 |
| "Stiliserade rovdjur" (vanligen kallade drakar), foto: SvT. |
 |
| "Det här e inte lätta grejer", foto: SvT. |
Just Gotland har stora problem med olagliga och därmed totalt ovetenskapliga rovgrävningar av oftast metalldetektorfunna artefakter. Som ni förstår är problemen med illegala utgrävningar många. Föremålen försvinner ut på en illegal/okänd marknad. Fyndsammanhang/ stratigrafier som är avgörande för vetenskaplig förståelse och bearbetning förstörs och/eller förblir okänt, etcetera, etcetera. I övriga världen utgör illegala rovgrävningar enorma problem, ofta med kopplingar till organiserad brottslighet; Italien, Egypten och Kina kan nämnas som exempel.
Efter att i veckan ha pratat med personer både på Riksantikvarieämbetet, Gotlands Museum, Arkeologikonsult och på Stockholms universitet, kan konstateras att man är rejält upprörda över att värden sätts på fornminnen. Det ena leder till det andra. En person sa att det inte gör något om fina föremål ligger ute på familjegårdarna på Gotland. Det är först när en gård ska skiftas eller säljas och ett föremål som kanske har funnits på gården i många hundra år ska säljas. Då försvinner platsspecifik historia och "själ" för gården, som aldrig kan återfås. (Flera personer påpekade också att den lilla lockförsedda filigranbägaren som värderades av Jan Ribbhagen i samma program som dräktspännet också borde ha rekommenderats att tas till Gotlands Museum, eftersom den hade hittats i en åker).
-----------------------------------------------------------------------------------------
"Arkeologiska föremål som dyker upp på auktioner kan man starkt misstänka
är resultatet av plundrade fornlämningar. Genom att SVT värderar
fornfynd legitimeras också ett privat innehav av dessa föremål, vilket
innebär en negativ påverkan på vårt gemensamma kulturarv. Dessa föremål
hör hemma på museum, där de kan vårdas och visas till gagn för alla,
såväl allmänhet som forskare. Dessa föremåls värde kan inte, och ska
inte anges i pengar!" (ArkeologiBloggen)
-------------------------------------------------------------------------------------------
 |
| Charlotte Widenfeldt: "Men inte i ett vrak?", foto: SvT |
Jag skrev då: "Roligt på ett tråkigt vis var också inslaget om gubben som hade "hittat" en samling glas utanför Öckerö på Västkusten. En del 1700-tals glas, möjligen Nöstetangen, konstaterades. Mannen som kommit med föremålen berättade att de hade hittats på 15 meters djup. -Men inte i ett vrak undrade Charlotte Widenfeldt (CW)? Nä, nä bedyrade mannen. Underförstått sa han att han bara råkade dyka där och simmade på en hel samling mer eller mindre fantastiskt 1700-tals glas, som likt döda sillar måste ha uppträtt i stim. Fantastiskt på min ära. Att sedan SvT tycks ha insett det prekära i situationen alldeles för sent, eftersom vi snackar lagbrott, och har lagt ut ett inslag på SvT play, som inleds med CW hållandes det tydligen saltsyrebehandlade glaset i handen framför sig, som vore det den heliga graalen, då SvT:s reporter sufflerar CW med inledande ord till inslaget: DET HÄR ÄR ETT VRAKFYND, varpå CW lite besvärat fortsätter prata... Det är också roligt,- a la Ricky Gervais, på ett smärtsamt vis. Dock tror jag att Riksantikvarieämbetet har en diametralt annorlunda uppfattning i saken. Inslaget skulle förstås inte ha sänts. Det kommer att ge landets alla sportdykare mer badwill än någon kan ana. Ytterst oproffsigt av SvT att ta med inslaget". Att Widenfeldt precis som Bexhed jobbar på Uppsala Auktionskammare torde väl bara vara en slump.
Antikrundan betyder massor för besökarna med föremål i hand. Till yttermera visso är programmet också folkbildande, eftersom en stor del av Sveriges vuxna befolkning bänkar sig i tv-soffan. Detta ålägger per automatik ett självklart ansvar på experterna i programmet, men framför allt på de ansvariga för programmets slutgiltiga utformning/redigering; Producent, ansvarig utgivare, redaktör med flera. Efter inslaget från Visby lade SvT efter en massa kritik, i påföljande Antikrundeavsnitt in en kort rullande info-textremsa i bildens nederkant, om problematik och lagstiftning gällande fornfynd. Precis samma reaktion i efterhand som för inslaget om glas med Widenfeldt. Dessutom lade SvT in kommentar och länk till Riksantikvarieämbetet på sin hemsida den 19 februari, med rubriken "Vi förstår upprördheten".
 |
| Korsfararhjälm från 1000-talet till salu på Ebay den 28 februari 2014. Pris 91.365 kr och 32 öre. Hur ägaren kommit över föremålet är okänt. Ett stort antal metallföremål "från Litauen" från vikingatid/medeltid ligger också till salu på Ebay. Noteras bör att "Litauen-ursprunget" kan hänföras till exakt samma kulturella, socioekonomiska bakgrund, som Gotland. |
Professorn i Numismatik (läran om mynt, sedlar, polletter och medaljer) vid Stockholms universitet, Kenneth Jonsson är i vårt samtal av åsikten att Antikrundans värderingar av fornfynd är mer än olyckliga och tillägger att värden på dylika föremål endast bör sättas i samband med att Staten löser in dem. Professor Jonsson har bland annat varit sakkunnig i utredningen gällande grovt fornminnesbrott, som nämns nedan.
 |
| Metalldetektor för $1125 på nätet. |
–
Jag kollar med kollegor, vad de tycker är rimligt. Men i och med att
vissa saker inte säljs är det ju svårt, säger han till Nöjesbladet.
Han säger att de absolut inte hjälper någon illegal handel.
–
Om det skulle komma in en elfenbensbete från 1960-talet skulle vi sätta
noll på den. Vi sätter inte illegala värden, säger han.
– Vi försöker kunna stå för priset vi sätter.
Intressant att just elfenben råkade tas som exempel. Jag drar mig till minnes en "onlinekvalitetsauktion" i Uppsala i augusti 2013. En auktion som miljöåklagare har beslutat ta till domstol för brott mot Cites-konventionen, avseende just elfenben. Ovanstående inspelning av Antikrundan gjordes innan omtalade onlinekvalitetsauktion ägde rum.
 |
| Uttömmande katalogiseringstext på Tradera (28/2-14) |
 |
| "Det unika krucifixet som påträffades vid Gandarve, Alva socken, i anslutning till den plundrade skattfynd-platsen blev oväntat det föremål som möjliggjorde för polisen att binda ett stulet material till dels den plundrade platsen vid Gandarve och dels de personer som misstänktes ha plundrat platsen. Krucifixet hade genom åkerbruket delats i två delar, varav den större delen hade förts en bit bort från centrum av silverskatten, där den påträffades av arkeologerna vid efterundersökningen. Den mindre delen låg kvar i centrum, där den hittades av de personer som plundrat platsen, vilka strax därefter sålde delen vidare tillsammans med ytterligare några föremål. Försäljningen uppmärksammades och anmäldes till polisen. Foto: Majvor Östergren/Polisutredningen" |
 |
| Del av krucifix (längst till höger) som fällde illegala rovgrävare. Foto: Majvor Östergren/Polisutredningen. |
 |
| Knut Knutson och dåvarande chefsjuristen på Skandia numer lektor i Kulturegendomsrätt, Jan-Mikael Bexhed, på Antikmässan 12/3 2008. Foto: Stureplan.se |
Fotnot:
"Omdöme är den mentala förmågan att fatta rationella beslut. Ett utvecklat omdöme är en viktig del av personlig mognad, och avgörande för att en person ska kunna beläggas med ansvar". (Wikipedia)
Källor:
Ett plundrat kulturarv- Att motverka och förebygga plundring av fornlämningar, (Länsstyrelsen, Gotlands län, 30 november 2011)
http://arkeologiupplandsmuseet.wordpress.com/2014/02/18/antikrundan-sluta-vardera-fornfynd/
http://www.svt.se/nyheter/regionalt/ostnytt/tillstand-for-metallsokare-utnyttjas
http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/tv/article18398630.ab
http://www.saublogg.se/2014/02/it-belongs-in-a-museum-om-antikvitetsmarknaden-och-plundring-av-arkeologiska-platser/
http://www.svt.se/nyheter/regionalt/ostnytt/tillstand-for-metallsokare-utnyttjas
http://stureplan.se/bilder/event/2008/03/12/antikmaessan
http://www.svt.se/kultur/konst/antikrundan-kritiseras-for-att-vardera-fornfynd
http://raa.se/fornfynd-maste-anmalas/
http://www.ebay.com/itm/Antique-11th-century-Medieval-European-Crusader-Knight-Norman-Helmet-to-sword-/181208957551?pt=LH_DefaultDomain_0&hash=item2a30e5426f
http://www.metaldetector.com/fisher-cz-21-metal-detector
http://arkeologiupplandsmuseet.wordpress.com/2014/02/28/vardet-av-ett-fornfynd-plundring-och-internationell-handel/
Antikhandlare Madeleine Tigerschiöld ler "lite" snett och konstaterar att min kollega, Nicklas Cederqvist, som vanligt står för rätt information och upptäckande av allvarliga fel i branschen. Jag har sett alla omtalade inslag och konstaterar att Uppsala Auktionskammare dyker djupare och djupare ner mot den oetiska botten.
SvaraRaderaTack för dina reflektioner Madeleine.
RaderaMed vänlig hälsning,
Nicklas
Väldigt bra skrivet, som så ofta förr, särskilt på det säcken knyts ihop.
SvaraRadera/Ulf Färjare
Hejsan Ulf.
RaderaTack för dina varma ord, de uppskattas!
Varma hälsningar,
Nicklas
Härligt att se att det finns folk i antikbranchen som förstår det problematiska kring vissa föremåls proveniens!
SvaraRaderaAndreas Hennius
Hallå Andreas.
RaderaTack för värmande ord. Proveniensen är A och O i antikbranschen. I ovanstående kontext är det verkligen pudelns kärna. Ärvt ELLER fått av fadern, var ägarens egna ord... I stort sett alla över 25 års ålder på Gotland torde vara mycket väl förtrogna med lagstiftningen gällande fornfynd.
Varma hälsningar,
Nicklas
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
SvaraRaderaHejsan "Thomas".
RaderaPå grund av att jag upplevde det du skrev som kränkande emot den person du nämnde, kände jag mig dessvärre nödgad att ta bort ditt inlägg. Jag är ledsen för detta, men det är mycket viktigt att personpåhopp i största möjliga mån motas i grind. Eftersom jag inte känner den person du nämner -eller riktigheten i de omständigheter du tar upp- vill jag inte att sådant skrivs här. Dessutom skrev du inlägget anonymt, vilket omkullkastar det mesta enligt mitt förmenande. Du är mer än välkommen att maila mig, om du vill lufta några åsikter, "Thomas"! (nickantique@hotmail.com) Med vänlig hälsning, Nicklas
Det är med stort intresse jag läser det här blogginlägget.
SvaraRaderaFör det första därför att det här är en viktig fråga, det handlar om vårt kulturarv och jag tycker att fornfynd tillhör folket. Vi medborgare ska ha tillgång till vår historia via muséer och offentliga samlingar.
Det finns en lagstiftning på området som ska följas, brotten ska beivras.
Ett program med den genomslagskraft som Antikrundan har, borde naturligtvis vara mycket noga med att informera om vad som gäller för fynd som hittas i jorden.
Nu får man uppfattningen att det är OK att handla med fornfynd lite hur som helst.
Det är det inte.
Antikrundan vill göra bra TV, det är förståeligt, men jag vill gärna se att man inte bara informerar om värdesänkande och värdehöjande faktorer.
Förvanskade möbler är ett uppslag.
För det andra krävs en hel del civilkurage att kritisera en bransch där självkritiken verkar lysa med sin frånvaro.
Så länge ingen säger något och alla tjänar på det så kommer det att vara en bransch fylld av tvivelaktigheter.
Jag tror inte att branschen tjänar på det i längden, snarare tvärtom.
Det är inte självklart att våga sticka ut näsan i dagens samhälle.
När man gör det får man alltid betala ett pris.
Om man är sann mot sig själv, är det priset aldrig för högt.
Och så sover man så gott om nätterna.
Hej Skaffaren.
RaderaSom du uppenbarligen har förstått, så är vi rörande överens i våra åsikter om Antikrundan och antikbranschen i stort. Om tvivelaktigheterna fortsätter, så sågar branschen av grenen den sitter på. Jag har skrivit det massor av gånger; en liten aktör som beter sig fel/ illa blir lika lyckosam som en dront, dvs snabbt utdöd. En stor aktör som gör fel och som influerar/styr tendenser kan däremot stå oemotsagd. -Till allas fördärv, i det långa loppet. God (moralisk) nattsömn står högt på min prio-lista. Jag önskar dig en god natt, bäste Skaffaren! Mina varmaste hälsningar,
Nicklas
Inlägget handlar om hur det ska förhålla sig till värdering av mycket gamla föremål som man räknar med varit fornfynd och hittats. Som jag ser det så är det ett juridiskt problem då lagstiftningen ändrats genom tiderna. Om det hittats och detta varit lagligt att göra så har ägaren rätt att göra vad han vill med det även få det värderat. Det som är intressant är också om det är ett singelfynd eller om det finns mer att hämta? Var det i en grav? Tänker också på mannen som blev begraven på en Harley Davidson motorcykel. Om motorcykeln tas bort är det ju att betrakta som gravplundring! God tros förvärv ändrades 2003 så om föremål blir stulet eller rånat så blir föremålet ”smittat av detta” alltid. Om föremålet säljs finns ju alltid möjligheten att ett museum kan köpa in det om det är unikt. Hälsningar Anders
SvaraRaderaHej Anders.
SvaraRaderaTack för dina tankar. Ja, det du skrivit är ju i linje med min krönika. Möjligen missade jag biten om Harley-vilande herre. Din slutkläm är ju en beskrivning av verkligheten; om Riksantikvarieämbetet bestämmer att ett föremål är unikt/viktigt nog, så tas beslut om att staten ska förvärva föremålet, enligt ett pris som en värderingsperson ansett vara korrekt. Den processen torde i sig kunna te sig provocerande för inlämnaren av föremålet, av förståeliga skäl.
Mvh,
Nicklas
Hej Nicklas.
SvaraRaderaVille bara göra en liten rättelse i artikeln om Skattplundrarna. Där står det att "plundrarna sålde delen vidare på Tradera". Detta stämmer inte, varken Blocket eller Tradera var försäljningsställe för detta föremål. Sanningen ska fram.
Hej Thomas.
SvaraRaderaTack för korrigeringen. Jag har eliminerat uppgiften om Tradera.
Med vänlig hälsning,
Nicklas
Hello Nicklas,
SvaraRaderaI write in English därför att min vokabulär i det här ämne är inte så bra. It is obvious that national and international laws had to be followed. Here in Finland all archelogical finds (older than 100 years) belong to the state no matter if it is a stray find or from a known historical site. If I got it right in Sweden stray finds are treated a bit differently. They had to be reported to museums which can "hembud" and if not the items can be sold or what ever. But do the museum personel want to see all the stray finds and do they have capasity to react ro every "stenyxa från Skåne." Here local museums have an unwritten policy that stray find copper coins from 19th century are of no interest. This grey area of achaelogical finds makes situation comlicated. Also I wonder is it an ethical problem to give a price for arhaelogical items or should the whole matter be stricly legal - illegal...
Jyrki Lammi Helsinki/Finland
Dear Jyrki.
RaderaSorry for the late answer.
Thank you for sharing your thoughts. I'm glad to hear from one of my Finnish readers! This whole area or field, is rather like walking in a mine field. That is really why I questioned that Swedish Television chose to broadcast the piece with the Viking bronze piece, at all. I personally, and most of the Swedish archaeological society, believe it was wrong to put a prize on it. Instead "the expert" should have recommended the owner to visit the Gotland Museum, to have their opinion. And no, I don´t think anyone in Sweden expects that every stone axe should be shown to a museum... It is really complicated as stated, therefore National Swedish Television -if anyone- should know how to act, in accordance with Swedish law. Yet they fail, over and over again. It is quite embarrassing.
Sincerely,
Nicklas
Om nuvarande ägares fader hittade bronssmycket på 1950-talet så skall man i sina kommentarer utgå från vad dåvarande lagstiftning säger om hembudsplikt. Ett bronssmycke som inte är funnit i en fornlämning omfattas då inte av fornminneslagen, inte heller under 1960-talet, eller 1970-talet, eller under större delen av 1980-talet. Under förutsättning att fyndet är gjort under 1950-talet så finns inget lagstridigt i ärendet. Arkeologer vid museer och/eller länsstyrelser borde veta bättre om lagstiftningen innan de kommenterar och kritiserar privatpersoners egendom. Eftersom spännets lagenliga ägare har lämnat in spännet till staten för ev. inlösen, så borde detta kommenterats i positiva ordalag. Ägaren har fortfarande lagenliga möjligheter att avböja ev. bud från staten på smycket - och kan istället bjuda ut det på öppna marknaden till högstbjudande, helt enligt lagen.
SvaraRaderaEv. kommentarer bör åtminstone anpassas till lagstiftningen.
HEJ anonym. (Kalla mig konservativ, men jag tycker det är så trevligt att hälsa på folk!)
RaderaDin avslutning insinuerar att mina kommentarer inte är anpassade till nuvarande lagstiftning? Med tanke på att vi lever i ett land där åsiktsfrihet är grundlagsskyddad, så vill jag sträcka mig till att i alla avseenden kunna kalla mig för lagstiftningsanpassad.
Du missar den grundläggande poängen med min blogg; Jag kritiserade huvudsakligen SvT:s Antikrunderedaktion för att överhuvudtaget s ä n d a inslaget med värderingen av ifrågavarande fornminne, eftersom den värderingen sände enormt felaktiga signaler ut i folkhemmen på bästa TV-tid. Av oerhört många anledningar är jag så långt ifrån en vän av att "skjuta budbäraren" som det någonsin går att vara. Bexhed Jr var budbärare i detta fall, men hans oförstånd var en västanfläkt i jämförelse med redaktionens/ansvarige utgivarens. Jag har aldrig påstått att någon gjort något olagligt, däremot olyckligt! Som jag har förstått saken, så lämnades spännet in av ägaren först efter att programmet sänts i TV, många månader efter att inspelningen ägde rum och detta tillika först efter påtryckningar.
Ha en fortsatt karriär, bäste "Anonym".
Hälsningar,
Nicklas Cederqvist
Något som man bör känna till är svenska antikvariska myndigheters generella ointresse för rapporter om fornfynd av det slag som visades på Antikrundan.Att det behövs ett medialt genomslag som detta program har för att arkeologer ska vakna till, hosta ur sig dammet och intressera sig för privatägda artefakter är mer än anmärkningsvärt. Jag har själv under många år arbetat på ett av landets större museum men är nu verksam som expert vid ett av de större auktionshusen i samma konungarike så jag har möjligheten att se saken med ganska ogrumlad blick från båda lägren. Sverige är jämfört med flertalet andra europeiska länder efterblivet vad det gäller statliga instutioners relationen till den fria marknaden med dess auktionshus, samlare och amatörarkeologer m m. Det finns en genuin misstro mot allt vad kommers och fornfynd kan ha med varandra att göra medan andra länders museer och antikvariskan myndigheter gärna samarbetar med oss alla andra på den fria marknaden. Man har ju klokt nog insett den win win situation som uppstår när man möts och hjälper varandra på det sättet. Jag har själv ambitionen att försöka få in antikvarisk expertis när jag inser att ett föremål utöver allt det andra kan betyda något för forskningen. Inte sällan är det så att personer med privatägda artefakter vänder sig till oss då de bemöts med både arrogans och ignorans (om de blir bemöta överhuvudtaget dvs) hos t ex RAÄ för att få veta mer om föremålet de har. Jag vet hur det är att som arbetande på ett museum slåss mot krympande ekonomiska resurser men det är inte hela sanningen. Ambitionsnivån och även kunskapsnivån är skam till sägandes i stadigt sjunkande bland exempelvis museianställda arkeologer. Detta har ju också naturligtvis i sin tur att göra med att landets bildningsväsen (i synnerhet inom humaniora) haft en ej gynnsamm utveckling. Avsikten med detta inlägg är kort och gott att nyansera diskussion något.
SvaraRaderaHej Anonym.
RaderaJag tycker att de 18 kommentarer till mitt ovanstående blogginlägg gör att diskussionen är i högsta grad -nyanserad-. Men tack i alla fall för dina tankar!
Varma hälsningar, Nicklas