Uppsala Auktionskammare har pippi

Dags igen för Kvalitetsauktion i Uppsala, online. En jämförelse mellan två avdelningar ger att av Uppsala Auktionskammares (UAK) 68 utrop i avdelningen "möbler" är samtliga sextioåtta kommenterade vad gäller ålder. Antingen genom specificering av tidsperiod/ regerande kung/ rådande stilmode eller genom kommentar om föremålets exakta modellnamn (vilket lätt kan utforskas vidare).

Nr 896, Ett ålderskommenterat utrop; "Stolar, 2 stycken, 1800/1900-tal, utrop 1.000-1.500 kr" (Återropade)

Däremot är runt 109 av 167 utrop under rubriken "Asiatiskt konsthantverk" helt okommenterade vad gäller föremålens ålder, vilket utgör 65% av avdelningen. I och för sig ett framsteg, från 75% i augusti 2013. (Se bloggen Uppsala onlinekvalitetsauktion avsäger sig -TROLIGEN- ansvar för asiatiskt konsthantverk). Varför är  2/3-delar av det "Asiatiska" ej ålderskommenterat över huvud taget? Åldern är ju avgörande för värdet på föremålet, eller? Kunskap finns för att åldersbedöma resterande 65% av asiatiska avdelningen, men uppenbarligen inte hos UAK. "Kvalitetsonlineauktion", sug på ordet. 100% av möbelavdelningen men endast 1/3 av orientaliska avdelningen är ålderskommenterade. Vem lurar vem? I vilken annan områdeskategori skulle ett totalt odaterat material om två tredjedelar accepteras? Mattor? Smycken, silver och guld? Övrigt konsthantverk?

Nr 398, Jaktfalk, Gunnar Brusewitz.

Eftersom mitt intresse för naturmåleri är mycket stort föll ögonen på en fin målning föreställande en ung jaktfalk av Gunnar Brusewitz (1924-2004). Utrop nr 398. Det är en enormt ovanlig akvarell av Gunnar Brusewitz. Maneret är apart för att vara av hans pensel. Jag har aldrig sett den måleritekniken i något av Brusewitz arbeten. Han har bland annat presterat en snöflinge-effekt  för att liksom skänka liv och dynamik åt den målade pappersytan.

Nr 398, Detalj.

Utropet är satt till 2.000-3.000 kr på den 60x40 cm stora målningen. Det får anses som ett mycket lågt utrop, men UAK är i och för sig kända för väldigt låga -lock-utropspriser. Ett mer korrekt utrop på en Brusewitz-akvarell i den storleken torde vara 6.000-10.000 kr med ett förväntat slutpris på mellan 10.000-15.000 kr.

Nr 499431, Ormvråk, Göran Brunius (något beskuren).

En snarlik målning föreställande en sittande ormvråk i den snarlika storleken 62x45 cm och med det snarlika utropet 1.500 kr såldes den 22 februari hos konkurrenten Bukowskis Market (BukM) för 300 kr.

Dock med en liten, viktig skillnad; ormvråkens signatur tyddes en aning annorlunda av Bukowskis personal. Där skrev man Göran Brunius (1911-2005). Brunius var precis som Brusewitz en duktig natur- och fågelmålare, men ödets lotter falla olika och Brunius konst har (hittills) inte tillnärmelsevis kommit upp till Brusewitz prisnivåer.

Nr 398, Gunnar Brusewitz signatur, enligt Uppsala Auktionskammare.

Nr 499431, Göran Brunius signatur, enligt Bukowskis Market.

Att Uppsalas jaktfalk också är utförd av Göran Brunius är klart som korvspad. Återstår att se huruvida eller inte dessa rader får effekt i en eventuellt uppdykande "Ändringslista". Kommer Uppsala Auktionskammares av Handelskammaren tio auktoriserade värderingsmän eller av Sveriges Television  fyra(?) utsedda Antikrunde-experter att lyssna på någon som man inte önskar ha affärsmässiga relationer med? (Se Uppsala Auktionskammare avslutar affärsrelation) Spänningen är inte olidlig. Brunius jaktfalk såldes för 1000 kronor i Uppsala. Det tog cirka sex timmar efter att denna Antikmonolog publicerats, för UAK att publicera följande:

Bukowskis och Auktionsverket har i veckan genomfört sina "Fashion (Auktionsverket) och Fashion and Diamonds (Bukowskis) auktioner och det verkar fortfarande främst vara köparnas marknad med många återrop och generellt sett låga slutpriser i relation till utropen. Segmentet torde fortfarande kosta mer än det smakar.

Nr 1126: Uppsala satsar på Vintage/Fashion med allt-i-ett-kit?

Aspirerar Uppsala Auktionskammare på att ta en del av auktionsmarknadens fashion/vintage-segment? Gammal god auktionstradition är att spara det göttaste till sista utropet, för att få potentiella kunder att hänga kvar i budgivningen. Knutsons sista utrop i mars månads Onlinekvalitetsauktion är nr 1126 : "Parti diverse: Stol, empirestil, äldre herrmagasin och kudde". Konditionsrapport: Stolen med repor. Tidningarna ej genomgångna". Fan trot. (Äldre herrtidningar m.m. klubbades för 300 kr)



Fotnoter:
UAK:s auktoriserade värderingsmän/kvinnor finns alla på UAK:s hemsida.
De fyra antikrunde-arbetarna är såvitt jag förstår herrar Knutson, Sundin och Bexhed och fru Widenfelt.
Ändringslista brukar publiceras av varje auktionshus med självaktning, under pågående visning eller i samband med auktionstillfället, för att i densamma korrigera eventuella felaktigheter eller brister i aktuell katalog.
Den 25 augusti 2013 skrev jag i en krönika om UAK:s dåvarande visning av deras Onlinekvalitetsauktion bland annat:  
"Centrala frågeställningar för UAK:s ledning borde vara: Hur definierar UAK begreppet kvalitet (som ju de facto är en del av namnet på själva auktionen)? Hur definierar UAK begreppet antikvitet? Vad anser UAK om hur ansvaret ska se ut för ett auktionshus?

Även om de flesta av oss förstår att de ifrågavarande 352 utropen är riktade mot köpare i tillverkningslandet i Öst (ofta köpare med lite kunskap, men väldigt tjocka plånböcker), så ska väl föremålen katalogiseras på ett sätt som är korrekt (även) ur svenskt perspektiv? 

Jag associerar termen onlinekvalitetsauktion till -dels en auktion som är högkvalitativt katalogiserad av auktionshusets personal. -Till yttermera visso också en auktion med föremål till salu av högre kvalitet än genomsnittet. Då förväntas betydligt färre än 264 -tvåhundrasextiofyra- vara helt okommenterade vad gäller objektens ålder".

Källor:
https://www.uppsalaauktion.se/a:20140318
https://www.bukowskismarket.com/sv/499431-goran-brunius-gouache-signerad

Antikrundan brister i omdöme. Igen.

En värdering av ett vikingatida dräktspänne i brons i (ett av) Sveriges populäraste TV-program Antikrundan för ett par veckor sedan (13 februari) har blivit grund för stark kritik från många håll. Inte minst ifrån arkeologen Anna Ölund (Upplandsmuseet), som kraftigt och sakligt ifrågasätter att Antikrundan låter värdera antikviteter som "inte får" säljas på en kommersiell marknad.

"Stiliserade rovdjur" (vanligen kallade drakar), foto: SvT.

"Svårt att sätta ett värde. Det här förekommer inte på marknaden. Jag sätter det till cirka 50.000 kronor. Det är ett musealt föremål, som du får vårda väl till kommande generationer", säger expert Bexhed. Jag gör det, replikerar ägaren, som också berättar att han "ärvt eller fått det av sin far, i mitten av 50-talet" (undertecknads kursivering). SvT:s länk här. Ägaren, en äldre gotländsk gentleman, blir inte uppmanad att kontakta Gotlands Museum. Det hade varit det självklara, samtidigt som en kommentar om att dylika föremål inte kan säljas lagligt hur som helst, hade varit på sin plats.

"Det här e inte lätta grejer", foto: SvT.

Att den av antikrundan utsedda experten, Magnus Bexhed (till vardags på Uppsala Auktionskammare), ger ett nominellt specificerat värde på ett föremål som i begreppets innersta bemärkelse skall anses o-värderligt, är minst sagt anmärkningsvärt. Att man därefter från Antikrundans redaktion väljer att också sända inslaget, är sannerligen häpnadsväckande. Det visar total brist på insikt i etik och moral och möjligen ointresse för antik- och kulturarvsbranschen. Att värderingen ägde rum i Visby på Gotland, som är det landskap som överlägset dominerar antal skattfynd och logiskt också har störst problem med illegala rovgrävningar, gör inte inslaget mindre ogenomtänkt eller dito provocerande.

Just Gotland har stora problem med olagliga och därmed totalt ovetenskapliga rovgrävningar av oftast metalldetektorfunna artefakter. Som ni förstår är problemen med illegala utgrävningar många. Föremålen försvinner ut på en illegal/okänd marknad. Fyndsammanhang/ stratigrafier som är avgörande för vetenskaplig förståelse och bearbetning förstörs och/eller förblir okänt, etcetera, etcetera. I övriga världen utgör illegala rovgrävningar enorma problem, ofta med kopplingar till organiserad brottslighet; Italien, Egypten och Kina kan nämnas som exempel.

Efter att i veckan ha pratat med personer både på Riksantikvarieämbetet, Gotlands Museum, Arkeologikonsult och på Stockholms universitet, kan konstateras att man är rejält upprörda över att värden sätts på fornminnen. Det ena leder till det andra. En person sa att det inte gör något om fina föremål ligger ute på familjegårdarna på Gotland. Det är först när en gård ska skiftas eller säljas och ett föremål som kanske har funnits på gården i många hundra år ska säljas. Då försvinner platsspecifik historia och "själ" för gården, som aldrig kan återfås. (Flera personer påpekade också att den lilla lockförsedda filigranbägaren som värderades av Jan Ribbhagen i samma program som dräktspännet också borde ha rekommenderats att tas till Gotlands Museum, eftersom den hade hittats i en åker).

 -----------------------------------------------------------------------------------------

"Arkeologiska föremål som dyker upp på auktioner kan man starkt misstänka är resultatet av plundrade fornlämningar. Genom att SVT värderar fornfynd legitimeras också ett privat innehav av dessa föremål, vilket innebär en negativ påverkan på vårt gemensamma kulturarv. Dessa föremål hör hemma på museum, där de kan vårdas och visas till gagn för alla, såväl allmänhet som forskare. Dessa föremåls värde kan inte, och ska inte anges i pengar!" (ArkeologiBloggen)

 -------------------------------------------------------------------------------------------

Charlotte Widenfeldt: "Men inte i ett vrak?", foto: SvT

Jag har tidigare ifrågasatt lämpligheten för Antikrundan att high-lighta föremål som verkar ha kommit till ägaren i någon form av gudomlig intervention (se Vad jag önskar inte hade sagts i Antikrundan). Experten i det inslaget hette Charlotte Widenfeldt och det rörde sig då (Antikrundan 19 jan 2012, ej längre tillgängligt på webben) om äldre glas.

Jag skrev då: "Roligt på ett tråkigt vis var också inslaget om gubben som hade "hittat" en samling glas utanför Öckerö på Västkusten. En del 1700-tals glas, möjligen Nöstetangen, konstaterades. Mannen som kommit med föremålen berättade att de hade hittats på 15 meters djup. -Men inte i ett vrak undrade Charlotte Widenfeldt (CW)? Nä, nä bedyrade mannen. Underförstått sa han att han bara råkade dyka där och simmade på en hel samling mer eller mindre fantastiskt 1700-tals glas, som likt döda sillar måste ha uppträtt i stim. Fantastiskt  på min ära. Att sedan SvT tycks ha insett det prekära i situationen alldeles för sent, eftersom vi snackar lagbrott, och har lagt ut ett inslag på SvT play, som inleds med CW hållandes det tydligen saltsyrebehandlade glaset i handen framför sig, som vore det den heliga graalen, då SvT:s reporter sufflerar CW med inledande ord till inslaget: DET HÄR ÄR ETT  VRAKFYND, varpå CW lite besvärat fortsätter prata... Det är också roligt,- a la Ricky Gervais, på ett smärtsamt vis. Dock tror jag att Riksantikvarieämbetet har en diametralt annorlunda uppfattning i saken. Inslaget skulle förstås inte ha sänts. Det kommer att ge landets alla sportdykare mer badwill än någon kan ana. Ytterst oproffsigt av SvT att ta med inslaget". Att Widenfeldt precis som Bexhed jobbar på Uppsala Auktionskammare torde väl bara vara en slump.

Antikrundan betyder massor för besökarna med föremål i hand. Till yttermera visso är programmet också folkbildande, eftersom en stor del av Sveriges vuxna befolkning bänkar sig i tv-soffan. Detta ålägger per automatik ett självklart ansvar på experterna i programmet, men framför allt på de ansvariga för programmets slutgiltiga utformning/redigering; Producent, ansvarig utgivare, redaktör med flera. Efter inslaget från Visby lade SvT efter en massa kritik, i påföljande Antikrundeavsnitt in en kort rullande info-textremsa i bildens nederkant, om problematik och lagstiftning gällande fornfynd. Precis samma reaktion i efterhand som för inslaget om glas med Widenfeldt. Dessutom lade SvT in kommentar och länk till Riksantikvarieämbetet på sin hemsida den 19 februari, med rubriken "Vi förstår upprördheten".

Korsfararhjälm från 1000-talet till salu på Ebay den 28 februari 2014. Pris 91.365 kr och 32 öre. Hur ägaren kommit över föremålet är okänt. Ett stort antal metallföremål "från Litauen" från vikingatid/medeltid ligger också till salu på Ebay. Noteras bör att "Litauen-ursprunget" kan hänföras till exakt samma kulturella, socioekonomiska bakgrund, som Gotland.

Jag frågar Johan Blidmo, VD för Sveriges första privata uppdragsarkeologiföretag Arkeologikonsult, vad han anser om Antikrundans värderingar av fornfynd. Han anser att Antikrundan ger sig ut på för djupt vatten. -De har inte den rollen att fylla. I och med att de ger ett pris på ett fornfynd, så måste de ju veta vad det har kostat vid en försäljning. I det här fallet hade det varit bättre att säga: jag har inte en aning och hänvisa till Länsstyrelsen, avslutar Johan.

Professorn i Numismatik (läran om mynt, sedlar, polletter och medaljer) vid Stockholms universitet, Kenneth Jonsson är i vårt samtal av åsikten att Antikrundans värderingar av fornfynd är mer än olyckliga och tillägger att värden på dylika föremål endast bör sättas i samband med att Staten löser in dem. Professor Jonsson har bland annat varit sakkunnig i utredningen gällande grovt fornminnesbrott, som nämns nedan.

Metalldetektor för $1125 på nätet.

Aftonbladet intervjuade (19 februari 2014) på grund av värderings-debaclet Antikrundeexperten på orientaliskt konsthantverk Björn Gremner, som i intervjun säger att de försöker sätta realistiska priser.

– Jag kollar med kollegor, vad de tycker är rimligt. Men i och med att vissa saker inte säljs är det ju svårt, säger han till Nöjesbladet.

Han säger att de absolut inte hjälper någon illegal handel.

– Om det skulle komma in en elfenbensbete från 1960-talet skulle vi sätta noll på den. Vi sätter inte illegala värden, säger han.

– Vi försöker kunna stå för priset vi sätter.

Intressant att just elfenben råkade tas som exempel. Jag drar mig till minnes en "onlinekvalitetsauktion" i Uppsala i augusti 2013. En auktion som miljöåklagare har beslutat ta till domstol för brott mot Cites-konventionen, avseende just elfenben. Ovanstående inspelning av Antikrundan gjordes innan omtalade onlinekvalitetsauktion ägde rum.

Uttömmande katalogiseringstext på Tradera (28/2-14)

Att fornfynd säljs på den kommersiella antikmarknaden är inget nytt. Sten- och flintverktyg (yxor) är ofta förekommande och inte särskilt kostsamma; Moderna kopior (förfalskningar) är dessutom vanliga. Men, metallföremål med datering ner mot vikingatid är mycket sällsynta hos de seriösa auktionshusen. I mindre seriösa sammanhang ses dock oftare metallföremål. En sökning på auktionssajten Tradera ger 32 utrop under rubrik "Forntid". En säljare står för tio av dessa och hen har ytterligare 2378 aktiva Tradera-försäljningar, under alias.

"Det unika krucifixet som påträffades vid Gandarve, Alva socken, i anslutning till den plundrade skattfynd-platsen blev oväntat det föremål som möjliggjorde för polisen att binda ett stulet material till dels den plundrade platsen vid Gandarve och dels de personer som misstänktes ha plundrat platsen. Krucifixet hade genom åkerbruket delats i två delar, varav den större delen hade förts en bit bort från centrum av silverskatten, där den påträffades av arkeologerna vid efterundersökningen. Den mindre delen låg kvar i centrum, där den hittades av de personer som plundrat platsen, vilka strax därefter sålde delen vidare tillsammans med ytterligare några föremål. Försäljningen uppmärksammades och anmäldes till polisen. Foto: Majvor Östergren/Polisutredningen"

Svenska Antikrundan tycks ha bättre koll på programmets 18(!) olika musikinslag, än på huruvida eller inte det är olagliga eller oetiska föremål man värderar. Vad sysslar redigerarna och ansvarig utgivare med egentligen? Väljer musik, antar jag. "Det här förekommer inte på marknaden" sa Bexhed. Nu gör det det. Ännu mer så på grund av, -inte tack vare, given prislapp på femtio tusen svenska kronor. Även om just ifrågavarande dräktspänne efter visningen av Antikrunde-inslaget blev inlämnat till Riksantikvarieämbetet, där det nu ligger för bedömning.

Del av krucifix (längst till höger) som fällde illegala rovgrävare. Foto: Majvor Östergren/Polisutredningen.

Länsstyrelsens Rapport från den 30 november 2011, betitlad Ett plundrat kulturarv- Att motverka och förebygga plundring av fornlämningar har en bilaga, nr 4, betitlad "PM om vissa juridiska frågor med anknytning till plundring av fornlämningar och olaga hantering av fornfynd". Denna bilaga är undertecknad av Advokat, adj. universitetslektor i Kulturegendomsrätt: Jan-Mikael Bexhed. Hans arbetsinsats lär ha varit avgörande för de fällande domar som utverkades.

Det torde vara upplagt för spännande kulturarvsdiskussioner mellan far och son i Casa Bexhed. Opposites attracts?

Knut Knutson och dåvarande chefsjuristen på Skandia numer lektor i Kulturegendomsrätt, Jan-Mikael Bexhed, på Antikmässan 12/3 2008. Foto: Stureplan.se

Fotnot:
"Omdöme är den mentala förmågan att fatta rationella beslut. Ett utvecklat omdöme är en viktig del av personlig mognad, och avgörande för att en person ska kunna beläggas med ansvar". (Wikipedia)

Källor:
Ett plundrat kulturarv- Att motverka och förebygga plundring av fornlämningar, (Länsstyrelsen, Gotlands län, 30 november 2011)
http://arkeologiupplandsmuseet.wordpress.com/2014/02/18/antikrundan-sluta-vardera-fornfynd/
http://www.svt.se/nyheter/regionalt/ostnytt/tillstand-for-metallsokare-utnyttjas
http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/tv/article18398630.ab
http://www.saublogg.se/2014/02/it-belongs-in-a-museum-om-antikvitetsmarknaden-och-plundring-av-arkeologiska-platser/ 
http://www.svt.se/nyheter/regionalt/ostnytt/tillstand-for-metallsokare-utnyttjas
http://stureplan.se/bilder/event/2008/03/12/antikmaessan
http://www.svt.se/kultur/konst/antikrundan-kritiseras-for-att-vardera-fornfynd
http://raa.se/fornfynd-maste-anmalas/
http://www.ebay.com/itm/Antique-11th-century-Medieval-European-Crusader-Knight-Norman-Helmet-to-sword-/181208957551?pt=LH_DefaultDomain_0&hash=item2a30e5426f
http://www.metaldetector.com/fisher-cz-21-metal-detector
http://arkeologiupplandsmuseet.wordpress.com/2014/02/28/vardet-av-ett-fornfynd-plundring-och-internationell-handel/

Älvsjö Eldsjälsmässa 2014

På torsdag är det dags för årets absoluta Höjdpunkt för oss antik-, design- och konstfrälsta. Trots att mässdatumen aldrig klaffar med lönehelg, pensioner eller sportlov, så trotsar tiotusentals besökare oddsen, för att se och förhoppningsvis köpa det de älskar; Ting, -vackra, spännande, udda, exklusiva eller utmanade. Välj själv, de finns där. Runt 250 utställare gör att besöket bör planeras och utställarkartan närstuderas för bästa resultat och jaktlycka. Älvsjö Antikmässa 2014.

Sommarhamn, Signerad Dick Beer 1913( eller 18), olja på duk. C 45x55cm. Svensk impressionism/pointilism!

De flesta utställare -precis som besökarna- brinner otroligt för sina föremål. Så även om ni inte köper allt ni gillar, så lyssna, fråga och lär. Under de fyra dagarna sprids och delas kunskaper, provenienser och annat som vore mässhallen det främsta av lärdomstempel.

Kalender anno 1969, design Johan Lindström

Självklart ska man vara på sin vakt i Älvsjö precis som på andra platser; förfalskningar och kopior förekommer även här. Är erbjudandet för bra för att vara sant, så är föremålet i 99 fall av 100 inte vad det utges för att vara, men om i stället er kunskap är större än säljarens blir det nog affär..?

Jomensåattsåere...

Något man ofta hör, är att det är "så dyrt på Älvsjö Antikmässa för det säljs ju bara fina saker där". Detta är en myt. Varje år så visar kunder och vänner upp vad de köpt och till vilka priser. Tro mig, det fyndas i Älvsjö... Hoppas ni gör det också!

Udda pantoffelskål.

I år kan man köpa flerdagarsinträde och dessutom i förväg, via dator. Välkomna till Älvsjömässan 13-16 februari 2014. Kanske ses vi i monter C13:68? Där huserar Cederqvist Antik & Vin, med diverse mer eller mindre nödvändiga föremål från världens hörn.

Som kuriosa kan nämnas att en Arctander-fåtölj fanns att köpa under hela förra årets mässa (2013), utan EN endaste prisförfrågan. Ägaren valde efter avslutad mässa att i stället att kontakta stort, känt auktionshus för att få in den till försäljning. Som så ofta nuförtiden, var "näsan i vädret" och det fick trugas ordentligt, eftersom " de ju redan hade så många". Dock togs den in, med utrop kring tänkta försäljningspriset i Älvsjö, nämligen 45.000 kr. Slutpriset hos auktionsdraken blev ungefär tre gånger den summan... Vad blir årets flugor och modenycker?

Rekord-Arctandrar sålda på Stockholms Auktionsverk(Har ingen anknytning till texten, frånsett namn på stolen)

Månne kan dagens nyhet ifrån Älvsjömässan utgöra svaret? Utskicket har rubriken:

"Shoppa på Antikmässan med experthjälp
Vill du ha lite råd inför ditt köp på Antikmässan? Veta om den sak du har tänkt köpa verkligen är en bra investering? Passa på att rådfråga en antikexpert! I år kan du som besökare på antikmässan få tillgång till tre av våra experter ur den skickliga Kvalitetsgruppen. Deras uppdrag är att granska montrarna på den jurybedömda avdelningen, och att även se över utbudet på mässan i stort. Dessutom finns de på plats för dig, för att ge råd och hjälp inför ditt köp. Ta gärna med en bild, eller beskriv föremålet så gott du kan. Observera att experterna inte utför värderingar, och det är heller inte möjligt att få föremål hemifrån granskade av dem"

Jättekul att Mässan kommer med nya friska förslag, men jag undrar i mitt stilla sinne hur genomtänkt ovanstående är? Under varsitt två-timmarspass ska Joakim Bengtsson, Lars-Yngve Johansson och Anette Granlund, alla kända ifrån SvT:s Antikrundan, ge svar på ovanstående spörsmål, -inget ont om dessa personer. Alltså ska kunden kunna fotografera objekt X hos handlare A och objekt Y hos handlare B, för att sedan gå till någon av de tre experterna. Då ska den utsedda experten likt en romersk kejsare på Kapitolium ge tummen upp eller ned, till om objektet är "bra eller inte", till givet pris..? Experterna har dessutom redan under första monterbyggnadsdagen gått runt mässan för att bedöma kvalitén på mässans objekt. Det låter upplagt för problem.

Maktens tumme

Möjligt scenario (potentiell kund till antikhandlaren): "Hej, jag reserverade och fotograferade den där vasen för 45.000 kr för en timme sedan. Joakim/Lars-Yngve/Anette sa att 45 är minst tio för mycket". "Jaha, men de vet ju inte vad jag betalat, säger exempelvis antikhandlaren då... etcetera, etcetera... En miljon konflikter kan uppstå när dessa utomstående ska döma-rådge om köp. Objektivitet? Nej, absurditet snarare.

"Uschäktaa, e detta en bra investeering??"

Som det står i utskicket: "Vill du ha lite råd inför ditt köp på Antikmässan? Veta om den sak du har tänkt köpa verkligen är en bra investering?" Sådana råd är omöjliga att ge, utan att specifikt dissekera säljarens föreslagna pris. Ska då de tre oraklen i Älvsjö säga "JA" eller "NEJ" till köp, hos handlaren A, B eller C? Det låter absurt. Handel med begagnade föremål är ingen exakt vetenskap.

Antalet variabler och bedömningsparametrar är många. Föremålets skick, ålder, patina, inköpspris, lagerkostnad, lokalkostnader m.m., m.m... "Jaha, är det den där människan som skriver så ifrågasättande bloggar som säljer?! Nej, den är ALLDELES för dyr, köp den hos handlare X i stället. Eller: Jaså, begär hon 9.400 kronor för den figuren av Lisa Larsson!? Ett genomsnittsvärde på Tradera är 6.500 kr för den. Det är INTE en bra investering. Dessutom ska experternas vänskapsband (eller brist på dylik) till handlarna vägas in i denna lilla ankdamm. Tjoflöjt sa Janne Vängman.

Februarinattstankar om antikviteter och romerska kejsare

Stor italiensk springare

Uppsala Auktionskammare avslutar affärsrelation

Sedan hösten 2013 har jag inte kunnat logga in hos ett av Sveriges större auktionshus, Uppsala Auktionskammare (UAK). På grund av problemen har jag försökt utröna vad som gått fel. Ett par telefonsamtal i januari gav orden vi ringer tillbaka, bland annat med motiveringen "dataproblem". Telefonen förblev tyst.

Inför senaste månadsauktionen, som jag fick personligt adresserad mail-reklam om från UAK, blev jag -återigen- nödgad att kontakta dem på grund av nämnda inloggningsproblem. Denna gång, i januari 2014, bad jag i mail om hjälp med att få inloggningen att fungera. Det mailet genererade följande svar, återgivet i hela sin längd, från Verkställande direktören för Uppsala Auktionskammare, Magnus Bexhed:


"Hej Nicklas,
Uppsala Auktionskammares affärsmässiga relationer med Dig är avslutade. Dina inloggningsuppgifter till hemsidan har därav upphört att fungera.
Vänliga hälsningar,
Magnus Bexhed
Verkställande direktör"


Direktör Bexhed angav inget skäl till att vilja avsluta Uppsala Auktionskammares affärsmässiga relationer med undertecknad. 

Jag förutsätter att ett beslut om bannlysning av kund från köp och försäljning även inbegriper ägarens åsikter. Således; Vad har fått Direktör Bexhed samt ägaren Knut Knutson (känd från SvT:s Antikrundan) att säga nej till den business undertecknad eventuellt kan generera?

Hej vad det går! Auktionshusägare Knut Knutson. Foto: SvT, Antikrundan.

1) Att jag skrev en blogg den 25 augusti 2013 om UAK:s brist på ansvarstagande katalogisering? (Se Uppsala onlinekvalitetsauktion avsäger sig -TROLIGEN- ansvar för asiatiskt konsthantverk). Där noterades att 75% av de 352 utropen i Asiatiska Avdelningen var helt okommenterade vad gällde ålder och ursprung. Orden "sannolikt" och "troligen" var legio i katalogen, -icke desto mindre försedd med epitetet "Onlinekvalitetsauktion".

2) Att jag den 21 oktober 2013 ifrågasatte det faktum att begreppet "Aktuellt bud" används om föremål som klubbats, men sannolikt inte betalats? (Se Aktuellt bud i Uppsala= Klubbat pris i Sumpan)

3) Eller spelade bloggen från den 6 november 2013 in? Där ifrågasattes att antalen "Aktuella bud" sänktes från 49 till 30 över en natt, efter 21-oktober-bloggen. Plötsligt, fem månader efter genomförd kvalitetsauktion, stod det "Åter" i stället för "Aktuellt bud"  på bland annat ett 210.000 kronors-föremål. (Se Kaplans kronologiska)

Onåbar Direktör Bexhed. Foto: SvT, Antikrundan.

Kontakt söktes med Verkställande Direktör Bexhed inför varje av dessa bloggar, antingen per mail och/eller telefon, helt utan gensvar eller återkoppling. Nota bene; Inte minst sökte jag Direktören inför bloggen den 25 augusti.

Att auktionshusen i Sverige, som totalt dominerar antik-, design- och konstmarknaden sedan många år, blir ifrågasatta tillhör inte vanligheterna, som nämnts tidigare. Att misstag och fel, medvetna eller inte, har begåtts och begås av auktionshusen är kalla fakta. Jag har sökt redaktionen på Uppdrag granskning (SvT:s program för grävande journalistik), för kommentar om huruvida eller inte Janne Josefsson eller kollegor någonsin har bannlysts av några de granskat, men inte fått svar. Ännu.

I UAK:s köpar- och säljarvillkor inskriver man sig bland annat (sammanfattat) rätten att utan att behöva ange anledning vägra budgivare/säljare rätt till bud/försäljning och i förekommande fall även avvisa personen från UAK:s lokaler. Under punkt 29.1 hänvisar man under rubriken Etiska regler till sex hållpunkter hos Svenska Auktionsföreningen(SvAF): "...tillämpar UAK de etiska regler som vid var tid är beslutade av Svenska Auktionsföreningen". Sveriges AuktionsFöretags Förening, vars hemsida den 3 februari 2014 anger Jan Bäckman som kontaktperson på Crafoord Auktioner. Bäckman som tråkigt nog gick bort alldeles för tidigt sommaren 2012. (Crafoord ägs också av Knut Knutsson). SvAF verkar inte vara den aktivaste av föreningar, tyvärr.

Att värna och utveckla goda affärsseder inom auktionsbranschen. Så står det också på sammanslutningen Svenska AuktionsFöretags Förenings hemsida. Kloka ord.


Fotnoter:
Uppsala Auktionskammare omsatte drygt 32 miljoner år 2013. 

Loggar in gör man som redan registrerad kund, för att kunna bjuda på föremål eller för att titta på ens tidigare försäljningar eller inköp.

"Elefanten i rummet är ett bildligt uttryck för något som är påtagligt för alla människor i en grupp, men som man undviker att prata om, kanske på grund av ett tabu" (Wikipedia).

Källor:
http://www.foretagsfakta.se/Uppsala/Uppsala_Auktionskammare_AB/427429
http://antikmonologen.blogspot.se/2013/08/uppsala-onlinekvalitetsauktion-avsager.html 
http://antikmonologen.blogspot.se/2013/11/kaplans-kronologiska.html
http://antikmonologen.blogspot.se/2013/10/aktuellt-bud-i-uppsala-klubbat-pris-i.html

https://www.uppsalaauktion.se/om_foretaget/historik

https://www.uppsalaauktion.se/assets/pdf/koparvillkor.pdf

http://www.auktionsforeningen.se/etik.htm

http://sv.wikipedia.org/wiki/Elefanten_i_rummet

God Jul tillönskas Eder med lucka 24

Har härmed äran att önska alla Antikmonologens läsare en riktigt God Jul och ett Gott Nytt År!

Gubben i lådan, Jack in the box på engelska, känd leksak som uppenbarligen skrämde tomtenissar och katt.

Inte minst gäller önskan också Retrobloggarnas Julkalendernätverk. Utöver dessa rader kan ni även läsa bloggen Gestaltningstanten, som tandem-öppnar julaftons lucka. Alla mina retrobloggvänners spännande alster, sprängfyllda med kul prylar och kunskap för luckorna 1-23, redogörs fint för, av Retrolux.

En familjelycka med trånande blickar och Fridfull, tillika kommersiellt präglad Jul, av för tiden exklusiva leksaker...

De skrivna hälsningar som nuförtiden kallas julkort är ämnet för denna Antikmonolog. Ett samtal till Postmuseum ger vid handen att statistik finns från och med 1945, angående mängd skickad julpost.

Antikmonologens julaftonsfavorit (Foto:Youtube)

Ni förstår, i julhälsningarnas begynnelse fanns varken mobila telefoner, datorer eller google. Detta utspelade sig under tändstickstavlornas och taxeringskalendrarnas tidevarv, när Karl-Bertil Jonssons föräldrar Varuhusdirektören H.K.H. Bergdahl respektive den ömma modern förfärades över sonens utdelande av rika människors julklappar i slumkvarteren, eller till och med faktiskt tidigare än så..!

En dansk(?) leksaksfylld jul med skönlockig gosse.

Postens statistik förtäljer att man sände drygt 38 miljoner julkort 1945. År 1970 var man nere i 27 miljoner; 67 miljoner år 1995. År 2004 skickades 42 miljoner och 2012 knappt 28 miljoner. Siffrorna torde vara sjunkande, mest på grund av alla elektroniska möjligheter till julhälsningar. Jag är själv medskyldig, eftersom jag sedan ett par år är varm anhängare av postens app Riktiga vykort, som enkelt förvandlar egentagna mobilbilder i smartphonen till just "riktiga vykort".

En Sankta Claus i Morisk dörröppning med ymnigt hängande, oinslagna klappar.

I Ulla Ehrensvärds utmärkta lilla bok Gamla Vykort från 1972, finns mer spännande fakta, som också Postmuseum borde ha. Ehrensvärd skriver bland annat "Det sades på skämt, att posthuset vid Vasagatan hade byggts för inkomsten av vykorten. Det är inte helt osannolikt, eftersom postverkets inkomster av vykortstrafiken år 1902 uppskattades till mer än en miljon kronor". En för tiden astronomisk summa.

Vi tröstar flickan som vält på släden, men titta, där är ju en kamera! Bäst jag smilar upp mig och önskar God Jul..!

I Sven Hedin-samlingarna kan man finna kinesiska nyårshälsningar från 300-talet, medan de äldsta europeiska bevarade är från 1300-talet. Först under 1700-talet blev det vanligt att uppvakta vid bemärkelsedagar och vid julhelgen.

Fantasifullt med jätteljus, ändock håller änglaflickan kända leksaker omkring sig... Surrealismens vagga?

Frimärket infördes år 1840 i England och därmed underlättades postbefordran i så hög grad att snart jordens samtliga länder hade följt Englands exempel, Sverige år 1855.

Är det förbjuden frukt i trädet? Gossens kroppsspråk talar mer än en fonograf...

Åren 1903-1904 nådde det så kallade vykortsraseriet sin kulmen. Man beräknade att de vykort som årligen var i omlopp i världen vägde 800 ton och att 7 miljarder vykort var i omlopp. De största vykortsfabrikerna kunde då producera 100 000 vykort -om dagen!

Ärade julklappar i höjden, se till oss som små är...

Ett något senare julkort, cirka 1940, med svenska Brio-leksaker. Dock inte lill-prinsen i bild.

År 1903 postades i Japan 500 miljoner vykort, i USA och Storbritannien över 600 miljoner och i Tyskland mer än en miljard(!). Före år 1900 däremot, var vykort (och julkort) sällsynta. Anledningen till den enorma ökningen torde till stor del ha legat i att portot för det oförseglade vykortet var betydligt lägre än för brev. Successiva sänkningar gjorde att det kostade 2 öre för ett lokalt brevkort, inrikes 4 öre och till utlandet 5 öre, om avsändaren endast skrev sitt namn.

Cirka 1930, att döma av frisyr och klädsel. En snäll, möjligen något insmickrande ung herre.

Brefkort med vyer hette det år 1891 när vykortet introducerades i Sverige. Under 1910-talet började portot höjas och då var vykortens blomstringstid förbi, skriver Ulla Ehrensvärd, som under 1970-talet var chef för Kungliga Bibliotekets kart- och planschavdelning, med en av Sveriges största vykortssamlingar. Tänk om hon anat vad "flugan" internet, uppfinningen datorn och mobiltelefonen skulle få för följder en knapp generation senare.

Snälla Gud och alla änglar, se till att jag får dessa leksaker..!

Ha en God och Fröjdefull Jul, kära läsare. Fridens liljor.

Ooh, vilken julafton! Så många presenter och så lite tid. Vem somnade först, dockan eller flickan?

Fotnot:
Ett stort tack till Leg. Lekare Peter Pluntky, som mycket generöst lät mig titta på och fotografera av delar av hans vykortsalbum.
Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton skrevs av Tage Danielsson1975, se wikipedia.
De allra flesta julkorten (och vy/brev-korten) tillverkades i Tyskland.

Källor:
Tomtefakta (Wikipedia)

http://hugin.info/134112/R/1032214/165930.pdf 

http://www.postnord.com/sv/Media/Pressmeddelanden/Posten-Sverige/2013/Julkort-fortfarande-popularaste-julhalsningen/

Gamla Vykort-En bok för samlare, Ulla Ehrensvärd, Stockholm 1972.

Dubiösa drycker drabbar drinkare

Samma vecka som Stockholms Auktionsverk klubbar iväg 788 utrop alkohol skriver Dagens Nyheter och en hel drös andra tidningar om en gigantisk vinskandal i USA.

Rudy Kurniawan. Foto: Drinksbusiness.com

"Rudy Kurniawan (RK) ansågs länge som en världens främsta samlare av vin. Men i början av mars 2012 greps Kurniawan i sitt hem i Kalifornien av FBI anklagad för att ha sålt billiga viner med falska etiketter till fabulösa priser.
Enligt åklagarsidan har Kurniawan bland annat samlat på sig en stor mängd tomma flaskor från mycket dyra viner och sedan fyllt dem med billigt vin. Han ska också ha laserkopierat en mängd etiketter och satt dem på andra flaskor. Vinet var billigt bordsvin" (DN 8/12-13).

Problemet med fake-viner är enormt stort internationellt. Siffran 20% nämns som andelen förfalskade viner på den internationella vinmarknaden, av den franska tidningen Sud Ouest. Det är mer än andelen som påstås vara korkdefekt, ofta angiven till mellan 8-15%. I november 2013 fick Christie´s i Hong Kong nära 478.000 dollar för en låda (12 st 75 cl flaskor) Domaine Romanée-Conti av årgången 1978.

Laurent Ponsot i Vinkällaren. Foto: Domaine Ponsot.

Laurent Ponsot (LP), en mycket erkänd vinmakare i Bourgogne, var instrumental i avslöjandet av Kurniawan, eftersom han var bland de första att kraftigt ifrågasätta den kinafödde, amerikaboende RK. Kurniawan försökte sälja Ponsot-viner från sent 1920-tal, vilket Laurent Ponsot bevisade aldrig hade buteljerats... LP hävdar att så mycket som 80% av alla prestige-Bourgogner -inkluderande hans egentillverkade- som säljs på vinauktioner idag är förfalskningar. Detta anser jag, är i paritet med kinesiskt porslin, i Sverige och internationellt. Möjligen med omvänt förhållande, prestigeporslinet fingranskas mer och är därför är förfalskningarna av dessa något mindre förekommande på prestigeauktioner, medan lågprisporslinet under 5000 kronor/föremål är det som fejkat förekommer i oerhört stor utsträckning.

Sören Nylund, Systembolagets värderingsansvarige på Stockholms Auktionsverk. Foto: SAV.

Intervju med Systembolagets auktionsansvarige, Sören Nylund, den 10 december, ger vid handen att man tackar nej till objekt ett par gånger per år och har så gjort sedan auktionsstarten 2004. Oftast är det bristande historik i proveniens-kedjan som är problemet. Sören vill inte gå in på mer specifika problem. Däremot konstateras att det oftast är franska viner det gäller, Bordeaux och Bourgogne. Men även destillat, alltså sprit har man tackat nej till- av varierande skäl.

Högst sannolikt äkta vara: Nr 220503, Romanée-Conti 1990, utrop 70.000 kr. En av tre som alla(!) klubbades för exakt 66.000 kr i separata utrop (11 dec 2013).

Sören påpekar att man har en fortlöpande kontakt med säljarna av dryckerna och ofta stöter spekulanter under auktionsdagarna på, för att få detaljer om proveniensen. Då får de också del av denna, säger Sören. Det kan exempelvis gälla att vinet har legat "orört i låda om 12 på Den Kända Vinkällaren i Stockholm, sedan inköpet på Systembolagets Vinbutik, Grev Turegatan (numer nedlagd) år si och så".

Förekommer konstruerade (alltså falska) provenienser, undrar jag. Sören drar på svaret och konstaterar att man avvisat objekt flera gånger pga bristande provenienskedja. Jag undrar om Sören tror att problematiken med fejk-viner påverkar potentiella kunder och det betvivlar han inte för en sekund.

Årets Vinprofil i Sverige 2013, Johan Magnusson; konsult åt Stockholms Auktionsverk. Foto: SAV.

 Johan Magnusson, Sveriges förste förordnade värderingsman av vin (en av två i Sverige) och numer också ägare till vinkällaren Magnusson Fine Wines, jobbar tillsammans med Stockholms Auktionsverk och Systembolaget med Vinauktionerna i Stockholm. Johan drar sig till minnes ett antal falsarier på Auktionsverket. I en av de första auktionerna, start 2004, försökte någon inkludera en mytomspunnen röd Bourgogne, Romanée Conti från 1945. Den hade en etikett med felaktigt papper och även inkorrekt skriven franska. Ett vin som vore det äkta skulle ha betingat många tiotusentals kronor. Johan nämner i samband med det försöket också skandalen med den amerikanske kändiskocken Charlie Trotter, numer bortgången, som möjligen helt ovetandes försökte sälja falska viner från sin restaurangs vinkällare. Däribland till två bröder i New York, som bland annat köpte just en magnum (1,5 liter) av 45:an Romanée Conti. När de senare skulle försäkra den, så fick de reda på att flaskan var värdelös. Varför? 1945 gav bara en liten skörd, vilket innebar att slottet inte buteljerade några magnum överhuvudtaget. -Ridå.

Man vill tro att förfalskare skulle läsa på lite bättre- å andra sidan så har fredsåret 1945 en magisk klang bland vinnördar -och andra. Precis som 1789 (franska revolutionen) ofta figurerar på exempelvis keramik. Johan har även ombetts sälja falsk 1800-tals Cognac och stora mängder bättre röda franska viner med alldeles för höga nivåer i flaskorna, för att det skulle vara trovärdigt. Inget togs förstås emot.

Under de nästan tio år som svenska vinauktioner har hållits har Johan fått en känsla för dels de personer som lämnar in alkohol till försäljning och dels köparna. De är idag mest svenskar som lämnar in och mest utlänningar som köper, skrattar han.

Min egen erfarenhet under många år inom Systembolaget, merparten på Grev Turegatans Vinbutik, är att även ute på butikerna så förekommer reklamationer av drycker som inte alltid är vad kunden påstår. Dock är Systembolagets devis förstås att kunden alltid har rätt, vilket gör att en kunds påstående om att ett vins eventuella defekt och/eller innehåll, får stå oemotsagd. Jag kommer ihåg enstaka flaskor, där kundens påståenden om defekt innehåll faktiskt ifrågasattes. Det kunde röra sig om ett oerhört dyrt vin som hade inköpts under 1980-talet och som sedan reklamerades 10-15 år senare, med motivering att det var defekt. Dispyt vill till varje pris såklart undvikas, men i värsta fall finns dels Systembolagets Reklamationslager och dels det egna laboratoriet att konsultera- båda situerade i Jordbro. Där kan upkomna spörsmål/problem dissekeras, om de inte har kunnat lösas ute på butik.

Hardy Rodenstock, Mr Fantasy man. Foto Wownews.

En annan enorm vinskandal drabbade auktionshuset Christie's med buller och bång, år 2010. Det var den forne producenten för Boney M, Hardy Rodenstock, som blev en av världens mest kända vinsamlare; Han köpte, sålde och arrangerade super-provningar. Den kanske mest kända var en Chateau D'Ycquem-provning (söt vit super-Bordeaux), med 125 årgångar representerade; Den äldsta från 1784. Under 1980-talet växte hans rykte över hans huvud och hans "vinfynd" blev alltmer fantastiska. Rodenstock påstod sig 1985 ha köpt flaskor som hittats inmurade i Paris, tidigare tillhörande President Jefferson.

Avslöjade blufflaskor. Foto: Wownews.

"Upptäckterna" av fantastiska viner blev fler och försäljningarna skedde till höger och vänster. Christie´s vinavdelning med Michael Broadbent i spetsen stod oftast för auktionerna, men äkta (vin-)paret David Peppercorn och Serena Suthcliffe (den sistnämnde chef för ärkerivalen Sotheby´s vinavdelning) började ana v-formationer av ugglor i mossen. -Återigen hade man buteljerat prestigevin i -fel- storflaska (Ch. Petrus i Imperial (6 liter) från 1920-talet), vilket aldrig skedde i verkligheten och blev början till slutet för the Fantasy Man... Intriger på högsta nivå, i ärkekonservativa sammanhang.

Boney M; Oceans of Fantasy... Foto: Wikipedia.org

Att problemet med vinförfalskningar är jämförbart med konst- eller andra konsthantverksförfalskningar inom auktionsbusinessen är inte särskilt svårt att förstå. Där det finns en dollar/krona att tjäna finns det också en förfalskning.

Julklapp för vinmurvlar?

Det stora problemet med mycket exklusiva viner på extrema prisnivåer är år 2013 att en mycket stor del, - merparten vad jag förstår, av kundkretsen utgörs av ohemult rika människor ifrån ett stort land i öst som köper vinerna för att bräcka sin granne eller kollega med, på ett vis som möjligen kan kallas nouveau riche. De köper inte vinet för att njuta en sagolik dryck till en sagolik måltid, utan för att tuppa sig inför omgivningen. En pikant detalj i sammanhanget säges vara att ofta kan dessa köpare inte skilja exempelvis osötad nygjord lingondricka ifrån 1947 Chateau Cheval Blanc. Därmed blir heller inte klagomålen mot säljaren, alltså auktionshuset, särskilt vanligt förekommande. Kallas detta för en win-win-situation? Inte av mig i alla fall.

Fotnoter:
För klarhetens skull, är det viktigt att påpeka att det sällan är själva inlämnaren som har fabricerat den förfalskade flaskan. Denne är oftast bara en, av i bland flera, ofta ovetande mellanhänder.

Chateau Cheval Blanc är en Saint-Emilion Grand Cru från distriktet Bordeaux i Frankrike och just 47:an har i många sammanhang kallats för ett av de största viner som någonsin producerats.

Ett litteraturtips i juletider kan vara The Billionaire´s Vinegar, av Benjamin Wallace. I boken avhandlas skandalen kring bland annat Jefferson-flaskorna, Rodenstock och Broadbent. Den sistnämnde stämde författaren på grund av vad som skrevs i boken.

Källor:
http://mobil.dn.se/nyheter/varlden/billigt-vin-saldes-for-miljoner/

http://www.wownews.se/?a=10431

http://alltomvin.se/2013/11/11/vinforfalskningar-vanliga-pa-auktion/

http://www.wownews.se/?a=7808

http://www.telegraph.co.uk/news/worldnews/europe/france/10421271/Fifth-of-wine-sold-worldwide-is-fake.html

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article17986197.ab

http://www.wownews.se/?a=10383

https://www.facebook.com/notes/champagne-magazine/the-wine-fraud-of-the-century-how-to-fake-wines-and-make-millions/10150582700707693