Ny SKAF-skandal, Antikrundan appar vidare och lilla Brösarp dominerar

SvT:s Antikrundans "höjdpunkter" vintern 2019:
Knut frågar Kronprinsessan Victoria med idogt hoppande ögonbryn om Kronprinsessan har någon favoritexpert i Antikrundan. Den graden av självgodhet och förmätenhet är onekligen svårslagen. HAR NI LADDAT NER APPEN? Musikpålägg! Elvatusen! Då måste vi kraaamas! HAR DU LADDAT NER APPEN?!? In med KNUT! APPEN. Har NI den?? Men han är ju SÅ SNYGG! Har NI APPEN? Musik! Den här silverpjäsen är värd 76.000 kronor. KRAAAM på dig! Vilket LOPPISFYND! Musik. In med Bronis röst. Sufflera Knutte!! Har DU laddat ner APPEN? Fördumningen galopperar i dödens, den travar inte.

Pernilla Månsson Colt, Anne Lundberg och Magnus Broni gör nu ett program som är så långt ifrån det Brittiska originalet det går att komma. Eller? Kanske står väggkalender med samtliga experter lättklädda på tur? Då kan man med hjälp av APPEN gissa vilken typ av underkläder respektive expert föredrar? Bara en tanke.

NEJ, Antikrundan. Dags att hitta nya researchers! Kejsare Qianlong regerade mellan 1736-1795. Vad får ni allt ifrån? Spotify och Google? Källgranska! Eller hitta duktigare konsulter. Vi finns! :-)

Nej, Antikrundan. Kejsare Wanli regerade mellan 1573-1619. Svenska folket tror på er så skärp er.

---------------------------------------------------------------------------------

Äntligen har jag fått till ett besök på Brösarpsmässan! Det krävdes en flytt till Skåne för att det skulle bli av och väntan var väl värd det. Vilken skön mässa! Liten, intim och föremål av genuin karaktär. Total frånvaro av någon känsla av bajsnödighet, om uttrycket ursäktas. Opretentiöst, och ändå bara så rätt. En fantastisk antikmässa i lilla Brösarp, runt 700 invånare, i Skåne. Hur gick det till, att få tusentals människor att vallfärda under ett par dagar? Eldsjälarna bakom mässan lär vara anledningen till den 26-åriga succén, med nestorn varandes Jan-Erik Öhgren samt Christian von Grothausen.

Thomas Schulman Antikviteter hade en trevlig monter a lá mancave, med allt från däckstol i mahogny till bättre skandinavisk konst. Schulman åker med glädje från Helsingfors till Brösarp för att delta.

 Alltid högkvalitativa Galleri Donner i säljartagen(?) framför ett av mässans vackraste föremål, ett sublimt 1700-tals kakelugnsimiterande skåp (i trä). Donner och Schulman delade monter.

Lena/ Lenkos bygger monter. Alltid roliga och känsligt utvalda föremål hos henne. Idog mässutställare!

Mässans i mitt tycke snyggaste monter, mest byggt på fantastiska föremål, med spralliga Sverige-vännerna, paret Bo och Annette, Riisgaard och Hjorth Antikviteter från Danmark. Inredarnas våta dröm.

Kallmålade Wienerbronser en masse och ett ymnighetshorn av annat godis. Bo hade samlat i många år och nu beslutat för att sälja. Kvalitén på denna samling var outstanding! Ett samlarområde som för övrigt till stor del idag är förstört av förfalskningar. Något Bo också konstaterade lakoniskt.

Ytterst udda föremål till salu hos Chesterman & Dotter från Hammenhög; en vette föreställande en orre, sannolikt 1800-tal, men med de något bisarra tilläggen, två hullingförsedda små järnspjut. Min teori är att det var någons fantasi om att en "kroknäbb", rovfågel eller större uggla alltså, som skulle slå orren i tron om att få ett skrovmål. Men i stället spetsas av spjuten och kunna dödas av vettens ägare. Jag gissar att idén aldrig bar frukt. 

När en 1700-talssoffa har en stoppning/stomme av finaste skinn som visas ovan, då tar man bort kuddarna för att visa härligheten! Till salu hos hårt arbetande Bergtagen Design från Sala.

Vad kan vara härligare än att höra två eldsjälar till handlare upphetsat låta två 1700-tals halmaskar mötas, för första gången sedan tillverkningen, någon gång samtidigt med franska revolutionen? Jan-Erik Öhgren i samtal med Déjà Vu Antik från Uppsala. De kände båda till konstnären bakom de vackra halmaskarna; Johan Martin Rommert från Ronneby.

Att gå runt på Brösarpsmässan och lyssna på all kunskap och kärlek till föremålen är stort. Melankolin är dock aldrig långt borta. Flera av de äldre handlarna, kunskapssprängda, uttrycker uppgivenhet när de konstaterar att ingen i familjen kommer efter, för att ta över verksamheten...

Ett annat ämne som diskuterades både i Brösarp och i Älvsjö är Älvsjömässans korta inflyttningstid. Flera utställare har hoppat av Älvsjö av detta skäl. Hasse Larsson från Halmstad är ett exempel på just detta. Han har alltid haft fantastiska montrar i Älvsjö, men det är historia nu. Då får man åka till Brösarp i stället! Sten i Mellerud är ytterligare en handlare som har fantastiska föremål med hög kärleksfaktor. Sten ställer dock fortfarande ut i Stockholm.

Hasse Larssons som alltid spännande monter. En odyssé bland mässingsstakar från 1500- 1700-tal, exotisk tamburmajor och höghjuling för barn, som cyklades iväg första öppningsdagen.

Mässlokalerna har varierat genom åren. Nu står utställarna på tre olika platser, med ett par minuters promenad mellan. En byggnad innehåller också möbelkonservatorer, kakelugnsbyggare och byggnadsvård. Jag längtar redan efter nästa mässa!

Förvisso dyker katter upp även bland brösarpshermelinerna, så faktiskt också denna gång. Men -till skillnad från nedanstående historia; i Brösarp bad man utställaren ta ut felande objekt så fort de(t) dök upp, -och förhindrade därmed eventuella upprörda känslor/skandaler, -utställaren möjligen undantagen.

__________________________________________________________

Thomas Ekström, stolt vinnare.

Fredagen den 26 april gick ett mail iväg till SKAF:s (Sveriges Konst- och Antikhandlareförening) cirka 51 medlemmar. Avsändare var föreningens ordförande; Silvernestor Jan Ribbhagen.

Flera fåglar viskade till Antikmonologen, som råkar vara ornitolog, om detta mail. Det ser i sin helhet ut som följer:

"Till medlemmarna i SKAF

Som flera av er kanske har uppmärksammat har det pågått diskussioner om
det bord av Uno Åhrén som Stockholm Modern/Thomas Ekström (invald som
medlem i SKAF på prövoår i början på 2019), presenterade på Antikmässan
i februari.
Bordet av Uno Åhrén som varit utställt på Världsutställningen i Paris
1925 salufördes på Antikmässan som om det vore originalskick. Efter
Antikmässan har det framkommit att bordets skiva är nytillverkad på
uppdrag av Thomas Ekström.
Att föremål är restaurerade eller kompletterade är inte felaktigt, men
skall tydligt framgå i den information som ges till kunder och andra
intresserade.
Stockholm Modern/Thomas Ekström har under och efter Antikmässan medvetet
undanhållit uppgifterna om att bordsskivan är kompletterad. Han har
också på direkta frågor från styrelsen undvikit att svara vilket
föranledde styrelsen att bjuda in Thomas Ekström till ett möte där han
själv fick redogöra för bordet.
Den uppstådda bristen för förtroende skingrades inte under mötet utan
styrelsen ser
fortfarande allvarligt på det sätt som Stockholm Modern/Thomas Ekström
valt att kommunicera om bordet av Uno Åhrén och den nytillverkade
bordsskivan.
Som konsekvens av detta har styrelsen fattat beslutet att inte låta
Stockholm Modern/Thomas Ekströms provmedlemskap i Sveriges Konst  &

Antikhandlareförening övergå i ett ordinarie medlemskap utan istället

med(sic.) avsluta medlemskapet.

Styrelsen vill passa på att påminna föreningens medlemmar om att vikten
av moral och etik(sic.) är grundläggande för medlemskap.
Styrelsen vädjar och uppmanar samtliga medlemmar till att förstå den
yttersta vikten av transparent föremålsinformation och att arbeta för
trovärdighet men likaså kollegial trevnad.
På årsmötet som är planerat till tisdagen 14 maj 2019 kommer styrelsen
att tala om föreningens regelverk kring överträdelser av etik och moral,
transparens och trovärdighet. (sic.)
Återkom gärna till undertecknad om ni har frågor eller funderingar.
Vänliga hälsningar
Ordförande
Jan Ribbhagen"

Foto: Stockholmsmässan.

Reflektioner kring mailet; 
Oj, har det pågått diskussioner kring Åhréns bord sedan Älvsjö Antikmässa!? Det är endast dryga två månader sedan mässan ägde rum. Många måste ha haft dubier redan i ett initialt skede.
Oj, har SKAF ett "prövoår"? Det var sannerligen en nyhet.
Oj, vilka hårda formuleringar från Ribbhagens/Styrelsens(?) sida. Exempelvis: "Efter
Antikmässan har det framkommit att bordets skiva är nytillverkad på
uppdrag av Thomas Ekström"; Inte en millimeter till övers för ifrågasättanden.

Bild från den svenska moderna boudoiren på Parisutstännigen Arts Decoratifs 1925. Ifrågavarande bord skymtar till höger, framför dagbädden. Från Stockholm Moderns instagramkonto.

Den 8 februari, veckan före Antikmässan i Älvsjö, skrev Thomas Ekström, personen bakom Stockholmmodern, under kontot  "stockholmmodern" på Instagram om Uno Åhréns bord
:
"A designhistorian scoop, the lost table from #UnoÅhrén’s boudoir at the Exposition Internationale des Arts Décoratifs et Industriels Modernes 1925 ( #parisexhibition1925 ) will be presented and for sale by stockholmmodern as one of the objects of the desire we will present at the Stockholm International antique fair next week. Manufactures by #ABMobilia and #HermanBergman this #sthlmmodstock piece have though(sic.) to be missing since it was sold at #NordiskaKompaniet’s gallery in Paris in the late 1920’s. And it was not until recently it was brought back from France to Sweden. Take the chance to see this amzing(sic.) table from #theholygrail of swedish designhistory. 🙏 DM for details".

Antikmonologen pratade med Thomas Ekström (TE) per telefon måndagen den 29 april.
Jag frågar vad han har för kommentar till SKAF:s uteslutande och till det faktum att bordet salufördes som varandes i originalskick i Sveriges största och möjligen exklusivaste Antikmässesammanhang.
-Bordet såldes före mässans öppning. Jag fick inte diskutera bordets skick, både på kundens och konservatorns begäran.
Personen som utförde arbetet på bordet -Ekström vill inte säga vem- ville inte stå för detta, men ändrade sig i ett senare skede. Köparen av bordet har hela tiden varit fullt införstådd med att bordsskivan var utbytt, understryker Thomas.

Ekström påpekar att han inte vill bli omskriven. Något Antikmonologen har förståelse för. Desto större anledning att räta ut frågetecknen från början.

Om man sex dagar före Mässan med stort M utmålar ett föremål i ens ägo som "the holy grail of Swedish designhistory" och skriver att [det] "will be presented and for sale… at the Stockholm International antique fair next week", så bör man förvänta sig extremt högt ställda förväntningar på autenticitet och korrekt katalogisering samt dito marknadsföring.

Egen Oscar.

Problemen med 2019:s vinnardyrgrip är flera och lägger sig på en nivå lägre än Kristianstads vattenrike. Vilka utser Collector Awards (CA), som man möjligen något o-modest kallar "Antikbranschens alldeles egna Oscarsgala"? Följande grupp, enligt Antikmässans infosida:

Ej uppdaterad lista sedan 2018. Någon annan jury finns ej angiven, så vi får anta att Lars-Yngve, som gick bort 2018, faktiskt sitter på väl vald plats annorstädes och skakar på huvudet åt eländet. (Stark supporter till Antikmonologen som han var).

Juryn utgörs av idel kända Antik-habitueer. Så till den grad att det blir till en stor soppa. En stor Ryggkliarklubb av vänner och -sannolikt även- mindre goda vänner. Varje år ska nya människor spotlightas, kindpussas och upphöjas. I denna lilla bransch torde diskussioner, avund eller missunnsamhet och gamla affärer i många fall utgöra hinder högre än Kebnekaise. -Eller tvärtom; medvind och utförslöpor. Juryn utgörs av ett gäng duktiga antik- och konstkännare som i flera fall korsat vägar och umgåtts sedan 1970-talet. Så mycket kunskap skall finnas i juryn att Olle ska motas långt innan grinden skymtat, det vill säga att eventuella felaktigheter skall upptäckas i ett tidigt skede. Att sedan juryn utser ett föremål till "Årets Dyrgrip" med pukor, trumpeter och kindpussare i kö bakom filmteam, bloggäng och journalister; Då ska man jädrar i min lilla låda ha torraste fnösket på och runtom fötterna. Att det mycket hårt formulerade mailet till SKAF:s medlemmar är undertecknat av Jan Ribbhagen, ordförande i SKAF, tillika jurymedlem i Collectors Awards, gör ju inte direkt affären mindre delikat.

Borde inte juryn för Collectors Awards ha upptäckt den nya bordsskivan, särskilt beaktande nominering till mässan mest upphöjda föremål? (Detta sagt utan att själv ha sett bordet, annat än på bild). Att ingen av de elva(?) experterna i CA:s jury sagt ifrån är ytterligare en spik i kistan, på väg mot Kungens Kurva och de platta paketen. På kistan står det "förtroende" skrivet.

Syftet med Collector´s Awards är att främja konst- och antikbranschen stod det visst någonstans.

--------------------------------------------------------------------

--------------------------------------------------------------------

Fotnoter:
Att Antikmonologen publicerar ett internt mail kan möjligen ifrågasättas. Då bör påpekas att undertecknad har kontaktats från flera håll, av ett flertal medlemmar och flera andra, om innebörden i detta mail. Dessa källor/personer anser uppenbarligen att mailet och/eller innehållet i detsamma har allmänvärde och ska läsas utanför kretsen av de 51 medlemmarna.

Att ett föremål ställs ut på en större mässa eller lånas till en utställning i så kallat "finare sammanhang" är oftast starkt värdeförhöjande och ett känt faktum för aktörer i konst- och antikbranschen. Dock ska "allt vara till salu" på Antikmässan. Det är en etablerad Antikmässedevis sedan många år.

Thomas Ekström delade monter med Richard Thunér under Älvsjö Antikmässa 2019.

Thomas Ekström har delgetts ovanstående text och även till dels redigerat den.

Fällande dom för svensk antikhandlare på toppnivå

Onsdagen den 16 november föll dom i målet i Stockholms Tingsrätt mot Per Windahl. Han hade anmälts av Stockholms Auktionsverk för förfalskande av proveniens år 2013. Eller som det heter i juridiska termer, försök till grovt bedrägeri, med fängelse i straffskalan.

Per Windahl, innehavare av P.S.T. Windahl Fine Oriental Antiquities and Works of Art. Fälld i Stockholms Tingsrätt för försök till bedrägeri. Foto: Dalademokraten.

Sammanfattning skuld och rubricering Målnummer 11087-15:
Som (ovan) anförts finner tingsrätten att åklagaren har styrkt sitt gärningspåstående
med undantag för storleken av den inte inträffade förmögenhetsöverföringen och
påståendet om att brottet avsett ett betydande värde. Det är dock styrkt att det skulle
ha uppstått någon vinning respektive skada om brottet hade fullbordats. Pär
Windahl ska därför dömas för försök till bedrägeri.

Vittnen kallade och förhörda i detta ärende är:
Nicklas Cederqvist, Cederqvist Antik & Vin/Antikmonologen
Si Han. Östasiatiska Museet
Cecilia Nordström, Bukowskis
David Priestley, Priestley & Ferraro Chinese Art

Polis och åklagare har legat i ordentligt. Det tar flera timmar att läsa igenom -de offentliga- handlingarna och det är allt annat än roligt, snarare beklämmande. Jag blev själv förhörd och förevisad enorma mängder keramik under 4,5 timmar på en av årets varmaste dagar, i juni i år. Att handlingarna är offentliga utgör själva grunden för dessa rader.

Förundersökningen utgörs av förhör med den åtalade och ett stort antal förhör med inkallade personer som är initierade på ett eller annat sätt i ämnet. Läsningen är inget jag rekommenderar, men samtidigt så inser jag att väldigt många människor borde läsa alltihop för att väckas upp ur sin Törnrosasömn. Ett flertal av Windahls anställda/hjälpredor nämns vid namn. Deras förehavanden med misstänkt eller auktionshus-avvisad keramik kommenteras också. Windahl konstateras bland annat vara bannlyst att lämna in föremål både på Auktionsverket och Bukowskis.

Saxat ur Polisens förundersökningsprotokoll:
"...Per Windahl har själv producerat böcker eller snarare tunnare skrifter om orientalisk konst.
Elisabet (Fellbom, Chef för Orientaliska Avdelningen på Stockholms Auktionsverk) beskriver det som en bok med "highlights" och som är noggrant beskrivna och fotograferade. Elisabet tror inte att man kan köpa böckerna men Elisabet hade fått dem av en
gemensam kund till henne och Per.
Av en slump började Elisabeth bläddra i Pers skrift och hittar en bild på samma tallrik som
Per lämnat in till Elisabeth men utan Nils Palmgrens märkning/underskrift.
Elisabeth blir chockad och upprörd och ringer direkt upp Per och konfronterade honom med
vad hon hade kommit fram till.
Det första Per säger enligt Elisabeth är:
"Oj oj, nu blev det lite rörigt"
"Det måste ha varit min kompis som hade skrivit det"
Elisabet frågar vad kompisen som har gjort förfalskningen heter.
Per svarar "jag har glömt vad han heter...".

Vidare:
 "(Elisabet säger) ...Jag blev förvånad att han försökte påskina att det inte var så intressant, trots att fatet såg ut att vara högkvalitativt, men han ville att det skulle gå på samma lott. Fatet borde gått på ett
separat nummer. Jag tror han hoppades att jag skulle katalogisera det fel, att det var Ming
och inte Song, och att kunderna skulle få en fyndkänsla. Det kan göra att budgivningen får en
väldig fart. Vi hade haft en liknande diskussion tidigare om ett objekt som vi avböjde efter
det här. Det tidigare var ett föremål som var med på antikmässan i Älvsjö, det finns ett inslag från
TV4 om det, det var det dyraste föremål som förekommit där. Pär nämner att han vill ha 4-6
miljoner för skålfatatet som påminner mycket om fatet som den här anmälan gäller. Några
månader efter antikmässan erbjöd han mig att jag skulle ha med den på auktion och då ville
han ha ett utropspris på några hundra tusen istället. Jag undrade vad som hänt, föremål kan ju
inte rasa så i värde, han sa att det inte visat sig vara så bra som han trott. Min erfarenhet är att
det blir en förtroendekris om han säger att han har ett föremål för flera miljoner och sedan
ändrar sig och säger att det bara är värt några hundra tusen, att man inte skulle bry sig om det
värdet, det är orimligt. Efter detta med tallriken avslutade vi alla typer av samarbete med
honom....".

Vidare: (FL= Förundersökningsledare, PW= Per Windahl)

"FL: Mmm. Jag har ju uppgifter på att du var väldigt övertygad om att du ville ha med här på
en kvalitetsauktion. Kan du förklara det?
PW: Inte i… inte i egentligen alltså. Jag… jag… inte så som jag… jag tyckte att den… jag
tyckte inte att den… jag tyckte inte att den var värd det, att den skulle vara med på en
kvalitetsauktion.
FL: Men det har jag uppgifter på att du har framfört, att du hemskt gärna ville att den skulle
gå med på en kvalitetsauktion, och inte en vanlig nätauktion.
PW: Jaha. Nej, det kan jag inte påminna mig. Det tycker jag låter konstigt.
FL: Hur kommer det sig att det låter konstigt?
PW: Ja, eftersom jag… jag… det här var saker som jag ju har försökt sälja upprepade gånger
och inte lyckts med, så varför skulle den helt plötsligt gå på en kvalitetsauktion?

Samt:
"...FL: Du säger att du undervisar. Vad är det du undervisar i?
PW: Ja, nu… nu ska man inte göra nån stor historia av det, men det finns en keramikförening
som heter Oriental Ceramic Society, OCS, som jag håller lite föredrag åt, gratis, för dom är
intresserade av såna här saker.
FL: Vad undervisar du om då?
PW: Ja, kinesisk keramik.
FL: Nån specifik?
PW: Nej, ja, dom vill ha olika ämnen varenda gång, så då… då pratar vi om annat.
FL: Hur ofta gör du det här?
PW: Ja, det… en gång per år kanske. Jag hade i våras… nej, jo, ja, nu blev jag väldigt osäker,
du, men du hittar mig i deras program i alla fall.
FL: Undervisar du nån annanstans än på det här stället som du just har nämnt?
PW: Nej, alltså, galleriet är ju lite en samlingspunkt alltså, för dom här mötena jag har nämnt
och alla som kommer dit och så. Det… det är en ganska specifikt område, och dom som är
intresserade av det, dom… dom vet ju var dom hittar mig, ju.
FL: Mmm.
PW: Att kalla det undervisning är väl att ta i, utan det är ett samtal.
FL: Mmm. Ja, nej, jag tror nog jag…
BFL: Jag tänkte, gjorde du nån polisanmälan eller nånting när du såg dom här signaturerna
som inte hade funnits där tidigare?
PW: Nej, det gjorde jag inte. Elisabet hade ju sagt att hon hade lämnat det till polisen...".

Nihilister anser generellt att moral inte existerar, alltså finns inga moraliska värden med vilka man kan upprätthålla en regel eller logiskt föredra en handling framför en annan

Per Windahl var fram till den 16 november 2016 sedan många år medlem i Sveriges Konst och Antikhandlareförening, SKAF. Han har antikaffär på Östermalm i Stockholm sedan ett femtontal år, samt ställer även årligen ut på de största -och mest prestigefyllda- svenska Antikmässorna i Helsingborg och Älvsjö. Som medlem av SKAF är man också per automatik ansluten till CINOA, världens förnämsta sammanslutning Auktions-, Konst- och Antikhandlare. CINOA har en noggrant formulerad Code of Ethics, som alla anslutna måste ställa upp på.

I skuggan av ett brott.

Under rubriken "Om SKAF" står på SKAF:s hemsida bland annat följande:
"Medlemmarna tillhör Sveriges främsta experter inom sina respektive områden. Det som förenar dem är deras djupa kunskaper och inriktningen på kvalitativa föremål.
Sveriges Konst- och Antikhandlareförening ställer stora krav på sina medlemmar och borgar för att kunden kan känna sig trygg med sina köp. För att vara medlem i SKAF krävs att den sökande följer föreningens etiska regler, har gedigen föremålskunskap och håller hög kvalitetsnivå både vad gäller föremål och service.
Föreningen SKAF är medlem i den internationella föreningen CINOA, Confédération Internationale des Négociants en Oevres d´Art, grundad 1935. Genom medlemskap i CINOA, som står för hög kvalitet på internationell nivå, når föreningens medlemmar ut på världsmarknaden för konst, antikviteter och design utan geografisk gräns.
SKAF arrangerar vartannat år antikmässan ”Grand Antiques” i Stockholm. Dessutom är föreningen årligen medarrangör till Antikmässan i Älvsjö och Helsingborgs Konst- & Antikmässa".

Jan Ribbhagen, Ordförande i SKAF. Foto: Expressen.

Antikmonologen når den tämligen nyvalda Ordföranden för Sveriges Konst och Antikhandlareförening, SKAF, Jan Ribbhagen sent onsdag kväll (16 november). Jan är upptagen och ber mig återkomma under kontorstid, påföljande dag. Jag hinner dock fråga honom om han förstår anledningen till telefonsamtalet. Snabbt replikerar Jan att så är fallet och att "han är utesluten".

Åter i telefon med Jan påföljande dag, den 17 november:
Antikmonologen undrar om SKAF.S styrelse har diskuterat fallet med Per Windahl? Var det styrelsens beslut att han skulle uteslutas direkt, vid en fällande dom?  
Ja, så kan man säga, säger Jan Ribbhagen.

Anser du i egenskap av Ordförande i SKAF att Expertjuryn ute på Antikmässan i Älvsjö håller tillräckligt hög klass, exempelvis vad gäller Orientaliska antikviteter?  
Jag kan ju bara mitt eget område, svarar Jan. Men visst kan det vara ett problem att man håller varandra om ryggen eller inte säger ifrån i tillräcklig utsträckning, men nu ska det bli andra bullar, jag är inte rädd, skrattar Jan.

Antikmonologen har under flera år ifrågasatt Älvsjömässans expertgrupps (bristande) expertis för Orientaliskt konsthantverk. Att oseriösa handlare tillåts uppträda/sälja sitt gods på Sveriges största Antikmässa är inget annat än skandal, vare sig det är i eller utanför SKAF:s område. Diverse vänskapsband mellan expertgruppens medlemmar och de potentiellt mindre seriösa handlarna utgör ett problem, såväl som att det krävs cojones för att våga sätta ned foten och påstå att föremål inte är vad de utges att vara; Än värre majoriteten av innehållet i en hel utställarmonter! Se bloggen Hitta förfalskningarna i Älvsjö/ Utträde ur OCS/ 7=8.

Ordföranden i Oriental Ceramic Society Sverige, Nils Olof Ericsson. Foto: Linkedin

Antikmonologen ringde Ordföranden i Oriental Ceramic Society of Sweden (OCS) Nils Olof Eriksson, kallad Noe, på onsdagskvällen, den 16 november: (Eftersom jag personligen i protest har hoppat av OCS, där jag varit mycket aktiv, i februari 2015 så har jag ingen koll på vad som sker i föreningen längre).
Noe berättar att han är drabbad av allvarlig sjukdom sedan lång tid tillbaka, och fortfarande är sjukskriven.

Jag undrar hur Noe ser på det faktum att en medlem fällts för försök till grovt bedrägeri i svensk domstol. Ska vederbörande få kvarstå som medlem? Personligen tycker inte Nils Olof det, "men det måste ju diskuteras med de andra".

Anledningen till OCS renons på svar till undertecknads flagranta kritik angående försäljning av ny kinesisk keramik i antikaffärer och på antikmässor, under förespegling att det rör sig om antikviteter, kan inte Orföranden Eriksson heller kommentera. Jag skrev ett långt mail till åtta medlemmar i OCS där jag tog upp problemen med oseriös/kriminell verksamhet av medlemmar i OCS. Ingen besvarade eller bemötte den specifika kritiken. En medlem svarade på mailet men kommenterade inte den specifika kritiken.

Noe sa i telefonsamtalet vädjande ta det lugnt med ifrågasättanden och kritik och låt mig få fundera på detta. Det är oerhört tråkigt med ordförandens sjukdom, men situationen kräver krafttag. Rättare sagt så krävdes krafttag för en massa år sedan, men OCS har som förening totalt undvikit att nämna elefanten i rummet. Eller för att tala klarspråk; man har inte konfronterat mängden av förfalskad keramik som grasserar i föreningen, i och utanför mässor och antikaffärer i Sverige. Vilket i sin tur har lett till att ett antal aktörer på svenska marknaden tror att allt går. Tuta och kör! Pengar i madrassen. Här ska säljas ny keramik under förespegling att den är att antik. Det är bara säljaren som vet att den är ny...  

Icke så! Jag har vetat och vet och många med mig. Men ingen säger något. Nåja, nästan ingen. Enligt principerna Laissez faire. Sköt ditt och skit i andra. Det är bara det att otroligt många köpare av framför allt kinesisk keramik har köpt nytillverkad dynga i form av kopior och förfalskningar, från uppburna tillika högt aktade aktörer på den svenska -och förvisso internationella- marknaden. Dynga som är värld hundralappar idag -och i övermorgon. Dock dynga såld av någon person som är medlem i uppburen förening. Föreningar som renderar automatisk respekt. Föreningar som gemene man tror är alltigenom genomkontrollerade och hederliga sammanslutningar.

SKAF och OCS, -huvudet i sanden eller räfst och rättarting?

Den som lever får se. Ni vet vad jag hoppas på.

Christer Löfgren, Hedersdoktor i Geologi, fotograf med mera.Foto: Balkong Förlag

Antikmonologen kontaktade även Per Windahls gamla affärspartner Christer Löfgren, som hade antikaffär med PW i Gamla Stan för många år sedan.
Vad har du att säga om att Per Windahl fällts i domstol för fusk med kinesisk keramik?
Äntligen, säger Christer, han borde sitta bakom lås och bom. Han har lurat mig på massor av pengar.

 Antikmonologen kontaktade Antikmässan i Älvsjös ledningsgrupp och frågade om en utställare som fällts för försök till bedrägeri får ställa ut på mässan, utanför SKAF:s område. Projektchefen Göran Ekberg befinner sig på semester, så Chicie Lindgren svarar i stället: " PST Windahl är inte anmälda som utställare till Antikmässan 2017. Om vi får en förfrågan från dem där de önskar ställa ut så kommer vi att ta ställning till detta då".  Ord och inga visor.

Regina Krahl, Ordförande för OCS i England 2012-2015. Foto: baektemp.mymaul.com

Angående förfalskningar och medlemmar i OCS som handlar med dylika skriver Regina Krahl -en av världens högst ansedda konsulter för Orientalisk keramik- i mail till undertecknad den 16 november 2016 bland annat: ..."Since the problem (Uppburna människor som säljer förfalskningar) is not an isolated one, but is very widespread, it is in my opinion best to ignore those people. If the pieces are truly fakes, they will not be able to operate for very long, because collectors will sooner or later be told. Of course many collectors do not want to know either, because they want to believe they have made a great find at a cheap price; those are the one one cannot help. The ones who want to know should obviously try to get opinions from highly regarded experts. The only answer in my mind is to have high standards oneself.

Reginas ord väger tungt. Jag ber er att läsa det hon skrev en extra gång.

Annus antiqum horribilis

Avslutningsvis vill Antikmonologen uttrycka sin djupaste respekt till Elisabet Fellbom, Intendenten som rakryggat slog larm om den flagranta förfalskningen på Stockholms Auktionsverk (SAV). Det hedrar verkligen SAV! Att så skedde är den enda vägen framåt i Antik- och Konstbranschen. 2016 är nämligen ett Annus horribilis för sagda bransch. En oerhört stor stöldhärva med -fram tills i februari 2016 högt renommerade- Ekebysamlare får i höst sin tragiska final i Huddinge ting. Väldigt många personer ska ha vittnat i härvan med de förment långfingrade herrarna. Antikmonologen har intervjuat ett antal drabbade och det mesta pekar mot att de båda Ekebykännarna har drabbats av Ekebystorhetsvansinne. Tyvärr. Det inkluderar dock även andra föremålsområden. Utöver detta så är andra polisutredningar under gång mot agerande på mycket hög nivå i branschen.

Inför Älvsjö 2017.

Fotnot:
Fem dagar efter att dom fallit i Stockholms Tingsrätt så visar SKAF:s hemsida att PST Windahl fortfarande är uppburen medlem i SKAF.
Senare måndag den 21 november visar SKAF:s hemsida följande:

Per Sven Truls Windahl är inte längre medlem i SKAF. Sistnämnda förening nämner intet under rubriken "AKTUELLT" om det faktum att en av deras medlemmar blivit utesluten på grund av kriminella keramiska förehavanden. Nyhet nummer ett är i stället nyvalda Ordföranden och nyhet två berör Helsingborgs Antikmässa 2016. -Som för övrigt illustreras med en ung kvinna hållandes en modern (samtida) kopia av en Ming-vas. I rest my case...

Källor:
http://www.dalademokraten.se/dalarna/avesta/stiko-per-inviger-arets-slankvicku-i-by
http://www.konstantik.se/about-skaf
http://www.expressen.se/noje/experten-hoppar-av-antikrundan/
https://sv.wikipedia.org/wiki/Nihilism