Dubiösa drycker drabbar drinkare

Samma vecka som Stockholms Auktionsverk klubbar iväg 788 utrop alkohol skriver Dagens Nyheter och en hel drös andra tidningar om en gigantisk vinskandal i USA.

Rudy Kurniawan. Foto: Drinksbusiness.com

"Rudy Kurniawan (RK) ansågs länge som en världens främsta samlare av vin. Men i början av mars 2012 greps Kurniawan i sitt hem i Kalifornien av FBI anklagad för att ha sålt billiga viner med falska etiketter till fabulösa priser.
Enligt åklagarsidan har Kurniawan bland annat samlat på sig en stor mängd tomma flaskor från mycket dyra viner och sedan fyllt dem med billigt vin. Han ska också ha laserkopierat en mängd etiketter och satt dem på andra flaskor. Vinet var billigt bordsvin" (DN 8/12-13).

Problemet med fake-viner är enormt stort internationellt. Siffran 20% nämns som andelen förfalskade viner på den internationella vinmarknaden, av den franska tidningen Sud Ouest. Det är mer än andelen som påstås vara korkdefekt, ofta angiven till mellan 8-15%. I november 2013 fick Christie´s i Hong Kong nära 478.000 dollar för en låda (12 st 75 cl flaskor) Domaine Romanée-Conti av årgången 1978.

Laurent Ponsot i Vinkällaren. Foto: Domaine Ponsot.

Laurent Ponsot (LP), en mycket erkänd vinmakare i Bourgogne, var instrumental i avslöjandet av Kurniawan, eftersom han var bland de första att kraftigt ifrågasätta den kinafödde, amerikaboende RK. Kurniawan försökte sälja Ponsot-viner från sent 1920-tal, vilket Laurent Ponsot bevisade aldrig hade buteljerats... LP hävdar att så mycket som 80% av alla prestige-Bourgogner -inkluderande hans egentillverkade- som säljs på vinauktioner idag är förfalskningar. Detta anser jag, är i paritet med kinesiskt porslin, i Sverige och internationellt. Möjligen med omvänt förhållande, prestigeporslinet fingranskas mer och är därför är förfalskningarna av dessa något mindre förekommande på prestigeauktioner, medan lågprisporslinet under 5000 kronor/föremål är det som fejkat förekommer i oerhört stor utsträckning.

Sören Nylund, Systembolagets värderingsansvarige på Stockholms Auktionsverk. Foto: SAV.

Intervju med Systembolagets auktionsansvarige, Sören Nylund, den 10 december, ger vid handen att man tackar nej till objekt ett par gånger per år och har så gjort sedan auktionsstarten 2004. Oftast är det bristande historik i proveniens-kedjan som är problemet. Sören vill inte gå in på mer specifika problem. Däremot konstateras att det oftast är franska viner det gäller, Bordeaux och Bourgogne. Men även destillat, alltså sprit har man tackat nej till- av varierande skäl.

Högst sannolikt äkta vara: Nr 220503, Romanée-Conti 1990, utrop 70.000 kr. En av tre som alla(!) klubbades för exakt 66.000 kr i separata utrop (11 dec 2013).

Sören påpekar att man har en fortlöpande kontakt med säljarna av dryckerna och ofta stöter spekulanter under auktionsdagarna på, för att få detaljer om proveniensen. Då får de också del av denna, säger Sören. Det kan exempelvis gälla att vinet har legat "orört i låda om 12 på Den Kända Vinkällaren i Stockholm, sedan inköpet på Systembolagets Vinbutik, Grev Turegatan (numer nedlagd) år si och så".

Förekommer konstruerade (alltså falska) provenienser, undrar jag. Sören drar på svaret och konstaterar att man avvisat objekt flera gånger pga bristande provenienskedja. Jag undrar om Sören tror att problematiken med fejk-viner påverkar potentiella kunder och det betvivlar han inte för en sekund.

Årets Vinprofil i Sverige 2013, Johan Magnusson; konsult åt Stockholms Auktionsverk. Foto: SAV.

 Johan Magnusson, Sveriges förste förordnade värderingsman av vin (en av två i Sverige) och numer också ägare till vinkällaren Magnusson Fine Wines, jobbar tillsammans med Stockholms Auktionsverk och Systembolaget med Vinauktionerna i Stockholm. Johan drar sig till minnes ett antal falsarier på Auktionsverket. I en av de första auktionerna, start 2004, försökte någon inkludera en mytomspunnen röd Bourgogne, Romanée Conti från 1945. Den hade en etikett med felaktigt papper och även inkorrekt skriven franska. Ett vin som vore det äkta skulle ha betingat många tiotusentals kronor. Johan nämner i samband med det försöket också skandalen med den amerikanske kändiskocken Charlie Trotter, numer bortgången, som möjligen helt ovetandes försökte sälja falska viner från sin restaurangs vinkällare. Däribland till två bröder i New York, som bland annat köpte just en magnum (1,5 liter) av 45:an Romanée Conti. När de senare skulle försäkra den, så fick de reda på att flaskan var värdelös. Varför? 1945 gav bara en liten skörd, vilket innebar att slottet inte buteljerade några magnum överhuvudtaget. -Ridå.

Man vill tro att förfalskare skulle läsa på lite bättre- å andra sidan så har fredsåret 1945 en magisk klang bland vinnördar -och andra. Precis som 1789 (franska revolutionen) ofta figurerar på exempelvis keramik. Johan har även ombetts sälja falsk 1800-tals Cognac och stora mängder bättre röda franska viner med alldeles för höga nivåer i flaskorna, för att det skulle vara trovärdigt. Inget togs förstås emot.

Under de nästan tio år som svenska vinauktioner har hållits har Johan fått en känsla för dels de personer som lämnar in alkohol till försäljning och dels köparna. De är idag mest svenskar som lämnar in och mest utlänningar som köper, skrattar han.

Min egen erfarenhet under många år inom Systembolaget, merparten på Grev Turegatans Vinbutik, är att även ute på butikerna så förekommer reklamationer av drycker som inte alltid är vad kunden påstår. Dock är Systembolagets devis förstås att kunden alltid har rätt, vilket gör att en kunds påstående om att ett vins eventuella defekt och/eller innehåll, får stå oemotsagd. Jag kommer ihåg enstaka flaskor, där kundens påståenden om defekt innehåll faktiskt ifrågasattes. Det kunde röra sig om ett oerhört dyrt vin som hade inköpts under 1980-talet och som sedan reklamerades 10-15 år senare, med motivering att det var defekt. Dispyt vill till varje pris såklart undvikas, men i värsta fall finns dels Systembolagets Reklamationslager och dels det egna laboratoriet att konsultera- båda situerade i Jordbro. Där kan upkomna spörsmål/problem dissekeras, om de inte har kunnat lösas ute på butik.

Hardy Rodenstock, Mr Fantasy man. Foto Wownews.

En annan enorm vinskandal drabbade auktionshuset Christie's med buller och bång, år 2010. Det var den forne producenten för Boney M, Hardy Rodenstock, som blev en av världens mest kända vinsamlare; Han köpte, sålde och arrangerade super-provningar. Den kanske mest kända var en Chateau D'Ycquem-provning (söt vit super-Bordeaux), med 125 årgångar representerade; Den äldsta från 1784. Under 1980-talet växte hans rykte över hans huvud och hans "vinfynd" blev alltmer fantastiska. Rodenstock påstod sig 1985 ha köpt flaskor som hittats inmurade i Paris, tidigare tillhörande President Jefferson.

Avslöjade blufflaskor. Foto: Wownews.

"Upptäckterna" av fantastiska viner blev fler och försäljningarna skedde till höger och vänster. Christie´s vinavdelning med Michael Broadbent i spetsen stod oftast för auktionerna, men äkta (vin-)paret David Peppercorn och Serena Suthcliffe (den sistnämnde chef för ärkerivalen Sotheby´s vinavdelning) började ana v-formationer av ugglor i mossen. -Återigen hade man buteljerat prestigevin i -fel- storflaska (Ch. Petrus i Imperial (6 liter) från 1920-talet), vilket aldrig skedde i verkligheten och blev början till slutet för the Fantasy Man... Intriger på högsta nivå, i ärkekonservativa sammanhang.

Boney M; Oceans of Fantasy... Foto: Wikipedia.org

Att problemet med vinförfalskningar är jämförbart med konst- eller andra konsthantverksförfalskningar inom auktionsbusinessen är inte särskilt svårt att förstå. Där det finns en dollar/krona att tjäna finns det också en förfalskning.

Julklapp för vinmurvlar?

Det stora problemet med mycket exklusiva viner på extrema prisnivåer är år 2013 att en mycket stor del, - merparten vad jag förstår, av kundkretsen utgörs av ohemult rika människor ifrån ett stort land i öst som köper vinerna för att bräcka sin granne eller kollega med, på ett vis som möjligen kan kallas nouveau riche. De köper inte vinet för att njuta en sagolik dryck till en sagolik måltid, utan för att tuppa sig inför omgivningen. En pikant detalj i sammanhanget säges vara att ofta kan dessa köpare inte skilja exempelvis osötad nygjord lingondricka ifrån 1947 Chateau Cheval Blanc. Därmed blir heller inte klagomålen mot säljaren, alltså auktionshuset, särskilt vanligt förekommande. Kallas detta för en win-win-situation? Inte av mig i alla fall.

Fotnoter:
För klarhetens skull, är det viktigt att påpeka att det sällan är själva inlämnaren som har fabricerat den förfalskade flaskan. Denne är oftast bara en, av i bland flera, ofta ovetande mellanhänder.

Chateau Cheval Blanc är en Saint-Emilion Grand Cru från distriktet Bordeaux i Frankrike och just 47:an har i många sammanhang kallats för ett av de största viner som någonsin producerats.

Ett litteraturtips i juletider kan vara The Billionaire´s Vinegar, av Benjamin Wallace. I boken avhandlas skandalen kring bland annat Jefferson-flaskorna, Rodenstock och Broadbent. Den sistnämnde stämde författaren på grund av vad som skrevs i boken.

Källor:
http://mobil.dn.se/nyheter/varlden/billigt-vin-saldes-for-miljoner/

http://www.wownews.se/?a=10431

http://alltomvin.se/2013/11/11/vinforfalskningar-vanliga-pa-auktion/

http://www.wownews.se/?a=7808

http://www.telegraph.co.uk/news/worldnews/europe/france/10421271/Fifth-of-wine-sold-worldwide-is-fake.html

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article17986197.ab

http://www.wownews.se/?a=10383

https://www.facebook.com/notes/champagne-magazine/the-wine-fraud-of-the-century-how-to-fake-wines-and-make-millions/10150582700707693