vidrörande "stenars" äkthet, så uppstår ju frågor om hur äkta de stenar som i katalogen kallas för just diamanter/briljanter med mera de facto är. Har man i de "äkta" fallen helt förlitat sig till säljarnas utsagor om eventuell äkthet/ antal carat/ guldvikt etcetera, utan att själva undersöka fakta? Det verkar onekligen så. Hur ser ansvarsbiten i så fall ut? Är UAK:s ansvar bortavtalat månne? Och förresten, vadå ansvar? Det är ju stenar och guld enligt uppgift vi diskuterar. För dylika ämnen krävs väl inget ansvar?

Certifierad ljusskygg gemmolog, eller inte?

Under rubriken SMYCKEN OCH PRECIOSA står på UAK:s hemsida skrivet:
"För din trygghet och för bästa försäljningsresultat samarbetar vi med certifierade gemmologer och våra visningslokaler är norra Europas modernaste och säkraste".

Antikmonologen undrar exakt vilka certifierade gemmologer som katalogiserat ovanstående färgade stenar och möjliga guld? UAK har 24 mörka kavajer med ägare på sin hemsida, i medarbetarstaben. Hur många av dessa är certifierade gemmologer? Enligt uppgift inte jättemånga.

Diskuterade "ädelstensutrop" utgör köparens marknad. Ju kunnigare köpare desto roligare för denne. Säljaren däremot är utlämnad till resonemanget "låt marknaden avgöra priset". Auktionshuset lägger ned en minut eller två på varje katalogisering och sätter ett ofta extremt lågt utropspris. Dels för att spara tidsåtgång på katalogisering/bläddring i böcker-nåja, sannolikt googling i detta fall -och dels för att som tidigare diskuterats, använda det låga utropspriset som ett lockpris. Alltså är den kunnige köparen en vinnare och säljaren en förlorare. Just ja! Det var ju ytterligare en aktör inblandad; Kommissionären, alltså UAK, som tar i runda slängar 25% på klubbat belopp av säljaren och köparen. Det tar man för sina kunskaper och allt arbete man lägger ner på katalogiseringar med mera. Eller som det står på UAK:s hemsida: "Går du i säljtankar? Uppsala Auktionskammare har alltid en bra lösning för dig... Våra framgångsrika försäljningar grundar sig på våra framstående experter och vårt gedigna kontaktnät av köpstarka kunder över hela världen. Uppsala Auktionskammare ligger i bräschen i den svenska auktionsbranschen...Kontakta oss för kostnadsfri rådgivning och värdering – det lönar sig!
 -Må så vara, men för vem lönar det sig egentligen, UAK?

Nr 374: "17/1800-tal". Antikmonologen menar 2000-tal. Sålda för 2.600 kronor.

Hur Uppsala Auktionskammares Onlinekvalitetsauktion för april ser ut i övrigt är utgör -ytterligare- ett lågvattenmärke i svensk auktionshistoria. Den orientaliska avdelningen utgör nästan exakt 20% av hela auktionen och är ett sammelsurium av icke-ställningstaganden/godtycklig-oprecis-vag terminologi och ny keramik.

Hela "Onlinekvalitetsauktionen" innehåller 14 stycken "enligt uppgift", 22 stycken "möjligen", 28 stycken "troligen" och fyra stycken "sannolikt". Värde-skillnaden i språklig bemärkelse, om sådan avses, mellan troligen-möjligen-sannolikt är här okänd för Antikmonologen.

Nr 186: Skulpturer, fyra stycken (undersidor), "Afrikana. Bl.a. enligt uppgift "Mendi", Sierre Leone". Sålda för 400 kronor.

Var har Yrkesstoltheten, Ansvarskänslan, Kunskapen, Fingertoppskänslan och den faktiska Kärleken till föremålen tagit vägen? Dessvärre verkar alltihop vara inlåst i något trångt utrymme, typ ett bankfack, och nyckeln ha kommit bort. Sedan länge.

Nr 689: "Tallrikar, Kina Porlin(sic), Qianlong(1736-1795), utrop 2.000-3.000kr". Antikmonologens katalogisering vore: Kina, cirka år 2000, inget för en kvalitetsauktion. Sålda för 2.200 kronor.

Den enda(?) organisation som i en idealisk(?) värld skulle kunna ifrågasätta UAK:s bristfälligheter, Sveriges Auktionsföretags Förening, skriver bland annat på sin hemsida under rubriken Föreningens ändamål: "att värna och utveckla goda affärsseder inom auktionsbranschen. Vidare: Till medlem av föreningen kan antagas auktionsföretag som anordnar katalogiserade antik- och konstauktioner med hög kvalitet". 

Dags att överväga en reviderad medlemsförteckning i Sveriges Auktionsföretags Förening månne? 

Förtroende. Det är ett vackert och viktigt ord i svenska språket.

För övrigt anser jag att Raif Badawi omedelbart skall friges. 

Fotnot:
Författaren av ovanstånde delvis publicerade brev har godkänt publiceringen.

Källor:
https://www.uppsalaauktion.se/a:20150414
http://www.mitti.se/polisen-varnar-for-guldsaljare-2/